Regeringens proposition 2017/18:268

Skadeståndsansvar vid sjötransport av farliga

Prop.

och skadliga ämnen

2017/18:268

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 7 juni 2018

Stefan Löfven

Heléne Fritzon (Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår att Sverige ska tillträda 2010 års internationella kon- vention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (2010 års HNS-konvention). Till följd av det föreslår regeringen också en ny lag och ändringar i gällande lagar.

Förslagen innebär att fartygets ägare ska vara ansvarig för en skada som orsakas av vissa farliga och skadliga ämnen som transporteras till sjöss. Ägaren till ett fartyg som transporterar sådana ämnen ska även vara skyldig att ha en ansvarsförsäkring eller en annan betryggande säk- erhet. Detta ska kunna styrkas genom ett certifikat, som ska medföras ombord på fartyget. Om fartygsägarens ansvar inte räcker till för att betala uppkomna skador, ska en skadelidande ha möjlighet att få er- sättning från en internationell fond. Fonden ska finansieras genom av- gifter som betalas av dem som tar emot farliga och skadliga ämnen efter sjötransport i bulk. Mottagarna ska vara skyldiga att lämna uppgift om den mängd ämnen de tagit emot. Det ska finnas sanktioner mot den som åsidosätter uppgiftsskyldigheten, försäkringsskyldigheten eller skyldig- heten att medföra certifikat.

Regeringen föreslår dessutom att Transportstyrelsen ska ta över vissa uppgifter som Sjöfartsverket har hand om i dag.

Den nya lagen och lagändringarna med anledning av Sveriges tillträde till konventionen föreslås i huvudsak träda i kraft den dag som regering- en bestämmer. Bestämmelserna om uppgiftsskyldighet rörande mottag- ande av farliga och skadliga ämnen och lagändringarna till följd av att Transportstyrelsen övertar vissa uppgifter från Sjöfartsverket föreslås

träda i kraft den 1 januari 2019.

1

Prop. 2017/18:268

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

4

2

Lagtext

..............................................................................................

5

 

2.1

Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009) ............

5

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2010:976) om

ändring i sjölagen (1994:1009).........................................

30

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2017:723) om

ändring i sjölagen (1994:1009).........................................

31

2.4Förslag till lag om den internationella fonden för

farliga och skadliga ämnen ...............................................

32

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1083) om

uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja ................

61

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om

immunitet och privilegier i vissa fall ................................

62

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424) om

 

åtgärder mot förorening från fartyg ..................................

63

2.8

Förslag till lag om ändring i miljöbalken .........................

64

2.9Förslag till lag om ändring i lagen (2010:968) om

 

 

ändring i miljöbalken .......................................................

65

3

Ärendet och dess beredning ............................................................

66

4

Skadeståndsansvar för skador i samband med sjötransport av

 

 

farliga och skadliga ämnen .............................................................

67

 

4.1

Ansvar för oljeskador .......................................................

67

 

4.2

Ansvar för skador från radioaktiva ämnen .......................

68

 

4.3

Ansvar för skador från andra farliga och skadliga

 

 

 

ämnen ...............................................................................

69

5

2010 års HNS-konvention...............................................................

70

6

Sveriges tillträde till 2010 års HNS-konvention .............................

70

7

De nya bestämmelsernas tillämpningsområde ................................

73

8

Ansvariga personer och ansvarsförutsättningar m.m. .....................

78

9

Fartygsägarens försäkringsskyldighet .............................................

82

10

Statsfartyg .......................................................................................

85

11

Ansvarsbestämmelser .....................................................................

86

12

Ersättning från den internationella fonden för farliga och

 

 

skadliga ämnen ...............................................................................

87

13

Immunitet och privilegier för den internationella fonden för

 

 

farliga och skadliga ämnen .............................................................

88

14

Skyldighet att lämna uppgift om mottagande av farliga och

 

 

skadliga ämnen ...............................................................................

89

15

Några ytterligare ändringar i sjölagen.............................................

92

16

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...................................

93

17

Ekonomiska och andra konsekvenser .............................................

95

18 Författningskommentar ................................................................

100

18.1

Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009).....

100

18.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:976) om

ändring i sjölagen (1994:1009)......................................

131

18.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2017:723) om

ändring i sjölagen (1994:1009)......................................

131

18.4Förslaget till lag om den internationella fonden för

farliga och skadliga ämnen ............................................

131

18.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:1083) om

uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja .............

140

18.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om

immunitet och privilegier i vissa fall .............................

140

18.7Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:424) om

 

åtgärder mot förorening från fartyg ...............................

142

18.8

Förslaget till lag om ändring i miljöbalken....................

142

18.9Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:968) om

 

ändring i miljöbalken.....................................................

143

Bilaga 1

2010 års internationella konvention om ansvar och

 

 

ersättning för skada i samband med sjötransport av

 

 

farliga och skadliga ämnen ............................................

144

Bilaga 2

Sammanfattning av promemorian Skadestånd för

 

 

miljöfarliga sjötransporter (Ds 2012:14) .......................

213

Bilaga 3

Lagförslagen i promemorian .........................................

215

Bilaga 4

Förteckning över remissinstanserna ..............................

256

Bilaga 5

Transportstyrelsens framställan (TSS 2012-1149) ........

257

Bilaga 6

Lagförslagen i framställan .............................................

259

Bilaga 7

Förteckning över remissinstanserna ..............................

262

Bilaga 8

Lagrådsremissens lagförslag..........................................

263

Bilaga 9

Lagrådets yttrande .........................................................

293

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 juni 2018..........

296

Prop. 2017/18:268

3

Prop. 2017/18:268 1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen dels godkänner

1.2010 års protokoll till 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (avsnitt 6),

2.att Sverige vid tillträdet till protokollet lämnar en förklaring om att tillämpningen inte ska omfatta fartyg med en dräktighet om högst 200 som i inrikes trafik transporterar farliga och skadliga ämnen i förpackad form (avsnitt 6 och 7),

3.att Sverige vid tillträdet till protokollet, i förhållande till 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar i dess lydelse enligt 1996 års ändringsprotokoll, förbehåller sig rätten att undanta fordringar med anledning av skador som avses i 2010 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (avsnitt 6 och 8),

dels antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i sjölagen (1994:1009),

2.lag om ändring i lagen (2010:976) om ändring i sjölagen (1994:1009),

3.lag om ändring i lagen (2017:723) om ändring i sjölagen (1994:1009),

4.lag om den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen,

5.lag om ändring i lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja,

6.lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,

7.lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg,

8.lag om ändring i miljöbalken,

9.lag om ändring i lagen (2010:968) om ändring i miljöbalken.

4

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Trans- portstyrelsen får efter ansökan i ett enskilt fall besluta att även andra fartyg än de som avses i 1 eller 1 a § ska anses som svenska och vara berättigade att föra svensk flagg. Ett sådant beslut får meddelas bara om fartygets drift står under ett avgörande svenskt inflytande eller om ägaren har fast hemvist i Sverige.
Regeringen får meddela före- skrifter om nationalitetshandlingar för svenska fartyg. Regeringen får bestämma vad som ska iakttas med sådana handlingar samt för- bjuda att ett registreringspliktigt eller registrerat fartyg hålls i drift utan gällande nationalitetshand- ling.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för prövning av ansökan enligt första stycket.

2

Lagtext

Prop. 2017/18:268

 

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009) dels att 11 kap. ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1 b §, 7 kap. 1 §, 9 kap. 3 §, 10 kap. 19 §, 11 a kap. 5 §, 12 kap. 1 §, 18 kap. 10 och 21 §§, 19 kap. 1 §, 20 kap. 14 § samt 21 kap. 5, 6, 7 och 11 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 11 kap., och en ny paragraf, 21 kap. 5 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

1 b §1

Regeringen eller efter regering- ens bemyndigande Sjöfartsverket får medge att även andra fartyg än de som avses i 1 eller 1 a § skall anses som svenska och vara berät- tigade att föra svensk flagg. Ett så- dant medgivande får lämnas bara om fartygets drift står under ett av- görande svenskt inflytande eller om ägaren har fast hemvist i Sverige.

Regeringen får meddela före- skrifter om nationalitetshandlingar för svenska fartyg. Regeringen får därvid bestämma vad som skall iakttas med sådana handlingar samt förbjuda att registrerings- pliktigt eller registrerat fartyg hålls i drift utan gällande nationalitets- handling.

1Senaste lydelse 1997:266.

5

Prop. 2017/18:268

7 kap.

 

1 §2

 

Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, en medlem av

 

besättningen eller en lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten.

 

Redaren är också ansvarig, om skada vållas av någon annan, när denne

 

på redarens eller befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

 

Skadestånd enligt första stycket som redaren har betalat har redaren

 

rätt att kräva tillbaka av den som vållat skadan.

 

Särskilda bestämmelser om an-

Särskilda bestämmelser om an-

 

svar och om inskränkning av an-

svar och om inskränkning av an-

 

svar finns i 9–10 a, 11 a och 13–

svar finns i 9–11 a och 13–15 kap.

 

15 kap.

 

9 kap.

3 §3

Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande

1.en fordran på bärgarlön, sådan särskild ersättning som avses i 16 kap. 9 §, bidrag till gemensamt haveri eller på avtal grundad ersätt- ning för åtgärder som avses i 2 § första stycket 4, 5 eller 6,

2.en fordran med anledning av oljeskada som omfattas av 10 kap. 1 § och 2 § första och andra styckena,

3. en fordran som är underkastad en internationell konvention eller en nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av an- svarighet för atomskada,

4. en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,

5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgning- en, och

6. en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

3.en fordran med anledning av skada som omfattas av 11 kap.,

4.en fordran som är underkastad en internationell konvention eller en nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvarig- het för atomskada,

5.en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,

6.en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgning- en, och

7.en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

2Senaste lydelse 2017:722 (jfr 2017:1242).

3Senaste lydelse 1995:1314 (jfr 1996:14).

6

10 kap.

Prop. 2017/18:268

19 §4

 

Detta kapitel gäller inte i fråga om en oljeskada som orsakats av ett

 

örlogsfartyg eller av ett annat fartyg som vid tiden för olyckan ägs eller

 

brukas av en stat och som används uteslutande för statsändamål. Har ett

 

sådant fartyg orsakat en oljeskada i Sverige eller dess ekonomiska zon

 

eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa

 

en sådan skada i Sverige eller dess ekonomiska zon, ska dock 1 §, 2 §

 

fjärde stycket och 3–5 §§ i detta kapitel samt 19 kap. 1 § första stycket 9

 

och 21 kap. 5 § tillämpas.

 

 

Har ett fartyg som inte omfattas av 2 § första stycket orsakat en

 

oljeskada i Sverige eller dess ekonomiska zon eller har förebyggande

 

åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa en oljeskada i Sverige

 

eller dess ekonomiska zon, tillämpas 1 §, 2 § fjärde och sjätte styckena

 

och 3 § i detta kapitel samt 19 kap. 1 § första stycket 9 och 21 kap. 5 §.

 

I fråga om ägarens rätt att begränsa sitt ansvar gäller i sådant fall 9 kap.

 

Andra stycket gäller inte sådana

Andra stycket gäller inte sådana

 

oljeskador som omfattas av

oljeskador som omfattas av 10 a

 

10 a kap.

eller 11 kap.

 

11 kap. Om ansvar för skada vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen

Inledande bestämmelser

Definitioner

1§

I detta kapitel avses med farliga och skadliga ämnen:

a)oljor som transporteras i bulk och som anges i regel 1 i bilaga I till 1973 års internationella kon- vention till förhindrande av för- orening från fartyg, som den har ändrats genom 1978 års protokoll (MARPOL 73/78) i dess vid varje tid gällande lydelse,

b)skadliga flytande ämnen som transporteras i bulk och som anges i regel 1.10 i bilaga II till MARPOL 73/78 i dess vid varje tid gällande lydelse, samt ämnen och blandningar som provisoriskt be- dömts falla under föroreningskate- gori X, Y eller Z enligt regel 6.3 i nämnda bilaga II,

c)farliga flytande ämnen som transporteras i bulk och som

4Senaste lydelse 2013:328 (jfr 2013:543).

7

Prop. 2017/18:268

anges i kapitel 17 i den internatio-

 

nella koden för konstruktion och

 

utrustning av fartyg som till sjöss

 

transporterar

skadliga

flytande

 

kemikalier i bulk (IBC-koden) i

 

dess vid varje tid gällande lydelse

 

samt farliga produkter för vilka

 

preliminärt lämpliga förhållanden

 

för transporter har föreskrivits av

 

den berörda myndigheten och de

 

berörda

hamnmyndigheterna

i

 

överensstämmelse

med

paragraf

 

1.1.6 i IBC-koden,

 

 

 

 

d) farliga, riskfyllda och vådliga

 

ämnen, material och föremål i för-

 

packad form som omfattas av den

 

internationella koden om trans-

 

porter av farligt gods till sjöss

 

(IMDG-koden) i dess vid varje tid

 

gällande lydelse,

 

 

 

 

e) gaser i vätskeform som anges

 

i kapitel 19 i den internationella

 

koden för konstruktion och utrust-

 

ning av fartyg som till sjöss trans-

 

porterar

kondenserade

gaser

i

 

bulk (IGC-koden) i dess vid varje

 

tid gällande lydelse samt produkt-

 

er för vilka preliminärt lämpliga

 

förhållanden

för

transporter har

 

föreskrivits av den berörda myn-

 

digheten och de berörda hamn-

 

myndigheterna i överensstämmelse

 

med paragraf 1.1.6 i IGC-koden,

 

 

f) flytande ämnen som transport-

 

eras i bulk med en flampunkt som

 

inte överstiger 60 grader Celsius

 

(uppmätt i en sluten degel),

 

 

g) fasta bulkvaror som innebär

 

kemiska risker och som omfattas

 

av den internationella koden för

 

fasta bulklaster (IMSBC-koden) i

 

dess vid varje tid gällande lydelse,

 

i den utsträckning som dessa sub-

 

stanser, om de i stället transporte-

 

rats i förpackad form, hade omfat-

 

tats av bestämmelserna i IMDG-

 

koden i den lydelse som gällde

 

1996, och

 

 

 

 

 

 

h) rester från tidigare bulktrans-

 

porter av ämnen som anges i a–c

8

och e–g,

 

 

 

 

 

farliga och skadliga bulkämnen: sådana farliga och skadliga äm- nen som avses i a–c och e–h,

farliga och skadliga förpackade ämnen: sådana farliga och skad- liga ämnen som avses i d,

sjötransport: tiden från det att de farliga och skadliga ämnena vid lastning kommer i kontakt med utrustning som tillhör fartyget till dess att de vid lossning inte längre har sådan kontakt med utrustning- en eller, om fartygets utrustning inte används, från det att ämnena vid lastning korsar fartygets reling till dess att de vid lossning korsar relingen igen,

skada:

a)dödsfall eller annan person- skada som har orsakats av farliga och skadliga ämnen,

b)skada på egendom som har orsakats av farliga och skadliga ämnen och som har uppkommit utanför det fartyg som transpor- terar ämnena,

c)skada på grund av förorening av miljön som har orsakats av far- liga och skadliga ämnen, i fråga om försämring av miljön dock endast utebliven vinst samt kost- nader för rimliga återställnings- åtgärder som har vidtagits eller planeras, och

d)kostnader för förebyggande åtgärder och skada som har or- sakats av sådana åtgärder,

olycka: sådan händelse eller serie av händelser med samma ur- sprung som orsakar en skada eller framkallar ett allvarligt och ome- delbart förestående hot om en skada,

förebyggande åtgärd: varje åt- gärd som varit skäligen påkallad för att förhindra eller begränsa en skada och som har vidtagits efter det att en olycka har inträffat,

ägare av fartyg: den som är registrerad som fartygets ägare eller, om registrering inte har

Prop. 2017/18:268

9

Prop. 2017/18:268

skett,

den

som

äger

fartyget;

 

i fråga om ett fartyg som ägs av en

 

stat och brukas av ett bolag, vilket

 

i den staten är registrerat som far-

 

tygets brukare, ska dock bolaget

 

anses som ägare, samt

 

 

 

konventionsstat: en stat som har

 

tillträtt

2010 års internationella

 

konvention om ansvar och ersätt-

 

ning för skada i samband med sjö-

 

transport av farliga och skadliga

 

ämnen (2010 års HNS-konven-

 

tion).

 

 

 

 

 

 

Om en skada inte endast har

 

orsakats av farliga och skadliga

 

ämnen och det inte är möjligt att

 

tillförlitligt

särskilja

orsakerna,

 

anses all skada orsakad av de

 

farliga och skadliga ämnena. Det

 

gäller inte i den utsträckning skad-

 

an omfattas av 10 kap. 2 § första

 

stycket. Det gäller inte heller i den

 

utsträckning

skadan har orsakats

 

av

radioaktivt

material

enligt

 

klass 7

antingen

i IMDG-koden

 

eller i IMSBC-koden.

 

 

 

Vid tillämpningen av detta kapi-

 

tel ska med fartyg jämställas varje

 

annan flytande anordning som an-

 

vänds till sjöss.

 

 

 

 

Tillämpningsområde

 

 

 

2 §

 

 

 

 

 

 

 

Detta kapitel tillämpas på skad-

 

or under en sjötransport med far-

 

liga och skadliga ämnen som last,

 

om skadorna har uppkommit

 

 

1. i Sverige eller i en annan kon-

 

ventionsstat,

 

 

 

 

 

2. i Sveriges eller en annan kon-

 

ventionsstats

ekonomiska

zon,

 

genom förorening av miljön, och

 

3. utanför

en

konventionsstats

 

eller en annan stats territorium på

 

något annat sätt än genom för-

 

orening av miljön, om skadan har

 

orsakats av ett ämne som har

 

transporterats ombord på ett far-

 

tyg som är registrerat i Sverige

 

eller

i

en annan

konventionsstat

10

eller, om fartyget inte är registre- rat, får föra svensk eller en annan konventionsstats flagg.

Kapitlet tillämpas också på kost- nader för förebyggande åtgärder som har vidtagits, oavsett var det har skett, för att förhindra eller begränsa skador som anges i första stycket.

3§

Det som sägs i 2 § om ekono-

misk zon gäller även i de fall en stat inte har fastställt en sådan zon i fråga om ett område utanför och angränsande till statens territor- ialhav som i enlighet med folk- rättens regler har bestämts av den staten och som inte sträcker sig längre ut än 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån statens terri- torialhav mäts.

4§

Ersättning för åtgärder med an-

ledning av en skada ska betalas enligt detta kapitel även om det finns skyldighet enligt lag eller annan författning att vidta åtgärd- erna.

Kapitlet tillämpas även om andra regler om tillämplig lag skulle leda till annat.

Kapitlet tillämpas inte i den ut- sträckning en sådan tillämpning skulle vara oförenlig med Sveriges åtaganden enligt ett internationellt fördrag.

5 §

Detta kapitel gäller inte örlogs- fartyg eller andra fartyg som vid den aktuella tidpunkten ägs eller brukas av en stat och som används uteslutande för statsändamål. Om ett sådant fartyg har orsakat en skada i Sverige eller dess ekonom- iska zon eller förebyggande åt- gärder har vidtagits för att för- hindra eller begränsa en skada i Sverige eller dess ekonomiska zon,

Prop. 2017/18:268

11

Prop. 2017/18:268

12

ska dock 1 §, 4 § första stycket och 7–10 §§ samt 19 kap. 1 § första stycket 10 och 21 kap. 5 a § tillämpas.

6§

Detta kapitel gäller inte

1.för fartyg med en dräktighet om högst 200 som i inrikes trafik transporterar farliga och skadliga ämnen i förpackad form,

2.sådan oljeskada som omfattas av 10 kap. 2 § första stycket,

3.sådan skada som är orsakad av radioaktivt material enligt klass 7 antingen i den internatio- nella koden om transporter av farligt gods till sjöss (IMDG- koden) eller i den internationella koden för fasta bulklaster (IMSBC-koden), eller

4.fordringar som har sin grund i befordringsavtal för gods och passagerare.

Skadestånd

Ansvaret för en skada

7 §

En skada ska ersättas av fartyg- ets ägare, oavsett om ägaren eller någon som denne svarar för är vållande till skadan. Om den olycka som orsakade skadan ut- gjordes av en serie av händelser, ska den som var ägare av fartyget vid den första av dessa händelser ersätta skadan.

Ägaren är dock fri från ansvar om denne visar att

1.skadan orsakats av en krigs- handling eller liknande handling under väpnad konflikt, inbördes- krig eller uppror eller av en natur- händelse av osedvanlig karaktär, som inte kunnat undvikas och vars följder inte kunnat förhindras,

2.skadan i sin helhet vållats av tredje man med avsikt att orsaka skada,

3.skadan i sin helhet orsakats

genom fel eller försummelse av en svensk eller utländsk myndighet vid fullgörandet av skyldighet att svara för underhåll av fyrar eller andra hjälpmedel för navigering, eller

4.avsändaren eller annan per- son har låtit bli att upplysa om den farliga och skadliga egenskapen hos de ämnen som transporterats, och detta helt eller delvis har orsakat skadan eller har lett till att fartygets ägare inte har tagit en försäkring eller ställt annan säkerhet enligt 17 eller 18 §.

Andra stycket 4 gäller dock bara om varken fartygets ägare eller dennes anställda eller ställföre- trädare hade eller rimligen borde ha haft vetskap om ämnets farliga och skadliga egenskap.

8 §

Ett anspråk på ersättning för en skada som omfattas av ersätt- ningsbestämmelserna i detta kapi- tel får göras gällande mot fartyg- ets ägare endast med stöd av be- stämmelserna i kapitlet.

Ett sådant anspråk får göras gällande mot någon av följande personer endast om den mot vilken anspråket riktas har vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslös- het och med insikt om att skadan sannolikt skulle uppkomma:

a)anställda hos fartygsägaren, ställföreträdare för ägaren eller besättningsmedlemmar,

b)en lots eller annan person som utför tjänster för fartyget utan att vara besättningsmedlem,

c)en redare som inte är ägare, en befraktare eller en annan per- son som i redarens ställe handhar fartygets drift,

d)en avsändare, avlastare, last- mottagare eller lastägare,

e)den som utför bärgning med ägarens, redarens eller befälhav- arens samtycke eller på order av

Prop. 2017/18:268

13

Prop. 2017/18:268

en myndighet,

 

 

 

f) den som vidtar förebyggande

 

åtgärder, eller

 

 

 

g) anställda hos eller ställföre-

 

trädare för personer som nämns i

 

b–f.

 

 

 

 

 

Ett anspråk får dock alltid göras

 

gällande mot en avsändare eller

 

annan person som har låtit bli att

 

upplysa om den farliga och skad-

 

liga egenskapen hos de ämnen

 

som transporterats, om detta för-

 

anlett att fartygsägaren är fri från

 

ansvar för skadan enligt 7 § andra

 

stycket 4 och tredje stycket.

 

Det som har betalats i ersättning

 

för en skada får inte krävas åter

 

av en person som avses i andra

 

stycket a, b eller e–g, om inte den

 

mot vilken anspråket riktas har

 

vållat skadan uppsåtligen eller av

 

grov vårdslöshet och med insikt

 

om att skadan sannolikt skulle

 

uppkomma.

 

 

 

 

Ansvarsbegränsning

 

 

9 §

 

 

 

 

 

Fartygets ägare har rätt att för

 

varje olycka begränsa sitt ansvar

 

enligt

detta

kapitel. Ansvarsbe-

 

loppen ska bestämmas på följande

 

sätt.

 

 

 

 

 

1. För skador som har orsakats

 

av farligt och skadligt bulkämne

 

är ansvarsgränsen

10 000 000

 

särskilda dragningsrätter (SDR),

 

om fartygets dräktighet inte över-

 

stiger 2 000. Om dräktigheten är

 

högre,

höjs

ansvarsgränsen med

 

1 500 SDR för varje dräktighetstal

 

från och med 2 001 till och med

 

50 000 och med 360 SDR för varje

 

dräktighetstal

över

50 000. An-

 

svaret ska dock inte i något fall

 

överstiga 100 000 000 SDR.

 

2. För skador som har orsakats

 

av farligt och skadligt förpackat

 

ämne

är

 

ansvarsgränsen

 

11 500 000

SDR,

om fartygets

14

dräktighet inte

överstiger 2 000.

 

 

 

 

 

Om dräktigheten är högre, höjs beloppet med 1 725 SDR för varje dräktighetstal från och med 2 001 till och med 50 000 och med 414 SDR för varje dräktighetstal över 50 000. Ansvaret ska dock inte i något fall överstiga 115 000 000 SDR.

Första stycket 2 gäller också om skadorna har orsakats av både farligt och skadligt bulkämne och farligt och skadligt förpackat ämne eller om skadorna har or- sakats av något av dessa ämnen men det inte går att fastställa vilket.

Rätt till begränsning finns inte i fråga om ränta eller ersättning för rättegångskostnad.

Vad som avses med SDR anges i 22 kap. 3 §.

10 §

Fartygets ägare har inte rätt att begränsa sitt ansvar, om ägaren har vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt om att skadan sannolikt skulle uppkomma.

Begränsningsfond

11 §

Rätt till ansvarsbegränsning en- ligt 9 § finns endast om ägaren, dennes försäkringsgivare eller någon annan på ägarens vägnar enligt bestämmelserna i detta kapitel eller motsvarande bestäm- melser i en annan konventionsstats lag upprättar en begränsnings- fond, som uppgår till summan av det ansvarsbelopp som gäller för ägaren och det tilläggsbelopp som fastställs enligt 12 kap. 4 § andra stycket.

Ansvarsbeloppet ska räknas om till svenska kronor enligt 22 kap. 3 § andra stycket.

En begränsningsfond enligt detta kapitel ska i Sverige upp-

Prop. 2017/18:268

15

Prop. 2017/18:268

16

rättas hos den domstol där talan om ersättning har väckts eller kan väckas enligt 21 kap. 5 a §.

Ifråga om förfarandet när be- gränsningsfonden upprättas och om förlust i vissa fall av möjlig- heten att få ersättning för fordran som kan åberopas mot fonden tillämpas 12 kap. 3–15 §§. Betal- ning eller säkerhet som avses i 12 kap. 4 § andra stycket får dock krävas också i fråga om ränta för tiden till dess att fonden upprättas. Det som sägs i 12 kap. 4 § fjärde

stycket om verkan som avses i 9 kap. 8 § ska i stället gälla verkan som avses i 14 § i detta kapitel. Följs inte ett föreläggande enligt 12 kap. 4 § fjärde stycket, ska i ett beslut som avses i den paragrafen anges att rätten till ansvarsbe- gränsning inte längre finns.

Fördelning av en begränsnings- fond

12 §

En begränsningsfond som avses i 11 § fördelas mellan borgenär- erna i förhållande till storleken av de styrkta fordringarna.

Vid fördelning av fonden har an- språk med anledning av dödsfall och annan personskada företräde framför andra anspråk, dock inte till den del anspråken överstiger två tredjedelar av det ansvarsbe- lopp som gäller för ägaren enligt 9 §.

Ersättning från en begränsnings- fond i vissa fall

13 §

Den som innan begränsnings- fonden fördelats har betalat ersätt- ning för en skada inträder, intill det belopp som har betalats, i den skadelidandes rätt enligt bestäm- melserna i detta kapitel eller mot- svarande lagstiftning i en annan konventionsstat.

Om fartygets ägare eller någon Prop. 2017/18:268 annan gör sannolikt att denne

senare blir skyldig att betala er- sättning som, om ersättningen hade betalats före fondens fördel- ning, skulle ha kunnat krävas åter från fonden enligt första stycket, kan domstolen bestämma att medel tills vidare ska sättas av för att ägaren eller någon annan senare ska kunna göra sin rätt gällande mot fonden.

En ägare som frivilligt har drag- it på sig utgifter eller förluster med anledning av förebyggande åtgärder har samma rätt till er- sättning för dem från fonden som en annan skadelidande.

Verkan av en begränsningsfond

14 §

Om en begränsningsfond har upprättats enligt 11 § och ägaren har rätt att begränsa sitt ansvar, får inte någon annan egendom som tillhör ägaren tas i anspråk för att tillgodose krav på ersätt- ning som kan göras gällande mot fonden.

Har i ett fall som avses i första stycket egendom som tillhör äga- ren blivit föremål för kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd med anledning av krav på ersättning som kan göras gällande mot fonden, ska åtgärden hävas. Om ägaren har ställt säkerhet för att undvika en sådan åtgärd, ska säk- erheten återställas till ägaren.

Om en begränsningsfond har upprättats i en annan konventions- stat, ska första och andra styckena gälla endast om den skadelidande har rätt att föra talan vid den domstol eller myndighet som för- valtar fonden och har möjlighet att av fondens medel få ut vad som svarar mot dennes fordran.

17

Prop. 2017/18:268

18

Preskription

15 §

Bestämmelser om preskription av fordran på ersättning för skada finns i 19 kap. 1 §.

Ersättning från den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen

16 §

Bestämmelser om rätt till ersätt- ning från den internationella fond- en för farliga och skadliga ämnen finns i lagen (2018:000) om den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen.

Försäkring

Försäkringsskyldighet för svenska fartyg

17 §

Ägaren av ett svenskt fartyg som transporterar farliga och skadliga ämnen som last ska ha en försäk- ring eller ställa en annan betrygg- ande säkerhet för att täcka sitt an- svar enligt bestämmelserna i detta kapitel eller motsvarande lagstift- ning i en annan konventionsstat intill det ansvarsbelopp som anges i 9 §. Staten har dock inte en så- dan skyldighet.

En försäkring eller säkerhet som avses i första stycket ska god- kännas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Om ägaren uppfyller kraven en- ligt första stycket, ska den myndig- het som regeringen bestämmer ut- färda ett certifikat som visar detta. För ett fartyg som ägs av svenska staten ska den myndighet som regeringen bestämmer utfärda ett certifikat som visar att fartyget ägs av svenska staten och att statens ansvar är täckt intill det ansvars- belopp som anges i 9 §. Certifikat- en ska medföras ombord på far- tyget.

Försäkringsskyldighet för utländska fartyg

18 §

För ett utländskt fartyg som transporterar farliga och skadliga ämnen som last och som anlöper eller lämnar en svensk hamn eller en tilläggsplats på svenskt sjöterri- torium ska det finnas en försäkring eller en annan betryggande säker- het som täcker ägarens ansvar en- ligt bestämmelserna i detta kapitel eller motsvarande lagstiftning i en annan konventionsstat intill det ansvarsbelopp som anges i 9 §. Skyldigheten gäller dock inte ett fartyg som ägs av en främmande stat.

Ombord på fartyget ska det medföras ett certifikat som visar att det finns en sådan försäkring eller annan betryggande säkerhet som avses i första stycket. I fråga om ett fartyg som inte är registrer- at i någon konventionsstat får certifikat utfärdas av den myndig- het som regeringen bestämmer. Om fartyget ägs av en främmande konventionsstat, ska det ombord på fartyget medföras ett certifikat som visar att fartyget ägs av den staten och att statens ansvar är täckt intill det ansvarsbelopp som gäller enligt 9 §.

Avgift vid certifiering

19 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för prövningen av ansökningar om certifikat.

Krav mot försäkringsgivaren

20 §

En försäkring som avses i 17 eller 18 § ska för den som är be- rättigad till ersättning medföra rätt att få ut ersättningen direkt av försäkringsgivaren.

Prop. 2017/18:268

19

Prop. 2017/18:268

Försäkringsgivaren

är

dock fri

 

från ansvar, om fartygets ägare är

 

fri från ansvar eller om denne

 

själv har vållat skadan uppsåtlig-

 

en.

Försäkringsgivarens

ansvar

 

ska inte i något fall överstiga det

 

ansvarsbelopp som gäller enligt

 

9 §.

 

 

 

 

 

 

Försäkringsgivaren kan inte för

 

att befria sig från sitt ansvar, i

 

vidare utsträckning än som följer

 

av andra stycket, mot någon annan

 

än fartygets ägare åberopa om-

 

ständigheter som hade kunnat åbe-

 

ropas mot ägaren.

 

 

 

 

21 §

 

 

 

 

 

Om försäkringsgivaren inte har

 

gjort något annat förbehåll, gäller

 

försäkringen för

fartygets ägare

 

mot dennes ansvar enligt bestäm-

 

melserna i detta kapitel eller mot-

 

svarande lagstiftning i en annan

 

konventionsstat.

 

 

 

 

 

Annan säkerhet

 

 

 

 

 

22 §

 

 

 

 

 

Det som sägs i 20 och 21 §§ om

 

försäkring tillämpas också i fråga

 

om en sådan säkerhet av annat

 

slag som avses i 17 eller 18 §.

 

 

Åsidosättande av försäkrings-

 

 

skyldighet m.m.

 

 

 

 

 

23 §

 

 

 

 

 

Bestämmelser

om

ansvar

för

 

åsidosättande av

försäkringsskyl-

 

digheten och vissa andra skyldig-

 

heter i detta kapitel finns i 20 kap.

 

14 §.

 

 

 

 

 

Behörig domstol m.m.

 

 

 

 

24 §

 

 

 

 

 

Bestämmelser om behörig dom-

 

stol och om verkställbarhet och

 

verkställighet av domar i mål om

 

ersättning för skada som omfattas

 

av

detta kapitel

finns i

21

kap.

 

5 a–7 §§.

 

 

 

 

20

 

 

 

11 a kap.

Prop. 2017/18:268

 

 

 

5 §5

 

Om en åtgärd med anledning av

Om en åtgärd med anledning av

ett vrak omfattas av ansvaret för

ett vrak omfattas av ansvaret för

oljeskada enligt 10 kap., bunker-

oljeskada enligt 10 kap., bunker-

oljeskada enligt 10 a kap. eller

oljeskada enligt 10 a kap., skada

atomskada

enligt

atomansvarig-

enligt 11 kap. eller atomskada

hetslagen (1968:45), tillämpas inte

enligt

atomansvarighetslagen

16–19 §§.

Undantaget

för olje-

(1968:45), tillämpas inte 16–19 §§.

skada enligt 10 kap. gäller dock

Undantaget

för oljeskada enligt

inte i sådana fall

som

avses i

10 kap. gäller dock inte i sådana

10 kap. 19 § andra stycket, om inte

fall som avses i 10 kap. 19 § andra

åtgärden omfattas av 10 a kap.

stycket, om inte åtgärden omfattas

 

 

 

 

av 10 a kap.

 

Om åtgärden utgör bärgning enligt 16 kap., bestäms ersättning till bärgaren enligt det kapitlet.

12kap. 1 §6

Bestämmelserna i

detta

kapitel

Detta kapitel gäller en begräns-

gäller begränsningsfond som upp-

ningsfond som upprättas

enligt

rättas enligt 9 kap. 7 § (global-

9 kap. 7 § (globalfond).

 

 

fond).

 

 

 

 

 

 

Bestämmelserna

i

3–15 §§

Bestämmelserna

i

315 §§

tillämpas också i vissa delar i fråga

tillämpas också i vissa delar i fråga

om begränsningsfond som upp-

om en begränsningsfond som upp-

rättas enligt 10 kap. 6 §.

 

rättas enligt 10

kap.

6 §

eller

 

 

 

11 kap. 11 §.

 

 

 

18kap.

10 §7

Sjöförklaring inom

landet

hålls

Sjöförklaring inom landet hålls

av den tingsrätt som enligt 21 kap.

av den tingsrätt som enligt 21 kap.

1 § utsetts att vara sjörättsdomstol.

1 § utsetts att vara sjörättsdomstol.

Behörig är den domstol som är

Behörig är den domstol som är

närmast den hamn eller ort där

närmast den hamn eller ort där

sjöförklaringen skall

hållas

enligt

sjöförklaringen ska hållas enligt

9 §. Regeringen kan dock för en

9 §. Regeringen får dock för en

viss hamn förordna att en annan av

viss hamn föreskriva att en annan

sjörättsdomstolarna

skall

vara

av sjörättsdomstolarna ska vara be-

behörig, om det är ändamålsenligt

hörig, om det är ändamålsenligt

med hänsyn till trafikförbindel-

med hänsyn till trafikförbindelser-

serna och övriga förhållanden.

na och övriga förhållanden.

Om annat inte följer av denna lag, gäller för sjöförklaring inför domstol lagen (1996:242) om domstolsärenden.

Vid sammanträde för sjöförklar-

Vid sammanträde för sjöförklar-

5Senaste lydelse 2017:722 (jfr 2017:1242).

6Senaste lydelse 1995:1081.

7Senaste lydelse 1996:268.

