Regeringens proposition 2017/18:263

Skyldighet för vissa offentliga funktionärer att Prop.
anmäla innehav av finansiella instrument 2017/18:263

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 24 maj 2018

Stefan Löfven

Per Bolund

(Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de bestämmelser i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, som rör anmälningsskyldighet för vissa offentliga funktionärer, tas in i en ny lag benämnd lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument. Det föreslås att den nuvarande lagen ska upphävas och att bestämmelserna i den lagen om anmälningsskyldighet för anställda och uppdragstagare vid börser ska föras över till lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Bestämmelserna om anmälningsskyldighet för anställda och uppdragstagare i värdepappersinstitut ska enligt förslaget utmönstras, eftersom det finns motsvarande bestämmelser på EU-nivå.

Förslaget innebär att regeringen, liksom i dag, ska avgöra vilka statliga myndigheter som ska omfattas av bestämmelserna. Det ska förtydligas dels att de som ingår i ledningen för en sådan myndighet är anmälningsskyldiga, dels vilka av myndighetens övriga anställda och uppdragstagare som ska anmäla innehav av finansiella instrument. Vidare ska statsrådens anmälningsskyldighet lagfästas. Liksom i dag ska direkt innehav av alla typer av finansiella instrument omfattas av anmälningsskyldighet. Regeringen ska dock få möjlighet att meddela föreskrifter om att anmälningsskyldigheten även ska omfatta sådana finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfogar över och om undantag från anmälningsskyldighet i fråga om vissa finansiella instrument. Kommuner och landsting ska även i fortsättningen få besluta om anmälningsskyldighet för sina anställda och uppdragstagare.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

1

Prop. 2017/18:263 Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut ................................................................. 4
2 Lagtext ..............................................................................................   5
  2.1 Förslag till lag om skyldighet för vissa offentliga  
    funktionärer att anmäla innehav av finansiella  
  ........................................................................... instrument 5
  2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om  
  ...................................... handel med finansiella instrument 7
  2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om  
  ..................................................... värdepappersmarknaden 8
  2.4 Förslag till lag om ändring i offentlighets - och  
  ................................................ sekretesslagen (2009:400) 10
3 Ärendet ............................................................och dess beredning 12
4 Bestämmelser om marknadsmissbruk och  
  anmälningsskyldighet ..................................................................... 12
  4.1 .......................................................................... Inledning   12
  4.2 ................................ EU:s marknadsmissbruksförordning 12
  4.3 ...................... Svensk lagstiftning om marknadsmissbruk 14
  4.4 Anmälningsskyldighet för anställda och  
  ......... uppdragstagare vid värdepappersinstitut och börser 14
  4.5 Anmälningsskyldighet inom statliga myndigheter,  
  .................................................. kommuner och landsting 15
  ........................................ 4.5.1 Statliga myndigheter 15
  ................................ 4.5.2 Kommuner och landsting 18
    4.5.3 Tillämpning av reglerna för statliga  
  .....................................................   myndigheter 18
  4.6 Begränsning av offentliganställdas rätt att ha vissa  
  ............................................................................ bisysslor   19
5 Regleringen av offentliga funktionärers anmälningsskyldighet  
  behöver ..............................................................................ses över   20
6 Ett nytt ............................................................................regelverk   20
  6.1 ....................................................... Syfte med regelverket 20
  6.2 .......................................................................... En ny lag   21
  6.3 Omfattning och utformning av  
  ................................................... anmälningsskyldigheten 23
    6.3.1 Vilka offentliga funktionärer bör vara  
  .......................................   anmälningsskyldiga? 23
  ...... 6.3.2 Vilka finansiella instrument bör omfattas? 30
    6.3.3 Hur bör anmälningsskyldigheten  
  .........................................................   fullgöras? 33
    6.3.4 Hur bör myndigheterna hantera  
  ...............................................   anmälningarna? 33
  ................................ 6.3.5 Kommuner och landsting 36
  6.4 Tillsyn och uppföljning av anmälningsskyldigheten  
  ........................................................ för offentliganställda 37
  6.5 .......................................................... Övriga lagändringar 39
2 6.6 .................... Ikraftträdande - och övergångsbestämmelser 42
7 Förslagens konsekvenser................................................................ 42 Prop. 2017/18:263
  7.1 Förslagens syfte............................................................... 42  
  7.2 Problembeskrivning......................................................... 43  

