Regeringens proposition 2017/18:49

Ändrade mediegrundlagar

Prop.

 

2017/18:49

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 30 november 2017

Margot Wallström

Morgan Johansson

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås språkliga och redaktionella ändringar i tryck- frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att underlätta förståelsen och tillämpningen av dessa grundlagar.

I propositionen föreslås vidare ändringar i vissa bestämmelser i tryck- frihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som reglerar grundlagsskyddet för publiceringar på internet. Bland annat föreslås att en utgivare av en databas under vissa förutsättningar inte ska kunna hållas ansvarig för material som har funnits tillgängligt i databasen, exempelvis en dagstidnings webbplats, mer än ett år. Vidare klargörs det att även om viss information i en databas, t.ex. användarkommentarer, har tillförts av någon annan än den som driver verksamheten gäller grundlagen för sådana delar av databasen där det framstår som klart att informationen härrör från denne. Det föreslås även att reglerna för bl.a. e-böcker och ljudböcker ändras så att författaren för den tryckta boken under vissa förutsättningar även ansvarar för den digitala versionen.

Det föreslås vidare att det ska bli möjligt att i lag föreskriva om förbud mot offentliggörande av vissa särskilt integritetskänsliga personuppgifter om de är tillgängliga på ett sätt som innebär särskilda risker för intrång i enskildas personliga integritet.

I propositionen föreslås också att det ska vara möjligt att lämna internationellt rättsligt bistånd i straff- och civilrättsliga ärenden. Bistånd ska dock vägras om det står i strid med svenska allmänna rättsprinciper på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området.

Det föreslås att samma krav som kan ställas på den som sänder pro- gram i tv att göra programmen tillgängliga för personer med funktions-

1

Prop. 2017/18:49 nedsättning ska kunna ställas på den som tillhandahåller beställ-tv. Vidare föreslås att det ska bli möjligt att i lag föreskriva om skyldighet för den som sänder program i tv eller tillhandahåller beställ-tv att främja framställningen av och tillgången till program av europeiskt ursprung.

Det föreslås att det ska bli möjligt att i lag föreskriva om krav på att in- föra och på visst sätt utforma varningstext, innehållsdeklaration eller annan liknande produktinformation.

Slutligen föreslås vissa följdändringar i lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

2

Innehållsförteckning

Prop. 2017/18:49

 

1

Förslag till riksdagsbeslut ................................................................

6

2

Lagtext

.............................................................................................

7

 

2.1

Förslag till lag om ändring i

 

 

....................................................

tryckfrihetsförordningen

7

2.2Förslag till lag om ändring i

yttrandefrihetsgrundlagen ................................................

64

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med

 

 

föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

 

 

 

yttrandefrihetsgrundlagens områden ...............................

96

3

Ärendet och dess beredning ...........................................................

99

4

Språk och struktur

..........................................................................

99

 

4.1

En grundlagsreglering ...........................med gamla anor

99

 

4.2

En modernisering ........................av språk och struktur

100

5

Det automatiska grundlagsskyddet ..............enligt databasregeln

108

6

Grundlagsskydd för print on demand, e-böcker och

 

 

ljudböcker ....................................................................................

 

111

 

6.1

Medieformen ..........................avgör grundlagsskyddet

111

 

 

6.1.1 ............................................

Print on demand

111

 

 

6.1.2 ...............................

E - böcker och ljudböcker

112

6.2Ansvar för print on demand, taltidningar, e-böcker

och ljudböcker ...............................................................

113

6.2.1

Grundprinciperna för skydd av print on

 

 

demand enligt databasregeln bör inte

 

 

ändras…........................................................ 113

6.2.2

Grundlagsskydd för enstaka exemplar och

 

 

filer…. .......................................................... 114

6.2.3

Bilageregeln och taltidningar........................

116

6.2.4

En bilageregel som medger ett samlat

 

 

ansvar för böcker införs ................................

118

6.2.5

Särskilt om preskription................................

122

6.2.6

Domstols beslut om att databasinnehåll

 

 

som innefattar tryckfrihetsbrott ska tas

 

 

bort…............................................................ 123

6.2.7

Straff vid underlåtenhet att följa ett

 

 

domstolsbeslut om borttagande ....................

126

7 Externa informationsleverantörer och användarkommentarer .....

127

 

7.1

Inslag i databaser av andra än den som driver

 

 

 

verksamheten.................................................................

127

 

 

7.1.1

Externa informationsleverantörer .................

128

 

 

7.1.2

Omodererade användarkommentarer............

129

 

 

7.1.3

Externa inslag i databaser med

 

 

 

 

utgivningsbevis.............................................

131

 

8 Preskriptionsregler och ansvar för databaser................................

132

 

8.1

Ansvarsordning, ensamansvar och preskription ............

132

 

8.2

Utgivares ansvar för yttranden i databaser ....................

133

3

 

 

 

 

Prop. 2017/18:49

8.2.1

Reglerna om utgivares ansvar bör

 

 

 

förändras när det gäller äldre

 

 

 

publiceringar på internet................................

133

 

8.2.2

Nuvarande preskriptionsordning behålls

 

 

 

men en möjlighet till ansvarsfrihet för

 

 

 

material som är äldre än ett år införs .............

135

 

8.2.3

Skadeståndsanspråk ska alltid kunna

 

 

 

riktas mot medieföretaget ..............................

141

9

Personlig integritet och grundlagsskydd .......................................

142

 

9.1

Det frivilliga grundlagsskyddet och

 

 

 

personuppgiftsregleringen ..............................................

142

 

 

9.1.1

Frivilligt grundlagsskydd genom

 

 

 

 

utgivningsbevis..............................................

142

 

 

9.1.2

En personuppgiftsreglering under

 

 

 

 

förändring ......................................................

143

 

9.2

En begränsning av grundlagsskyddet för vissa

 

 

 

söktjänster ......................................................................

144

 

 

9.2.1

Av integritetshänsyn bör

 

 

 

 

grundlagsskyddet för vissa söktjänster

 

 

 

 

begränsas .......................................................

144

 

 

9.2.2

Hur bör begränsningen av

 

 

 

 

grundlagsskyddet utformas? ..........................

146

10

Internationellt rättsligt bistånd på det tryck- och

 

 

yttrandefrihetsrättsliga området ....................................................

155

 

10.1

Allmänt om internationellt rättsligt bistånd ....................

155

 

10.2

En möjlighet att lämna internationellt rättsligt

 

 

 

bistånd införs ..................................................................

156

 

10.3

Vissa bestämmelser om handläggningen införs i lag .....

162

11

Tillgänglighet och främjande av europeiska produktioner............

164

 

11.1

Etableringsfriheten i tråd ................................................

164

 

 

11.1.1

Krav på tillgänglighet när det gäller

 

 

 

 

beställ-tv i tråd...............................................

165

 

 

11.1.2

Krav på främjande av europeiska

 

 

 

 

produktioner ..................................................

167

12

En delegationsbestämmelse avseende produktinformation

 

 

införs

.............................................................................................

 

170

13

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................

174

14

Konsekvenser ............................................................av förslaget

175

 

14.1 .............................................

Ekonomiska konsekvenser

175

 

14.2

Konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och

 

 

.................................................................................

män

 

178

 

14.3 ......................................................

Övriga konsekvenser

179

15

Författningskommentar .................................................................

180

 

15.1

Förslaget till lag om ändring i

 

 

.................................................

tryckfrihetsförordningen

180

 

15.2

Förslaget till lag om ändring i

 

 

...............................................

yttrandefrihetsgrundlagen

247

4

15.3

Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559)

Prop. 2017/18:49

 

med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och

 

 

yttrandefrihetsgrundlagens områden .............................

285

Bilaga 1

Sammanfattning (SOU 2016:58) ...................................

290

Bilaga 2

Lagförslaget i SOU 2016:58..........................................

301

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanser (SOU 2016:58).........

395

Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag..........................................

397

Bilaga 5

Lagrådets yttrande .........................................................

489

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 november

 

 

2017 ....................................................................................

502

5

Prop. 2017/18:49

1

Förslag till riksdagsbeslut

 

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i tryckfrihetsförordningen,

2.lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen,

3.lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

6

2

Lagtext

Prop. 2017/18:49

 

2.1Förslag till lag om ändring i tryckfrihetsförordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om tryckfrihetsförordningen1

dels att 1, 5, 7 och 10 kap. samt 8 kap. 2 §, 11 kap. 2 §, 12 kap. 1 och 10 §§ och 14 kap. 5 § ska upphöra att gälla,

dels att rubrikerna närmast före 8 kap. 1 § och 8 kap. 5 § ska utgå,

dels att nuvarande 2 kap. 4 § ska betecknas 2 kap. 8 §, nuvarande 2 kap. 6–14 §§ ska betecknas 2 kap. 9–17 §§, nuvarande 2 kap. 15–17 §§ ska betecknas 2 kap. 19–21 §§, nuvarande 2 kap. 18 § ska betecknas 2 kap. 23 §, nuvarande 3 kap. 4 § ska betecknas 3 kap. 5 §, nuvarande 3 kap. 5 § ska betecknas 3 kap. 7 §, nuvarande 3 kap. 6 § ska betecknas 3 kap. 8 §, nuvarande 6 kap. 3 § ska betecknas 6 kap. 5 §, nuvarande 8 kap. 3–10 §§ ska betecknas 8 kap. 4–11 §§, nuvarande 8 kap. 11 och 12 §§ ska betecknas 8 kap. 13 och 14 §§, nuvarande 9 kap. 3 § ska betecknas 9 kap. 5 §, nuvarande 9 kap. 4 och 5 §§ ska betecknas 9 kap. 7 och 8 §§, nuvarande 11 kap. 3–5 §§ ska betecknas 11 kap. 4–6 §§, nuvarande 12 kap. 2 § ska betecknas 12 kap. 3 §, nuvarande 12 kap. 3 och 4 §§ ska betecknas 12 kap. 7 och 8 §§, nuvarande 12 kap. 5–9 §§ ska betecknas 12 kap. 10–14 §§, nuvarande 12 kap. 11–14 §§ ska betecknas 12 kap. 17–20 §§, nuvarande 12 kap. 15 och 16 §§ ska betecknas 12 kap. 22 och 23 §§ och nuvarande 13 kap. 4–6 §§ ska betecknas 13 kap. 5– 7 §§,

dels att 2 kap. 1–3 och 5 §§, 3 kap. 1–3 §§, 4 kap. 1–5 §§, 6 kap. 1, 2 och 4 §§, 8 kap. 1 §, 9 kap. 1 och 2 §§, 11 kap. 1 §, 13 kap. 1–3 §§ och 14 kap. 1–3 §§ och de nya 2 kap. 8–17, 19–21 och 23 §§, 3 kap. 5, 7 och 8 §§, 6 kap. 5 §, 8 kap. 4–11, 13 och 14 §§, 9 kap. 5, 7 och 8 §§, 11 kap. 4–6 §§, 12 kap. 3, 7, 8, 10–14, 17–20, 22 och 23 §§ och 13 kap. 5–7 §§ och rubrikerna till 2–4, 6, 8, 9 och 11–13 kap. ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 8 kap. 10 § ska sättas närmast efter 8 kap. 10 §,

dels att det ska införas fyra nya kapitel, 1, 5, 7 och 10 kap., 35 nya paragrafer, 2 kap. 4, 6 och 7 §§, 18 och 22 §§, 3 kap. 4 och 6 §§, 6 kap. 3 och 6 §§, 8 kap. 2, 3 och 12 §§, 9 kap. 3, 4, 6, 9 och 10 §§, 11 kap. 2 och 3 §§, 12 kap. 1, 2, 4–6, 9, 15, 16 och 21 §§, 13 kap. 4 och 8–10 §§ och 14 kap. 4–6 §§ och närmast före 2 kap. 1–6, 9–13, 15–17, 21 och 23 §§, 3 kap. 3 och 5–8 §§, 4 kap. 2, 4 och 5 §§, 6 kap. 2, 4 och 5 §§, 8 kap. 1, 3–11, 13 och 14 §§, 9 kap. 1, 4, 5, 7 och 8 §§, 11 kap. 1, 2 och 6 §§, 12 kap. 1, 3, 7, 8, 10, 11, 13, 14, 18–20, 22 och 23 §§, 13 kap. 1 och 5–7 §§och 14 kap. 1–6 §§ nya rubriker av följande lydelse.

1 Tryckfrihetsförordningen omtryckt 2015:151.

7

Prop. 2017/18:49 1 kap. Tryckfriheten

1 § Tryckfriheten syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.

Tryckfriheten innebär en frihet för var och en att i tryckt skrift uttrycka tankar, åsikter och känslor samt att offentliggöra allmänna handlingar och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Tryckfriheten innebär också en rätt för var och en att ge ut skrifter utan att en myndighet eller ett annat allmänt organ hindrar detta i förväg. Åtal för en skrifts innehåll får väckas först efter det att den har getts ut och då vid en domstol. Ingen får straffas för en skrifts innehåll i andra fall än om innehållet strider mot tydlig lag som är meddelad för att bevara allmänt lugn men som inte håller tillbaka allmän upplysning.

När tryckfriheten utövas ska bestämmelser i denna grundlag som skyddar enskildas rätt och allmän säkerhet iakttas.

För tryckfriheten får inga andra begränsningar finnas än de som följer av denna grundlag.

Tillämpningsområde

Olika typer av skrifter

2 § Denna grundlag är tillämplig på skrifter som har framställts i tryck- press.

Grundlagen ska också tillämpas på skrifter som har mångfaldigats ge- nom fotokopiering eller någon liknande teknik, om

1.utgivningsbevis gäller för skriften, eller

2.skriften är försedd med en beteckning som visar att den är mång- faldigad och i anslutning till beteckningen tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för detta.

Vad som sägs i denna grundlag om skrifter som har framställts i tryck- press och om tryckning gäller, om inte annat anges, även skrifter och mångfaldigande som avses i andra stycket.

Även bilder, med eller utan åtföljande text, anses vid tillämpning av grundlagen som skrifter.

Tryckta skrifter

3 § En skrift anses som en tryckt skrift när den är utgiven.

En skrift anses utgiven när den har lämnats ut till försäljning eller för spridning på annat sätt i Sverige. Detta gäller dock inte en myndighets tryckta handlingar, om de inte är tillgängliga för var och en.

En skrift ska inte anses utlämnad för spridning i Sverige enbart på den grunden att den skickas härifrån till mottagare i utlandet.

Periodiska skrifter

4 § Med en periodisk skrift avses en tryckt skrift som enligt utgivnings- planen ska ges ut under en bestämd titel och vid särskilda tider komma ut med minst fyra nummer eller häften årligen. Dessutom innefattas löpsedlar och bilagor som hör till skriften.

Har utgivningsbevis meddelats, anses skriften som periodisk till dess

att beviset återkallas eller förklaras ha upphört.

8

Bilagor i form av program eller tekniska upptagningar

5 § Om ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett program som avses i yttrande- frihetsgrundlagen och som sänds eller som tillhandahålls ur en databas som avses i 1 kap. 4 § den grundlagen, ska programmet anses vara en bilaga till skriften vid tillämpning av denna grundlag. Detta gäller dock endast om

1.innehållet görs tillgängligt på ett sätt som är särskilt anpassat till personer med funktionsnedsättning,

2.innehållet återges oförändrat, och

3.det anges hur innehållet har disponerats.

Vad som anges i första stycket gäller även när innehållet sprids i en teknisk upptagning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen.

Bestämmelser om rätt till sändningar finns i 3 kap. yttrandefrihets- grundlagen.

6 § Om en författare, utgivare eller förläggare som är ansvarig enligt 8 kap. för en tryckt skrift som inte är periodisk sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett program som avses i yttrandefrihetsgrundlagen och som tillhandahålls ur en databas som avses i 1 kap. 4 § den grundlagen, ska programmet anses vara en bilaga till skriften vid tillämpning av denna grundlag. Detta gäller dock endast om innehållet återges oförändrat och det anges att innehållet är en bilaga enligt denna bestämmelse.

Grundläggande bestämmelser

Meddelarfrihet och anskaffarfrihet

7 § Det står var och en fritt att meddela uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att de ska göras offentliga i en tryckt skrift (meddelarfrihet). Denna frihet avser uppgifter som lämnas till

en författare eller någon annan upphovsman till en framställning i en tryckt skrift,

skriftens utgivare eller redaktion, eller

ett företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra med- delanden till periodiska skrifter.

Det står också var och en fritt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att göra dem offentliga i en tryckt skrift eller att meddela uppgifter som avses i första stycket (anskaffarfrihet).

För dessa friheter får inga andra begränsningar finnas än de som följer av denna grundlag.

Censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder

8 § En skrift får inte före tryckningen granskas av en myndighet eller ett annat allmänt organ. Förbud mot tryckning får inte förekomma.

Det är inte heller tillåtet för en myndighet eller ett annat allmänt organ att, på grund av skriftens innehåll, hindra tryckning eller utgivning av en skrift, om åtgärden inte har stöd i denna grundlag. Detsamma gäller i fråga om hinder mot spridning av en skrift bland allmänheten.

Prop. 2017/18:49

9

Prop. 2017/18:49

10

Exklusivitetsprincipen

9 § För att någon ska kunna åtalas eller dömas till ansvar eller ersätt- ningsskyldighet för missbruk av tryckfriheten eller medverkan till sådant missbruk krävs stöd i denna grundlag. Detsamma gäller för att en tryckt skrift ska kunna konfiskeras eller tas i beslag.

Instruktion för tillämpningen

10 § Den som ska döma över missbruk av tryckfriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör alltid ha i åtanke att tryckfri- heten är en grundval för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärksamma ämnet och tanken mera än uttrycket, liksom syftet mera än framställ- ningssättet samt i tveksamma fall hellre fria än fälla.

Undantag från grundlagen

Vissa frågor som får regleras i lag

11 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om upphovsmäns rätt till litterära eller konstnärliga verk, om upphovsrätten närstående rättigheter och om förbud mot att återge ett verk på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen.

12 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om

1.förbud mot kommersiella annonser vid marknadsföring av alkohol- drycker eller tobaksvaror,

2.förbud mot kommersiella annonser som används vid marknadsföring av andra varor än tobaksvaror eller av tjänster, om det i annonsen före- kommer ett varukännetecken som är i bruk för en tobaksvara eller som enligt gällande bestämmelser om varumärken är registrerat eller inarbetat för en tobaksvara,

3.förbud mot kommersiella annonser som har meddelats till skydd för hälsa eller miljö enligt en förpliktelse som följer av medlemskapet i Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen,

4.krav att införa och på ett visst sätt utforma varningstext, innehålls- deklaration eller annan liknande produktinformation om syftet är skydd för hälsa eller miljö eller konsumentskydd,

5.förbud mot offentliggörande i yrkesmässig kreditupplysningsverk- samhet av kreditupplysning som innebär otillbörligt intrång i enskilds personliga integritet eller som innehåller oriktig eller missvisande uppgift, om ersättningsskyldighet för sådant offentliggörande, om krav på berättigat behov hos den som beställer kreditupplysningen, om skyldighet att lämna information till den som avses med upplysningen och om rättelse av oriktig eller missvisande uppgift, eller

6.ansvar och ersättningsskyldighet som avser det sätt på vilket en upp- gift har anskaffats.

13 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot offentliggörande av personuppgifter

1.som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande Prop. 2017/18:49 förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller

medlemskap i fackförening,

2.om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning,

3.som består av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att

entydigt identifiera en fysisk person, eller

4. om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, förekommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straff- processuella tvångsmedel.

Vad som anges i första stycket gäller endast om

1.personuppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa, och

2.det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka upp- giftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet.

Undantag för barnpornografi

14 § Denna grundlag är inte tillämplig på pornografiska bilder av perso- ner vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Om allmänna handlingars

Allmänna handlingars offentlig-

offentlighet

het

 

Grundläggande bestämmelser

 

Handlingsoffentlighet

1 §

Till främjande av ett fritt me-

Till främjande av ett fritt me-

ningsutbyte och en allsidig upplys-

ningsutbyte, en fri och allsidig

ning skall varje svensk medbor-

upplysning och ett fritt konstnär-

gare ha rätt att taga del av all-

ligt skapande ska var och en ha rätt

männa handlingar.

att ta del av allmänna handlingar.

 

Begränsning av handlingsoffent-

 

ligheten

2 §

Rätten att taga del av allmänna

Rätten att ta del av allmänna

handlingar får begränsas endast om

handlingar får begränsas endast om

det är påkallat med hänsyn till

det krävs med hänsyn till

1. rikets säkerhet eller dess för-

1. rikets säkerhet eller dess för-

hållande till annan stat eller mel-

hållande till en annan stat eller en

lanfolklig organisation,

mellanfolklig organisation,

11

Prop. 2017/18:49 2. rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik,

3.myndighets verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn,

4.intresset att förebygga eller beivra brott,

5.det allmännas ekonomiska in- tresse,

6.skyddet för enskilds person- liga eller ekonomiska förhållanden,

7.intresset att bevara djur- eller växtart.

Begränsning av rätten att taga del av allmänna handlingar skall angivas noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om så i visst fall befinnes lämpligare, i annan lag vartill den särskilda lagen hänvi- sar. Efter bemyndigande i sådan bestämmelse får dock regeringen genom förordning meddela när- mare föreskrifter om bestämmel- sens tillämplighet.

Utan hinder av andra stycket får

ibestämmelse som där avses riks- dagen eller regeringen tilläggas befogenhet att efter omständighet- erna medgiva att viss handling lämnas ut.

2.rikets centrala finanspolitik, penningpolitik eller valutapolitik,

3.myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn,

4.intresset av att förebygga eller beivra brott,

5.det allmännas ekonomiska in- tresse,

6.skyddet för enskildas person- liga eller ekonomiska förhållanden, eller

7.intresset av att bevara djur- eller växtart.

En begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar ska anges noga i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det anses lämpligare i ett visst fall, i en annan lag som den särskilda lagen hän- visar till. Efter bemyndigande i en sådan bestämmelse får regeringen genom förordning meddela när- mare föreskrifter om bestämmel- sens tillämplighet.

Riksdagen eller regeringen får i en sådan bestämmelse som avses i andra stycket ges befogenhet att efter omständigheterna medge att en viss handling lämnas ut.

Vad som är allmän handling

 

Med handling förstås framställ-

 

ning i skrift eller bild samt upptag-

 

ning som kan läsas, avlyssnas eller

 

på annat sätt uppfattas endast med

 

tekniskt hjälpmedel. Handling är

 

allmän, om den förvaras hos myn-

 

dighet och enligt 6 eller 7 § är att

 

anse som inkommen till eller upp-

 

rättad hos myndighet.

 

En upptagning som avses i första

 

stycket anses förvarad hos myn-

 

dighet, om upptagningen är till-

 

gänglig för myndigheten med tek-

12

niskt hjälpmedel som myndigheten

Handling

3 §

Med handling avses en framställ- ning i skrift eller bild samt en upp- tagning som endast med tekniska hjälpmedel kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt.

själv

utnyttjar

för

överföring i

Prop. 2017/18:49

sådan form att den kan läsas, av-

 

lyssnas eller på annat sätt upp-

 

fattas.

En sammanställning

av

 

uppgifter ur en upptagning för

 

automatiserad

behandling

anses

 

dock

förvarad

hos

myndigheten

 

endast om myndigheten kan göra

 

sammanställningen tillgänglig

med

 

rutinbetonade åtgärder.

 

 

 

En sammanställning av uppgifter

 

ur en upptagning för automatise-

 

rad behandling anses dock inte

 

förvarad hos

myndigheten

om

 

sammanställningen

innehåller

 

personuppgifter

och

myndigheten

 

enligt lag eller förordning saknar

 

befogenhet att göra sammanställ-

 

ningen tillgänglig.

Med

person-

 

uppgift avses all slags information som direkt eller indirekt kan hän- föras till en fysisk person.

Allmän handling

4§

En handling är allmän, om den

förvaras hos en myndighet och enligt 9 eller 10 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet.

Med myndighet jämställda organ

5 §

Med myndighet likställs i detta kapitel riksdagen och beslutande kommunal församling.

Med myndighet jämställs i detta kapitel riksdagen och beslutande kommunal församling.

Handling som förvaras hos myndighet

6 §

 

En upptagning som avses i 3 §

 

anses förvarad hos en myndighet,

 

om upptagningen är tillgänglig för

 

myndigheten med tekniskt hjälp-

 

medel som myndigheten själv ut-

 

nyttjar för överföring i sådan form

 

att den kan läsas eller avlyssnas

 

eller uppfattas på annat sätt.

13

Prop. 2017/18:49

 

 

 

 

 

 

En sammanställning av uppgifter

 

 

 

 

 

 

 

ur en upptagning för automatise-

 

 

 

 

 

 

 

rad behandling anses dock förva-

 

 

 

 

 

 

 

rad hos myndigheten endast om

 

 

 

 

 

 

 

myndigheten kan göra samman-

 

 

 

 

 

 

 

ställningen tillgänglig med rutin-

 

 

 

 

 

 

 

betonade åtgärder och inte annat

 

 

 

 

 

 

 

följer av 7 §.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7 §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En sammanställning enligt

6 §

 

 

 

 

 

 

 

andra stycket anses inte förvarad

 

 

 

 

 

 

 

hos myndigheten om samman-

 

 

 

 

 

 

 

ställningen

innehåller

personupp-

 

 

 

 

 

 

 

gifter och myndigheten enligt lag

 

 

 

 

 

 

 

eller förordning saknar befogenhet

 

 

 

 

 

 

 

att göra sammanställningen till-

 

 

 

 

 

 

 

gänglig. Med personuppgift avses

 

 

 

 

 

 

 

all slags information som direkt

 

 

 

 

 

 

 

eller indirekt kan hänföras till en

 

 

 

 

 

 

 

fysisk person.

 

 

 

 

 

 

4 §

 

 

 

 

 

8 §

 

 

 

 

 

 

 

 

Brev

eller

annat

meddelande

Brev

eller

annat

meddelande

 

som är ställt personligen till den

som är ställt personligen till den

 

som innehar befattning vid myn-

som innehar befattning vid en

 

dighet anses som allmän handling,

myndighet

anses

som

allmän

 

om handlingen gäller ärende eller

handling, om handlingen gäller ett

 

annan fråga som ankommer på

ärende eller någon annan fråga

 

myndigheten och ej är avsedd för

som ska handläggas av myndig-

 

mottagaren endast som innehavare

heten och inte är avsedd för

 

av annan ställning.

 

 

 

mottagaren endast som innehavare

 

 

 

 

 

 

 

av annan ställning.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inkommen handling

 

 

 

 

 

6 §

 

 

 

 

 

9 §

 

 

 

 

 

 

 

 

Handling anses

inkommen

till

En handling anses ha kommit in

 

myndighet, när den har anlänt till

till en myndighet, när den har

 

myndigheten eller kommit behörig

anlänt till myndigheten eller kom-

 

befattningshavare

till

handa.

I

mit behörig

befattningshavare till

 

fråga om upptagning som avses i

handa. I fråga om en upptagning

 

3 § första stycket gäller i stället att

som avses i 3 § gäller i stället att

 

den anses inkommen till myndighet

den anses ha kommit in till myn-

 

när annan har gjort den tillgänglig

digheten när någon annan har gjort

 

för myndigheten på sätt som angi-

den tillgänglig för myndigheten på

 

ves i 3 § andra stycket.

 

 

det sätt som anges i 6 §.

 

 

 

Tävlingsskrift, anbud eller annan

Tävlingsskrifter,

anbud

eller

 

sådan handling som enligt till-

andra

sådana

handlingar

som

 

kännagivande

skall

avlämnas

i

enligt tillkännagivande ska lämnas

14

förseglat

omslag anses ej inkom-

i förseglat

omslag

anses

inte ha

men före den tidpunkt som har

kommit in före den tidpunkt som

Prop. 2017/18:49

bestämts

för

öppnandet. Åtgärd

har bestämts för öppnandet.

 

som någon vidtager endast som led

En åtgärd som någon vidtar

 

i teknisk bearbetning eller teknisk

endast som ett led i en teknisk

 

lagring av handling, som myndig-

bearbetning eller teknisk lagring av

 

het har tillhandahållit, skall ej

en handling som en myndighet har

 

anses leda till att handling är in-

tillhandahållit ska inte anses leda

 

kommen till den myndigheten.

till att handlingen har kommit in

 

 

 

 

 

 

 

till den myndigheten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Upprättad handling

 

 

 

7 §

 

 

 

 

 

10 §

 

 

 

 

 

Handling anses

upprättad hos

En handling anses ha upprättats

 

myndighet, när den har expedie-

hos en myndighet, när den har

 

rats. Handling som ej har expedie-

expedierats. En handling som inte

 

rats anses upprättad när det ärende

har expedierats anses upprättad när

 

till vilket den hänför sig har slut-

det ärende som den hänför sig till

 

behandlats hos myndigheten eller,

har slutbehandlats hos myndig-

 

om handlingen ej hänför sig till

heten eller, om handlingen inte

 

visst ärende, när den har justerats

hänför sig till ett visst ärende, när

 

av myndigheten eller på annat sätt

den har justerats av myndigheten

 

färdigställts.

 

 

 

eller färdigställts på annat sätt.

 

I stället för vad som föreskrives i

I stället för det som föreskrivs i

 

första stycket gäller att handling

första stycket gäller följande:

 

anses upprättad,

 

 

 

 

 

 

 

 

1. diarium, journal samt sådant

1. Diarier, journaler samt sådana

 

register

eller

annan

förteckning

register

eller

andra

förteckningar

 

som föres fortlöpande, när hand-

som förs fortlöpande anses ha upp-

 

lingen har färdigställts för anteck-

rättats när de har färdigställts för

 

ning eller införing,

 

 

anteckning eller införing.

 

 

2. dom

och

annat

beslut, som

2. Domar och andra beslut, som

 

enligt vad därom är föreskrivet

enligt vad som är föreskrivet ska

 

skall

avkunnas eller

expedieras,

avkunnas eller expedieras, samt

 

samt protokoll och annan handling

protokoll och andra handlingar till

 

i vad den hänför sig till sådant

den del protokollet eller hand-

 

beslut, när beslutet har avkunnats

lingen hänför sig till ett sådant

 

eller expedierats,

 

 

beslut, anses ha upprättats när

 

 

 

 

 

 

 

beslutet har avkunnats eller ex-

 

 

 

 

 

 

 

pedierats.

 

 

 

 

3. annat myndighets protokoll och

3. Andra protokoll från en myn-

 

därmed

jämförliga

anteckningar,

dighet

och

därmed

jämförliga

 

när handlingen har justerats av

anteckningar

anses

ha

upprättats

 

myndigheten eller på annat sätt

när de har justerats av myndig-

 

färdigställts, dock ej protokoll hos

heten eller färdigställts på annat

 

riksdagens utskott, kommuns revi-

sätt.

 

 

 

 

 

sorer

eller

statliga

kommittéer

 

 

 

 

 

 

eller hos kommunal myndighet i

 

 

 

 

 

 

ärende som denna endast bereder

 

 

 

 

 

 

till avgörande.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det som sägs i andra stycket 3

15

Prop. 2017/18:49

gäller inte

protokoll hos

riksda-

 

gens utskott, en kommuns revi-

 

sorer, statliga kommittéer eller en

 

kommunal myndighet

i

ärenden

 

som denna endast bereder till

 

avgörande.

 

 

 

 

Överlämnad

handling

inom en

 

myndighet

 

 

 

8§

Har organ som ingår i eller är

knutet till ett verk eller liknande myndighetsorganisation över- lämnat handling till annat organ inom samma myndighetsorgani- sation eller framställt handling för sådant överlämnande, skall hand- lingen ej anses som därigenom inkommen eller upprättad i annat fall än då organen uppträda som självständiga i förhållande till varandra.

9§

Hos myndighet tillkommen min-

nesanteckning som ej har expedie- rats skall ej heller efter den tid- punkt då den enligt 7 § är att anse som upprättad anses som allmän handling hos myndigheten, om den icke tages om hand för arkivering. Med minnesanteckning förstås promemoria och annan uppteck- ning eller upptagning som har kommit till endast för ärendes föredragning eller beredning, dock ej till den del den har tillfört ären- det sakuppgift.

 

Utkast eller koncept till myndig-

 

hets beslut eller skrivelse och an-

16

nan därmed jämställd handling

11 §

Har ett organ som ingår i eller är knutet till en myndighet lämnat över en handling till något annat organ inom samma myndighet, anses handlingen som inkommen eller upprättad därigenom endast om organen uppträder som själv- ständiga i förhållande till varandra.

Detsamma gäller om en hand- ling har framställts för att lämnas på det sätt som anges i första stycket.

Minnesanteckning, utkast och koncept

12 §

En minnesanteckning som har gjorts hos en myndighet och som inte har expedierats ska inte heller efter den tidpunkt då den enligt 10 § är att anse som upprättad anses som allmän handling hos myndigheten. Minnesanteckningen anses dock som upprättad om den har tagits om hand för arkivering. Med minnesanteckning avses pro- memorior och andra uppteckningar eller upptagningar som har kommit till endast för föredragning eller beredning av ett ärende, dock inte till den del de har tillfört ären- det någon sakuppgift.