21

Prop. 2017/18:268

ing

skall

rätten

bestå

av en

lag-

ing ska rätten bestå av en lagfaren

 

faren domare som ordförande och

domare som ordförande och två

 

två personer med kunskap om och

personer med kunskap om och

 

erfarenhet

av sjöfart. Åtminstone

erfarenhet

av sjöfart. Åtminstone

 

en av de senare bör ha grundlig

en av de senare bör ha grundlig

 

erfarenhet från tjänst som fartygs-

erfarenhet från tjänst som fartygs-

 

eller maskinbefäl på handelsfartyg

eller maskinbefäl på handelsfartyg

 

och nyligen ha utövat en sådan

och nyligen ha utövat en sådan

 

tjänst. Rätten utser för varje sjö-

tjänst. Rätten utser för varje sjö-

 

förklaring de särskilda ledamöter-

förklaring de särskilda ledamöter-

 

na från en förteckning som

na från en förteckning som Trans-

 

Sjöfartsverket årligen upprättar för

portstyrelsen årligen upprättar för

 

varje

sjöfartsinspektionsdistrikt.

varje

sjöfartsinspektionsdistrikt.

 

Förteckningen skall

uppta

minst

Förteckningen

ska

uppta

minst

 

tjugo personer. Om det är ända-

tjugo personer. Om det är ända-

 

målsenligt i ett visst fall att en

målsenligt i ett visst fall att en

 

person

med

särskild

sakkunskap

person med särskild sakkunskap

 

deltar, får rätten tillkalla en sådan

deltar, får rätten tillkalla en sådan

 

person att inträda som ytterligare

person att inträda som ytterligare

 

ledamot i rätten även om han inte

ledamot i rätten även om han eller

 

är upptagen i förteckningen. De

hon inte är upptagen i förteck-

 

särskilda

ledamöterna

skall

 

vara

ningen. De särskilda

ledamöterna

 

svenska medborgare. Den som är

ska vara svenska medborgare. Den

 

underårig

eller

i konkurstillstånd

som är underårig eller i konkurs

 

eller

som

har

förvaltare

enligt

eller

som

har

förvaltare

enligt

 

11 kap. 7 § föräldrabalken får inte

11 kap. 7 § föräldrabalken får inte

 

vara ledamot. De särskilda leda-

vara ledamot. Regeringen kan med

 

möterna har rätt till ersättning av

stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen

 

allmänna medel enligt bestäm-

meddela föreskrifter om ersättning

 

melser som meddelas av regering-

av allmänna medel till de sär-

 

en.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

skilda ledamöterna.

 

 

 

I Danmark, Finland och Norge hålls sjöförklaring för ett svenskt fartyg

 

av den domstol som är behörig enligt det landets lag.

 

 

 

 

I övrigt hålls sjöförklaring utom-

I övrigt hålls sjöförklaring utom-

 

lands av svensk utlandsmyndighet

lands av en svensk utlandsmyndig-

 

som

 

enligt

bemyndigande

av

het som enligt bemyndigande av

 

Utrikesdepartementet

 

har

sådan

Utrikesdepartementet

har

sådan

 

behörighet. Om det lämpligen kan

behörighet. Om det lämpligen kan

 

ske skall vid sjöförklaringen delta

ske ska vid sjöförklaringen delta

 

två av myndigheten tillkallade, i

två av myndigheten tillkallade, i

 

sjöfart

kunniga

personer,

 

helst

sjöfart

kunniga personer,

helst

 

svenska,

danska,

finska

 

eller

svenska,

danska,

finska

eller

 

norska medborgare, mot vilka inte

norska medborgare, mot vilka det

 

förekommer jäv som gäller mot

inte förekommer jäv som gäller

 

domare. Är ett deltagande av

mot domare. Är ett deltagande av

 

person

med

särskild

sakkunskap

en person med särskild sakkun-

 

ändamålsenligt i ett visst fall, får

skap ändamålsenligt i ett visst fall,

 

myndigheten tillkalla även en så-

får myndigheten tillkalla även en

 

dan person. På en ort där behörig

sådan person. På en ort där be-

 

svensk

 

utlandsmyndighet

 

inte

hörig

svensk

utlandsmyndighet

22

finns, hålls sjöförklaringen av be-

inte finns, hålls sjöförklaringen av

hörig dansk, finsk eller norsk ut-

behörig dansk, finsk eller norsk

landsmyndighet.

utlandsmyndighet.

I fråga om sjöförklaring inför en utlandsmyndighet gäller bestämmel- serna om sjöförklaring vid domstol i tillämpliga delar. Utlandsmyn- digheten får dock inte ta upp ed eller utfärda vitesföreläggande.

 

21 §

Sjöfartsverket skall varje år upp-

Transportstyrelsen ska varje år

rätta en förteckning över personer

upprätta en förteckning över per-

som är lämpliga att utföra uppdrag

soner som är lämpliga att utföra

att besiktiga fartyg eller last. För-

uppdrag att besiktiga fartyg eller

teckningen skall hållas tillgänglig

last. Förteckningen ska hållas till-

hos de tingsrätter som Sjöfarts-

gänglig hos varje tingsrätt som en-

verket anger.

ligt 21 kap. 1 § utsetts att vara sjö-

 

rättsdomstol.

19kap. 1 §8

Följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten för dem är begränsad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga ordning i fråga om

1.en fordran på bärgarlön eller på sådan särskild ersättning som avses i 16 kap. 9 §: inom två år från det bärgningsföretaget slutfördes,

2.en fordran på andel i bärgarlön enligt 16 kap. 11 § andra stycket: inom ett år från det vederbörande av redaren fått underrättelse om bärgarlönens och andelens storlek; fordringen upphör dock tidigast två år efter det bärgningsföretaget slutfördes,

3.en fordran på ersättning för sammanstötning: inom två år från den dag skadan inträffade,

4.en fordran på belopp som någon betalat utöver vad som belöper på denne enligt 8 kap. 1 §: inom ett år från det beloppet betalades,

5.en fordran på ersättning på grund av att gods har skadats, gått förlorat eller försenats vid befordran eller på grund av att det i konossement har lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset lämnades ut eller skulle ha lämnats ut,

6.en fordran på ersättning för personskada eller försening vid passa- gerartransport: inom två år från ilandstigningen eller, om passageraren avlidit under transporten, från den dag ilandstigning skulle ha ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen, inom två år från dödsfallet men inte senare än tre år från ilandstigningen,

7.en fordran på ersättning på grund av att resgods har skadats, gått förlorat eller försenats vid transport: inom två år från det godset fördes i land eller, om det har gått förlorat, skulle ha förts i land,

8. en fordran på bidrag till

8. en

fordran

på bidrag till

gemensamt haveri eller en

annan

gemensamt haveri eller en

annan

kostnad som ska fördelas

enligt

kostnad

som ska

fördelas

enligt

samma grund (13 kap. 15

§ tredje

samma grund (13 kap. 15

§ tredje

stycket, 14 kap. 40 § och

17 kap.

stycket, 14 kap. 40 § och

17 kap.

8Senaste lydelse 2017:722 (jfr 2017:1242).

Prop. 2017/18:268

23

Prop. 2017/18:268

6 §): inom

ett år från den dag

6 §): inom ett år från den dag

 

dispaschen vann laga kraft,

dispaschen fick laga kraft,

 

 

9. en fordran på ersättning för en

9. en fordran på ersättning för en

 

oljeskada

eller

bunkeroljeskada

oljeskada enligt 10 kap. eller bunk-

 

enligt 10 eller 10 a kap.: inom tre

eroljeskada enligt 10 a kap.: inom

 

år från den dag då skadan uppkom,

tre år från den dag då skadan upp-

 

dock senast inom sex år från dagen

kom, dock senast inom sex år från

 

för den olycka som orsakade

dagen för den olycka som orsak-

 

skadan eller, om olyckan utgjordes

ade skadan eller, om olyckan ut-

 

av en serie av händelser, från

gjordes av en serie av händelser,

 

dagen för den första av dessa,

från dagen för den första av dessa,

 

 

 

 

10. en fordran på ersättning för

 

 

 

 

en skada som omfattas av 11 kap.:

 

 

 

 

inom tre år från den dag då skade-

 

 

 

 

lidande fick eller borde ha fått

 

 

 

 

kännedom om skadan och om

 

 

 

 

ägarens

identitet, dock

senast

 

 

 

 

inom tio år från dagen för den

 

 

 

 

olycka som orsakade skadan eller,

 

 

 

 

om olyckan utgjordes av en serie

 

 

 

 

av händelser, från dagen för den

 

 

 

 

senaste av dessa,

 

 

10. en fordran på ersättning för

11. en fordran på ersättning för

 

kostnader som avses i 11 a kap.

kostnader som avses i 11 a kap.

 

16 § första stycket: inom tre år

16 § första stycket: inom tre år

 

från dagen då det fastställdes att

från dagen då det fastställdes att

 

vraket utgör en fara, dock senast

vraket utgör en fara, dock senast

 

inom sex år från dagen för den

inom sex år från dagen för den

 

sjöolycka

som

orsakade vraket

sjöolycka

som orsakade

vraket

 

eller, om sjöolyckan utgjordes av

eller, om sjöolyckan utgjordes av

 

en serie av händelser, från dagen

en serie av händelser, från dagen

 

för den första av dessa.

för den första av dessa.

 

 

Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för

 

ersättning eller för någon annan fordran med begränsning av redare-

 

ansvaret eller endast med inlastat gods upphör fordringen, om talan inte

 

väcks i laga ordning, i fråga om en fordran på ersättning inom två år från

 

den dag skadan inträffade och i fråga om någon annan fordran inom ett år

 

efter det att fordringen förföll till betalning. Om borgenären har rätt att

 

för fordringen hålla sig även till redare, lastägare eller någon annan utan

 

att begränsning av ansvarigheten äger rum, gäller en sådan rätt under

 

samma tid som för en fordran i allmänhet.

 

 

 

Om en fordran som avses i första eller andra stycket har kommit under

 

behandling av dispaschör, anses talan om fordringen väckt.

 

 

Den som infriat en fordran som avses i första stycket 5 får väcka

 

återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. En

 

sådan talan får dock inte väckas senare än ett år från den dag

 

huvudanspråket infriades eller talan väcktes om det.

 

 

Ett avtal om förlängning av preskriptionstid som avses i första stycket

 

1–8 är giltigt endast om det har ingåtts efter fordringens tillkomst. Om

 

avtalet gäller preskription i något annat fall än som avses i första stycket

24

1 eller 2, har det inte verkan för längre tid än tre år åt gången, räknat från

dagen för avtalet. En sådan preskriptionstid får inte i något fall genom Prop. 2017/18:268 avtal förlängas med sammanlagt mer än tio år eller, i fall som avses i

första stycket 6 eller 7, med mer än tre år från det ilandstigning eller ilandföring har ägt rum eller skulle ha ägt rum. I 13 kap. 4 § första stycket och 14 kap. 2 § andra stycket finns föreskrifter om ogiltighet av avtalsvillkor som avviker från bestämmelserna i första stycket 5 och fjärde stycket. I 15 kap. 35 § andra och tredje styckena finns föreskrifter om ogiltighet av avtalsvillkor som inskränker en passagerares rättigheter enligt första stycket 6 och 7.

Frågor om preskription av en fordran som avses i denna paragraf bedöms här i landet enligt svensk lag även om utländsk lag i övrigt är tillämplig på rättsförhållandet.

Särskilda bestämmelser om preskription av sådana fordringar som avses i första stycket 6 och 7 finns i artikel 16 i bilaga I till Europa- parlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss och artikel 16 i 2002 års Atenkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods.

20kap.

14 §9

En fartygsägare som uppsåtligen

En fartygsägare som uppsåtligen

eller av oaktsamhet åsidosätter vad

eller av oaktsamhet åsidosätter vad

som sägs i 10, 10 a eller 11 a kap.

som sägs i 10, 10 a, 11 eller

om försäkringsskyldighet eller

11 a kap. om försäkringsskyldighet

skyldighet att ställa säkerhet, döms

eller skyldighet att ställa säkerhet,

till böter eller fängelse i högst sex

döms till böter eller fängelse i

månader.

högst sex månader.

Till samma straff döms en redare

Till samma straff döms en redare

som låter använda ett fartyg för

som låter använda ett fartyg för

sjöfart, trots att redaren insett eller

sjöfart, trots att redaren insett eller

borde ha insett att försäkringsskyl-

borde ha insett att försäkringsskyl-

digheten eller skyldigheten att stäl-

digheten eller skyldigheten att stäl-

la säkerhet enligt 10, 10 a eller

la säkerhet enligt 10, 10 a, 11 eller

11 a kap. inte har fullgjorts. Det-

11 a kap. inte har fullgjorts. Det-

samma gäller den som handhar

samma gäller den som handhar

fartygets drift i redarens ställe

fartygets drift i redarens ställe

samt befälhavaren.

samt befälhavaren.

Om ett certifikat som avses i

Om ett certifikat som avses i

10 kap. 12 eller 13 §, 10 a kap. 11

10 kap. 12 eller 13 §, 10 a kap. 11

eller 12 § eller i 11 a kap. 20 eller

eller 12 §, 11 kap. 17 eller 18 §

21 § inte medförs ombord på ett

eller i 11 a kap. 20 eller 21 § inte

fartyg, när det används för sjöfart,

medförs ombord på ett fartyg, när

döms befälhavaren till böter.

det används för sjöfart, döms be-

 

fälhavaren till böter.

9Senaste lydelse 2017:722 (jfr 2017:1242).

25

Prop. 2017/18:268

21 kap.

 

5 §10

Talan om ersättning för en oljeskada enligt 10 kap. eller bunkerolje- skada enligt 10 a kap. får väckas i Sverige endast om skadan har uppkommit i Sverige eller dess ekonomiska zon eller om förebyggande åtgärder har vidtagits för att förhindra eller begränsa en skada i Sverige eller dess ekonomiska zon.

Om en svensk domstol är behörig enligt första stycket, får även talan om ersättning för annan oljeskada eller bunkeroljeskada som orsakats av samma olycka väckas här.

Talan enligt första eller andra stycket väcks vid den sjörättsdomstol som är närmast den ort där skadan uppkom.

Om en talan om ersättning för skador som har uppkommit på grund av samma olycka har väckts vid flera domstolar, ska regeringen bestämma

att en av dessa domstolar ska handlägga samtliga mål.

 

 

Om

en

begränsningsfond

har

Om

en begränsningsfond har

upprättats i Sverige enligt 10 kap.

upprättats i Sverige enligt 9 kap.

6 §, prövar den domstol vid vilken

7 § eller 10 kap. 6 §, prövar den

fonden har upprättats frågor om

domstol vid vilken fonden har

ansvarsbeloppets fördelning

mel-

upprättats frågor om ansvarsbe-

lan

de

ersättningsberättigade.

loppets fördelning mellan de er-

Prövningen görs i begränsnings-

sättningsberättigade.

Prövningen

mål som avses i 12 kap.

 

görs i begränsningsmål som avses

 

 

 

 

i 12 kap.

 

 

 

 

 

 

 

5 a §

 

 

 

 

 

 

 

 

Talan om ersättning för en

 

 

 

 

skada som omfattas av 11 kap. får

 

 

 

 

väckas i Sverige om skadan har

 

 

 

 

uppkommit i Sverige eller dess

 

 

 

 

ekonomiska zon eller om förebygg-

 

 

 

 

ande åtgärder har vidtagits för att

 

 

 

 

förhindra eller begränsa en sådan

 

 

 

 

skada i Sverige eller dess ekonom-

 

 

 

 

iska zon. Talan får också väckas i

 

 

 

 

Sverige när skadan har uppkommit

 

 

 

 

utanför en stats territorium, om

 

 

 

 

11 kap.

2 § första stycket 3 eller

 

 

 

 

andra stycket är tillämpligt och

 

 

 

 

 

a) fartyget

är

registrerat

i

 

 

 

 

Sverige eller, om det inte är

 

 

 

 

registrerat, får föra svensk flagg,

 

 

 

 

 

b) fartygets ägare har sin hem-

 

 

 

 

vist eller huvudsakliga verksam-

 

 

 

 

hetsort i Sverige, eller

 

 

 

 

 

c) en

begränsningsfond enligt

 

 

 

 

11 kap.

11 §

har

upprättats

i

10Senaste lydelse 2013:328 (jfr 2013:453).

26

Sverige.

Prop. 2017/18:268

Om en

svensk domstol är be-

hörig enligt första stycket, får även talan om ersättning för annan skada som avses i 11 kap. som har orsakats av samma olycka väckas här.

Talan enligt första eller andra stycket väcks vid den sjörättsdom- stol som är närmast den ort där skadan uppkom. Om skadan har uppkommit utanför Sverige eller dess ekonomiska zon, väcks talan vid Stockholms tingsrätt.

Om en talan om ersättning för skador som har uppkommit på grund av samma olycka har väckts vid flera domstolar, ska regering- en bestämma att en av dessa dom- stolar ska handlägga samtliga mål.

Om en begränsningsfond har upprättats i Sverige enligt 11 kap. 11 §, prövar den domstol vid vilken fonden har upprättats frågor om ansvarsbeloppets för- delning mellan de ersättningsbe- rättigade. Prövningen görs i be- gränsningsmål som avses i 12 kap.

6§11

Om en dom i ett mål om ersätt-

Om en dom i ett mål om ersätt-

ning för oljeskada eller bunker-

ning för oljeskada, bunkeroljeskada

oljeskada har meddelats i en annan

eller skada som avses i 11 kap. har

stat som har tillträtt den i 10 kap.

meddelats i en annan stat som har

angivna 1992 års ansvarighets-

tillträtt den i 10 kap. angivna 1992

konvention eller den i 10 a kap.

års ansvarighetskonvention, den i

angivna

bunkerkonventionen

och

10 a kap. angivna bunkerkonven-

om domstolarna i den staten var

tionen eller den i 11 kap. angivna

behöriga att pröva den tvist som

2010 års HNS-konvention och om

domen avser, gäller följande. När

domstolarna i den staten var behör-

domen har fått laga kraft och kan

iga att pröva den tvist som domen

verkställas i den stat där den har

avser, gäller följande. När domen

meddelats, ska den efter en ansökan

har fått laga kraft och kan verk-

verkställas i Sverige utan att en ny

ställas i den stat där den har med-

prövning sker av den sak som

delats, ska den efter en ansökan för-

avgjorts

genom domen, om

inte

klaras verkställbar i Sverige utan

11Senaste lydelse 2014:927.

27

Prop. 2017/18:268 något

annat följer

av 10 kap.

9 §

att en ny prövning sker av den sak

eller

5 §

femte stycket i detta

som avgjorts genom domen, om

kapitel. Detta medför inte någon

inte något annat följer av 9 kap. 8 §,

skyldighet att verkställa en utländsk

10 kap. 9 §, 11 kap. 14 § eller 5 §

dom, om det ansvarsbelopp som

femte stycket i detta kapitel. Detta

gäller för fartygets ägare därmed

medför inte någon skyldighet att

skulle överskridas.

 

 

förklara en utländsk dom verkställ-

 

 

 

 

 

bar, om det ansvarsbelopp som

 

 

 

 

 

gäller för fartygets ägare därmed

 

 

 

 

 

skulle överskridas.

En

ansökan om

verkställighet

En ansökan om verkställbarhets-

görs till den tingsrätt som reger-

förklaring görs till den tingsrätt

ingen

föreskriver.

Sökanden

ska

som regeringen föreskriver. Sökan-

tillsammans med ansökan ge in

 

den ska tillsammans med ansökan

 

 

 

 

 

ge in

1. domen i original eller i kopia som har bestyrkts av en myndighet,

2. en förklaring av en behörig

2. en förklaring av en behörig

myndighet i den stat där domen

myndighet i den stat där domen

meddelats att domen avser ersätt-

meddelats att domen avser ersätt-

ning enligt den i 10 kap. angivna

ning enligt någon av de i första

1992

års

ansvarighetskonvention

stycket angivna konventionerna

eller den i 10 a kap. angivna

samt att domen har fått laga kraft

bunkerkonventionen

samt

att

och kan verkställas i den staten.

domen har fått laga kraft och kan verkställas i den staten.

Handlingarna ska vara försedda med bevis om utfärdarens behörighet. Beviset ska vara utställt av en svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen har meddelats. Om en handling i ärendet inte är skriven på svenska, danska eller norska, ska även en översättning till svenska ges in. Översättningen ska vara bestyrkt av en diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller av en svensk notarius

publicus.

 

Om en ansökan om verkställighet

Om en dom förklaras verkställ-

bifalls, verkställs domen på samma

bar, verkställs den på samma sätt

sätt som en svensk dom som har

som en svensk dom som har fått

fått laga kraft.

laga kraft.

Vid handläggning i domstol av

Vid handläggning i domstol av

ett ärende om verkställighet

ett ärende om verkställbarhetsför-

tillämpas i övrigt lagen (1996:242)

klaring tillämpas i övrigt lagen

om domstolsärenden.

(1996:242) om domstolsärenden.

7 §12

Har i enlighet med bestämmel- serna i den i 10 kap. angivna 1992 års ansvarighetskonvention en begränsningsfond upprättats i en annan stat, som har tillträtt den

Har det i enlighet med bestäm- melserna i den i 10 kap. angivna 1992 års ansvarighetskonvention eller i den i 11 kap. angivna 2010 års HNS-konvention upprättats en

12 Senaste lydelse 1995:1081.

28

konventionen, enligt lagen i den staten och har en ägare eller försäkringsgivare, mot vilken talan om ersättning enligt 10 kap. väckts vid en svensk domstol, rätt att begränsa sitt ansvar, skall dom- stolen i dom i mål om ersättning bestämma att domen får verkställ- as endast efter prövning i den främmande staten av frågor om fondens fördelning och enligt den statens lag.

Lydelse enligt SFS 2018:418

begränsningsfond i en annan kon- Prop. 2017/18:268 ventionsstat och har en ägare eller försäkringsgivare mot vilken det

har väckts en talan om ersättning enligt 10 eller 11 kap. vid en svensk domstol rätt att begränsa sitt ansvar, ska domstolen i dom i mål om ersättning bestämma att domen får verkställas endast efter prövning i den andra staten av frågor om fondens fördelning och enligt den statens lag.

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

11 §

 

 

För varje tingsrätt som får ta upp

För varje tingsrätt som får ta upp

dispaschmål

ska

Sjöfartsverket

dispaschmål

ska

Transportstyrel-

varje år upprätta en förteckning

sen varje år upprätta en förteck-

som består av minst tolv personer

ning som består av minst tolv per-

som är kunniga i handel och

soner som är kunniga i handel och

sjöfart och som är lämpliga att

sjöfart och som är lämpliga att

tjänstgöra som särskilda ledamöter

tjänstgöra som särskilda ledamöter

i dispaschmål. Rätten ska för varje

i dispaschmål. Rätten ska för varje

mål utse tre av personerna i

mål utse tre av personerna i för-

förteckningen

att

tjänstgöra

som

teckningen att tjänstgöra som sär-

särskilda ledamöter.

Om

det

skilda ledamöter. Om det före-

föreskrivna antalet ledamöter

inte

skrivna antalet ledamöter inte kan

kan utses från förteckningen på

utses från förteckningen på grund

grund av förfall eller något annat

av förfall eller något annat hinder

hinder ska rätten utse någon annan

ska rätten utse någon annan lämp-

lämplig person att vara särskild

lig person att vara särskild leda-

ledamot.

 

 

 

 

 

mot.

 

 

Den som ska tjänstgöra som sär-

Den som ska tjänstgöra som sär-

skild ledamot ska vara svensk

skild ledamot ska vara svensk

medborgare och får inte vara

medborgare och får inte vara

underårig, i konkurs eller ha för-

underårig, i konkurs eller ha för-

valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra-

valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra-

balken. Den

särskilda

ledamoten

balken. Regeringen kan med stöd

har rätt till ersättning av allmänna

av 8 kap.

7 §

regeringsformen

medel enligt

bestämmelser

som

meddela föreskrifter om ersättning

meddelas av regeringen.

 

 

av allmänna medel till den sär-

 

 

 

 

 

 

skilda ledamoten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019 i fråga om 1 kap. 1 b §, 18 kap. 10 och 21 §§ och 21 kap. 5 och 11 §§ och i övrigt den dag som regeringen bestämmer.

29

Prop. 2017/18:268 2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:976)

 

om ändring i sjölagen (1994:1009)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009)

dels att 11 kap. 1 § i lydelsen enligt lagen (2010:976) om ändring i sjölagen (1994:1009) ska utgå,

dels att 9 kap. 3 § i stället för lydelsen enligt lagen (2010:976) om ändring i sjölagen (1994:1009) ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2010:976

Föreslagen lydelse

9 kap.

3 §

Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande

1.en fordran på bärgarlön, sådan särskild ersättning som avses i 16 kap. 9 §, bidrag till gemensamt haveri eller på avtal grundad ersätt- ning för åtgärder som avses i 2 § första stycket 4, 5 eller 6,

2.en fordran med anledning av oljeskada som omfattas av 10 kap. 1 § och 2 § första och andra styckena,

3. en fordran som är underkastad en internationell konvention eller en nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvar för radiologisk skada,

4. en fordran med anledning av radiologisk skada orsakad av atomfartyg,

5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgning- en, och

6. en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

3.en fordran med anledning av skada som omfattas av 11 kap.,

4.en fordran som är underkastad en internationell konvention eller en nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvar för radiologisk skada,

5.en fordran med anledning av radiologisk skada orsakad av atomfartyg,

6.en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgning- en, och

7.en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

30

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2017:723) om ändring i sjölagen (1994:1009)

Härigenom föreskrivs att 11 a kap. 5 § sjölagen (1994:1009) i stället för lydelsen enligt lagen (2017:723) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2017:723

Föreslagen lydelse

 

 

11 a kap.

 

 

 

5 §

Om en åtgärd med anledning av

Om en åtgärd med anledning av

ett vrak omfattas av ansvaret för

ett vrak omfattas av ansvaret för

oljeskada enligt 10 kap., bunker-

oljeskada enligt 10 kap., bunker-

oljeskada enligt 10 a kap. eller

oljeskada enligt 10 a kap., skada

radiologisk

skada

enligt lagen

enligt 11 kap. eller radiologisk

(2010:950) om ansvar och er-

skada enligt lagen (2010:950) om

sättning vid

radiologiska olyckor,

ansvar och ersättning vid radio-

tillämpas inte 16–19 §§. Undan-

logiska olyckor, tillämpas inte 16–

taget för oljeskada enligt 10 kap.

19 §§. Undantaget för oljeskada

gäller dock inte i sådana fall som

enligt 10 kap. gäller dock inte i

avses i 10 kap. 19 § andra stycket,

sådana fall som avses i 10 kap.

om inte åtgärden

omfattas av

19 § andra stycket, om inte åt-

10 a kap.

 

 

gärden omfattas av 10 a kap.

Om åtgärden utgör bärgning enligt 16 kap., bestäms ersättning till bärgaren enligt det kapitlet.

Prop. 2017/18:268

31

Prop. 2017/18:268 2.4

Förslag till lag om den internationella fonden

 

för farliga och skadliga ämnen

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens innehåll

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen och om skyldighet att lämna uppgift om mottagande av sådana ämnen i vissa fall.

Internationella bestämmelser som ska gälla som svensk lag

2 § Bestämmelserna i artiklarna 1, 3–5, 13–20, 21bis, 22, 37.2–4 och 39–41 i 2010 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (2010 års HNS-konvention) ska i originaltexternas lydelse gälla som svensk lag. Detta gäller dock inte till den del bestämmelserna uteslutande regler- ar de fördragsslutande staternas inbördes förpliktelser.

Konventionens originaltexter ska ha samma giltighet. Den engelska originaltexten i de delar som anges i första stycket finns tillsammans med en svensk översättning intagen som bilaga till denna lag.

Fondens regressrätt

3 § Ett belopp som den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen har betalat i ersättning enligt artikel 14 i 2010 års HNS-konven- tion får fonden kräva åter av en person som anges i 11 kap. 8 § andra stycket a, b eller e–g sjölagen (1994:1009) endast om den mot vilken an- språket riktas har vållat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt om att skada sannolikt skulle uppkomma. I övrigt tillämpas 7 kap. 9 § försäkringsavtalslagen (2005:104) i fråga om fondens rätt att kräva åter ett utbetalat ersättningsbelopp av någon annan än fartygsägar- en eller dennes garant.

Talan om ersättning

4 § Talan om ersättning mot den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen, som enligt artikel 39.1, 39.2 eller 39.4 i 2010 års HNS- konvention får tas upp i Sverige, ska väckas vid den domstol som enligt 21 kap. 5 a § tredje stycket sjölagen (1994:1009) är behörig att ta upp talan mot fartygets ägare med anledning av olyckan.

5 § I fråga om underrättelser som avses i artikel 39.7 i 2010 års HNS- konvention ska bestämmelserna i 14 kap. 12 och 13 §§ rättegångsbalken om kungörande av rättegång tillämpas.

Verkställbarhet av dom

6 § När en fråga uppkommer om verkställbarhet av en dom enligt artik- el 40.3 i 2010 års HNS-konvention tillämpas 21 kap. 6 § sjölagen

32(1994:1009).

Skyldighet att lämna uppgift om mottagande av ämnen

7 § Mottagare i Sverige av sådan last som enligt 2010 års HNS-konven- tion är avgiftspliktig ska senast den 1 mars varje år lämna uppgift till Sjöfartsverket om den mängd som har mottagits under föregående kalenderår, om mottagaren under det året har tagit emot sammanlagt mer än:

a)150 000 ton oljor som avses i artikel 1.3 i 1992 års internationella konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja och för vilka avgiftsskyldighet till den internationella oljeskadefonden föreligger enligt artikel 10 i den konventionen,

b)20 000 ton andra oljor som anges i bihang 1 till bilaga I till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg, som den har ändrats genom 1978 års protokoll (MARPOL 73/78) i dess vid varje tid gällande lydelse,

c)20 000 ton flytande petroleumgas av lätta kolväten med propan och butan som huvudsakliga beståndsdelar (LPG), eller

d)20 000 ton fasta bulkvaror som avses i artikel 1.5 (vii) i 2010 års HNS-konvention eller andra ämnen som avses i artikel 1 i den konven- tionen.

Samma uppgiftsskyldighet har den som tagit emot avgiftspliktig last som består av flytande naturgas av lätta kolväten med metan som huvudsaklig beståndsdel (LNG). Om mottagaren av LNG har kommit överens med den som omedelbart före lossningen ägde ämnet att denne i mottagarens ställe ska vara skyldig att betala föreskriven avgift, gäller skyldigheten att lämna uppgifter den tidigare ägaren. Mottagaren är dock även i ett sådant fall skyldig att lämna uppgiften, om den tidigare ägaren inte gör det.

8 § En mottagare enligt 7 § första stycket som har tagit emot högst de mängder som anges där är skyldig att lämna uppgift enligt den paragraf- en, om den mängd ämnen som denne har tagit emot tillsammans med den mängd ämnen som har mottagits av ett dotterföretag eller en annan gem- ensamt kontrollerad enhet uppgår till mer än de mängder som anges i 7 § första stycket.

Uppmaning att lämna uppgift

9 § Var och en som under ett visst kalenderår har tagit emot sådan last som är avgiftspliktig enligt 2010 års HNS-konvention ska efter uppman- ing av Sjöfartsverket lämna uppgift om den mängd som har mottagits under året.

Sjöfartsverket får förelägga den som är skyldig att lämna uppgift om avgiftspliktig last att lämna uppgiften inom en viss tid. Ett sådant före- läggande får förenas med vite.

Ansvar vid oriktig uppgift

10 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift vid fullgörande av skyldighet enligt 7–9 §§ döms till böter, om gärningen

Prop. 2017/18:268

33

Prop. 2017/18:268 inte är belagd med straff i brottsbalken. Allmänt åtal får väckas endast efter anmälan från Sjöfartsverket.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019 i fråga om 7–10 §§ och i övrigt den dag som regeringen bestämmer.

2.Bestämmelserna i 7–10 §§ tillämpas första gången i fråga om last som har mottagits under kalenderåret 2019.

34

Bilaga Prop. 2017/18:268

Artiklarna 1, 3–5, 13–20, 21bis, 22, 37.2–4 och 39–41 i 2010 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen

International Convention on Liability and Compensation for Damage in Connection with the Carriage of Hazardous and Noxious Substances by Sea, 2010 (2010 HNS Convention)

(Consolidated text of the Inter- national Convention on Liability and Compensation for Damage in Connection with the Carriage of Hazardous and Noxious Substances by Sea, 1996, and the Protocol of 2010 to the Convention)

Chapter I

General provisions

Definitions

Article 1

For the purposes of this Convention:

1. “Ship” means any seagoing vessel and seaborne craft, of any type whatsoever.

2.“Person” means any indivi- dual or partnership or any public or private body, whether corporate or not, including a State or any of its constituent subdivisions.

3.“Owner” means the person or persons registered as the owner of the ship or, in the absence of registration, the person or persons owning the ship. However, in the case of a ship owned by a State and operated by a company which in that State is registered as the ship's operator, ”owner” shall mean such company.

2010 års internationella konven- tion om ansvar och ersättning för skada i samband med sjö- transport av farliga och skadliga ämnen (2010 års HNS-konven- tion)

(Konsoliderad text till 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen och 2010 års protokoll till konven- tionen)

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Definitioner

Artikel 1

I denna konvention förstås med:

1.”Fartyg”: fartyg eller annan flytande anordning som kan an- vändas till sjöss.

2.”Person”: fysisk person samt privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person, inbegripet en stat och dess delstater eller motsvar- ande.

3.”Ägare”: den person eller de personer som är registrerade som fartygets ägare eller, om registrer- ing inte har skett, den person eller

de personer som äger fartyget. I fråga om ett fartyg som ägs av en stat och brukas av ett bolag som i

denna

stat är registrerat som far-

tygets

brukare ska

med ”ägare”

förstås detta bolag.

35

Prop. 2017/18:268

4. “Receiver” means either:

 

4. ”Mottagare”: antingen

 

 

(a) the person

who

physically

(a) den

person

som fysiskt

tar

 

receives contributing cargo dis-

emot avgiftspliktig last som lossats

 

charged in the ports and terminals

i en konventionsstats hamnar och

 

of a State Party; provided that if at

terminaler; om vid tiden för

 

the time of receipt the person who

mottagandet den person som fy-

 

physically receives the cargo acts

siskt tar emot lasten handlar som

 

as an agent for another who is

mellanman för en annan som är

 

subject to the jurisdiction of any

föremål

för

en

konventionsstats

 

State Party, then the principal shall

jurisdiktion, ska huvudmannen an-

 

be deemed to be the receiver, if the

ses som mottagare om mellanman-

 

agent discloses the principal to the

nen underrättar HNS-fonden om

 

HNS Fund; or

 

 

 

 

 

huvudmannens identitet, eller

 

 

(b) the person in the State Party

(b) den person i en konventions-

 

who in accordance with the nation-

stat som enligt konventionsstatens

 

al law of that State Party is deemed

nationella rätt anses som mottagare

 

to be the receiver of contributing

av avgiftspliktig last som lossats i

 

cargo discharged in the ports and

konventionsstatens hamnar och ter-

 

terminals of a State Party, provided

minaler, under förutsättning att den

 

that the total contributing cargo

totala mängden avgiftspliktig

last

 

received according to such national

mottagen enligt sådan nationell rätt

 

law is substantially the same as

är väsentligen densamma som om

 

that which would have been re-

mottagandet skett enligt a.