7.3Konsekvenser för myndigheter och

  anmälningsskyldiga......................................................... 43
7.4 Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen............ 44
7.5 Övriga konsekvenser....................................................... 44
8 Författningskommentar.................................................................. 45

8.1Förslaget till lag om skyldighet för vissa offentliga

funktionärer att anmäla innehav av finansiella  
instrument........................................................................ 45

8.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om

handel med finansiella instrument................................... 48

8.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om

värdepappersmarknaden.................................................. 48

8.4Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

  sekretesslagen (2009:400)............................................... 49
Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian Skyldighet för  
  vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av  
  finansiella instrument (Ds 2017:21)................................ 50
Bilaga 2 Promemorians lagförslag................................................. 52
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna ................................ 60
Bilaga 4 Myndigheter som ska föra en förteckning över  
  innehav av finansiella instrument.................................... 61
Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag ........................................... 62
Bilaga 6 Lagrådets yttrande........................................................... 69
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 2018.......... 71

3

Prop. 2017/18:263 1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument,

2.lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

3.lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

4

2Lagtext

Prop. 2017/18:263

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag finns bestämmelser om skyldighet för statsråden och vissa offentliga funktionärer vid statliga myndigheter, kommuner och landsting att anmäla innehav av finansiella instrument.

Lagen gäller inte myndigheter under riksdagen och inte heller de allmänna pensionsfonderna.

2 § I denna lag betyder

finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

insiderinformation: sådan information som anges i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG.

3 § Statsråden är skyldiga att anmäla sina innehav av finansiella instrument.

4 § Om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderinformation inom en myndighet, ska de som ingår i myndighetens ledning vara skyldiga att anmäla sina innehav av finansiella instrument.

Regeringen får meddela föreskrifter om vid vilka myndigheter en sådan anmälningsskyldighet ska gälla. Regeringen får också besluta om sådan anmälningsskyldighet i ett enskilt fall.

5 § En myndighet som omfattas av föreskrifter eller ett beslut som har meddelats med stöd av 4 § andra stycket ska besluta att andra arbetstagare och uppdragstagare vid myndigheten ska vara anmälningsskyldiga, om det behövs med hänsyn till deras tillgång till insiderinformation.

6 § Regeringskansliet ska besluta att arbetstagare och uppdragstagare vid myndigheten ska vara anmälningsskyldiga, om det behövs med hänsyn till deras tillgång till insiderinformation.

7 § Om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderinformation inom en kommun eller ett landsting, får kommunen eller landstinget

besluta att de arbetstagare eller uppdragstagare som kommunen eller

5

Prop. 2017/18:263 landstinget bestämmer ska vara skyldiga att anmäla sina innehav av finansiella instrument.

8 § Finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfogar över ska, i den utsträckning det följer av föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 10 § första stycket 1, likställas med sådana som den anmälningsskyldige innehar och därmed omfattas av anmälningsskyldigheten enligt denna lag.

9 § Den som är anmälningsskyldig ska till myndigheten, kommunen eller landstinget anmäla sitt innehav av finansiella instrument och ändringar i innehavet. Statsråden ska göra sådan anmälan till Regeringskansliet.

Om den som är anmälningsskyldig inte innehar några finansiella instrument, ska han eller hon anmäla det.

Myndigheten, kommunen eller landstinget ska föra en förteckning över anmälningarna.

10 § Regeringen får meddela föreskrifter om

1.att finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfogar över ska likställas med sådana som den anmälningsskyldige innehar, och

2.undantag från anmälningsskyldighet i fråga om vissa finansiella instrument.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur anmälningsskyldigheten ska fullgöras och om hur en myndighet ska fatta beslut om och hantera de anmälningar som görs.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Genom lagen upphävs lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.