Utkast eller koncept till en myn- dighets beslut eller skrivelse och andra därmed jämställda hand-

som ej har expedierats anses ej

lingar

som inte

har expedierats

Prop. 2017/18:49

som allmän handling, såvida den

anses inte som allmänna. Hand-

 

icke tages om hand för arkivering.

lingen anses dock vara allmän om

 

 

 

 

 

 

den tas om hand för arkivering.

 

 

 

 

 

 

Handlingar som inte anses som

 

 

 

 

 

 

allmänna

 

 

 

 

 

10 §

 

 

 

 

13 §

 

 

 

 

 

 

Handling som förvaras hos en

En handling som förvaras hos en

 

myndighet endast som led i teknisk

myndighet endast som ett led i en

 

bearbetning eller

teknisk lagring

teknisk

bearbetning

eller teknisk

 

för annans räkning anses inte som

lagring för någon annans räkning

 

allmän handling hos den myndig-

anses inte som allmän handling hos

 

heten.

 

 

 

den myndigheten.

 

 

 

 

Som allmän handling anses inte

Som allmän handling anses inte

 

handling som en myndighet förva-

en handling som en myndighet

 

rar endast i syfte att kunna åter-

förvarar endast i syfte att kunna

 

skapa information som har gått

återskapa information som har gått

 

förlorad i en myndighets ordinarie

förlorad i en myndighets ordinarie

 

system för automatiserad behand-

system för automatiserad behand-

 

ling av information (säkerhets-

ling av information (säkerhets-

 

kopia).

 

 

 

kopia).

 

 

 

 

 

 

11 §

 

 

 

 

14 §

 

 

 

 

 

 

Som allmän handling anses ej

Som allmän handling anses inte

 

1. brev, telegram eller annan så-

1. ett

brev,

ett

telegram

eller

 

dan handling som har inlämnats till

någon annan sådan handling som

 

eller

upprättats

hos

myndighet

har lämnats in till eller upprättats

 

endast för befordran av med-

hos en myndighet endast för

 

delande,

 

 

 

befordran av ett meddelande,

 

 

2. meddelande eller annan hand-

2. ett

meddelande

eller

någon

 

ling som har inlämnats till eller

annan handling som har lämnats in

 

upprättats hos myndighet endast

till eller upprättats hos en myndig-

 

för

offentliggörande

i

periodisk

het endast för offentliggörande i en

 

skrift som utgives genom myndig-

periodisk skrift som ges ut genom

 

heten,

 

 

 

myndigheten,

 

 

 

 

 

3. tryckt skrift, ljud- eller bild-

3. en tryckt skrift, en ljud- eller

 

upptagning eller

annan

handling

bildupptagning

eller

någon annan

 

som ingår i bibliotek eller som från

handling som ingår i ett bibliotek

 

enskild har tillförts allmänt arkiv

eller som från en enskild har till-

 

uteslutande för förvaring och vård

förts ett allmänt arkiv uteslutande

 

eller forsknings- och studieända-

för förvaring och vård eller forsk-

 

mål eller privata brev, skrifter eller

nings- och studieändamål eller

 

upptagningar som eljest ha över-

privata brev, skrifter eller upptag-

 

lämnats till myndighet uteslutande

ningar som annars har överläm-

 

för ändamål som nu angivits,

nats till en myndighet uteslutande

 

 

 

 

 

 

för något av de angivna

 

 

 

 

 

 

ändamålen,

 

 

 

 

 

4. upptagning

av

innehållet i

4. en upptagning av innehållet i

 

handling som avses i 3, om upp-

en sådan handling som avses i 3,

17

Prop. 2017/18:49

18

tagningen förvaras hos myndighet där den ursprungliga handlingen ej skulle vara att anse som allmän.

Det som föreskrivs i första stycket 3 om handling som ingår i bibliotek tillämpas inte på upptag- ning i en databas som en myndig- het har tillgång till enligt avtal med en annan myndighet, om upptag- ningen är allmän handling hos den myndigheten.

om upptagningen förvaras hos en myndighet där den ursprungliga handlingen inte skulle vara att anse som allmän.

Det som föreskrivs i första stycket 3 om handlingar som ingår i bibliotek tillämpas inte på en upptagning i en databas som en myndighet har tillgång till enligt ett avtal med en annan myndighet, om upptagningen är allmän hand- ling hos den myndigheten.

12 §

Allmän handling som får lämnas ut skall på begäran genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den, som önskar taga del därav, så att handlingen kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Handling får även skrivas av, av- bildas eller tagas i anspråk för ljudöverföring. Kan handling ej tillhandahållas utan att sådan del därav som icke får lämnas ut röjes, skall den i övriga delar göras till- gänglig för sökanden i avskrift eller kopia.

Myndighet är icke skyldig att tillhandahålla handling på stället, om betydande hinder möter. I fråga om upptagning som avses i 3 § första stycket föreligger ej heller sådan skyldighet, om sökanden utan beaktansvärd olägenhet kan taga del av upptagningen hos närbe- lägen myndighet.

Utlämnande av allmänna hand- lingar

Rätten att ta del av allmänna handlingar

15 §

Den som begär ut en allmän handling som får lämnas ut ska genast eller så snart det är möjligt och utan avgift få ta del av hand- lingen på stället på ett sådant sätt att den kan läsas eller avlyssnas eller uppfattas på annat sätt. En handling får även skrivas av, av- bildas eller tas i anspråk för ljud- överföring. Kan en handling inte tillhandahållas utan att en sådan del av handlingen som inte får lämnas ut röjs, ska den i övriga delar göras tillgänglig för sökanden i avskrift eller kopia.

En myndighet är inte skyldig att tillhandahålla en handling på stället, om det möter betydande hinder. Detsamma gäller en upp- tagning som avses i 3 §, om sök- anden utan beaktansvärd olägenhet kan ta del av upptagningen hos en närbelägen myndighet.

Kopior av allmänna handlingar

13 §

16 §

Den som önskar ta del av en

Den som önskar ta del av en

allmän handling har även rätt att

allmän handling har även rätt att

mot fastställd avgift få avskrift eller kopia av handlingen till den del den får lämnas ut. En myn- dighet är dock inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en upptag- ning för automatiserad behandling i annan form än utskrift. En myn- dighet är inte heller skyldig att framställa kopia av karta, ritning, bild eller annan i 3 § första stycket avsedd upptagning än som nyss har angivits, om svårighet möter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

Begäran att få avskrift eller ko- pia av allmän handling skall be- handlas skyndsamt.

14 §

Begäran att få taga del av allmän handling göres hos myndighet som förvarar handlingen.

Begäran prövas av myndighet som angives i första stycket. Om särskilda skäl föranleda det, får dock i bestämmelse som avses i 2 § andra stycket föreskrivas att prövningen vid tillämpningen av bestämmelsen skall ankomma på annan myndighet. I fråga om handling som är av synnerlig bety- delse för rikets säkerhet kan även genom förordning föreskrivas att endast viss myndighet får pröva frågan om utlämnande. I de nu nämnda fallen skall begäran om utlämnande genast hänskjutas till behörig myndighet.

Myndighet får inte på grund av att någon begär att få taga del av allmän handling efterforska vem han är eller vilket syfte han har med sin begäran i större utsträck- ning än som behövs för att myn- digheten skall kunna pröva om

mot en fastställd avgift få en av- skrift eller kopia av handlingen till den del handlingen får lämnas ut. En myndighet är dock inte skyldig att i större utsträckning än vad som följer av lag lämna ut en upptag- ning för automatiserad behandling i annan form än utskrift. En myn- dighet är inte heller skyldig att framställa en kopia av en karta, rit- ning eller bild eller av en upp- tagning som avses i 3 § och som inte är en upptagning för automatiserad behandling, om det skulle innebära svårigheter och handlingen kan tillhandahållas på stället.

En begäran att få en avskrift eller kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt.

Prövning av begäran

17 §

En begäran att få ta del av en allmän handling görs hos den myndighet som förvarar hand- lingen.

Begäran prövas av den myndig- het som anges i första stycket. Om det finns särskilda skäl, får det dock föreskrivas i en bestämmelse som avses i 2 § andra stycket att prövningen vid tillämpningen av bestämmelsen ska göras av någon annan myndighet. I fråga om en handling som är av synnerlig bety- delse för rikets säkerhet kan det även genom förordning föreskrivas att endast en viss myndighet får pröva frågan om utlämnande. I de angivna fallen ska begäran om utlämnande genast hänskjutas till den behöriga myndigheten.

Prop. 2017/18:49

19

Prop. 2017/18:49

hinder

föreligger

mot

att hand-

 

 

 

 

 

lingen lämnas ut.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

18 §

 

 

 

 

 

 

 

 

En myndighet får inte på grund

 

 

 

 

 

av att någon begär att få ta del av

 

 

 

 

 

en allmän

handling

efterforska

 

 

 

 

 

vem denne är eller vilket syfte han

 

 

 

 

 

eller hon har med sin begäran i

 

 

 

 

 

större utsträckning än vad som

 

 

 

 

 

behövs för att myndigheten ska

 

 

 

 

 

kunna pröva om det finns hinder

 

 

 

 

 

mot att handlingen lämnas ut.

 

 

15 §

 

 

 

19 §

 

 

 

 

Om annan än riksdagen eller

Om någon annan än riksdagen

 

regeringen avslår begäran att få

eller regeringen avslår en begäran

 

taga del av handling eller lämnar

att få ta del av en handling eller

 

ut allmän handling med förbehåll,

lämnar ut en allmän handling med

 

som inskränker sökandens rätt att

förbehåll som inskränker sökan-

 

yppa dess innehåll eller eljest för-

dens rätt att yppa dess innehåll

 

foga över den, får sökanden föra

eller annars förfoga över den, får

 

talan mot beslutet. Talan mot

sökanden överklaga

beslutet.

Ett

 

beslut av statsråd skall föras hos

beslut av ett statsråd ska över-

 

regeringen och talan mot beslut av

klagas till regeringen och ett beslut

 

annan myndighet hos domstol.

av någon annan myndighet ska

 

 

 

 

 

överklagas till domstol.

 

 

I den i 2 § omnämnda lagen

I den lag som avses i 2 § ska det

 

skall närmare angivas hur talan

närmare anges hur beslut som

 

mot beslut som avses i första

avses i första stycket får över-

 

stycket skall föras. Sådan talan

klagas. Ett överklagande ska alltid

 

skall alltid prövas skyndsamt.

prövas skyndsamt.

 

 

 

Angående rätt att föra talan mot

För beslut av en myndighet som

 

beslut av myndighet som lyder

lyder under riksdagen gäller sär-

 

under riksdagen är särskilt före-

skilda bestämmelser om överkla-

 

skrivet.

 

 

 

gande.

 

 

 

 

16 §

 

 

 

20 §

 

 

 

 

Anteckning om hinder att lämna

En anteckning om hinder att

 

ut allmän handling får göras endast

lämna ut en allmän handling får

 

på handling som omfattas av be-

göras endast på en handling som

 

stämmelse som avses i 2 § andra

omfattas av en bestämmelse som

 

stycket.

Härvid

skall

tillämplig

avses i 2 §

andra stycket.

Den

 

bestämmelse angivas.

 

tillämpliga

bestämmelsen

ska

 

 

 

 

 

anges.

 

 

 

20

 

 

 

 

Ytterligare

bestämmelser

om Prop. 2017/18:49

 

 

 

 

allmänna handlingar

 

 

 

 

 

Allmänna handlingar hos enskilda

 

 

 

 

organ

 

 

 

17 §

 

 

 

21 §

 

 

 

I lag får föreskrivas att reger-

Om en

myndighets verksamhet

ingen

eller beslutande

kommunal

ska övertas av ett enskilt organ, får

församling får besluta att all-

det i lag föreskrivas att regeringen

männa handlingar som hänför sig

eller en beslutande kommunal för-

till myndighets verksamhet, vilken

samling får besluta att allmänna

skall övertas av enskilt organ, får

handlingar som hänför sig till den

överlämnas till det organet för

verksamheten

och som organet

förvaring, om detta behöver hand-

behöver

för

verksamheten

får

lingarna i verksamheten, utan att

överlämnas dit utan att handling-

handlingarna därigenom upphör att

arna därigenom upphör att vara

vara allmänna. Ett sådant organ

allmänna. Ett sådant organ ska i

skall i fråga om överlämnade hand-

fråga om

överlämnade handlingar

lingar

jämställas med

myndighet

jämställas med en myndighet när

vid tillämpningen av 12–16 §§.

15–20 §§ tillämpas.

 

I lag får även föreskrivas att

 

 

 

 

regeringen får besluta att all-

 

 

 

 

männa handlingar får överlämnas

 

 

 

 

till Svenska kyrkan eller någon av

 

 

 

 

dess

organisatoriska

delar för

 

 

 

 

förvaring, utan

att handlingarna

 

 

 

 

därigenom upphör att vara all-

 

 

 

 

männa. Detta

gäller

handlingar

 

 

 

 

som senast den 31 december 1999 har kommit in till eller upprättats hos

1.myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet, eller

2.Svenska kyrkans beslutande församlingar.

Vid tillämpningen av 12–16 §§ skall Svenska kyrkan och dess organisatoriska delar jämställas med myndighet i fråga om över- lämnade handlingar.

22 §

 

I lag får det föreskrivas att

 

regeringen får besluta att allmänna

 

handlingar får överlämnas till

 

Svenska kyrkan eller någon av dess

 

organisatoriska delar för förvaring,

 

utan att handlingarna därigenom

21

Prop. 2017/18:49

18 §

Grundläggande bestämmelser om hur allmänna handlingar skall bevaras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar meddelas i lag.

upphör att vara allmänna. Detta gäller handlingar som senast den 31 december 1999 har kommit in till eller upprättats hos

1.myndigheter som har upphört och som har haft uppgifter som hänför sig till Svenska kyrkans verksamhet, eller

2.Svenska kyrkans beslutande församlingar.

När 15–20 §§ tillämpas ska Svenska kyrkan och dess organi- satoriska delar jämställas med en myndighet i fråga om överlämnade handlingar.

Bevarande och gallring

23 §

Grundläggande föreskrifter om hur allmänna handlingar ska beva- ras samt om gallring och annat avhändande av sådana handlingar får meddelas i lag.

3 kap.

Om rätt till anonymitet

Rätten till anonymitet

1 §

Författare till tryckt skrift vare ej

En författare till en tryckt skrift

skyldig att låta sitt namn eller sin

är inte skyldig att sätta ut namn,

pseudonym eller signatur utsättas

pseudonym eller signatur skrif-

å skriften. Vad nu sagts äger mot-

ten. Detsamma gäller för den som

svarande tillämpning beträffande

har meddelat uppgifter för offent-

den som lämnat meddelande enligt

liggörande enligt 1 kap. 7 § och

1 kap. 1 § tredje stycket, så ock i

för utgivare av en tryckt skrift som

fråga om utgivare av tryckt skrift

inte är periodisk.

som ej är periodisk.

 

2 §

I mål som rör tryckfrihetsbrott

I ett mål om ansvar, skadestånd

må fråga ej väckas om vem som är

eller särskild rättsverkan på grund

författare eller har lämnat med-

av tryckfrihetsbrott får ingen ta upp

delande enligt 1 kap. 1 § tredje

frågan om vem som är författare

stycket, ej heller om vem som är

eller vem som är meddelare enligt

utgivare av tryckt skrift som ej är

1 kap. 7 §. Detsamma gäller frå-

periodisk. Om för skrift, som ej är

gan om vem som är utgivare till en

periodisk, författare eller utgivare

tryckt skrift som inte är periodisk.

har angivits å skriften med namn

Om författare eller utgivare har

22

eller med pseudonym eller signa- tur, som enligt vad allmänt är känt

åsyftar bestämd person, eller någon i skriftlig förklaring erkänt sig vara författaren eller utgivaren eller inför domstol i målet själv- mant avgivit sådant erkännande, må dock frågan om han är ansvarig behandlas i målet.

Fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 3 § må utan hinder av första stycket hand- läggas i samma rättegång som mål som där angives.

angetts på en skrift som inte är

Prop. 2017/18:49

periodisk, med namn eller med en

 

pseudonym eller en signatur som enligt vad som är allmänt känt syftar på en viss person, får dock frågan om han eller hon är an- svarig behandlas i målet. Det- samma gäller om någon i en skriftlig förklaring har uppgett sig vara författaren eller utgivaren eller självmant har lämnat en sådan uppgift i målet.

Första stycket hindrar inte att det i samma rättegång som avses i första och andra styckena hand- läggs en fråga om vem som är ansvarig för brott enligt 7 kap. 22 eller 23 §.

Tystnadsplikt

Den som har tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av tryckt skrift eller med framställ- ning som var avsedd att införas i tryckt skrift och den som har varit verksam inom företag för utgivning av tryckta skrifter eller inom före- tag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter får inte röja vad han därvid erfarit om vem som är författare eller har lämnat meddelande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket eller är utgivare av skrift som inte är periodisk.

Tystnadsplikten enligt första stycket gäller inte

1.om den till vars förmån tyst- nadsplikten gäller har samtyckt till att hans identitet röjs,

2.om fråga om identiteten får väckas enligt 2 § första stycket,

3.om det rör sig om brott som anges i 7 kap. 3 § första stycket 1,

4.i den mån domstol, när det är fråga om brott enligt 7 kap. 2 § eller 3 § första stycket 2 eller 3, finner det erforderligt, att vid för- handling uppgift lämnas, huruvida

3 §

Den som har tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av en tryckt skrift eller med en framställning som har varit avsedd att införas i en tryckt skrift får inte röja vad han eller hon då har fått veta om vem som är författare, meddelare enligt 1 kap. 7 § eller utgivare av en skrift som inte är periodisk.

Tystnadsplikt enligt första stycket gäller även för den som på något annat sätt har varit verksam inom ett företag för utgivning av tryckta skrifter eller inom ett före- tag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter.

23

Prop. 2017/18:49 den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gär- ningen har lämnat meddelandet eller medverkat till framställ- ningen, eller

5. i den mån domstol i annat fall av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse finner det vara av synnerlig vikt att uppgift om iden- titeten lämnas vid vittnesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Vid förhör som avses i andra stycket 4 eller 5 skall rätten noga vaka över att frågor inte ställs som kan inkräkta på tystnadsplikten utöver vad som i varje särskilt fall är medgivet.

24

4 §

Tystnadsplikt enligt 3 § gäller inte i följande fall:

1.Den till vars förmån tystnads- plikten gäller har samtyckt till att hans eller hennes identitet röjs.

2.Det är tillåtet enligt 2 § andra stycket att behandla frågan om identiteten.

3.Det rör sig om något av de brott som avses i 7 kap. 22 § första stycket 1.

4.En domstol finner i fråga om brott enligt 7 kap. 21 § eller 22 § första stycket 2 eller 3 att det är nödvändigt att uppgifter lämnas om huruvida det är den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gärningen som har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen. Uppgifterna ska i så fall lämnas vid en förhandling.

5.En domstol finner i något an- nat fall att det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en uppgift om identiteten lämnas vid vittnes- förhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Vid förhör som avses i första stycket 4 eller 5 ska rätten noga

4§

En myndighet eller ett annat

allmänt organ får inte efterforska författaren till framställning som införts eller varit avsedd att införas i tryckt skrift, den som utgett eller avsett att utge framställning i sådan skrift eller den som lämnat med- delande enligt 1 kap. 1 § tredje stycket, i vidare mån än vad som erfordras för åtal eller annat ingri- pande mot honom som inte står i strid med denna förordning. Får efterforskning förekomma, ska den i 3 § angivna tystnadsplikten beaktas.

Inte heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfrihet eller medverkat till ett sådant bruk.

5§

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet mot författarens eller, i fall som avses i 1 §, mot utgivarens eller meddelarens vilja på tryckt skrift sätter ut dennes namn, pseudonym eller signatur eller åsidosätter sin tystnadsplikt enligt

vaka över att det inte ställs frågor Prop. 2017/18:49 som kan inkräkta på tystnads-

plikten utöver vad som har med- getts i varje särskilt fall.

Efterforskningsförbud

5§

En myndighet eller ett annat

allmänt organ får inte efterforska

1.författaren till en framställ- ning som har införts eller varit avsedd att införas i en tryckt skrift,

2.den som har gett ut eller av- sett att ge ut en framställning i en sådan skrift, eller

3.meddelare enligt 1 kap. 7 §. Förbudet i första stycket hindrar

inte efterforskning när det behövs för åtal eller något annat ingri- pande mot den som avses där som inte står i strid med denna grund- lag. I sådana fall ska den tystnads- plikt som anges i 3 § beaktas.

Repressalieförbud

6 §

En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon i en tryckt skrift har brukat sin tryckfri- het eller medverkat till ett sådant bruk.

Straff

7§

Till böter eller fängelse i högst

ett år döms den som

1.uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot sin tystnadsplikt enligt 3 §,

2.uppsåtligen eller av oaktsam-

het en tryckt skrift sätter ut

25

Prop. 2017/18:49 3 §, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av oakt- samhet på skriften såsom för- fattare, utgivare eller meddelare sätter ut namnet på eller pseudo- nym eller signaturen för annan person än den verkliga författaren, utgivaren eller meddelaren.

För efterforskning i strid med 4 § första stycket första meningen döms, om efterforskningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst ett år.

För uppsåtligt ingripande i strid med 4 § andra stycket döms, om åtgärden utgör avskedande, upp- sägning, meddelande av disciplin- påföljd eller en liknande åtgärd, till böter eller fängelse i högst ett år.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsäganden anmält brottet till åtal.

namn på eller pseudonym eller signatur för en författare eller, i fall som avses i 1 §, meddelare eller utgivare mot hans eller hennes vilja,

3.uppsåtligen eller av oaktsam- het på en tryckt skrift sätter ut namn på eller pseudonym eller signatur för någon som uppges vara författare, utgivare eller meddelare men som inte är det,

4.uppsåtligen efterforskar i strid med 5 §, eller

5.uppsåtligen ingriper i strid med 6 §, om åtgärden utgör av- skedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en lik- nande åtgärd.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 1–3 får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal.

Andra upphovsmän än författare

6 §

Med författare likställes i detta kapitel annan som är att anse som upphovsman till framställning som införts eller är avsedd att införas i tryckt skrift.

8 §

Det som sägs i detta kapitel om författare gäller även andra upp- hovsmän till framställningar som har införts eller varit avsedda att införas i en tryckt skrift.

4 kap.

Om tryckta skrifters framställning Rätten att trycka skrifter

1 §

Rätt att själv eller med biträde av andra genom tryckpress fram- ställa tryckalster skall tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk person.

Varje fysisk och juridisk person har rätt att själv eller med hjälp av andra trycka skrifter.

Ursprungsuppgifter

 

Skrift, som i riket framställes

26

genom tryckpress eller som här

2 §

En skrift som är tryckt i Sverige och avsedd att ges ut här ska inne-

mångfaldigas genom stencilering, fotokopiering eller liknande tek- niskt förfarande och för vilken gäller utgivningsbevis, skall inne- hålla tydliga uppgifter om vem som har tryckt eller eljest mång- faldigat skriften samt om ort och år för mångfaldigandet, om skriften är avsedd att utgivas i riket och ej är att hänföra till bild- eller till- fällighetstryck.

Om utsättande av uppgifter som avses i första stycket å skrift, som mångfaldigas genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande och för vilken ej gäller utgivningsbevis, är föreskrivet i 1 kap. 5 § första stycket.

hålla tydliga uppgifter om vem som har tryckt skriften samt om ort och år för tryckningen. Motsva- rande gäller en skrift för vilken utgivningsbevis gäller och som är mångfaldigad här genom foto- kopiering eller någon liknande teknik.

 

3 §

Med bild- eller tillfällighetstryck

Skyldigheten att sätta ut uppgif-

förstås i denna förordning vykort

ter enligt 2 § gäller inte bild- eller

och bildalbum, visitkort och notifi-

tillfällighetstryck. Med bild- eller

kationer, adresskort, etiketter,

tillfällighetstryck avses vykort och

blanketter, reklam- och emballage-

bildalbum, visitkort och notifikat-

tryck samt annat affärstryck även

ioner, adresskort, etiketter, blan-

som andra sådana tryckalster, allt

ketter samt affärstryck såsom

under förutsättning att på grund av

reklam- och emballagetryck och

texten eller vad eljest framställes

andra sådana trycksaker. En förut-

tryckfrihetsmissbruk kan anses ute-

sättning är att missbruk av tryck-

slutet.

friheten kan anses uteslutet

 

grund av texten eller framställ-

 

ningen i övrigt.

 

Skyldighet att bevara exemplar

 

4 §

Om skyldighet att bevara exem- plar av tryckt skrift för granskning och att lämna exemplar av skrift till bibliotek eller arkiv föreskrives i lag.

Föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av tryckta skrifter för granskning och att lämna exemplar av tryckta skrifter till bibliotek eller arkiv får meddelas i lag.

Detsamma gäller föreskrifter om skyldighet att spela in program och bevara tekniska upptagningar som avses i 1 kap. 5 och 6 §§ samt att tillhandahålla dessa.

Prop. 2017/18:49

27

Prop. 2017/18:49

Straff

5 §

Den som framställer skrift och därvid bryter mot 2 § första stycket dömes till böter eller fängelse i högst ett år.

Den som vid framställningen av en skrift bryter mot 2 § döms till böter eller fängelse i högst ett år.

5 kap. Rätten att ge ut periodiska skrifter

Ägare och utgivare

1 § En periodisk skrift ska ha en utgivare. Utgivaren utses av skriftens ägare.

2 § Varje fysisk och juridisk person får vara ägare till en periodisk skrift.

3 § En utgivare av en periodisk skrift ska vara en fysisk person med hemvist i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara utgivare.

Utgivarens befogenhet

4 § Utgivaren ska ha befogenhet att utöva tillsyn över skriftens utgivning och bestämma över dess innehåll så att ingenting får föras in i den mot hans eller hennes vilja. Varje inskränkning i denna befogenhet ska vara utan verkan.

Anmälan om utgivare

5 § När en utgivare har utsetts, ska ägaren anmäla detta till en myndighet som anges i lag. Anmälan ska innehålla uppgift om utgivarens namn och hemvist. Den ska även innehålla bevis om att utgivaren är behörig enligt 3 § och en förklaring av utgivaren om att han eller hon har åtagit sig uppdraget.

6 § Om utgivaren inte längre är behörig eller om utgivarens uppdrag kommer att upphöra av något annat skäl, ska ägaren genast utse en ny utgivare och anmäla detta enligt 5 §. Anmälan ska om möjligt även inne- hålla bevis om att den förra utgivaren har fått del av anmälan.

Ställföreträdare för utgivare

7 § En utgivare av en periodisk skrift får utse en eller flera ställ- företrädare. För ställföreträdare gäller 3 §.

När en ställföreträdare har utsetts, ska detta anmälas till den myndighet som avses i 5 §. Tillsammans med anmälan ska det lämnas ett bevis om att ställföreträdaren uppfyller behörighetsvillkoren för utgivare och en förklaring dels av ställföreträdaren att han eller hon har åtagit sig upp- draget, dels av ägaren att han eller hon har godkänt ställföreträdaren.

Upphör utgivarens uppdrag, upphör också uppdraget som ställ- företrädare.

28

8 § Om en anmälan av ställföreträdare har gjorts enligt 7 §, får utgivaren överlämna åt ställföreträdaren eller, om flera ställföreträdare finns, åt någon av dem att i utgivarens ställe utöva den befogenhet som utgivaren har enligt 4 §.

Kan det antas att utgivaren på grund av sjukdom eller av annan till- fällig orsak oavbrutet under minst en månad inte kommer att utöva befo- genheten som utgivare, ska han eller hon snarast överlämna denna till en ställföreträdare. Finns det ingen ställföreträdare, ska utgivaren genast utse en ställföreträdare och anmäla detta enligt 7 §. Detsamma gäller om uppdraget för den som har utsetts till ställföreträdare kommer att upp- höra.

Uppgift om utgivare

9 § På varje nummer eller häfte av en periodisk skrift ska utgivarens namn sättas ut. När en ställföreträdare har trätt in anges i stället ställföre- trädarens namn.

Utgivningsbevis

Utfärdande

10 § En periodisk skrift får inte ges ut innan det har utfärdats ett bevis om att det inte finns något hinder mot utgivning enligt denna grundlag (utgivningsbevis).

Ett utgivningsbevis meddelas av den myndighet som avses i 5 §. Ansökan görs av skriftens ägare. I ansökan ska skriftens titel, utgiv- ningsort och utgivningsplan anges.

11 § Ett utgivningsbevis får inte utfärdas innan det har gjorts en anmälan om utgivare enligt 5 §.

En ansökan får avslås om skriftens titel lätt kan förväxlas med titeln på någon annan skrift med utgivningsbevis.

Giltighet och förnyelse

12 § Ett utgivningsbevis gäller i tio år. Därefter upphör beviset att gälla. Ett beslut om att beviset ska anses ha upphört vid tioårsperiodens utgång meddelas av den myndighet som avses i 5 §. Beviset får förnyas efter ansökan av skriftens ägare, varje gång för tio år från utgången av den föregående tioårsperioden. Om ansökan om förnyelse har gjorts före tioårsperiodens utgång fortsätter beviset att gälla till dess att beslutet med anledning av ansökan har fått laga kraft.

Återkallelse

13 § Ett utgivningsbevis får återkallas i följande fall:

1.Ägaren har anmält att skriftens utgivning har upphört.

2.Äganderätten till skriften har övergått till någon som inte uppfyller behörighetsvillkor som har föreskrivits med stöd av denna grundlag.

3.Det finns ingen utgivare eller utgivaren uppfyller inte behörighets- villkoren enligt 3 § eller behörighetsvillkor som har föreskrivits med stöd av denna grundlag, och en behörig utgivare utses inte omedelbart.

Prop. 2017/18:49

29

Prop. 2017/18:49 4. Det har gått sex månader från dagen då utgivningsbeviset utfärda- des, utan att skriften har kommit ut.

5.Skriften har under något av de två senaste kalenderåren inte kommit ut med minst fyra nummer eller häften på särskilda tider.

6.Det visas inom sex månader från första gången skriften kom ut att beviset inte borde ha utfärdats med hänsyn till bestämmelsen i 11 § andra stycket.

7.Titeln på en skrift har typografiskt sett getts en sådan likhet med titeln på en annan skrift med utgivningsbevis att förväxling lätt kan ske och rättelse vidtas inte omedelbart.

14 § Om ett utgivningsbevis har återkallats enligt 13 § första stycket 2, 3, 5 eller 7, krävs medgivande av skriftens ägare för att utgivningsbevis ska utfärdas för en annan skrift med en titel som har en sådan likhet med den första skriftens titel att de lätt kan förväxlas. Medgivande behövs dock inte om det har gått två år efter återkallelsen.

Detsamma gäller om det tidigare utgivningsbeviset har förklarats ha upphört att gälla.

15 § Det får i lag meddelas föreskrifter om

1.skyldighet att anmäla ändrade förhållanden i fråga om utgivningsort och utgivningsplan,

2.giltighet och förnyelse av utgivningsbevis, och

3.återkallelse av utgivningsbevis.

Straff

16 § Till böter döms

1.en ägare till en periodisk skrift som ges ut utan att utgivningsbevis finns eller utan att ägaren uppfyller behörighetsvillkor som har föreskrivits med stöd av denna grundlag,

2.en ägare till en periodisk skrift för vilken en ny utgivare inte utses och anmäls enligt 6 §,

3.en utgivare som inte överlämnar sitt uppdrag till ställföreträdare enligt 8 § andra stycket,

4.den som ger ut en periodisk skrift för vilken utgivningsförbud har meddelats enligt denna grundlag eller som uppenbart utgör en fortsätt- ning av en sådan skrift, eller

5.den som på en periodisk skrift låter ange sitt namn som utgivare eller ställföreträdare utan att vara behörig.

Om skriften har förklarats vara brottslig eller omständigheterna annars är synnerligen försvårande, är straffet fängelse i högst ett år.

17 § Till straff enligt 16 § döms även den som i en ansökan, anmälan eller förklaring som avses i detta kapitel medvetet lämnar oriktiga upp- gifter.

18 § Till penningböter döms en utgivare som inte sätter ut uppgifter om utgivarens namn på det sätt som anges i 9 §. Detsamma gäller en ställ- företrädare som har trätt in som utgivare.

30

19 § I lag får det föreskrivas om straff för den som bryter mot en före- skrift i lag som har meddelats med stöd av 15 § 1.

6 kap.

Om tryckta skrifters spridning

Rätten att sprida tryckta skrifter

1 §

Rätt att själv eller med biträde av andra till salu hålla, försända eller annorledes sprida tryckta skrifter skall tillkomma varje svensk medborgare eller svensk juridisk person.

Varje fysisk och juridisk person har rätt att själv eller med hjälp av andra sprida tryckta skrifter.

