av Amineh Kakabaveh (V)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Shapour Ehsandi Rad är en avskedad och svartlistad metallarbetare vid en stor rörfabrik, Saveh, i Iran och före detta facklig organisatör. Han tillhör styrelsen för den illegala Free Union of Workers of Iran. I Islamiska republiken Iran är bara ”gula”, det vill säga statligt styrda, ”fackföreningar” tillåtna. Shapour, som varit fängslad flera gånger tidigare, fängslades på nytt den 11 augusti och dömdes till sex månaders fängelse, dryga böter och 30 piskrapp. Domskälet är att han ”provocerat arbetarna vid rörfabriken och stört den allmänna ordningen”, samma domskäl som han dömts enligt tidigare.
I maj 2016 piskades 17 gruvarbetare offentligt i Azarbaijanprovinsen. Orsaken var att de protesterat mot att 350 arbetare från guldgruvan Agh Dara avskedats. De greps redan i december 2014 och hade varit fängslade sedan dess, anklagade för att störa den allmänna ordningen. Var och en fick mellan 50 och 150 piskrapp, enligt FN.
Reza Shahabi har dömts till ytterligare ett års fängelse efter att ha infunnit sig i Rajai Shahr-fängelset för att avtjäna resterande tre månader av det tidigare sexåriga straffet. Han frigavs för två år sedan i samband med en nackoperation för sina tortyrskador och en omfattande internationell facklig kampanj. Reza är en av ledarna för Teherans bussförares fackliga organisation. Han avskedades från jobbet som bussförare under sin fängelsevistelse, och fackföreningen är förklarad illegal.
Esmail Abdi, en välkänd ledare för lärarnas fackliga organisation som i maj frigavs efter 38 dygns hungerstrejk och en internationell solidaritetskampanj, blev arresterad på nytt den 5 juli 2017 och återförd till Evinfängelset. Han är dömd till ett sexårigt straff. Som i många andra fall där fackliga aktivister döms påstås Esmail Abdi ha brutit mot Irans säkerhetslagar och vara skyldig till ”fiendskap mot staten”.
Ali Nejati, facklig talesman för arbetarna vid Haft Tapehs sockerbruk, har dömts till ännu ett i en lång rad fängelsestraff, nu tillsammans med 70 arbetare som strejkat för att få ut sina innestående löner.
Detta är bara några exempel på ofta livslånga trakasserier som fackliga aktivister blir utsatta för i Islamiska republiken Iran. Den arbetarfientliga regimen blir aldrig färdig med de arbetare som vågar trotsa dess förbud mot fri facklig organisering. Avskedanden, svartlistning, fängslanden, piskning och avrättning förekommer som ständigt hot för deltagare i strejker, för aktivister och för fackliga ledare. Många har dött på grund av obehandlad sjukdom och misshandel i fängelserna. När ett straff är avtjänat väntar snart ett annat.
Sedan den 9 augusti har Reza Shahabi och 16 andra fackliga och politiska fångar hungerstrejkat mot de usla och livsfarliga förhållandena i det ökända Rajaj Shahr-fängelset. Många av dem befinner sig i ett kritiskt skede där deras liv hänger på en skör tråd. Utanför det iranska parlamentet har omfattande protestdemonstrationer av arbetare, lärare och studenter med krav på de fackliga ledarnas och andra politiska fångars frigivande och tillmötesgående av deras krav på bättre förhållanden ägt rum, trots tung närvaro av regimens säkerhetsstyrkor.
Sverige slöt ett omfattande handels- och investeringsavtal med Islamiska republiken Iran i samband med statsminister Stefan Löfvens statsbesök hos president Rohani i februari 2017. Inga krav på fackliga rättigheter eller frigivande av fackliga och politiska fångar ställdes av regeringen i samband med besöket och avtalens underskrivande.
Med anledning av den skärpta repressionen mot fackliga aktivister och den välkända bakgrunden av frånvaro av mänskliga rättigheter i Islamiska republiken Iran vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
1. Avser ministern att verka för att regeringen offentligt ska protestera mot den iranska regimens förföljelser och fängslanden av fackliga aktivister och kräva frigivande av alla fackliga och politiska fångar?
2. Avser ministern att verka för att regeringen ska framföra till den iranska regimen att fortsatta förföljelser och fängslanden som bryter mot ILO:s stadga kommer att få konsekvenser för de handels- och investeringsavtal som slutits mellan Sverige och Iran?