6

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) Prop. 2017/18:263
  om handel med finansiella instrument  
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 a § lagen (1991:980) om handel med  
finansiella instrument1 ska ha följande lydelse.  
Nuvarande lydelse     Föreslagen lydelse  
        6 kap.  
        1 a §2  
För övervakningen av att denna För övervakningen av att denna  
lag följs, liksom lagen lag följs, liksom prospektförord-  
(2000:1087) om anmälnings- ningen och lagen (2006:451) om  
skyldighet för vissa innehav av offentliga uppköpserbjudanden på  
finansiella instrument, prospekt- aktiemarknaden, får Finansinspek-  
förordningen och lagen (2006:451) tionen begära att  
om offentliga uppköpserbjudanden    
på aktiemarknaden, får Finans-    
inspektionen begära att      

1.ett företag eller någon annan tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat,

2.den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken inställer sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Vid tillämpningen av 2, 2 b och 4 kap. gäller inte första stycket 2.

Om en begäran från en utländsk myndighet enligt 6 § avser en fråga som rör reglering som motsvarar den i 2, 2 b eller 4 kap., gäller inte första stycket 2.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Lagen omtryckt 1992:558.

2 Senaste lydelse 2016:1308.

7

Prop. 2017/18:263 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528)
  om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 15–17 §§, och närmast före 1 kap. 15 och 17 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse    
  1 kap.      
  Anmälningsskyldighet    
  15 §1      
  Den som är anställd eller upp-
  dragstagare i en börs och som
  normalt kan antas ha tillgång till
  insiderinformation, ska till
  arbetsgivaren skriftligen anmäla
  innehav av finansiella instrument
  och ändringar i innehavet.  
  Vid tillämpningen av första
  stycket ska finansiella instrument
  som ägs av make eller sambo till
  den anmälningsskyldige lik-
  ställas med den anmälnings-
  skyldiges egna. Detsamma gäller
  finansiella instrument som ägs av
  omyndiga barn som står under
  den anmälningsskyldiges vård-
  nad.      

16 §2

En börs ska föra förteckning över sådana anmälningar om innehav av finansiella instrument som gjorts enligt 15 §.

Bemyndiganden

17 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka som är anmälningsskyldiga enligt 15 §, och

1 Tidigare 15 § upphävd genom 2009:715.

2 Tidigare 16 § upphävd genom 2015:960.

8

2. vad en förteckning enligt 16 § ska innehålla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2017/18:263

9

Prop. 2017/18:263 2.4 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
  sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 30 kap. 6 § och 32 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 kap.

6 §1

Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i övervakning eller kontroll för sådan uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten, om övervakningen eller kontrollen sker enligt

1.lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

2.lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet,

3.lagen (2000:1087) om anmäl-

ningsskyldighet för vissa innehav  
av finansiella instrument,  
4. lagen (2004:299) om inlån- 3. lagen (2004:299) om inlån-
ingsverksamhet, ingsverksamhet,
5. lagen (2006:451) om offent- 4. lagen (2006:451) om offent-
liga uppköpserbjudanden på aktie- liga uppköpserbjudanden på aktie-
marknaden, marknaden,
6. lagen (2012:735) med komp- 5. lagen (2012:735) med komp-
letterande bestämmelser till EU:s letterande bestämmelser till EU:s
blankningsförordning, eller blankningsförordning, eller
7. lagen (2013:287) med komp- 6. lagen (2013:287) med komp-
letterande bestämmelser till EU:s letterande bestämmelser till EU:s
förordning om OTC-derivat, cen- förordning om OTC-derivat, cen-
trala motparter och transaktions- trala motparter och transaktions-
register. register.

Om en uppgift som avses i första stycket rör den som övervakningen avser, gäller sekretessen endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretessen inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

32 kap.