 

 

Undantag

 

 

 

 

2 §

 

 

 

Utan hinder av denna förordning

Utan hinder av denna grundlag

gälle vad i lag är stadgat för det

gäller vad som föreskrivs i lag, när

fall att någon

 

någon

 

 

 

1. förevisar pornografisk bild på

1. visar en pornografisk bild på

eller vid allmän plats genom skylt-

eller vid en allmän plats genom

ning eller annat liknande förfa-

skyltning eller annat liknande förfa-

rande på sätt som är ägnat att

rande på ett sätt som är ägnat att

väcka allmän anstöt eller utan

väcka allmän anstöt eller utan före-

föregående beställning med posten

gående

beställning

sänder eller

sänder eller på annat sätt tillställer

tillställer någon en sådan bild

någon sådan bild;

 

annat sätt, eller

 

 

2. bland barn

och ungdom

2. bland barn och ungdom spri-

sprider tryckt skrift, som genom

der en tryckt skrift som genom sitt

sitt innehåll kan verka förråande

innehåll kan verka förråande eller

eller eljest medföra allvarlig fara

annars

medföra annan

allvarlig

för de ungas sedliga fostran.

fara för de unga.

 

 

Beträffande spridande av sådan

 

 

 

 

karta över Sverige eller del därav

 

 

 

 

som innehåller

upplysning av

 

 

 

 

betydelse för rikets försvar, eller

 

 

 

 

av därmed jämförlig ritning eller

 

 

 

 

bild meddelas närmare bestämmel-

 

 

 

 

ser i lag.

 

 

 

 

 

 

 

3 §

 

 

 

 

 

I lag får det meddelas föreskrif-

 

 

ter om spridning av kartor, rit-

 

 

ningar eller bilder som återger

 

 

Sverige helt eller delvis och inne-

 

 

håller

upplysningar

av

betydelse

 

 

för rikets försvar.

 

 

Prop. 2017/18:49

31

Prop. 2017/18:49

32

Skyldighet att befordra tryckta skrifter

För tryckt skrifts försändande genom postbefordringsföretag eller annan allmän trafikanstalt skola ej på grund av skriftens inne- håll gälla särskilda inskränkningar eller villkor. Vad nu sagts skall dock ej avse försändande, som innebär överträdelse av vad i 3 § är stadgat.

Allmän trafikanstalt, som mot- tagit tryckt skrift för befordran, skall ej anses som skriftens ut- spridare.

4 §

Den som enligt vad som följer av lag eller annan författning har en skyldighet att befordra tryckta skrifter får inte på grund av inne- hållet vägra eller ställa särskilda villkor för att utföra denna skyl- dighet. Detta gäller dock inte om befordran skulle innebära en sådan överträdelse som avses i 5 eller 6 §.

Den som har en skyldighet enligt första stycket och som har tagit emot en tryckt skrift för befordran ska inte anses som skriftens spridare.

Straff

3 §

Saknar skrift, som avses i 4 kap. 2 § första stycket, där föreskriven uppgift eller är sådan uppgift eller uppgift enligt 1 kap. 5 § första stycket 2 å skrift, som där åsyftas, utspridaren veterligt, oriktig, straffes utspridaren med penning- böter.

För spridande av tryckt skrift som, utspridaren veterligt, lagts under beslag eller förklarats kon- fiskerad eller utgivits i strid mot förbud som enligt denna förord- ning meddelats för skriftens ut- givning eller uppenbart utgör fortsättning av skrift som avses med sådant förbud, vare straffet böter eller fängelse i högst ett år.

5 §

Till penningböter döms den som sprider en tryckt skrift som saknar en sådan uppgift som avses i 4 kap. 2 §. Detsamma gäller om en sådan uppgift eller en uppgift som avses i 1 kap. 2 § andra stycket 2 är orik- tig och spridaren känner till detta.

6 §

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som sprider en tryckt skrift i vetskap om att den

1.har tagits i beslag eller för- klarats konfiskerad,

2.har getts ut i strid med ett ut- givningsförbud som har meddelats enligt denna grundlag, eller

3. uppenbart utgör en fortsätt- Prop. 2017/18:49 ning av en skrift som omfattas av

ett sådant förbud som avses i 2.

7 kap. Tryckfrihetsbrott, meddelarbrott och anskaffarbrott

Gärningar som anses vara tryckfrihetsbrott

Vad som anses vara tryckfrihetsbrott

1 § Med beaktande av tryckfrihetens syfte att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande ska de gärningar som anges i 2–20 §§ anses vara tryckfrihets- brott, om de begås i en tryckt skrift och är straffbara enligt lag.

Olaga hot

2 § Som tryckfrihetsbrott anses olaga hot som innebär att någon hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller egendom.

Förtal

3 § Som tryckfrihetsbrott anses förtal som innebär att någon utpekar någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning.

Förtal av avliden medför ansvar, om gärningen är sårande för de efter- levande eller annars kan anses kränka den frid som bör tillkomma den avlidne.

Det ska inte dömas till ansvar om det med hänsyn till omständigheterna var försvarligt att lämna uppgift i saken och den som har lämnat uppgiften visar att uppgiften var sann eller att han eller hon hade skälig grund för den.

Förolämpning

4 § Som tryckfrihetsbrott anses förolämpning som innebär att någon smädar någon annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom eller henne.

Uppvigling

5 § Som tryckfrihetsbrott anses uppvigling som innebär att någon upp- manar eller på annat sätt söker förleda till brottslig gärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet eller åsidosät- tande av vad som åligger krigsman i tjänsten.

Hets mot folkgrupp

6 § Som tryckfrihetsbrott anses hets mot folkgrupp som innebär att någon hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.

33

Prop. 2017/18:49

34

Olaga våldsskildring

7 § Som tryckfrihetsbrott anses olaga våldsskildring som innebär att någon i bild skildrar sexuellt våld eller tvång med uppsåt att bilden sprids, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

Hot mot tjänsteman

8 § Som tryckfrihetsbrott anses hot mot tjänsteman som innebär att någon med hot om våld förgriper sig på någon annan för att tvinga fram, hindra eller hämnas för en åtgärd i hans eller hennes myndig- hetsutövning, i annan verksamhet där det finns samma skydd som är förenat med myndighetsutövning eller vid biträde till åtgärd som om- fattas av sådant skydd.

Detsamma gäller om någon på detta sätt förgriper sig mot den som tidigare har utövat eller biträtt vid sådan verksamhet, för vad denne då gjort eller underlåtit att göra.

För försök eller förberedelse till sådant hot mot tjänsteman döms det till ansvar, såvida inte brottet, om det hade fullbordats, skulle ha varit att anse som ringa.

Övergrepp i rättssak

9 § Som tryckfrihetsbrott anses övergrepp i rättssak som innebär att någon med hot om våld angriper någon annan

1.för att denne har gjort en anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller annars vid förhör avgett en utsaga hos en domstol eller annan myndighet, eller

2.för att hindra denne från en sådan åtgärd som anges i 1.

Detsamma gäller om någon med hot om gärning som medför lidande, skada eller olägenhet angriper någon annan för att denne har avlagt vittnesmål eller annars avgett en utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom eller henne från att avge en sådan utsaga.

Uppror

10 § Som tryckfrihetsbrott anses uppror som innebär att någon, med uppsåt att statsskicket med vapenmakt eller annars med våldsamma medel ska omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten på så sätt ska fram- tvingas eller hindras, begår en handling som innebär en fara för uppsåtets förverkligande.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant uppror döms det till ansvar.

Brott mot medborgerlig frihet

11 § Som tryckfrihetsbrott anses brott mot medborgerlig frihet som inne- bär att någon utövar olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen eller inkräkta på handlingsfriheten inom en politisk organisation eller en yrkes- eller näringssammanslutning och därigenom sätter yttrande-, församlings- eller föreningsfriheten i fara.

För försök till sådant brott mot medborgerlig frihet döms det till an- svar.

Högförräderi

12 § Som tryckfrihetsbrott anses högförräderi som innebär att någon, med uppsåt att riket eller en del av det, med våldsamma eller annars lagstridiga medel eller med utländskt bistånd, ska läggas under främmande makt eller bringas i beroende av sådan makt eller att del av riket på så sätt ska lösryckas, begår en handling som innebär en fara för uppsåtets förverkligande.

Som tryckfrihetsbrott anses också högförräderi som begåtts med uppsåt att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten ska framtvingas eller hindras med utländskt bistånd, om handlingen innebär en fara för uppsåtets förverkligande.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant högförräderi döms det till ansvar.

Krigsanstiftan

13 § Som tryckfrihetsbrott anses krigsanstiftan som innebär att någon med utländskt bistånd framkallar fara för att riket ska invecklas i krig eller andra fientligheter.

Spioneri

14 § Som tryckfrihetsbrott anses spioneri som innebär att någon för att gå främmande makt till handa obehörigen befordrar, lämnar eller röjer upp- gift rörande försvarsverk, vapen, förråd, import, export, tillverkningssätt, underhandlingar, beslut, eller något förhållande i övrigt, vars uppen- barande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet. Detta gäller vare sig uppgiften är riktig eller inte.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant spioneri döms det till ansvar.

Obehörig befattning med hemlig uppgift

15 § Som tryckfrihetsbrott anses obehörig befattning med hemlig uppgift som innebär att någon, utan syfte att gå främmande makt till handa, obe- hörigen befordrar, lämnar eller röjer uppgift rörande något förhållande av hemlig natur, vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet. Detta gäller vare sig uppgiften är riktig eller inte.

För försök eller förberedelse till sådan obehörig befattning med hemlig uppgift döms det till ansvar.

Detsamma gäller stämpling till sådant brott, om detta är att anse som grovt. Vid denna bedömning ska det särskilt beaktas, om gärningen inne- fattade tillhandagående av främmande makt eller var av synnerligen farlig beskaffenhet med hänsyn till pågående krig eller rörde något för- hållande av stor betydelse eller om den brottslige röjde vad som på grund av allmän eller enskild tjänst hade betrotts honom eller henne.

Vårdslöshet med hemlig uppgift

16 § Som tryckfrihetsbrott anses vårdslöshet med hemlig uppgift som innebär att någon av grov oaktsamhet begår en gärning som avses i 15 §.

Prop. 2017/18:49

35

Prop. 2017/18:49

36

Landsförräderi eller landssvek

17 § Som tryckfrihetsbrott anses landsförräderi eller landssvek som inne- bär att någon, när riket är i krig eller bestämmelser i lag om sådant brott annars är tillämpliga,

1.missleder eller förråder dem som är verksamma för rikets försvar eller förleder dem till myteri, trolöshet eller modlöshet,

2.förråder egendom som är av betydelse för totalförsvaret, eller

3.begår någon annan liknande förrädisk gärning som är ägnad att med- föra men för totalförsvaret eller innefattar bistånd åt fienden.

För försök, förberedelse eller stämpling till sådant landsförräderi eller landssvek döms det till ansvar.

Landsskadlig vårdslöshet

18 § Som tryckfrihetsbrott anses landsskadlig vårdslöshet som innebär att någon av oaktsamhet begår en gärning som avses i 17 §.

Ryktesspridning till fara för rikets säkerhet

19 § Som tryckfrihetsbrott anses ryktesspridning till fara för rikets säker- het som innebär att någon, när riket är i krig eller bestämmelser i lag om sådant brott annars är tillämpliga,

1.bland allmänheten sprider eller till främmande makt framför eller låter framkomma falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, eller

2.bland krigsmän sprider falska rykten eller andra osanna påståenden som är ägnade att framkalla trolöshet eller modlöshet.

Offentliggörandebrott

20 § Som tryckfrihetsbrott anses att någon

1.uppsåtligen offentliggör en allmän handling som inte är tillgänglig för var och en, om han eller hon har fått tillgång till handlingen i allmän tjänst, under utövande av tjänsteplikt eller i något därmed jämförbart förhållande,

2.offentliggör en uppgift och därvid uppsåtligen åsidosätter en tyst- nadsplikt som anges i en särskild lag, eller

3.när riket är i krig eller omedelbar krigsfara offentliggör en uppgift om förhållanden vars röjande enligt lag innefattar annat brott mot Sveriges säkerhet än de som anges i detta kapitel.

Undantag

21 § Ett tillkännagivande i en annons eller i ett annat sådant meddelande ska inte anses vara ett tryckfrihetsbrott om det inte omedelbart av med- delandets innehåll framgår att ansvar för ett sådant brott kan bli aktuellt. Är meddelandet straffbart tillsammans med en omständighet som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, gäller vad som föreskrivs i lag.

Detsamma gäller ett meddelande genom chiffer eller på något annat sätt, som är hemligt för allmänheten.

Meddelar- och anskaffarbrott

Prop. 2017/18:49

Brott av meddelare

22 § Om någon enligt 1 kap. 7 § första stycket meddelar en uppgift i syfte att den ska göras offentlig i en tryckt skrift och därigenom gör sig skyldig till något av följande brott, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för det brottet:

1.uppror, högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till ett sådant brott,

2.oriktigt utlämnande av en allmän handling som inte är tillgänglig för var och en eller tillhandahållande av en sådan handling i strid med en myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig, eller

3.uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i en sär- skild lag.

Första stycket gäller också om brottet begås av någon som, utan att vara ansvarig enligt 8 kap., medverkar som författare eller annan upp- hovsman eller som utgivare till en framställning som är avsedd att införas

ien tryckt skrift.

I fråga om föreskrifter som avses i första stycket 3 tillämpas 2 kap. 22 § första stycket regeringsformen.

Brott av anskaffare

23 § Om någon enligt 1 kap. 7 § andra stycket anskaffar en uppgift i syfte att göra den offentlig i en tryckt skrift eller för att lämna ett meddelande och därigenom gör sig skyldig till ett brott som anges i 22 § första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för det brottet.

Ytterligare bestämmelser om tryckfrihetsbrott

Påföljd

24 § Vad som föreskrivs i lag om påföljd för brott som anges i 2–20 §§ gäller även när dessa anses vara tryckfrihetsbrott.

Vid bestämmande av påföljd ska det särskilt beaktas om en publicerad uppgift har rättats och rättelsen därefter offentliggjorts på ett lämpligt sätt.

Publicering av domen

25 § Om den tilltalade döms för förtal eller förolämpning i en periodisk skrift enligt 3 eller 4 §, får domstolen efter yrkande av motparten besluta att domen ska föras in i skriften.

Konfiskering

26 § En tryckt skrift som innefattar tryckfrihetsbrott får konfiskeras. Konfiskering innebär att alla exemplar av skriften som är avsedda att

spridas ska förstöras. Konfiskering innebär även att åtgärder ska vidtas så att formar, stenar, stereotyper, plåtar och annan liknande utrustning som kan användas uteslutande för tryckning av skriften inte kan missbrukas.

37

Prop. 2017/18:49

38

Vid bedömning av frågan om konfiskering ska det särskilt beaktas om en publicerad uppgift har rättats och rättelsen därefter offentliggjorts på ett lämpligt sätt.

Borttagande ur en databas som innehåller bilagor

27 § Om ett sådant tillhandahållande ur en databas som avses i 1 kap. 5 eller 6 § innefattar tryckfrihetsbrott, får domstolen besluta att den som ansvarar enligt 8 kap. för det brottsliga yttrandet ska ta bort det ur data- basen inom viss tid som domstolen bestämmer.

Om preskription har inträtt ska ett beslut enligt första stycket riktas mot den som annars skulle ha ansvarat för brottet.

28 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som inte följer ett beslut enligt 27 §.

Utgivningsförbud

29 § Om riket befinner sig i krig, får rätten i samband med konfiskering av en periodisk skrift meddela förbud mot att ge ut skriften under en viss tid. Ett sådant förbud får meddelas endast vid brott som avses i 10 §, 12– 14 §§, 15 §, om brottet är att anse som grovt, och 17 §. Förbudet får gälla i högst sex månader från det att domen i tryckfrihetsmålet har fått laga kraft.

I fråga om konfiskering av en periodisk skrift som sprids i strid med ett utgivningsförbud eller uppenbart utgör en fortsättning av en skrift som avses med ett sådant förbud, gäller vad som föreskrivs i lag om förver- kande av föremål på grund av brott.

 

8 kap.

Ansvarighetsregler

Ansvar för tryckfrihetsbrott

 

Periodiska skrifter

 

Utgivare och ställföreträdare

 

1 §

För tryckfrihetsbrott genom periodisk skrift svare den som var anmäld som utgivare, då skriften utgavs.

Var ställföreträdare anmäld och har han inträtt som utgivare, svare ställföreträdaren.

Ansvarig för tryckfrihetsbrott i en periodisk skrift är den som var anmäld som utgivare när skriften gavs ut. Om en ställföreträdare har anmälts och inträtt som utgivare, är i stället han eller hon ansvarig.

2§

Utgivaren är ansvarig för tryck-

frihetsbrott, trots att en ställ- företrädare har inträtt som ut- givare, om ställföreträdaren

1. inte längre var behörig när

skriften gavs ut eller uppdraget Prop. 2017/18:49 annars upphört, eller

2. var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befo- genheter som anges i 5 kap. 4 §.

Ägare

3§

Skriftens ägare är ansvarig för

 

tryckfrihetsbrott om det inte fanns

 

utgivningsbevis

när skriften gavs

 

ut.

 

 

 

Om utgivningsbevis fanns,

är

 

ägaren ansvarig för tryckfrihets–

 

brott om

 

 

 

1. det inte fanns någon behörig

 

utgivare när skriften gavs ut, eller

 

2. utgivaren var utsedd för skens

 

skull eller uppenbarligen inte hade

 

de befogenheter som anges i 5 kap.

 

4 §.

 

 

 

Tryckare

 

 

3 §

4 §

 

 

Kan det ej visas vem som var

Kan det inte visas vem som var

ägare, då skriften utgavs, svare i

ägare till skriften när den gavs ut,

ägarens ställe den som tryckt

är den som har tryckt skriften

skriften.

ansvarig för

tryckfrihetsbrott

i

 

stället för ägaren.

 

 

Spridare

 

 

4 §

5 §

 

 

Sprider någon periodisk skrift,

Om en skrift sprids utan uppgif-

varå uppgift om vem som tryckt

ter om vem som har tryckt skriften

skriften saknas eller, utspridaren

och det inte kan klarläggas vem

veterligt, är oriktig, och kan det ej

denne är, blir spridaren ansvarig

utrönas vem som tryckt skriften,

för tryckfrihetsbrott i stället för den

svare i stället för den som tryckt

som har tryckt skriften. Detsamma

skriften utspridaren.

gäller om uppgifterna om vem som

 

har tryckt skriften är felaktiga och

 

spridaren känner till detta och det

 

inte kan klarläggas vem som har

 

tryckt skriften.

 

 

39

Prop. 2017/18:49

5 §

För tryckfrihetsbrott genom tryckt skrift, som ej är periodisk, svare skriftens författare, om han på sätt i 3 kap. 2 § sägs uppgivits vara författare till skriften. För- fattaren vare dock ej ansvarig, om skriften utgivits utan hans sam- tycke eller hans namn, pseudonym eller signatur utsatts därå mot hans vilja.

6 §

Är författare ej enligt 5 § ansva- rig för skrift, vilken innehåller eller är avsedd att innehålla bi- drag av flera författare, och har på sätt i 3 kap. 2 § sägs särskild utgi- vare för skriften uppgivits, svare utgivaren.

För annan skrift än i första stycket avses svare utgivaren, allenast om författaren var avliden, då skriften utgavs.

Utgivaren vare ej ansvarig, om hans namn, pseudonym eller sig- natur utsatts å skriften mot hans vilja.

Med utgivare av tryckt skrift, som ej är periodisk, förstås den som, utan att vara skriftens för- fattare, tillhandahållit den för tryckning och utgivning.

40

Tryckta skrifter som inte är periodiska

Författare

6 §

Författaren är ansvarig för tryck- frihetsbrott i en tryckt skrift som inte

är periodisk, om han eller hon enligt

3 kap. 2 § har uppgetts vara förfat- tare till skriften.

Författaren är dock inte ansvarig om skriften har getts ut utan hans eller hennes samtycke. Författaren är inte heller ansvarig om hans eller hennes namn, pseudonym eller signatur har satts ut på skriften mot hans eller hennes vilja.

Utgivare

7 §

Om en särskild utgivare har uppgetts enligt 3 kap. 2 § för en tryckt skrift som innehåller eller är avsedd att innehålla bidrag av flera författare, är utgivaren an- svarig för tryckfrihetsbrott. Utgi- varen är inte ansvarig om förfat- tarna till de enskilda bidragen är ansvariga enligt 6 §.

För andra tryckta skrifter än de som avses i första stycket är ut- givaren ansvarig endast om för- fattaren var avliden när skriften gavs ut.

Utgivaren är inte ansvarig om hans eller hennes namn, pseudo- nym eller signatur har satts ut på skriften mot hans eller hennes vilja.

Med utgivare avses i denna para- graf den som har tillhandahållit en skrift för tryckning och utgivning utan att vara författare till skriften.

 

Förläggare

Prop. 2017/18:49

7 §

8 §

 

Är varken författare eller utgi-

Om varken en författare eller en

 

vare enligt 5 eller 6 § ansvarig

utgivare är ansvarig enligt 6 eller

 

eller var han vid skriftens utgiv-

7 §, är i stället förläggaren ansva-

 

ning avliden, svare förläggaren.

rig. Detsamma gäller om författa-

 

 

ren eller utgivaren var avliden när

 

 

skriften gavs ut.

 

Med förläggare till tryckt skrift,

Med förläggare avses den som

 

som ej är periodisk, förstås den

har haft hand om tryckning och

 

som omhänderhaft tryckning och

utgivning av någon annans skrift.

 

utgivning av annans skrift.

 

 

 

Tryckare

 

8 §

9 §

 

Fanns ej förläggare eller kan det

Om det inte finns någon förläg-

 

ej visas vem han är, svare i förläg-

gare enligt 8 §, är i stället den som

 

garens ställe den som tryckt skrif-

har tryckt skriften ansvarig för

 

ten.

tryckfrihetsbrott. Detsamma gäller

 

 

om det inte kan visas vem för-

 

 

läggaren är.

 

9§

I fråga om ansvar för utspridare

av tryckt skrift, som ej är perio- disk, äge vad i 4 § stadgats mot- svarande tillämpning.

Spridare

10 §

Det som anges i 5 § om sprid- arens ansvar för tryckfrihetsbrott tillämpas även på tryckta skrifter som inte är periodiska.

Övergång av ansvar i vissa fall

10 §

Hade den som enligt 2, 5, 6 eller 7 § skulle ha att svara vid skriftens utgivning ej känt hemvist inom riket och kan ej heller i målet utrö- nas, var han här i riket uppehåller sig, skall ansvaret övergå å den som efter honom har att svara, dock ej å utgivare av tryckt skrift, som ej är periodisk, i annat fall än som avses i 6 § första stycket eller

å utspridare.

11 §

Om den som enligt 2, 3, 6, 7 eller 8 § skulle ha varit ansvarig för tryckfrihetsbrott som ägare, författare, utgivare eller för- läggare inte har känd hemvist i Sverige och det inte kan klarläggas var han eller hon befinner sig, går ansvaret över på den som skulle ha varit ansvarig efter honom eller henne.

Det som anges i första stycket ska inte innebära att ansvaret för tryckfrihetsbrott på den grunden

går över på utgivare i annat fall än

 

som avses i 7 § första stycket eller

 

på spridare.

41

Prop. 2017/18:49

Lag samma vare, om beträffande

 

 

den som enligt 1, 2, 5, 6 eller 7 §

 

 

skulle ha att svara förelåg omstän-

 

 

dighet, vilken enligt lag utesluter

 

 

straffbarhet, samt den efter honom

 

 

ansvarige ägt eller bort äga kän-

 

 

nedom om omständigheten.

 

 

 

12 §

 

 

Om det finns en omständighet

 

 

som enligt lag utesluter straffbar-

 

 

het för den som skulle ha varit

 

 

ansvarig för tryckfrihetsbrott enligt

 

 

1, 2, 3, 6, 7 eller 8 § som utgivare,

 

 

ägare, författare eller förläggare,

 

 

går ansvaret över på den som

 

 

skulle ha varit ansvarig efter

 

 

honom eller henne. Detta gäller

 

 

endast om den som blir ansvarig

 

 

har haft eller borde ha haft känne-

 

 

dom om den aktuella omständig-

 

 

heten.

 

 

Invändning mot ansvar

 

11 §

13 §

 

Till omständighet, som enligt

Om den som är tilltalad för

 

detta kapitel skulle medföra att

tryckfrihetsbrott vill åberopa en

 

annan än den tilltalade hade att

omständighet som enligt detta kapitel

 

svara, må hänsyn tagas allenast

medför att han eller hon inte ska

 

om den åberopas före huvudför-

vara ansvarig, ska denna omstän-

 

handlingen.

dighet åberopas före huvudför-

 

 

handlingen. Annars får domstolen

 

 

inte ta hänsyn till omständigheten.

 

 

Ansvarets innebörd

 

12 §

14 §

 

Vid bedömande av fråga om an-

Den som är ansvarig för tryckfri-

 

svar för den som enligt detta kapi-

hetsbrott enligt detta kapitel ska

 

tel har att svara för tryckt skrift

anses ha haft kännedom om inne-

 

skall så anses som om vad skriften

hållet i skriften och medgett utgiv-

 

innehåller införts däri med hans

ning av den.

 

vetskap och vilja.

 

42

 

 

9 kap.

 

 

 

 

 

 

Om tillsyn och åtal

 

 

Tillsyn och åtal

 

 

 

 

 

 

 

Justitiekanslern

och

Riksdagens

 

 

 

ombudsmän

 

 

 

 

 

 

 

1 §

 

 

 

 

 

 

Justitiekanslern skall

vaka

över

Justitiekanslern ska vaka över att

att de gränser för tryckfriheten som

de gränser för tryckfriheten som

angivas i denna förordning ej

anges i denna grundlag inte över-

överskridas.

 

 

skrids.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2 §

 

 

 

 

 

 

Justitiekanslern är ensam åkla-

Justitiekanslern är ensam åkla-

gare i mål om tryckfrihetsbrott. Ej

gare i mål om tryckfrihetsbrott.

annan än Justitiekanslern in-

Ingen annan än Justitiekanslern får

leda förundersökning

rörande

inleda

förundersökning

om ett

tryckfrihetsbrott. Endast Justitie-

sådant brott.

 

 

 

 

kanslern och rätten äga besluta om

Endast Justitiekanslern och rät-

tvångsmedel med anledning

av

ten får besluta om tvångsmedel

misstanke om sådant brott, om ej

med anledning av misstanke om

annat är föreskrivet i denna för-

tryckfrihetsbrott,

om

inte

något

ordning.

 

 

annat anges i denna grundlag.

Regeringen äger hos Justitie-

 

 

 

 

 

 

 

kanslern anmäla skrift till åtal för

 

 

 

 

 

 

 

tryckfrihetsbrott. I lag må före-

 

 

 

 

 

 

 

skrivas att allmänt åtal för tryck-

 

 

 

 

 

 

 

frihetsbrott må väckas endast efter

 

 

 

 

 

 

 

regeringens medgivande.

 

 

 

 

 

 

 

 

Justitiekanslern är tillika ensam

 

 

 

 

 

 

 

åklagare i annat tryckfrihetsmål än

 

 

 

 

 

 

 

mål om tryckfrihetsbrott samt i mål

 

 

 

 

 

 

 

som eljest avser brott mot bestäm-

 

 

 

 

 

 

 

melse i denna förordning; om

 

 

 

 

 

 

 

befogenhet för Riksdagens om-

 

 

 

 

 

 

 

budsman att vara åklagare i mål

 

 

 

 

 

 

 

som nu angivits gäller dock vad i

 

 

 

 

 

 

 

lag är stadgat.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3 §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Justitiekanslern är ensam åkla-

 

 

 

gare även i mål som avser med-

 

 

 

delar-

och anskaffarbrott

enligt

 

 

 

7 kap. 22 och 23 §§. Detta gäller

 

 

 

under förutsättning att det är fråga

 

 

 

om ett

tryckfrihetsmål

 

enligt

 

 

 

12 kap. 1 §.

 

 

 

 

 

 

 

Justitiekanslern är ensam åkla-

 

 

 

gare även i mål som i övrigt avser

 

 

 

brott

mot

bestämmelser

i

denna

Prop. 2017/18:49

43

Prop. 2017/18:49

3 §

Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott skall väckas, i fråga om periodisk skrift för vilken vid utgivningen gällde utgivningsbevis inom sex månader och i fråga om annan skrift inom ett år från det skriften utgavs, vid påföljd att skriften eljest är från sådant åtal fri. Utan hinder av vad nu sagts må dock, sedan allmänt åtal inom nämnda tid blivit väckt, nytt åtal väckas mot annan, som är för brottet an- svarig.

Vad i lag är stadgat om tid, inom vilken brott skall beivras för att påföljd för brott ej skall anses bortfallen, gälle även i fråga om tryckfrihetsbrott.

44

grundlag.

I lag får det meddelas föreskrif- ter om befogenhet för Riksdagens ombudsmän att vara åklagare i mål som avses i denna paragraf.

Regler om åtal

Regeringens anmälan och medgivande till åtal

4 §

Regeringen får till Justitie- kanslern anmäla en skrift till åtal för tryckfrihetsbrott.

I lag får det meddelas föreskrifter om att allmänt åtal för ett tryckfri- hetsbrott kräver regeringens med- givande.

Preskription vid allmänt åtal

5 §

Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott ska väckas inom sex månader från det att skriften gavs ut, om åtalet avser en periodisk skrift för vilken utgivningsbevis gällde vid utgiv- ningen. För andra skrifter ska allmänt åtal väckas inom ett år från utgivningen. Annars får all- mänt åtal inte väckas (preskript- ion).

Om allmänt åtal har väckts inom den tid som anges i första stycket, får nytt åtal väckas även efter den tiden mot någon annan som är ansvarig för brottet.

Vad som föreskrivs i lag om den tid inom vilken brott ska beivras för att påföljd för brott inte ska anses falla bort, gäller även för tryckfrihetsbrott.

4§

Angående målsägandes rätt att

angiva tryckfrihetsbrott eller tala därå gälle vad i lag är stadgat.

6 §

Prop. 2017/18:49

Vid tillämpning av 5 § ska utgiv-

 

ning enligt 1 kap. 5 eller 6 § anses ha skett när programmet sändes eller började tillhandahållas på det sätt som avses i 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen eller den tekniska upptagningen lämnades ut för spridning.

Angivelse och enskilt åtal

7§

Vad som föreskrivs i lag om mål-

sägandens rätt att ange brott till åtal eller att själv väcka åtal gäller även för tryckfrihetsbrott.

Konfiskering och borttagande utan åtal

5 §

Finnes ej någon, som enligt 8 kap. är för brottet ansvarig, eller kan ej stämning här i riket delgivas honom, må åklagaren eller målsä- ganden i stället för att väcka åtal göra ansökan om skriftens konfis- kering.

8 §

Finns det ingen ansvarig för ett tryckfrihetsbrott enligt 8 kap., får Justitiekanslern eller målsäganden i stället för att väcka åtal ansöka om att skriften ska konfiskeras. Detsamma gäller om den som är ansvarig för brott inte kan delges stämning i Sverige.

9§

Om ett sådant tillhandahållande

ur en databas som avses i 1 kap. 5 eller 6 § innefattar tryckfrihets- brott, och det inte finns någon som enligt 8 kap. är ansvarig för brottet, får Justitiekanslern eller målsäganden i stället för att väcka åtal ansöka om att domstolen ska besluta att det brottsliga yttrandet ska tas bort ur databasen inom viss tid som domstolen bestämmer. Detsamma gäller om den som är ansvarig för brott inte kan delges stämning i Sverige.

En ansökan om att domstolen ska besluta att ett yttrande som utgör tryckfrihetsbrott ska tas bort

45

Prop. 2017/18:49

får också göras av Justitiekanslern

 

eller målsäganden om den som

 

genom ett beslut enligt 7 kap. 27 §

 

har förelagts att ta bort yttrandet

 

inte kan följa föreläggandet.

 

En ansökan som avses i första

 

och andra styckena kan göras trots

 

att brottet är preskriberat.

 

10 §

 

Till böter eller fängelse i högst

 

ett år döms den som inte följer ett

 

beslut enligt 9 §.

10 kap. Särskilda tvångsmedel

Konfiskeringsbeslag

Beslag inför konfiskering och åtal

1 § Om det finns anledning att konfiskera en tryckt skrift på grund av tryckfrihetsbrott, får skriften tas i beslag i avvaktan på beslut om konfis- kering.

2 § Innan åtal för tryckfrihetsbrott har väckts eller ansökan gjorts hos rätten om att skriften ska konfiskeras, får beslut om beslag meddelas av Justitiekanslern. En förutsättning är att brottet hör under allmänt åtal.

I lag får det meddelas föreskrifter om att även allmän åklagare får besluta om beslag.

3 § Om ett beslag har verkställts utan rättens beslut, får den som drabbas begära att rätten prövar beslaget.

