av Karin Rågsjö (V)
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Den mycket långgående åtgärden bältning har i olika omgångar varit aktuell för debatt, nu senast efter ett program i SVT. Det har framkommit att bältning används på ett i det närmaste godtyckligt vis. Detta är mycket allvarligt och oacceptabelt.
Bältning av patienter är en av sjukvårdens mest ingripande åtgärder, och endast personer som vårdas under tvång kan bli lagda i bälte. Enligt rådande lagstiftning måste patienten i fråga utgöra en omedelbar fara för att allvarligt skada sig själv eller andra. Vidare måste fastspänningen vara kortvarig – gränsen går vid fyra timmar och endast om synnerliga skäl föreligger kan beslut om fastspänning i över fyra timmar fattas. Inför ett sådant beslut måste patienten läkarundersökas, och kliniken ifråga måste rapportera in sitt beslut till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Rapporten ska innehålla vad den omedelbara faran bestod i och varför man bedömde att förlängd bältning var den enda möjliga lösningen på den uppkomna situationen. Vidare finns det ingen övre tidsgräns för hur länge bältning får pågå utan endast en reglering som stipulerar att efter 72 timmar måste vårdgivande enhet åter rapportera till IVO.
Nu har vi fått ytterligare indikationer på att detta inte följs, och vi vet inte heller hur vanligt förekommande bältesläggningar är eftersom inrapporteringen tyvärr är bristfällig.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga socialminister Annika Strandhäll:
Avser ministern att ge Socialstyrelsen i uppdrag att snabbutreda bältesläggning och konsekvenser av denna åtgärd?