6 §

Sekretess gäller för uppgift om innehav av finansiella instrument som har lämnats till en myndighet, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada eller men och uppgiften har lämnats till följd av anmälningsskyldighet enligt

1 Senaste lydelse 2017:1313.

10

1. ett särskilt beslut enligt 11 §           Prop. 2017/18:263
lagen (2000:1087) om anmäl-            
ningsskyldighet för vissa innehav            
av finansiella instrument,              
2. 9 kap. 5 § lagen (1988:1385) 1. 9 kap. 5 § lagen (1988:1385)
om Sveriges riksbank,     om Sveriges riksbank,    
3. 7 kap. 2 § lagen (2000:192) 2. 7 kap. 2 § lagen (2000:192)
om allmänna pensionsfonder om allmänna pensionsfonder
(AP-fonder),       (AP-fonder),      
4. 5 kap. 2 § lagen (2000:193) 3. 5 kap. 2 § lagen (2000:193)
om Sjätte AP-fonden, eller   om Sjätte AP-fonden,    
5. 14 a § första och andra 4. 14 a § första och andra
styckena lagen (2002:1023) med styckena lagen (2002:1023) med
instruktion för Riksrevisionen. instruktion för Riksrevisionen,
            eller          
            5. lagen (2018:000) om skyl-
            dighet för vissa offentliga funk-
            tionärer att anmäla innehav av
            finansiella instrument.    

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Äldre bestämmelser gäller för uppgifter som har lämnats före ikraftträdandet.

11

Prop. 2017/18:263 3 Ärendet och dess beredning

Flera myndigheter har pekat på problem vid tillämpningen av regleringen av skyldigheten för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument och behov av klarlägganden och förtydliganden. Med anledning av detta har promemorian Skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument (Ds 2017:21) utarbetats inom Finansdepartementet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remitterats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2017/02498/V).

En förteckning över de myndigheter som enligt ett regeringsbeslut den 25 juni 2015 ska föra en förteckning över innehav av finansiella instrument finns i bilaga 4.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 15 mars 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 5. Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.

Lagrådets förslag och synpunkter behandlas i avsnitt 6.3.1. I förhållande till lagrådsremissen har det gjorts några språkliga och redaktionella ändringar i lagtexten.

4Bestämmelser om marknadsmissbruk och anmälningsskyldighet

4.1Inledning

Med marknadsmissbruk avses insiderhandel, marknadsmanipulation och obehörigt röjande av insiderinformation, dvs. vissa olagliga beteenden på finansmarknaderna. Bestämmelserna om marknadsmissbruk består av dels regler på EU-nivå, dels regler på nationell nivå. Reglerna har ändrats flera gånger. I avsnitt 4 redogörs först kortfattat för de nu gällande reglerna om marknadsmissbruk. Därefter behandlas några anslutande bestämmelser, som främst rör skyldighet att anmäla innehav av finansiella instrument.

4.2EU:s marknadsmissbruksförordning

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och

12

2004/72/EG, i det följande benämnd marknadsmissbruksförordningen, började tillämpas den 3 juli 2016.

Förordningen innehåller bl.a. förbud mot insiderhandel och olagligt (obehörigt) röjande av insiderinformation. I korthet avses med insiderinformation icke offentliggjord information av specifik natur som hänför sig till en emittent eller ett finansiellt instrument och som, om den blev offentlig, sannolikt skulle ha en väsentlig inverkan på priset på instrumentet eller ett relaterat derivatinstrument (artikel 7 i marknadsmissbruksförordningen). Med finansiellt instrument avses överlåtbara värdepapper, penningmarknadsinstrument, andelar i företag för kollektiva investeringar, finansiella derivatinstrument och utsläppsrätter (artikel 3.1 i marknadsmissbruksförordningen, se även 1 kap. 4 § första stycket lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden). Med emittent avses ett bolag som har gett ut finansiella instrument, t.ex. aktier, som handlas på en reglerad marknad eller handelsplattform (artikel 3.1.21 i marknadsmissbruksförordningen). Information ska anses ha väsentlig påverkan på priset om en förnuftig investerare sannolikt skulle utnyttja informationen som en del av grunden för sitt investeringsbeslut.

Den som har insiderinformation får inte röja den för andra om det inte är berättigat (artikel 10).

Förbudet mot insiderhandel innebär att det är otillåtet att utnyttja den fördel som det ger att förfoga över insiderinformation, t.ex. genom att förvärva eller avyttra det finansiella instrument som informationen rör (artiklarna 8 och 14). Insiderhandel innefattar också att, på grundval av insiderinformation, rekommendera eller förmå en annan person att ägna sig åt insiderhandel.