Om allmän åklagare har beslutat om beslag, ska beslutet skyndsamt an- mälas till Justitiekanslern, som genast ska pröva om beslaget ska bestå.

Tidsfrister

4 § När Justitiekanslern har beslutat om beslag eller fastställt ett beslag enligt 3 § andra stycket, ska åtal väckas eller ansökan om konfiskering göras inom två veckor efter Justitiekanslerns beslut. Annars upphör beslaget.

Beslag efter åtal eller ansökan om konfiskering

5 § Om det har väckts åtal för tryckfrihetsbrott eller gjorts en ansökan om konfiskering av en skrift, får rätten besluta om beslag och häva beslag som tidigare har meddelats.

Prövning av beslag när ett mål avgörs

6 § När ett mål avgörs, prövar rätten om tidigare beslag ska bestå.

Om målet avvisas på den grunden att rätten inte är behörig och det kan antas att talan om konfiskering kommer att föras i ett annat mål, får rät-

46

ten bestämma att ett beslag ska bestå under en viss tid. Väcks inte talan inom denna tid upphör beslaget.

Andra stycket tillämpas också när rätten av något annat skäl skiljer målet från sig utan att pröva om en skrift är brottslig.

Uppgifter i beslut om beslag

7 § Beslut om beslag ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt i den tryckta skriften som har gett anledning till beslaget och ska avse endast band, delar, nummer eller häften där ett sådant avsnitt förekommer.

Verkställighet av beslag

8 § Polisen ska genast verkställa ett beslut om beslag.

9 § Verkställighet av beslag ska omfatta endast de exemplar av den tryckta skriften som är avsedda för spridning.

10 § Bevis om beslag ska utan avgift lämnas till den som beslaget har gjorts hos och till den som tryckt skriften. Beviset ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt i skriften som har gett anledning till beslaget. Ett sådant bevis ska lämnas så snart det är möjligt.

11 § Om ett beslag har upphävts eller upphört, ska verkställigheten genast avbrytas och det beslagtagna lämnas tillbaka.

Utredningsbeslag

12 § Sådana exemplar av en tryckt skrift som skäligen kan antas ha bety- delse för utredningen i ett tryckfrihetsmål enligt 12 kap. får tas i beslag.

För ett sådant beslag gäller 2, 3, 5, 7, 8 och 11 §§. I övrigt gäller i til- lämpliga delar det som i allmänhet är föreskrivet om beslag. Åtal ska dock alltid väckas inom en månad från det att beslut om beslag med- delades, om inte rätten på begäran från Justitiekanslern medger att tiden förlängs.

Tvångsmedel vid krig och krigsfara

Tillfälligt utgivningsförbud

13 § Om riket är i krig får i avvaktan på rättens beslut enligt 7 kap. 29 § tillfälligt utgivningsförbud meddelas för en periodisk skrift. För ett så- dant beslut gäller det som sägs om beslag i 2, 4 och 5 §§.

I fråga om beslag av en periodisk skrift som sprids i strid med ett ut- givningsförbud eller som uppenbart utgör en fortsättning på en periodisk skrift som omfattas av ett sådant förbud, gäller det som i allmänhet är föreskrivet om beslag av föremål som kan förklaras förverkade.

Förvar i avvaktan på beslag

14 § Om riket är i krig eller krigsfara och det vid en avdelning av för- svarsmakten anträffas en tryckt skrift som uppenbart innebär sådan upp- vigling som är straffbar enligt 7 kap. 5 § genom att krigsman därigenom kan förledas att åsidosätta vad som åligger honom eller henne i tjänsten,

Prop. 2017/18:49

47

Prop. 2017/18:49 får skriften tas i förvar i avvaktan på beslut om beslag. Beslut om förvar fattas av en befattningshavare som enligt lag ska avgöra frågor om disci- plinansvar för personal vid avdelningen.

Är det fara i dröjsmål får en åtgärd enligt första stycket vidtas av någon annan befattningshavare enligt föreskrifter som meddelas i lag. Om ett sådant beslut har fattats, ska anmälan skyndsamt göras hos den befatt- ningshavare som avses i första stycket. Denne ska genast pröva om skriften ska bli kvar i förvar.

15 § Ett beslut om förvar enligt 14 § ska så snart det kan ske anmälas till Justitiekanslern, som genast ska pröva om skriften ska tas i beslag.

 

11 kap.

Om enskilt anspråk

Skadestånd

 

Allmänna förutsättningar

 

1 §

Enskilt anspråk i anledning av missbruk av tryckfriheten grundas allenast därå att den skrift, som anspråket avser, in- nefattar tryckfrihetsbrott. Sådant anspråk må, om ej annat nedan stadgas, icke göras gällande mot annan än den som enligt 8 kap. svarar för brottet. Har på grund av omständighet, som avses i 8 kap. 10 §, ansvaret övergått å honom, må anspråket göras gällande även mot den som före honom haft att svara, om och i den omfattning sådant anspråk eljest enligt lag må göras gällande.

Vad i 8 kap. 12 § är stadgat i fråga om ansvar gälle ock beträf- fande enskilt anspråk.

Om enskilt anspråk på grund av brott enligt 7 kap. 2 eller 3 § gäller vad i lag är stadgat.

48

Skadestånd för missbruk av tryckfriheten får grundas endast på att den skrift som kravet avser innefattar tryckfrihetsbrott.

I fråga om skadestånd på grund av brott som avses i 7 kap. 21– 23 §§ gäller vad som är föreskrivet i lag.

Bestämmelserna om skadestånd i detta kapitel gäller i tillämpliga

delar även frågor

enligt

7 kap.

25 § om publicering av domar.

Bestämmelsen i

8 kap.

14 §

gäller också i fråga om skadestånd för tryckfrihetsbrott.

3§

Har någon som laga ställföre-

trädare för juridisk person eller som förmyndare, god man eller förvaltare att svara för enskilt anspråk på grund av tryckfrihets- brott, får anspråket göras gällande

även mot den juridiska personen eller mot den, för vilken förmyn- daren, gode mannen eller förval- taren förordnats, om och i den omfattning sådant anspråk eljest enligt lag får göras gällande.

Prop. 2017/18:49

Vem som är ansvarig

2§

Endast den som är ansvarig för

tryckfrihetsbrott enligt 8 kap. kan vara ansvarig för skadestånd.

Krav på skadestånd som kan rik- tas mot utgivaren till en periodisk skrift eller dennes ställföreträdare kan även riktas mot skriftens ägare. För andra tryckta skrifter kan krav på skadestånd mot en författare eller utgivare även riktas mot skriftens förläggare.

3§

Om ansvaret för brott har gått

över på någon annan enligt 8 kap. 11 eller 12 §, får krav på skade- stånd även riktas mot den som skulle ha varit ansvarig, om och i den omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag.

4§

Om någon är ansvarig för ska-

destånd på grund av tryckfrihets- brott i egenskap av ställföreträdare för en juridisk person, får krav på skadestånd även riktas mot den juridiska personen.

Om en förmyndare, god man eller förvaltare i den egenskapen är ansvarig för skadestånd på grund av tryckfrihetsbrott, får krav på skadestånd även riktas mot den för vilken förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren har ut- setts.

Krav på skadestånd enligt denna paragraf får framställas om och i den omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag.

4§

Skall någon enligt detta kapitel

jämte annan svara för enskilt an- språk, svare de en för båda och båda för en. Om bestämmande av ansva-

5 §

 

Om två eller flera är ansvariga

 

för skadestånd enligt detta kapitel,

 

ansvarar de solidariskt för skade-

 

ståndet. I fråga om ansvaret dem

49

Prop. 2017/18:49

righeten mellan dessa inbördes gälle

emellan gäller vad som föreskrivs i

 

vad eljest är stadgat.

lag.

 

 

 

 

 

 

 

Skadestånd när straff för brottet

 

 

inte kan dömas ut

 

 

 

 

5 §

6 §

 

 

 

 

 

 

Enskilt anspråk i anledning av

Krav på skadestånd med anled-

 

tryckfrihetsbrott må göras gäl-

ning av ett tryckfrihetsbrott kan

 

lande utan hinder av att fråga om

framställas trots att straff för

 

ansvar för brottet förfallit eller

brottet inte kan dömas ut på grund

 

talan därom eljest ej kan föras.

av preskription eller av något

 

 

annat skäl.

 

 

 

 

 

12 kap.

 

 

 

 

 

 

Om rättegången i tryckfrihets-

Rättegången i tryckfrihetsmål

 

mål

 

 

 

 

 

 

 

 

Tryckfrihetsmål

 

 

 

 

 

1 §

 

 

 

 

 

 

 

Tryckfrihetsmål

enligt

denna

 

 

grundlag är mål om

 

 

 

 

1. ansvar

eller

skadestånd

 

 

grund

av

tryckfrihetsbrott

enligt

 

 

7 kap. 2–20 §§,

 

 

 

 

 

2. ansvar

eller

skadestånd

 

 

grund

av

meddelarbrott

enligt

 

 

7 kap. 22 §, eller

 

 

 

 

 

3. konfiskering eller borttagande

 

 

efter ansökan enligt 9 kap. 8 eller

 

 

9 §.

 

 

 

 

 

 

 

Även mål om ansvar eller skade-

 

 

stånd på grund av anskaffarbrott

 

 

enligt

7 kap. 23 §

är tryckfrihets-

 

 

mål, om den som anskaffat upp-

 

 

giften har offentliggjort denna i en

 

 

tryckt skrift eller meddelat den till

 

 

någon annan för att offentliggöras

 

 

på det sättet. Om uppgiften inte

 

 

har offentliggjorts eller meddelats

 

 

till någon annan för offentlig-

 

 

görande, är målet ett tryckfrihets-

 

 

mål endast om det är uppenbart att

 

 

anskaffandet har skett för offent-

 

 

liggörande i en tryckt skrift.

 

 

 

 

2 §

 

 

 

 

 

 

 

Tryckfrihetsmål

prövas av

den

50

2 §

I tryckfrihetsmål, vari talan föres om ansvar, skall frågan, huruvida brott föreligger, prövas av en jury om nio medlemmar, såframt ej parterna å ömse sidor förklara sig vilja utan sådan pröv- ning hänskjuta målet till rättens avgörande. Frågan, huruvida den tilltalade enligt 8 kap. är ansvarig för skrift, prövas dock alltid enbart av rätten. Då jury prövar, huruvida brott föreligger, skall så anses vara fallet, om minst sex jurymän äro ense därom.

Finner juryn att brott icke före- ligger, skall den tilltalade frikän- nas. Har juryn funnit brott före- ligga, skall även rätten pröva frågan härom. Är rätten av annan mening än juryn, äger rätten fri- känna den tilltalade eller hänföra brottet under mildare straffbe- stämmelse än den som juryn til- lämpat. Högre rätt, dit talan mot tingsrättens dom fullföljts, äge ej i vidare mån än tingsrätten frångå juryns bedömning.

tingsrätt inom vars domkrets läns- Prop. 2017/18:49 styrelsen har sitt säte. Om det finns

skäl att även låta en annan tings- rätt i länet pröva tryckfrihetsmål, får regeringen meddela föreskrifter om det.

Prövningen

3 §

I tryckfrihetsmål som gäller an- svar för brott ska en jury som består av nio medlemmar pröva om brott föreligger.

Är parterna överens om det, av- görs målet av rätten utan med- verkan av jury.

Det är enbart rätten som prövar om den tilltalade är ansvarig för en skrift enligt 8 kap.

4§

Juryn har funnit att brott före-

ligger om minst sex ledamöter är överens om det. Då ska även rätten pröva frågan.

Om rätten har en annan uppfatt- ning än juryn, får rätten frikänna den tilltalade eller tillämpa en lindrigare straffbestämmelse.

5§

Anser juryn att brott inte före-

ligger ska den tilltalade frikännas.

51

Prop. 2017/18:49

3 §

För varje län skall utses jurymän, fördelade i två grupper med sexton jurymän i första gruppen och åtta jurymän i andra gruppen. För Stockholms län skall dock första gruppen omfatta tjugofyra jurymän och andra gruppen tolv jurymän. Jurymännen i den andra gruppen skall vara eller ha varit nämnde- män vid allmän domstol eller all- män förvaltningsdomstol.

4 §

Jurymännen utses genom val för en tid av fyra kalenderår.

Valet skall förrättas av lands- tingsfullmäktige i länet eller, då inom länet finns kommun som ej tillhör landsting, av landstings- fullmäktige och kommunfullmäk- tige i kommunen. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäk- tige i Gotlands kommun. Skall enligt vad nu sagts jurymännen väljas av mer än en valmyndighet, fördelar länsstyrelsen antalet jurymän inom vardera gruppen mellan valmyndigheterna med ledning av folkmängden.

Då juryman skall väljas, an- kommer det på tingsrätten att göra anmälan därom till den som har att föranstalta om valet.

52

6 §

Om tingsrättens dom överklagas, får högre rätt inte frångå juryns bedömning i större utsträckning än tingsrätten.

Val av juryledamöter

Jurygrupper

7 §

För varje län ska det utses jury- ledamöter som fördelas i två grup- per. Den första gruppen ska inne- hålla sexton juryledamöter och den andra åtta. För Stockholms län ska dock den första gruppen omfatta tjugofyra juryledamöter och den andra gruppen tolv.

Juryledamöterna i den andra gruppen ska vara eller ha varit nämndemän vid allmän domstol eller allmän förvaltningsdomstol.

Val

8 §

Juryledamöter utses genom val för en tid av fyra kalenderår.

5§

Till jurymän skola utses svenska

medborgare, som äro bosatta inom länet. De bör vara kända för om- dömesgillhet, självständighet och rättrådighet. Bland jurymännen bör skilda samhällsgrupper och meningsriktningar samt olika delar av länet vara företrädda. Den som är underårig eller som har förval- tare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara juryman.

9 §

Prop. 2017/18:49

Juryledamöter väljs av

lands-

tingsfullmäktige i länet. Om en kommun i länet inte tillhör ett landsting, väljer landstingsfull- mäktige samt kommunfullmäktige i kommunen. I Gotlands län är det kommunfullmäktige i Gotlands kommun som väljer.

Ska valet utföras av mer än en valmyndighet, fördelar länsstyrel- sen antalet juryledamöter inom vardera gruppen mellan valmyn- digheterna med ledning av folk- mängden.

När en juryledamot ska väljas, ska tingsrätten anmäla detta till den valmyndighet som enligt första stycket ska genomföra valet.

Behörighetskrav och andra krav på juryledamöter

10 §

En juryledamot ska vara svensk medborgare och folkbokförd i länet. Den som är underårig eller har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara juryledamot.

En juryledamot bör vara omdö- mesgill, självständig och rättrådig. Bland juryledamöterna bör skilda samhällsgrupper och meningsrikt- ningar samt olika delar av länet vara företrädda.

Juryledamöters avgång och

ersättare

6 §

Juryman, som fyllt sextio år, äge avsäga sig uppdraget. Vill juryman eljest avgå, pröve tingsrätten, om giltigt hinder föreligger för honom att utöva uppdraget. Upphör jury-

11 §

 

En juryledamot som har fyllt

 

sextio år får avsäga sig uppdraget.

 

Om en juryledamot vill avgå av

 

något annat skäl, prövar tings-

 

rätten om det finns giltigt hinder

53

Prop. 2017/18:49 man att vara valbar, vare uppdra- get förfallet.

7§

Avgår juryman eller upphör han

att vara valbar, skall inom den grupp av jurymän, som den av- gångne tillhörde, valmyndigheten utse annan i hans ställe för åter- stoden av valperioden. Valet får i landstingsfullmäktiges ställe föret- agas av landstingsstyrelsen; dock gäller sådant val endast för tiden intill landstingsfullmäktiges näst- kommande möte.

8§

Klagan över val av juryman

skall föras hos tingsrätten. Ehuru klagan ej föres, pröve rätten den valdes behörighet.

Beträffande fullföljd av talan mot tingsrätts beslut i fråga, som avses i första stycket, gälle vad i lag är stadgat om fullföljd av talan mot underrätts beslut i rättegång. Mot hovrätts beslut må talan ej föras.

Föres klagan, lände valet dock till efterrättelse, om ej rätten för- ordnar annat.

9§

De som äro utsedda till jurymän

skola uppföras å en jurymanna- lista. I denna skall varje grupp upptagas särskilt.

54

för honom eller henne att utöva uppdraget. Är en juryledamot inte längre valbar, upphör uppdraget.

12 §

Om en juryledamot avgår eller han eller hon upphör att vara valbar, ska valmyndigheten enligt 9 § utse en ersättare för återstoden av valperioden. Valet ska göras inom den jurygrupp som jury- ledamoten tillhörde.

Valet får göras av landstings- styrelsen i stället för av lands- tingsfullmäktige. Ett sådant val gäller dock endast fram till full- mäktiges nästa möte.

Överklagande av val av juryleda- mot

13 §

Ett val av en juryledamot kan överklagas till tingsrätten. Även om valet inte överklagas ska tingsrät- ten självmant pröva juryledamö- ternas behörighet.

Vid överklagande av tingsrättens beslut i en fråga som avses i första stycket tillämpas vad som föreskrivs i lag om överklagande av en tingsrätts beslut under rättegång. Hovrättens beslut får inte överklagas.

Ett beslut om val av juryledamot gäller även om det överklagas, om rätten inte beslutar något annat.

Hur jury bildas i mål

Förfarandet när jury bildas

14 §

De som är utsedda till juryleda- möter ska föras upp på en lista över juryledamöter. I listan ska varje grupp tas upp särskilt.

15 §

Vad som föreskrivs i lag om jäv för domare gäller även juryleda-

 

möter.

 

16 §

 

I ett mål där en jury ska delta

 

redogör rätten för listan över jury-

 

ledamöter och behandlar frågan om

 

det finns jäv mot någon som är

 

upptagen på listan.

 

Därefter ska juryn bildas av de

 

juryledamöter som inte är jäviga.

 

Det sker genom att vardera parten

 

får utesluta tre juryledamöter inom

 

den första gruppen och en inom

 

den andra. Bland de kvarvarande

 

tar rätten sedan genom lottning ut

 

så många till suppleanter att sex

 

juryledamöter kvarstår i den första

 

gruppen och tre i den andra.

 

För en jury i Stockholms län får

 

vardera parten utesluta fem jury-

 

ledamöter inom den första gruppen

 

och två inom den andra.

11 §

17 §

Äro å ena sidan flera parter och

Om endast en av flera medparter

vill endast någon av dem begagna

vill utesluta juryledamöter, gäller

sin uteslutningsrätt, gälle den

den uteslutningen även för de

uteslutning han företager även för

övriga. Är medparterna inte

de övriga. Vilja medparter utesluta

överens om vilka juryledamöter

olika jurymän och kunna de ej

som ska uteslutas, genomför rätten

enas, företage rätten uteslutningen

uteslutningen genom lottning.

genom lottning.

 

 

Förfarandet vid jäv eller laga

 

förfall för juryledamot

12 §

18 §

Ej må någon utan laga förfall

Den som inte har laga förfall är

undandraga sig att tjänstgöra i

skyldig att tjänstgöra som juryle-

jury.

damot.

Kan på grund av jäv eller laga

Om det på grund av jäv eller laga

förfall för juryman nödigt antal

förfall för juryledamöter inte finns

ledamöter i någon grupp ej er-

tillräckligt antal ledamöter i någon

hållas, nämne rätten för varje

jurygrupp, utser rätten tre juryle-

juryman som erfordras tre till

damöter för varje ledamot som

jurymän inom gruppen behöriga

saknas. Av dessa ledamöter får

personer. Av de sålunda nämnda

vardera parten utesluta en. De som

äge vardera parten utesluta en. Ej

utses ska uppfylla de krav som

må till juryman nämnas någon som

ställs på juryledamöter i den aktu-

förut i samma mål uteslutits.

ella gruppen.

 

En juryledamot som tidigare har

Prop. 2017/18:49

55

Prop. 2017/18:49

13 §

Förekomma samtidigt flera mål, vari jury skall deltaga, må rätten, efter parternas hörande, förordna att samma jury skall tjänstgöra i alla målen. Skall jury utses gemen- samt för flera mål, äge vad i 11 § är stadgat om uteslutning av jury- man i mål, vari å ena sidan äro flera parter, motsvarande tillämp- ning.

14 §

Föres i mål om ansvar jämväl talan om enskilt anspråk mot annan än den tilltalade, skola de åtgärder av svarandepart, som avses i 2 § första stycket, 10 § andra stycket och 12 § andra stycket, ankomma på den tilltalade.

Då talan utan samband med åtal föres om tryckt skrifts konfiskering eller om enskilt anspråk gälle om rättegången i sådant mål vad i 2 och 10–13 §§ är föreskrivet; har frågan huruvida brott föreligger tidigare prövats i tryckfrihetsmål avseende ansvar för brott, skall dock prövning av samma fråga ej ånyo äga rum. I ansökningsmål skall den uteslutning av jurymän, som eljest ankommer på parterna, företagas av rätten genom lottning.

56

uteslutits från samma mål får inte utses.

Ytterligare bestämmelser om rättegången

Gemensam jury

19 §

Om flera mål ska prövas av jury, får rätten besluta att samma jury ska tjänstgöra i målen. Parterna ska tillfrågas innan rätten fattar ett sådant beslut.

Ska det utses en gemensam jury för flera mål, tillämpas det som anges i 17 § om uteslutning av juryledamot i mål där det finns flera parter på någon sida.

Talan om skadestånd eller konfis- kering

20 §

Om det i ett mål om ansvar för brott även förs talan om skadestånd mot någon annan än den tilltalade, är det den tilltalade som vidtar de åtgärder som avses i 3 § andra stycket, 16 § andra stycket och 18 § andra stycket.

21 §

Vid talan om skadestånd som inte har samband med ett åtal gäller 3–6 och 15–19 §§. Om det i ett tryckfrihetsmål om ansvar för brott tidigare har prövats om brott

 

föreligger, ska dock samma fråga Prop. 2017/18:49

 

inte prövas på nytt. Detsamma

 

gäller talan om konfiskering av en

 

tryckt skrift utan samband med

 

åtal.

 

 

 

 

 

I ett mål om konfiskering enligt

 

9 kap. 8 § ska den uteslutning av

 

juryledamöter

som

annars

ska

 

göras av parterna i stället utföras

 

av rätten genom lottning.

 

 

Första och andra styckena gäller

 

även i ett mål om borttagande av

 

information ur en databas enligt

 

9 kap. 9 §.

 

 

 

 

Närmare föreskrifter om rätte-

 

 

gången

 

 

 

15 §

22 §

 

 

 

 

Närmare bestämmelser om rätte-

Närmare föreskrifter om rätte-

gången i tryckfrihetsmål meddelas

gången i tryckfrihetsmål får med-

i lag.

delas i lag.

 

 

 

Äro inom samma län flera tings-

Om det i samma län finns flera

rätter, vilka äga upptaga tryckfri-

tingsrätter som är behöriga att

hetsmål, skola de uppgifter, som

pröva

tryckfrihetsmål, bestämmer

avses i 4, 6, 8 och 9 §§, fullgöras

regeringen vilken tingsrätt som ska

av den tingsrätt regeringen be-

utföra de uppgifter som avses i 9 §

stämmer.

tredje

stycket

och

11, 13

och

 

14 §§.

 

 

 

 

16 §

För fall då riket är i krig eller krigsfara eller det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara vari riket har befunnit sig får före- skrifter om anstånd med val av jurymän och om undantag från jurymäns rätt att avsäga sig sitt uppdrag meddelas i lag eller, efter bemyndigande i lag, av regeringen genom förordning.

Krig eller krigsfara

23 §

Om riket är i krig eller krigsfara eller det råder sådana extraordinära förhållanden som är föranledda av krig eller krigsfara som riket har befunnit sig i, får det i lag meddelas föreskrifter om

1.anstånd med val av juryleda- möter, och

2.undantag från juryledamöters rätt att avsäga sig uppdraget.

I lag får det föreskrivas att regeringen får meddela sådana föreskrifter.

57

Prop. 2017/18:49

13 kap.

 

 

Om utrikes tryckta skrifter m.m.

Skrifter tryckta utomlands

 

 

Allmänna bestämmelser

 

 

Grundlagens tillämplighet

 

 

1 §

 

 

I fråga om skrift som tryckts

I fråga om skrifter som tryckts

utom riket och som utges här skall,

utomlands och som ges ut i Sverige

om inte annat sägs nedan, i til-

gäller, om inte annat föreskrivs, i

lämpliga delar gälla vad som är

tillämpliga delar vad som är före-

föreskrivet i 1 kap., 3 kap., 6 kap.,

skrivet i

 

 

7 kap., 8 kap. 1, 2, 5–7

och 10–

– 1 kap. om tryckfriheten,

12 §§ samt 9–12 kap.

 

– 3 kap. om rätten till anonymi-

 

 

tet,

 

 

 

 

– 6 kap.

om

rätten att sprida

 

 

tryckta skrifter,

 

 

 

– 7 kap.

om

tryckfrihetsbrott,

 

 

meddelarbrott och anskaffarbrott,

 

 

– 8 kap. 1–3, 6–8 och 11–14 §§

 

 

om ansvar för tryckfrihetsbrott,

 

 

9 kap. om tillsyn och åtal,

 

 

– 10 kap. om

särskilda tvångs-

 

 

medel,

 

 

 

 

– 11 kap. om skadestånd, och

 

 

– 12 kap.

om rättegången i

 

 

tryckfrihetsmål.

 

 

 

2 §

 

 

Skrift, som tryckts utom riket, skall anses här utgiven den på sätt i 1 kap. 6 § sägs blivit utläm- nad för spridning inom riket.

En skrift som har tryckts utom- lands anses utgiven i Sverige när den har blivit utlämnad här till försäljning eller för spridning på annat sätt.

3 §

Är periodisk skrift, som tryckes utom riket, huvudsakligen avsedd för spridning inom riket, gälle i tillämp- liga delar vad i 5 kap. är stadgat; vad där sägs om ägares behörighet skall icke äga tillämpning.

För utgivning här i riket av an- nan utom riket tryckt periodisk skrift erfordras ej utgivningsbevis. Finnes sådant bevis, skall i fråga om skriften tillämpas vad i första stycket sägs.

58

Om en periodisk skrift som hu- vudsakligen är avsedd att spridas i Sverige har tryckts utomlands, gäller i tillämpliga delar 5 kap. om rätten att ge ut periodiska skrifter.

 

 

 

 

4 §

 

 

 

 

 

Prop. 2017/18:49

 

 

 

 

Utgivningsbevis krävs inte för att

 

 

 

 

ge ut en periodisk skrift som har

 

 

 

 

tryckts utomlands och som inte

 

 

 

 

huvudsakligen är avsedd att spri-

 

 

 

 

das i Sverige. Om utgivningsbevis

 

 

 

 

finns,

gäller

i

tillämpliga

delar

 

 

 

 

5 kap.

om

rätten

att

ge

ut

 

 

 

 

periodiska skrifter.

 

 

 

 

 

 

 

Ansvar för den som har lämnat ut

 

 

 

 

skriften för spridning

 

 

 

4 §

 

 

 

5 §

 

 

 

 

 

 

Vad i denna förordning är stad-

Om en skrift har tryckts utom-

gat om ansvarighet för den som

lands, ska vad som anges i denna

tryckt skrift skall i fråga om skrift,

grundlag om

tryckares

ansvar

som tryckts utom riket, avse den

gälla för den som har låtit lämna

som låtit utlämna skriften för

ut skriften för spridning i Sverige.

spridning inom riket eller, om det

Om det inte kan visas vem som

ej kan visas vem han är eller han

har låtit lämna ut skriften för

ej, då skriften här utgavs, ägde

spridning, är i stället den ansvarig

hemvist inom riket, den som enligt

som enligt 6 kap. är att anse som

6 kap. är att anse som utspridare.

spridare. Detsamma gäller om den

 

 

 

 

som har låtit lämna ut skriften för

 

 

 

 

spridning här inte hade hemvist i

 

 

 

 

Sverige när skriften gavs ut.

 

 

 

 

 

 

Skyldighet att bevara exemplar

 

 

 

 

 

samt pliktleverans

 

 

 

5 §

 

 

 

6 §

 

 

 

 

 

 

Om skyldighet att för granskning

Bestämmelserna i

4 kap.

4 §

bevara exemplar av skrift, som

gäller också skrifter som har

tryckts utom riket, och att lämna

tryckts utomlands.

 

 

 

exemplar av sådan skrift till

 

 

 

 

 

 

 

bibliotek eller arkiv föreskrives i

 

 

 

 

 

 

 

lag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Meddelar- och anskaffarfrihet

 

6 §

 

 

 

7 §

 

 

 

 

 

 

I fråga om en skrift som trycks

Det som sägs om meddelar- och

utom riket och som ges ut här men

anskaffarfrihet

i 1 kap. 7 §

gäller

som inte huvudsakligen är avsedd

även i fråga om en skrift som har

för spridning inom riket och för

tryckts utomlands och som ges ut

vilken det inte heller finns utgiv-

här men som inte huvudsakligen är

ningsbevis gäller bestämmelserna i

avsedd att spridas i Sverige och för

1 kap.

1 §

tredje och

fjärde

vilken det inte heller finns utgiv-

styckena

om

meddelande

och

ningsbevis.

 

 

 

 

 

anskaffande

av uppgifter

och

 

 

 

 

 

 

59

Prop. 2017/18:49 underrättelser för offentliggörande om inte

1.meddelandet eller anskaffan- det innefattar brott mot rikets säkerhet;

2.meddelandet innefattar utläm- nande eller tillhandahållande som avses i 7 kap. 3 § första stycket 2;

3.meddelandet utgör uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt.

Första stycket tillämpas också i fråga om en skrift som inte ges ut i Sverige, om meddelandet lämnades eller anskaffandet ägde rum här, oavsett om skriften trycks här eller utomlands. Med den som lämnar meddelande för offentliggörande jämställs den som på annat sätt medverkar till framställning i peri- odisk skrift såsom författare eller annan upphovsman.

Är meddelandet eller anskaffan- det straffbart enligt första och andra styckena, gäller vad som är föreskrivet om detta. Mål om an- svar eller enskilt anspråk på grund av brott som nu sagts ska handläg- gas som tryckfrihetsmål, när inte 12 kap. 1 § andra stycket tredje meningen har motsvarande tillämp- ning. I fråga om rätt till anonymitet för meddelaren gäller det som är föreskrivet i 3 kap. Bestämmelsen i 3 § 3 ska dock omfatta även andra brott mot rikets säkerhet än de som avses där.

60

Första stycket gäller dock inte om

1.meddelandet eller anskaffan- det innefattar brott mot Sveriges säkerhet,

2.meddelandet innefattar ett så- dant utlämnande eller tillhanda- hållande som avses i 7 kap. 22 § första stycket 2, eller

3.meddelandet utgör ett uppsåt- ligt åsidosättande av tystnadsplikt.

8 §

Det som sägs om meddelar- och anskaffarfrihet i 7 § tillämpas för en skrift som inte har getts ut i Sverige, om uppgiften meddelats eller anskaffats här.

I fråga om periodiska skrifter jämställs med meddelaren en för- fattare eller någon annan upp- hovsman som har medverkat till en framställning i skriften.

9 §

Prop. 2017/18:49

Meddelaren har i fall som avses

 

i 7 och 8 §§ rätt till anonymitet enligt 3 kap.

Bestämmelsen om undantag från tystnadsplikt i 3 kap. 4 § 3 ska dock omfatta även andra brott mot Sveriges säkerhet än de som anges där.

10 §

Om ett meddelande eller an- skaffande enligt 7 eller 8 § är straffbart, gäller vad som anges i denna grundlag om meddelar- och anskaffarbrott.

Mål om ansvar eller skadestånd på grund av ett sådant brott handläggs enligt bestämmelserna om tryckfrihetsmål, om inte annat följer av 12 kap. 1 § andra stycket.

14 kap.

Resning i tryckfrihetsmål

Vad i lag är stadgat om resning i mål i allmänhet gälle, utan hinder av att jury prövat huruvida brott föreligger, även dom i tryckfri- hetsmål.

Beviljas resning i mål, vari jury prövat huruvida brott föreligger, och grundas resningen på omstän- dighet som kan antagas hava in- verkat på juryprövningen, skall samtidigt beslutas att målet skall ånyo upptagas inför jury av den rätt som först dömt i målet. Om resning beviljas till den tilltalades förmån och saken är uppenbar, får den domstol som beviljar resningen i stället omedelbart ändra domen.

1 §

För resning i tryckfrihetsmål gäller vad som föreskrivs i lag.

Om resning beviljas i ett mål där en jury har prövat om brott före- ligger, ska rätten samtidigt besluta att målet ska tas upp inför en ny jury av den domstol som först dömde i målet. Detta gäller under förutsättning att beslutet om resning grundas på en omständig- het som kan antas ha haft betydelse för juryns prövning.

Om saken är uppenbar får den domstol som beviljar resning till förmån för den tilltalade dock omedelbart ändra domen.

