av Karin Rågsjö (V)
till Socialminister Annika Strandhäll (S)
Den nya lagen om assisterad befruktning via inseminering eller IVF kom den 1 april 2016 och gav ensamstående kvinnor samma lagliga rätt till assisterad befruktning som par hade sedan tidigare.
Runt om i landstingen finns nu stora problem med att ta emot de kvinnor som önskar assisterad befruktning. Det är långa väntetider och olika regler beroende på var i landet man bor. Köerna i vissa landsting är orimligt långa. Det leder till en lång process för många kvinnor, som utsätts för stress och oro i onödan.
I flera landsting är det brist på donatorer av både ägg och sperma. Det saknas resurser och görs inte tillräckligt för att rekrytera donatorer.
Ett problem är att det inte finns något enhetligt regelverk. Riksdagen beslutade för 18 månader sedan att ensamstående skulle ha samma rätt till assisterad befruktning som par, men i verkligheten ser det inte ut så.
SKL har ännu inte gjort någon sammanställning av hur det ser ut i landet vad gäller assisterad befruktning. En kartläggning hade varit till stor nytta för att se strukturen och nuläget.
Det är fortfarande extrema väntetider för vissa av de ensamstående kvinnorna för att få en inseminering eller IVF-behandling.
Jag vill därför fråga socialminister Annika Strandhäll:
1. Hur kan ministern påskynda processen för ensamstående kvinnor så att alla som har fått laglig rätt till assisterad befruktning också kan få det i praktiken?
2. Tänker ministern verka för att SKL ska kartlägga och påskynda processen inom landstingen?
3. Avser ministern att vidta åtgärder för att förstärka informationen till allmänheten avseende vad det innebär att donera sperma och ägg?