 

 

ceived under (a).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5. “Hazardous and noxious sub-

5. ”Farliga

och

skadliga ämnen

 

stances (HNS)” means:

 

 

 

(HNS)”:

 

 

 

 

 

(a) any substances, materials and

(a) varje

ämne, material

och

 

articles carried on board a ship as

föremål som transporteras ombord

 

cargo, referred to in (i) to (vii)

på ett fartyg som last och som

 

below:

 

 

 

 

 

 

anges i i–vii nedan:

 

 

(i) oils,

carried in

bulk,

as

(i) oljor som transporteras i bulk

 

defined in regulation 1 of Annex I

och som anges i regel 1 i bilaga I

 

to the International Convention for

till 1973 års internationella kon-

 

the Prevention of Pollution from

vention till förhindrande av för-

 

Ships, 1973, as modified by the

orening från fartyg, som den har

 

Protocol of 1978 relating thereto,

ändrats genom 1978 års protokoll i

 

as amended;

 

 

 

 

 

dess vid varje tid gällande lydelse,

 

(ii) noxious

liquid

substances,

(ii) skadliga flytande ämnen som

 

carried in bulk, as defined in

transporteras i bulk och som anges

 

regulation 1.10 of Annex II to the

i regel 1.10 i bilaga II till 1973 års

 

International

Convention

for

the

internationella konvention till för-

 

Prevention

of

Pollution

from

hindrande av förorening från far-

 

Ships, 1973, as modified by the

tyg, som den har ändrats genom

 

Protocol of 1978 relating thereto,

1978 års protokoll i dess vid varje

 

as amended, and those substances

tid gällande lydelse samt ämnen

 

and mixtures provisionally catego-

och blandningar

som provisoriskt

 

rized as falling in pollution cate-

bedömts falla under förorenings-

 

gory X, Y or Z in accordance with

kategori X, Y eller Z enligt reg-

 

regulation 6.3 of the said Annex II;

el 6.3 i nämnda bilaga II,

 

 

(iii) dangerous liquid substances

(iii) farliga flytande ämnen trans-

36

carried in bulk listed in chapter 17

porterade i bulk och som anges i

of the International Code for the

kapitel 17 i

den

internationella

Construction

and

Equipment

of

koden för konstruktion och utrust-

Ships Carrying Dangerous Chemi-

ning av fartyg som till sjöss trans-

cals in Bulk, as amended, and the

porterar skadliga flytande kemi-

dangerous products for which the

kalier i bulk i dess vid varje tid

preliminary suitable conditions for

gällande lydelse samt farliga pro-

the carriage have been prescribed

dukter för vilka preliminärt lämp-

by the Administration and port

liga

förhållanden

för

transporter

administrations involved in ac-

har föreskrivits av den berörda

cordance with paragraph 1.1.6 of

myndigheten och de berörda hamn-

the Code;

 

 

 

 

 

myndigheterna i överensstämmelse

 

 

 

 

 

 

med paragraf 1.1.6 i koden,

 

(iv) dangerous,

hazardous

and

(iv) farliga, riskfyllda och

våd-

harmful substances, materials and

liga ämnen, material och föremål i

articles in packaged form covered

förpackad form som omfattas av

by the International Maritime Dan-

den internationella koden om trans-

gerous Goods Code, as amended;

porter av farligt gods till sjöss i

 

 

 

 

 

 

dess vid varje tid gällande lydelse,

(v) liquefied gases as listed in

(v) gaser i vätskeform som anges

chapter 19 of the International

i kapitel 19 i den internationella

Code for the Construction and

koden för konstruktion och utrust-

Equipment

of

Ships

Carrying

ning av fartyg som till sjöss trans-

Liquefied Gases in Bulk, as

porterar kondenserade gaser i bulk

amended, and the products for

i dess vid varje tid gällande lydelse

which preliminary suitable condi-

samt produkter för vilka prelimi-

tions for the carriage have been

närt

lämpliga

förhållanden

för

prescribed by

the

Administration

transporter har föreskrivits av den

and port administrations

involved

berörda myndigheten och de berör-

in accordance with paragraph 1.1.6

da hamnmyndigheterna i överens-

of the Code;

 

 

 

 

 

stämmelse med paragraf 1.1.6 i

 

 

 

 

 

 

koden,

 

 

 

 

(vi) liquid substances carried in

(vi) flytande

ämnen

som trans-

bulk with a flashpoint not exceed-

porteras i bulk med en flampunkt

ing 60°C (measured by a closed-

som inte överstiger 60°C (uppmätt

cup test);

 

 

 

 

 

i en sluten degel),

 

 

 

(vii)solid bulk materials pos- (vii) fasta bulkvaror som innebär sessing chemical hazards covered kemiska risker och som omfattas

by the International Maritime Solid

av den internationella koden för

Bulk Cargoes Code, as amended,

fasta bulklaster i dess vid varje tid

to the extent that these substances

gällande lydelse, i den utsträckning

are also subject to the provisions of

som dessa substanser även om-

the International Maritime Danger-

fattas av bestämmelserna i den in-

ous Goods Code in effect in 1996,

ternationella koden om transporter

when carried in packaged form;

av farligt gods till sjöss i den lyd-

and

 

 

else som gällde 1996, när godset

 

 

 

transporteras i förpackad form, och

(b) residues

from

the previous

(b) rester från tidigare bulktrans-

carriage in bulk of substances re-

porter av ämnen som anges i a i–iii

ferred to in (a)(i) to (iii) and (v) to

och v–vii ovan.

(vii) above.

 

 

 

5bis “Bulk

HNS”

means any

5bis ”Farligt och skadligt bulk-

Prop. 2017/18:268

37

Prop. 2017/18:268

hazardous and noxious substances

ämne”: varje farligt och skadligt

 

referred to in article 1, para-

ämne som anges i artikel 1.5 a i–iii

 

graph 5(a)(i) to (iii) and (v) to (vii)

och v–vii samt artikel 1.5 b,

 

 

and paragraph 5(b).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5ter “Packaged

HNS” means

5ter ”Farligt

och

skadligt

för-

 

any hazardous and noxious sub-

packat ämne”: varje farligt och

 

stances referred to in article 1,

skadligt ämne som anges i artik-

 

paragraph 5(a)(iv).

 

 

el 1.5 a iv.

 

 

 

 

 

6. “Damage” means:

 

6. ”Skada”:

 

 

 

 

 

(a) loss of life or personal injury

(a) dödsfall

 

eller

personskada

 

on board or outside the ship carry-

ombord eller utanför det fartyg

 

ing the hazardous and noxious sub-

som transporterar de farliga och

 

stances caused by those substanc-

skadliga ämnena och som orsakats

 

es;

 

 

 

 

av dessa ämnen,

 

 

 

(b) loss of or damage to property

(b) förlust

av eller skada

 

outside the ship carrying the haz-

egendom utanför det fartyg som

 

ardous

and

noxious

substances

transporterar de farliga och skad-

 

caused by those substances;

liga ämnena och som orsakats av

 

 

 

 

 

 

dessa ämnen,

 

 

 

 

 

(c) loss or damage by contami-

(c) förlust eller skada på grund

 

nation of the environment caused

av förorening av miljön som orsak-

 

by the hazardous and noxious sub-

ats av de farliga och skadliga äm-

 

stances, provided that compensa-

nena, i fråga om ersättning för för-

 

tion for impairment of the environ-

sämring av miljön dock endast ute-

 

ment other than loss of profit from

bliven vinst samt kostnader för

 

such impairment shall be limited to

rimliga

återställningsåtgärder

som

 

costs of reasonable measures of

har vidtagits eller planeras, och

 

 

reinstatement

actually

undertaken

 

 

 

 

 

 

 

 

or to be undertaken; and

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(d) the

costs

of

preventive

(d) kostnader

för

förebyggande

 

measures and further loss or

åtgärder och förlust och skada som

 

damage

caused

by

preventive

orsakats av sådana åtgärder.

 

 

measures.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Where it is not reasonably possi-

Om det inte är möjligt att till-

 

ble to separate damage caused by

förlitligt särskilja en skada som har

 

the hazardous and noxious sub-

orsakats av farliga och skadliga

 

stances from that caused by other

ämnen från en skada som har

 

factors, all such damage shall be

orsakats av andra omständigheter,

 

deemed to be caused by the hazar-

ska all skada anses orsakad av de

 

dous and noxious substances ex-

farliga och skadliga ämnena utom

 

cept if, and to the extent that, the

om och i den utsträckning som

 

damage caused by other factors is

skadan som har orsakats av andra

 

damage of a type referred to in

omständigheter är en skada av det

 

article 4, paragraph 3.

 

slag som anges i artikel 4.3.

 

 

In this paragraph, “caused by

I

denna

punkt

förstås

med

 

those substances” means caused by

”orsakats av dessa ämnen” vad

 

the hazardous or noxious nature of

som orsakats av de farliga eller

 

the substances.

 

 

skadliga

egenskaperna

hos

 

 

 

 

 

 

ämnena.

 

 

 

 

 

 

7. “Preventive measures” means

7. ”Förebyggande

åtgärder”:

38

any reasonable measures taken by

varje

skälig

åtgärd

som vidtagits

any person after an incident has

efter det att en olycka inträffat för

occurred to prevent or minimize

att förhindra eller begränsa skada.

damage.

 

 

 

 

 

 

 

8. “Incident” means

any occur-

8. ”Olycka”: varje händelse eller

rence or series of occurrences hav-

serie av händelser med samma

ing the same origin, which causes

ursprung som orsakar skada eller

damage or creates a grave and

framkallar ett allvarligt och ome-

imminent threat of causing dam-

delbart förestående hot om skada.

age.

 

 

 

 

 

 

 

 

9. “Carriage by sea” means the

9. ”Sjötransport”:

tidsperioden

period from the time when the

från det att de farliga och skadliga

hazardous and noxious substances

ämnena vid lastning kommer i

enter any part of the ship's equip-

kontakt med någon del av fartygets

ment, on loading, to the time they

anordningar till dess att de vid

cease to be present in any part of

lossning upphör att vara i någon

the ship's equipment, on discharge.

del av fartygets anordningar. Om

If no ship's equipment is used, the

inte någon av fartygets anordningar

period begins and ends respective-

används,

börjar

respektive

slutar

ly when the hazardous and noxious

tidsperioden när de farliga och

substances cross the ship's rail.

skadliga

ämnena korsar

fartygets

 

 

 

reling.

 

 

 

 

 

10. “Contributing cargo” means

10. ”Avgiftspliktig

last”:

varje

any bulk HNS which is carried by

farligt och skadligt bulkämne som

sea as cargo to a port or terminal in

transporteras till sjöss som last till

the territory of a State Party and

en hamn eller terminal i en kon-

discharged in that State. Cargo in

ventionsstats territorium

och som

transit which is transferred direct-

lossas i den staten. Last i transit

ly, or through a port or terminal,

som vidarebefordras

direkt,

eller

from one ship to another, either

genom en hamn eller terminal, från

wholly or in part, in the course of

ett fartyg till ett annat, antingen

carriage from the port or terminal

helt eller delvis, inom ramen för en

of original loading to the port or

transport

från

den

ursprungliga

terminal of final destination shall

lastningshamnen

eller terminalen

be considered as contributing car-

till hamn eller terminal på den slut-

go only in respect of receipt at the

liga destinationen ska anses som

final destination.

 

avgiftspliktig last bara för mottag-

 

 

 

andet på den slutliga destinationen.

11. The HNS Fund” means the

11. ”HNS-fonden”:

den

inter-

International Hazardous and Nox-

nationella fonden för farliga och

ious

Substances Fund

established

skadliga

ämnen

upprättad

enligt

under article 13.

 

artikel 13.

 

 

 

 

12. “Unit of account” means the

12. ”Beräkningsenhet”: den sär-

Special Drawing Right as defined

skilda dragningsrätten

som

den

by

the International

Monetary

definierats av den internationella

Fund.

 

valutafonden.

 

 

 

 

13. “State of the ship's registry”

13. ”Fartygets

registreringsstat”:

means in relation to a registered

för registrerade fartyg, den stat där

ship the State of registration of the

fartyget registrerats och för oregi-

ship, and in relation to an unregis-

strerade fartyg, den stat vars flagga

tered ship the State whose flag the

fartyget får föra.

 

 

 

 

ship is entitled to fly.

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2017/18:268

39

Prop. 2017/18:268

14. “Terminal”

means any

site

14. ”Terminal”: varje

plats för

 

for the storage of hazardous and

lagring av farliga och skadliga

 

noxious substances received from

ämnen som mottagits efter sjö-

 

waterborne transportation,

includ-

buren transport, däri inbegripet en

 

ing any facility situated off-shore

icke-landbaserad anläggning som

 

and linked by pipeline or otherwise

genom rörledning eller på annat

 

to such site.

 

 

 

 

sätt är förenad med en sådan plats.

 

15. “Director”

 

means

 

the

15. ”Direktör”: HNS-fondens di-

 

Director of the HNS Fund.

 

 

rektör.

 

 

16. “Organization” means

the

16. ”Organisation”:

Internatio-

 

International

Maritime

Orga-

nella sjöfartsorganisationen.

 

nization.

 

 

 

 

 

 

 

17. “Secretary-General”

means

17. ”Generalsekreterare”: organi-

 

the Secretary-General of the

sationens generalsekreterare.

 

Organization.

 

 

 

 

 

 

 

-----------------------------------------

 

Scope of application

 

Article 3

 

This Convention shall apply exclu-

 

sively:

 

(a) to any damage caused in the

 

territory, including the territorial

 

sea, of a State Party;

 

(b) to damage by contamination

 

of the environment caused in the

 

exclusive economic zone of a State

 

Party, established in accordance

 

with international law, or, if a State

 

Party has not established such a

 

zone, in an area beyond and

 

adjacent to the territorial sea of

 

that State determined by that State

 

in accordance with international

 

law and extending not more than

 

200 nautical miles from the

 

baselines from which the breadth

 

of its territorial sea is measured;

 

(c) to damage, other than dam-

 

age by contamination of the envi-

 

ronment, caused outside the terri-

 

tory, including the territorial sea,

 

of any State, if this damage has

 

been caused by a substance carried

 

on board a ship registered in a

 

State Party or, in the case of an

40

unregistered ship, on board a ship

-----------------------------------------

Tillämpningsområde

Artikel 3

Denna konvention gäller endast

(a)för varje skada som upp- kommit inom en konventionsstats territorium, inklusive dess territo- rialvatten,

(b)för skada genom förorening av miljön som uppkommit inom en konventionsstats exklusiva ekono- miska zon, som fastställts i enlig- het med folkrättens regler, eller, om en konventionsstat inte har fastställt någon sådan zon, inom ett område utanför och angränsande till statens territorialhav vilket har bestämts av den staten i enlighet med folkrättens regler och vilket inte sträcker sig längre ut än 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån statens territorialhav mäts,

(c)för skada, annan än skada genom förorening av miljön, som uppkommit utanför en stats territo- rium, inklusive territorialhavet, om skadan har orsakats av ett ämne som transporteras ombord på ett fartyg som är registrerat i en konventionsstat eller, om fartyget inte är registrerat, ombord på ett

entitled to fly the flag of a State Party; and

(d)to preventive measures, wher- ever taken, to prevent or minimize such damage as referred to in (a),

(b)and (c) above.

fartyg som får föra en konventions- Prop. 2017/18:268 stats flagga, och

(d)för förebyggande åtgärder som syftar till att hindra eller minska sådan skada som avses i a, b och c ovan, var de än har vid- tagits.

Article 4

 

 

 

 

 

Artikel 4

 

 

 

 

1. This

Convention

shall apply

1. Denna konvention gäller, med

 

to claims, other than claims arising

undantag för fordringar som har

 

out of any contract for the carriage

sin grund i ett befordringsavtal för

 

of goods and passengers, for dam-

gods och passagerare, på fordring-

 

age arising from the carriage of

ar för skada som uppkommit vid

 

hazardous and noxious substances

sjötransport av farliga och skadliga

 

by sea.

 

 

 

 

 

ämnen.

 

 

 

 

2. This

Convention

shall

not

2. Denna konvention gäller inte i

 

apply to the extent that its provi-

den utsträckning som bestämmel-

 

sions are incompatible with those

serna i den är oförenliga med

 

of the applicable law relating to

tillämplig lag om ersättning till an-

 

workers'

compensation or social

ställda eller med sociala välfärds-

 

security schemes.

 

 

 

system.

 

 

 

 

3. This

Convention

shall

not

3. Denna konvention gäller inte

 

apply:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(a) to pollution damage as de-

(a) för

skada genom

förorening

 

fined in the International Conven-

enligt definitionen i 1969 års inter-

 

tion on Civil Liability for Oil

nationella konvention om ansvarig-

 

Pollution

 

Damage,

1969,

as

het för skada orsakad av förorening

 

amended, whether or not compen-

genom olja, i dess vid varje tid

 

sation is payable in respect of it

gällande lydelse, oavsett om ersätt-

 

under that Convention; and

 

ning ska betalas för skadan enligt

 

 

 

 

 

 

 

den konventionen eller inte, och

 

(b) to damage caused by a radio-

(b) för skada orsakad av radioak-

 

active material of class 7 either in

tivt material enligt klass 7 antingen

 

the International Maritime Danger-

i den internationella koden om

 

ous Goods Code, as amended, or in

transporter av farligt gods till sjöss,

 

the International

Maritime

Solid

i dess vid varje tid gällande

 

Bulk Cargoes Code, as amended.

lydelse, eller i den internationella

 

 

 

 

 

 

 

koden för fasta bulklaster, i dess

 

 

 

 

 

 

 

vid varje tid gällande lydelse.

 

 

4. Except

as

provided

in

4. Med

undantag för

vad

som

 

paragraph 5, the provisions of this

anges i punkt 5 gäller bestämmels-

 

Convention shall not apply to

erna i denna konvention inte för

 

warships, naval auxiliary or other

örlogsfartyg, militära

hjälpfartyg

 

ships owned or operated by a State

eller andra fartyg som ägs eller

 

and used, for the time being, only

brukas av en stat och som vid

 

on Government non-commercial

tillfället endast används i statlig,

 

service.

 

 

 

 

 

icke-kommersiell tjänst.

 

 

 

5. A State Party may decide to

5. En

konventionsstat får

be-

 

apply this Convention to its war-

stämma att denna konvention ska

41

Prop. 2017/18:268 ships or other vessels described in paragraph 4, in which case it shall notify the Secretary-General there- of specifying the terms and condi- tions of such application.

6.With respect to ships owned by a State Party and used for commercial purposes, each State shall be subject to suit in the jurisdictions set forth in article 38 and shall waive all defences based on its status as a sovereign State.

gälla för dess örlogsfartyg eller andra fartyg som anges i punkt 4 och ska då underrätta generalsekre- teraren om detta med angivande av villkoren för denna tillämpning.

6.När det gäller fartyg som ägs av en konventionsstat och som an- vänds för kommersiella ändamål ska talan kunna väckas mot denna stat vid de domstolar som är behör- iga enligt artikel 38, och staten ska avstå från alla invändningar som grundas på dess egenskap av suve- rän stat.

 

Article 5

 

 

 

 

 

 

1. A State may, at the time of

 

ratification,

acceptance, approval

 

of, or accession to, this Conven-

 

tion, or any time thereafter, declare

 

that this Convention does not

 

apply to ships:

 

 

 

 

 

(a) which

do

not

exceed

200

 

gross tonnage; and

 

 

 

 

(b) which

carry hazardous

and

 

noxious substances only in pack-

 

aged form; and

 

 

 

 

 

(c) while

they

are

engaged

on

 

voyages between ports or facilities

 

of that State.

 

 

 

 

 

2. Where

two

neighbouring

 

States agree that this Convention

 

does not apply also to ships which

 

are covered by paragraph 1(a) and

 

(b) while engaged on voyages

 

between ports or facilities of those

 

States, the States concerned may

 

declare that the exclusion from the

 

application

of

this

Convention

 

declared under paragraph 1 covers

 

also ships referred to in this para-

 

graph.

 

 

 

 

 

 

 

3. Any State which has made the

 

declaration under paragraph 1 or 2

 

may withdraw such declaration at

 

any time.

 

 

 

 

 

 

4. A

declaration

made

under

 

paragraph 1 or 2, and the with-

 

drawal

of

the

declaration

made

42

under paragraph 3, shall be depos-

Artikel 5

1.En stat får vid tiden för ratifi- kation, godtagande, godkännande eller anslutning till denna konven- tion, eller när som helst därefter, förklara att denna inte gäller för fartyg

(a) vars dräktighet inte överstiger 200 bruttoton, och

(b) som bara transporterar farliga och skadliga ämnen i förpackad form, och

(c) medan de utför resor mellan hamnar eller anläggningar i den staten.

2.Om två grannstater kommer överens om att denna konvention inte ska gälla också för fartyg som anges i punkt 1 a och b medan de utför resor mellan hamnar eller anläggningar i dessa stater, får de berörda staterna förklara att det undantag från denna konvention som angetts enligt punkt 1 också omfattar fartyg som anges i denna punkt.

3.En stat som har gjort en för- klaring enligt punkt 1 eller 2 får när som helst återta denna förklar- ing.

4.En förklaring enligt punkt 1 eller 2 och återtagandet av en så- dan förklaring enligt punkt 3 ska deponeras hos generalsekreteraren,

ited with the Secretary-General who shall, after the entry into force of this Convention, communicate it to the Director.

5.The HNS Fund is not liable to pay compensation for damage caused by substances carried by a ship to which the Convention does not apply pursuant to a declaration made under paragraph 1 or 2, to the extent that:

(a) the damage as defined in article 1, paragraph 6(a), (b) or (c) was caused in:

(i) the territory, including the territorial sea, of the State which has made the declaration, or in the case of neighbouring States which have made a declaration under paragraph 2, of either of them; or

(ii) the exclusive economic zone, or area mentioned in article 3(b), of the State or States referred to in (i);

(b) the damage includes measures taken to prevent or mini- mize such damage.

-----------------------------------------

Chapter III

som efter ikraftträdandet av denna Prop. 2017/18:268 konvention ska underrätta direktö-

ren om detta.

5.HNS-fonden är inte ersätt- ningsskyldig för skada orsakad av farliga och skadliga ämnen som transporteras av ett fartyg för vilket konventionen inte gäller till följd av en förklaring enligt punkt 1 eller 2, i den utsträckning som

(a) skadan som den definierats i artikel 1.6 a, b eller c uppkommit i:

(i)den stats territorium, inbe- gripet territorialhavet, som har gjort förklaringen eller om grann- stater har gjort en förklaring enligt punkt 2 hos någondera av dem, eller

(ii)i den exklusiva ekonomiska zonen, eller område som nämns i artikel 3 b, hos den eller de stater som anges i i,

(b) skadan inbegriper åtgärder för att förhindra eller begränsa så- dan skada.

-----------------------------------------

Kapitel III

Compensation by the international hazardous and noxious substances fund (HNS Fund)

Establishment of the HNS Fund

Article 13

1.The International Hazardous and Noxious Substances Fund (HNS Fund) is hereby established with the following aims:

(a) to provide compensation for damage in connection with the carriage of hazardous and noxious substances by sea, to the extent that the protection afforded by chapter II is inadequate or not available; and

Ersättning från den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen (HNS-fonden)

Upprättandet av HNS-fonden

Artikel 13

1.Den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen (HNS- fonden) upprättas härmed för följande syften:

(a) Att betala ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen i den utsträckning som ersättning för skadan enligt kapitel II inte är tillräcklig eller inte tillgänglig.

43

Prop. 2017/18:268

(b) to

give

effect to

the related

(b) Att

uppfylla

de

därmed

 

tasks set out in article15.

 

 

sammanhängande

uppgifter

som

 

 

 

 

 

 

 

anges i artikel 15.

 

 

 

 

 

 

2. The HNS Fund shall in each

2. HNS-fonden

ska

i

 

varje

 

State Party be recognized as a legal

konventionsstat

erkännas

som en

 

person capable under the laws of

juridisk person med behörighet en-

 

that State of assuming rights and

ligt lagen i den staten att förvärva

 

obligations and of being a party in

rättigheter och åta sig skyldigheter

 

legal proceedings before the courts

samt att vara part i rättegång inför

 

of that State. Each State Party shall

domstol i denna stat. Varje kon-

 

recognize the Director as the legal

ventionsstat ska erkänna direktören

 

representative of the HNS Fund.

som ställföreträdare för fonden.

 

Compensation

 

 

 

Ersättning

 

 

 

 

 

 

 

 

Article 14

 

 

 

 

Artikel 14

 

 

 

 

 

 

 

 

1. For

the

purpose

of

fulfilling

1. För

att

fullgöra

sin

uppgift

 

its function under article 13, para-

enligt artikel 13.1 a ska HNS-fond-

 

graph 1(a), the HNS Fund shall

en betala ersättning till var och en

 

pay compensation to any person

som lidit skada om denne inte har

 

suffering damage if such person

kunnat få full ersättning för skadan

 

has been unable to obtain full and

enligt kapitel II

 

 

 

 

 

 

 

adequate

compensation

for

the

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

damage under the terms of chapter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

II:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(a) because

no liability for

the

(a) därför att det inte föreligger

 

damage arises under chapter II;

 

något ansvar för skadan enligt

 

 

 

 

 

 

 

kapitel II,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(b) because the owner liable for

(b) därför att den ägare som är

 

the damage under chapter II is

ansvarig för skadan enligt kapit-

 

financially incapable

of

meeting

el II inte till fullo kan infria sina

 

the obligations under this Conven-

ekonomiska

förpliktelser

enligt

 

tion in full and any financial secu-

denna konvention och den ekono-

 

rity that may be provided under

miska säkerhet som kan ha ställts

 

chapter II does not cover or is in-

enligt kapitel II

 

inte

 

gäller

för

 

sufficient to satisfy the claims for

skadan eller inte räcker till för att

 

compensation for damage; an own-

tillgodose

 

ersättningsanspråken;

 

er being treated as financially in-

ägaren ska anses ekonomiskt oför-

 

capable of meeting these obliga-

mögen att infria sina förpliktelser

 

tions and a financial security being

och ekonomisk säkerhet ska anses

 

treated as insufficient if the person

otillräcklig

om

den skadelidande,

 

suffering the damage has been un-

sedan denne vidtagit alla rimliga

 

able to obtain full satisfaction of

åtgärder för att utnyttja de rättsliga

 

the amount of compensation due

medel som är tillgängliga, inte har

 

under chapter II after having taken

kunnat få ut hela det ersättnings-

 

all reasonable steps to pursue the

belopp som denne har rätt till

 

available legal remedies;

 

 

enligt kapitel II,

 

 

 

 

 

 

 

(c) because the damage exceeds

(c) därför

att

skadan

överstiger

 

the owner's

liability

under

the

ägarens ansvar enligt bestämmel-

44

terms of chapter II.

 

 

 

serna i kapitel II.

 

 

 

 

 

 

2. Expenses reasonably incurred

2. Skäliga

utgifter

och förluster

or sacrifices reasonably made by

som ägaren frivilligt ådragit sig för

the owner voluntarily to prevent or

att förhindra eller begränsa skada

minimize damage shall be treated

ska anses som skada vid tillämp-

as damage for the purposes of this

ningen av denna artikel.

 

article.

 

 

 

 

 

 

 

3. The HNS Fund shall incur no

3. HNS-fonden är inte ansvarig

obligation

under

the preceding

enligt föregående punkter om

paragraphs if:

 

 

 

 

 

(a) it proves that the damage re-

(a) den visar att skadan

orsak-

sulted from an act of war, hostili-

ades av krigshandling, fientlighet-

ties, civil war or insurrection or

er, inbördeskrig eller uppror eller

was caused by hazardous and nox-

orsakades av farliga och skadliga

ious substances which had escaped

ämnen som läckt eller tömts ut från

or been discharged from a warship

ett örlogsfartyg eller annat fartyg,

or other ship owned or operated by

som ägs eller brukas av en stat och

a State and used, at the time of the

vid tidpunkten för olyckan används

incident, only on Government non-

endast i statlig, icke-kommersiell

commercial service; or

tjänst, eller

 

 

 

(b) the

claimant

cannot prove

(b) den som gör anspråk på er-

that there is a reasonable probabil-

sättning inte kan visa att det finns

ity that the damage resulted from

en rimlig sannolikhet för att skadan

an incident involving one or more

orsakats av en olycka med ett eller

ships.

 

 

 

flera fartyg.

 

 

 

4. If the HNS Fund proves that

4. Visar HNS-fonden att skadan

the damage resulted wholly or

helt eller delvis orsakades genom

partly either from an act or omis-

en uppsåtlig handling eller under-

sion done with intent to cause

låtenhet av den skadelidande eller

damage by the person who suf-

av vårdslöshet av denne, kan HNS-

fered the damage or from the neg-

fonden befrias helt eller delvis från

ligence of that person, the HNS

sin skyldighet att betala ersättning

Fund may be exonerated wholly or

till denne. I varje fall ska fonden

partially from its obligation to pay

befrias från sin skyldighet i den

compensation to such person. The

utsträckning

som

fartygsägaren

HNS Fund shall in any event be

kan vara befriad enligt artikel 7.3.

exonerated to the extent that the

HNS-fonden är emellertid aldrig

owner may have been exonerated

befriad från sin skyldighet vad

under article 7, paragraph 3. How-

gäller förebyggande åtgärder.

ever, there shall be no such exon-

 

 

 

 

eration of the HNS Fund with re-

 

 

 

 

gard to preventive measures.

 

 

 

 

5. (a) Except as otherwise pro-

5. (a) Om inte annat anges i b i

vided in subparagraph (b), the ag-

denna punkt, är det sammanlagda

gregate

amount of

compensation

ersättningsbelopp som fonden ska

payable by the HNS Fund under

betala enligt denna artikel begräns-

this article shall in respect of any

at för en och samma olycka så att

one incident be limited, so that the

summan av beloppet och det ersätt-

total sum of that amount and any

ningsbelopp som faktiskt har be-

amount

of

compensation actually

talts enligt kapitel II för skada, som

paid under chapter II for damage

faller inom

denna

konventions

within the scope of application of

tillämpningsområde

enligt

artik-

Prop. 2017/18:268

45

Prop. 2017/18:268 this Convention as defined in arti-

el 3, inte får överstiga 250 miljoner

 

cle 3 shall not exceed 250 million

beräkningsenheter.

 

 

 

 

units of account.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(b) The

aggregate

amount of

(b) Det

sammanlagda

belopp

 

compensation payable by the HNS

som fonden ska betala enligt denna

 

Fund under this article for damage

artikel för skada som orsakats av

 

resulting from a natural phenome-

en

naturhändelse

av

osedvanlig

 

non of an exceptional, inevitable

karaktär som inte kunnat undvikas

 

and irresistible character shall not

och vars verkningar inte kunnat

 

exceed 250 million units of ac-

förhindras

får

inte

 

överstiga

 

count.

 

 

 

 

 

250 miljoner beräkningsenheter.

 

(c) Interest accrued

on a

fund

(c) Upplupen ränta på en fond

 

constituted in accordance with arti-

som upprättats enligt artikel 9.3

 

cle 9, paragraph 3, if any, shall not

ska inte tas med vid beräkningen

 

be taken into account for the com-

av det högsta belopp som fonden

 

putation of the maximum compen-

har att betala enligt denna artikel.

 

sation payable by the HNS Fund

 

 

 

 

 

 

 

 

under this article.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(d) The amounts mentioned in

(d) De belopp som anges i denna

 

this article shall be converted into

artikel ska räknas om till inhemsk

 

national currency on the basis of

valuta på grundval av det värde

 

the value of that currency with

valutan hade i förhållande till den

 

reference to the Special Drawing

särskilda dragningsrätten

den dag

 

Right on the date of the decision of

som HNS-fondens församling be-

 

the Assembly of the HNS Fund as

stämmer som första dag för ut-

 

to the first date of payment of

betalning av ersättning.

 

 

 

compensation.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6. Where

the

amount

of

6. Om summan av styrkta ford-

 

established claims against the HNS

ringar mot HNS-fonden överstiger

 

Fund

exceeds the

aggregate

det

sammanlagda

ersättningsbe-

 

amount

of

compensation payable

loppet enligt punkt 5, ska det till-

 

under paragraph 5, the amount

gängliga beloppet fördelas så att

 

available shall be distributed in

förhållandet mellan en styrkt ford-

 

such a manner that the proportion

ran och det ersättningsbelopp som

 

between any established claim and

fordringsägaren faktiskt

erhåller

 

the amount of compensation actu-

enligt denna konvention är det

 

ally recovered by the claimant

samma för alla fordringsägare. An-

 

under this Convention shall be the

språk på ersättning för dödsfall och

 

same for all claimants. Claims in

personskada ska ha företräde fram-

 

respect of death or personal injury

för andra anspråk, utom i den ut-

 

shall have priority over other

sträckning som summan av sådana

 

claims, however, save to the extent

anspråk

överstiger

två

tredjedelar

 

that the aggregate of such claims

av det totala belopp som fastställts

 

exceeds two-thirds of the total

enligt punkt 5.

 

 

 

 

amount

established

in

accordance

 

 

 

 

 

 

 

 

with paragraph 5.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

7. The Assembly

of the

HNS

7. HNS-fondens församling får i

 

Fund may decide that, in excep-

undantagsfall besluta att ersättning

 

tional cases, compensation in ac-

enligt

konventionen

får betalas

 

cordance with this Convention can

även om ägaren inte har upprättat

46

be paid even if the owner has not

någon

fond enligt kapitel II. I

constituted a fund in accordance

sådana fall tillämpas punkt 5 d.

 

Prop. 2017/18:268

with chapter II. In such cases para-

 

 

 

 

 

 

 

graph 5(d) applies accordingly.

 

 

 

 

 

 

 

 

Related tasks of the HNS Fund

 

Ytterligare uppgifter för HNS-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

fonden

 

 

 

 

 

 

Article 15

 

 

 

 

 

Artikel 15

 

 

 

 

 

For the purpose of fulfilling its

För att fullgöra sin uppgift enligt

 

function under article 13, para-

artikel 13.1 a ska HNS-fonden ha

 

graph 1 (a), the HNS Fund shall

följande uppgifter:

 

 

 

 

have the following tasks:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(a) to

consider

claims

made

(a) Att

överväga

anspråk

som

 

against the HNS Fund;

 

 

 

riktas mot HNS-fonden.

 

 

 

(b) to prepare an estimate in the

(b) Att förbereda en beräkning i

 

form of a budget for each calendar

form av en budget för varje

 

year of:

 

 

 

 

 

 

kalenderår enligt följande:

 

 

Expenditure:

 

 

 

 

Utgifter:

 

 

 

 

 

(i) costs and expenses

of

the

(i) Kostnader

och utgifter

för

 

administration of the HNS Fund in

HNS-fondens förvaltning under

 

the relevant year and any deficit

året och underskott från verksam-

 

from operations in the preceding

heten från föregående år, och

 

 

years; and

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(ii) payments to be made by the

(ii) utbetalningar från HNS-fond-

 

HNS Fund in the relevant year;

 

en under året.

 

 

 

 

 

Income:

 

 

 

 

 

Inkomster:

 

 

 

 

 

(iii) surplus funds from

opera-

(iii) Överskott från verksamheten

 

tions in preceding years, including

under föregående

år,

inbegripet

 

any interest;

 

 

 

 

 

ränta,

 

 

 

 

 

 

(iv) initial

contributions

to

be

(iv) grundavgifter som ska betal-

 

paid in the course of the year;

 

as under året,

 

 

 

 

 

(v) annual

contributions

if

re-

(v) årsavgifter om sådana krävs

 

quired to balance the budget; and

för att balansera budgeten, och

 

 

(vi) any other income;

 

 

 

(vi) andra inkomster.

 

 

 

(c) to use at the request of a

(c) Att, på begäran av en kon-

 

State Party its good offices as

ventionsstat, ställa sina tjänster till

 

necessary to assist that State to

förfogande i den omfattning som

 

secure

promptly

such

personnel,

behövs för att hjälpa denna stat att

 

material and services as are

snabbt

förfoga

över

personal,

 

necessary to enable the State to

material och tjänster som staten be-

 

take measures to prevent or miti-

höver för att kunna vidta åtgärder

 

gate damage arising from an inci-

för att förhindra eller begränsa

 

dent in respect of which the HNS

skada som orsakats av en olycka

 

Fund may be called upon to pay

för vilken fonden kan komma att få

 

compensation under this Conven-

betala ersättning enligt denna kon-

 

tion; and

 

 

 

 

 

vention.

 

 

 

 

 

 

(d) to provide, on conditions laid

(d) Att, på villkor som föreskrivs

 

down in the internal regulations,

i interna föreskrifter, ställa kredit-

 

credit facilities with a view to the

möjligheter till förfogande för att

 

taking

of

preventive

measures

möjliggöra att

förebyggande

åt-

47

Prop. 2017/18:268 against damage arising from a particular incident in respect of which the HNS Fund may be called upon to pay compensation under this Convention.

gärder vidtas mot skada som orsak- ats av en olycka för vilken fonden kan komma att få betala ersättning enligt denna konvention.

 

General provisions on

 

 

Allmänna bestämmelser om

 

 

contributions

 

 

 

 

avgifter

 

 

 

 

Article 16

 

 

 

 

Artikel 16

 

 

 

 

1. The HNS Fund shall have a

1. HNS-fonden

ska ha

ett

all-

 

general account, which shall be

mänt konto som är fördelat i sek-

 

divided into sectors.

 

 

 

torer.

 

 

 

 

2. The HNS Fund shall, subject

2. HNS-fonden

ska, med beak-

 

to article 19, paragraphs 3 and 4,

tande av artikel 19.3 och 19.4,

 

also have separate accounts in

också ha särskilda konton för

 

 

respect of:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(a) oil as defined in article 1,

(a) olja enligt

artikel

1.5

a i

 

paragraph 5(a)(i) (oil account);

(oljekonto),

 

 

 

 

(b) liquefied

natural

gases of

(b) flytande naturgas av lätta kol-

 

light

hydrocarbons

with

methane

väten med metan som huvudsaklig

 

as the main constituent (LNG)

beståndsdel (LNG) (LNG-konto),

 

(LNG account); and

 

 

 

och

 

 

 

 

(c) liquefied petroleum gases of

(c) flytande petroleumgas

av

 

light

hydrocarbons

with

propane

lätta kolväten med propan och

 

and

butane

as

 

the

main

butan som huvudsakliga bestånds-

 

constituents (LPG) (LPG account).

delar (LPG) (LPG-konto).