61

Prop. 2017/18:49

Tillsättande av en ny jury

2 §

Då på grund av högre rätts be- slut tryckfrihetsmål, vari jury del- tagit, skall ånyo upptagas inför jury av den rätt som först dömt i målet, gälle om juryns tillsättande vad i 12 kap. 10–14 §§ är stadgat.

Om ett tryckfrihetsmål efter be- slut av högre rätt ska tas upp på nytt inför en jury av den domstol som först dömde i målet, tillsätts den nya juryn enligt 12 kap. 15– 21 §§.

Skyndsam handläggning

3 §

Tryckfrihetsmål och annat mål om brott mot bestämmelserna i denna förordning skola alltid skyndsamt behandlas.

Tryckfrihetsmål och andra mål om brott mot bestämmelserna i denna grundlag ska behandlas skyndsamt.

Internationellt rättsligt bistånd

4§2

I fråga om internationellt rätts-

ligt bistånd gäller vad som före- skrivs i lag. Sådant bistånd får inte lämnas i strid med svenska all- männa rättsprinciper på det tryck- frihetsrättsliga området.

Andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer

5§

För andra än svenska medbor-

gare och svenska juridiska personer får särskilda begräns- ningar göras genom lag i fråga om tryckfriheten och allmänna hand- lingars offentlighet.

Frågor som inte regleras i grundlagen

6§3

I frågor som inte har reglerats

särskilt i denna grundlag eller i en särskild lag som har meddelats

2Tidigare 4 § upphävd genom 1976:955.

3Tidigare 6 § upphävd genom 1974:155.

62

med stöd av grundlagen, gäller vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:49

63

Prop. 2017/18:49

2.2Förslag till lag om ändring i yttrandefrihetsgrundlagen

Härigenom föreskrivs i fråga om yttrandefrihetsgrundlagen1

dels att 1, 3 och 7 kap. samt 4 kap. 4 §, 5 kap. 4 och 5 §§, 6 kap. 2 § och 10 kap. 2 § ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 2 kap. 4 § ska betecknas 2 kap. 5 §, nuvarande 2 kap. 5 § ska betecknas 2 kap. 7 §, nuvarande 4 kap. 5 och 6 §§ ska betecknas 4 kap. 6 och 7 §§, nuvarande 5 kap. 2 och 3 §§ ska betecknas 5 kap. 3 och 4 §§, nuvarande 5 kap. 6 § ska betecknas 5 kap. 8 §, nuvarande 6 kap. 3 och 4 §§ ska betecknas 6 kap. 8 och 9 §§, nuvarande 8 kap. 1 och 2 §§ ska betecknas 9 kap. 1 och 2 §§, nuvarande 8 kap. 3 och 4 §§ ska betecknas 9 kap. 4 och 5 §§, nuvarande 9 kap. 1 § ska betecknas 10 kap. 1 §, nuvarande 10 kap. 1 § ska betecknas 11 kap. 2 § och nuvarande 11 kap. 1 § ska betecknas 12 kap. 1 §,

dels att 2 kap. 1–3 §§, 4 kap. 1–3 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 1 § och de nya 2 kap. 5 §, 2 kap. 7 §, 4 kap. 6 och 7 §§, 5 kap. 3, 4 och 8 §§, 6 kap. 8 och 9 §§, 9 kap. 1, 2, 4 och 5 §§, 10 kap. 1 §, 11 kap. 2 §, 12 kap. 1 § och rubrikerna till 2, 4–6 och 8–12 kap., ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya kapitel, 1, 3 och 7 kap., 32 nya paragrafer, 2 kap. 4 och 6 §§, 4 kap. 4 och 5 §§, 5 kap. 2 och 5–7 §§, 6 kap. 2–7 §§, 8 kap. 1–6 §§, 9 kap. 3, 6 och 7 §§, 11 kap. 1 och 3–7 §§ och 12 kap. 2–4 §§ och närmast före 2 kap. 3 och 5–7 §§, 4 kap. 1, 4, 6 och 7 §§, 5 kap. 1, 4 och 6–8 §§, 6 kap. 1, 3–6, 8 och 9 §§, 8 kap. 1, 2 och 6 §§, 9 kap. 1, 2 och 7 §§, 11 kap. 1–3 §§ och 12 kap. 2–4 §§ nya rubriker av följande lydelse.

1 kap. Yttrandefriheten enligt denna grundlag

Syfte och grunder

1 § Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt enligt denna grundlag att i ljudradio, tv och vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst.

Yttrandefriheten enligt denna grundlag har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnär- ligt skapande. I den får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

Tillämpningsområde

Definitioner

2 § I denna grundlag avses med

1 Yttrandefrihetsgrundlagen omtryckt 2015:150.

64

program: innehållet i ljudradio, tv eller andra sådana överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor samt innehållet i offentliga uppspelningar ur en databas,

tekniska upptagningar: upptagningar som innehåller text, bild eller ljud och som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med ett tekniskt hjälpmedel,

databas: en samling av information lagrad för automatiserad behand- ling.

Sändningar

3 § Denna grundlag är tillämplig på sändningar av program som är rik- tade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel.

Som sändningar av program anses också tillhandahållande till allmän- heten på särskild begäran av direktsända eller inspelade program, om starttidpunkten och innehållet inte kan påverkas av mottagaren.

Det som föreskrivs om program i denna grundlag gäller även program som förmedlas genom satellitsändning som utgår från Sverige.

Tillhandahållande ur databaser

4 § Denna grundlags föreskrifter om sändningar av program tillämpas också när information ur en databas, vars innehåll kan ändras endast av den som driver verksamheten, tillhandahålls allmänheten med hjälp av elektromagnetiska vågor

1. av någon av följande:

a)en redaktion för en periodisk skrift eller ett program,

b)ett företag för yrkesmässig framställning av sådana skrifter som av- ses i tryckfrihetsförordningen eller av tekniska upptagningar,

c)en nyhetsbyrå, eller

d)någon annan, om det finns utgivningsbevis för verksamheten enligt 5 §, och

2. på något av följande sätt:

a)överföring på särskild begäran,

b)överföring enligt överenskommelse i förväg,

c)framställning av tekniska upptagningar, skrifter eller bilder, eller

d)offentlig uppspelning.

Även om viss information i databasen har tillförts av någon annan gäller grundlagen för sådana delar av databasen där det framstår som klart att informationen härrör från den som driver verksamheten.

Vad som anges i denna paragraf gäller inte sådana tillhandahållanden ur en databas som avses i 3 § andra stycket.

Särskilt om databaser med utgivningsbevis

5 § Utgivningsbevis utfärdas om

1.verksamheten är ordnad på det sätt som anges i 4 § och överföring- arna utgår från Sverige,

2.en behörig utgivare har utsetts och åtagit sig uppdraget, och

3.verksamheten har ett namn som är sådant att det inte lätt kan för- växlas med namnet på en annan verksamhet enligt 4 §.

6 § Ett utgivningsbevis gäller i tio år. Därefter upphör beviset att gälla.

Prop. 2017/18:49

65

Prop. 2017/18:49

66

Beviset får förnyas, om det finns förutsättningar att utfärda ett sådant bevis. Det förnyas varje gång för tio år från utgången av den föregående tioårsperioden.

Om det inte längre finns förutsättningar att utfärda ett utgivningsbevis, får det återkallas. Detsamma gäller om verksamheten inte har påbörjats inom sex månader från den dag då utgivningsbeviset utfärdades eller om den som driver verksamheten har anmält att verksamheten har upphört.

7 § Varje databas ska ha ett namn.

Föreskrifter om utfärdande, upphörande, förnyelse och återkallelse av utgivningsbevis och om namn på databaser får meddelas i lag.

Föreskrifter om straff för den som bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av andra stycket får meddelas i lag.

Tekniska upptagningar

8 § Denna grundlag är tillämplig på tekniska upptagningar som är ut- givna. En teknisk upptagning anses utgiven när den har lämnats ut för att spridas till allmänheten i Sverige genom att spelas upp, säljas eller till- handahållas på annat sätt.

En teknisk upptagning ska inte anses utlämnad för att spridas till all- mänheten i Sverige enbart på den grunden att den skickas härifrån till mottagare i utlandet.

Om grundlagen är tillämplig eller inte prövas i det enskilda fallet med utgångspunkt i vad som kan antas om spridningen. Om det inte framgår något annat av omständigheterna, ska grundlagen anses tillämplig på en upptagning som är försedd med sådana uppgifter som avses i 3 kap. 16 § eller 4 kap. 5 §.

Program och tekniska upptagningar som jämställs med tryckta skrifter

9 § Att vissa program och tekniska upptagningar ska jämställas med tryckta skrifter framgår av 1 kap. 5 och 6 §§ tryckfrihetsförordningen.

Grundläggande bestämmelser

Meddelar- och anskaffarfrihet

10 § Det står var och en fritt att meddela uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att göra dem offentliga i program eller genom tekniska upp- tagningar (meddelarfrihet). Denna frihet avser uppgifter som lämnas till

en författare eller någon annan upphovsman,

en utgivare, redaktion eller nyhetsbyrå, eller

ett företag för framställning av tekniska upptagningar.

Det står också var och en fritt att anskaffa uppgifter i vilket ämne som helst i syfte att meddela eller offentliggöra dem enligt första stycket (anskaffarfrihet).

I dessa friheter får inga andra begränsningar göras än de som följer av denna grundlag.

Censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder

11 § Det som är avsett att framföras i program eller genom tekniska upptagningar får inte först granskas av en myndighet eller ett annat

allmänt organ. Det är inte heller tillåtet för en myndighet eller ett annat Prop. 2017/18:49 allmänt organ att på grund av innehållet förbjuda eller hindra framställ-

ning, offentliggörande eller spridning bland allmänheten av ett program eller en teknisk upptagning, om åtgärden inte har stöd i denna grundlag.

12 § Trots 11 § får det i lag meddelas föreskrifter om granskning och godkännande av rörliga bilder i en sådan offentlig uppspelning ur en databas som avses i 4 § första stycket 2 d. Detsamma gäller rörliga bilder i tekniska upptagningar som ska visas offentligt.

13 § Det är inte tillåtet för myndigheter eller andra allmänna organ att på grund av innehållet förbjuda eller hindra innehav eller användning av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta emot program eller för att kunna uppfatta innehållet i tekniska upptagningar, om åtgär- den inte har stöd i denna grundlag. Detsamma gäller förbud mot anläg- gande av trådnät för sändning av program.

Exklusivitetsprincipen

14 § En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte utan stöd i denna grundlag ingripa mot någon för att han eller hon i ett program eller en teknisk upptagning har missbrukat yttrandefriheten eller medverkat till ett sådant missbruk. Inte heller får de utan stöd i denna grundlag av sådan anledning ingripa mot programmet eller upptagningen.

Instruktion för tillämpningen

15 § Den som ska döma över missbruk av yttrandefriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs bör alltid ha i åtanke att ytt- randefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick, alltid uppmärk- samma ämnet och tanken mera än uttrycket, liksom syftet mera än fram- ställningssättet samt i tveksamma fall hellre fria än fälla.

Undantag från grundlagen

Direktsändningar

16 § I fråga om program eller delar av program som består i direktsänd- ningar av dagshändelser eller av sådana gudstjänster eller offentliga tillställningar som anordnas av någon annan än den som bedriver pro- gramverksamheten tillämpas inte bestämmelserna i

10 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter för offentliggörande,

14 § om förbud mot ingripanden,

15 § om förhållningssättet vid tillämpning av denna grundlag,

2 kap. om rätten till anonymitet,

5–8 kap. om yttrandefrihetsbrott, meddelarbrott och anskaffarbrott, ansvar för yttrandefrihetsbrott, tillsyn och åtal samt särskilda tvångsmedel,

10 kap. om rättegången i yttrandefrihetsmål, och

11 kap. 7 § om rätt att meddela och anskaffa uppgifter för offentlig- görande i program från utlandet.

67

Prop. 2017/18:49

68

Vissa frågor som får regleras i lag

17 § I lag får det meddelas föreskrifter om

1.sändningar av program som huvudsakligen är avsedda att tas emot utomlands, eller

2.program som sänds genom tråd men som inte är avsedda att tas emot av någon större allmänhet.

Sådana föreskrifter får dock inte gälla det som sägs i 10–13 §§.

18 § Det som sägs i 1 kap. 11 och 12 §§ tryckfrihetsförordningen om att det i lag får meddelas föreskrifter om upphovsmäns rättigheter, vissa kommersiella annonser, kreditupplysningsverksamhet, produktinformat- ion och tillvägagångssätt för anskaffande av uppgifter gäller också i fråga om program och om innehållet i tekniska upptagningar.

19 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot kommersiell reklam i program eller om vill- kor för sådan reklam.

Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och villkor för sådan annonsering och sändning av program som helt eller delvis bekostas av någon annan än den som bedriver programverksamheten.

20 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om förbud mot offentliggörande av personuppgifter

1.som avslöjar etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening,

2.om hälsa, sexualliv eller sexuell läggning,

3.som består av genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk person, eller

4.om att en enskild har begått lagöverträdelser genom brott, före- kommer i fällande domar i brottmål eller har varit föremål för straff- processuella tvångsmedel.

Vad som anges i första stycket gäller endast om

1.personuppgifterna ingår i en uppgiftssamling som har ordnats så att det är möjligt att söka efter eller sammanställa dessa, och

2.det med hänsyn till verksamheten och de former under vilka upp- giftssamlingen hålls tillgänglig finns särskilda risker för otillbörliga intrång i enskildas personliga integritet.

Undantag för barnpornografi

21 § Denna grundlag är inte tillämplig på pornografiska bilder av perso- ner vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller som är under arton år.

 

2 kap.

Om rätt till anonymitet

 

Rätten till anonymitet

 

 

1 §

Upphovsmannen till ett

radio-

Upphovsmannen till ett program

program eller en teknisk upptag-

eller en teknisk upptagning är inte Prop. 2017/18:49

ning är inte skyldig att röja sin

skyldig att röja sin identitet. Det-

identitet. Detsamma gäller den som

samma gäller för den som har

har framträtt i en sådan framställ-

framträtt i en sådan framställning

ning och den som har lämnat en

och den som har meddelat en upp-

uppgift enligt 1 kap. 2 §.

gift för

offentliggörande

enligt

 

1 kap. 10 §.

 

 

2 §

 

 

I mål om ansvar, skadestånd

I mål om ansvar, skadestånd

eller särskild rättsverkan på grund

eller särskild rättsverkan på grund

av yttrandefrihetsbrott i ett radio-

av yttrandefrihetsbrott i ett pro-

program eller en teknisk upptag-

gram eller en teknisk upptagning

ning får ingen ta upp frågan om

får ingen ta upp frågan om vem

vem som är framställningens upp-

som är framställningens upphovs-

hovsman, vem som har framträtt i

man, vem som har framträtt i den,

den, vem som har tillhandahållit

vem som har tillhandahållit den för

den för offentliggörande eller vem

offentliggörande eller vem som är

som har lämnat uppgifter enligt

meddelare enligt 1 kap. 10 §.

 

1 kap. 2 §.

 

 

 

Om någon har angetts som upp-

Om någon har angetts som upp-

hovsman till framställningen eller

hovsman

till framställningen

eller

som den som har framträtt i denna,

som den som har framträtt i denna,

är det dock tillåtet att i målet pröva

är det dock tillåtet att i målet pröva

om han är ansvarig. Detsamma

om han eller hon är ansvarig. Det-

skall gälla, om någon i målet upp-

samma gäller om någon i målet

ger sig vara upphovsmannen eller

har uppgett sig vara upphovsman-

den som har framträtt.

nen eller den som har framträtt.

Första stycket hindrar inte att det

Första stycket hindrar inte att det

i en och samma rättegång hand-

i en och samma rättegång hand-

läggs både mål om yttrandefrihets-

läggs både mål om yttrandefrihets-

brott och mål om brott som avses i

brott och mål om brott som avses i

5 kap. 3 §.

5 kap. 4 och 5 §§.

 

Tystnadsplikt

Den som har tagit befattning med tillkomsten eller spridningen av en framställning som utgjort eller varit avsedd att ingå i ett radioprogram eller en teknisk upptagning och den som har varit verksam på en nyhetsbyrå får inte röja vad han därvid har fått veta om vem som är upphovsman till framställningen eller har tillhan- dahållit den för offentliggörande eller om vem som har framträtt i den eller lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.

3 §

Den som har tagit befattning med tillkomsten eller spridningen av en framställning som utgjort eller varit avsedd att ingå i ett program eller en teknisk upptag- ning får inte röja vad han eller hon då har fått veta om vem som är upphovsman till framställningen eller har tillhandahållit den för att offentliggöras eller om vem som har framträtt i den eller är med- delare enligt 1 kap. 10 §.

69

Prop. 2017/18:49

Tystnadsplikten

enligt första

 

stycket gäller inte

 

 

1. om den till vars förmån tyst-

 

nadsplikten gäller har samtyckt till

 

att hans identitet röjs,

 

2. om fråga om identiteten får

 

väckas enligt 2 § andra stycket,

 

3. om det rör sig om brott som

 

anges i 5 kap. 3 § första stycket 1,

 

4. i den mån domstol, när det är

 

fråga

om brott

enligt 5 kap. 2 §

 

eller 3 § första stycket 2 eller 3,

 

finner det erforderligt att vid för-

 

handling uppgift lämnas, huruvida

 

den som är tilltalad eller skäligen

 

misstänkt för den brottsliga gär-

 

ningen är den till vars förmån

 

tystnadsplikten enligt första stycket

 

gäller, eller

 

 

 

5. i den mån domstol i annat fall

 

av hänsyn till ett allmänt eller

 

enskilt intresse finner det vara av

 

synnerlig vikt att uppgift om iden-

 

titeten lämnas

vid

vittnesförhör

 

eller förhör med en part under

 

sanningsförsäkran.

 

 

Vid förhör som avses i andra

 

stycket 4 eller 5 skall rätten noga

 

vaka över att frågor inte ställs som

 

kan

inkräkta på

tystnadsplikten

 

utöver vad som i varje särskilt fall

 

är medgivet.

 

 

70

Tystnadsplikt enligt första stycket gäller även för den som på något annat sätt har varit verksam inom ett företag som ger ut tek- niska upptagningar eller sänder program eller på en nyhetsbyrå.

4 §

Tystnadsplikt enligt 3 § gäller inte i följande fall:

1.Den till vars förmån tystnads- plikten gäller har samtyckt till att hans eller hennes identitet röjs.

2.Det är tillåtet enligt 2 § andra stycket att behandla frågan om identiteten.

3.Det rör sig om något av de brott som avses i 5 kap. 4 § första stycket 1.

4 §

Ingen myndighet eller annat all- mänt organ får efterforska

1.upphovsmannen till en fram- ställning som har offentliggjorts eller varit avsedd att offentliggöras

iett radioprogram eller en teknisk upptagning eller den som har framträtt i en sådan framställning,

2.den som har tillhandahållit eller avsett att tillhandahålla en framställning för offentliggörande i ett radioprogram eller en teknisk upptagning, eller

3.den som har lämnat uppgifter enligt 1 kap. 2 §.

Förbudet hindrar inte efterforsk- ning i fall då denna grundlag medger åtal eller annat ingripande. I sådana fall ska dock den i 3 § angivna tystnadsplikten beaktas.

4. En domstol finner i fråga om Prop. 2017/18:49 brott enligt 5 kap. 3 § eller 4 §

första stycket 2 eller 3 att det är nödvändigt att uppgifter lämnas om huruvida det är den som är tilltalad eller skäligen misstänkt för den brottsliga gärningen som har lämnat meddelandet eller medverkat till framställningen. Uppgifterna ska i så fall lämnas vid en förhandling.

5. En domstol finner i något an- nat fall att det av hänsyn till ett allmänt eller enskilt intresse är av synnerlig vikt att en uppgift om identiteten lämnas vid vittnesför- hör eller förhör med en part under sanningsförsäkran.

Vid förhör som avses i första stycket 4 eller 5 ska rätten noga vaka över att det inte ställs frågor som kan inkräkta på tystnads- plikten utöver vad som har med- getts i varje särskilt fall.

Efterforskningsförbud

5 §

En myndighet eller ett annat allmänt organ får inte efterforska

1.upphovsmannen till en fram- ställning som har offentliggjorts eller varit avsedd att offentliggöras

iett program eller en teknisk upp- tagning eller den som har framträtt

ien sådan framställning,

2.den som har tillhandahållit eller avsett att tillhandahålla en framställning för offentliggörande i ett program eller en teknisk upp- tagning, eller

3.den som har meddelat uppgif- ter enligt 1 kap. 10 §.

Förbudet i första stycket hindrar inte efterforskning när det behövs för åtal eller något annat ingri- pande mot den som avses där om ingripandet inte står i strid med denna grundlag. I sådana fall ska den tystnadsplikt som anges i 3 §

beaktas.

71

Prop. 2017/18:49 Inte heller får en myndighet eller ett annat allmänt organ ingripa mot någon för att han eller hon i ett radioprogram eller en teknisk upptagning har brukat sin yttran- defrihet eller medverkat till ett sådant bruk.

5§

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet bryter mot sin tyst- nadsplikt enligt 3 § ska dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Detsamma gäller den som i ett radioprogram eller en teknisk upptagning uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar felaktiga upp- gifter om vem som är framställ- ningens upphovsman eller har tillhandahållit den för offentlig- görande, vem som framträder i den eller vem som har lämnat uppgifter i den.

För efterforskning i strid med 4 § första och andra styckena döms, om efterforskningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst ett år.

För uppsåtligt ingripande i strid med 4 § tredje stycket döms, om åtgärden utgör avskedande, upp- sägning, meddelande av disciplin- påföljd eller en liknande åtgärd, till böter eller fängelse i högst ett år.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal.

72

Repressalieförbud

6§

En myndighet eller ett annat

allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller hon i ett program eller en teknisk upptag- ning har brukat sin yttrandefrihet eller medverkat till ett sådant bruk.

Straff

7§

Till böter eller fängelse i högst

ett år döms den som

1.uppsåtligen eller av oaktsam- het bryter mot sin tystnadsplikt enligt 3 §,

2.uppsåtligen eller av oaktsam- het i ett program eller en teknisk upptagning lämnar felaktiga upp- gifter om vem som är framställ- ningens upphovsman eller har tillhandahållit den för offentlig- görande, vem som framträder i den eller vem som har lämnat uppgifter

iden,

3.uppsåtligen efterforskar i strid med 5 §,

4.uppsåtligen ingriper i strid med 6 §, om åtgärden utgör av- skedande, uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller en liknande åtgärd.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket 1 och 2 får väckas endast om målsäganden har anmält brottet till åtal.

3 kap. Rätten att sända, framställa och sprida

Prop. 2017/18:49

Sändning av program

 

Rätt att sända genom tråd

 

1 § Varje fysisk och juridisk person har rätt att sända program genom

 

tråd.

 

2 § Den frihet som följer av 1 § hindrar inte att det i lag meddelas före- skrifter om

1.skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning,

2.skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för överföringar i den utsträckning det behövs med hänsyn till intresset av konkurrens beträf- fande sådana överföringar i nätet eller allmänhetens intresse av tillgång till sådana överföringar,

3.skyldighet för nätinnehavare att vidta åtgärder för att tillförsäkra mottagarkretsen inflytande över programvalet,

4.skyldighet för den som sänder program i tv eller tillhandahåller såd- ana program genom överföring ur en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a att göra programmen tillgängliga för personer med funktions- nedsättning genom textning, tolkning, uppläst text eller liknande teknik,

5.skyldighet för den som sänder program i tv eller tillhandahåller såd- ana program genom överföring ur en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a att främja framställning av och tillgång till program med europeiskt ursprung, eller

6.ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på vålds- framställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp.

Sändning på annat sätt än genom tråd

3 § Rätten att sända program på annat sätt än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända.

Det allmänna ska eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

4 § Det ska finnas möjlighet för sammanslutningar att få tillstånd att sända ljudradioprogram i lokala radiosändningar i den utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser medger. Närmare föreskrifter om detta får meddelas i lag.

Vissa förutsättningar för begränsningar i rätten att sända

5 § I fråga om sådana begränsningar i rätten att sända program som avses i 2–4 §§ gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 21–23 §§ regeringsformen.

Redaktionell självständighet

6 § Den som sänder program avgör självständigt vad som ska förekomma i programmen.

73

Prop. 2017/18:49

74

Domstolsprövning

7 § Frågor om rätten att sända program ska kunna prövas av domstol eller av en nämnd vars sammansättning är bestämd i lag och vars ordfö- rande ska vara eller ha varit ordinarie domare. Ett beslut av regeringen prövas av domstol och behöver endast avse beslutets laglighet.

Om saken gäller ett ingripande på grund av missbruk av yttrandefri- heten, ska frågan prövas av domstol under medverkan av jury enligt de närmare föreskrifter som meddelas i lag. Detta gäller dock inte om saken rör överträdelse av sådana föreskrifter eller villkor i fråga om kommersi- ell reklam, annan annonsering eller sändning av program som avses i 1 kap. 19 §.

Bevarandeskyldighet och pliktleverans

8 § Föreskrifter om skyldighet att bevara inspelningar av program och hålla dem tillgängliga för granskning i efterhand och om att lämna dem till arkiv får meddelas i lag.

Undantag för kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige

9 § I lag får det meddelas föreskrifter med syfte att förebygga att kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis och innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar sprids genom sändning av program.

Framställning och spridning av tekniska upptagningar

Rätten till framställning och spridning

10 § Varje fysisk och juridisk person har rätt att framställa och sprida tekniska upptagningar. För rätten att offentligt visa film, videogram eller någon annan teknisk upptagning med rörliga bilder kan det dock krävas granskning och godkännande i enlighet med 1 kap. 12 §.

Undantag från spridningsrätten

11 § Utan hinder av denna grundlag gäller det som föreskrivs i lag, när någon i förvärvssyfte till den som är under femton år lämnar ut filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder med ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur.

12 § Bestämmelserna i denna grundlag hindrar inte att det i lag meddelas föreskrifter om straff och särskild rättsverkan för den som

1.visar pornografiska bilder på eller vid allmän plats genom skyltning eller något liknande förfarande på ett sätt som kan väcka allmän anstöt,

2.utan föregående beställning med post eller på annat sätt tillställer någon pornografiska bilder, eller

3.bland barn och ungdomar sprider tekniska upptagningar som genom sitt innehåll kan verka förråande eller medföra annan allvarlig fara för de unga.

Detsamma gäller i fråga om straff och särskild rättsverkan för den som bryter mot föreskrifter om granskning och godkännande av filmer,

videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder som ska visas offentligt samt av rörliga bilder i en sådan offentlig uppspelning ur en databas som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 d.

13 § I lag får det meddelas föreskrifter med syfte att förebygga spridning genom teknisk upptagning av kartor, ritningar eller bilder som återger Sverige helt eller delvis och innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar.

Bevarandeskyldighet och pliktleverans

14 § Föreskrifter om skyldighet att bevara exemplar av tekniska upptag- ningar och att hålla dem tillgängliga för granskning får meddelas i lag. I lag får det också meddelas föreskrifter om skyldighet att lämna exemplar av sådana upptagningar till en myndighet och att lämna upplysningar i anslutning till sådan skyldighet.

Skyldighet att befordra tekniska upptagningar

15 § Den som enligt vad som följer av lag eller annan författning har en skyldighet att befordra tekniska upptagningar får inte på grund av inne- hållet vägra eller ställa särskilda villkor för att utföra denna skyldighet. Detta gäller dock inte om befordran skulle innebära en sådan överträ- delse som avses i 18 § andra stycket eller 19 §.

Den som har en skyldighet enligt första stycket och som har tagit emot en teknisk upptagning för befordran ska inte anses som upptagningens spridare.

Ursprungsuppgifter

16 § Exemplar av tekniska upptagningar ska förses med tydliga uppgifter om vem som har låtit framställa upptagningen, om exemplaren framställs i landet och är avsedda för spridning här. Det ska även anges när, var och av vem exemplaren har framställts. Närmare föreskrifter om detta får meddelas i lag.

Registrering av försäljnings- eller uthyrningsverksamhet

17 § Föreskrifter om skyldighet för den som yrkesmässigt säljer eller hyr ut filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder att anmäla sig för registrering hos en myndighet får meddelas i lag eller, i fråga om anmälans innehåll och hur anmälan närmare ska ske, med stöd av lag.

Straff

18 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som framställer en teknisk upptagning och då uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 16 § eller bestämmelser som avses där.

Till penningböter döms den som sprider en teknisk upptagning som saknar någon uppgift som är föreskriven i 16 §, om det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet. Detsamma gäller om en sådan uppgift är oriktig och spridaren känner till detta.

Prop. 2017/18:49

75

Prop. 2017/18:49 19 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som sprider en tek- nisk upptagning i vetskap om att upptagningen har tagits i beslag eller konfiskerats enligt denna grundlag.

Upptagningar, skrifter och bilder beställda ur en databas

20 § Av en sådan teknisk upptagning, skrift eller bild som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 c ska databasens namn framgå, liksom när, var och hur upptagningen, skriften eller bilden har framställts. Den som driver verksamheten ska se till att upptagningen, skriften eller bilden har sådana uppgifter. Närmare föreskrifter om detta får meddelas i lag.

21 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 20 § eller bestämmelser som avses där.

Till penningböter döms den som lämnar ut en sådan teknisk upptag- ning, skrift eller bild som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 c och som saknar någon uppgift som är föreskriven i 20 §, om det sker uppsåtligen eller av oaktsamhet. Detsamma gäller om en sådan uppgift är oriktig och den som lämnar ut upptagningen, skriften eller bilden känner till detta.

4 kap.

Om utgivare

Utgivare

 

Krav och befogenheter

 

1 §

Radioprogram och tekniska

Program och tekniska upptag-

upptagningar skall ha en utgivare.

ningar ska ha en utgivare. Utgivare

Utgivare av radioprogram skall

av program ska enligt vad som

enligt vad som närmare föreskrivs i

närmare föreskrivs i lag utses för

lag utses för varje program eller

varje program eller för hela eller

för hela eller delar av program-

delar av programverksamheten.

verksamheten.

 

Utgivaren utses av den som bedriver sändningsverksamheten eller låter framställa den tekniska upptagningen.

2 §

Utgivaren skall vara svensk medborgare. I lag får föreskrivas att även utlänningar får vara utgi- vare.

Den som är utgivare skall ha hemvist här i riket. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara utgivare. Uppgift om vem som är utgivare skall vara tillgänglig för allmänheten.

76

En utgivare ska vara en fysisk person med hemvist i Sverige. Den som är underårig eller i konkurs eller som har förvaltare enligt särskilda bestämmelser i lag får inte vara utgivare.

Utgivaren skall ha befogenhet att utöva tillsyn över framställningens offentliggörande och att bestämma över dess innehåll så att ingenting får införas i den mot hans vilja. Varje inskränkning i den befogen- heten skall vara utan verkan.

3 §

Utgivaren ska ha befogenhet att utöva tillsyn över framställningens offentliggörande och att bestämma över dess innehåll så att ingenting får föras in i den mot hans eller hennes vilja. Varje inskränkning i denna befogenhet ska vara utan verkan.

5§

En utgivare för radioprogram-

verksamhet får utse en eller flera ställföreträdare. Vad som sägs om utgivare i 2–4 §§ skall gälla också ställföreträdare. Om utgivarens uppdrag upphör, upphör även uppdraget att vara ställföreträdare.

Uppgift om utgivare

4 §

Uppgift om vem som är utgivare av program ska hållas tillgänglig för allmänheten. Närmare före- skrifter om detta får meddelas i lag.

5§

Av en teknisk upptagning ska det

framgå vem som är utgivare. Utgi- varen ska se till att varje exemplar av upptagningen har en sådan uppgift.

Av en sådan teknisk upptagning, skrift eller bild som efter beställ- ning har framställts ur en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 c ska det framgå vem som är utgi- vare för databasen. Utgivaren ska se till att varje exemplar har en sådan uppgift.

Ställföreträdare

6§

En utgivare för programverk-

samhet får utse en eller flera ställ- företrädare. För ställföreträdare gäller 2–4 §§. Upphör utgivarens uppdrag, upphör också uppdraget att vara ställföreträdare.

Prop. 2017/18:49

77

Prop. 2017/18:49

6§

Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet bryter mot 1 § skall dömas till böter eller, om omstän- digheterna är synnerligen försvå- rande, till fängelse i högst ett år.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 § första stycket skall dömas till penning- böter.

I lag får föreskrivas straff för den som bryter mot en föreskrift i lag som meddelats med stöd av 4 eller 5 §.

Straff

7§2

Till böter döms den som uppsåt-

ligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 §. Om omständigheterna är synnerligen försvårande är straffet fängelse i högst ett år.

Till penningböter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 5 §.

I lag får det föreskrivas straff för den som bryter mot en föreskrift i lag som har meddelats med stöd av 4 eller 6 §.

 

5 kap.