I marknadsmissbruksförordningen finns regler som syftar till dels att förhindra marknadsmissbruk, dels att marknadsmissbruk ska upptäckas och kunna utredas. En emittent ska föra en förteckning över vilka anställda och uppdragstagare som har tillgång till insiderinformation (insiderförteckning) (artikel 18). De personer som tas upp på förteckningen ska informeras om vad detta innebär och emittenten ska vidta alla rimliga åtgärder för att se till att alla personer som förekommer på förteckningen skriftligen bekräftar att de är medvetna om de skyldigheter som detta medför och de sanktioner som är tillämpliga vid överträdelser av förbuden mot marknadsmissbruk.

Vidare ska personer i ledande ställning hos en emittent samt dem närstående personer anmäla sina transaktioner i aktier eller skuldinstrument som är utgivna av den emittenten eller derivat som är kopplade till sådana aktier eller skuldinstrument. En liknande anmälningsskyldighet gäller för personer i ledande ställning hos vissa företag som är aktiva på marknaden för utsläppsrätter, men gäller då transaktioner som avser utsläppsrätter och relaterade produkter (artikel 19). Anmälningsskyldigheten gäller transaktioner som sammanlagt under ett kalenderår överstiger ett visst angivet tröskelvärde. Med personer i ledande ställning avses styrelseledamöter, verkställande direktör och vissa andra ledande befattningshavare (artikel 3.1.25). Anmälan i fråga om aktier och skuldinstrument ska göras till emittenten och den behöriga myndigheten, som i Sverige är Finansinspektionen. Anmälan i fråga om utsläppsrätter ska göras till deltagaren på marknaden för utsläppsrätter och den behöriga

Prop. 2017/18:263

13

Prop. 2017/18:263 myndigheten. Sådana anmälningar ska göras utan dröjsmål och senast tre affärsdagar efter det datum då transaktionen utfördes.

4.3Svensk lagstiftning om marknadsmissbruk

I samband med att marknadsmissbruksförordningen beslutades antogs även Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektivet). Direktivet kompletterar marknadsmissbruksförordningen i syfte att säkerställa ett effektivt genomförande av förordningens bestämmelser. Direktivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2016:1307) om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden, som trädde i kraft den 1 februari 2017. Samma dag trädde även lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning i kraft (se prop. 2016/17:22).

Den nya lagstiftningen innebär bl.a. följande.

Vid sidan av straff finns det även administrativa sanktioner. Detta innebär att Finansinspektionen, genom sanktionsföreläggande, t.ex. kan besluta om en sanktionsavgift på upp till ett belopp i kronor som motsvarar 5 000 000 euro för den som gjort sig skyldig till exempelvis insiderhandel.

I de allvarligare fallen är huvudregeln att åtal ska väckas. Samtidigt skärps straffskalorna för marknadsmissbruksbrott så att grova brott kan ge upp till sex års fängelse.

Skydd för visselblåsare införs, bl.a. genom skydd för uppgift om identiteten hos den som anmält en misstänkt överträdelse till Finansinspektionen och en möjlighet att åsidosätta tystnadsplikt för att anmäla misstänkta överträdelser.

Bestämmelser om straff för marknadsmissbruk finns även i lagen (2013:385) om ingripande mot marknadsmissbruk vid handel med grossistenergiprodukter.

  4.4 Anmälningsskyldighet för anställda och
    uppdragstagare vid värdepappersinstitut och
    börser
  I lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finan-
  siella instrument finns bestämmelser om att den som är anställd eller
  uppdragstagare vid ett värdepappersinstitut eller en börs och som normalt
  kan antas ha tillgång till insiderinformation ska anmäla innehav av finan-
  siella instrument och ändringar i innehavet (12–14 §§). Anmälan ska
  göras till arbetsgivaren. Anmälningsskyldigheten omfattar även när-
  stående till den som omfattas av anmälningsskyldigheten. Värdepappers-
  institut och börser ska föra förteckning över anmälningarna.
  Finansinspektionen har meddelat föreskrifter och allmänna råd om an-
  mälningsskyldigheten vid värdepappersinstitut och börser (Finansinspek-
14 tionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2002:8] om förteckning över