 

 

 

3. There shall be initial contribu-

3. Det ska betalas grundavgifter

 

tions and, as required, annual con-

och, om nödvändigt, årsavgifter till

 

tributions to the HNS Fund.

HNS-fonden.

 

 

 

 

4. Contributions

to

the HNS

4. Avgifter till HNS-fonden ska

 

Fund shall be made into the gen-

betalas till det allmänna kontot

 

eral account in accordance with

enligt artikel 18, till de särskilda

 

article 18, to separate accounts in

kontona enligt artikel 19 och till

 

accordance with article 19 and to

antingen det allmänna kontot eller

 

either the general account or sepa-

de särskilda kontona enligt artik-

 

rate accounts in accordance with

el 20 eller artikel 21.5. Med för-

 

article 20 or article 21, para-

behåll för artikel 19.6 ska det all-

 

graph 5. Subject to article 19, para-

männa kontot betala ersättning för

 

graph 6, the general account shall

skada som orsakats av farliga och

 

be available to compensate damage

skadliga ämnen som omfattas av

 

caused by hazardous and noxious

det kontot och ett särskilt konto ska

 

substances covered by that ac-

betala ersättning för skada som or-

 

count, and a separate account shall

sakats av farliga och skadliga ämn-

 

be available to compensate damage

en som omfattas av det kontot.

 

 

caused by a hazardous and noxious

 

 

 

 

 

substance covered by that account.

 

 

 

 

 

5. For the purposes of article 18,

5. Om den mängd avgiftspliktig

 

article 19, paragraph 1(a)(i), para-

last som en person under ett kalen-

48

graph 1(a)(ii) and paragraph 1(b),

derår har tagit emot i en konven-

article 20 and article 21, para-

tionsstat

tillsammans

 

med den

Prop. 2017/18:268

graph 5, where the quantity of a

mängd avgiftspliktig last som tag-

 

given type of contributing cargo

its emot i samma konventionsstat

 

received in the territory of a State

av annan med vilken denna person

 

Party by any person in a calendar

är

i intressegemenskap

 

överstiger

 

year when aggregated with the

de gränser som anges i artikel 18,

 

quantities of the same type of

artikel

19.1

a

i

och

 

ii,

artik-

 

cargo received in the same State

el 19.1 b,

artikel

20

och

artik-

 

Party in that year by any associated

el 21.5, ska

denna person

betala

 

person or persons exceeds the limit

avgift enligt dessa artiklar för den

 

specified in the respective subpara-

mängd som denne faktiskt tagit

 

graphs, such a person shall pay

emot även om denna mängd inte

 

contributions in respect of the

översteg respektive gräns.

 

 

actual quantity received by that

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

person notwithstanding

that that

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

quantity did not exceed the res-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

pective limit.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6. "Associated

person"

means

6. Med ”annan med vilken denna

 

any subsidiary or commonly con-

person är i intressegemenskap” för-

 

trolled entity. The question wheth-

stås varje dotterbolag eller gemen-

 

er a person comes within this de-

samt

kontrollerad

enhet.

Frågan

 

finition shall be determined by the

om någon omfattas av denna defi-

 

national law of the State con-

nition ska avgöras enligt vederbör-

 

cerned.

 

 

 

ande stats nationella lag.

 

 

 

General provisions on annual

Allmänna bestämmelser om

 

 

contributions

 

 

 

årsavgifter

 

 

 

 

 

 

 

Article 17

 

 

 

Artikel 17

 

 

 

 

 

 

 

1. Annual contributions

to the

1. Årsavgifter

till det

allmänna

 

general account and to each sepa-

kontot och till varje särskilt konto

 

rate account shall be levied only as

ska tas ut bara om det behövs för

 

required to make payments by the

att göra utbetalningar från respek-

 

account in question.

 

 

tive konto.

 

 

 

 

 

 

 

2. Annual contributions

payable

2. Årsavgifter

 

enligt

artiklar-

 

pursuant to articles 18, 19 and

na 18 och 19 samt artikel 21.5 fast-

 

article 21, paragraph 5, shall be

ställs av

församlingen. Avgifterna

 

determined by the Assembly and

ska beräknas enligt de nämnda

 

shall be calculated in accordance

artiklarna på grundval av de enhet-

 

with those articles on the basis of

er avgiftspliktig last som tagits

 

the units of contributing cargo

emot under det föregående kalen-

 

received during

the

preceding

deråret eller annat år som försam-

 

calendar year or such other year as

lingen bestämmer.

 

 

 

 

 

the Assembly may decide.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3. The Assembly shall decide the

3. Församlingen

ska

 

bestämma

 

total amount of annual contribu-

den totala årsavgiften som ska tas

 

tions to be levied to the general ac-

ut till det allmänna kontot och till

 

count and to each separate account.

varje särskilt konto. Som en följd

 

Following that decision the Direc-

av

detta

beslut

 

ska

direktören,

 

tor shall, in respect of each State

i fråga

om varje

konventionsstat,

49

Prop. 2017/18:268 Party, calculate for each person liable to pay contributions in ac- cordance with article 18, article 19, paragraph 1 and paragraph 1bis, and article 21, paragraph 5, the amount of that person's annual contribution to each account, on the basis of a fixed sum for each unit of contributing cargo reported in respect of the person during the preceding calendar year or such other year as the Assembly may decide. For the general account, the above-mentioned fixed sum per unit of contributing cargo for each sector shall be calculated pursuant to the regulations contained in An- nex II to this Convention. For each separate account, the fixed sum per unit of contributing cargo referred to above shall be calculated by dividing the total annual contribu- tion to be levied to that account by the total quantity of cargo contri- buting to that account.

4.The Assembly may also levy annual contributions for adminis- trative costs and decide on the dis- tribution of such costs between the sectors of the general account and the separate accounts.

5.The Assembly shall also decide on the distribution between the relevant accounts and sectors of amounts paid in compensation for damage caused by two or more substances which fall within different accounts or sectors, on the basis of an estimate of the extent to which each of the substances involved contributed to the damage.

på grundval av ett bestämt belopp för varje enhet avgiftspliktig last som rapporterats beträffande en avgiftsskyldig för föregående år eller annat år som församlingen be- stämt, beräkna storleken på den årsavgift till varje konto som en avgiftsskyldig enligt artikel 18 samt artiklarna 19.1, 19.1bis och

21.5ska betala. För det allmänna kontot ska det bestämda belopp för varje enhet avgiftspliktig last som nämnts ovan, för varje sektor be- räknas enligt reglerna i bilaga II till denna konvention. För varje sär- skilt konto ska det bestämda be- lopp för varje enhet avgiftspliktig last som angetts ovan beräknas genom att dela den totala årsavgift- en som ska tas ut till detta konto med den sammanlagda mängden avgiftspliktig last till detta konto.

4.Församlingen får också ta ut årsavgifter för administrativa kost- nader och besluta om fördelningen av dessa kostnader mellan sektor- erna i det allmänna kontot och de särskilda kontona.

5.Församlingen ska också be- sluta om fördelningen mellan be- rörda konton och sektorer av er- sättningsbelopp för skada som or- sakats av två eller flera ämnen vilka faller inom olika konton eller sektorer, på grundval av en upp- skattning i vilken utsträckning som varje ämne bidragit till skadan.

 

Annual contributions to the

 

general account

 

Article 18

 

1. Subject to article 16, para-

 

graph 5, annual contributions to

50

the general account shall be made

Årsavgifter till det allmänna kontot

Artikel 18

1.Med beaktande av artikel 16.5 ska årsavgifter till det allmänna kontot betalas i fråga om varje

in respect of each State Party by

konventionsstat,

 

av

envar

som

Prop. 2017/18:268

any person who was the receiver in

under föregående

kalenderår eller

 

that State in the preceding calendar

annat år som församlingen bestäm-

 

year, or such other year as the As-

mer var mottagare i staten av sam-

 

sembly may decide, of aggregate

manlagt mer än 20 000 ton avgifts-

 

quantities exceeding 20,000 tonnes

pliktig last, med undantag för

 

of contributing cargo, other than

ämnen som anges i artikel 19.1 och

 

substances referred to in article 19,

19.1bis, som faller inom följande

 

paragraph 1 and paragraph 1bis,

sektorer:

 

 

 

 

 

 

which fall within the following

 

 

 

 

 

 

 

sectors:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(a) solid bulk materials referred

(a) fasta bulkvaror som anges i

 

to in article 1, paragraph 5(a)(vii);

artikel 1.5 a vii,

 

 

 

 

 

(b) substances

referred to

in

(b) ämnen som anges i punkt 2,

 

paragraph 2; and

 

 

 

och

 

 

 

 

 

 

(c) other substances.

 

 

(c) andra ämnen.

 

 

 

2. Annual contributions shall al-

2. Årsavgifter ska också betalas

 

so be payable to the general ac-

till det allmänna kontot av någon

 

count by persons who would have

som skulle ha varit avgiftsskyldig

 

been liable to pay contributions to

till ett särskilt konto enligt artik-

 

a separate account in accordance

el 19.1 och 19.1bis om inte dess

 

with article 19, paragraph 1 and

användning senarelagts eller upp-

 

paragraph 1bis, had its operation

hävts enligt artikel 19. Varje sär-

 

not been postponed or suspended

skilt konto vars användning har

 

in accordance with article 19. Each

senarelagts

eller

upphävts

enligt

 

separate account the operation of

artikel 19

ska

bilda

en särskild

 

which has been postponed or

sektor inom det allmänna kontot.

 

suspended under article 19 shall

 

 

 

 

 

 

 

form a separate sector within the

 

 

 

 

 

 

 

general account.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annual contributions to separate

Årsavgifter till de särskilda

 

 

accounts

 

 

 

 

 

kontona

 

 

 

 

 

 

Article 19

 

 

 

 

 

Artikel 19

 

 

 

 

 

 

1. Subject

to

article

16,

1. Med beaktande av artikel 16.5

 

paragraph

5,

annual contributions

ska årsavgifter till de särskilda

 

to separate accounts shall be made

kontona betalas i fråga om varje

 

in respect of each State Party:

 

konventionsstat

 

 

 

 

 

(a) in the case of the oil account,

(a) för oljekontot,

 

 

 

(i) by

any

person

who

has

(i) av envar

som i

den

staten

 

received in that State in the

under föregående kalenderår, eller

 

preceding calendar year, or such

annat år som församlingen bestäm-

 

other year as the Assembly may

mer, har tagit emot sammanlagt

 

decide, total

quantities

exceeding

mer än 150 000 ton avgiftspliktig

 

150,000 tonnes of contributing oil

olja som den har definierats i

 

as defined in article 1, paragraph 3

artikel 1.3 i 1971 års internation-

 

of the International Convention on

ella konvention om upprättandet av

 

the Establishment of an Interna-

en internationell fond för ersättning

 

tional Fund for Compensation for

av skada

orsakad av

förorening

51

Prop. 2017/18:268

Oil

Pollution

Damage,

1971, as

genom olja i dess vid varje tid

 

amended, and who is or would be

gällande lydelse och som är av-

 

liable to pay contributions to the

giftsskyldig till den internationella

 

International Oil Pollution Com-

oljeskadefonden enligt artikel 10 i

 

pensation Fund in accordance with

den konventionen, och

 

 

 

article 10 of that Convention; and

 

 

 

 

 

 

 

(ii) by any person who was the

(ii) av envar som var mottagare i

 

receiver in that State in the pre-

den staten under föregående kalen-

 

ceding calendar year, or such other

derår, eller annat år som försam-

 

year as the Assembly may decide,

lingen bestämmer, av sammanlagt

 

of

total

quantities

exceeding

mer än 20 000 ton andra oljor som

 

20,000 tonnes of other oils carried

transporterats i bulk och som anges

 

in bulk listed in appendix I of

i bihang I till bilaga I till 1973 års

 

Annex I to the International Con-

internationella konvention till för-

 

vention for the Prevention of Pol-

hindrande av förorening från far-

 

lution from Ships, 1973, as modi-

tyg, som den har ändrats genom

 

fied by the Protocol of 1978 relat-

1978 års protokoll i dess vid varje

 

ing thereto, as amended;

 

tid gällande lydelse,

 

 

 

(b) in

the

case

of

the LPG

(b) för

LPG-kontot,

av

envar

 

account, by any person who in the

som under föregående kalenderår,

 

preceding calendar year, or such

eller annat år som församlingen be-

 

other year as the Assembly may

stämmer, var mottagare i den

 

decide, was the receiver in that

staten

av

sammanlagt mer än

 

State of total quantities exceeding

20 000 ton LPG.

 

 

 

 

20,000 tonnes of LPG.

 

 

 

 

 

 

 

 

1bis

 

 

 

 

1bis

 

 

 

 

 

 

(a) In the case of the LNG ac-

(a) I fråga om LNG-kontot ska,

 

count, subject to article 16, para-

med förbehåll för artikel 16.5,

 

graph 5, annual contributions to

årliga

avgifter till

kontot

betalas

 

the LNG account shall be made in

i fråga om varje konventionsstat av

 

respect of each State Party by any

den som under det föregående

 

person who in the preceding calen-

kalenderåret, eller ett annat år som

 

dar year, or such other year as the

församlingen bestämmer,

mottog

 

Assembly may decide, was the re-

någon mängd LNG.

 

 

 

ceiver in that State of any quantity

 

 

 

 

 

 

 

of LNG.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(b) However, any

contributions

(b) Avgifter ska dock betalas av

 

shall be made by the person who,

den som, omedelbart före lossning-

 

immediately prior to its discharge,

en, hade äganderätt till en LNG-

 

held title to an LNG cargo dis-

last som lossats i en hamn eller

 

charged in a port or terminal of

terminal i den staten (lastägaren),

 

that State (the titleholder) where:

om

 

 

 

 

 

 

(i) the

titleholder

has entered

(i) lastägaren har slutit ett avtal

 

into an agreement with the receiver

med mottagaren om att lastägaren

 

that the titleholder shall make such

ska betala sådana avgifter, och

 

contributions; and

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(ii) the receiver has informed the

(ii) mottagaren

har

underrättat

 

State Party that such an agreement

konventionsstaten

att

ett

sådant

 

exists.

 

 

 

 

avtal föreligger.

 

 

 

 

(c) If the titleholder referred to

(c) Om lastägaren som nämnts i

52

in subparagraph (b) above does not

1bis b

ovan underlåter

att

betala

make the contributions or any part thereof, the receiver shall make the remaining contributions. The As- sembly shall determine in the internal regulations the circum- stances under which the titleholder shall be considered as not having made the contributions and the arrangements in accordance with which the receiver shall make any remaining contributions.

(d)Nothing in this paragraph shall prejudice any rights of recourse or reimbursement of the receiver that may arise between the receiver and the titleholder under the applicable law.

2. Subject to paragraph 3, the separate accounts referred to in paragraph 1 and paragraph 1bis above shall become effective at the same time as the general account.

3. The initial operation of a sepa- rate account referred to in arti- cle 16, paragraph 2 shall be post- poned until such time as the qua- ntities of contributing cargo in re- spect of that account during the preceding calendar year, or such other year as the Assembly may decide, exceed the following lev- els:

(a)350 million tonnes of contributing cargo in respect of the oil account;

(b)20 million tonnes of contributing cargo in respect of the LNG account; and

(c)15 million tonnes of contributing cargo in respect of the LPG account.

4. The Assembly may suspend the operation of a separate account if:

(a)the quantities of contributing cargo in respect of that account during the preceding calendar year fall below the respective level specified in paragraph 3; or

(b)when six months have elapsed from the date when the

avgifter helt eller till någon del ska Prop. 2017/18:268 mottagaren betala uteblivna avgift-

er. Församlingen ska i interna före- skrifter bestämma under vilka om- ständigheter lastägaren ska anses ha underlåtit att betala avgifter och hur mottagaren ska betala utebliv- na avgifter.

(d)Inget i denna punkt ska på- verka den rätt till regress eller åter- betalning som kan uppkomma mel- lan mottagaren och lastägaren en- ligt tillämplig lag.

2.Med förbehåll för punkt 3 ska de särskilda konton som anges i punkt 1 och 1bis träda i kraft vid samma tidpunkt som det allmänna kontot.

3.Den inledande användningen av ett särskilt konto som anges i artikel 16.2 ska senareläggas intill dess att mängden avgiftspliktig last för kontot under föregående kalen- derår, eller ett annat år som för- samlingen bestämmer, uppgår till följande mängder:

(a) 350 miljoner ton avgifts-

pliktig last för oljekontot.

 

(b) 20 miljoner ton avgiftspliktig

 

last för LNG-kontot.

 

(c) 15 miljoner ton avgiftspliktig

 

last för LPG-kontot.

 

4. Församlingen får upphäva an-

 

vändningen av ett särskilt konto

 

om

 

(a) mängden avgiftspliktig last

 

för kontot under föregående kalen-

 

derår understeg de gränser som

 

anges i punkt 3, eller

 

(b) sex månader har förflutit från

 

förfallodagen för avgifterna och de

53

Prop. 2017/18:268 contributions were due,

the

total

samlade obetalda avgifterna över-

unpaid

contributions

to

that

stiger tio procent av det senaste

account exceed ten per cent of the

beslutet om avgiftsuttag till detta

most recent levy to that account in

konto enligt punkt 1.

 

accordance with paragraph 1.

 

 

 

 

5. The

Assembly may

reinstate

5. Församlingen får återställa an-

the operation of a separate account

vändningen av ett särskilt konto

which has been suspended in

som har upphävts enligt punkt 4.

accordance with paragraph 4.

 

 

 

 

6. Any person who would be lia-

6. En person

som skulle

vara

ble to pay contributions to a sepa-

skyldig att betala avgifter till ett

rate account the operation of which

särskilt konto om inte dess an-

has been postponed in accordance

vändning hade

senarelagts

enligt

with paragraph 3 or suspended in

punkt 3 eller hade upphävts enligt

accordance with paragraph 4, shall

punkt 4 ska betala förfallna avgift-

pay into the general account the

er avseende det kontot till det all-

contributions due by that person in

männa kontot. För beräkning av

respect of that separate account.

framtida avgifter ska det senare-

For the purpose of calculating

lagda eller upphävda kontot bilda

future contributions, the postponed

en ny sektor i det allmänna kontot

or suspended separate

account

och ska vara underkastat HNS-

shall form a new sector in the gen-

punktsystemet i bilaga II.

 

eral account and shall be subject to

 

 

 

the HNS points system defined in Annex II.

 

Initial contributions

 

Article 20

 

1. In respect of each State Party,

 

initial contributions shall be made

 

of an amount which shall, for each

 

person liable to pay contributions

 

in accordance with article 16,

 

paragraph 5, articles 18, 19 and

 

article 21, paragraph 5, be calcu-

 

lated on the basis of a fixed sum,

 

equal for the general account and

 

each separate account, for each

 

unit of contributing cargo received

 

in that State during the calendar

 

year preceding that in which this

 

Convention enters into force for

 

that State.

 

2. The fixed sum and the units

 

for the different sectors within the

 

general account as well as for each

 

separate account referred to in

 

paragraph 1 shall be determined by

54

the Assembly.

Grundavgifter

Artikel 20

1.I fråga om varje konventions- stat, ska grundavgifter betalas med ett belopp som för varje person som är avgiftsskyldig enligt artik- larna 16.5, 18, 19 och 21.5 be- räknas på grundval av ett bestämt belopp, lika för det allmänna kontot och varje särskilt konto, per enhet avgiftspliktig last som mottagits i staten under kalender- året närmast före det år då denna konvention träder i kraft för den staten.

2.Det bestämda beloppet och de enheter för de olika sektorerna inom det allmänna kontot liksom för varje särskilt konto vilka anges

ipunkt 1 ska bestämmas av för- samlingen.

3.Initial contributions shall be paid within three months following the date on which the HNS Fund issues invoices in respect of each State Party to persons liable to pay contributions in accordance with paragraph 1.

-----------------------------------------

3.Grundavgifter ska betalas Prop. 2017/18:268 inom tre månader från den dag som

HNS-fonden skickar fakturor i fråga om varje konventionsstat till avgiftsskyldiga personer enligt punkt 1.

-----------------------------------------

Non-reporting

 

 

 

Förfallna avgifter

 

 

 

 

Article 21bis

 

 

 

Artikel 21bis

 

 

 

 

 

1. Where a State Party does not

1. När

en

konventionsstat

inte

 

fulfil its obligations under article

fullgör

sina

skyldigheter enligt

 

21, paragraph 2, and this results in

artikel 21.2 och detta medför en

 

a financial loss for the HNS Fund,

ekonomisk förlust för HNS-

 

that State Party shall be liable to

fonden, ska staten vara skyldig att

 

compensate the HNS Fund for

ersätta HNS-fonden för förlusten.

 

such loss. The Assembly shall,

Församlingen ska, enligt rekom-

 

upon

recommendation of

the

mendationer av direktören, besluta

 

Director,

decide

whether

such

om en stat ska betala en sådan

 

compensation shall be payable by

ersättning.

 

 

 

 

 

a State.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2. No compensation for any in-

2. Ingen ersättning för en olycka

 

cident shall be paid by the HNS

ska betala av HNS-fonden för

 

Fund for damage in the territory,

skada i en konventionsstats terri-

 

including the territorial sea, of a

torium, inbegripet dess territorial-

 

State Party in accordance with

vatten enligt artikel 3 a, dess ex-

 

article 3(a), the exclusive econom-

klusiva ekonomiska zon eller dess

 

ic zone or other area of a State

område

i övrigt enligt

artikel 3 b,

 

Party in accordance with article

eller skada enligt artikel 3 c, på

 

3(b), or damage in accordance with

grund av en viss olycka eller för

 

article 3(c) in respect of a given in-

förebyggande åtgärder, var de än

 

cident or for preventive measures,

vidtagits, i enlighet med artikel 3 d,

 

wherever

taken,

in

accordance

tills skyldigheterna

enligt

artik-

 

with article 3(d), until the obliga-

el 21.2

och

21.4

har

fullgjorts

 

tions under article 21, paragraphs 2

beträffande den staten för alla år

 

and 4 have been complied with in

innan den olycka inträffat som er-

 

respect of that State Party for all

sättningen avser. Församlingen ska

 

years prior to the occurrence of an

besluta i HNS-fondens interna

 

incident for which compensation is

föreskrifter under vilka omständig-

 

sought. The Assembly shall deter-

heter en konventionsstat ska anses

 

mine in the internal regulations of

ha underlåtit att fullgöra dessa för-

 

the HNS Fund the circumstances

pliktelser.

 

 

 

 

 

under which a State Party shall be

 

 

 

 

 

 

 

considered as not having fulfilled

 

 

 

 

 

 

 

these obligations.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3. Where compensation has been

3. När ersättning har vägrats tills

 

denied

temporarily

in

accordance

vidare i enlighet med punkt 2, ska

55

Prop. 2017/18:268 with paragraph 2, compensation shall be denied permanently if the obligations under article 21, paragraphs 2 and 4 have not been fulfilled within one year after the Director has notified the State Party of its failure to fulfil these obligations.

4.Any payments of contri- butions due to the HNS Fund shall be set off against compensation due to the debtor, or the debtor's agents.

5.Paragraphs 2 to 4 shall not apply to claims in respect of death or personal injury.

den vägras slutgiltigt om förpliktel- serna enligt artikel 21.1 och 21.4 inte har fullgjorts inom ett år efter det att direktören har meddelat konventionsstaten om att den inte har fullgjort dessa förpliktelser.

4.Varje betalning av avgifter till HNS-fonden ska avräknas mot ersättning som ska utgå till gälde- nären eller dennes företrädare.

5.Punkterna 2–4 ska inte tilläm- pas på ersättningskrav beträffande dödsfall eller personskada.

Non-payment of contributions

Article 22

1.The amount of any contri- bution due under articles 18, 19, 20 or article 21, paragraph 5 and which is in arrears shall bear interest at a rate which shall be determined in accordance with the internal regulations of the HNS Fund, provided that different rates may be fixed for different circumstances.

2.Where a person who is liable to pay contributions in accordance with articles 18, 19, 20 or article 21, paragraph 5 does not fulfil the obligations in respect of any such contribution or any part thereof and is in arrears, the Director shall take all appropriate action, including court action, against such a person on behalf of the HNS Fund with a view to the recovery of the amount due. However, where the defaulting contributor is manifestly insolvent or the circumstances otherwise so warrant, the Assembly may, upon recommendation of the Director, decide that no action shall be taken or continued against the contri-

56butor.

Förfallna avgifter

Artikel 22

1.Avgiftsbelopp som avses i artikel 18, 19, 20 eller 21.5 och som är förfallet till betalning ska löpa med ränta enligt en räntesats som fastställs enligt HNS-fondens interna reglemente, varvid olika räntesatser får fastställas för olika förhållanden.

2.Om den som är skyldig att betala avgifter enligt artikel 18, 19, 20 eller 21.5 helt eller delvis är i dröjsmål med betalningen, ska direktören på HNS-fondens vägnar vidta alla erforderliga åtgärder mot denne för att driva in beloppet. Är den avgiftsskyldige uppenbart på obestånd eller föreligger annars skäl därtill kan emellertid försam- lingen på förslag av direktören besluta att ingen åtgärd ska vidtas mot den avgiftsskyldige eller att redan påbörjade åtgärder inte ska fullföljas.

-----------------------------------------

 

 

 

-----------------------------------------

 

Prop. 2017/18:268

Chapter IV

 

 

 

Kapitel IV

 

 

 

 

 

 

Claims and actions

 

 

Anspråk och talan

 

 

 

 

Limitation of actions

 

 

Preskription

 

 

 

 

 

Article 37

 

 

 

Artikel 37

 

 

 

 

 

 

-----------------------------------------

 

 

 

-----------------------------------------

 

 

2. Rights to compensation under

2. Rätt

till

ersättning

enligt

 

chapter III shall be extinguished

kapitel III upphör om talan inte har

 

unless an action is brought

väckts

enligt

bestämmelserna

i

 

thereunder or a notification has

kapitlet eller en underrättelse inte

 

been made pursuant to article 39,

har lämnats enligt artikel 39.7

 

paragraph 7, within three years

inom tre år från den dag som den

 

from the date when the person

skadelidande

fick

eller rimligen

 

suffering the damage knew or

borde ha fått kännedom om

 

ought reasonably to have known of

skadan.

 

 

 

 

 

 

 

the damage.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

3. In no case, however, shall an

3. Talan

får emellertid

inte

i

 

action be brought later than ten

något fall väckas sedan tio år har

 

years from the date of the incident

gått från dagen för den olycka som

 

which caused the damage.

 

orsakade skadan.

 

 

 

 

4. Where the incident consists of

4. Om olyckan utgörs av en serie

 

a series of occurrences, the ten-

av händelser ska den tioårsperiod

 

year period mentioned in para-

som anges i punkt 3 räknas från

 

graph 3 shall run from the date of

dagen för den senaste händelsen.

 

 

the last of such occurrences.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-----------------------------------------

 

 

 

-----------------------------------------

 

 

Jurisdiction in respect of action

Behörig domstol för talan mot

 

against the HNS Fund or taken by

HNS-fonden eller för talan av

 

the HNS Fund

 

 

 

HNS-fonden

 

 

 

 

 

Article 39

 

 

 

Artikel 39

 

 

 

 

 

 

1. Subject

to the

subsequent

1. Om inte annat följer av vad

 

provisions of this article, any

som anges i denna artikel får en

 

action against the HNS Fund for

talan mot HNS-fonden om ersätt-

 

compensation

under

article 14

ning enligt artikel 14 endast väckas

 

shall be brought only before a

vid en domstol som enligt artik-

 

court

having

jurisdiction

under

el 38 är behörig att pröva en talan

 

article 38 in respect of actions

mot den ägare som är ansvarig för

 

against the owner who is liable for

den skada som orsakats av den

 

damage caused by the relevant

ifrågavarande olyckan eller vid en

 

incident or before a court in a State

domstol

hos

en

konventionsstat

 

Party

which

would

have

been

som skulle

varit

behörig

om en

57

Prop. 2017/18:268 competent if an owner had been liable.

 

2. In

the

event

that

the

ship

 

carrying the hazardous or noxious

 

substances

which

 

caused

the

 

damage has not been identified, the

 

provisions of article 38, paragraph

 

1, shall apply mutatis mutandis to

 

actions against the HNS Fund.

 

 

3. Each State Party shall ensure

 

that its courts have jurisdiction to

 

entertain such actions against the

 

HNS Fund as are referred to in

 

paragraph 1.

 

 

 

 

 

 

 

4. Where

an

 

action

for

 

compensation for damage has been

 

brought before a court against the

 

owner or the owner's guarantor,

 

such court shall have exclusive

 

jurisdiction over any action against

 

the HNS Fund for compensation

 

under the provisions of article 14

 

in respect of the same damage.

 

 

5. Each State Party shall ensure

 

that the HNS Fund shall have the

 

right to intervene as a party to any

 

legal

proceedings

instituted

in

 

accordance with

this

Convention

 

before a competent court of that

 

State against the owner or the

 

owner's guarantor.

 

 

 

 

 

 

6. Except as otherwise provided

 

in paragraph 7, the HNS Fund

 

shall not be bound by any

 

judgement

or

 

decision

in

 

proceedings to which it has not

 

been a party or by any settlement

 

to which it is not a party.

 

 

 

7. Without

prejudice

to

the

 

provisions of paragraph 5, where

 

an action under this Convention

 

for compensation for damage has

 

been brought against an owner or

 

the owner's guarantor before a

 

competent court in a State Party,

 

each party to the proceedings shall

 

be entitled under the national law

 

of that State to notify the HNS

 

Fund of the proceedings. Where

 

such notification has been made in

58

accordance

with

the

formalities

ägare hade varit ansvarig.

2.Om det fartyg som transporte- rade de farliga och skadliga äm- nena som orsakade skadan inte har kunnat identifieras, ska bestäm- melserna i artikel 38.1 tillämpas vid talan som förs mot HNS- fonden.

3.Varje konventionsstat ska se till att dess domstolar har behör- ighet att pröva en sådan talan mot HNS-fonden som anges i punkt 1.

4.Har talan om ersättning för skada väckts mot ägaren eller dennes garant vid en domstol, är denna domstol såvitt angår samma skada ensam behörig att pröva talan mot HNS-fonden om ersätt- ning enligt bestämmelserna i artik- el 14.

5.Varje konventionsstat ska se till att HNS-fonden har rätt att träda in som part i en rättegång som enligt denna konvention förs mot ägaren eller dennes garant vid behörig domstol i den staten.

6.Utom i fall som anges i punkt 7 är HNS-fonden inte bund- en av dom eller beslut i rättegång i vilken fonden inte har varit part eller av förlikning i vilken fonden inte har deltagit.

7.Har talan om ersättning för skada väckts enligt denna kon- vention mot en ägare eller dennes garant vid en behörig domstol hos en konventionsstat, ska varje part i målet vara berättigad enligt den nationella lagen i den staten att underrätta HNS-fonden om rätte- gången, utan att detta får medföra inskränkning av vad som anges i punkt 5. Har sådan underrättelse skett i enlighet med de föreskrifter

iformellt avseende som ställs upp i

required by the law of the court

lagen i

den stat där talan väckts

Prop. 2017/18:268

seized and in such time and in such

och inom sådan tid och på sådant

 

a manner that the HNS Fund has in

sätt att HNS-fonden har kunnat på

 

fact been in a position effectively

ett verkningsfullt sätt träda in som

 

to intervene as a party to the pro-

part i rättegången, ska dom som

 

ceedings, any judgement rendered

meddelas av domstolen i en sådan

 

by the court in such proceedings

rättegång, sedan den fått laga kraft

 

shall, after it has become final and

och kan verkställas i den stat där

 

enforceable in the State where the

den meddelades, vara bindande för

 

judgement

was

given, become

HNS-fonden i den betydelsen att

 

binding upon the HNS Fund in the

domstolens avgörande i saken inte

 

sense that the facts and findings in

får ifrågasättas av HNS-fonden

 

that judgement may not be

även om HNS-fonden faktiskt inte

 

disputed by the HNS Fund even if

har trätt in i rättegången.

 

 

the HNS Fund has not actually

 

 

 

 

 

 

 

intervened in the proceedings.

 

 

 

 

 

 

 

 

Recognition and enforcement

 

Erkännande och verkställighet

 

 

Article 40

 

 

 

Artikel 40

 

 

 

 

 

1. Any

judgement given by a

1. En dom som meddelats av en

 

court

with

jurisdiction

in

domstol som är behörig enligt ar-

 

accordance with article 38, which

tikel 38 ska om den kan verkställas

 

is enforceable in the State of origin

i den stat där den meddelats och

 

where it is no longer subject to

där inte längre kan överklagas med

 

ordinary forms of review, shall be

ordinära

rättsmedel

erkännas

av

 

recognized in any State Party,

alla konventionsstater utom

 

 

except:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

(a) where

the

judgement

was

(a) om domen erhållits genom ett

 

obtained by fraud; or

 

svikligt förfarande, eller

 

 

(b) where the defendant was not

(b) om svarande inte getts skäligt

 

given reasonable notice and a fair

rådrum och erhållit en skälig

 

opportunity to present the case.

 

möjlighet att föra sin talan.

 

 

2. A judgement recognized

un-

2. En

dom

som

erkänns enligt

 

der paragraph 1 shall be enforcea-

punkt 1 kan verkställas hos varje

 

ble in each State Party as soon as

konventionsstat så snart som de

 

the formalities required in that

föreskrifter

i

formellt avseende

 

State have been complied with.

som uppställs i den staten blivit

 

The formalities shall not permit the

uppfyllda.

Dessa föreskrifter

får

 

merits of the case to be re-opened.

inte tillåta en ny prövning av den

 

 

 

 

 

 

sak som avgjorts genom domen.

 

3. Subject to any decision con-

3. En dom som meddelats mot

 

cerning the distribution referred to

HNS-fonden av en domstol som är

 

in article 14, paragraph 6, any

behörig enligt artikel 39.1 och 39.3

 

judgement given against the HNS

ska om domen kan verkställas i

 

Fund by a court having jurisdiction

den stat där den meddelats och där

 

in accordance with article 39, par-

inte längre kan överklagas med

 

agraphs 1 and 3 shall, when it has

ordinära

rättsmedel

erkännas

och

 

become enforceable in the State of

verkställas hos alla konventions-

 

origin and is in that State no longer

stater med iakttagande av ett beslut

59

Prop. 2017/18:268 subject to

ordinary forms of

re-

om fördelningen enligt artikel 14.6.

view, be recognized and enforcea-

 

 

 

ble in each State Party.

 

 

 

 

 

Subrogation and recourse

 

Subrogations- och regressrätt

Article 41

 

 

 

 

Artikel 41

 

 

1. The

HNS

Fund

shall,

in

1. HNS-fonden ska inträda såvitt

respect of any amount of

avser belopp som den betalat i

compensation for damage paid by

ersättning för

skada enligt artik-

the HNS Fund in accordance with

el 14.1 i den rätt som den som fått

article 14, paragraph 1, acquire by

ersättning kan ha mot ägaren eller

subrogation the rights that the

dennes garant.

 

person so compensated may enjoy

 

 

 

against the owner or the owner's

 

 

 

guarantor.

 

 

 

 

 

 

 

2. Nothing in

this

Convention

2. Bestämmelserna i denna kon-

shall prejudice any rights of re-

vention inskränker inte HNS-fond-

course or subrogation of the HNS

ens regress- eller subrogationsrätt

Fund against any person, including

mot annan person, inbegripet de

persons referred to in article 7,

som anges i artikel 7.2 d, än som

paragraph 2(d), other than those

avses i föregående punkt i den

referred to in the previous para-

utsträckning som de kan begränsa

graph, in so far as they can limit

sitt ansvar. Under alla förhållanden

their liability. In any event the

ska HNS-fondens subrogationsrätt

right of the HNS Fund to subro-

mot sådana personer inte vara

gation against such persons shall

mindre förmånlig än den rätt som

not be less favourable than that of

tillkommer

en

försäkringsgivare

an insurer of the person to whom

för den som fått ersättning.

compensation has been paid.

 

 

 

 

3. Without prejudice to any other

3. Har en

konventionsstat eller

rights of subrogation or recourse

en myndighet hos staten enligt

against the HNS Fund which may

bestämmelser i nationell lag betalat

exist, a State Party or agency

ersättning för skada ska de inträda i

thereof which has paid compensa-

den rätt som den som fått ersätt-

tion for damage in accordance with

ning skulle ha haft enligt denna

provisions of national law shall

konvention. Detta får dock inte

acquire by subrogation the rights

hindra att andra subrogations- eller

which the person so compensated

regressrätter som finns kan göras

would have enjoyed under this

gällande mot HNS-fonden.