Om yttrandefrihetsbrott

Yttrandefrihetsbrott,

 

meddelarbrott och anskaffarbrott

 

Gärningar som anses vara

 

yttrandefrihetsbrott

 

1 §

De gärningar som anges som tryckfrihetsbrott i 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen skall anses som yttrandefrihetsbrott, om de begås i ett radioprogram eller en teknisk upptagning och är straffbara enligt lag.

Under samma förutsättningar skall som yttrandefrihetsbrott anses även sådan olaga vålds- skildring varigenom någon genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att framställningen sprids, om inte gärningen med hänsyn till omstän- digheterna är försvarlig.

De gärningar som anges som tryckfrihetsbrott i 7 kap. 2–20 §§ tryckfrihetsförordningen ska anses vara yttrandefrihetsbrott, om de begås i ett program eller en teknisk upptagning och är straffbara enligt lag.

2§

Under de förutsättningar som

anges i 1 § anses som yttrandefri-

2 Tidigare 7 § upphävd genom 1998:1439.

78

2§

Gärningar som enligt 7 kap. 2 §

tryckfrihetsförordningen inte skall anses som tryckfrihetsbrott, därför att de begås genom meddelanden där det brottsliga är dolt, skall inte heller anses som yttrandefrihets- brott.

3§

Om någon lämnar ett med-

delande, som avses i 1 kap. 2 §, eller, utan att svara enligt 6 kap., medverkar till en framställning som är avsedd att offentliggöras i ett radioprogram eller en teknisk upptagning, som författare eller annan upphovsman eller genom att framträda i radioprogrammet och därigenom gör sig skyldig till

1.högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, lands- förräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott;

2.oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myn- dighets förbehåll vid dess utläm-

hetsbrott

även sådan olaga vålds-

Prop. 2017/18:49

skildring

som innebär att någon

 

genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att framställningen sprids. Detta gäller dock inte om gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.

3§

Ett tillkännagivande i en annons

eller i ett annat sådant meddelande ska inte anses vara ett yttrandefri- hetsbrott om det inte omedelbart av meddelandets innehåll framgår att ansvar för ett sådant brott kan bli aktuellt. Är meddelandet straffbart tillsammans med en omständighet som inte omedelbart framgår av meddelandets innehåll, gäller vad som föreskrivs i lag.

Detsamma gäller ett meddelande genom chiffer eller på något annat sätt, som är hemligt för allmän- heten.

Meddelar- och anskaffarbrott

4§

Om någon enligt 1 kap. 10 §

meddelar en uppgift i syfte att göra den offentlig i ett program eller en teknisk upptagning och därigenom gör sig skyldig till något av föl- jande brott, gäller vad som före- skrivs i lag om ansvar för det brottet:

1.uppror, högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämp- ling till ett sådant brott,

2.oriktigt utlämnande av en all- män handling som inte är tillgäng- lig för var och en eller tillhanda- hållande av en sådan handling i

strid med en myndighets förbehåll

79

Prop. 2017/18:49 nande, när gärningen är uppsåtlig; eller

3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i särskild lag,

gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för sådant brott.

Om någon anskaffar en uppgift eller underrättelse i sådant syfte som avses i 1 kap. 2 § och därige- nom gör sig skyldig till brott som anges i första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om ansvar för brottet.

Det som föreskrivs i 2 kap. 22 § första stycket regeringsformen om särskilt lagstiftningsförfarande ska gälla också i fråga om förslag till föreskrifter som avses i första stycket 3.

80

vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig, och

3. uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i en särskild lag.

Första stycket gäller också om brottet begås av någon som, utan att vara ansvarig enligt 6 kap., medverkar som författare eller annan upphovsman till en fram- ställning som är avsedd att of- fentliggöras i ett program eller en teknisk upptagning eller medverkar genom att framträda i program- met.

I fråga om föreskrifter som avses i första stycket 3 tillämpas 2 kap. 22 § första stycket regeringsfor- men.

5§

Om någon enligt 1 kap. 10 § an-

skaffar en uppgift i syfte att göra den offentlig i ett program eller en teknisk upptagning eller för att lämna ett meddelande och där- igenom gör sig skyldig till ett brott som anges i 4 § första stycket 1, gäller vad som föreskrivs i lag om det brottet.

Ytterligare bestämmelser om ytt- randefrihetsbrott

Påföljd

6 §

Vad som föreskrivs i lag om på- följd för brott som anges i 1 och 2 §§ gäller även när dessa anses

 

 

vara yttrandefrihetsbrott.

 

 

 

Vid bestämmande av påföljd ska

 

 

det särskilt beaktas om en publice-

 

 

rad uppgift har rättats och rättel-

 

 

sen därefter offentliggjorts på ett

 

 

lämpligt sätt.

 

 

 

 

 

 

 

Publicering av domen

 

 

 

 

7 §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om den tilltalade döms för förtal

 

 

eller förolämpning i ett program

 

 

enligt

1 §,

får

domstolen

efter

 

 

yrkande av motparten besluta att

 

 

domen helt eller delvis ska återges

 

 

i ett program i samma sändnings-

 

 

verksamhet.

 

 

 

 

 

 

 

Skyldigheten

att

återge domen

 

 

får avse ett sammandrag av domen

 

 

som domstolen har gjort.

 

 

 

 

Konfiskering

 

 

 

 

 

6 §

 

8 §

 

 

 

 

 

 

 

En teknisk upptagning som in-

En teknisk upptagning som in-

nefattar ett yttrandefrihetsbrott får

nehåller

yttrandefrihetsbrott

får

konfiskeras. Är brottet olaga vålds-

konfiskeras.

 

 

 

 

 

skildring gäller om särskild rätts-

Är

brottet

olaga

våldsskildring

verkan i övrigt vad som föreskrivs

gäller också vad som föreskrivs i

i lag.

 

lag om särskild rättsverkan av

 

 

brott.

 

 

 

 

 

 

 

Vid konfiskering skall alla ex-

Konfiskering innebär att alla ex-

emplar som är avsedda för sprid-

emplar av upptagningen som är

ning förstöras. Dessutom

skall

avsedda att spridas ska förstöras.

tillses att föremål som kan använ-

Konfiskering

innebär

även

att

das särskilt för att mångfaldiga den

åtgärder ska vidtas så att föremål

tekniska upptagningen inte

skall

som kan användas särskilt för att

kunna användas för att framställa

mångfaldiga den tekniska upp-

ytterligare exemplar.

 

tagningen inte ska kunna användas

 

 

för

att

framställa

ytterligare

 

 

exemplar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid bedömning av frågan om

 

 

konfiskering

ska

det

särskilt

 

 

beaktas om en publicerad uppgift

 

 

har rättats och rättelsen därefter

 

 

offentliggjorts på ett lämpligt sätt.

Prop. 2017/18:49

81

Prop. 2017/18:49

82

 

6 kap.

Ansvarighetsregler

Ansvar för yttrandefrihetsbrott

 

Vem som är ansvarig

 

Utgivare och ställföreträdare

 

1 §

Ansvaret för yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram eller en teknisk upptagning ligger på utgivaren.

Har en ställföreträdare inträtt som utgivare, har han ansvaret. I fråga om andra direktsända radio- program än sådana som avses i 1 kap. 8 § får i lag föreskrivas att den som framträder i programmet skall ansvara för sina yttranden själv.

Utgivaren är ansvarig för ytt- randefrihetsbrott i ett program eller en teknisk upptagning.

Om en ställföreträdare har inträtt som utgivare, är han eller hon ansvarig.

2§

Utgivaren är ansvarig, trots att

en ställföreträdare har inträtt som utgivare, om

1.ställföreträdaren inte längre var behörig när brottet begicks eller uppdraget annars upphört,

2.ställföreträdaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befogenheter som anges i 4 kap. 3 §, eller

3.uppgift om ställföreträdaren inte har hållits tillgänglig för all- mänheten på föreskrivet sätt.

Den som bedriver sändningsverk- samhet eller låter framställa en teknisk upptagning

3 §

Den som bedriver sändnings- verksamhet eller låter framställa en teknisk upptagning är ansvarig för yttrandefrihetsbrott, om

1.det inte fanns någon behörig utgivare när brottet begicks,

2.utgivaren var utsedd för skens skull eller uppenbarligen inte hade de befogenheter som anges i 4 kap.

3 §, eller

Prop. 2017/18:49

3. uppgift om utgivaren inte har

hållits tillgänglig för

allmänheten

på föreskrivet sätt.

 

Spridare

4§

Den som sprider en teknisk

upptagning är ansvarig för ytt- randefrihetsbrott i stället för den som anges i 3 §, om uppgift enligt 3 kap. 16 § om vem som har låtit framställa upptagningen

1.saknas och det inte kan klar- läggas vem han eller hon är,

2.avser en person som saknar känd hemvist i Sverige och som inte heller kan påträffas här under rättegången,

3.avser en person som har hem- vist utomlands, eller

4.är oriktig och den som sprider upptagningen känner till detta.

Ansvar vid vissa direktsändningar

5 §3

I fråga om andra direktsända program än sådana som avses i 1 kap. 16 § får det i lag föreskrivas att den som framträder i pro- grammet ska ansvara för sina yttranden själv.

Särskilda regler om utgivares ansvar för information i en data- bas

6 §

Om en utgivare av en databas enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a– c har underrättats av Justitie- kanslern eller målsäganden om att databasen innehåller viss information som kan utgöra yttrandefrihetsbrott, och utgivaren

3 Tidigare 5 § upphävd genom 1998:1439.

83

Prop. 2017/18:49

inom två veckor efter det att

 

underrättelsen togs emot tar bort

 

informationen

ur databasen, kan

 

han eller hon inte hållas ansvarig

 

för

informationen.

 

Detta

gäller

 

endast om det kan antas att

 

informationen

 

 

började

 

tillhandahållas

ur

databasen

 

tidigare

än

ett

 

år

innan

 

underrättelsen.

 

 

 

 

 

Närmare föreskrifter om under-

 

rättelser enligt första stycket får

 

meddelas i lag.

 

 

 

 

 

7 §

 

 

 

 

 

 

 

Om en utgivare av en databas

 

enligt 1 kap. 4 § första stycket 2 a–

 

c, utan en föregående under-

 

rättelse enligt 6 §, har delgetts en

 

stämningsansökan

med yrkande

 

om ansvar eller skadestånd för

 

yttrandefrihetsbrott

avseende viss

 

information i databasen, och ut-

 

givaren inom två veckor efter

 

delgivningen tar bort informat-

 

ionen ur databasen, kan han eller

 

hon inte hållas ansvarig för in-

 

formationen.

 

 

 

 

 

Trots

första

stycket

kan

 

utgivaren hållas ansvarig om det

 

görs

antagligt

att

informationen

 

började tillhandahållas ur data-

 

basen ett år innan utgivaren del-

 

gavs

stämningsansökningen

eller

 

senare.

 

 

 

 

 

 

Invändning mot ansvar

 

3 §

8 §

 

 

 

 

 

 

Om åtal väcks för ett yttrande-

Om den som är tilltalad för ytt-

frihetsbrott och den tilltalade

randefrihetsbrott vill

åberopa en

anser att det finns någon omstän-

omständighet

som

 

enligt

detta

dighet som medför att han inte

kapitel medför att han eller hon inte

skall vara ansvarig, skall han

ska vara ansvarig, ska denna om-

åberopa denna omständighet före

ständighet åberopas före huvud-

huvudförhandlingen. Om han inte

förhandlingen. Annars får dom-

gör det, skall han betraktas som

stolen inte ta hänsyn till omständig-

ansvarig.

heten.

 

 

 

 

 

84

4§

Den som ansvarar enligt detta

kapitel för ett yttrandefrihetsbrott i en framställning skall anses ha haft kännedom om innehållet i fram- ställningen. Han skall också anses ha medgett dess offentliggörande.

Ansvarets innebörd

Prop. 2017/18:49

9§

Den som är ansvarig för

yttrandefrihetsbrott enligt detta kapitel ska anses ha haft kännedom om innehållet i programmet eller den tekniska upptagningen och medgett sändning eller utgivning.

7 kap. Tillsyn och åtal

Huvudregel för tillsyn och åtal

1 § Bestämmelserna i 9 kap. 1–7 §§ tryckfrihetsförordningen om tillsyn och åtal gäller också i fråga om program, tekniska upptagningar och yttrandefrihetsmål, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapi- tel.

Justitiekanslerns överlämnande av åklagaruppdrag

2 § Justitiekanslern får när det gäller tekniska upptagningar överlämna åt allmän åklagare att vara åklagare i yttrandefrihetsmål om ansvar eller konfiskering på grund av olaga hot, hets mot folkgrupp, olaga vålds- skildring, hot mot tjänsteman, övergrepp i rättssak eller brott mot med- borgerlig frihet. Rätten att väcka allmänt åtal får dock inte överlämnas när det gäller yttrandefrihetsbrotten hets mot folkgrupp eller brott mot medborgerlig frihet.

Preskription vid allmänt åtal

3 § Den tid inom vilken allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott ska väckas är i fråga om

1.program sex månader från det att programmet sändes,

2.tillhandahållande som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 a–c sex månader från när informationen inte längre tillhandahölls,

3.offentlig uppspelning ur en databas som avses i 1 kap. 4 § första stycket 2 d sex månader från uppspelningen, och

4.tekniska upptagningar ett år från det att upptagningen gavs ut. Beträffande sådana tekniska upptagningar som saknar någon av de i

3 kap. 16 § föreskrivna uppgifterna gäller dock vad som är föreskrivet i lag om tid för väckande av talan med den begränsningen att allmänt åtal inte får väckas senare än två år från det att Justitiekanslern fick känne- dom om upptagningen.

Konfiskering utan åtal

 

4 § Finns det ingen ansvarig för ett yttrandefrihetsbrott enligt 6 kap. när

 

det gäller en teknisk upptagning, får åklagaren eller målsäganden i stället

 

för att väcka åtal ansöka om att upptagningen ska konfiskeras. Detsamma

 

gäller när den som är ansvarig för brott inte kan delges stämning i

 

Sverige.

85

 

Prop. 2017/18:49

86

Granskning och tillsyn i vissa fall

5 § I lag får det meddelas föreskrifter om att en nämnd vars sammansätt- ning är bestämd i lag och vars ordförande ska vara eller ha varit ordinarie domare ska granska om program som någon har sänt på annat sätt än genom tråd står i överensstämmelse med de föreskrifter eller andra vill- kor som gäller för sändningarna.

En sådan nämnd får endast uttala sin mening och förelägga den sän- dande att följa föreskrifterna eller villkoren. I lagen får det föreskrivas att ett föreläggande av nämnden får förenas med vite. Frågor om ansvar för yttrandefrihetsbrott och om utdömande av vite prövas alltid av domstol enligt 3 kap. 7 §.

6 § I lag får det meddelas föreskrifter om särskild tillsyn över att yttran- defriheten i filmer, videogram eller andra tekniska upptagningar med rörliga bilder inte missbrukas genom olaga våldsskildring. Tillsynen får även avse att sådana upptagningar som innehåller våld eller hot om våld inte i förvärvssyfte sprids till den som är under femton år.

Det får i lag meddelas föreskrifter om befogenhet för en myndighet att vid tillsyn enligt första stycket tillfälligt ta hand om ett exemplar av en film, ett videogram eller en teknisk upptagning med rörliga bilder som kan antas innehålla en framställning som innefattar olaga våldsskildring.

7 § I fråga om sådana föreskrifter som avses i 5 och 6 §§ gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i 2 kap. 21–23 §§ regeringsformen.

8 kap.

Särskilda tvångsmedel

Beslag av tekniska upptagningar

Huvudregel

1 §

Bestämmelserna i 10 kap. tryck- frihetsförordningen om beslag av tryckta skrifter gäller också i fråga om beslag av tekniska upptag- ningar, om inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel.

Särskilda regler om beslag

2 §

När Justitiekanslern har beslutat om konfiskeringsbeslag eller fast- ställt ett sådant beslag, får rätten på Justitiekanslerns begäran medge att den tidsfrist som anges i

10 kap. 4 § tryckfrihetsförord-

Prop. 2017/18:49

ningen förlängs, om tiden är otill-

 

räcklig med hänsyn till beslagets omfattning eller någon annan omständighet. Förlängningen får inte avse längre tid än som är oundgängligen nödvändig och får omfatta sammanlagt högst två veckor.

3§

Om Justitiekanslern enligt 7 kap.

2 § har överlämnat åt allmän åklagare att vara åklagare i ytt- randefrihetsmål gäller vad som anges i detta kapitel och i 10 kap. 2, 4 och 12 §§ tryckfrihetsförord- ningen om Justitiekanslerns uppgifter även den allmänna åklagaren. Vad som anges i 10 kap. 3 § andra stycket tryck- frihetsförordningen om anmälan av beslag gäller dock inte allmän åklagare.

4§

Beslut om beslag av teknisk

upptagning ska innehålla uppgifter om det eller de avsnitt av fram- ställningen som har gett anledning till beslaget.

Om det vid ett sådant utred- ningsbeslag som avses i 10 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen inte är möjligt att i beslutet närmare ange varje avsnitt som har gett anledning till beslaget, ska det i efterhand i ett särskilt beslut anges vilka avsnitt som åberopas som brottsliga. Ett sådant beslut ska meddelas så snart det är möjligt.

Beslaget gäller endast de sär- skilda skivor, rullar eller andra sådana delar av upptagningen där dessa avsnitt förekommer.

5 §

 

Bevis om beslag ska utan avgift

 

lämnas till den som beslaget har

 

gjorts hos och den som har låtit

 

framställa den tekniska upptag-

87

Prop. 2017/18:49

88

ningen. Beviset ska innehålla upp- gifter om det eller de avsnitt i upptagningen som har gett anled- ning till beslaget. Ett sådant bevis ska lämnas så snart det är möjligt.

Beslag av upptagningar, skrifter eller bilder beställda ur en data- bas

 

6 §

 

 

 

För en upptagning, skrift eller

 

bild som har beställts ur en data-

 

bas enligt 1 kap. 4 § första stycket

 

2 c gäller vid yttrandefrihetsbrott

 

vad som anges om utrednings-

 

beslag i 10 kap. 12 § tryckfrihets-

 

förordningen. I stället för 10 kap. 7

 

och 10 §§ gäller dock beträffande

 

tekniska

upptagningar vad

som

 

föreskrivs i 4 och 5 §§.

 

8 kap.

9 kap.

 

 

Om skadestånd

Skadestånd

 

 

Allmänna förutsättningar

 

 

1 §

 

 

Skadestånd får inte dömas ut på

Skadestånd för missbruk

av

grund av innehållet i ett radiopro-

yttrandefriheten genom innehållet i

gram eller en teknisk upptagning i

ett program eller en teknisk upp-

andra fall än när framställningen

tagning får grundas endast att

innefattar ett yttrandefrihetsbrott.

det program eller den tekniska

 

upptagning som kravet avser in-

 

nefattar yttrandefrihetsbrott.

 

Om skadestånd på grund av brott

I fråga om skadestånd på grund

som avses i 5 kap. 2 och 3 §§ gäl-

av brott som avses i 5 kap. 3–5 §§

ler vad som är föreskrivet i lag.

gäller vad som är föreskrivet i lag.

 

Vad som sägs om skadestånd

 

enligt detta kapitel gäller i til-

 

lämpliga

delar även krav enligt

 

5 kap. 7 § på att en dom om förtal

eller förolämpning ska återges i ett program.

Bestämmelsen i 6 kap. 9 § gäller också i fråga om skadestånd på grund av yttrandefrihetsbrott i ett program eller en teknisk upptag- ning.

Vem som är ansvarig

Den som enligt 6 kap. bär det straffrättsliga ansvaret ansvarar

även för skadestånd. Skadeståndet kan krävas ut också av den som bedriver programverksamheten eller har låtit framställa den tek- niska upptagningen.

I fall som avses i 1 kap. 8 § an- svarar gärningsmannen för skade- stånd på grund av brott som han begår i sändningen. Skadeståndet kan krävas ut även av den som bedriver programverksamheten.

3§

Om den som skulle bära det

straffrättsliga ansvaret inte har någon känd hemortsadress i landet när brottet förövas och inte heller kan påträffas här under rättegången och ansvaret därför övergår på någon annan enligt 6 kap. 2 § tredje stycket, får skadestånd ändå krävas ut även av den förre, i den mån det medges i lag.

2 §

Den som är ansvarig för yttran- defrihetsbrott enligt 6 kap. är även ansvarig för skadestånd.

Krav på skadestånd kan även riktas mot den som bedriver pro- gramverksamheten eller har låtit framställa den tekniska upptag- ningen.

Om en utgivare inte ansvarar för yttrandefrihetsbrott till följd av 6 kap. 6 och 7 §§ är han eller hon inte heller ansvarig för skadestånd.

3 §

Vid direktsändningar som avses i 1 kap. 16 § är gärningsmannen ansvarig för skadestånd på grund av brott som han eller hon begår i sändningen.

Krav på skadestånd kan även riktas mot den som bedriver pro- gramverksamheten.

4§

Om den som skulle ha varit an-

svarig för yttrandefrihetsbrott i en teknisk upptagning inte har någon känd hemvist i landet när brottet begås och inte heller kan påträffas här under rättegången och ansvaret därför övergår på den som sprider upptagningen enligt 6 kap. 4 § 1 och 2, får krav på skadestånd ändå riktas även mot den som skulle ha varit ansvarig. Det gäller i den ut- sträckning skadestånd kan dömas ut enligt lag.

4 §

5 §

Vad som sägs i 6 kap. 4 § denna

Om någon är ansvarig för ska-

grundlag skall gälla också i fråga

destånd på grund av yttrandefri-

Prop. 2017/18:49

89

Prop. 2017/18:49 om skadestånd på grund av yttran- defrihetsbrott i ett radioprogram eller en teknisk upptagning. I fråga om sådant skadestånd skall också gälla vad som sägs i 11 kap. 3– 5 §§ tryckfrihetsförordningen om enskilt anspråk i vissa fall.

hetsbrott i egenskap av ställföre- trädare för en juridisk person, får krav på skadestånd även riktas mot den juridiska personen.

Om en förmyndare, god man eller förvaltare i den egenskapen är ansvarig för skadestånd på grund av yttrandefrihetsbrott, får krav på skadestånd även riktas mot den för vilken förmyndaren, den gode mannen eller förvaltaren har utsetts.

Krav på skadestånd enligt denna paragraf får framställas om och i den omfattning anspråket kan göras gällande enligt lag.

6§

Om två eller flera är ansvariga

för skadestånd enligt detta kapitel, ansvarar de solidariskt för skade- ståndet. I fråga om ansvaret dem emellan gäller vad som föreskrivs i lag.

 

Skadestånd när straff för brottet

 

inte kan dömas ut

 

7 §

 

Krav på skadestånd med anled-

 

ning av ett yttrandefrihetsbrott kan

 

framställas trots att straff för

 

brottet inte kan dömas ut på grund

 

av preskription eller av något

 

annat skäl.

9 kap.

10 kap.

Om rättegången i yttrandefri-

Rättegången i yttrandefrihets-

hetsmål

mål

 

Vad som sägs i 12 kap. tryckfri-

 

hetsförordningen om rättegången i

 

tryckfrihetsmål skall gälla också i

 

fråga om motsvarande mål som

 

avser radioprogram och tekniska

90

upptagningar (yttrandefrihetsmål).

1 §

Vad som sägs i 12 kap. tryckfri- hetsförordningen om rättegången i tryckfrihetsmål ska gälla också i fråga om motsvarande mål som avser program och tekniska upp- tagningar (yttrandefrihetsmål).

Hänvisningen

i

12 kap. 2 § till

8 kap.

tryckfrihetsförordningen

skall

därvid

avse 6 kap.

denna

grundlag.

 

 

 

De som utsetts till jurymän för

tryckfrihetsmål

skall också

vara

jurymän i yttrandefrihetsmål.

Hänvisningen i 12 kap. 3 §

tryck- Prop. 2017/18:49

frihetsförordningen

till

8 kap.

tryckfrihetsförordningen ska

avse

6 kap. denna grundlag.

 

 

 

De som har utsetts till juryleda-

möter

för

tryckfrihetsmål

 

ska

också

vara

juryledamöter

i

yttrandefrihetsmål.

10 kap.

11 kap.

Om radioprogram och tekniska

Program och tekniska upptag-

upptagningar från

ningar från utlandet

utlandet m.m.

 

 

Vidaresändningar av program

 

från utlandet

1 §

För samtidig och oförändrad vidaresändning här i landet av program som avses i 1 kap. 3 § och som kommer från utlandet eller förmedlas hit genom satellit- sändning men inte utgår från Sverige, gäller denna grundlag enbart i fråga om

– censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder enligt 1 kap. 11 §,

innehav av tekniska hjälpmedel och anläggande av trådnät enligt

1kap. 13 §,

förbud mot ingripanden enligt

1kap. 14 §,

det förhållningssätt som enligt

1kap. 15 § ska iakttas vid tillämp- ningen av denna grundlag,

rätt att sända program i tråd enligt 3 kap. 1 §, och

särskilda regler för lagstiftning och rättslig prövning enligt 3 kap.

5och 7 §§.

Dessutom ska bestämmelserna om meddelar- och anskaffarfrihet i

4och 7 §§ tillämpas.

Om riksdagen har godkänt en

internationell

överenskommelse

 

om program, får sådana före-

 

skrifter om reklam och annonse-

91

Prop. 2017/18:49

1 §

 

 

Bestämmelserna i

1–9

och

11 kap. är tillämpliga

också

sådana tekniska upptagningar som har framställts utomlands och som lämnas ut för spridning i Sverige. Vad som annars sägs om den som har låtit framställa upptagningen skall därvid i stället gälla den som här i landet lämnar ut den för spridning.

I fråga om rätten att meddela och anskaffa uppgifter och under- rättelser för offentliggörande och om rätten till anonymitet gäller dock i tillämpliga delar vad som

sägs i 13 kap.

6 § tryckfrihetsför-

ordningen. Därvid skall

hänvisningen

till 1 kap. 1 §

tredje och fjärde styckena tryck- frihetsförordningen avse 1 kap. 2 §

denna grundlag,

 

 

 

hänvisningen

till

3 kap.

tryck-

frihetsförordningen

avse 2 kap.

denna grundlag,

 

 

 

hänvisningen

till

3 kap.

3 §

tryckfrihetsförordningen

avse

2 kap. 3 § denna grundlag och

hänvisningen

till

7 kap.

3 §

första stycket 2 tryckfrihetsförord- ningen avse 5 kap. 3 § första stycket 2 denna grundlag.

92

ring som avses i 1 kap. 19 § inte hindra vidaresändning av program om det skulle strida mot överens- kommelsen.

Tekniska upptagningar från ut- landet

2 §

Bestämmelserna i 1–10 och 12 kap. är tillämpliga på sådana tekniska upptagningar som har framställts utomlands och som lämnas ut för spridning i Sverige. Vad som sägs i denna grundlag om den som har låtit framställa upptagningen ska då i stället gälla den som lämnar ut upptagningen för spridning här i landet.

Meddelar- och anskaffarfrihet

3§

Det som sägs om meddelar- och

anskaffarfrihet i 1 kap. 10 § gäller även i fråga om sådana tekniska upptagningar som har framställts utomlands och som lämnas ut för spridning här men som inte huvud- sakligen är avsedda att spridas i

Sverige.

Första stycket gäller dock inte om

1.meddelandet eller anskaffan- det innefattar brott mot Sveriges säkerhet,

2.meddelandet innefattar ett så- dant utlämnande eller tillhan- dahållande som avses i 5 kap. 4 § första stycket 2, eller

3.meddelandet utgör ett uppsåt- ligt åsidosättande av tystnadsplikt.

4 §

Det som sägs om meddelar- och anskaffarfrihet i 3 § tillämpas för en teknisk upptagning som inte har lämnats ut för spridning i Sverige, om uppgiften meddelats eller an- skaffats här.

5§

Meddelaren har i fall som avses

i 3 och 4 §§ rätt till anonymitet enligt 2 kap.

Bestämmelsen om undantag från tystnadsplikt i 2 kap. 4 § 3 ska omfatta även andra brott mot Sveriges säkerhet än de som anges där.

6§

Om ett meddelande eller an-

skaffande är straffbart enligt 3 eller 4 §, gäller vad som anges i denna grundlag om meddelar- och anskaffarbrott.

Mål om ansvar eller skadestånd på grund av ett sådant brott handläggs enligt bestämmelserna om yttrandefrihetsmål, om inte annat följer av 10 kap. 1 § denna grundlag och 12 kap. 1 § andra stycket tryckfrihetsförordningen.

7 §

Om ett program sänds från en sändare utanför Sverige, gäller 3– 6 §§ i fråga om rätten att meddela och anskaffa uppgifter och att vara anonym, om uppgifterna har med-

Prop. 2017/18:49

93

Prop. 2017/18:49

delats eller anskaffats här.

 

I fråga om program som sänds

 

från öppna havet eller luftrummet

 

däröver får det dock i lag före-

 

skrivas undantag från rätten att

 

meddela och anskaffa uppgifter.

11 kap.

12 kap.

 

Allmänna bestämmelser

 

1 §

Vad som sägs i 14 kap. 1–3 §§ tryckfrihetsförordningen om res- ning, högre rätts prövning av tryckfrihetsmål och skyndsam behandling av mål skall gälla också i fråga om motsvarande mål enligt denna grundlag.

I alla hänseenden som inte har reglerats särskilt i denna grundlag eller i lag som har beslutats med stöd av den gäller vad som är föreskrivet i lag eller annan för- fattning.

Utlänningar är i fråga om ytt- randefriheten enligt denna grund- lag likställda med svenska med- borgare, om inte något annat följer av lag.

94

Vad som föreskrivs i 14 kap. 1– 3 §§ tryckfrihetsförordningen om resning, tillsättande av en ny jury och skyndsam handläggning av mål gäller också i fråga om motsvarande mål enligt denna grundlag.

Internationellt rättsligt bistånd

2 §

I fråga om internationellt rätts- ligt bistånd gäller vad som före- skrivs i lag. Sådant bistånd får inte lämnas i strid med svenska all- männa rättsprinciper på det yttrandefrihetsrättsliga området.

Andra än svenska medborgare och svenska juridiska personer

3 §

För andra än svenska medbor- gare och svenska juridiska personer får särskilda begräns- ningar göras genom lag i fråga om yttrandefriheten enligt denna grundlag.

Frågor som inte regleras i

Prop. 2017/18:49

grundlagen

 

4 §

I frågor som inte har reglerats särskilt i denna grundlag eller i en särskild lag som har meddelats med stöd av grundlagen, gäller vad som annars är föreskrivet i lag eller annan författning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Bestämmelserna i 6 kap. 6 och 7 §§ tillämpas även på information i en databas som började tillhandahållas före ikraftträdandet.

95

Prop. 2017/18:49

96

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden1

dels att 2 kap., 3 kap. 29 § och 4 kap. 3 § ska upphöra att gälla, dels att 6 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 2 kap., två nya paragrafer, 6 kap. 3 § och 11 kap. 5 §, och närmast före 6 kap. 3 § en ny rubrik av följande lydelse.

2 kap. Om ägare och utgivningsbevis av periodiska skrifter

Allmänna bestämmelser

1 § Andra än följande utländska fysiska och juridiska personer får inte vara ägare till periodiska skrifter som trycks i Sverige:

1.Utländska fysiska personer som har hemvist i Sverige.

2.Utländska fysiska personer med medborgarskap i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

3.Utländska juridiska personer som har bildats enligt lagstiftningen i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom det samar- betsområdet.

2 § Frågor om utgivningsbevis prövas av Patent- och registreringsverket. Verket tar också emot anmälningar om utgivare och ställföreträdare för utgivare. Verket ska föra register över periodiska skrifter. Registret får föras med hjälp av automatiserad behandling. Det får innehålla uppgifter om skriftens titel, utgivningsort, utgivningsplan, ägare, utgivare och, i förekommande fall, ställföreträdare för utgivaren, tidpunkt för utfärdande och förnyelse av utgivningsbevis samt förfall eller återkallelse av utgiv- ningsbevis.

3 § Om en ansökan om utgivningsbevis eller en anmälan om utgivare eller ställföreträdande utgivare inte uppfyller föreskrivna krav, ska den som har gjort ansökan eller anmälan föreläggas att inom en viss tid av- hjälpa bristen. Avhjälps inte bristen, får ansökningen eller anmälan avvisas.

4 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för ansökningar och anmälningar i ärenden enligt 5 kap. tryckfrihetsförordningen och om avgifter för utdrag ur register över periodiska skrifter.

1 Lagen omtryckt 2002:911.

Utgivningsbevis för periodiska skrifter

5 § Om utgivningsorten eller utgivningsplanen ändras, ska ägaren genast anmäla detta till Patent- och registreringsverket.

6 § I god tid innan ett utgivningsbevis upphör enligt 5 kap. 12 § tryckfri- hetsförordningen ska Patent- och registreringsverket dels till den senast kända ägaren av den periodiska skriften sända en påminnelse om att bevisets giltighet är begränsad till tio år och att beviset upphör om en ansökan om förnyelse av beviset inte har kommit in till myndigheten före tioårsperiodens utgång, dels kungöra påminnelsen elektroniskt.

