av Jan R Andersson (M)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Sverige bidrar för närvarande med en styrka om upp till 70 personer i den internationella koalitionen mot Islamiska staten (IS/Daish). Syftet med det svenska styrkebidraget är att utbilda det irakiska försvaret och därigenom stärka förmågan att stå emot IS. Den svenska styrkan är förlagd i Erbil och utbildar i närområdet kurdiska peshmergastyrkor.
Den senaste tiden har dock motsättningarna mellan kurderna och centralregeringen i Irak hårdnat. Efter den kurdiska folkomröstningen om självständighet har centralregeringen vidtagit flera administrativa åtgärder gentemot den kurdiska landsdelen och har efter strider mellan centralregeringens styrkor och peshmergasoldater även intagit staden Kirkuk.
Denna ökade motsättning mellan kurderna och centralregeringen ställer såväl Sverige som hela koalitionen mot IS inför ett svårt dilemma då båda styrkorna strider sinsemellan samtidigt som de bekämpar IS. Det innebär att Sverige som en del av koalitionen måste ta ställning till hur det svenska bidraget påverkar den interna konflikten mellan kurderna och centralregeringen.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Vilken exitstrategi har Sverige för att snabbt föra hem det svenska styrkebidraget i Irak vid ett ytterligare försämrat säkerhetsläge i landet?