Convention.

 

 

 

 

 

 

-----------------------------------------

-----------------------------------------

60

2.5

Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1083) Prop. 2017/18:268

 

om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av

 

olja

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5§13

Den som underlåter att fullgöra

Den som uppsåtligen eller av

sin uppgiftsskyldighet eller upp-

oaktsamhet lämnar oriktig uppgift

såtligen eller av oaktsamhet lämn-

döms till böter, om gärningen inte

ar oriktig uppgift dömes till böter,

är belagd med straff i brottsbalken.

om ej gärningen är belagd med

Allmänt åtal får väckas endast

straff i brottsbalken. Allmänt åtal

efter anmälan från Sjöfartsverket.

får väckas endast efter anmälan

 

från sjöfartsverket.

 

Sjöfartsverket får förelägga upp-

Sjöfartsverket får förelägga upp-

giftsskyldig vid vite att inom viss

giftsskyldig vid vite att lämna upp-

tid inkomma med uppgiften.

gifter inom en viss tid.

 

 

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

13Senaste lydelse 1982:277.

61

Prop. 2017/18:268 2.6

Förslag till lag om ändring i lagen (1976:661)

 

om immunitet och privilegier i vissa fall

Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall1 ska ha följande lydelse.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Föreslagen lydelse

 

 

Bilaga2

 

 

 

Immunitet och/eller privilegier gäller för

Tillämplig

inter-

följande

nationell

överens-

 

kommelse

 

Internationella organ

Fysiska personer

 

 

 

 

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

 

77. Asiatiska banken för

Ledamöterna av

Avtal den 29 juni 2015

infrastrukturinvesteringar

bankens

styrelse

om

inrättande

av

 

och

personer

Asiatiska banken

för

 

med tjänst eller

infrastrukturinvesteringar

 

uppdrag

hos

med av Sverige anmäld

 

banken

 

reservation

 

78.Den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen

Konventionen

den

30 april 2010

om ansvar

och ersättning för skada

isamband med sjö- transport av farliga och skadliga ämnen (2010 års HNS-konvention)

1Lagen omtryckt 1994:717.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1996:527.

2Senaste lydelse av bilagan 2017:498.

62

2.7

Förslag till lag om ändring i lagen (1980:424)

Prop. 2017/18:268

 

om åtgärder mot förorening från fartyg

 

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 6 § lagen (1980:424) om åtgärder mot

 

förorening från fartyg1 ska ha följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

7kap. 6 §2

Om ett fartyg ombord saknar ett

Om ett fartyg ombord saknar ett

certifikat som det ska ha enligt 10,

certifikat som det ska ha enligt 10,

10 a eller 11 a kap. sjölagen

10 a, 11 eller 11 a kap. sjölagen

(1994:1009), får Transportstyrel-

(1994:1009), får Transportstyrel-

sen eller den myndighet som

sen eller den myndighet som

regeringen bestämmer besluta om

regeringen bestämmer besluta om

1.förbud för fartyget att anlöpa eller avgå från en svensk hamn eller från en tilläggsplats som ligger inom svenskt territorium,

2.förbud mot fartygets vidare resa, om det är fråga om ett svenskt fartyg.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

1Lagen omtryckt 1983:463.

2Senaste lydelse 2017:724 (jfr 2017:1243).

63

Prop. 2017/18:268 2.8

Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 19 § miljöbalken ska ha följande

lydelse.

 

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

10 kap.

 

19 §1

Detta kapitel gäller inte miljöskador som

1. omfattas av 10 eller 10 a kap.

1. omfattas av 10, 10 a eller

sjölagen (1994:1009),

11 kap. sjölagen (1994:1009),

2. omfattas av lagen (2005:253)

2. omfattas av lagen (2005:253)

om ersättning från de internation-

om ersättning från de internation-

ella oljeskadefonderna,

ella oljeskadefonderna eller lagen

 

 

(2018:000) om den internationella

 

 

fonden för farliga och skadliga

 

 

ämnen,

3.orsakats av en väpnad konflikt, en fientlighet, ett inbördeskrig, ett uppror eller en exceptionell och oundviklig naturhändelse som det inte varit möjligt att skydda sig mot, eller

4.orsakats av en verksamhet eller åtgärd vars enda syfte varit att skydda mot en naturkatastrof.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

1Senaste lydelse 2013:326 (jfr 2013:541).

64

2.9

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:968)

Prop. 2017/18:268

 

om ändring i miljöbalken

 

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 19 § miljöbalken i stället för lydelsen

 

enligt lagen (2010:968) om ändring i den balken ska ha följande lydelse.

 

Lydelse enligt SFS 2013:325

Föreslagen lydelse

 

10kap. 19 §

Detta kapitel gäller inte miljöskador som

1. omfattas av 10 eller 10 a kap.

1. omfattas av 10, 10 a eller

sjölagen (1994:1009),

11 kap. sjölagen (1994:1009),

2. omfattas av lagen (2005:253)

2. omfattas av lagen (2005:253)

om ersättning från de internation-

om ersättning från de internation-

ella oljeskadefonderna,

ella oljeskadefonderna eller lagen

 

(2018:000) om den internationella

 

fonden för farliga och skadliga

 

ämnen,

3.omfattas av lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radio- logiska olyckor,

4.orsakats av en väpnad konflikt, en fientlighet, ett inbördeskrig, ett uppror eller en exceptionell och oundviklig naturhändelse som det inte varit möjligt att skydda sig mot, eller

5.orsakats av en verksamhet eller åtgärd vars enda syfte varit att skydda mot en naturkatastrof.

65

Prop. 2017/18:268 3

Ärendet och dess beredning

Den internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (HNS-konven- tionen) antogs av Internationella sjöfartsorganisationen (International Maritime Organization, IMO) år 1996. Konventionen trädde inte i kraft, eftersom inte tillräckligt många länder anslöt sig till den. År 2010 antogs ett tilläggsprotokoll till konventionen, med vissa ändringar. Efter änd- ringarna benämns konventionen 2010 års HNS-konvention. En konsoli- derad version av konventionen och protokollet finns i bilaga 1.

HNS-utredningen har i betänkandet Skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods (SOU 2006:92) föreslagit att Sverige ska ansluta sig till 1996 års HNS-konvention.

Hösten 2011 fick en utredare i uppdrag att biträda Justitiedepartement- et med att ta fram ett underlag för bedömningen av om Sverige ska till- träda 2010 års HNS-konvention och föreslå de författningsändringar som behövs eller som annars bedöms lämpliga i samband med ett tillträde. Uppdraget redovisades i promemorian Skadeståndsansvar för miljöfar- liga sjötransporter (Ds 2012:14). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 2. Lagförslagen i promemorian finns i bilaga 3.

Promemorian har remissbehandlats (Ju2012/03690/L3). En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 4. Vidare har vissa särskilt berörda remissinstanser (Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Domstolsverket, Kustbevakningen, Axel Ax:son Johnsons institut för sjörätt och annan transporträtt, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Sveriges dispaschör, Innovations- och kemiindustrierna i Sverige (IKEM), Skärgårdsredarna, Svensk Sjöfart, Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet (SPBI) och Sveriges Fiskares Riksförbund) genom en kompletterande remittering fått tillfälle att inkomma med synpunkter på förslagen i propositionen om behörig domstol och verkställighet av utländska domar (avsnitt 8), åtgärder mot fartyg som saknar ansvarsförsäkring (avsnitt 11) och lag om den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen (avsnitt 12 och 14). Dessutom har några remissinstanser (Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Åklagarmyndigheten, Justitiekanslern, Sjöfartsverket, Trans- portstyrelsen, Energigas, IKEM, SPBI och Sveriges Hamnar) genom en kompletterande remittering fått tillfälle att lämna synpunkter på förslagen i propositionen när det gäller sanktioner mot den som underlåter att lämna uppgifter om mottagna ämnen (avsnitt 14).

Sedan det konstaterats att 2010 års protokoll medför att det bemynd- igande som fanns för medlemsstaterna att tillträda 1996 års konvention behöver ersättas antogs ett sådant av rådet för rättsliga och inrikes frågor den 25 april 2017 (2017/769 och 2017/770). Enligt det nya bemyndig- andet ska medlemsstaterna tillträda protokollet snarast och om möjligt senast år 2021. Eftersom 1996 års konvention och 2010 års protokoll ska bilda ett enda instrument mellan parterna till protokollet innebär ett tillträde till protokollet ett tillträde till den nya 2010 års HNS-konvention.

I propositionen behandlas också en framställan från Transportstyrelsen (TSS 2012-1149) med förslag till ändringar i sjölagen (1994:1009). Framställan har remissbehandlats (Ju2012/04490/L3). Framställan finns i

66

bilaga 5 och dess lagförslag finns i bilaga 6. En förteckning över remiss- Prop. 2017/18:268 instanserna finns i bilaga 7.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 3 maj 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bi- laga 9. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 8 och i författnings- kommentaren. Regeringen följer i allt väsentligt Lagrådets förslag. I för- hållande till lagrådsremissens förslag görs det även vissa språkliga och redaktionella ändringar.

4Skadeståndsansvar för skador i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen

4.1Ansvar för oljeskador

Oljeförorening från tankfartyg

Bestämmelser om ersättning vid utsläpp av olja från tankfartyg finns i 10 kap. sjölagen och lagen (2005:253) om ersättning från de internatio- nella oljeskadefonderna. Bestämmelserna bygger på 1992 års internatio- nella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (ansvarighetskonventionen) och 1992 års internationella konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (fondkonventionen) samt 2003 års protokoll till fondkonventionen.

Fartygsägaren har enligt dessa bestämmelser ett strikt ansvar, dvs. oberoende av vållande, för föroreningsskador som uppkommer genom utsläpp av beständig mineralolja från tankfartyg, t.ex. i samband med att ett fartyg går på grund. Skadeståndsansvaret kanaliseras till fartygsägar- en. Det innebär att utgångspunkten är att endast ägaren till fartyget kan hållas ekonomiskt ansvarig för skadorna. Utrymmet att rikta anspråk mot andra personer än ägaren är begränsat. Därmed minskar behovet av för- säkringsskydd och kostnader för processer.

Särskilda regler om ansvarsbegränsning för fartygsägaren gäller och endast i undantagsfall kan ägaren helt undgå ansvar. Ägare till fartyg av viss minsta storlek är vidare skyldig att ha en ansvarsförsäkring eller ställa annan betryggande säkerhet för att täcka sitt ansvar.

Om en skadelidande inte kan få full ersättning för en oljeskada, kan denne i vissa fall få ersättning från de internationella oljeskadefonderna. Det gäller bland annat om skadorna överskrider ägarens rätt till ansvars- begränsning.

67

Prop. 2017/18:268 Förorening genom bunkerolja

I sjölagen finns särskilda bestämmelser om skadeståndsansvar för föro- rening genom bunkerolja (10 a kap.). Bunkerolja är olja som används för ett fartygs drift. Bestämmelserna bygger på 2001 års internationella kon- vention om ansvarighet för skada orsakad genom bunkerolja (bunkerkon- ventionen).

Fartygsägaren har ett strikt ansvar för föroreningsskador som orsakas av bunkerolja. Redaren, den som hyr fartyget utan besättning eller annan som i redarens ställe har hand om fartygets drift har samma ansvar som ägaren. Ansvaret kanaliseras till fartygsägaren och de som delar ägarens ansvar, vilka endast i vissa undantagsfall kan undgå ansvar. För bunker- oljeskador finns inga särskilda bestämmelser om ansvarsbegränsning. I stället gäller de allmänna bestämmelserna i 9 kap. sjölagen. På motsvar- ande sätt som när det gäller oljeförorening från tankfartyg finns det en skyldighet att försäkra fartyget mot bunkeroljeskador.

Den särskilda regleringen om ansvar för bunkeroljeskador gäller alla slags fartyg och omfattar även utsläpp av icke beständig mineralolja. Den är dock subsidiär i förhållande till 10 kap. sjölagen, som ska tillämpas vid utsläpp av bunkerolja från tankfartyg när det är fråga om beständig mineralolja.

Annan förorening genom olja

Fartygsägaren har i vissa fall ett strikt ansvar också för föroreningsskada orsakad av olja i andra situationer än vid utsläpp av beständig mineralolja från tankfartyg eller utsläpp av bunkerolja (10 kap. 19 § andra stycket sjölagen). Någon kanalisering av ansvaret till fartygsägaren sker inte i dessa fall, vilket innebär att skadeståndsanspråk kan riktas mot andra personer som har varit inblandade i en fartygsolycka eller ett utsläpp. Det finns inte heller någon skyldighet för fartygsägaren att försäkra sig mot dessa oljeskador. En redare är däremot alltid skyldig att ha en ansvarsför- säkring för fartyg av viss minsta storlek (7 kap. 2 § sjölagen). Liksom i fråga om bunkeroljeskador gäller allmänna bestämmelser om ansvarsbe- gränsning (9 kap. sjölagen).

4.2Ansvar för skador från radioaktiva ämnen

Bestämmelser om ansvar och ersättning för skador i samband med trans- port av atomsubstans finns i atomansvarighetslagen (1968:45). Bestäm- melserna bygger på 1960 års Pariskonvention om skadeståndsansvar på atomenergins område och 1963 års tilläggskonvention till Pariskon- ventionen. Enligt bestämmelserna är innehavaren av en atomanläggning ansvarig för skador som inträffar under transporten, om inte trans- portören har tagit på sig ansvaret. Ansvaret är liksom för oljeskador strikt men begränsat. Innehavaren är också skyldig att ha en försäkring som täcker det ansvar som kan uppkomma. I enlighet med 1971 års kon- vention om skadeståndsansvar vid sjötransport av atomsubstans kanali-

seras ansvaret för atomskador till anläggningsinnehavaren oavsett annan

68

reglering om ansvar för skador i samband med sjötransport. Det innebär Prop. 2017/18:268 t.ex. att ett varv som utgångspunkt inte kan hållas ansvarigt för en atom-

skada som uppkommit på grund av bristfällig reparation av ett fartyg (jfr prop. 1974:38 s. 33).

1968 års lag kommer att ersättas av lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor, som genomför 2004 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen och tilläggskonventionen (prop. 2009/10:173, bet. 2009/10:CU29, rskr. 2009/10:360).

4.3Ansvar för skador från andra farliga och skadliga ämnen

Det finns utöver det sagda inga särskilda bestämmelser om ansvar och ersättning för skada vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen. Den som orsakar en föroreningsskada eller den som äger en fastighet som drabbas av en skada kan i vissa fall vara skyldig att avhjälpa skadan (10 kap. miljöbalken). I övrigt får ersättningsansvaret i de flesta fallen enligt gällande rätt avgöras av allmänna skadeståndsrättsliga regler och sjölagens allmänna bestämmelser om redarens ansvar. Särskilda sjörätts- liga bestämmelser kan också tillämpas i vissa situationer, bl.a. om ansvar för skada i samband med persontransporter och ansvar vid fartygs sam- manstötning.

Enligt den grundläggande regeln om skadeståndsansvar är var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar en personskada eller sakskada skyldig att ersätta skadan (2 kap. 1 § skadeståndslagen [1972:207]). Ut- gångspunkten är alltså att skadeståndsansvar förutsätter vårdslöshet. I rättspraxis har förekommit att den som utövar farlig verksamhet får ett strikt skadeståndsansvar för skador som orsakas av verksamheten. I vissa situationer är det därför tänkbart att den som transporterar farliga och skadliga ämnen till sjöss hålls ansvarig utan krav på vårdslöshet.

En redare har dessutom ett allmänt ansvar för skador som befälhavar- en, en medlem av besättningen eller en lots orsakar genom fel eller för- summelse i tjänsten. Redaren är också ansvarig, om en skada vållats av någon annan som på redarens eller befälhavarens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst (7 kap. 1 § sjölagen).

Bestämmelser om ansvar för skador i samband med persontransporter finns i den s.k. Atenförordningen (Europaparlamentets och rådets förord- ning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skade- ståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss) och Atenkonventionen (Atenkonventionen om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods) samt i 15 kap. sjölagen. Dessa bestäm- melser kan tillämpas om farliga och skadliga ämnen orsakat skada på passagerare. Enligt Atenförordningen – som är tillämplig på transporter med anknytning till EU – har transportören ett strikt ansvar för person- skador och en skyldighet att ha en försäkring eller en annan ekonomisk säkerhet för person- och sakskador vid transporter av passagerare till sjöss. Detsamma gäller enligt Atenkonventionen. 15 kap. sjölagen för- utsätter att transportören har varit vårdslös för att denne ska bli ansvarig.

69

Prop. 2017/18:268 Även bestämmelserna om fördelningen av ansvaret vid fartygs samman- stötning bygger på vårdslöshet (8 kap. sjölagen).

52010 års HNS-konvention

2010 års HNS-konvention reglerar ansvar för skada som orsakas i sam- band med sjötransport av vissa ämnen (artikel 4.1). I konventionen be- nämns ämnena ”Hazardous and Noxious Substances”, dvs. farliga och skadliga ämnen. Det är huvudsakligen kemikalier av olika slag, inbegrip- et olja, och vissa former av gas (artikel 1.5). Sammantaget omfattar kon- ventionen över 6 000 olika ämnen. Konventionen är subsidiär i förhåll- ande till ansvarighetskonventionen och ska således inte tillämpas om skadan faller under den konventionens tillämpningsområde. Också skad- or från radioaktiva ämnen undantas från konventionens tillämpnings- område (artikel 4.3).

Enligt konventionen har fartygsägaren ett strikt men begränsat ansvar för skada som orsakas av farliga och skadliga ämnen som utgör last vid sjötransport (artiklarna 7.1 och 9). Ansvaret kanaliseras till fartygets ägare som endast i vissa särskilda situationer kan undgå ansvar (artik- el 7.2 och 7.5). Ansvaret omfattar personskador och sådana sakskador som inträffar utanför det fartyg som transporterar ämnena. För förstörd miljö ersätts endast utebliven vinst och kostnader för rimliga åtgärder för återställning. Även kostnader för – och skador orsakade av – åtgärder för att förhindra eller begränsa en skada ersätts (artikel 1.6).

Ägare till fartyg som transporterar farliga och skadliga ämnen är skyl- dig att ha en ansvarsförsäkring eller annan godtagbar säkerhet för de skador som kan uppkomma (artikel 12). En skadelidande som inte kan få full ersättning från ägaren eller dennes försäkring kan i vissa fall få er- sättning från en internationell fond (artikel 14).

6Sveriges tillträde till 2010 års HNS- konvention

Regeringens förslag: Riksdagen godkänner 2010 års protokoll till 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen.

Riksdagen godkänner också att Sverige vid tillträdet till protokoll- et:

-lämnar en förklaring om att tillämpningen inte ska omfatta fartyg med en dräktighet om högst 200 som i inrikes trafik transporterar farliga och skadliga ämnen i förpackad form, och

-i förhållande till 1976 års konvention om begränsning av sjörätts- ligt skadeståndsansvar i dess lydelse enligt 1996 års ändringsproto- koll förbehåller sig rätten att undanta fordringar med anledning av

70

skador som avses i 2010 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget

eller har inga invändningar. Flera remissinstanser välkomnar uttryckligen ett svenskt tillträde till konventionen.

Trafikverket, som inte ser några särskilda argument emot ett tillträde till 2010 års HNS-konvention, framhåller att många av de ämnen som transporteras i svenska vatten kan vara betydligt giftigare än olja om de släpps ut. Transportvolymen för kemikalier med fartyg förväntas närmast fördubblas under de kommande 25 åren vilket enligt Trafikverket talar för att riskerna för olyckor kommer att öka. Konventionen kan klargöra rättsläget vid utsläpp från fartyg av andra ämnen än olja och ge skadelid- ande ökad trygghet genom krav på ansvarsförsäkring och möjlighet till ersättning från en fond.

Havs- och vattenmyndigheten bedömer att ett tillträde till 2010 års HNS-konvention medför ett stärkt skydd för miljön, eftersom regleringen ger incitament till en ökad säkerhet vid transport av farliga och skadliga ämnen och därmed förebygger olyckor. Liksom Trafikverket pekar myn- digheten på att skador på grund av föroreningar som har orsakats av far- liga och skadliga ämnen i samband med sjötransporter inte är fullständigt reglerade och framhåller att det därför är viktigt att konventionen inför- livas med svensk rätt så snart som möjligt. Ett svenskt tillträde till 2010 års HNS-konvention skulle också bidra till att konventionen kan träda i kraft.

Kustbevakningen framhåller att det för närvarande endast finns möjlig- het att begära ersättning av skadevållaren för ett fåtal av myndighetens miljöräddningsoperationer. Kustbevakningen är mycket positiv till att möjligheterna att begära ersättning utvidgas i enlighet med den inter- nationellt erkända principen om att skadevållaren betalar, så att statens skadeståndsansvar minskar.

Axel Ax:son Johnsons institut för sjörätt och annan transporträtt (Sjö- rättsinstitutet) anför att konventionen rymmer ett solidariskt ansvars- tagande för miljön, eftersom länder som saknar ekonomiska möjligheter att bära upprensningskostnaderna ges möjlighet att ta fondens medel i anspråk. Dessutom skulle ett tillträde till konventionen underlätta för svenska redare att få tillgång till de försäkringscertifikat som fartygs- ägare måste ha enligt konventionen. Enligt Sjörättsinstitutet skulle det för svensk del sannolikt vara billigare i längden om det allmänna skulle svara för de upprensningskostnader som överstiger det normala redaran- svaret i stället för att skapa en permanent fond, men institutet konstaterar samtidigt att det finns en överenskommelse inom EU att tillträda konven- tionen.

IKEM anser att Sverige bör tillträda 2010 års HNS-konvention endast om, och i så fall när, våra viktigaste konkurrentländer gör eller har gjort detta. Också Transportstyrelsen och Svensk Försäkring anser att det är angeläget att ett tillträde till konventionen samordnas med andra stater. Transportstyrelsen framhåller samtidigt att ett genomförande av konven-

Prop. 2017/18:268

71

Prop. 2017/18:268 tionen skulle avsevärt förbättra statens möjlighet att hållas skadeslös i samband med styrelsens åtgärder för att undvika eller begränsa föroren-

 

ingar.

 

Regelrådet avstyrker förslaget, eftersom rådet anser att konsekvens-

 

utredningen i promemorian är bristfällig.

 

Skälen för regeringens förslag: Sverige har hittills varit förskonat

 

från olyckor i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen. I

 

andra länder har det dock inträffat allvarliga olyckor. Som Trafikverket

 

påpekar kan det förväntas att sjötransporter av kemikalier kommer att

 

öka och därmed också riskerna för olyckor. En olycka med farliga och

 

skadliga ämnen kan leda till svåra skador på personer, egendom och

 

miljön. Det är därför viktigt att det finns tydliga och tillräckliga möjlig-

 

heter till ersättning för skadelidande.

 

Genom 2010 års HNS-konvention klargörs att fartygets ägare har ett

 

strikt skadeståndsansvar för skador i samband med sjötransport av farliga

 

och skadliga ämnen. Sjölagens allmänna skadeståndsansvar vilar visser-

 

ligen på redaren, men denne är normalt också fartygets ägare. Fartygs-

 

ägaren har också redan i dag ett strikt skadeståndsansvar vid förorening

 

genom olja. Det framstår enligt regeringen som naturligt att ägarens an-

 

svar är lika strängt för andra typer av skador än förorening och för för-

 

oreningsskador från andra kemikalier än olja. Detta gäller inte minst mot

 

bakgrund av att olyckor i samband med transporter av vissa farliga och

 

skadliga ämnen kan medföra särskilda risker för allvarliga personskador.

 

Utöver att 2010 års HNS-konvention klargör vem som bär ansvaret för

 

skador och under vilka förutsättningar ansvar kan utkrävas innebär kon-

 

ventionen en ökad trygghet för skadelidande genom möjligheten till er-

 

sättning från den fond som inrättas genom konventionen. Genom fonden

 

kan en skadelidande få ersättning även om något ansvar inte kan utkrävas

 

av fartygsägaren. Fonden säkerställer också att det finns tillräckliga med-

 

el vid olyckor av katastrofkaraktär.

 

Konventionen kan vidare väntas få betydelse för miljön, inte minst i ett

 

internationellt perspektiv. Som Sjörättsinstitutet påpekar säkerställer

 

fonden att det finns medel till att ta hand om olyckor som drabbar länder

 

vilka inte har ekonomiska möjligheter att själva bära upprensningskost-

 

naderna. Enligt regeringens bedömning kommer regelverket också skapa

 

en ökad medvetenhet kring riskerna för olyckor, vilket tillsammans med

 

det tydliga ansvaret för fartygsägaren ger ett incitament att förebygga

 

olyckor. Det kan vidare förväntas att fonden kommer att delta aktivt i

 

samband med större olyckor, vilket inte bara underlättar att åtgärder för

 

att begränsa skador kan vidtas skyndsamt. Det samlas också en viktig er-

 

farenhet hos fonden kring risker och möjliga åtgärder för att komma till

 

rätta med dessa.

 

Kraven på obligatorisk försäkring och finansiering av fonden kan för-

 

väntas medföra viss belastning för sjöfarten och den kemiska industrin.

 

Samtidigt innebär regleringen att ansvaret för att ersätta skador tydligare

 

än i dag placeras där riskerna för skador uppstår.

 

Finansieringen av fonden kan förväntas komma att bäras av ett icke

 

obetydligt antal företag inom kemikalieindustrin i ett flertal länder. Kost-

 

naden för fonden kan därmed förväntas kunna bäras av industrin utan

 

större problem. Någon konkurrensnackdel för den svenska kemikaliein-

72

dustrin bedöms inte uppstå, eftersom länder med en kemisk industri som

konkurrerar med den svenska kan förväntas ansluta sig till konventionen. Prop. 2017/18:268 Att ansvaret för skador delas på en internationell nivå torde också åtmin-

stone i ett längre tidsperspektiv vara gynnsammare för kemikalieindu- strin än att olika nationella lösningar införs.

För redarnas del måste beaktas att det redan i dag finns omfattande krav på försäkring för fartygen. Visserligen innebär förslagen att fartygen måste ha ytterligare ett försäkringscertifikat ombord på fartyget, men som Sjörättsinstitutet påpekar kommer å andra sidan ett svenskt tillträde till konventionen att underlätta för svenska redare att få tillgång till de certifikat som konventionen kräver. Om Sverige inte tillträder konven- tionen, måste redarna vända sig till utländska myndigheter för att få till- gång till de certifikat som behövs för att besöka hamnar i stater som har tillträtt konventionen.

Genom ett rådsbeslut har EU:s medlemsstater bemyndigats att tillträda 2010 års HNS-konvention. Kanada, Norge och Turkiet har redan tillträtt konventionen och ett flertal av EU:s medlemsstater arbetar för ett till- träde, däribland Danmark. Mycket talar för att konventionen kommer att träda i kraft inom en överskådlig framtid och att den kommer att få en bred anslutning. Det är angeläget att Sverige inte ställer sig utanför det internationella samarbetet.

Regeringen anser att övervägande skäl talar för att Sverige bör tillträda 2010 års HNS-konvention. Enligt 10 kap. 3 § första stycket regerings- formen krävs riksdagens godkännande innan regeringen ingår en bind- ande internationell överenskommelse som förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas, eller i övrigt gäller ett ämne som riksdagen ska besluta om. Ett tillträde till 2010 års HNS-konvention förutsätter lagändringar. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att riksdagen godkänner konventionen.

Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner den förklaring som bör avges när det gäller konventionens tillämpning på mindre fartyg i vissa fall, se avsnitt 7, och det förbehåll som bör göras i förhållande till 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar i dess lydelse enligt 1996 års ändringsprotokoll (begränsningskonvention- en), se avsnitt 8.

IKEM:s anmärkning om tidpunkten för Sveriges tillträde till konven- tionen behandlas i avsnitt 16. Regelrådets anmärkningar om konsekvens- utredningen behandlas i avsnitt 17.

7De nya bestämmelsernas tillämpningsområde

Regeringens förslag: De nya bestämmelserna om ansvar för skador vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen ska tillämpas om skadorna orsakats av ämnen som utgör last på fartyg. Bestämmelserna ska inte gälla för mindre fartyg som transporterar farliga och skadliga ämnen i förpackad form inom Sverige.

73

Prop. 2017/18:268 Ersättning ska lämnas för personskador, sakskador och skador på miljön. Vid sakskador ska endast skador som uppkommit utanför far- tyget ersättas. När det gäller skador på miljön ska endast utebliven vinst och kostnader för rimliga återställningsåtgärder ersättas. Kost- nader för förebyggande åtgärder, liksom skador orsakade av sådana åt- gärder, ska ersättas.

Bestämmelserna ska inte tillämpas på sådana skador till följd av för- orening genom olja från tankfartyg för vilka det finns en konventions- baserad reglering. Bestämmelserna ska inte heller tillämpas på skador från radioaktivt material. De ska vidare inte tillämpas på fordringar som har sin grund i befordringsavtal för gods eller passagerare. Be- stämmelserna ska ha företräde framför fartygsägarens kostnadsansvar för åtgärder med anledning av vrak.

Bestämmelserna ska vara tillämpliga på skador som inträffar inom en konventionsstats territorium. De ska också tillämpas på föroren- ingsskador som uppkommer i en konventionsstats ekonomiska zon eller motsvarande område. Vid andra skador än föroreningsskador som inträffar utanför en stats territorium ska bestämmelserna tillämpas om skadan har orsakats av ett fartyg som härrör från en konventions- stat.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att bestämmelserna ska gälla även för mindre fartyg som transporterar farliga och skadliga ämnen i inrikes trafik i förpackad form.

Remissinstanserna tillstyrker förslagen i promemorian eller har inga invändningar. Kustbevakningen anser att det bör övervägas om fartygs- ägaren ska ha strikt ansvar för skador också när farliga och skadliga ämnen ombord på ett fartyg inte utgör last. Riskerna för miljön och kost- naderna för skador är desamma oavsett om ämnena utgör last eller inte. En sådan reglering skulle också innebära att ansvaret för skador som or- sakas av farliga och skadliga ämnen närmare överensstämmer med vad som gäller vid oljeföroreningar. När det gäller frågan om Sverige ska ut- nyttja möjligheten i konventionen att undanta mindre fartyg från regler- ingen förespråkar IKEM att Sverige ska följa samma linje i frågan som våra viktigaste konkurrentländer. Svea hovrätt pekar på vissa problem som kan uppkomma i förhållandet mellan 2010 års HNS-konvention och 1910 års konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestäm- melser i fråga om fartygs sammanstötning (1910 års sammanstötnings- konvention).

Skälen för regeringens förslag

Vilka farliga och skadliga ämnen bör omfattas?

Med farliga och skadliga ämnen avses enligt 2010 års HNS-konvention ämnen som utgör last ombord på ett fartyg och som omfattas av vissa uppräknade konventioner och koder. Det rör sig huvudsakligen om kemi- kalier av olika slag, inbegripet olja, kondenserad naturgas (LNG) och pe- troleumgas (LPG) (artikel 1.5). Transporten av ämnena är förenade med olika slags risker beroende på ämnenas beskaffenhet. Vissa ämnen, t.ex.

74

LNG, är farliga på grund av att de är lättantändliga, men kräver normalt inga omedelbara åtgärder om de läcker ut i havet. Andra ämnen är inte särskilt brandfarliga men kan vara skadliga för omgivningen på andra sätt.

Enligt regeringens bedömning bör tillämpningsområdet för de svenska bestämmelserna motsvara konventionens. Som Kustbevakningen fram- håller kan farliga och skadliga ämnen ombord på fartyg orsaka skador även om de inte utgör last. Regeringen anser emellertid att det inte är möjligt att utan kompletterande underlag utsträcka bestämmelsernas tillämpningsområde till att omfatta annat än last. Behovet av en reglering som går längre än 2010 års HNS-konvention samt dess utformning vad gäller ansvarsförutsättningar och försäkringsskyldighet kräver närmare överväganden. I dagsläget är behovet av en reglering också störst när det gäller farliga och skadliga ämnen som förs som last, men allt eftersom det blir vanligare att fartyg använder andra bränslen än olja som driv- medel kan behovet öka. Det finns därför anledning att följa utvecklingen.

Vilka fartyg bör omfattas?

2010 års HNS-konvention är tillämplig på alla slags fartyg och andra flytande anordningar som används till sjöss. Konventionen medger att undantag från dess tillämpning görs för fartyg vars dräktighet inte över- stiger 200. Detta gäller i huvudsak under förutsättning att fartyget går i inrikes trafik och att de farliga och skadliga ämnena transporteras i för- packad form, dvs. inte i bulk (artikel 5.1).

Regeringen bedömer att endast ett mindre antal fartyg av en sådan stor- lek som kan undantas utför transporter med farliga och skadliga ämnen i Sverige. Om något undantag inte görs måste också dessa fartyg ha för- säkring och försäkringscertifikat. Detta kan komma att utgöra en påtaglig belastning för en del fartygsägare, t.ex. i skärgårdstrafiken. Samtidigt är risken för omfattande skador förhållandevis liten när mindre fartyg trans- porterar farliga och skadliga ämnen i förpackad form. När det gäller de mindre fartygen anser regeringen att risken för skador inte motiverar de administrativa och ekonomiska bördorna som regleringen trots allt inne- bär för fartygsägare. Regeringen bedömer därför att regleringen inte ska gälla för fartyg vars dräktighet inte överstiger 200 när dessa i inrikes trafik transporterar farliga och skadliga ämnen i förpackad form. Sverige bör lämna en förklaring med denna innebörd i samband med tillträdet till konventionen.

Vilka skador bör ersättas?

Enligt 2010 års HNS-konvention ersätts personskador, sakskador och skador som uppstår till följd av förorening av miljön. När det gäller sak- skador ersätts endast skador på egendom som finns utanför det fartyg som transporterar de farliga och skadliga ämnena. I fråga om försämring av miljön ersätts endast utebliven vinst och kostnader för rimliga åter- ställningsåtgärder. Också kostnader för eller skador orsakade av före- byggande åtgärder ersätts (artikel 1.6). 2010 års HNS-konvention ska inte tillämpas på sådana föroreningsskador som omfattas av ansvarig- hetskonventionen eller på skador som har orsakats av radioaktivt material enligt klass 7 i den internationella koden om transporter av farligt gods

Prop. 2017/18:268

75

Prop. 2017/18:268 till sjöss (IMDG-koden) eller i den internationella koden för fasta bulk- laster (IMSBC-koden) (artikel 4.3). Det finns några ytterligare situationer

 

då bestämmelserna inte ska tillämpas, bl.a. om fordringarna har sin grund

 

i befordringsavtal för gods och passagerare (artikel 4.1).

 

Också när det gäller vilka skador som ska ersättas bedömer regeringen

 

att bestämmelsernas tillämpningsområde bör motsvara konventionens.

 

Bestämmelserna kommer därmed att komplettera den reglering i 10 kap.

 

sjölagen som genomför ansvarighetskonventionen. Bestämmelserna

 

kommer också att delvis ersätta den reglering i 10 kap. som i dag tillämp-

 

as på andra fartyg än tankfartyg (10 kap. 19 § andra stycket). I enlighet

 

med 2007 års Nairobikonvention om avlägsnande av vrak (artikel 11.1 d)

 

kommer de vidare få företräde framför en tillämpning av de bestämmel-

 

ser om kostnadsansvar som bygger på den konventionen.

 

Definitionen av skada bör, liksom andra begrepp som förekommer i

 

konventionen, så långt det är möjligt ansluta till konventionens text och

 

systematik. Detta får visserligen till följd att skadebegreppet inte helt

 

ansluter till den traditionella terminologin eller systematiken inom skade-

 

ståndsrätten. Den föreslagna regleringen innebär dock att bestämmel-

 

serna i stort sett kommer att överensstämma med sjölagens bestämmelser

 

om oljeskador. Om utformningen av bestämmelserna motsvarar konven-

 

tionens, ökar också förutsättningarna för en tolkning av bestämmelserna i

 

överensstämmelse med konventionen.

 

 

I enlighet med konventionen bör undantag göras för fordringar som

 

grundar sig på avtal om transport av gods eller passagerare. Konven-

 

tionen innehåller dessutom en bestämmelse som anger att konventionen

 

inte ska tillämpas i den utsträckning som den är oförenlig med tillämplig

 

lag om anställdas rätt till ersättning eller sociala välfärdssystem (artik-

 

el 4.2). Att bestämningen av ersättningen ska ske i enlighet med tillämp-

 

lig nationell rätt får anses gälla ändå och något särskilt undantag behöver

 

enligt regeringens bedömning inte införas.