Av kungörelsen ska namn och adress för den senast kända ägaren framgå, liksom utgivningsbevisets nummer och den titel som utgivnings- beviset avser.

7 § En ansökan om förnyelse enligt 5 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen får göras hos Patent- och registreringsverket tidigast ett år före och senast på dagen för periodens utgång. För en ansökan om förnyelse av ett utgiv- ningsbevis gäller i övrigt samma bestämmelser som för den första ansö- kan.

8 § Ett beslut enligt 5 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen om att ett utgiv- ningsbevis ska anses ha upphört ska dels sändas till den senast kända ägaren av den periodiska skriften, dels kungöras elektroniskt.

Om det av särskilda skäl kan antas att den senast kända ägaren inte kan nås av en försändelse är det tillräckligt att beslutet kungörs elektroniskt.

9 § Ett beslut om återkallelse av ett utgivningsbevis meddelas av Patent- och registreringsverket. I ärenden som avses i 5 kap. 13 § första stycket 2–7 tryckfrihetsförordningen ska ägaren och utgivaren om möjligt få tillfälle att yttra sig.

10 § Ett slutligt beslut av Patent- och registreringsverket i ett ärende om utgivningsbevis får överklagas till allmän förvaltningsdomstol inom två månader från dagen för beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Straff

11 § Till penningböter döms ägare till en periodisk skrift för vilken en ny utgivningsort eller en ny utgivningsplan inte anmäls enligt 5 §.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för sådana brott som avses i första stycket.

Prop. 2017/18:49

97

Prop. 2017/18:49

6 kap.

 

1 §

Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott

Allmänt åtal för tryckfrihetsbrott

som anges i 7 kap. 4 § 1–10 eller

som anges i 7 kap. 5, 10 eller 12–

5 § 3 tryckfrihetsförordningen eller

19 § eller 20 § 3 tryckfrihets-

för motsvarande

yttrandefrihets-

förordningen eller för motsvarande

brott enligt yttrandefrihetsgrundla-

yttrandefrihetsbrott enligt yttrande-

gen får väckas endast om rege-

frihetsgrundlagen får väckas endast

ringen medger det.

 

om regeringen medger det.

Underrättelse om information i en databas

3 §

En underrättelse enligt 6 kap. 6 § yttrandefrihetsgrundlagen ska innehålla en utförlig redogörelse för de omständigheter som åbero- pas till grund för påståendet om att viss information i databasen kan utgöra yttrandefrihetsbrott. Under- rättelsen ska även innehålla tyd- liga uppgifter om vilken informat- ion i databasen den avser.

Den som framställer underrättel- sen är skyldig att visa att utgivaren har tagit emot denna.

11 kap.

5 §

Innan internationellt rättsligt bistånd lämnas i en fråga som rör ansvar för brott, ska Justitiekans- lern ges tillfälle att yttra sig över ansökan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

98

3

Ärendet och dess beredning

Prop. 2017/18:49

 

Regeringen beslutade den 26 juni 2014 att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté, Mediegrundlagskommittén, med uppgift att ut- reda vissa frågor på det tryck- och yttrandefrihetsrättsliga området, bl.a. skyddet för den personliga integriteten i databaser med utgivningsbevis, reglerna om preskription och ansvar för information i databaser och behovet av en delegationsbestämmelse i grundlagarna för produkt- information. Genom tilläggsdirektiv den 4 februari 2016 utvidgades uppdraget till att kommittén även skulle analysera hur en reglering om s.k. neutrala tobaksförpackningar förhåller sig till tryckfrihetsförord- ningen och lämna förslag till ändringar i grundlagen om sådana bedöms nödvändiga för att den typen av reglering ska vara möjlig.

Den 15 september 2016 överlämnade Mediegrundlagskommittén betänkandet Ändrade mediegrundlagar (SOU 2016:58). En samman- fattning av kommitténs förslag finns i bilaga 1. Kommitténs lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Justitiedepartementet (Ju2016/06394/L6).

Riksdagen har gett regeringen till känna att det finns behov av en översyn av bl.a. databasregeln med hänsyn till framtida användning av ny teknik (bet. 2001/02:KU21 punkt 1, rskr. 2001/02:233). Frågan behandlas i avsnitt 6. Genom förslagen i denna proposition anser regeringen att riksdagsskrivelsen med tillkännagivandet är slutbehandlad.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 22 juni 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådets synpunkter och förslag behandlas och bemöts i avsnitten 4.2, 6.2.3, 6.2.6, 8.2.2, 10.2 och i författningskommentaren. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets synpunkter. I förhållande till lagrådsremissen har vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

4 Språk och struktur

4.1 En grundlagsreglering med gamla anor

Tryckfrihetsförordningen, förkortad TF, antogs 1949 och trädde i kraft

 

den 1 januari 1950. Den har ändrats vid ett stort antal tillfällen men ändå

 

behållit samma grundläggande struktur som när den antogs. Vissa av

 

bestämmelserna är av ännu äldre ursprung. Exempelvis har den

 

grundläggande beskrivningen av tryckfrihetens innebörd och syfte i

 

1 kap. 1 § första och andra styckena TF och den praktiskt viktiga s.k.

 

instruktionen i 1 kap. 4 § hämtats nästan ordagrant från 1809 års

 

regeringsform och 1810 års tryckfrihetsförordning.

 

Tryckfrihetsförordningen innehåller stadganden av olika karaktär.

 

Själva kärnan i regleringen består av dels bestämmelser som ringar in

99

 

Prop. 2017/18:49 grundlagens tillämpningsområde, dels regler av utpräglad fri- och rättig- hetskaraktär som i första hand lägger fast medborgarnas rätt att fram- ställa och sprida yttranden genom tryckta skrifter. I tryckfrihetsförord- ningen finns också ett stort antal regler av ordningskaraktär. Avsikten med dessa bestämmelser är bl.a. att skapa en ordning som gör det för- hållandevis enkelt att avgöra vem som ansvarar för ett grundlagsskyddat yttrande. Tryckfrihetsförordningen innehåller även ett stort antal bestämmelser av utpräglad straff- och processrättslig natur. Dessa mot- svarar den typ av bestämmelser som utanför det grundlagsskyddade området förekommer i brottsbalken och rättegångsbalken.

Yttrandefrihetsgrundlagen, förkortad YGL, antogs 1991 och trädde i kraft den 1 januari 1992. Även denna grundlag har ändrats flera gånger. Bland ändringarna kan särskilt framhållas de utvidgningar av tillämpningsområdet som infördes 1999 (begreppet tekniska upptagningar infördes, se prop. 1997/98:43), 2003 (ett frivilligt skydd för databasverksamhet tillkom och grundlagsskydd för print on demand och s.k. pushtjänster infördes, se prop. 2001/02:74) och 2011 (grundlagsskydd för s.k. digital bio lades till, se prop. 2009/10:81).

Tryckfrihetsförordningen bildar mönster för yttrandefrihetsgrundlagen och är i många fall vägledande för hur denna bör förstås och tillämpas. Den grundläggande strukturen i yttrandefrihetsgrundlagen liknar den i tryckfrihetsförordningen. Även i den grundlagen finns bestämmelser som syftar till att lägga fast grundlagens tillämpningsområde, stadganden av utpräglad fri- och rättighetskaraktär, regler som syftar till att upprätthålla en viss ordning i systemet samt bestämmelser av mer utpräglad straff- och processrättslig natur.

I centrala delar bygger yttrandefrihetsgrundlagen på en lagstiftnings- teknik som innebär att det görs hänvisningar till motsvarande bestämmel- ser i tryckfrihetsförordningen. Sådana hänvisningar förekommer bl.a. i fråga om vilka gärningar som utgör yttrandefrihetsbrott och när det gäller bestämmelser om tillsyn, åtal, tvångsmedel och rättegång.

4.2En modernisering av språk och struktur

Regeringens förslag: Lagtexten i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen anpassas till det språk som används i annan författningstext. Språket görs könsneutralt och viss ny terminologi in- förs. I yttrandefrihetsgrundlagen införs, för att beteckna innehållet i de olika medieformerna, termen program i stället för radioprogram. I tryckfrihetsförordningen ersätter juryledamot juryman. Det anges genomgående i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets- grundlagen att skyddet riktar sig till var och en eller till varje fysisk och juridisk person och inte, som enligt dagens ordning, till svenska medborgare eller svenska juridiska personer. Med den reformen följer vissa ändringar i lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Det görs en anpassning av reglerna om tystnadsplikt i yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att regleringen ska vara densamma i de båda grundlagarna. Vissa om-

flyttningar och uppdelningar av bestämmelserna görs i syfte att öka

100

överskådligheten och göra regleringen tydligare. Av samma skäl in- förs mellanrubriker och paragrafrubriker i flertalet av kapitlen. Vissa bestämmelser i tryckfrihetsförordningen om utgivningsbevis flyttas till lagen med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden.

Mediegrundlagskommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Kommittén föreslår dock inte att skyddet i tryckfrihets- förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i vissa fall ska rikta sig till varje fysisk och juridisk person. Kommittén föreslår vidare att fler bestämmelser om utgivningsbevis ska flyttas till lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, kallad tillämpningslagen, och att bestämmelsen i tillämpningslagen som reglerar vilka utländska fysiska och juridiska personer som får vara ägare till periodiska skrifter ska utgå.

Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna, däribland

Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Justitiekanslern och Sveriges Television, tillstyrker eller har i huvudsak inga synpunkter på förslagen. Några remissinstanser, bl.a. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet och Publicistklubben, menar att vissa av de språkliga eller redaktionella ändringarna medför ändringar i sak. Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om det finns skäl att modernisera lydelsen av grundlagarna eftersom det finns risker för oönskade effekter. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet invänder även mot användningen av uttrycket ras i bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Kammarrätten i Göteborg och Humanistiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att struktur och innehåll kan moderniseras ytterligare. Svenska Journalistförbundet anser att möjligheten att undanta utländska medborgare från alla eller vissa rättigheter kan ifrågasättas. Humanistiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Publicistklubben lämnar liknande synpunkter och föreslår att bestämmelserna om handlingsoffentlighet i 2 kap. TF undantas från delegationsbestämmelsen avseende utländska medborgare.

Skälen för regeringens förslag

Grundlagens utformning – en demokratifråga

Tryckfrihetsförordningen antogs 1949. Även om flera ändringar har gjorts är strukturen densamma som vid antagandet (se avsnitt 4.1). Paragrafrubriker saknas och de enskilda paragraferna och styckena är ofta långa. Punktuppställningar eller liknande stöd för läsaren förekommer relativt sällan. Författningsspråket bygger också i stora delar på den standard som tillämpades vid införandet och skiljer sig tydligt från de riktlinjer som brukar tillämpas vid modern lagstiftning. Vissa av bestämmelserna har sitt ursprung i ännu äldre lagstiftningsprodukter, vilket bidrar till att stilen i tryckfrihetsförordningen kan upplevas som ålderdomlig och högtidlig.

Tryckfrihetsförordningen bildar mönster för yttrandefrihetsgrundlagen som trädde i kraft den 1 januari 1992. I yttrandefrihetsgrundlagen är författningsspråket i fråga om ordval och meningsuppbyggnad överlag modernare än i tryckfrihetsförordningen. Även i yttrandefrihets-

Prop. 2017/18:49

101

Prop. 2017/18:49 grundlagen är dock paragraferna ofta långa och svårlästa med frekventa hänvisningar till tryckfrihetsförordningen. Därtill kommer att lagtexten till stora delar utgår från ett antal teknikbundna begrepp vilkas innebörd i vissa fall är oklar eller har en betydelse som är främmande för vanligt språkbruk.

Såväl tryckfrihetsförordningen som yttrandefrihetsgrundlagen inne- håller grundläggande bestämmelser om enskildas rättigheter. Båda grundlagarna innehåller också straffbestämmelser. En grundlagsreglering som är möjlig att läsa och i sina huvuddrag förstås av en allmänin- tresserad medborgare är ytterst en demokratifråga. Regeringen anser i likhet med kommittén att det finns skäl att se över struktur och språk i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i syfte att göra dem mer lättillgängliga.

Ändringar görs i språk och struktur för att underlätta förståelsen av grundlagarna

En viktig utgångspunkt för förändringar i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är att de görs inom ramen för den reglerings- modell för tryck- och yttrandefriheten som de båda grundlagarna utgör. Regleringen ska också betraktas som en helhet. Därmed finns skäl att undvika omotiverade skillnader mellan dem.

I jämförelse med den nuvarande regleringen innebär kommitténs för- slag större enhetlighet i fråga om olika språkliga formuleringar och lagtekniska lösningar. Förslaget innehåller ett stort antal ändringar som syftar till att modernisera språket, bl.a. genom att det görs könsneutralt, och till att underlätta för läsaren att hitta rätt i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, t.ex. genom att det införs mellanrubriker i flertalet av de båda grundlagarnas kapitel. Vissa ändringar i strukturen föranleds av kommitténs ambition att dela upp vissa längre paragrafer i flera och att flytta en del bestämmelser till andra ställen i tryckfrihets- förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen där de bedöms passa bättre in systematiskt.

Enligt regeringens mening framstår de ändringar av språk och disposition som kommittén föreslår i allt väsentligt som väl genomtänkta och de ligger i linje med den struktur som utgör utgångspunkten för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Ett uppdaterat språk, en bättre översiktlighet och en könsneutral utformning är angelägna moderniseringar som bör underlätta förståelsen för och tillämpningen av regleringen. Regeringen ställer sig därför i huvudsak bakom de redaktionella och språkliga ändringar som utredningen föreslår.

Som påpekas av flera remissinstanser, bl.a. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet och Publicistklubben, är det av yttersta vikt att språkliga och strukturella förändringar av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen inte för med sig oavsiktliga ändringar i sak. Regeringen anser därför att ett antal bestämmelser bör formuleras något annorlunda i förhållande till utredningens förslag för att undanröja varje risk för oavsiktliga ändringar i sak. Vissa bestämmelser bör också ges en annan redaktionell utformning.

102

Regeringen har i lagrådsremissen föreslagit att regleringen i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen ska göras klarare och mer lättillgänglig, bl.a. genom tydlig rubriksättning. Några av de föreslagna rubrikerna ifrågasätts dock av Lagrådet. Lagrådet har exempelvis synpunkter på rubriksättningen i anslutning till 5 kap. 2 § TF. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att den i lagrådsremissen föreslagna rubriken inte ger en fullt ut rättvisande upplysning om paragrafens innehåll. Enligt regeringens mening kan den aktuella rubriken lämpligen utgå, eftersom innehållet i både 2 och 3 §§ i kapitlet väl ryms under rubriken Ägare och utgivare närmast före 5 kap. 1 §.

Lagrådet anser vidare att det kapitel i tryckfrihetsförordningen som innehåller bestämmelser om tryckfrihetsbrott, meddelarbrott och anskaffarbrott (7 kap.) bör struktureras om och att kapitelrubriken bör ändras. Enligt Lagrådet bör reglerna som hör till tryckfrihetsbrotten flyttas så att de följer direkt på de bestämmelser som anger vilka brott som är tryckfrihetsbrott. Motsvarande omstrukturering föreslås i yttrandefrihetsgrundlagen. Regeringen anser att det finns skäl för en struktur med innebörden att de gärningar som kan leda till straffansvar anges först, medan övriga bestämmelser anges därefter. Den struktur som föreslås i lagrådsremissens 7 kap. TF och 5 kap. YGL bör därför inte ändras. Regeringen anser dock att Lagrådets synpunkter i fråga om ändring av rubrikerna till 7 kap. TF och 5 kap. YGL bör tillmötesgås för att rubrikerna bättre ska återspegla vad som regleras i kapitlen. Regeringen har därför i huvudsak följt Lagrådets förslag i den delen.

Vissa nya termer införs

Kommitténs förslag innebär att terminologin i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen ändras i vissa avseenden. Avsikten med ändringarna är inte heller i denna del att påverka rättsläget.

Kommittén föreslår att termen radioprogram i yttrandefrihets- grundlagen ändras till program. Som kommittén anger kan ändringen motiveras bl.a. med att termen radioprogram har en klart teknikinriktad prägel. En läsare utan fördjupad kunskap kan uppfatta den som att den bara omfattar program i ljudradio. I termen radioprogram inbegrips dock enligt dagens reglering såväl ljudradio som television samt även innehållet i vissa andra överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektro- magnetiska vågor och innehållet i vissa offentliga uppspelningar ur en databas (1 kap. 1 § tredje stycket YGL). Vidare kan det noteras att termen radioprogram avser innehållet i sändningar och andra överföringar som behandlas i grundlagen och således inte den kommunikationsteknik som används (se prop. 1990/91:64 s. 108 och Wennberg m.fl., Yttrandefri- hetsgrundlagen, 3:e uppl., s. 34–35 och 37). Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att kommitténs förslag att i yttrandefrihetsgrundlagen ersätta termen radioprogram med program bör genomföras.

En annan terminologisk fråga rör termen juryman i reglerna om tryck- frihetsmål i 12 kap. TF. I likhet med kommittén anser regeringen att det finns skäl att ersätta juryman med juryledamot.

När det gäller den s.k. transportskyldigheten enligt nuvarande 6 kap. 4 § TF (tryckt skrift) och 3 kap. 10 § YGL (tekniska upptagningar) föreslår kommittén att de nuvarande termerna postbefordringsföretag,

Prop. 2017/18:49

103

Prop. 2017/18:49 allmän trafikanstalt och allmän trafikinrättning tas bort och ersätts av det mer allmänt hållna uttrycket den som enligt vad som följer av lag eller annan författning har en skyldighet att befordra tryckta skrifter (med motsvarande formulering i fråga om tekniska upptagningar). Regeringen anser att en sådan ändring framstår som välgrundad och bör genomföras.

Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet invänder mot användningen av uttrycket ras i bestämmelsen om hets mot folkgrupp. I betänkandet Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner m.m. (SOU 2015:103) föreslås att uttrycket ras ska ersättas med föreställning om ras i tryckfrihetsförordningens bestämmelse om hets mot folkgrupp. Motsvarande ändring föreslås i bl.a. 16 kap. 8 § brottsbalken. Regeringen beslutade den 22 juni 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över bl.a. förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningens bestämmelse om hets mot folkgrupp (lagrådsremissen Ett utvidgat straffrättsligt skydd för trans- personer). Beredningen av det lagstiftningsärendet fortgår inom Regeringskansliet. Regeringen vill inte i detta lagstiftningsärende före- gripa de överväganden som kan komma att göras i den beredningen.

Särskilt om förändringar i tryckfrihetsförordningens s.k. portalparagraf och den s.k. instruktionen

I 1 kap. 1 § första och andra styckena samt 1 kap. 4 § TF finns centrala bestämmelser för tryckfrihetsförordningen – den s.k. portalparagrafen och den s.k. instruktionen. Dessa bestämmelser kan sägas bära vidare det idégods som ytterst går tillbaka på 1766 års tryckfrihetsförordning. Den utformning och den ordalydelse som dessa stadganden i dag har kan direkt härledas till de stora konstitutionella förändringar som ägde rum med 1809 års regeringsform och 1810 års tryckfrihetsförordning. De grundläggande principer som återfinns i stadgandena har sedan kommit att bestå. De har med i huvudsak bevarat sakinnehåll och snarlik språklig utformning förts vidare in i nu gällande 1949 års tryckfrihetsförordning.

Som kommittén framhåller finns det skäl att iaktta särskild varsamhet med förändringar av just dessa bestämmelser. Detta beror inte främst på hänsyn till den historiska traditionen som sådan och värdet av att bok- stavligen knyta an till denna. För varsamhet talar framför allt betydelsen av att undvika risken att rubba grundvalarna för tryckfriheten eller i övrigt öppna för betydelseförskjutningar som i rättstillämpningen skulle kunna försvaga tryckfriheten eller på annat sätt medföra en risk för nya tolkningsproblem.

Bestämmelser av detta slag får samtidigt inte riskera att framstå som otidsenliga i sin utformning och som svårbegripliga till sitt innehåll. Det kan i stället sägas ligga ett stort värde i att genom ett modernt språkbruk göra just dessa centrala bestämmelser särskilt lättillgängliga. Med en språklig modernisering kan bestämmelserna än bättre fortsätta att full- göra sin funktion som portalstadganden. Regeringen anser att kommitténs förslag till förändringar av portalparagrafen och instruktionen svarar väl mot dessa utgångspunkter.

Kommittén föreslår bl.a. att portalstadgandet i tryckfrihetsförordningen ska kompletteras med en bestämmelse som klargör att det för tryckfriheten inte får finnas några andra begränsningar än de som följer

av den grundlagen. Lagrådet anser att bestämmelsen är onödig och

104

förordar att den utgår. Lagrådet för även fram att den nya bestämmelsen i portalstadgandet och bestämmelsen i 14 kap. 5 § TF, som anger att vissa begränsningar får göras i lag, framstår som motsägelsefulla. Regeringen delar inte den uppfattningen. Den föreslagna bestämmelsen i portalstadgandet tjänar framför allt syftet att tydligare än i dag markera innebörden av den etablerade principen att varje begränsning av tryckfriheten måste ha stöd i tryckfrihetsförordningen. Om lagstiftaren utnyttjar en delegationsbestämmelse för att inskränka tryckfriheten är det ingen tvekan om att en sådan begränsning ”följer av” tryckfrihetsförordningen. Regeringen anser sammanfattningsvis att kommitténs förslag till ändringar i portalparagrafen och instruktionen bör genomföras i sin helhet.

Två frågor som berör rättsläget

Kommitténs översyn av lagtexten har i två fall aktualiserat frågan om det finns skäl att göra vissa förändringar som kan sägas ändra rättsläget något.

Det ena fallet avser vilket skydd för tryck- och yttrandefriheten som ska gälla för andra än svenska medborgare. Kommittén föreslår i denna del att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen samordnas med hur fri- och rättighetsregleringen har utformats i 2 kap. regeringsformen (prop. 2009/10:80 s. 148–149). Förslaget innebär att det i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen anges att skyddet för tryckfriheten riktar sig till var och en och inte, som enligt dagens ordning, till svenska medborgare. I särskilda bestämmelser i respektive grundlag föreslås att för andra än svenska medborgare får särskilda begränsningar göras genom lag i fråga om tryck- respektive yttrandefriheten. Förslaget innebär bl.a. att bestämmelserna i tillämpningslagen, om att även andra än svenska medborgare får vara utgivare för periodiska skrifter (2 kap. 6 §), radioprogram (3 kap. 29 §) och tekniska upptagningar (4 kap. 3 §) kan upphävas. Dessa bestämmelser behövs inte eftersom motsvarande följer redan av grund- lagstexten. Förslaget innebär även att ordet utlänning ersätts med andra än svenska medborgare i tillämpningslagen (jfr 2 kap. 25 § RF).

Humanistiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet menar att för det fall lagstiftaren väljer att utnyttja möjligheten att i lag begränsa utländska medborgares rätt att få ta del av allmänna handlingar skulle det i praktiken innebära att myndigheterna är tvungna att begära att den som vill ta del av en allmän handling styrker att han eller hon är svensk med- borgare, vilket skulle strida mot anonymitetsrätten i 2 kap. 14 § tredje stycket TF. Publicistklubben gör liknande invändningar. Regeringen konstaterar att den rätt att ta del av allmänna handlingar som nu finns i 2 kap. 1 § TF uttryckligen tillkommer svenska medborgare. Den farhåga som de båda remissinstanserna ger uttryck för torde därmed kunna aktualiseras även i förhållande till nu gällande lagstiftning. Förslaget innebär alltså ingen förändring i förhållande till vad som gäller i dag. En annan sak är att en inskränkning i handlingsoffentligheten i förhållande till utländska medborgare, liksom i dag, skulle behöva vägas mot andra principer i 2 kap. TF, såsom anonymitetsrätten.

Prop. 2017/18:49

105

Prop. 2017/18:49

Enligt regeringen finns det goda skäl för att i huvudsak genomföra

 

kommitténs förslag. Det innebär att bestämmelser som i dag uttryckligen

 

riktar sig till svenska medborgare bör ändras till att ange var och en som

 

målgrupp. I de fall grundlagsskyddet enligt nuvarande lydelse omfattar

 

både svenska medborgare och svenska juridiska personer (nuvarande

 

4 kap. 1 §, 5 kap. 1 § och 6 kap. 1 § TF samt 3 kap. 1 och 8 §§ YGL) bör

 

dock anges att skyddet tillkommer varje fysisk och juridisk person och

 

inte, som kommittén föreslår, var och en.

 

Lagrådet godtar att regleringen ändras på detta sätt men anser att det

 

bör föreskrivas uttryckligen i grundlagarna om tryckfriheten och

 

yttrandefriheten ska tillkomma även juridiska personer. Regeringen

 

konstaterar att vissa rättigheter som rör tryckfriheten redan i dag

 

uttryckligen och i särskilda bestämmelser tillerkänns även juridiska

 

personer. Det gäller t.ex. rätten enligt 4 kap. 1 § TF att själv eller med

 

biträde av andra genom tryckpress framställa tryckalster och rätten enligt

 

6 kap. 1 § TF att till salu hålla, försända eller annars sprida tryckta

 

skrifter. Därutöver har vissa bestämmelser som enligt sin nuvarande

 

ordalydelse endast gäller för svenska medborgare utvidgats genom

 

rättspraxis till att även omfatta juridiska personer. Det gäller exempelvis i

 

fråga om rätten enligt 2 kap. TF att ta del av allmänna handlingar (se RÅ

 

2003 ref. 3). Den praxis som har utvidgat regleringens tillämpning på ett

 

sådant sätt att juridiska personer till en viss del eller fullt ut omfattas får

 

enligt regeringen förutsättas gälla även efter de språkliga och

 

redaktionella ändringar som föreslås i tryckfrihetsförordningen och

 

yttrandefrihetsgrundlagen. Det finns enligt regeringen inte skäl att göra

 

särskilda ändringar i syfte att kodifiera praxis i de bestämmelser som

 

avser exempelvis tryck- och yttrandefrihetens syfte eller tillgången till

 

allmänna handlingar.

 

Lagrådet anser även att de delegationsbestämmelser som föreslås i

 

14 kap. 5 § TF och 12 kap. 3 § YGL, som innebär att särskilda

 

begränsningar får göras genom lag i fråga om tryck- och yttrandefriheten

 

och när det gäller allmänna handlingars offentlighet för andra än svenska

 

medborgare och svenska juridiska personer, med den angivna

 

utgångspunkten att rättigheterna gäller för var och en (fysiska personer)

 

är motsägelsefulla. Regeringen delar inte den uppfattningen. Med hänsyn

 

till att det finns bestämmelser som uttryckligen tillerkänner juridiska

 

personer rättigheter som rör tryckfriheten och yttrandefriheten, anser

 

regeringen att delegationsbestämmelsernas utformning tillgodoser de

 

krav på klarhet och tydlighet som kan ställas på en generell reglering av

 

aktuellt slag.

 

I fråga om utländska medborgares och utländska juridiska personers

 

rätt att äga periodiska skrifter som trycks i Sverige föreslår kommittén att

 

den bestämmelse i tillämpningslagen som anger vilka utländska fysiska

 

och juridiska personer som får vara ägare ska upphävas. Ingen

 

remissinstans invänder mot detta. Förslaget innebär dock enligt

 

regeringen mening en väsentlig ändring i förhållande till gällande rätt.

 

Av nuvarande ordning följer att enbart sådana utlänningar som är

 

medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

 

(EES) eller har sin hemvist i Sverige och sådana utländska juridiska

 

personer som har etablerats inom EES-området och har sitt säte,

106

huvudkontor eller huvudsakliga verksamhetsställe inom detta område får

äga en periodisk skrift som trycks i landet. Några egentliga skäl för och konsekvenserna av att ta bort dessa begränsningar redovisas inte av kommittén. Utan en närmare analys av konsekvenserna av en sådan förändring bör någon ändring i sak i detta hänseende inte göras. Bestämmelsen, som har betydelse för ett effektivt ansvarsutkrävande, bör därför även fortsättningsvis ha en motsvarighet i tillämpningslagen. Det bör alltså finnas regler i tillämpningslagen som i viss mån begränsar utländska fysiska och juridiska personers rätt att äga periodiska skrifter. Med hänsyn till de ändringar som görs i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen bör dock bestämmelsen utformas på ett något annat sätt än i dag. Det andra fallet som aktualiserar en materiell förändring är den skillnad som finns i lagtexten mellan 3 kap. 3 § första stycket TF om tystnadsplikt avseende bl.a. anonyma meddelare och motsvarande bestämmelse i 2 kap. 3 § första stycket YGL. Enligt 3 kap. 3 § TF är tillämpningsområdet för tystnadsplikten mycket brett och omfattar alla som har tagit befattning med tillkomsten eller utgivningen av en tryckt skrift eller med en framställning som har varit avsedd att föras in i en sådan skrift (t.ex. redaktionsmedlemmar). Även andra som är verksamma på ett massmedieföretag (bl.a. receptionspersonal, datatekniker eller vaktmästare) kan enligt bestämmelsens ordalydelse omfattas av tystnadsplikt om de får kännedom om identiteten på en hemlig källa. Motsvarande bestämmelse i 2 kap. 3 § YGL omfattar enligt ordalydelsen enbart de som har tagit befattning med framställningen. Av förarbetena till yttrandefrihetsgrundlagen går det inte att utläsa att skillnaden mellan de två regelverken skulle grunda sig på ett medvetet ställningstagande från lagstiftarens sida (se prop. 1990/91:64 s. 114.). Som kommittén konstaterar har det inte framkommit något som skulle motivera en skillnad i regleringen. Bestämmelsen om tystnadsplikt i yttrandefrihetsgrundlagen bör därför ändras så att den stämmer överens med vad som anges i tryckfrihetsförordningen.

Vissa bestämmelser bör flyttas till lag

I kommitténs uppdrag att göra en språklig och strukturell översyn av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen har ingått att även överväga om detaljbestämmelser i grundlagarna bör flyttas till vanlig lag.

Kommittén föreslår att vissa detaljbestämmelser om utgivning av periodisk skrift i 5 kap. TF flyttas till tillämpningslagen, närmare bestämt regleringen av olika handläggningsfrågor som rör utgivningsbevis (5 kap. 5 § fjärde stycket tredje meningen och femte stycket andra och tredje meningarna och sjätte stycket, 5 kap. 6 § andra stycket och 5 kap. 8 § andra stycket TF).

I lagrådsremissen följde regeringen kommitténs förslag. Lagrådet anser att vissa av de angivna bestämmelserna inte kan anses utgöra regler av rent formell karaktär och att de därmed bör finnas kvar i tryckfrihetsförordningen. Det gäller i fråga om bestämmelsen i 5 kap. 5 § fjärde stycket tredje meningen TF om att beslut om att ett utgivningsbevis ska anses förfallet vid tioårsperiodens utgång meddelas av den myndighet som avses i 4 §. Det gäller även bestämmelsen i 5 kap. 5 § sjätte stycket om att ett bevis, om en ansökan om förnyelse har gjorts

Prop. 2017/18:49

107

Prop. 2017/18:49 i rätt tid, fortsätter att gälla till dess att beslutet med anledning av ansökan har fått laga kraft. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att dessa bestämmelser har en sådan betydelse för säkerställandet av att tryck- och yttrandefriheten i periodiska skrifter kan utnyttjas på ett effektivt sätt och för grundlagsskyddets omfattning att de bör finnas kvar i tryckfrihetsförordningen. I övrigt instämmer regeringen i kommitténs bedömning att de bestämmelser som är mer av detaljkaraktär kan flyttas till lag utan att det påverkar skyddet för tryckfriheten.

Utöver de bestämmelser som kommittén föreslår ska flyttas till tillämpningslagen anser Lagrådet att vissa bestämmelser om beslag bör flyttas dit. Enligt regeringen har emellertid dessa bestämmelser ett sådant samband med tryckfrihetsförordningens exklusiva tillämpningsområde att de även fortsättningsvis bör finnas i grundlag.

Andra lagstiftningsärenden om ändringar i tryckfrihetsförordningen

Regeringen har i propositionen Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten (prop. 2016/17:222) bl.a. lämnat förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningens bestämmelser om olaga hot och förolämpning. Regeringen har efter beslut den 22 juni 2017 även inhämtat Lagrådets yttrande över bl.a. förslag till ändringar i tryckfrihetsförordningens bestämmelse om hets mot folkgrupp (lagråds- remissen Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner). Om dessa förslag genomförs kommer ändringar att behöva göras i förslagen som lämnas i denna proposition och som rör motsvarande bestämmelser i 7 kap. TF (jfr 8 kap. 15 § regeringsformen).

5Det automatiska grundlagsskyddet enligt databasregeln

Regeringens bedömning: Det automatiska grundlagsskyddet enligt databasregeln bör inte utvidgas till ytterligare publiceringar i data- baser.

Redaktionsbegreppet i databasregeln bör behållas.

 

Mediegrundlagskommitténs

bedömning överensstämmer med

 

regeringens.