vissa innehav av finansiella instrument). Föreskrifterna innehåller be- Prop. 2017/18:263 stämmelser om vilka uppgifter som ska ingå i de förteckningar som insti-

tuten och börserna ska föra samt om att grunderna för hur personkretsen som omfattas av anmälningsskyldigheten har bestämts ska dokumenteras av instituten och börserna. De allmänna råden omfattar bl.a. vilka kategorier av anställda och uppdragstagare vid ett värdepappersinstitut respektive en börs som vanligen bör omfattas av anmälningsskyldigheten. Vi- dare har Svenska Fondhandlareföreningen som en del av självregleringen inom branschen beslutat om kompletterande regler som en gemensam standard för föreningens medlemsföretag.

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 av den 25 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av direktivet, i det följande benämnd kommissionens förordning om organisatoriska krav för värdepappersföretag, finns bestämmelser om anmälningsskyldighet för innehav av finansiella instrument. Förordningen har antagits med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (förkortat MiFID II) och tillämpas sedan den 3 januari 2018. Bestämmelserna innebär att värdepappersinstitut ska införa lämpliga arrangemang för att förhindra att relevanta personer inte privat utför transaktioner som t.ex. kan innebära insiderhandel (artikel 29). Med relevant person avses bl.a. styrelseledamöter samt anställda eller uppdragstagare som deltar i tillhandahållandet av investeringstjänster (artikel 2.1). De arrangemang som ska införas omfattar bl.a. att företaget ska underrättas om alla privata transaktioner och att företaget bevarar ett register över anmälda eller på annat sätt identifierade transaktioner (artikel 29.5 b och c).

4.5Anmälningsskyldighet inom statliga myndigheter, kommuner och landsting

4.5.1Statliga myndigheter

Lagreglering

Enligt lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument får regeringen, om det behövs med hänsyn till tillgången på kurspåverkande information inom en myndighet, besluta att det vid myndigheten ska föras en förteckning över innehav av finansiella instrument avseende ledamöterna i styrelsen samt de arbetstagare, uppdragstagare och andra funktionärer som myndigheten bestämmer med hänsyn till deras insynsställning (11 §). Den som omfattas av en sådan förteckning ska till myndigheten skriftligen anmäla sitt innehav av finansiella instrument och ändringar i innehavet.

Av samma lag följer att Finansinspektionen övervakar att bestämmelserna i lagen följs (17 §). Det innebär att de statliga myndigheter som enligt regeringens beslut ska föra förteckning över vissa arbetstagares

m.fl. innehav av finansiella instrument står under Finansinspektionens

15

Prop. 2017/18:263 tillsyn i detta avseende. Finansinspektionen kan dock inte besluta om några sanktioner. Finansinspektionens tillsyn är riskbaserad. Enligt uppgift från Finansinspektionen har någon tillsyn över anmälningsskyldigheten inom statliga myndigheter och kommuner inte förekommit.

För Riksbanken, Riksrevisionen och AP-fonderna finns motsvarande regler om skyldighet för anställda m.fl. att anmäla innehav av finansiella instrument i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank, lagen (2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen, lagen (2000:192) om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) och lagen (2000:193) om Sjätte AP-fonden.

Sekretess gäller för uppgift om innehav av finansiella instrument som har lämnats till en myndighet, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada eller men och uppgiften har lämnats till följd av anmälningsskyldighet enligt de lagar som anges ovan (32 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]). För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Det skaderekvisit som ställs upp i sekretessbestämmelsen är omvänt, vilket innebär att vid en bedömning av om en uppgift kan lämnas ut är presumtionen att den är hemlig.

Enligt förarbetena skulle en total offentlighet av gjorda anmälningar innebära ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten (prop. 1990/91:42 s. 49). Något behov som motiverar ett sådant ingrepp ansågs inte föreligga i detta sammanhang, eftersom de berörda personerna normalt inte har den anknytning till de finansiella instrumenten som är typisk för personer med insynsställning i ett aktiemarknadsbolag.