 

 

Som Svea hovrätt påpekar kan det uppstå vissa problem när det gäller

 

förhållandet mellan 2010 års HNS-konvention och 1910 års samman-

 

stötningskonvention. Ett exempel på detta är om ett fartyg med farliga

 

och skadliga ämnen ombord som kommer från en stat som inte har till-

 

trätt 2010 års HNS-konvention kolliderar med ett fartyg på svenskt sjö-

 

territorium. I en sådan situation är det inte säkert att det strikta ansvaret

 

som 2010 års HNS-konvention föreskriver för skador gäller. I stället kan

 

bestämmelserna som genomför 1910 års sammanstötningskonvention

 

komma att tillämpas, vilket förutsätter vårdslöshet för att ersättning ska

 

beviljas. 2010 års HNS-konvention ges visserligen ett allmänt företräde

 

framför andra internationella konventioner, men detta gäller bara i

 

förhållande till länder som har tillträtt konventionen (artikel 42). Det

 

framstår naturligtvis som otillfredsställande att det finns situationer där

 

en av avsikterna med 2010 års HNS-konvention – ett strikt ansvar för

 

fartygsägaren – inte kan förverkligas. Vid internationella diskussioner

 

har det föreslagits att 1910 års sammanstötningskonvention bör sägas

 

upp vid ett tillträde till HNS-konventionen. Majoriteten av de länder som

 

deltagit i diskussionerna inom IMO har dock ansett att konflikten mellan

 

konventionerna inte har så stor betydelse i praktiken att en uppsägning är

 

nödvändig

(se

rapporter från

möten om

HNS-konventionen som

76

presenterats

vid

IMO:s juridiska

kommittés

87:e och 99:e sessioner,

dokument LEG 87/11, s. 4 och LEG 99/3, s. 3). 1910 års samman- Prop. 2017/18:268 stötningskonvention har fått en bred anslutning. Enligt regeringens be-

dömning är det inte lämpligt att säga upp konventionen i nuläget. Det finns dock anledning att fortsatt följa de internationella diskussionerna och andra staters ställningstaganden.

Vilket bör det geografiska tillämpningsområdet vara?

2010 års HNS-konvention är tillämplig på skador som inträffar inom en konventionsstats territorium, inklusive dess territorialhav. Den är också tillämplig på skador i en konventionsstats ekonomiska zon om skadorna har uppkommit genom förorening av miljön. Har en stat inte fastställt en ekonomisk zon, är konventionen ändå tillämplig på föroreningsskador inom ett område upp till 200 nautiska mil från statens baslinjer under förutsättning att staten har beslutat att det ska finnas ett område som mot- svarar en ekonomisk zon och som konventionen ska tillämpas på. På andra skador än föroreningsskador som inträffar utanför en stats territo- rium är konventionen tillämplig om skadan har orsakats av ett farligt och skadligt ämne som transporteras på ett fartyg som antingen är registrerat i en konventionsstat eller för en konventionsstats flagga. Konventionen är tillämplig på förebyggande åtgärder oavsett var de har vidtagits, om det har skett för att förhindra eller begränsa en skada som faller inom kon- ventionens tillämpningsområde (artikel 3).

Regeringen bedömer att tillämpningsområdet för de bestämmelser som nu införs bör motsvara konventionens. Det innebär att bestämmelserna ska tillämpas på skador som uppkommer i Sverige eller i en annan kon- ventionsstat. Bestämmelserna ska också tillämpas på föroreningsskador som uppkommer i Sveriges eller en annan konventionsstats ekonomiska zon, eller motsvarande område. När det gäller andra skador än sådana som beror på förorening av miljön ska bestämmelserna tillämpas under förutsättning att skadorna har inträffat utanför en stats territorium och har orsakats av ett svenskt fartyg eller ett fartyg från en annan konventions- stat. Det innebär t.ex. att bestämmelserna kan tillämpas om en explosion på ett svenskt fartyg som befinner sig på internationellt vatten leder till personskador bland besättningen. Bestämmelserna ska dessutom tillämp- as på förebyggande åtgärder, var de än har vidtagits.

Undantag från ansvar enligt miljöbalken

Miljöbalken innehåller bestämmelser om ansvar för att avhjälpa miljö- skador (10 kap.). Bestämmelserna bygger delvis på det s.k. miljöansvars- direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskad- or). Enligt artikel 4.2 miljöansvarsdirektivet ska direktivet inte tillämpas på miljöskador som omfattas av de konventioner som anges i bilaga IV, däribland HNS-konventionen. Eftersom det föreslås att 2010 års HNS- konvention nu genomförs i svensk rätt, bör ett undantag införas i 10 kap. miljöbalken för sådana skador som omfattas av de nya bestämmelserna.

77

Prop. 2017/18:268 8

Ansvariga personer och

 

ansvarsförutsättningar m.m.

Regeringens förslag: Skadeståndsansvaret för en skada vid sjötrans- port av farliga och skadliga ämnen ska vara strikt, dvs. utan krav på vållande. Ansvarsfrihet ska inträda endast i vissa uttryckligt angivna situationer.

En skada ska ersättas av fartygets ägare. Utrymmet att kräva skade- stånd för skadan av andra personer än ägaren ska vara begränsat. Ägaren ska ha rätt att begränsa sitt ansvar i enlighet med de bestäm- melser som följer av 2010 års HNS-konvention.

Talan om ersättning ska få väckas i Sverige om skadan har upp- kommit i Sverige eller dess ekonomiska zon eller om förebyggande åtgärder har vidtagits för att begränsa en sådan skada. Talan ska också i vissa fall få väckas i Sverige när det är fråga om en skada som har uppkommit utanför en stat. Talan ska väckas vid den sjörättsdomstol som är närmast den ort där skadan uppkom. För en skada utanför Sverige ska talan väckas vid Stockholms tingsrätt.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorian innehåller inget förslag om ett särskilt forum för talan om skador utanför Sverige.

Remissinstanserna tillstyrker förslagen i promemorian eller har inga invändningar.

Som nämns i avsnitt 3 har en kompletterande remittering skett av för- slag om behörig domstol m.m. De remitterade förslagen överensstämmer med regeringens och innebär att talan om ersättning för en skada utanför Sverige ska väckas vid Stockholms tingsrätt samt att terminologin i be- stämmelserna om verkställighet av utländska domar ska moderniseras (21 kap. 6 §) och att ett tillägg ska göras när det gäller prövningen av er- sättning för bunkeroljeskador i vissa fall (21 kap. 5 § femte stycket). Av de remissinstanser som i samband med den kompletterande remitteringen lämnat synpunkter på förslagen framhåller Svea hovrätt och Domstols- verket att konsekvenserna för rättsväsendet bör belysas närmare. Enligt hovrätten är vidare innebörden av de föreslagna bestämmelserna i vissa delar oklara.

Skälen för regeringens förslag

Fartygsägaren bör ansvara för skada vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen

Enligt 2010 års HNS-konvention är fartygsägaren – den som är registre- rad som fartygets ägare eller, om registrering inte har skett, den som äger fartyget – ansvarig för en skada som orsakats av farliga och skadliga ämnen även om ägaren inte har varit vårdslös (artikel 7.1). Fartygsäga- rens ansvar är med andra ord strikt, men det görs undantag från ansvaret i vissa situationer. Fartygsägaren är inte ansvarig när skadan har orsakats av en krigshandling eller liknande händelse eller av en naturhändelse av

force majeure-karaktär. Vidare är ägaren fri från ansvar om skadan i sin

78

helhet har orsakats av sabotage från tredje mans sida eller av fel eller Prop. 2017/18:268 försummelse av myndighet i fråga om underhåll av fyrar eller andra

hjälpmedel för navigering. Fartygsägaren är dessutom fri från ansvar om skadan helt eller delvis har orsakats av att ägaren inte har upplysts om de farliga och skadliga ämnena i lasten eller ägaren på grund av detta inte har försäkrat sig mot skador. Det sagda gäller dock inte om ägaren eller någon på ägarens sida ändå kände till eller borde ha känt till lastens innehåll (artikel 7.2). Därutöver kan fartygsägaren helt eller delvis be- frias från ansvar om den skadelidande uppsåtligen eller av vårdslöshet själv har orsakat skadan helt eller delvis (artikel 7.3).

Regleringen i 2010 års HNS-konvention av fartygsägarens ansvar för skador vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen motsvarar i stort sett den ordning som i dag gäller enligt sjölagen för oljeskador (10 kap.

3 §) och bunkeroljeskador (10 a kap. 7 §). Enligt regeringen bör skade- ståndsansvaret enligt den nu föreslagna regleringen utformas på mot- svarande sätt. En skillnad blir att ägaren i vissa fall kan undgå ansvar om denne inte fått kännedom om lastens innehåll. I ett sådant fall bör i stället avsändaren, avlastaren eller lastägaren kunna hållas ansvarig.

Ansvaret bör kanaliseras till fartygets ägare

Enligt 2010 års HNS-konvention kanaliseras ansvaret till fartygets ägare. Det innebär att skadeståndsanspråk mot vissa personer får riktas endast om dessa har orsakat skadan uppsåtligen eller med viss särskilt kvalifice- rad grov vårdslöshet (artikel 7.5). Dessa personer är:

1.fartygsägarens anställda eller uppdragstagare samt besättningsmed- lemmar,

2.lotsar och andra som utan att tillhöra besättningen utför tjänster åt fartyget,

3.befraktare, även sådana som hyr fartyget utan besättning, redare eller den som i redarens ställe handhar fartygets drift,

4.de som utför bärgning med fartygsägarens samtycke eller på order av en myndighet,

5.de som vidtar förebyggande åtgärder, samt

6.anställda eller ställföreträdare för personer som tillhör 3–5. Konventionen hindrar inte att regler införs som ger fartygsägaren rätt

att regressvis rikta anspråk mot nämnda personer (artikel 7.6). Regleringen om kanaliseringen av ansvaret överensstämmer med den

som gäller enligt ansvarighetskonventionen och motsvarar i stort sett den ordning som i dag gäller enligt sjölagen för oljeskador från tankfartyg

(10 kap. 4 §) och vid bunkeroljeskador (10 a kap. 8 §). Bestämmelserna i sjölagen undantar dessutom avsändare, avlastare, lastmottagare och last- ägare.

Enligt regeringen bör kanaliseringen av ansvaret för skador vid sjö- transport av farliga och skadliga ämnen utformas på motsvarande sätt som när det gäller transport av olja med tankfartyg. Det innebär att anspråk mot fartygsägarens anställda m.fl. endast får göras gällande om dessa har orsakat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt om att sådan skada sannolikt skulle uppkomma. På samma sätt som när det gäller oljeskador från tankfartyg bör personkretsen utvidgas

något i förhållande till konventionen. Kretsen bör således omfatta också

79

Prop. 2017/18:268 avsändare, avlastare, lastmottagare och lastägare. Den bör vidare omfatta en bärgare, inte bara om samtycke till bärgning har getts av fartygs- ägaren, utan också om samtycke har getts av vissa andra personer. Också anställda hos personer som utför tjänster för fartyget utan att vara besätt- ningsmedlemmar bör omfattas. En sådan utvidgning har ansetts tillåten i förhållande till ansvarighetskonventionen och bedöms vara tillåten också när det gäller 2010 års HNS-konvention (jfr prop. 1994/95:169 s. 58 f.). Möjligheten att rikta anspråk mot en avsändare eller annan person som har underlåtit att ge upplysningar om de farliga och skadliga ämnen som transporterats bör dock inte begränsas om fartygsägaren därigenom har blivit befriad från ansvar.

80

Liksom när det gäller oljeskador från tankfartyg bör ägarens möjlighet att regressvis rikta anspråk mot berörda personer begränsas i motsvaran- de mån. Möjligheten för ägaren att rikta regressanspråk bör dock inte be- gränsas när det gäller de personer som normalt sett utgör ägarens kom- mersiella kontraktsparter, dvs. redare, befraktare, den som i redarens ställe handhar fartygets drift, avsändare, avlastare, lastmottagare och last- ägare.

Fartygets ägare bör ha rätt att begränsa sitt ansvar

Skador i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen om- fattas i dag av rätten till ansvarsbegränsning enligt 9 kap. sjölagen. Dessa bestämmelser följer av begränsningskonventionen, som Sverige har an- slutit sig till. Bestämmelserna möjliggör för bl.a. redare, fartygsägare och bärgare att begränsa sitt sammanlagda skadeståndsansvar för skador som har uppkommit på grund av en och samma händelse, s.k. globalbegräns- ning. Vissa typer av fordringar är undantagna från rätten till globalbe- gränsning. Det gäller bland annat fordringar på grund av oljeföroreningar från tankfartyg, som omfattas av särskilda bestämmelser om ansvars- begränsning (10 kap. 2 § första stycket och 5 § sjölagen).

2010 års HNS-konvention innehåller särskilda bestämmelser om an- svarsbegränsning. Enligt konventionen har fartygets ägare rätt att be- gränsa sitt skadeståndsansvar till ett visst belopp. Beloppet baseras på fartygets storlek och i vilken form de farliga och skadliga ämnena trans- porteras. Begränsningsbeloppet är femton procent högre när det gäller skador som orsakas av farliga och skadliga ämnen i förpackad form än skador från ämnen som transporteras i bulk (artikel 9.1). Anspråk på er- sättning för personskador och dödsfall har företräde framför andra an- språk intill två tredjedelar av det begränsningsbelopp som gäller i ett visst fall. I övrigt fördelas beloppet proportionellt på anspråken (artik- el 11). För att ha rätt till ansvarsbegränsning måste fartygsägaren inrätta en begränsningsfond. Detta sker genom att ägaren deponerar det aktuella beloppet hos en domstol eller annan behörig myndighet. Ägaren kan också utfärda en bankgaranti eller liknande säkerhet för motsvarande summa (artikel 9.3). Har ägaren själv orsakat skadan uppsåtligen eller av grov vårdslöshet och med insikt om att en sådan skada sannolikt skulle uppkomma faller rätten till ansvarsbegränsning bort (artikel 9.2).

Fartygets ägare bör ha rätt att begränsa sitt ansvar för skador vid sjö- transport av farliga och skadliga ämnen i enlighet med den särskilda re- gleringen i 2010 års HNS-konvention. De fordringar som omfattas av

regleringen bör samtidigt undantas från rätten till globalbegränsning enligt 9 kap. sjölagen. Ett sådant undantag är också i överensstämmelse med begränsningskonventionen (se artikel 18.1 i begränsningskonven- tionen). Sverige bör göra ett förbehåll av denna innebörd i förhållande till begränsningskonventionen.

Regleringen i 2010 års HNS-konvention om ansvarsbegränsning har utformats med förebild i vad som gäller vid förorening genom olja från tankfartyg. De bestämmelser som nu föreslås bör därför enligt regeringens bedömning utformas på motsvarande sätt. Det innebär bl.a. att fartygsägaren måste upprätta en begränsningsfond för att få begränsa sitt ansvar.

Behörig domstol samt erkännande och verkställighet

Av 2010 års HNS-konvention följer att domstolarna i den eller de kon- ventionsstater där skadan har uppkommit är behöriga att pröva talan om ersättning. Detsamma gäller förebyggande åtgärder beträffande en sådan skada, oavsett var åtgärderna har vidtagits (artikel 38.1). När det är fråga om en skada som har inträffat utanför en stat är den konventionsstat till vilken fartyget har särskild anknytning behörig (artikel 38.2). Ett avgör- ande från en konventionsstat ska erkännas och verkställas i övriga kon- ventionsstater (artikel 40).

Bestämmelser om behörig domstol och verkställighet av domar behöv- er införas. I den utsträckning som dessa överensstämmer med regleringen för olje- och bunkeroljeskador (21 kap. 5 § sjölagen) bör bestämmelserna utformas på motsvarande sätt. Är svensk domstol behörig bör liksom när det gäller olje- och bunkeroljeskador närmast liggande sjörättsdomstol pröva målet. Om det är fråga om en skada som har inträffat utanför en stat, bör dock talan väckas vid Stockholms tingsrätt.

Som Lagrådet påpekar väcker den föreslagna lösningen att regeringen ska bestämma vilken av domstolarna som ska handlägga målen – när en talan om ersättning har väckts vid flera domstolar – frågor om relationen mellan regeringen och domstolarna. Enligt Lagrådet kan samma princi- piella invändningar resas mot den föreslagna ordningen som de invänd- ningar som ligger till grund för förbudet i regeringsformen mot att en myndighet bestämmer hur dömande uppgifter ska fördelas mellan enskil- da domare (11 kap 3 §). Bestämmelsen innebär att ingen annan myndig- het än domstolen ska kunna bestämma hur fördelningen av mål på en- skilda domare sker och är en markering av domstolarnas oberoende. Som Lagrådet också anför är den nu aktuella situationen emellertid inte direkt jämförlig med direktiv om fördelningen av mål mellan enskilda domare. Att regeringen pekar ut vilken domstol som bör pröva samtliga ersätt- ningsanspråk i den undantagssituationen att det har inträffat en olycka med katastrofala följder är en praktisk lösning som har gällt för olje- skador under lång tid. Regeringen bedömer att denna rättsliga lösning är förenlig med domstolarnas oberoende ställning. Därmed finns det enligt regeringens bedömning inget hinder mot den föreslagna ordningen. Det kan tilläggas att motsvarande ordning för oljeskador – trots att den som Lagrådet påpekar tillkom under tiden före 1974 års regeringsform – utan invändningar har förts vidare till dagens reglering i sjölagen. Trots det sagda framstår bestämmelsen som något otidsenlig och det kan ifråga-

Prop. 2017/18:268

81

Prop. 2017/18:268 sättas om inte en lämpligare lösning kan väljas, såväl när det gäller olje- föroreningar som de fartygsolyckor det nu är fråga om. Detta kräver dock närmare överväganden och regeringen kan därför komma att återkomma i frågan i ett annat sammanhang.

Svea hovrätts och Domstolsverkets påpekanden om konsekvenserna av den föreslagna regleringen behandlas i avsnitt 17.

När det gäller bestämmelser om verkställighet av utländska avgör- anden bör terminologin anpassas till den som införts med anledning av prop. 2013/14:219.

Enligt rådsbeslutet med bemyndigande för medlemsstaterna att tillträda konventionen ska en stat avge en särskild förklaring som innebär att staten förbehåller sig rätten att tillämpa unionsrättsliga bestämmelser om erkännande och verkställighet av utländska domar när det gäller domar som har meddelats i en annan EU-stat eller i en stat som är bunden av Luganokonventionen. Sådana bestämmelser finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område samt i konventionen den 30 oktober 2007 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område till vilken EU är part. Avsikten enligt rådsbeslutet är alltså att dessa bestämmelser ska fortsätta tillämpas inom EU när det gäller verkställighet av domar. Det innebär att en dom från en annan EU- medlemsstat ska kunna verkställas utan något särskilt exekvatursför- farande. Något motsvarande uttalande finns inte i förhållande till unions- regleringen av domsrätt, varför konventionens reglering i dessa delar bör tillämpas utan förbehåll.

9Fartygsägarens försäkringsskyldighet

Regeringens förslag: Ägaren till ett fartyg som transporterar farliga och skadliga ämnen ska vara skyldig att ha en ansvarsförsäkring eller annan betryggande säkerhet. Försäkringen ska täcka fartygsägarens ansvar vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen intill ägarens rätt till ansvarsbegränsning. Redarens skyldighet att ha en försäkring ska begränsas i motsvarande mån.

Försäkringsskyldigheten ska gälla ägare av svenska fartyg. Också ägaren till ett utländskt fartyg ska ha en sådan skyldighet, om fartyget anlöper eller lämnar en svensk hamn eller tilläggsplats.

Ombord på fartyget ska ett certifikat medföras som visar att fartygs- ägarens försäkringsskyldighet är fullgjord.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om avgifter för prövningen av ansökningar om certifikat.

En skadelidande ska ha rätt att rikta anspråk direkt mot försäkrings- givaren.

Försäkringsgivaren ska kunna förbehålla sig en rätt att återkräva utbetald ersättning från fartygets ägare.

82

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. I promemo- rian föreslås dock att Finansinspektionen ska ansvara för utfärdandet av certifikat.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Finansinspektion- en tillstyrker förslagen i promemorian eller har inga invändningar. Finansinspektionen invänder mot promemorians förslag att inspektionen ska ansvara för utfärdandet av certifikaten. Enligt inspektionen har upp- giften att utfärda certifikaten inte en naturlig koppling till inspektionens övriga verksamhet utan bör läggas på Transportstyrelsen.

Skälen för regeringens förslag

Fartygsägaren bör vara skyldig att vara försäkrad

Enligt 2010 års HNS-konvention är ägaren till ett fartyg skyldig att ha en ansvarsförsäkring för de skador som kan uppkomma i samband med sjö- transport av farliga och skadliga ämnen. Som ett alternativ till försäkring kan fartygsägaren ha en annan betryggande säkerhet, t.ex. en bankga- ranti. Försäkringsskyldigheten avser endast fartyg som transporterar far- liga och skadliga ämnen. Det belopp ansvarsförsäkringen ska täcka mot- svarar den ansvarsbegränsning ägaren har rätt till enligt konventionen (artikel 12.1).

Konventionsstaterna ska kräva att fartyg som för dess flagg täcks av försäkring och innehar certifikat (artikel 12.10). Det innebär att ett fartyg som för konventionsstatens flagg måste vara försäkrat oavsett vilket geografiskt område det trafikerar. Ett svenskt fartyg ska alltså täckas av en sådan försäkring som föreskrivs i svensk rätt även om fartyget går i trafik utanför svenskt sjöterritorium.

Konventionsstaterna ska vidare se till att varje fartyg som anlöper eller lämnar en hamn (eller en icke landbaserad anläggning inom dess territo- rium) ska ha en ansvarsförsäkring eller en motsvarande säkerhet (artik- el 12.11). I enlighet med detta ska försäkringsskyldigheten omfatta ut- ländska fartyg som anlöper eller lämnar hamn eller tilläggsplats på svenskt sjöterritorium och som vid det aktuella tillfället transporterar far- liga och skadliga ämnen.

Mot denna bakgrund bör det införas en skyldighet för fartygsägaren att ha en ansvarsförsäkring som avser skada vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen. Försäkringen, eller annan säkerhet som fartygsägaren ställer, ska gälla intill det belopp som följer av ägarens rätt till ansvars- begränsning.

Som nämns ovan har redaren enligt 7 kap. 2 § sjölagen en skyldighet att ha en ansvarsförsäkring, som täcker det skadestånd redaren kan bli skyldig att betala med anledning av det ansvar som omfattas av rätten till ansvarsbegränsning enligt 9 kap. Bestämmelsen bygger på det s.k. för- säkringsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/20/EG av den 23 april 2009 om fartygsägares försäkring för sjörättsliga skadeståndsanspråk). Enligt direktivet ska redarens försäkringsskyldighet inte påverka de system som inrättats genom de instrument som är i kraft i den berörda medlemsstaten och som förtecknas i en särskild bilaga till direktivet, däribland HNS-konventionen. Eftersom det föreslås att 2010 års HNS-konvention nu införlivas med svensk rätt och fartygsägaren

Prop. 2017/18:268

83

Prop. 2017/18:268

84

därmed blir skyldig att teckna försäkring i enlighet med konventionen, bör redarens försäkringsskyldighet begränsas i motsvarande mån.

Skyldigheten att inneha certifikat och hur de utfärdas

Om en försäkring eller en annan godtagbar säkerhet införskaffats, ska en behörig myndighet i konventionsstaten utfärda ett certifikat för fartyget som ett bevis på det (artikel 12.2). Certifikatet ska medföras ombord på fartyget (artikel 12.4).

Bestämmelser om utfärdande av certifikat behöver införas. Regeringen bör utse den myndighet som ska utfärda certifikaten. Myndigheten ska ha rätt att ta ut en avgift för utfärdandet.

När det gäller frågan om vilken myndighet som ska utfärda certifikaten gör regeringen – till skillnad från det som föreslås i promemorian – be- dömningen att uppgiften bör anförtros Transportstyrelsen. Redan i dag utfärdar Transportstyrelsen försäkringscertifikat vid bl.a. transport av olja med tankfartyg.

Den skadelidande bör ha rätt att rikta krav direkt mot försäkringsgivaren

2010 års HNS-konvention föreskriver att en skadelidande ska ha rätt att föra talan om ersättning direkt mot försäkringsgivaren eller den som ställt annan säkerhet. Försäkringsgivaren får då åberopa endast sådana ansvarsfrihetsgrunder som ägaren själv hade kunnat framställa om an- språket. Försäkringsgivarens ansvar bortfaller också om fartygsägaren orsakat skadan uppsåtligen. Ersättningen kan begränsas till det belopp som gäller för försäkringsskyldigheten oavsett om fartygsägaren i det en- skilda fallet har rätt till ansvarsbegränsning (artikel 12.8).

Försäkringsavtalslagen (2005:104) föreskriver en generell rätt till direktkrav (9 kap. 7 §). Den skadelidande får rikta krav direkt mot för- säkringsgivaren, om den försäkrade enligt lag eller annan författning är skyldig att ha en ansvarsförsäkring som omfattas av skadan. Försäkrings- avtalslagens rätt till direktkrav är dock mer begränsad än vad 2010 års HNS-konvention kräver. Till skillnad från försäkringsavtalslagen ger konventionen inte utrymme för försäkringsgivaren att åberopa sådana ansvarsfrihetsgrunder som kan följa av försäkringsavtalet. Det behövs därför en särreglering för rätten till direktkrav i samband med skador vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen. Den bör utformas i enlighet med 10 kap. 14 § sjölagen, som är tillämplig i fråga om oljeskador i sam- band med transport av olja.

2010 års HNS-konvention innehåller en bestämmelse om att svaran- den, dvs. försäkringsgivaren, har rätt att få ägaren instämd i målet (arti- kel 12.8). Bestämmelsen torde innebära att försäkringsgivaren har rätt att få en talan om återgångskrav mot fartygsägaren handlagd i samma rätte- gång som den i vilken talan mot försäkringsgivaren grundad på direkt- krav prövas. En sådan rätt finns redan enligt 14 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken. Någon särskild bestämmelse med anledning av före- skriften i konventionen behövs därför inte.

Försäkringsgivarens rätt till återkrav

Vid försäkring avseende förorening från oljetankfartyg gäller försäkring- en som utgångspunkt för fartygets ägare mot dennes ansvar. Försäkrings-

givaren kan dock förbehålla sig en rätt att från fartygets ägare återkräva Prop. 2017/18:268 utbetald ersättning (10 kap. 15 § sjölagen). Motsvarande gäller för för-

säkring mot bunkeroljeskador (10 a kap. 15 §). Som föreslås i prome- morian bör en sådan möjlighet införas också när det gäller försäkring mot skador i samband sjötransport av farliga och skadliga ämnen.

10Statsfartyg

Regeringens förslag: Bestämmelserna om skadestånd för skador vid sjö- transport av farliga och skadliga ämnen ska tillämpas också på stats- fartyg, när det är fråga om skador i Sverige eller dess ekonomiska zon.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Försvarsmakten

tillstyrker förslaget eller har inga invändningar. Försvarsmakten anser att 2010 års HNS-konvention inte ska gälla för statsfartyg.

Skälen för regeringens förslag: Statsfartyg, varmed avses örlogs- fartyg och andra fartyg som används i statlig, icke kommersiell verksam- het undantas i 2010 års HNS-konvention (artikel 4.4). En konventionsstat kan dock föreskriva att reglerna ska tillämpas också på statsfartyg (arti- kel 4.5). Någon ersättning från den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen utgår dock inte för skador som har orsakats av statsfartyg (artikel 14.3 a).

Staten har ett strikt ansvar för olje- och bunkeroljeskador som orsakas av ett statsfartyg i Sverige eller dess ekonomiska zon. Däremot finns det inte någon försäkringsskyldighet eller skyldighet att inneha certifikat för statsfartyg (10 kap. 19 § första stycket och 10 a kap. 5 § sjölagen).

Mot bakgrund av att statsfartyg redan i dag har ett strikt ansvar för skador följd av förorening från olja är det rimligt att de omfattas av an- svaret för sådana skador som regleras genom de särskilda bestämmel- serna om farliga och skadliga ämnen. Enligt regeringens bedömning bör skador som orsakas av statsfartyg omfattas av bestämmelserna i samma utsträckning som gäller oljeföroreningar, dvs. när det är fråga om skador som har uppkommit här i landet, i den ekonomiska zonen eller om före- byggande åtgärder har vidtagits för att förhindra eller begränsa en sådan skada i Sverige eller i den ekonomiska zonen. Regeln bör inte begränsas till svenska statsfartyg utan omfatta också utländska.

Ansvaret för statsfartygen bör ligga i linje med vad som gäller för andra fartyg. Också för statsfartyg bör således enligt regeringens mening ett i princip strikt ansvar gälla. Ansvaret bör kanaliseras till ägaren, dvs. staten, med motsvarande rätt till ansvarsbegränsning som för andra far- tyg.

På motsvarande sätt som för oljeskador enligt 10 kap. och bunkerolje- skador enligt 10 a kap. saknas skäl att låta försäkringsskyldigheten om- fatta statsfartyg. Dessa fartyg ska inte heller omfattas av rätten till ersättning från den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen.

85

Prop. 2017/18:268

11

Ansvarsbestämmelser

 

 

 

Regeringens förslag: En ägare till ett fartyg som uppsåtligen eller av

 

oaktsamhet åsidosätter sin skyldighet att ha en försäkring eller en annan

 

betryggande säkerhet ska dömas till böter eller fängelse i högst sex må-

 

nader. Motsvarande ska gälla för en befälhavare, en redare eller en

 

person som i redarens ställe handhar fartygets drift om någon av dem

 

låter använda ett fartyg för sjöfart, trots att denne insett eller borde ha

 

insett att försäkringsskyldigheten eller skyldigheten att ställa säkerhet

 

inte har fullgjorts.

 

Ett fartyg som saknar försäkringscertifikat ska kunna förbjudas att an-

 

löpa eller avgå från en svensk hamn. Ett svenskt fartyg ska kunna be-

 

läggas med nyttjandeförbud.

 

En befälhavare som uppsåtligen åsidosätter sin skyldighet att medföra

 

ett försäkringscertifikat ombord på fartyget ska dömas till böter.

 

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Promemorian innehåller inget förslag till åtgärder mot fartyg som saknar

 

försäkring eller annan betryggande säkerhet.

 

Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar.

 

Transportstyrelsen efterlyser dock ett klargörande av hanteringen av för-

 

säkringscertifikaten och följderna av att ett certifikat saknas. Av de re-

 

missinstanser som i samband med den kompletterande remitteringen har

 

lämnat synpunkter på förslagen i propositionen om åtgärder mot fartyg

 

som inte uppfyller kraven på försäkringsskyldighet påpekar Kustbevak-

 

ningen att det är oklart vilka åtgärder Kustbevakningen kan vidta för att

 

förhindra överträdelse av beslutade förbud beträffande fartyg. Transport-

 

styrelsen framhåller att även om ett fartyg har försäkring bör det kunna

 

beläggas med nyttjandeförbud, om försäkringscertifikat saknas ombord.

 

Skälen för regeringens förslag: 2010 års HNS-konvention innebär att

 

medlemsstaterna ska se till att de fartyg för vilka försäkringsskyldigheten

 

enligt konventionen gäller uppfyller skyldigheten (artikel 12.10 och

 

12.11). Däremot reglerar inte konventionen hur detta ska ske.

 

Motsvarande skyldigheter när det gäller försäkring av ansvar för olje-

 

skador i samband med transport av olja med tankfartyg (10 kap. sjö-

 

lagen) och försäkring för bunkeroljeskador (10 a kap.) har sanktionerats

 

bland annat genom straffansvar. En fartygsägare som uppsåtligen eller av

 

oaktsamhet åsidosätter sin försäkringsskyldighet enligt bestämmelserna

 

döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff döms

 

en redare som låter ett fartyg användas för sjöfart, trots att redaren insett

 

eller borde ha insett att försäkringsskyldigheten inte har fullgjorts. Det-

 

samma gäller för den som handhar fartygets drift i redarens ställe samt

 

befälhavaren. Medförs inte försäkringscertifikatet ombord, kan befälhav-

 

aren dömas till böter (20 kap. 14 §).

 

Ett fartyg som saknar försäkring kan också i vissa fall beläggas med

 

förbud att anlöpa hamn eller fortsätta sin resa (7 kap. 6 § lagen

 

[1980:424] om åtgärder mot förorening från fartyg). I enlighet med en

 

nyligen beslutad lagändring är det numera i enlighet med vad Transport-

 

styrelsen efterfrågar möjligt att ingripa mot fartyg redan på den grunden

86

att det saknas försäkringscertifikat ombord (se prop. 2016/17:178 s. 46).

Det behöver införas sanktioner när det gäller försäkringsskyldigheten Prop. 2017/18:268 och skyldigheten att medföra ett försäkringscertifikat ombord också när

det gäller skador vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen. Enligt regeringens bedömning bör sanktionerna överensstämma med vad som gäller för oljeskador enligt 10 kap. och bunkeroljeskador enligt 10 a kap. sjölagen. Straffvärdet när det gäller ett åsidosättande av försäkringsskyl- digheten i de olika situationerna är jämförliga. Det är inte möjligt att inom ramen för detta ärende behandla Kustbevakningens önskemål om förtydliganden utan att ytterligare underlag inhämtas.

Verkställighetsföreskrifter om tillsynen kommer att ges i förordnings- form.

12Ersättning från den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen

Regeringens förslag: Artiklarna 1, 3–5, 13–20, 21bis, 22, 37.2–4 och 39–41 i 2010 års HNS-konvention ska gälla som svensk lag. Det ska också införas särskilda bestämmelser som kompletterar dessa artiklar.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inga invändningar. Skälen för regeringens förslag: Genom 2010 års HNS-konvention in-

rättas en internationell fond för farliga och skadliga ämnen. Fonden har till syfte att kompensera skadelidande som inte får full ersättning för en skada från fartygsägaren eller dennes försäkringsgivare (artikel 13). En skadelidande kan få ersättning från fonden om fartygets ägare inte kan hållas ansvarig för skadan, om ägaren saknar betalningsförmåga och den ställda säkerheten är otillräcklig eller om skadan överskrider ägarens rätt att begränsa sitt ansvar. I vissa fall lämnar fonden ingen ersättning, t.ex. om skadan har orsakats av ett statsfartyg eller av den skadelidande själv. Ersättningen från fonden uppgår till högst 250 miljoner särskilda drag- ningsrätter. Överskrider skadorna den högsta möjliga ersättningen för- delas ersättningen proportionellt i förhållande till storleken på skadorna. Ersättning för personskador prioriteras dock intill två tredjedelar av den ersättning fonden lämnar (artikel 14). Särskilda dragningsrätter är en s.k. valutakorg som består av euro, japanska yen, brittiska pund och ameri- kanska dollar. Värdet av en särskild dragningsrätt motsvarade i juni 2018 drygt tolv kronor.

Fonden finansieras genom avgifter som betalas av mottagare av farliga och skadliga ämnen som transporterats i bulk till sjöss och lastats av i en konventionsstat. Avgifterna betalas inledningsvis i samband med att konventionen träder i kraft för den aktuella staten och därefter årligen. Endast de personer som under ett kalenderår mottar ämnen av viss mängd är avgiftsskyldiga. För flytande naturgas (LNG) föreligger dock alltid avgiftsskyldighet, oavsett mängd (artiklarna 16–20). Fonden kom- mer att bestå av särskilda konton för olika slags ämnen: ett konto för olja,

ett för LPG, ett för LNG och ett allmänt konto. Det allmänna kontot av-

87

Prop. 2017/18:268 ser avgifter för fasta bulkvaror, t.ex. ammoniumbaserade gödningsmedel, och övriga farliga och skadliga ämnen. Avsikten är att avgifter som be- talas till ett visst konto endast ska användas för att täcka skador som or- sakats av ämnen som omfattas av det aktuella kontot. Om den totala mängden mottagna ämnen som omfattas av ett visst konto understiger ett gränsvärde, kan emellertid skapandet av kontot skjutas upp eller dras in. I stället bildas då en särskild sektor i det allmänna kontot, som avser de farliga och skadliga ämnen som skulle ha omfattats av det särskilda kontot (artiklarna 16.4, 18 och 19).

Den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen har ut- formats med de internationella oljeskadefonderna som förebild. Bestäm- melser om oljeskadefonderna finns i lagen (2005:253) om ersättning från de internationella oljeskadefonderna, som inkorporerar relevanta artiklar i fondkonventionen och 2003 års protokoll till fondkonventionen.