 

 

 

 

 

 

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig i denna

 

del, däribland Svea hovrätt, Justitiekanslern, Sveriges Television,

 

Svenska Journalistförbundet och Publicistklubben, delar bedömningen

 

att det automatiska grundlagsskyddet enligt databasregeln inte bör

 

utvidgas. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser dock

 

att det bör övervägas att generellt göra grundlagsskyddet för

 

internetpublicering

beroende av utgivningsbevis. I fråga om

 

redaktionsbegreppet anser Sveriges Television, Tidningsutgivarna och

 

Sveriges Tidskrifter att det borde gå att hitta en lagteknisk lösning som

 

inte gör det automatiska grundlagsskyddet för databaser beroende av hur

108

man

väljer

att

organisera

verksamheten.

Även

Svenska

 

 

 

 

 

 

 

Journalistförbundet har invändningar mot grundlagarnas Prop. 2017/18:49 redaktionsbegrepp. Övriga remissinstanser som yttrar sig i denna del har

inget att erinra mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning

Grundlagsskyddet enligt databasregeln

I 1 kap. 9 § YGL finns den s.k. databasregeln. Den ger under vissa förut- sättningar grundlagsskydd för yttranden som sker genom tillhandahållan- den till allmänheten ur databaser. För vissa aktörer gäller grundlags- skyddet automatiskt, dvs. utan att någon särskild åtgärd behöver vidtas. De som omfattas av det automatiska grundlagsskyddet är i första hand redaktioner för periodiska skrifter och redaktioner för tv- och radioprogram. Även massmedieföretag, som t.ex. bokförlag som ger ut tryckta böcker och skivbolag som ger ut tekniska upptagningar, omfattas. Justitiekanslern har i ett beslut den 12 september 2017 (dnr 4037-17-3.2) bedömt att databasregeln kan omfatta även databaser med webbsändningar som drivs av enskilda.

Andra aktörer som publicerar sig på internet har möjlighet att hos Myndigheten för press, radio och tv ansöka om utgivningsbevis och på så sätt få ett s.k. frivilligt grundlagsskydd (1 kap. 9 § andra stycket YGL och 3 kap. 19 § tillämpningslagen). Det kan t.ex. vara fråga om bloggar i liten skala och tidningar som bara publiceras på internet. Kraven för utgivningsbevis är av formellt slag. Någon prövning av de tänkta yttrandenas innehåll eller av verksamhetens karaktär görs inte.

Den tekniska utvecklingen erbjuder nya plattformar för kommunikation

Publiceringar på internet utgör en allt viktigare informationskälla. Även om det fortfarande finns starka kopplingar mellan traditionella medier och massmedial verksamhet på internet innebär den tekniska utvecklingen att yttranden i allt större utsträckning sker utan att data- baserna har en sådan koppling. Medborgarna tar också allt mer del av information via internet medan användningen av traditionell tv, radio och dagstidningar minskar. Denna utveckling kommer sannolikt att fortsätta.

Som kommittén framhåller talar det förhållandet att internet- publiceringar utgör en allt viktigare informationskälla, ofta utan koppling till traditionella medier, för att det automatiska grundlagsskyddet borde utvidgas till andra aktörer som publicerar i databaser än dem som även ger ut yttranden i en annan form. Internetpubliceringar skulle med en sådan ordning få ett självständigt skydd.

En utvidgning av grundlagsskyddet måste emellertid kunna förenas med de grundprinciper som bär upp tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Detta gäller inte minst den särskilda ansvars- ordningen och reglerna om meddelarfrihet. Ett automatiskt grundlags- skydd bör därför som utgångspunkt inte gälla för databaser där inne- havaren inte har något intresse av grundlagsskydd och inte heller är villig att fullgöra de förpliktelser som följer med detta. Om grundlagarna är tillämpliga ska bestämmelser i övriga delar av rättsordningen inte tilläm- pas, om inte grundlagarna ger uttryckligt stöd för det. Denna tanke om

grundlagarnas exklusivitet får sägas förutsätta att det i princip inte ska

109

Prop. 2017/18:49 finnas någon gråzon mellan systemet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen och övriga delar av rättsordningen.

Kommittén överväger grundlagsskydd för publiceringar som liknar den verksamhet som de traditionella mediebolagen bedriver i dag. Det kan t.ex. avse lokaltidningar och facktidningar som bara finns på webben, dvs. vad som kan kallas professionellt bedriven medieverksamhet. Som kommittén konstaterar skulle dock en avgränsning för den typen av verksamhet från andra databaspubliceringar möta stora svårigheter. Det riskerar i sin tur en oklarhet i fråga om grundlagens tillämpningsområde som skulle kunna vara till men för både dem som driver verksamheten och eventuella meddelare. En påtaglig risk med en sådan utvidgning är också att aktörer som saknar intresse av grundlagsskydd kommer att omfattas av sådant skydd.

Regeringen delar mot denna bakgrund kommitténs bedömning att det för närvarande saknas förutsättningar att utvidga det automatiska grund- lagsskyddet för databasverksamhet. Publiceringar på internet som i dagsläget saknar automatiskt grundlagsskydd bör i stället, liksom hittills, kunna skyddas genom att utgivningsbevis söks och beviljas för data- basen. Till skillnad från Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser inte regeringen att det finns skäl att överväga att göra grundlagsskyddet för samtliga internetpubliceringar beroende av utgivningsbevis.

Redaktionsbegreppet i databasregeln

Enligt databasregeln får databaser automatiskt grundlagsskydd om de tillhandahålls bl.a. av en redaktion för en periodisk skrift eller för ett radioprogram. Bland annat Yttrandefrihetskommittén har påtalat att massmedieföretag ibland väljer att organisera sin verksamhet på ett sätt som kan göra det svårt att definiera vad som är en redaktion och vilken redaktion det är som råder över innehållet i en viss databas (se SOU 2012:55 Del 1 s. 365).

Någon definition av redaktionsbegreppet finns inte i lagtexten. Högsta förvaltningsdomstolen har dock tolkat redaktionsbegreppet brett och uttalat att det inte kan ges någon annan eller vidare innebörd än att det innefattar de personer som har hand om ordnandet och utgivningen av tryckta skrifter. Enligt domstolen bör inriktningen på de tryckta skrif- terna sakna betydelse för bedömningen av om det ska föreligga en redaktion i databasregelns mening (RÅ 2003 ref. 30).

I tidigare lagstiftningsärenden har regeringen uttalat att det är fråga om en redaktion även när ett traditionellt massmedieföretag förlägger sin databasverksamhet till en särskild juridisk person. En förutsättning är dock att massmedieföretaget fortfarande kan anses vara den som till- handahåller allmänheten upplysningarna. Det bör vara de sakliga för- hållandena och inte de formella omständigheterna som är avgörande och prövningen får göras på grundval av samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Regeringen har också uttalat att ledning får sökas i allmänna principer för räckvidden av offentligrättslig lagstiftning (prop. 2001/02:74 s. 46–47). Den beskrivna tolkningen av redaktionsbegreppet har bekräftats av Högsta domstolen (NJA 2007 s. 309).

110

Regeringen kan, liksom kommittén, konstatera att redaktionsbegreppet Prop. 2017/18:49 i databasregeln inte är helt klart definierat och att det ger visst utrymme

för tolkning. Ett annat begrepp eller en utmönstring av uttrycket redaktion skulle dock sannolikt ge upphov till liknande frågeställningar kring det automatiska grundlagsskyddets omfattning som redaktions- begreppet föranleder. Eftersom situationen hittills har lösts i praxis på ett tillfredsställande sätt anser regeringen, i likhet med kommittén, att redaktionsbegreppet i databasregeln bör behållas.

6Grundlagsskydd för print on demand, e-böcker och ljudböcker

6.1Medieformen avgör grundlagsskyddet

Den medieform som ett innehåll ges ut i avgör vilka grundlagsregler som blir tillämpliga. Av detta följer att samma innehåll kan ha grundlags- skydd enligt olika regler beroende på i vilken form det ges ut. Nuvarande ordning innebär att det i första hand är utgivaren för en databas som ansvarar för innehållet i print on demand, en e-bok eller en ljudbok och ansvaret är knutet till själva databasen och inte det enskilda exemplaret (1 kap. 9 § och 6 kap. 1 § YGL) medan det är författaren som svarar för samma innehåll när det ges ut i en tryckt skrift (8 kap. 5 § TF). Att det föreligger ett sådant splittrat ansvar för samma innehåll har av bokbranschen framhållits som ett problem.

Det angivna är ett exempel på att grundlagarna är teknikberoende. Detta medför ett behov av att med hänsyn till den tekniska utvecklingen kontinuerligt överväga om grundlagsskyddet i förhållande till nya medie- former är ändamålsenligt.

I fråga om bl.a. print on demand riktade riksdagen 2001 ett tillkänna- givande till regeringen om behovet av en översyn av bl.a. databasregeln med hänsyn till framtida användning av ny teknik (bet. 2001/02:KU21).

6.1.1 Print on demand

Print on demand, även kallat beställningstryck, innebär att tekniska upp-

 

tagningar, skrifter eller bilder framställs på begäran genom överföring av

 

innehåll ur en databas. Vid framställning av skrifter används som regel

 

kopiatorer eller skrivare med en mycket hög kapacitet och resultatet blir

 

ofta likt en skrift som har framställts i tryckpress. Framställningssättet

 

varierar dock och det förekommer att print on demand-exemplaren också

 

framställs genom tryckpress. Antalet exemplar som framställs vid varje

 

tillfälle varierar. Det kan handla om allt från ett enstaka exemplar till en

 

upplaga med ett större antal exemplar. Användningen av tekniken skiljer

 

sig också åt inom olika områden. Den största användningen finns på

 

bokområdet medan print on demand inte är lika vanligt förekommande på

 

musik-, film- och bildområdet. Tekniken används också vid tryck på t.ex.

 

tröjor. Det kan vara t.ex. traditionella bokförlag eller skivbolag som

111

 

Prop. 2017/18:49 driver databaserna varifrån print on demand framställs. Det kan också vara aktörer som inte driver någon annan verksamhet.

Automatiskt grundlagsskydd för den databas som print on demand- exemplaren framställs från finns reglerat i 1 kap. 9 § första stycket 1 YGL. Enligt bestämmelsen har ett företag för yrkesmässig framställning av tryckta eller därmed enligt tryckfrihetsförordningen jämställda skrifter eller av tekniska upptagningar skydd enligt yttrandefrihetsgrundlagen för innehåll som tillhandahålls allmänheten ur en databas genom framställning av en teknisk upptagning, en skrift eller en bild. För att skydd enligt grundlagen ska gälla ställs också krav på att tillhandahållandet sker på särskild begäran och att innehållet i databasen kan ändras endast av den som driver verksamheten.

För andra aktörer än dem som träffas av bestämmelsen i 1 kap. 9 § första stycket 1 YGL kan s.k. frivilligt grundlagsskydd fås efter ansökan och beviljande av utgivningsbevis (1 kap. 9 § andra stycket YGL). En förutsättning för att utgivningsbevis ska beviljas är att bara den som driver verksamheten kan ändra innehållet i databasen.

Regleringen innebär att grundlagsskyddet omfattar själva databas- verksamheten som skriften i fråga framställs från. De enskilda exemplaren har dock normalt sett inte grundlagsskydd (se närmare av- snitt 6.2.2). För det fall print on demand-exemplar framställs i ett antal som utgör en upplaga kan dock exemplaren omfattas av grundlagsskydd enligt den s.k. stencilregeln i 1 kap. 5 § TF. En förutsättning är att utgiv- ningsbevis gäller för exemplaren eller att de är försedda med en beteck- ning som utvisar att de är mångfaldigade och att det i anslutning till be- teckningen finns tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat exemplaren och om ort och år för mångfaldigandet.

6.1.2E-böcker och ljudböcker

E-böcker och ljudböcker är digitaliserade versioner av tryckta böcker eller böcker som publiceras enbart i det digitala formatet. Ljudböcker är böcker som återges som talat ljud, medan e-böcker kan vara textböcker som läses på t.ex. en datorskärm, en surfplatta eller i mobiltelefonen. E- böcker och ljudböcker utgörs av filer i en databas och kan distribueras som nedladdningsbara eller strömmande filer till läsarna. Ljudböcker kan också ges ut på fysiska databärare, t.ex. på cd-skivor. Enligt företrädare för bokbranschen kommer i dagsläget de allra flesta nya svenska böcker ut som e-böcker samtidigt som den tryckta boken (se bet. s. 288). Detta gäller i allt högre grad också böcker som översatts till svenska.

Liksom för print on demand har e-böcker och ljudböcker under vissa förutsättningar automatiskt grundlagsskydd enligt den s.k. databasregeln. Databasens e- och ljudboksfiler kan nämligen utgöra sådana överföringar till allmänheten på särskild begäran som avses i 1 kap. 9 § första stycket 1 YGL. Dessa överföringar omfattas av automatiskt grundlagsskydd om någon av aktörerna som anges i bestämmelsens första stycke tillhandahåller tjänsten. Närmast till hands när det gäller e- böcker och ljudböcker är sådana företag som benämns ”företag för yrkes- mässig framställning av tryckta eller därmed enligt tryckfrihets-

förordningen jämställda skrifter eller av tekniska upptagningar”, t.ex.

112

bokförlag eller tryckerier. En ytterligare förutsättning för grund- Prop. 2017/18:49 lagsskyddet är, som nämns ovan, att det bara är den som driver

verksamheten som ska kunna ändra innehållet i databasen. Grundlagsskydd för databasinnehåll i form av e-böcker och ljudböcker

kan, liksom för print on demand, också fås efter ansökan och beviljande av utgivningsbevis (s.k. frivilligt grundlagsskydd).

I likhet med enstaka exemplar som framställs genom print on demand saknar e-böcker och ljudböcker som konsumeras i form av enstaka ned- laddningsbara eller strömmande filer grundlagsskydd. Den s.k. stencilregeln i 1 kap. 5 § TF, eller någon motsvarighet till den i yttrandefrihetsgrundlagen, är alltså inte tillämplig på sådana filer.

6.2Ansvar för print on demand, taltidningar, e- böcker och ljudböcker

6.2.1Grundprinciperna för skydd av print on demand enligt databasregeln bör inte ändras

Regeringens bedömning: Det finns inte tillräckliga skäl att ändra grundprinciperna för skydd av print on demand.

Mediegrundlagskommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig i denna del, däribland Justitiekanslern, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen, delar kommitténs bedömning.

Skälen för regeringens bedömning: Kommittén har haft i uppdrag att analysera om nuvarande bestämmelser om print on demand är adekvata eller om det behövs ändringar i regelverket. Kommittén analyserar i denna del inledningsvis om vissa grundprinciper för skydd av print on demand bör ändras.

Av 1 kap. 9 § första stycket 1 YGL följer att endast företag för yrkes- mässig framställning av tryckta eller därmed enligt tryckfrihetsförord- ningen jämställda skrifter eller av tekniska upptagningar har automatiskt grundlagsskydd. De företag som avses är företrädesvis bokförlag och tryckerier. Kommitténs kartläggning visar dock att det även finns relativt stora aktörer som tillhandahåller print on demand som inte är traditionella bokförlag. Dessa uppfyller inte förutsättningarna för automatiskt grundlagsskydd. Kommittén anser att möjligheten att söka utgivningsbevis och därmed få ett s.k. frivilligt grundlagsskydd i till- räcklig grad fyller dessa aktörers behov av skydd för innehållet i sina databaser. Regeringen delar den bedömningen.

Kommittén konstaterar vidare att många bokförlag anlitar mellan- händer för produktion och distribution. I 1 kap. 9 § YGL ställs krav på att tillhandahållandet av informationen i databasen kan knytas till ett sådant företag som anges i bestämmelsen. Frågan är hur detta krav förhåller sig till anlitandet av mellanhänder. Den kartläggning kommittén har gjort visar att mellanhänderna normalt sett saknar rätt att ändra i databasens

113

Prop. 2017/18:49 innehåll. Kommittén anser att det talar för att man bör se mellanhanden endast som förvarare av databasinnehållet för bokförlagets räkning och att innehållet kan betraktas som en del av bokförlagets tillhandahållande av databasinnehåll. Det skulle innebära att det är bokförlaget och inte mellanhanden som anses tillhandahålla allmänheten informationen i databasen i den mening som avses i 1 kap. 9 § första stycket 1 YGL (jfr NJA 2007 s. 309 och prop. 2001/02:74 s. 46–47).

En liknande frågeställning uppkommer i förhållandet mellan bokför- laget och författaren. När en bok framställs genom print on demand råder bokförlaget nämligen normalt sett inte fullt ut över innehållet, utan änd- ringar kan endast göras med författarens medgivande. Kommittén anser emellertid att det faller sig naturligt att se de inblandade aktörerna som en enhet, dvs. att författaren bidrar med innehållet till databasen medan förlaget råder över publiceringen. Enligt kommittén får bokförlaget även i fall som det nu beskrivna därmed anses råda över databasinnehållet i den mening som krävs enligt databasregeln.

De angivna frågeställningarna om tillämpningen av databasregeln när det gäller print on demand kan enligt kommittén bemästras inom ramen för den nuvarande regleringen. Även om gränsdragningsfall inte helt kan undvikas instämmer regeringen – i likhet med de remissinstanser som yttrar sig i denna del – i kommitténs bedömning att det inte framkommit tillräckliga skäl att ändra grundprinciperna för skyddet för print on demand enligt databasregeln.

6.2.2Grundlagsskydd för enstaka exemplar och filer

Regeringens bedömning: Det finns inte skäl att ge enstaka print on demand-exemplar grundlagsskydd. Det finns inte heller skäl att ge e- böcker och ljudböcker i form av enstaka nedladdningsbara eller strömmande ljudfiler grundlagsskydd.

Mediegrundlagskommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig i denna del, däribland Justitiekanslern, Hovrätten över Skåne och Blekinge och Svenska Journalistförbundet, instämmer i eller har inga invändningar mot kommitténs bedömning. Sveriges Författarförbund, Svenska Förläggareföreningen och Norstedts Förlagsgrupp AB invänder inte mot bedömningen att det saknas skäl att ge grundlagsskydd åt enstaka print on demand-exemplar eller strömmande filer, men anser att e-böcker och ljudböcker i form av enstaka nedladdningsbara exemplar bör ges grund- lagsskydd. De menar vidare att det finns behov av en tolkningsregel med innebörden att situationen där några exemplar åt gången framställs efter beställning från allmänheten jämställs med tryckfrihetsförordningens mångfaldigande.

114

Skälen för regeringens bedömning

Prop. 2017/18:49

Grundlagsskyddet omfattar innehållet i en databas

Som redogörs för i det föregående (avsnitten 6.1.1 och 6.1.2) ger regleringen i 1 kap. 9 § första stycket 1 YGL under vissa förutsättningar grundlagsskydd för innehållet i en databas. De fysiska exemplar som framställs genom print on demand kan omfattas av grundlagsskydd enligt den s.k. stencilregeln i 1 kap. 5 § TF under förutsättning bl.a. att exemplaren uppgår i ett antal som uppgår till en upplaga. Enstaka exemplar som framställs genom print on demand saknar emellertid grundlagsskydd. Detsamma gäller för e-böcker och ljudböcker som konsumeras i form av enstaka nedladdningsbara eller strömmande filer. Kommittén överväger om sådana enstaka exemplar och filer bör ges grundlagsskydd.

Enstaka exemplar som framställs genom print om demand bör inte ges grundlagsskydd

En viktig utgångspunkt är att eventuella förändringar i tryckfrihets- förordningen och yttrandefrihetsgrundlagen måste ligga i linje med de grundläggande principer som bär upp tryck- och yttrandefriheten. En sådan princip är att ett yttrande ska vara riktat till allmänheten för att ansvar för tryck- och yttrandefrihetsbrott ska kunna utkrävas. Tanken är att bara yttranden som når många och därmed är av betydelse för opinionsbildningen är värda att skydda (jfr prop. 1990/91:64). Det är också först genom utgivningen av ett yttrande som grundlagarnas straff- och sanktionsbestämmelser kan tillämpas.

Som anges ovan kan print on demand-exemplar omfattas av grundlags- skydd enligt den s.k. stencilregeln i 1 kap. 5 § TF. En förutsättning är dock bl.a. att de framställs i ett antal som kan sägas motsvara en upplaga. Detta ligger i linje med grundprincipen om att det ska vara fråga om yttranden som kan sägas vara riktade till allmänheten för att grundlags- skydd ska komma i fråga (jfr NJA 2002 s. 281 och NJA 2002 s. 583). Att låta enstaka print on demand-exemplar omfattas av grundlagsskydd skulle, som kommittén framhåller, innebära ett avsteg från denna princip, vilket också är anledningen till att det nuvarande grundlagsskyddet har utformats så att det är den som driver verksamheten som ges skydd för innehållet i den databas ur vilken print on demand-exemplaret framställs (se prop. 2001/02:74 s. 98). Även om det finns möjligheter att rent lag- tekniskt åstadkomma en förändring som ger enstaka print on demand- exemplar grundlagsskydd anser regeringen, i likhet med kommittén, att det inte finns tillräckliga skäl att göra så ingripande förändringar i den nuvarande ordningen.

Svenska Förläggareföreningen och Norstedts Förlagsgrupp AB anser att det finns behov av en tolkningsregel med innebörden att situationen där några exemplar åt gången framställs efter beställning från allmän- heten jämställs med tryckfrihetsförordningens mångfaldigande. Detta gäller dock redan i dag om förutsättningarna enligt stencilregeln i 1 kap. 5 § TF är uppfyllda (jfr NJA 2002 s. 281 och NJA 2002 s. 583). Det är enligt regeringens uppfattning inte lämpligt att i grundlag slå fast hur många exemplar som ska anses utgöra en upplaga.

115

Prop. 2017/18:49 E-böcker och ljudböcker i form av enstaka nedladdningsbara eller strömmande filer bör inte ges grundlagsskydd

Kommittén bedömer att inte heller enstaka filer som hämtas till en en- skild läsares dator från en grundlagsskyddad databas, eller som strömmas från en sådan databas, bör ges grundlagsskydd. Detta invänder bl.a.

Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen mot.

Vid konsumtion av e-böcker och ljudböcker i form av enstaka ned- laddningsbara eller strömmande filer finns det, till skillnad från fram- ställning genom print on demand, inte något fysiskt exemplar. Filen är i stället en del i databasen som skyddas enligt nuvarande regler. Den ned- laddade eller strömmande filen skulle dock i och för sig kunna ses som en egen kommunikationsform. En ordning som ger skydd åt information i enstaka nedladdningsbara eller strömmande filer skulle emellertid, liksom för enstaka exemplar som framställs genom print on demand, vara svår att förena med den nuvarande systematiken i grundlagarna. Sveriges Författarförbund och Svenska Förläggareföreningen anser att rådande synsätt om att enstaka exemplar inte är avsedda för spridning bland all- mänheten måste omprövas med hänsyn till att dessa har ett innehåll som har stor betydelse för samhällsdebatt, opinionsbildning och andra ända- mål som tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen är av- sedda att skydda. Dessa remissinstanser menar att redan det faktum att digitala exemplar kan beställas av allmänheten borde kunna anses till- räckligt för att se detta kriterium som uppfyllt. Regeringen konstaterar att ett grundlagsskydd för enstaka nedladdningsbara eller strömmande filer skulle förutsätta genomgripande förändringar bl.a. i fråga om kravet på att grundlagsskyddade medier ska rikta sig till allmänheten. Vidare skulle nedladdade och strömmande filer behöva kategoriseras som en egen medieform skild från databasen i övrigt. Regeringen delar kommitténs bedömning att det inte är motiverat med ingripande förändringar av det här slaget. Grundlagsskyddet för e-böcker eller ljudböcker bör därmed inte utformas som ett skydd för enstaka nedladdade eller strömmande filer.

6.2.3Bilageregeln och taltidningar

Regeringens förslag: Tryckfrihetsförordningens bilageregel ska gälla när ägaren till en periodisk skrift sprider eller låter sprida skriftens innehåll eller delar av detta i form av ett program som avses i yttrandefrihetsgrundlagen och som sänds eller som tillhandahålls ur en databas som avses i den s.k. databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen. Detsamma ska gälla när innehållet sprids i en teknisk upptagning som avses i yttrandefrihetsgrundlagen. En förutsättning för bilageregelns tillämpning ska vara att innehållet görs tillgängligt på ett sätt som är särskilt anpassat till personer med funktionsnedsättning, att innehållet återges oförändrat och att det framgår hur innehållet har disponerats.

 

Mediegrundlagskommitténs

förslag

överensstämmer

med

 

regeringens.

 

 

 

 

Remissinstanserna: En stor majoritet av de remissinstanser som yttrar

116

sig i denna del, däribland Myndigheten

för delaktighet, Kungliga

 

 

 

 

biblioteket och Svenska Journalistförbundet, tillstyrker eller har inga Prop. 2017/18:49 invändningar mot kommitténs förslag. Justitiekanslern ser i och för sig

inte anledning att motsätta sig förslaget men ifrågasätter behovet av det. Hovrätten över Skåne och Blekinge ställer sig tveksam till förslaget och anger bl.a. att förslaget innebär att ett redan komplicerat regelsystem blir än mera komplicerat.

Skälen för regeringens förslag

Bilageregeln

Enligt 1 kap. 7 § andra stycket TF gäller tryckfrihetsförordningen även för radioprogram och tekniska upptagningar som avses i yttrandefrihets- grundlagen under förutsättning att de oförändrat återger hela eller delar av innehållet i en periodisk skrift och anger hur innehållet disponerats. En ytterligare förutsättning är att det är ägaren till den periodiska skriften som sprider eller låter sprida innehållet i dessa former. Ett sådant program eller en sådan upptagning ska jämställas med en bilaga till skriften. Denna regel kallas därför för bilageregeln.

För att bilageregeln ska vara tillämplig krävs att innehållet i en periodisk skrift står som förlaga. Skriftens innehåll ska dessutom återges oförändrat och det ska anges hur innehållet har disponerats. Det innebär att bilageregeln inte är tillämplig om ändringar i förhållande till den tryckta versionen görs i materialet som utgör bilagan.

Bilageregelns syfte var ursprungligen att hålla samman ansvaret för innehållet i en tryckt periodisk skrift när innehållet anpassats för personer med funktionsnedsättning genom sändningar av radioprogram och i tek- niska upptagningar, s.k. taltidningar (prop. 1990/91:64 s. 138–139). Bestämmelsens ordalydelse begränsades dock inte till att avse sådana situationer.

Vid bilageregelns tillkomst distribuerades taltidningar genom s.k. radio- eller kassettidningar. Distributionen av taltidningar har dock förändrats och sker numera uteslutande via internet. Högsta domstolen har slagit fast att tillhandahållanden över internet inte omfattas av bilageregeln (NJA 2003 s. 31). Sådana tillhandahållanden omfattas i stället av skyddet i databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen. Bilageregeln har alltså förlorat sin betydelse för det den var tänkt att reglera, dvs. taltidningar, och har inte heller i övrigt, såvitt framkommit, haft något egentligt tillämpningsområde under senare år.

Bilageregeln bör utvidgas till ytterligare sätt att tillhandahålla tal- tidningar

Taltidningar omfattas alltså, enligt Högsta domstolens avgörande, av skyddet i databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen. Vid tillämpning av databasregeln måste tidningsföretagen utse en särskild utgivare för data- basen som svarar för innehållet i den. Det innebär att ansvaret för tidningens innehåll i dessa fall inte automatiskt hålls samman, vilket var det uttalade syftet vid tillkomsten av bilageregeln.

Kommitténs förslag innebär att bilageregeln utvidgas så att den gäller inte bara när innehållet i en periodisk skrift sänds i ljudradio eller

distribueras i en teknisk upptagning, utan även när det distribueras på

117

Prop. 2017/18:49 begäran ur en databas som omfattas av databasregeln i yttrandefrihets- grundlagen. En förutsättning ska enligt förslaget vara att innehållet har anpassats för personer med funktionsnedsättning. Det hittills gällande kravet på att innehållet i den periodiska skriften ska återges oförändrat föreslås gälla även i fråga om ett sådant tillhandahållande. Detsamma gäller kravet på att det ska anges hur innehållet har disponerats. Hov- rätten över Skåne och Blekinge anser att kommitténs förslag innebär att ett redan komplicerat regelsystem blir än mera komplicerat. Justitie- kanslern lämnar liknande invändningar.

Regeringen kan konstatera att de skäl som vid bilageregelns införande låg till grund för bestämmelsen – ett sammanhållet ansvar för en tidnings innehåll – alltjämt gör sig gällande. Eftersom den tekniska utvecklingen har medfört att andra kommunikationsformer används än de som om- fattas av nu gällande reglering finns skäl för en sådan utvidgning som kommittén föreslår. Förslaget om en utvidgning av tillämpningsområdet för bilageregeln till att omfatta även sådana tillhandahållanden som avses i databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen bör därför genomföras. Regeringen anser även, i likhet med kommittén, att tillämpningsområdet bör begränsas till de fall där en anpassning har gjorts för personer med funktionsnedsättning, vilket överensstämmer med det ursprungliga syftet med regleringen. Begränsningen är nödvändig för att bilageregeln – efter utvidgningen som nu föreslås – inte ska riskera att få ett alltför brett tillämpningsområde. Som Lagrådet påpekar är det inte innehållet i sakligt hänseende som ska anpassas. Det är i stället själva tillgängliggörandet som anpassningen tar sikte på. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att bestämmelsen bör utformas så att detta kommer till tydligare uttryck än i lagrådsremissens lagförslag.

6.2.4En bilageregel som medger ett samlat ansvar för böcker införs

Regeringens förslag: Om en författare, utgivare eller förläggare som är ansvarig för en tryckt skrift som inte är periodisk sprider eller låter sprida innehållet eller delar av innehållet i form av ett program som tillhandahålls ur en databas som avses i den s.k. databasregeln i yttrandefrihetsgrundlagen ska programmet anses vara en bilaga till skriften vid tillämpning av tryckfrihetsförordningen. Det ska dock gälla endast om innehållet återges oförändrat och det anges att det är fråga om en bilaga till en tryckt skrift.

Mediegrundlagskommitténs förslag överensstämmer med

 

regeringens.

 

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser som yttrar sig i

 

denna del, däribland Riksdagens ombudsmän, Juridiska fakultets-

 

nämnden vid Stockholms universitet, Sveriges Författarförbund och

 

Svenska Förläggareföreningen, tillstyrker eller har inga invändningar

 

mot förslaget. Justitiekanslern gör samma invändning som för tal-

 

tidningar. Myndigheten för press, radio och tv anser att det är positivt att

 

försök görs att tillgodose intresset av utökat grundlagsskydd för vissa

118

medier men menar att det inte bör krävas en fysisk förlaga för grundlags-

 

skydd. Svenska Journalistförbundet avstyrker förslaget och framför bl.a. Prop. 2017/18:49 att ansvarsförhållandet blir oklart när aktörer som förhåller sig själv-

ständigt till förlaget står för distributionen och att en tidning som erbjuder e-böcker på sin hemsida får ett splittrat ansvar där respektive författare eller nästa aktör i ansvarsordningen svarar för innehållet i e- böckerna, medan den ansvarige utgivaren ansvarar för övrigt innehåll.

Skälen för regeringens förslag

 

En bilageregel för att hålla samman ansvaret för innehållet i böcker bör

 

införas

 

Som framgår av avsnitt 6.1. ansvarar författaren för innehållet i en tryckt

 

bok (8 kap. 5 § TF). Finns innehållet även i en databas i form av exempel-

 

vis en ljudbok ansvarar däremot databasens utgivare för det (1 kap. 9 § och

 

6 kap. 1 § YGL). Ansvaret splittras alltså upp på olika aktörer trots att det

 

är fråga om samma innehåll.

 

Bilageregeln i 1 kap. 7 § andra stycket TF i sin nuvarande lydelse gäller,

 

som framgår av avsnitt 6.2.3, när ägaren till en periodisk skrift oförändrat

 

återger innehållet i form av en radiosändning eller en teknisk upptagning.

 

Radioprogrammet eller den tekniska upptagningen ska i dessa fall jäm-

 

ställas med en bilaga till tidningen och grundlagsskyddet gäller då enligt

 

tryckfrihetsförordningens bestämmelser. Regeringen föreslår i föregående

 

avsnitt att bilageregeln ska vara tillämplig även när innehållet återges i

 

sådana databaser som avses i 1 kap. 9 § YGL (om det är anpassat för

 

funktionshindrade). Bestämmelsen avser att hålla ihop ansvaret för inne-

 

hållet i medieformerna.

 

Även när det gäller innehållet i en tryckt bok och i en bok i form av

 

print on demand, en e-bok eller en ljudbok finns det, som kommittén

 

framhåller, goda skäl för att hålla samman ansvaret. Att så inte är fallet

 

har av företrädare för bokbranschen framhållits som ett problem. Det har

 

bl.a. framförts att den nuvarande ordningen kan verka avhållande på ett

 

bokförlags vilja att publicera en bok med ett kontroversiellt innehåll i

 

form av print on demand, en e-bok eller en ljudbok eftersom förlaget kan