av Staffan Danielsson (C)
till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
Under åren 2003–2010 anmäldes 341 brott av mer allvarlig art mot svenska minkbönder. Det var flest i världen. Näst mest drabbat var Spanien med 120 anmälda brott. Under samma tid anmäldes endast åtta brott mot danska minkuppfödare, trots att Danmark har 20 gånger fler minkgårdar än Sverige.
I Sverige vill ett fåtal militanta djurrättsaktivister stoppa all uppfödning av minkar i landet genom hot och demonstrationer mot enskilda minkuppfödare och genom att terrorisera dessa med besök och intrång på deras gårdar och i deras hem.
De senaste månaderna har hoten och trakasserierna koncentrerats till en enda minkuppfödare och hans familj i Halland – minkfarmaren Niclas Pettersson utanför Falkenberg. Minst tolv gånger, vardag som helg och dag som natt, har några eller ett tjugotal personer kommit till minkfarmen och till familjens bostad.
Tidningen Land Lantbruk har de senaste månaderna i ett antal artiklar beskrivit de trakasserier och den fysiska och psykiska terror som de återkommande besöken, dag som natt, vid gården och bostaden har inneburit. Ibland kommer enstaka personer, ibland flera tiotals. Ibland är de maskerade, ibland inte. Ibland använder de sig av högtalare, vilket har skrämt djuren.
En lördagskväll under hösten kom ett tjugotal personer till gården. De tutade utanför bostaden, använde sig av sirener och bjällror och krävde att Niclas Pettersson skulle komma ut. Bara sönerna var hemma.
De ringde efter hjälp, de vägrade att lämna gården och handgemäng utbröt. Niclas Pettersson fick ett knytnävsslag i ansiktet och blev sprejad med rödfärg. Dagen efter återkom ”demonstranterna” och kedjade fast sig vid gården. På Instagram har en av ”demonstranterna” lagt ut en bild på ett skelett som dinglar i en galge med texten ”Niclas (f d minkfarmare)”.
Det jag beskriver är oerhört allvarligt och handlar alltså om ren och skär terror mot en småföretagare och hans familj. Staten måste reagera mycket starkare mot detta än vad som hittills skett.
Jag har respekt för att det finns olika uppfattningar om hur uppfödning av mink för pälsproduktion ska ske, eller om den ska förbjudas. I en demokrati diskuteras frågan och avgörs i sista hand genom beslut i landets parlament. Vill man få ett annat beslut får man driva opinion i syfte att få majoritet för det man vill i riksdagen.
Jag har också respekt för att man kan ordna demonstrationer för att uttrycka det man vill förändra. I Sverige är till exempel yttrandefrihet, mötesfrihet och rätt att ordna möten på allmän plats genom att exempelvis demonstrera viktiga demokratiska rättigheter.
Samtidigt måste det finnas gränser för hur man får demonstrera, till exempel när det upprepade gånger både dag och natt sker nära en näringsidkares verksamhet och bostad, och i kombination med direkta eller indirekta hot och rena trakasserier.
I Sverige råder dessutom näringsfrihet, och det är alltså tillåtet att tillverka eller producera allt som inte är förbjudet. Ägnar man sig åt exempelvis minkuppfödning, vilket är tillåtet i Sverige, och följer de stränga regelverk för djurskydd och annat som myndigheterna föreskriver, ska man enligt min uppfattning inte kunna utsättas för sådana trakasserier som nu drabbar Niclas Pettersson med familj i Halland.
Jag tycker att det är beklämmande hur lite polisen kan göra för att skydda företagaren med familj.
Är verkligen en minkfarm på landet ”en allmän plats” som demonstranter upprepade gånger dag och natt kan uppehålla sig i närheten av för att ”demonstrera”?
Är det i en rättsstat verkligen acceptabelt att en företagare kan tvingas till att upphöra med sin verksamhet genom upprepade hot och trakasserier mot denna verksamhet och mot företagarens familj?
Är verkligen ett djurstall på landet i närheten av en bostad ”en allmän plats” där rätten att demonstrera alltid gäller?
Borde det inte, i situationer där trakasserier och ”demonstrationer” sker mot ett enskilt småföretag och en enskild familj på ett uppenbart djupt påfrestande sätt, såväl fysiskt som psykiskt, vara möjligt för polis eller domstol att inrätta en temporär frizon på några kilometer där besöksförbud gäller det fåtal personer som ägnar sig åt att försöka ta lagen i egna händer?
Nu handlar det om en enda, eller ett fåtal, minkuppfödare. I morgon kan det handla om andra lantbruksföretagare som producerar till exempel ägg, grisar eller mjölk.
Därför är det så viktigt att utifrån det konkreta exempel som jag redovisar utreda hur polis och domstol ska kunna ges starkare befogenheter när enskilda småföretagare och enskilda familjer – människor av kött och blod – drabbas av militanta aktivister som demonstrerar och gör intrång oerhört nära arbetsplatser och bostäder.
Sverige är ett land som med lag ska styras och där det i sista hand är riksdagen som fastställer hur till exempel djuruppfödning får bedrivas, inte aktivister som försöker tvinga företagare att sluta med sin verksamhet.
Jag vill därför fråga justitie- och inrikesminister Morgan Johansson:
1. Hur ser ministern på allvaret i den situation jag har beskrivit, där en företagare och hans familj har drabbats?
2. Anser ministern att dagens regeltillämpningar, som uppenbart inte kan förhindra att trakasserierna bara fortsätter, är tillräckliga?
3. Avser ministern att låta utreda vilka åtgärder som bör vidtas så att staten på ett bättre sätt än i nuläget kan freda de företagare som utsätts för trakasserier och närmast terror i syfte att få dem att upphöra med sin verksamhet?