På motsvarande sätt som när det gäller oljeskadefonderna bör de artik- lar i 2010 års HNS-konvention som reglerar den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen gälla som svensk lag. Detta bör dock gälla endast i den utsträckning artiklarna reglerar enskildas rättigheter och skyldigheter samt vissa processuella frågor – däremot inte bestämmelser om staternas rättigheter och skyldigheter gentemot fonden eller bestäm- melser som reglerar fondens verksamhet och inte berör enskilda rätts- subjekt. Detta innebär att inkorporeringen bör avse de bestämmelser som innehåller föreskrifter om upprättandet av fonden (artikel 13), om betal- ning av ersättning (artikel 14), om fondens kompletterande uppgifter (ar- tikel 15), om grundavgifter och årsavgifter (artiklarna 16–20), om undan- tag från ersättning vid underlåten rapportering (artikel 21bis), om förfall- na avgifter (artikel 22), om preskription (artikel 37.2–4), om jurisdiktion och rättegång (artikel 39), om erkännande och verkställighet (artikel 40) samt om subrogation och regressrätt (artikel 41).

Inkorporeringen bör också omfatta definitioner av de begrepp som förekommer i dessa bestämmelser (artikel 1). Konventionen lämnar ut- rymme för att ha en särskild bestämning av vem som ska anses utgöra mottagare av avgiftspliktig last i nationell rätt. Enligt regeringens bedöm- ning saknas dock anledning att avvika från konventionens definition.

Också de bestämmelser om regleringens tillämpningsområde och om undantag från ersättning, bl.a. när det gäller skador som orsakas av så- dana mindre fartyg som undantas från fartygsägarens ersättningsansvaret bör inkorporeras, jfr avsnitt 7 (artiklarna 3–5).

13Immunitet och privilegier för den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen

Regeringens förslag: Den internationella fonden för farliga och skad- liga ämnen ska inte vara skyldig att betala skatt, tull eller vissa avgift- er.

88

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Prop. 2017/18:268

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga invändningar.

 

Skälen för regeringens förslag: Av 2010 års HNS-konvention följer

 

att den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen ska vara be-

 

friad från all direkt beskattning samt från tullar och import- och export-

 

avgifter. Konventionsstaterna ska också i möjligaste mån befria fonden

 

från skyldighet att betala indirekta skatter. De personer som betalar av-

 

gifter till fonden eller mottar ersättning från denna ska dock inte ha några

 

speciella förmåner i beskattningshänseende. Vidare gäller att överföring

 

av avgifter till och utbetalningar från fonden ska få ske utan hinder av

 

valutalagstiftningen i konventionsstaterna (artikel 35).

 

Regeringen anser att den internationella fonden för farliga och skadliga

 

ämnen ska ha immunitet och privilegier i Sverige när det gäller skyldig-

 

heten att betala skatt m.m. i enlighet med vad som föreskrivs i 2010 års

 

HNS-konvention.

 

14

Skyldighet att lämna uppgift om

 

 

mottagande av farliga och skadliga

 

 

ämnen

 

 

 

Regeringens förslag: Den som under ett visst kalenderår har tagit

 

emot farliga och skadliga ämnen som har transporterats i bulk till sjöss

 

ska senast den 1 mars året därpå lämna uppgift om den mottagna

 

mängden ämnen till Sjöfartsverket. Skyldigheten – förutom när det

 

gäller flytande naturgas – ska gälla endast den som tagit emot ämnen

 

av en viss mängd.

 

Den som har tagit emot flytande naturgas ska vara skyldig att lämna

 

uppgift om detta oavsett vilken mängd som har mottagits. Har motta-

 

garen kommit överens med den som omedelbart före lossningen ägde

 

ämnet att denne i mottagarens ställe ska vara avgiftsskyldig ska upp-

 

giftsskyldigheten i stället gälla denne. Mottagaren ska dock även i ett

 

sådant fall vara uppgiftsskyldig om den tidigare ägaren inte lämnar

 

uppgifterna.

 

Var och en ska på uppmaning av Sjöfartsverket vara skyldig att

 

lämna uppgift om den mängd ämnen som har mottagits. Sjöfartsverket

 

ska få förelägga en uppgiftsskyldig att inom en viss tid lämna upp-

 

gifterna. Föreläggandet ska få förenas med vite. Den som uppsåtligen

 

eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter ska dömas till böter, om

 

gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken. Allmänt åtal ska

 

endast få väckas efter anmälan av Sjöfartsverket. Det särskilda straff-

 

ansvaret för underlåtenhet att lämna uppgift om mottagen olja ska tas

 

bort.

 

 

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

I promemorian föreslås att Transportstyrelsen ska ansvara för uppgifts-

 

skyldigheten samt att denna tas in i en särskild lag och görs mer själv-

 

ständig i

förhållande till bestämmelserna om avgiftsskyldighet. Enligt

89

Prop. 2017/18:268 promemorians förslag ska den som underlåter att lämna uppgifter om mottagna ämnen dömas till böter. Promemorian innehåller inte något förslag till ändring av uppgiftsskyldigheten när det gäller mottagen olja i detta avseende.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Sjöfartsverket till- styrker förslagen eller har inga invändningar. Sjöfartsverket invänder mot promemorians förslag att Transportstyrelsen ska ha ansvar för uppgifts- skyldigheten. Enligt Sjöfartsverket är det lämpligast och mest kostnads- effektivt att ansvaret för att inhämta och vidarebefordra uppgifter om mottagna farliga och skadliga ämnen läggs på verket. Sjöfartsverket framhåller att verket redan i dag mottar rapporter om farligt gods inom ramen för det europeiska rapporteringssystemet SafeSeaNet och de upp- gifter om farligt gods som lämnas i farledsdeklarationerna. Sjöfartsverket svarar också för den rapportering som sker i samband med transport av olja med tankfartyg. Transportstyrelsen understryker att myndighetens kostnader kan komma att öka om styrelsen får ansvaret för uppgifts- skyldigheten, men att det i dagsläget är svårt att uppskatta kostnadernas storlek. De remissinstanser som i samband med de kompletterande remit- teringarna lämnat synpunkter på förslagen i propositionen om uppgifts- skyldigheten har inte några invändningar mot förslagen. Transportstyrel- sen framhåller dock att en och samma myndighet bör ha ansvaret för rapportering av olja respektive farliga och skadliga ämnen samt att det kan behövas en rätt för myndigheten att meddela föreskrifter om fullgör- andet av uppgiftsskyldigheten. Transportstyrelsen framhåller vidare att det kan finnas skäl att överväga en administrativ sanktion i stället för en straffrättslig sådan när det gäller överträdelse av fullgörandet av uppgifts- skyldigheten.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 2010 års HNS-konvention ska varje konventionsstat lämna uppgifter till den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen om namn på och adress till de personer i stat- en som är avgiftsskyldiga, dvs. i huvudsak personer som har mottagit farliga och skadliga ämnen efter sjötransport i bulk. Uppgift ska också lämnas om den mängd avgiftspliktig last som personen i fråga har mot- tagit under det föregående kalenderåret (artikel 21). Uppgifterna används för att beräkna de avgifter som ska betalas till fonden.

Med hänsyn till det sagda behöver det införas en skyldighet för den som mottar farliga och skadliga ämnen genom bulklast att lämna upp- gifter om detta. Enligt regeringens bedömning bör uppgiftsskyldigheten överensstämma med skyldigheten att betala avgifter till fonden. Det innebär bl.a. att endast den som är att anse som mottagare i konven- tionens mening är skyldig att lämna uppgifter om mottagandet. Gränser- na för vid vilka kvantiteter mottagna ämnen som uppgiftsskyldigheten inträder bör också motsvara gränserna för avgiftsskyldigheten. Regler- ingen bör utformas i enlighet med den motsvarande uppgiftsskyldighet som tillämpas vid transporter med oljetankfartyg och som utgör underlag för beräkningen av avgifter till de internationella oljeskadefonderna.

Liksom när det gäller uppgiftsskyldigheten om mottagandet av olja bör det finnas en möjlighet att vid vite förelägga en uppgiftsskyldig att lämna uppgifter om mottagna ämnen. Risken för vite bedöms vara tillräcklig för att berörda företag ska lämna uppgifter. I linje med det bör det inte heller

90

framöver vara straffsanktionerat att underlåta att lämna uppgifter om olja.

Sanktionen mot den som lämnar en oriktig uppgift bör, liksom när det gäller mottagande av olja, vara böter. Detta gäller oavsett om uppgifterna lämnas på eget initiativ eller efter ett vitesföreläggande. Av Europadom- stolens praxis följer att rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) innefattar att en person som är misstänkt för brott inte ska behöva belasta sig själv. Denna s.k. passivitetsrätt innebär att den misstänkte inte ska behöva bidra till utred- ningen eller bevisningen i målet genom att göra medgivanden eller tillhandahålla belastande material. Det anses dock inte strida mot artikel 6 i Europakonventionen att uppgifter som begärts in av en icke misstänkt person under sanktionshot och som i sig ger upphov till miss- tanke om brott, används i en brottsutredning avseende det aktuella brottet (Europadomstolens beslut den 10 september 2002 i målet Allen mot Storbritannien). Passivitetsrätten kan därmed enligt regeringens bedöm- ning inte anses hindra att den som lämnar oriktiga uppgifter efter ett vitesföreläggande lagförs för detta. Däremot kan passivitetsrätten hindra att ett vitesföreläggande används i andra situationer, t.ex. för att utreda om tidigare lämnade uppgifter är riktiga. Någon särskild lagreglering för denna situation behövs enligt regeringens bedömning inte i anslutning till de förslag som regeringen nu lämnar. Om det finns en misstanke att lämnade uppgifter inte är riktiga, får detta anmälas till åklagare.

Brister i fullgörandet av skyldigheten att lämna uppgifterna kan i vissa fall föranleda ansvar enligt brottsbalken, och i ett sådant fall bör straff inte utdömas enligt den aktuella regleringen.

Eventuella kompletterande föreskrifter om lämnandet av uppgifter bör kunna meddelas såsom verkställighetsföreskrifter. Något särskilt förord- nande för regeringen att besluta om föreskrifter behövs därför inte. För överklagande av beslut bör allmänna bestämmelser gälla. Det innebär att förvaltningslagen (1986:223) tillämpas när det gäller Sjöfartsverkets beslut om förelägganden m.m. En ny förvaltningslag (2017:900) träder i kraft den 1 juli 2018 (prop. 2016/17:180, bet. 2017/18:KU2, rskr. 2017/18:2). När det gäller frågor om viten tillämpas också lagen (1985:206) om viten.

Till skillnad från vad som föreslås i promemorian bedömer regeringen att Sjöfartsverket bör ansvara för de åtgärder som rör uppgiftsskyldig- heten. Sjöfartsverket sköter redan i dag rapporteringen när det gäller transporter av farliga och skadliga ämnen i andra sammanhang samt den uppgiftsskyldighet som gäller i förhållande till oljeskadefonderna. Som Sjöfartsverket och Transportstyrelsen framhåller är det en fördel om en och samma myndighet ansvarar för såväl uppgiftsskyldigheten när det gäller mottagen olja som enligt den nu föreslagna regleringen, särskilt eftersom uppgifterna som ska lämnas till viss del är desamma.

Det kan i detta sammanhang tilläggas att de uppgifter om mottagen olja som Sjöfartsverket mottar i samband med sin tillsyn när det gäller av- giftsskyldigheten till oljeskadefonderna omfattas av sekretess, om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgifterna röjs (30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400] och 9 § offentlighets- och sekretessförordningen [2009:641] samt punkt 60 i bilagan till förordning-

Prop. 2017/18:268

91

Prop. 2017/18:268 en). Sekretessintresset för de uppgifter som ska lämnas enligt den nya regleringen är detsamma som i fråga om uppgifter som redan ska lämnas om mottagen olja. Det är också till viss del fråga om samma uppgifter som ska lämnas enligt de olika regleringarna. Vid en avvägning mellan det sekretessintresse som finns och det motstående intresset av allmän- hetens insyn görs bedömningen att en motsvarande bestämmelse om sekretess som den som gäller för uppgift om mottagen olja bör införas.

15Några ytterligare ändringar i sjölagen

Regeringens förslag: Uppgiften att pröva en ansökan om medgivande till att ett fartyg ska anses som svenskt och vara berättigad att föra svensk flagg ska anförtros Transportstyrelsen i stället för Sjöfartsverket. Det- samma ska gälla uppgiften att upprätta förteckningar över besiktnings- män och särskilda ledamöter vid sammanträden för sjöförklaring och i dispaschmål.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om avgifter för prövningen av ansökan om att ett fartyg ska anses som svenskt.

Transportstyrelsens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Göteborgs tings-

rätt tillstyrker förslagen eller har inga invändningar. Göteborgs tingsrätt invänder mot Transportstyrelsens förslag att prövningen av ärenden om medgivande till att ett fartyg ska anses som svenskt ska avgiftsbeläggas. Enligt tingsrätten skulle den kostnadsökning som avgiften medför drabba enskilda företag negativt. Med hänsyn till den begränsade tidsmässiga ökningen av Transportstyrelsens arbetsuppgifter framstår det för tings- rätten inte som tillräckligt motiverat att avgiftsbelägga ärendena.

Skälen för regeringens förslag: Ett fartyg anses som svenskt och är berättigat att föra svensk flagg om ägaren har svensk nationalitet eller om fartyget i annat fall är infört i det svenska fartygsregistrets skepps- eller båtdel (1 kap. 1 och 1 a §§ sjölagen). Svenska skepp och vissa svenska båtar ska vara registrerade i fartygsregistret (2 kap. 1 § sjölagen och 4 § lagen [1979:377] om registrering av båtar). Sjöfartsverket får medge att även andra fartyg ska anses som svenska och vara berättigade att föra svensk flagg. Fartyg som fått sådant medgivande ska också registreras i fartygsregistret, under förutsättning att det är fråga om ett skepp eller en båt för vilken registrering krävs.

Transportstyrelsen är i dag ansvarig för det svenska fartygsregistret. Regeringen delar Transportstyrelsens bedömning att det har praktiska fördelar att myndigheten också ansvarar för beslut om medgivande när det gäller rätten för ett fartyg att föra svensk flagg. Efter regeringens bestämmande bör därför Transportstyrelsen, i stället för Sjöfartsverket, pröva sådana frågor. På samma sätt som vid andra liknande ärenden som Transportstyrelsen handlägger bör det finnas en möjlighet att ta ut avgift för prövningen. Det bör därför införas ett bemyndigande för regeringen

92

eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter Prop. 2017/18:268 om avgifter för prövningen av ansökningar om medgivande.

På sjörättsområdet förekommer det att personer med särskild kunskap och erfarenhet anförtros vissa uppgifter. Det är fråga om särskilda leda- möter vid sammanträden för sjöförklaring eller i dispaschmål samt be- siktningsmän.

Det åligger i dag Sjöfartsverket att upprätta förteckningar över per- soner som är lämpliga för dessa ändamål (18 kap. 10 § tredje stycket,

21 § och 21 kap. 11 §). Som Transportstyrelsen framhåller har myndig- heten i dag ansvar för uppgifter som nära anknyter till uppgiften att upp- rätta sådana förteckningar. Transportstyrelsen har bl.a. ansvar för sjö- mansregistret. Regeringen delar Transportstyrelsens bedömning att det därför är lämpligt att Transportstyrelsen också ansvarar för upprättandet av nämnda förteckningar.

16

Ikraftträdande- och

 

 

övergångsbestämmelser

 

 

 

Regeringens förslag: Merparten av den nya lagen och lagändringarna

 

med anledning av Sveriges tillträde till 2010 års HNS-konvention ska

 

träda i kraft den dag som regeringen bestämmer. Ett tillträde till kon-

 

ventionen ska endast ske när det står klart att för Sverige viktiga kon-

 

kurrentländer avser att tillträda konventionen.

 

Bestämmelserna om den uppgiftsskyldighet som införs med anled-

 

ning av tillträdet till konventionen ska träda i kraft den 1 januari 2019.

 

Första gången uppgifter om mottagna ämnen ska lämnas ska vara den

 

1 mars 2020.

 

Lagändringarna i övrigt ska träda i kraft den 1 januari 2019.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Promemorian innehåller inget förtydligande om när uppgiftsskyldigheten

 

ska börja tillämpas.

 

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inga invändningar

 

mot förslagen. IKEM framhåller att Sverige bör tillträda 2010 års HNS-

 

konvention endast om och i så fall när Sveriges viktigaste konkurrent-

 

länder ansluter sig. Det är i det sammanhanget enligt IKEM viktigare att

 

följa Tysklands och Nederländernas arbete med ett tillträde till konven-

 

tionen än Danmarks och Norges. De kriterier som gäller för konven-

 

tionens ikraftträdande beaktar inte antalet företag som ska finansiera den

 

internationella fondens ansvar. Det innebär enligt IKEM att svenska

 

importörer vid ett tidigt tillträde till konventionen riskerar att behöva

 

betala betydande belopp för skador som uppkommer. Också Trafikverket

 

påpekar att det ur konkurrenssynpunkt är önskvärt för svensk industri om

 

Sverige ansluter sig till konventionen samtidigt som viktigare konkur-

 

rentländer. Mottagare i länder som inte har anslutit sig till konventionen

 

kommer annars få en fördel genom att de inte behöver betala avgifter till

 

fonden. Transportstyrelsen framhåller att man delar bedömningen i

93

 

 

Prop. 2017/18:268 promemorian att ett tillträde till konventionen ska ske vid en tidpunkt som inte påverkar svenska redares konkurrensförmåga negativt. Svensk Försäkring påpekar att det är lämpligt att regelverket träder i kraft den 20 februari ett visst kalenderår, eftersom den försäkring som avser ansvar som hänför sig till fartygets drift, den s.k. P & I-försäkringen förnyas vid den tidpunkten. Försäkringscertifikatet som ska finnas tillgängligt om- bord innehåller flera obligatoriska uppgifter och enligt Svensk För- säkring skulle flera utskick medföra risk för felaktiga versioner. Havs- och vattenmyndigheten efterlyser övergångsbestämmelser.

Transportstyrelsens framställan innehåller inget förslag när det gäller frågan om ikraftträdande eller bedömning när det gäller behovet av övergångsbestämmelser.

Remissinstanserna har inga synpunkter.

Skälen för regeringens förslag

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser för de förslag som avser 2010 års HNS-konvention

För att 2010 års HNS-konvention ska träda i kraft krävs att åtminstone tolv stater ansluter sig, varav fyra med en flotta vars dräktighet inte un- derstiger två miljoner. Dessutom krävs att mottagare i de anslutna stater- na under ett visst kalenderår har mottagit sammanlagt 40 miljoner ton av- giftspliktig last som belöper på det allmänna kontot, dvs. i huvudsak fasta bulkvaror och andra farliga och skadliga ämnen än olja, LNG och LPG. Konventionen träder i kraft 18 månader efter att dessa villkor har upp- fyllts. Om en stat tillträder konventionen efter att den trätt i kraft, träder den i kraft i förhållande till staten tre månader efter det att anslutnings- instrumentet har deponerats (artikel 46).

Förutsättningarna för konventionens ikraftträdande säkerställer enligt regeringens bedömning i tillräcklig utsträckning att kostnaderna för den berörda industrin även vid ett tidigt tillträde till konventionen blir be- gränsade; konventionen träder inte i kraft förrän den har tillträtts av ett visst antal länder vilka tillsammans har en betydande flotta och en betyd- ande kemikalieindustri. Det är ändå lämpligt att Sverige tillträder konventionen först när det står klart att också för Sverige i detta samman- hang viktiga konkurrentländer, t.ex. Nederländerna och Tyskland, avser att delta i samarbetet. För att kunna anpassa det svenska tillträdet till dessa länder och eftersom det inte är möjligt att nu ange när konven- tionen kommer att träda i kraft i förhållande till Sverige, bör det i huvud- sak överlämnas till regeringen att bestämma tidpunkten för när den nya lagen och lagändringarna med anledning av Sveriges tillträde till kon- ventionen ska träda i kraft. Det är enligt regeringens bedömning i nuläget inte möjligt att knyta tillträdet – och ikraftträdandet för Sveriges del – till giltighetstiden för P & I-försäkringen.

Vid ett svenskt tillträde till konventionen åläggs staten att lämna upp- gift om den mängd avgiftspliktig last som har tagits emot i Sverige året dessförinnan (artikel 45.4 och 5). För att Sverige ska kunna uppfylla det kravet bör bestämmelserna om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av farliga och skadliga ämnen träda i kraft före lagstiftningen i övrigt. Mot bakgrund av bl.a. den tidsram för medlemsstaternas tillträde som har

94

satts upp inom EU bör uppgiftsskyldigheten börja gälla redan från och Prop. 2017/18:268 med den 1 januari 2019.

Samtliga bestämmelser bör tillämpas från och med den dag de träder i kraft. Första gången uppgifter om mottagna ämnen ska lämnas bör vara den 1 mars kalenderåret efter att bestämmelserna om uppgiftsskyldig- heten har trätt i kraft, vilket bör anges i en övergångsbestämmelse. I övrigt behövs inga övergångsbestämmelser. I enlighet med principen om förbud mot retroaktiv strafflagstillämpning bör straffansvar endast kom- ma i fråga för gärningar som har begåtts efter ikraftträdandet. Motsvar- ande gäller enligt allmänna principer även för skadeståndsansvaret.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser för förslagen i övrigt

De ändringar i sjölagen som inte har samband med Sveriges tillträde till 2010 års HNS-konvention bör träda i kraft den 1 januari 2019. Transport- styrelsen bör pröva frågor om medgivande m.m. från och med den dag lagändringarna träder i kraft. Ansökningar som har kommit in till Sjö- fartsverket men inte avgjorts vid ikraftträdandet ska överlämnas till Transportstyrelsen. Regeringen konstaterar därför att det inte finns behov av några övergångsbestämmelser.

17Ekonomiska och andra konsekvenser

Regeringens bedömning: De förslag som har samband med Sveriges tillträde till 2010 års HNS-konvention kommer att leda till att ersätt- ningsskyddet för skador vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen stärks.

Förslagen om strikt ansvar och skyldighet att ha en ansvarsförsäkring kan innebära ökade kostnader för fartygsägarna. På grund av att sjöfarten redan i dag kan hållas ansvarig för skador som orsakas av farliga och skadliga ämnen och att det råder en omfattande försäkringsskyldighet kan det förutsättas att den ekonomiska belastningen för sjöfarten kommer att bli utan särskild betydelse.

Inrättandet av den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen kan leda till ökade kostnader för kemikalieindustrin men eftersom finansieringen av fonden kan förväntas komma att bäras av många före- tag kan det förutsättas att verkningarna för industrin kommer att bli be- gränsade.

Förslagen innebär också vissa kostnadsökningar för de myndigheter som får ansvaret för att utfärda och kontrollera innehav av certifikat samt administrera rapporteringen till den internationella fonden. Också för rättsväsendet kan förslagen medföra vissa merkostnader. Dessa kostnads- ökningar för myndigheterna kommer dock inte att bli större än att de ryms inom ramen för de nuvarande anslagen.

De ytterligare ändringar i sjölagen som föreslås kommer att leda till en mer praktisk beslutsordning. Ändringarna kommer att innebära ytter- ligare arbetsuppgifter för Transportstyrelsen, men dessa bedöms kunna utföras inom ramen för myndighetens befintliga anslag.

95

Prop. 2017/18:268

96

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inga invändningar

mot bedömningen. Regelrådet invänder att konsekvensbeskrivningen är bristfällig. Enligt Regelrådet saknas det en närmare beskrivning och beloppsmässig beräkning av de administrativa kostnader som förslagen medför. Det går därför inte att avgöra om de lämpligaste lösningarna har valts. Också när det gäller övriga kostnader som förslagen medför är beskrivningen enligt Regelrådet alltför allmänt hållen. Det saknas till exempel beloppsmässiga beräkningar av de ekonomiska effekter som ett genomförande kan få för företagen. Också Sjöfartsverket anför att be- skrivningen av effekterna för företagen är bristfällig och behöver kom- pletteras. IKEM framhåller att analysen av konsekvenserna vid ett tidigt tillträde till konventionen är bristfällig. Enligt IKEM är konsekvenserna för företagen störst i samband med ett tidigt tillträde till konventionen. Villkoren för konventionens ikraftträdande tar nämligen inte hänsyn till antalet företag som ska finansiera fondens ansvar och utgör enligt IKEM ingen garanti för att fondens ansvar kan spridas på ett tillräckligt stort antal länder. Ett tidigt tillträde tillsammans med länder som inte är våra konkurrentländer skulle kunna innebära att man utsätter svenska im- portörer för risken att tvingas utge mycket betydande belopp för skador som uppkommit. Svea hovrätt efterlyser en analys av hur rättsväsendet påverkas av ett straffansvar när det gäller uppfyllandet av uppgifts- skyldigheten. Finansinspektionen framhåller att det för den myndighet som får uppgiften att granska försäkringar och utfärda certifikat tillkom- mer nya arbetsuppgifter som inte kan anses vara försumbara. Det är enligt Finansinspektionen angeläget att de fartygsägare som ansöker om certifikat finansierar det resursbehov som uppstår genom en avgift som betalas till myndigheten. Svea hovrätt och Domstolsverket framhåller med anledning av den kompletterande remitteringen att konsekvenserna av förslaget att Stockholms tingsrätt ska vara forum för skador utanför Sverige och dess ekonomiska zon bör utredas närmare. Stockholms tingsrätt framhåller i det sammanhanget att domstolens resursbehov kan komma att öka men att det i dagsläget inte är möjligt att uppskatta behovet.

Transportstyrelsens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna har inga synpunkter.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser av de förslag som avser 2010 års HNS-konvention

Som beskrivs i avsnitt 6 kommer ett tillträde till 2010 års HNS-konven- tion att klargöra och stärka ersättningsskyddet för skador som kan upp- komma i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen. Ett tillträde kommer också att underlätta det internationella samarbetet på området, vilket är centralt ur ett globalt miljöperspektiv.

Förslagen att fartygsägaren ska vara strikt ansvarig för en skada vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen samt ha ansvarsförsäkring och ett certifikat som visar att försäkringsskyldigheten är uppfylld innebär att ökade krav ställs på sjöfarten. Det är i nuläget inte möjligt att exakt ange hur många fartyg som kommer att omfattas av försäkringsskyldigheten.

Till följd av regeringens förslag att undantag ska göras för mindre fartyg, som i inrikes trafik transporterar farliga och skadliga ämnen i förpackad form, kan det konstateras att regleringen träffar som mest drygt 400 svenska fartyg. Skyldigheten att ha försäkring gäller dock endast fartyg som faktiskt transporterar farliga och skadliga ämnen. Regeringen upp- skattar att som mest omkring hälften av de svenska fartyg som regler- ingen potentiellt kan omfatta utgör fartyg som transporterar farliga och skadliga ämnen och som därför kommer behöva ha försäkring och certi- fikat. Förslagen förväntas dock inte innebära någon nämnvärd börda för sjönäringen. Redan i dag kan den som orsakar en skada genom farliga och skadliga ämnen bli skyldig att ersätta skadan. Detta kan bl.a. ske med stöd av bestämmelser i sjölagen om redaransvar eller ansvar för oljeskad- or alternativt enligt bestämmelser i skadeståndslagen. Den föreslagna re- gleringen innebär visserligen högre ansvarsgränser, men det kan förvänt- as att olyckor som medför att denna behöver tas i anspråk är få till antal- et. Det finns också redan i dag långtgående krav på att fartygens verk- samhet täcks av en ansvarsförsäkring. Så gott som samtliga fartyg som träffas av regleringen har redan i dag en P & I-försäkring, vilken täcker skador som orsakas av farliga och skadliga ämnen. Företrädare för den internationella gruppen av P & I-klubbar har förklarat att en höjning av premierna med anledning av 2010 års HNS-konvention framstår som osannolik. För redarna ligger därmed den främsta bördan i certifikats- kravet. Baserat på vad andra certifikat kostar kan det uppskattas att kost- naden för dessa kommer att uppgå till 2 000 kr per fartyg. Denna mer- kostnad torde i sig inte anses som betydande i sammanhanget.

Kravet på försäkringscertifikat kan leda till merarbete för den myndig- het som ska utfärda dessa. Som framgår av det ovan sagda rör det sig för svenska fartyg om omkring 200 ansökningar under ett år. De flesta av de fartyg som ansökningarna avser behöver emellertid redan certifikat för bunkeroljeskador (10 a kap. 11 § sjölagen) och i några fall även för olje- skador (10 kap. 12 § sjölagen). De kontroller som myndigheten behöver göra innan ett certifikat utfärdas är desamma för samtliga dessa certifikat. Med en rationell hantering och samordning av arbetet med de olika certi- fikaten kan kostnaderna för myndigheten hållas låga. På liknande sätt kan kontrollen av certifikaten samordnas med den kontroll som utförs av andra certifikat. Förslagen i den delen förväntas inte heller leda till någon nämnvärd ökning av antalet mål i domstol.

Att svenska myndigheter kan utfärda certifikat enligt 2010 års HNS- konvention torde också vara en fördel för sjönäringen ur ett konkurrens- perspektiv, eftersom det underlättar för svenska redare att få tillgång till certifikaten när konventionen har trätt i kraft.

Förslagen om inrättandet av en internationell fond för farliga och skad- liga ämnen kan leda till ökade kostnader för kemikalieindustrin på grund av de avgifter som företagen måste betala till fonden. Avgifter tas ut för att täcka den ersättning som betalas ut från fonden och fondens admini- strativa kostnader.

Avgifterna består av s.k. grundavgifter (initial contributions) som er- läggs vid ett tillfälle och årsavgifter (annual contributions) som tas ut efter behov. Årsavgifter för att täcka ersättning på grund av olyckor tas ut först efter att en olycka inträffar. Det medför att kapital inte låses upp i fonden. Det är i nuläget inte möjligt att avgöra exakt hur stora avgifterna

Prop. 2017/18:268

97

Prop. 2017/18:268 till fonden kommer att vara. Som en jämförelse togs grundavgifter för 2003 års oljeskadefond ut med 1 miljon brittiska pund när den fonden

 

skapades. Därefter har något ytterligare avgiftsuttag inte behövts. Det är

 

troligt att situationen blir liknande för den internationella fonden för far-

 

liga och skadliga ämnen.

 

Företrädare för de internationella oljeskadefonderna har uppskattat att

 

grundavgifterna till fonden kommer att uppgå till omkring 2 miljoner

 

brittiska pund. Att grundavgifterna bedöms bli högre än för 2003 års

 

oljeskadefond beror på att avgifterna utöver att ge fonden ett visst start-

 

kapital behöver täcka kostnaden för det förberedande arbete som olje-

 

skadefonderna har vidtagit och kommer att vidta inför ikraftträdandet av

 

konventionen och upprättandet av fonden. Oljeskadefonderna har upp-

 

skattat att den totala mängden avgiftspliktig last som avgifterna ska för-

 

delas på kommer att uppgå till omkring 400 miljoner ton. Visserligen

 

träder konventionen i kraft redan när 40 miljoner ton avgiftspliktig last

 

som belöper på det allmänna kontot har uppnåtts, men när gränsen för

 

ikraftträdandet väl har uppnåtts får man räkna med att den mängden

 

avgiftspliktig last som inte belöper på det allmänna kontot är betydligt

 

högre. En grov uppskattning är att grundavgifterna kommer att uppgå till

 

omkring 0,005 brittiska pund per ton.

 

När det gäller storleken på årsavgifterna talar erfarenheter från tidigare

 

inträffade olyckor för att fall där ersättning behöver betalas av fonden –

 

och därmed belasta kemikalieindustrin – kommer att vara sällsynta. Den

 

största delen av kostnaderna för skador i samband med sjötransport av

 

farliga och skadliga ämnen kommer att täckas av fartygsägarnas försäk-

 

ringar. Av 192 fartygsolyckor under åren 2002–2010 i samband med sjö-

 

transport av farliga och skadliga ämnen skulle begärd ersättning enligt

 

HNS-konventionen i 189 fall ha rymts inom ramen för fartygsägarens

 

rätt till ansvarsbegränsning. I omkring hälften av dessa fall framställdes

 

överhuvudtaget inget anspråk på ersättning som skulle ha omfattats av

 

konventionen. Av den totala begärda ersättningen i samtliga fall om

 

ca 183 miljoner SDR skulle fonden endast ha behövt stå för ca 30 miljon-

 

er SDR. (Se dokumentet LEG/CONF.17/6 som gavs in av den inter-

 

nationella gruppen av P & I-klubbar i samband med den diplomatiska

 

konferens som antog 2010 års protokoll till HNS-konventionen. Enligt

 

uppgift från P & I-klubbarna har det inte inträffat någon större olycka

 

efter att rapporten upprättades som ändrar slutsatserna i rapporten.) Ut-

 

över ersättning för skador tillkommer administrativa kostnader för fond-

 

en. Sekretariatet för fonden torde komma att samordnas med oljeskade-

 

fondernas sekretariat, varför inte heller dessa kostnader kan förväntas bli

 

betydande. Företrädare för de internationella oljeskadefonderna har

 

bedömt att det kommer att behöva anställas ytterligare två eller tre

 

personer om sekretariatet för fonden samordnas med oljeskadefonderna

 

och har uppskattat den årliga kostnaden för fonden till mindre än

 

500 000 brittiska pund, vilket ska fördelas mellan samtliga sektorer inom

 

kemikalieindustrin för vilka separata konton skapas (olja, LPG, LNG och

 

de ämnen som omfattas av det allmänna kontot).

 

Den sammanlagda kostnaden för fonden belastar företagen i konven-

 

tionsstaterna i förhållande till den mängd avgiftspliktig last som mottag-

 

its under ett visst kalenderår. Som nämnts sker inte heller någon korsvis

98

täckning mellan de konton som avser skilda slags ämnen. Avgifterna är

därmed beroende av de risker som är förenade med respektive ämne. Också i det fallet att skapandet av ett särskilt konto till en början behöver skjutas upp viktas ämnena i förhållande till varandra på ett särskilt sätt som beskrivs i bilaga 2 till konventionen. Avgiftsuttaget för den internat- ionella fonden för farliga och skadliga ämnen kan med andra ord variera beroende på vilket ämne det är fråga om. Det är därför svårt i dagsläget att uppskatta kostnaderna för företagen.

Allmänt sett kan det dock – mot bakgrund av bl.a. de avgifter som svenska företag redan i dag betalar till oljeskadefonderna – förutsättas att de svenska företagens andel av avgifterna inte kommer att bli betydelse- lös. Enligt en beräkning som gjordes år 1999 uppskattades den avgifts- pliktiga lasten i Sverige enligt 1996 års HNS-konvention till ca 55 milj- oner ton varav ca 2 miljoner ton belöpte på det allmänna kontot. Detta ut- gjorde ca 12 procent av den totala avgiftspliktiga lasten – ca 450 miljoner ton – i de länder som undersökningen omfattade (se dokumentet LEG 80/10/2). Eftersom finansieringen av fonden kan förväntas komma att bäras av företag i ett flertal länder kan det emellertid förutsättas att verkningarna för den svenska kemikalieindustrin inte kommer att bli be- tungande. Med hänsyn till konventionens gränser för ikraftträdande och det arbete för konventionens ikraftträdande som pågår internationellt är det vidare osannolikt att konventionen kommer att träda i kraft utan att större konkurrentländer deltar i samarbetet. Genom att välja tidpunkten för tillträdet till konventionen är det under alla förhållanden möjligt för regeringen att säkerställa att den svenska industrin inte drabbas negativt ur ett konkurrensperspektiv.

För den myndighet som ska ansvara för företagens uppgiftsskyldighet när det gäller mottaget gods kommer visst administrativt merarbete att uppstå. Konsekvenserna av detta kan emellertid begränsas om hantering- en samordnas med motsvarande rapportering som redan i dag sker när det gäller oljetransporter. Antalet överträdelseärenden avseende lämn- andet av uppgifter som domstolarna kan behöva behandla förväntas bli minimalt. Som jämförelse har såvitt är känt för regeringen inte i något fall överträdelse när det gäller rapporteringen i anslutning till oljeskade- fonderna anmälts till åklagare.

Också när det gäller själva prövningen av ersättningsansvaret kan det förväntas att ytterst få fall behöver behandlas av domstol. Olyckor av det här slaget är mycket ovanligt förekommande i svenska farvatten och i andra fall där svensk domstol kan vara behörig. Förslagen bedöms alltså inte bli resurskrävande för rättsväsendet.

Regeringen bedömer sammanfattningsvis att ett tillträde till 2010 års HNS-konvention inte kommer att leda till någon ökad ekonomisk eller administrativ börda av betydelse för myndigheter eller företagen inom sjöfartsnäringen. Genomförandet av de föreslagna lagändringarna bör alltså kunna finansieras inom ramen för befintliga anslag. Förslagen för- väntas inte heller bli särskilt betungande för kemikalieindustrin. Avgift- erna till fonden kan på goda grunder förväntas bli låga och komma att bäras av en större mängd företag i åtskilliga länder, däribland Sveriges konkurrentländer.

Prop. 2017/18:268

99

Prop. 2017/18:268 Konsekvenser av förslagen i övrigt

Transportstyrelsen har räknat med att 10 ansökningar om medgivande att föra svensk flagg enligt 1 kap. 1 b § första stycket sjölagen görs varje år och har uppskattat tidsåtgången till 85 timmar per år. För att nå kravet på full kostnadstäckning bedöms en avgift på 12 000 kr per ärende bli nödvändig. Transportstyrelsen har bedömt att även övriga uppgifter som föreslås föras över från Sjöfartsverket till Transportstyrelsen kan hanteras inom ramen för befintliga anslag.

Som utvecklas i avsnitt 15 medför den överföring som föreslås av vissa uppgifter från Sjöfartsverket till Transportstyrelsen en mer praktisk beslutsordning. Den ökade arbetsbördan för Transportstyrelsen bedöms som högst marginell och bör kunna utföras inom ramen för befintliga anslag.

18Författningskommentar

18.1Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)

1 kap. Om fartyg

Nationalitet

1 b § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Transportstyrelsen får efter ansökan i ett enskilt fall besluta att även andra fartyg än de som avses i 1 eller 1 a § ska anses som svenska och vara berättigade att föra svensk flagg. Ett sådant beslut får meddelas bara om fartygets drift står under ett avgörande svenskt inflytande eller om ägaren har fast hemvist i Sverige.

Regeringen får meddela föreskrifter om nationalitetshandlingar för svenska fartyg. Regeringen får bestämma vad som ska iakttas med sådana handlingar samt förbjuda att ett registreringspliktigt eller registrerat fartyg hålls i drift utan gällande nationalitetshandling.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om avgifter för prövning av ansökan enligt första stycket.

I paragrafen finns bestämmelser om bl.a. medgivande av att ett fartyg – trots de krav som uppställs i 1 och 1 a §§ – ska anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg. Genom ändringen i första stycket får efter regeringens bestämmande Transportstyrelsen, i stället för Sjöfarts- verket, pröva frågor om medgivande. Genom det nya tredje stycket bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter som ska vara förenade med pröv- ningen av sådana ansökningar.

Övervägandena finns i avsnitt 15.

100

7 kap. Allmänna bestämmelser om ansvar och

Prop. 2017/18:268

försäkringsskyldighet

 

Redarens ansvar

1 § Redaren är ansvarig för skada som befälhavaren, en medlem av besättningen eller en lots orsakar genom fel eller försummelse i tjänsten. Redaren är också ansvarig, om skada vållas av någon annan, när denne på redarens eller befälhava- rens uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.

Skadestånd enligt första stycket som redaren har betalat har redaren rätt att kräva tillbaka av den som vållat skadan.

Särskilda bestämmelser om ansvar och om inskränkning av ansvar finns i 9–

11a och 13–15 kap.

I paragrafens tredje stycke införs en erinran om att särskilda bestämmel- ser finns i 11 kap. om ansvar för skada vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen, genom en hänvisning till det kapitlet. Beträffande den närmare innebörden av de särskilda bestämmelserna när det gäller redarens försäkringsskyldighet enligt förevarande kapitel, se kommen- taren till 9 kap. 3 §.

9 kap. Om ansvarsbegränsning

3 § Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande

1.en fordran på bärgarlön, sådan särskild ersättning som avses i 16 kap. 9 §, bidrag till gemensamt haveri eller på avtal grundad ersättning för åtgärder som avses i 2 § första stycket 4, 5 eller 6,

2.en fordran med anledning av oljeskada som omfattas av 10 kap. 1 § och 2 § första och andra styckena,

3.en fordran med anledning av skada som omfattas av 11 kap.,

4.en fordran som är underkastad en internationell konvention eller en nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvarighet för atomskada,

5.en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,

6.en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgningen, och

7.en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.

I paragrafen anges vilka fordringar som inte omfattas av rätten till an- svarsbegränsning enligt bestämmelserna om s.k. globalbegränsning i 9 kap. Övervägandena finns i avsnitt 8 och 9.

Genom en ny punkt 3 undantas fordran med anledning av skada vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen från rätten till ansvarsbegräns- ning enligt detta kapitel. För en fartygsägare som ansvarar för en sådan skada gäller i stället de högre ansvarsbeloppen som anges i 11 kap. 9 §. En följd av att skador enligt 11 kap. undantas från bestämmelserna om globalbegränsning är att redarens skyldighet enligt 7 kap. att försäkra sig för sådana skador bortfaller. Som anges i 7 kap. 2 § gäller nämligen redarens försäkringsskyldighet endast fordringar som omfattas av rätt till ansvarsbegränsning enligt 1–4 §§ i förevarande kapitel. Skyldigheten att ha ansvarsförsäkring för skador enligt 11 kap. åvilar i stället fartygets ägare (11 kap. 17 och 18 §§).

101

Prop. 2017/18:268 10 kap. Om ansvar för oljeskada

Övriga bestämmelser

19 § Detta kapitel gäller inte i fråga om en oljeskada som orsakats av ett örlogsfartyg eller av ett annat fartyg som vid tiden för olyckan ägs eller brukas av en stat och som används uteslutande för statsändamål. Har ett sådant fartyg orsakat en oljeskada i Sverige eller dess ekonomiska zon eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa en sådan skada i Sverige eller dess ekonomiska zon, ska dock 1 §, 2 § fjärde stycket och 3–5 §§ i detta kapitel samt 19 kap. 1 § första stycket 9 och 21 kap. 5 § tillämpas.

Har ett fartyg som inte omfattas av 2 § första stycket orsakat en oljeskada i Sverige eller dess ekonomiska zon eller har förebyggande åtgärder vidtagits för att förhindra eller begränsa en oljeskada i Sverige eller dess ekonomiska zon, tillämpas 1 §, 2 § fjärde och sjätte styckena och 3 § i detta kapitel samt 19 kap. 1 § första stycket 9 och 21 kap. 5 §. I fråga om ägarens rätt att begränsa sitt ansvar gäller i sådant fall 9 kap.

Andra stycket gäller inte sådana oljeskador som omfattas av 10 a eller 11 kap.

Paragrafen anger i vilken utsträckning bestämmelserna i detta kapitel om ansvar för oljeskada tillämpas på statsfartyg och på andra fartyg än de tankfartyg som avses i 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Genom ändringen i tredje stycket klargörs att bestämmelserna i 11 kap. tillämpas på sådan förorening genom olja och sådana förebyggande åt- gärder som enligt nuvarande ordning omfattas av andra stycket. En förut- sättning är givetvis att skadorna omfattas av tillämpningsområdet i 11 kap. Det sagda innebär att de situationer som omfattas av andra styck- et begränsas i betydande mån. Andra stycket kommer dock att tillämpas på mindre fartyg (jfr 11 kap. 6 § 1). Det kommer också att tillämpas på oljeskador i sådana fall då oljan inte utgör last på ett fartyg under förut- sättning att 10 a kap. om bunkeroljeskador inte är tillämpligt (jfr 11 kap. 2 § första stycket). Se vidare kommentaren till 11 kap. 6 § om gränsdrag- ningen mellan 11 kap. och förevarande kapitel.

11 kap. Om ansvar för skada vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen

Inledande bestämmelser

Definitioner

1 § I detta kapitel avses med farliga och skadliga ämnen:

a)oljor som transporteras i bulk och som anges i regel 1 i bilaga I till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg, som den har ändrats genom 1978 års protokoll (MARPOL 73/78) i dess vid varje tid gällande lydelse,

b)skadliga flytande ämnen som transporteras i bulk och som anges i re- gel 1.10 i bilaga II till MARPOL 73/78 i dess vid varje tid gällande lydelse, samt ämnen och blandningar som provisoriskt bedömts falla under föroreningskate- gori X, Y eller Z enligt regel 6.3 i nämnda bilaga II,

c)farliga flytande ämnen som transporteras i bulk och som anges i kapitel 17 i den internationella koden för konstruktion och utrustning av fartyg som till sjöss transporterar skadliga flytande kemikalier i bulk (IBC-koden) i dess vid varje tid gällande lydelse samt farliga produkter för vilka preliminärt lämpliga förhållan-

102

den för transporter har föreskrivits av den berörda myndigheten och de berörda hamnmyndigheterna i överensstämmelse med paragraf 1.1.6 i IBC-koden,

d)farliga, riskfyllda och vådliga ämnen, material och föremål i förpackad form som omfattas av den internationella koden om transporter av farligt gods till sjöss (IMDG-koden) i dess vid varje tid gällande lydelse,

e)gaser i vätskeform som anges i kapitel 19 i den internationella koden för konstruktion och utrustning av fartyg som till sjöss transporterar kondenserade gaser i bulk (IGC-koden) i dess vid varje tid gällande lydelse samt produkter för vilka preliminärt lämpliga förhållanden för transporter har föreskrivits av den berörda myndigheten och de berörda hamnmyndigheterna i överensstämmelse med paragraf 1.1.6 i IGC-koden,

f)flytande ämnen som transporteras i bulk med en flampunkt som inte överstiger 60 grader Celsius (uppmätt i en sluten degel),

g)fasta bulkvaror som innebär kemiska risker och som omfattas av den internationella koden för fasta bulklaster (IMSBC-koden) i dess vid varje tid gäll- ande lydelse, i den utsträckning som dessa substanser, om de i stället transport- erats i förpackad form, hade omfattats av bestämmelserna i IMDG-koden i den lydelse som gällde 1996, och

h)rester från tidigare bulktransporter av ämnen som anges i a–c och e–g, farliga och skadliga bulkämnen: sådana farliga och skadliga ämnen som avses

i a–c och e–h,

farliga och skadliga förpackade ämnen: sådana farliga och skadliga ämnen som avses i d,

sjötransport: tiden från det att de farliga och skadliga ämnena vid lastning kommer i kontakt med utrustning som tillhör fartyget till dess att de vid lossning inte längre har sådan kontakt med utrustningen eller, om fartygets utrustning inte används, från det att ämnena vid lastning korsar fartygets reling till dess att de vid lossning korsar relingen igen,

skada:

a)dödsfall eller annan personskada som har orsakats av farliga och skadliga ämnen,

b)skada på egendom som har orsakats av farliga och skadliga ämnen och som har uppkommit utanför det fartyg som transporterar ämnena,

c)skada på grund av förorening av miljön som har orsakats av farliga och skadliga ämnen, i fråga om försämring av miljön dock endast utebliven vinst samt kostnader för rimliga återställningsåtgärder som har vidtagits eller planeras, och

d)kostnader för förebyggande åtgärder och skada som har orsakats av sådana åtgärder,

olycka: sådan händelse eller serie av händelser med samma ursprung som orsakar en skada eller framkallar ett allvarligt och omedelbart förestående hot om en skada,

förebyggande åtgärd: varje åtgärd som varit skäligen påkallad för att förhindra eller begränsa en skada och som har vidtagits efter det att en olycka har inträffat,

ägare av fartyg: den som är registrerad som fartygets ägare eller, om registrering inte har skett, den som äger fartyget; i fråga om ett fartyg som ägs av en stat och brukas av ett bolag, vilket i den staten är registrerat som fartygets brukare, ska dock bolaget anses som ägare, samt

konventionsstat: en stat som har tillträtt 2010 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (2010 års HNS-konvention).

Om en skada inte endast har orsakats av farliga och skadliga ämnen och det inte är möjligt att tillförlitligt särskilja orsakerna, anses all skada orsakad av de farliga och skadliga ämnena. Det gäller inte i den utsträckning skadan omfattas av 10 kap. 2 § första stycket. Det gäller inte heller i den utsträckning skadan har

Prop. 2017/18:268

103

Prop. 2017/18:268 orsakats av radioaktivt material enligt klass 7 antingen i IMDG-koden eller i IMSBC-koden.

Vid tillämpningen av detta kapitel ska med fartyg jämställas varje annan

 

flytande anordning som används till sjöss.

 

Paragrafen, som är ny, definierar i första stycket de centrala begreppen i

 

kapitlet. Definitionerna bestämmer i betydande utsträckning kapitlets

 

tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 7.

 

Definitionerna av olycka, förebyggande åtgärd och ägare av fartyg

 

motsvarar de i 10 och 10 a kap (se prop. 1973:140 s. 52 och 147. Om

 

innebörden av olycka, se också prop. 1994/95:169 s. 70).

 

Med farliga och skadliga ämnen avses sådana ämnen som finns upp-

 

tagna i de internationella konventioner eller koder som paragrafen hän-

 

visar till i punkterna a–e och g. Som framgår av punkt f omfattar farliga

 

och skadliga ämnen också ämnen som är särskilt lättantändliga. För att

 

kapitlet ska vara tillämpligt på en skada krävs att skadan har orsakats av

 

ett ämne som avses i angivna avsnitt i uppräknade internationella in-

 

strument, eller uppfyller de kriterier som anges i punkt f.

 

För att ett ämne ska omfattas av punkterna a–e eller g krävs det vidare

 

att ämnet omfattas av det internationella instrumentet i dess gällande

 

lydelse. Om ett ämne upphör att omfattas av ett instrument som paragraf-

 

en hänvisar till, upphör kapitlet att vara tillämpligt på skador som det

 

ämnet orsakar, under förutsättning att ämnet inte uppfyller kriterierna i

 

punkt f. Ett visst ämne kan omfattas av flera av punkterna a–g. För att

 

kapitlet ska vara tillämpligt räcker det dock att ämnet omfattas av någon

 

av punkterna a–g.

 

Farliga och skadliga ämnen omfattar både ämnen som transporteras i

 

bulk och i förpackad form. Bulklaster omfattar såväl fasta som flytande

 

ämnen, inklusive olja och gas i flytande form.

 

Punkt a avser oljor som transporteras i bulk och som anges i regel 1 i

 

bilaga I till 1973 års internationella konvention till förhindrande av för-

 

orening från fartyg, som den har ändrats genom 1978 års protokoll

 

(MARPOL 73/78). Bestämmelserna i konventionen har införlivats med

 

svensk rätt främst genom lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening

 

från fartyg, med tillhörande förordning. Huvuddelen av den materiella

 

regleringen finns i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd

 

(TFSF 2010:96) om åtgärder mot förorening från fartyg. Enligt den aktu-

 

ella regeln i konventionen förstås med olja petroleum i varje form, in-

 

begripet råolja, eldningsolja, oljerester (s.k. sludge), oljeavfall och raffi-

 

nerade produkter (med undantag för vissa petrokemiska produkter). En

 

inte uttömmande förteckning av oljor som avses finns i ett bihang till

 

bilaga I till MARPOL 73/78.

 

Punkt b omfattar skadliga flytande ämnen som transporteras i bulk och

 

som anges i regel 1.10 i bilaga II till MARPOL 73/78. Enligt den regeln

 

förstås med skadliga flytande ämnen sådana ämnen som har förtecknats i

 

kolumnen för förorenande ämnen i tabellerna i kapitel 17 och 18 i den

 

internationella koden för konstruktion och utrustning av fartyg som till

 

sjöss transporterar skadliga flytande kemikalier i bulk (IBC-koden).

 

Koden har införlivats med svensk rätt genom Transportstyrelsens

 

föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2014:136) om transport till sjöss av

104

skadliga flytande kemikalier i bulk (IBC-koden). I nämnda tabeller finns

 

ett stort antal ämnen upptecknade. Dessutom omfattas enligt regel 1.10 sådana ämnen som provisoriskt bedömts tillhöra kategori X, Y eller Z i enlighet med regel 6.3 i bilaga II till MARPOL 73/78. I enlighet med 2010 års HNS-konvention har detta också angetts uttryckligen i defini- tionen under punkt b.

Punkt c omfattar farliga flytande ämnen som transporteras i bulk och som är upptagna i kapitel 17 i IBC-koden. Genom hänvisningen till IBC- koden i MARPOL 73/78 omfattar punkt c i stort sett samma ämnen som punkt b. Dessutom kan vissa andra produkter omfattas, om de preliminärt lämpliga transportförhållandena har bedömts i enlighet med para- graf 1.1.6 i IBC-koden.

Punkt d omfattar farliga, riskfyllda och vådliga ämnen, material och föremål i förpackad form som omfattas av bestämmelserna i den inter- nationella koden om transporter av farligt gods till sjöss (IMDG-koden). Koden innehåller krav på hanteringen av farligt gods som delas in i olika klasser. Koden har införlivats med svensk rätt genom Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2015:66) om transport till sjöss av förpackat farligt gods (IMDG-koden).

Punkt e omfattar gaser i vätskeform som anges i kapitel 19 i den inter- nationella koden för konstruktion och utrustning av fartyg som till sjöss transporterar kondenserade gaser i bulk (IGC-koden). Dessutom kan liksom enligt punkt c vissa andra produkter omfattas, om de preliminärt lämpliga transportförhållandena för produkterna har bedömts i enlighet med paragraf 1.1.6 i IGC-koden.

Punkt f omfattar samtliga flytande ämnen som transporteras i bulk och som har en flampunkt som inte överstiger 60 grader Celsius. Flam- punkten är den lägsta temperatur hos vätskan, vid vilken dess ånga bildar en antändbar blandning med luft. Den ger ett mått på risken för att explo- siva eller antändbara blandningar bildas när vätskan kommer ut ur sin förpackning. En brandfarlig vätska kan inte antändas så länge dess temperatur förblir under flampunkten. Vilken flampunkt ett ämne har är i viss mån beroende av den använda provningsmetoden och provnings- apparaturen. Det finns ett flertal accepterade metoder för att bestämma flampunkten. Som framgår av lagtexten ska flampunkten i förevarande fall ha bestämts genom en metod där mätning sker i en sluten degel, s.k. ”closed-cup test”.

Punkt g omfattar fasta bulkvaror som innebär kemiska risker och omfattas av den internationella koden för fasta bulklaster (IMSBC-kod- en). Koden har införlivats med svensk rätt genom Transportstyrelsens föreskrifter (TFSF 2010:166) om transport till sjöss av fast gods i bulk (IMSBC-koden). Fasta bulkvaror som inte utgör kemiska risker enligt IMSBC-koden omfattas inte av den aktuella punkten. För att ett ämne ska omfattas av punkt g krävs att det också omfattas av IMDG-koden i 1996 års lydelse. Det innebär att sådana fasta bulklaster som endast utgör en påtaglig fara när de transporteras i bulkform – men inte när de transporteras i förpackad form – inte anses utgöra farliga och skadliga ämnen vid kapitlets tillämpning. Följaktligen undantas bl.a. transporter av kol och träflis vid transport i bulk. Vilka ämnen som omfattas av IMSBC-koden ändras fortlöpande. Att lagtexten hänvisar till IMDG- koden i 1996 års lydelse får till följd att ett ämne som läggs till IMSBC- koden endast omfattas av punkt g om ämnet omfattas av IMDG-koden i

Prop. 2017/18:268

105

Prop. 2017/18:268 den lydelse som gällde år 1996. Om samma ämne transporteras i för- packad form, kan det emellertid omfattas av punkt d. Av praktiska skäl har inte samtliga ämnen som omfattas av IMDG-koden uttryckligen omnämnts i kodens förteckningar över ämnen. Eftersom IMDG-koden således omfattar också ämnen som inte tagits upp i koden, kan ämnena omfattas av punkt g, trots att de inte finns uttryckligen angivna i 1996 års IMDG-kod. Ämnen som tas bort från IMSBC-koden upphör att omfattas av punkt g även om ämnet finns upptaget i IMDG-koden. Även IMSBC- koden kan omfatta ämnen som inte uttryckligen angetts i koden.

Av punkt h följer att kapitlet tillämpas också på rester av ämnen som har transporterats i bulk.

Paragrafen innehåller särskilda definitioner av farligt och skadligt bulkämne respektive förpackat ämne. Denna uppdelning följer av att fartygsägarens ansvar för skador från farliga och skadliga ämnen som transporteras i förpackad form är högre (se 9 § om ansvarsbegränsning). Med farligt och skadligt bulkämne avses samtliga substanser som upptas

ia–c och e–g och med farlig och skadligt förpackat ämne samtliga ämnen, material och föremål som avses i d.

Som framgår av 2 § är kapitlet endast tillämpligt på skador som upp- kommer i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen som last. Sjötransporten anses ta sin början i samband med att det farliga eller skadliga ämnet kommer i kontakt med fartygets utrustning. Om fartygets utrustning inte används, börjar sjötransporten när ämnet passerar far- tygets reling. Transporten upphör när ämnet vid lossning upphör att vara

ikontakt med fartygets utrustning respektive återigen passerar fartygets reling.

Av definitionen av skada följer att kapitlet bara är tillämpligt på vissa slags skador. Enligt huvudregeln är det en förutsättning för att kapitlet ska vara tillämpligt på en skada att den har orsakats av farliga och skad- liga ämnen så som dessa ämnen definieras i paragrafen. Det krävs vidare att skadorna har orsakats av de farliga och skadliga egenskaperna hos ett ämne. Bestämmelserna är alltså inte tillämpliga om en brandfarlig last rasar och orsakar skada genom dess tyngd (jfr artikel 1.6 sista stycket). Som framgår av andra stycket kan dock också skador som delvis har andra orsaker under vissa omständigheter anses som en skada enligt kapitlet.

Vid en personskada eller ett dödsfall som har orsakats av farliga och skadliga ämnen är bestämmelserna tillämpliga oavsett om personen har befunnit sig ombord på fartyget eller inte. När det gäller skada på egen- dom tillämpas bestämmelserna däremot endast på sådan egendom som funnits utanför det fartyg som transporterat det farliga eller skadliga ämnet. Det sagda innebär att skador på det egna fartyget eller egendom ombord på fartyget inte ersätts enligt detta kapitel. Däremot ersätts per- sonskador som drabbat fartygets besättning. Bestämmelserna är vidare tillämpliga på skador genom förorening av miljön, men liksom när det gäller sådana föroreningsskador från olja som omfattas av 10 eller 10 a kap. ersätts i fråga om försämring av miljön endast utebliven vinst och kostnader för rimliga återställningsåtgärder. Också kostnader för förebyggande åtgärder, och eventuella skador som sådana åtgärder orsak- ar, ersätts under förutsättning att åtgärderna har vidtagits efter att en

106

olycka har inträffat och att de har varit skäligen påkallade för att förhind- Prop. 2017/18:268 ra eller begränsa en skada som omfattas av kapitlet.

Har en skada som orsakats av farliga och skadliga ämnen delvis andra orsaker anses skadan enligt andra stycket ändå ha orsakats i sin helhet av de farliga och skadliga ämnena, om det inte går att särskilja orsakerna. Detta gäller dock inte till den del det är fråga om oljeskador från tank- fartyg (10 kap. 2 § första stycket) eller skadan är orsakad av radioaktivt material. Nu nämnda skador är undantagna från kapitlets tillämpnings- område enligt 5 §.

Med fartyg avses en farkost med skrov och styrinrättning. Enligt tredje stycket ska vid tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet med fartyg jämställas varje annan flytande anordning som används till sjöss. För att kapitlet ska vara tillämpligt krävs dock att anordningen i fråga vid den aktuella tidpunkten använts till att transportera farliga eller skadliga ämnen till sjöss som last (jfr 2 §). Som framgår av första stycket h är kapitlet också i vissa fall tillämpligt på skador som orsakas av rester av ämnen som kan finnas kvar efter transporter.

För ytterligare paragrafer som bestämmer kapitlets tillämpningsom- råde, se 2–6 §§.

Tillämpningsområde

2 § Detta kapitel tillämpas på skador under en sjötransport med farliga och skadliga ämnen som last, om skadorna har uppkommit

1.i Sverige eller i en annan konventionsstat,

2.i Sveriges eller en annan konventionsstats ekonomiska zon, genom föroren- ing av miljön, och

3.utanför en konventionsstats eller en annan stats territorium på något annat sätt än genom förorening av miljön, om skadan har orsakats av ett ämne som har transporterats ombord på ett fartyg som är registrerat i Sverige eller i en annan konventionsstat eller, om fartyget inte är registrerat, får föra svensk eller en annan konventionsstats flagg.

Kapitlet tillämpas också på kostnader för förebyggande åtgärder som har vidtagits, oavsett var det har skett, för att förhindra eller begränsa skador som anges i första stycket.

Paragrafen, som är ny, innehåller de huvudsakliga bestämmelserna om

 

kapitlets tillämpningsområde. Övervägandena finns i avsnitt 7.

 

Av första stycket framgår att kapitlet är tillämpligt på skador som upp-

 

kommer under sjötransport med farliga och skadliga ämnen som last. Det

 

innebär att kapitlet inte är tillämpligt på skador som orsakas av farliga

 

och skadliga ämnen som förvaras ombord på ett fartyg i annat syfte än

 

som last, t.ex. som en del av fartygets utrustning. Bestämmelserna är inte

 

heller tillämpliga på skador som uppkommer i samband med transport av

 

ämnena till eller från ett fartyg. Vid vilken tidpunkt sjötransporten börjar

 

respektive upphör framgår av definitionen av sjötransport i 1 §.

 

Kapitlet tillämpas på skador som uppkommer i Sverige eller i en annan

 

konventionsstat. Bestämmelserna är också tillämpliga på skador i

 

Sveriges eller en annan konventionsstats ekonomiska zon, om skadorna

 

har uppkommit genom förorening av miljön. På andra skador än föroren-

 

ingsskador som uppkommer utanför en konventionsstats eller en annan

 

stats territorium är bestämmelserna tillämpliga under förutsättning att

 

skadorna har orsakats av farliga och skadliga ämnen som har transpor-

107

 

Prop. 2017/18:268 terats av ett fartyg som härrör från Sverige eller en annan konventions- stat. Avgörande är i samtliga fall var skadan har uppkommit, inte platsen för den olycka som har orsakat skadorna.

Av andra stycket framgår att bestämmelserna tillämpas på förebygg- ande åtgärder oavsett var de har vidtagits, under förutsättning att de har vidtagits för att förebygga en skada som omfattas av kapitlets tillämp- ningsområde. Det innebär motsatsvis att kapitlet inte är tillämpligt på förebyggande åtgärder som vidtas för att förhindra eller begränsa skador som inte omfattas av kapitlets tillämpningsområde. Kapitlet är alltså som utgångspunkt inte tillämpligt på förebyggande åtgärder som vidtas avse- ende en föroreningsskada som drabbat territorialhavet i en stat som inte har tillträtt 2010 års HNS-konvention. Bestämmelserna kan dock vara tillämpliga också i en sådan situation, om det finns en risk för att olyckan leder till skada i en konventionsstats territorialhav eller ekonomiska zon. Det avgörande är med andra ord inte var de förebyggande åtgärderna vidtas utan vilken skada åtgärderna avser att förhindra eller begränsa.

3 § Det som sägs i 2 § om ekonomisk zon gäller även i de fall en stat inte har fastställt en sådan zon i fråga om ett område utanför och angränsande till statens territorialhav som i enlighet med folkrättens regler har bestämts av den staten och som inte sträcker sig längre ut än 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån statens territorialhav mäts.

Paragrafen, som är ny, innehåller en särskild bestämmelse för det fall en stat inte har fastställt en ekonomisk zon. Också i sådana fall kan kapitlet tillämpas på skador som har uppkommit i ett område som sträcker sig längst 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån statens territorialhav mäts. Det gäller under förutsättning att staten i fråga har beslutat att ett motsvarande område ska finnas inom vilket reglerna kan tillämpas.

4 § Ersättning för åtgärder med anledning av en skada ska betalas enligt detta kapitel även om det finns skyldighet enligt lag eller annan författning att vidta åtgärderna.

Kapitlet tillämpas även om andra regler om tillämplig lag skulle leda till annat.

Kapitlet tillämpas inte i den utsträckning en sådan tillämpning skulle vara oförenlig med Sveriges åtaganden enligt ett internationellt fördrag.

Paragrafen, som är ny, anger gränsdragningen för kapitlets tillämpning gentemot andra bestämmelser. Paragrafen motsvarar 10 kap. 2 § fjärde, femte och sjätte styckena samt 10 a kap. 4 §. Som berörs i avsnitt 7 finns det situationer där 1910 års konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om fartygs sammanstötning kan få företräde framför 2010 års HNS-konvention.

5 § Detta kapitel gäller inte örlogsfartyg eller andra fartyg som vid den aktuella tidpunkten ägs eller brukas av en stat och som används uteslutande för stats- ändamål. Om ett sådant fartyg har orsakat en skada i Sverige eller dess ekonom- iska zon eller förebyggande åtgärder har vidtagits för att förhindra eller be- gränsa en skada i Sverige eller dess ekonomiska zon, ska dock 1 §, 4 § första stycket och 7–10 §§ samt 19 kap. 1 § första stycket 10 och 21 kap. 5 a § tillämpas.

108

Paragrafen, som är ny, anger tillämpningen av kapitlets bestämmelser på Prop. 2017/18:268 statsfartyg. Övervägandena finns i avsnitt 10.

Med statsfartyg avses fartyg som ägs eller brukas av en stat och som används uteslutande för statsändamål. Ett fartyg som visserligen ägs av en stat men som används för affärsmässiga ändamål utgör inte ett stats- fartyg i kapitlets mening. Så kan vara fallet om ett statsägt fartyg t.ex. används för att tillhandahålla transporter åt allmänheten mot betalning eller om staten hyr ut ett fartyg till en privat aktör. För fartyg som ägs av en stat men som inte anses utgöra statsfartyg tillämpas kapitlet i dess hel- het. Sådana fartyg behöver inte ha försäkring eller ställa annan säkerhet, men ska ha ett certifikat som visar att fartyget ägs av staten och att statens ansvar är täckt intill det ansvar som kan uppkomma enligt kapitlet (se 17 och 18 §§).

För statsfartyg i egentlig mening är paragrafens innebörd att kapitlets centrala regler om skadeståndsansvar (7 §), kanalisering av skadestånds- ansvaret (8 §) och rätten till ansvarsbegränsning (9 §) ska tillämpas också på ett sådant fartyg när det är fråga om en skada som har orsakats i Sverige eller dess ekonomiska zon. Däremot gäller inte bestämmelserna om försäkringsskyldighet eller skyldigheten att inneha certifikat för stats- fartyg. Det utgår inte heller någon ersättning från den internationella fonden, se 1 § lagen (2018:000) om den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen. Kapitlet tillämpas inte heller på skador som ett statsfartyg orsakar utanför Sverige eller dess ekonomiska zon.

6 § Detta kapitel gäller inte

1.för fartyg med en dräktighet om högst 200 som i inrikes trafik transporterar farliga och skadliga ämnen i förpackad form,

2.sådan oljeskada som omfattas av 10 kap. 2 § första stycket,

3.sådan skada som är orsakad av radioaktivt material enligt klass 7 antingen i den internationella koden om transporter av farligt gods till sjöss (IMDG-koden) eller i den internationella koden för fasta bulklaster (IMSBC-koden), eller

4.fordringar som har sin grund i befordringsavtal för gods och passagerare.

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om undantag från kapitlets tillämpning. Övervägandena finns i avsnitt 7.

Enligt första punkten gäller inte kapitlet för fartyg som har en dräktig- het om högst 200 när dessa transporterar farliga och skadliga ämnen i förpackad form inom Sverige. Som anges i 7 kap. 2 § tredje stycket avses med dräktighet fartygets bruttodräktighet. Det är ett uttryck för fartygets storlek och utgör summan av fartygets alla slutna rum med vissa undantag. Beräkningen av bruttodräktigheten sker enligt 1969 års internationella skeppsmätningskonvention. När det gäller nu avsedda transporter behöver fartygets ägare inte ha försäkring eller ställa annan säkerhet enligt 17 eller 18 §. Om en skada skulle inträffa, gäller inte heller kapitlets bestämmelser om strikt skadeståndsansvar. Dessutom utgår inte någon ersättning från den internationella fonden, se 1 § lagen (2018:000) om ersättning från den internationella fonden för farliga och skadliga ämnen. För fartyg med en dräktighet som understiger 200 som utför en transport till eller från en utländsk hamn gäller kapitlet i dess helhet. Detsamma gäller mindre fartyg som transporterar farliga och

skadliga ämnen i bulk.

109

Prop. 2017/18:268 Enligt andra punkten tillämpas inte kapitlet på sådana skador som om- fattas av 10 kap. 2 § första stycket. Innebörden av detta är att kapitlet är subsidiärt i förhållande till de bestämmelser som tillämpas på sådana oljeskador som avses i 10 kap. 2 § och för vilka 10 kap. gäller. Omfattas en skada av tillämpningsområdet för 10 kap., enligt det som sägs i 10 kap. 2 § första stycket, tillämpas alltså 10 kap. i stället för detta kapit- el.

Enligt 10 kap. 2 § första stycket tillämpas 10 kap. på föroreningsskador genom utsläpp av beständig mineralolja från ett fartyg som är konstruerat eller anpassat för att transportera olja som bulklast, dvs. tankfartyg. I fråga om s.k. kombinationsfartyg, som kan transportera såväl olja i bulk som annan last, tillämpas 10 kap. endast när fartyget transporterar olja samt under resor som följer på en sådan transport. I sistnämnda fall ska dock 10 kap. inte tillämpas, om inte fartyget har några rester kvar om- bord från transporten.

Tillämpningsområdet för detta kapitel är mer vidsträckt än tillämp- ningsområdet för 10 kap., bl.a. eftersom bestämmelserna omfattar andra skador än föroreningsskador. Det innebär att kapitlet kan vara tillämpligt när en oljetanker orsakar andra skador än genom förorening, t.ex. vid brand eller explosion.

Kapitlet är inte heller tillämpligt på sådana bunkeroljeskador som avses i 10 a kap., eftersom bestämmelserna endast gäller när farliga och skad- liga ämnen transporteras som last (se 1 och 2 §§).

Enligt tredje punkten tillämpas inte kapitlet på skador som orsakas av radioaktivt material enligt klass 7 i den internationella koden om trans- porter av farligt gods till sjöss (IMDG-koden) eller i den internationella koden för fasta bulklaster (IMSBC-koden). Det är fråga om radioaktiva ämnen som överskrider vissa gränsvärden i nämnda koder. Vid sjötrans- port av ämnen som underskrider dessa gränsvärden är risken för skador som beror på ämnets radioaktiva egenskaper så låg att det inte finns behov av någon reglering. Bestämmelsen innebär således i praktiken att skador som orsakas av radioaktivt material undantas från kapitlets tillämpningsområde. En särskild reglering för skador från visst radio- aktivt material finns i atomansvarighetslagen (1968:45). Atomansvarig- hetslagen ersätts av lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor den dag som regeringen bestämmer.

Enligt fjärde punkten undantas sådana fordringar som har sin grund i transportavtal. För skador på egendom har undantaget begränsad betydel- se, eftersom kapitlet – när det gäller sakskador – endast omfattar skador som uppkommer på egendom som finns utanför det fartyg på vilket det farliga och skadliga ämnet transporteras.

Skadestånd

Ansvaret för en skada

7 § En skada ska ersättas av fartygets ägare, oavsett om ägaren eller någon som denne svarar för är vållande till skadan. Om den olycka som orsakade skadan utgjordes av en serie av händelser, ska den som var ägare av fartyget vid den första av dessa händelser ersätta skadan.

Ägaren är dock fri från ansvar om denne visar att

110

1. skadan orsakats av en krigshandling eller liknande handling under väpnad Prop. 2017/18:268 konflikt, inbördeskrig eller uppror eller av en naturhändelse av osedvanlig ka-

raktär, som inte kunnat undvikas och vars följder inte kunnat förhindras,

2.skadan i sin helhet vållats av tredje man med avsikt att orsaka skada,

3.skadan i sin helhet orsakats genom fel eller försummelse av en svensk eller utländsk myndighet vid fullgörandet av skyldighet att svara för underhåll av fyrar eller andra hjälpmedel för navigering, eller

4.avsändaren eller annan person har låtit bli att upplysa om den farliga och skadliga egenskapen hos de ämnen som transporterats, och detta helt eller delvis har orsakat skadan eller har lett till att fartygets ägare inte har tagit en för- säkring eller ställt annan säkerhet enligt 17 eller 18 §.

Andra stycket 4 gäller dock bara om varken fartygets ägare eller dennes an- ställda eller ställföreträdare hade eller rimligen borde ha haft vetskap om ämnets farliga och skadliga egenskap.

Paragrafen, som är ny, genomför artikel 7 i 2010 års HNS-konvention och reglerar grunden för ägarens ansvar och de omständigheter som kan befria från ansvar. Övervägandena finns i avsnitt 8.

Av huvudregeln i första stycket framgår att fartygsägaren har ett strikt ansvar för en skada vid sjötransport av farliga och skadliga ämnen, dvs. oberoende av om vållande föreligger på fartygets sida. Om skadan har orsakats av en serie händelser, vilar ansvaret på den som var ägare av fartyget vid den första av händelserna.

I