Motiven för regleringen

Regleringen av skyldighet för offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument infördes genom den numera upphävda insiderlagen (1990:1342), som trädde i kraft den 1 februari 1991 (prop. 1990/91:42 s. 46–49). När insiderlagen upphävdes överfördes regleringen till lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, som trädde i kraft den 1 januari 2001 (prop. 1999/2000:109 s. 64).

Före 1991 omfattades inte offentliga funktionärer av något förbud mot insiderhandel. Som motiv för att införa ett sådant förbud anfördes följande (prop. 1990/91:42 s. 46).

Vissa offentliga funktionärer kan ha kännedom om omständigheter rörande ett enskilt aktiebolag, som kan påverka kursen på aktierna i bolaget, t.ex. vid tillståndsgivning och offentlig upphandling. De kan också ha kännedom om omständigheter som påverkar marknadsläget i stort, t.ex. anställda vid Statistiska centralbyrån som känner till innehållet i ännu icke publicerad ekonomisk statistik. Andra exempel är funktionärer som har kännedom om kommande ränteförändringar eller ändringar i skattelagstiftningen. Det är angeläget att förhindra att dessa offentliga funktionärers handel för egen räkning med fondpapper leder till att allmänhetens förtroende för myndigheterna skadas. Det är även av stor vikt att funktionärernas opartiskhet och myndigheternas anseende inte ifrågasätts på grund av misstankar om otillbörligt utnyttjande av icke offentlig information.

16

Samtidigt infördes möjligheten att ålägga offentliga funktionärer skyl- Prop. 2017/18:263 dighet att anmäla innehav av fondpapper och förändringar i innehavet. Anmälningsskyldigheten ansågs primärt ha funktionen att underlätta till-

synen över att förbuden följs av de berörda och att minska deras benägenhet för otillåten handel (samma prop. s. 47). Det anfördes också att förtroendet för funktionärerna och myndigheten naturligtvis kan stärkas om anmälningsskyldighet gäller. Vidare anförde det föredragande statsrådet följande.

På grund av att icke offentliggjord kurspåverkande information kan finnas tillgänglig i så många olika sammanhang hos myndigheter ser jag det svårt att i lagform ange bestämda kategorier av funktionärer som skall vara anmälningsskyldiga.

Anmälningsskyldigheten bör endast avse sådana funktionärer som på grund av sin ställning i en myndighet normalt har tillgång till icke offentliggjord information som kan påverka kursen på fondpapper och likställda värdepapper. För det övervägande antalet myndigheter torde det inte vara behövligt med en anmälningsskyldighet.

Enligt min mening bör regeringen avgöra, vilka myndigheter under regeringen som skall kunna ålägga sina anställda m.fl. anmälningsskyldighet. Därefter är den lämpligaste lösningen att låta myndigheten avgöra vilka som har en sådan ställning att de skall omfattas av anmälningsskyldighet. Den anmälningsskyldighet som jag föreslår för offentliga funktionärer går avsevärt mycket längre än den som gäller personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag. Den innebär en skyldighet för funktionären att anmäla hela sitt innehav av sådana fondpapper som definieras eller skall behandlas som fondpapper enligt 2 §. Regeln innebär en avsevärd integritetskränkning. Jag anser att regeln är av grundläggande natur när det gäller bl.a. statstjänstemännens rättsställning. Förutsättningen för åläggande av anmälningsskyldigheten måste därför enligt 11 kap. 10 § regeringsformen (RF)1 framgå i lag.

Etiska riktlinjer

Inom många myndigheter finns internt fastställda styrande dokument med etiska riktlinjer för de anställda. Syftet med dessa är att ge vägledning inför problem som måste lösas av de anställda genom eget omdöme och egen känsla för vad som är rätt eller fel, lämpligt eller olämpligt. Sådana etiska riktlinjer kan innehålla råd i fråga om handel med finansiella instrument. De etiska riktlinjerna tar inte sin utgångspunkt i tvingande lagstiftning, utan liknar mer den självreglering som finns på den finansiella marknaden genom t.ex. Svenska Fondhandlareföreningens rekommendationer. Etiska riktlinjer kan också tjäna som vägledning vid bedömning av vilken typ av handel med finansiella instrument som kan komma i närheten av vad som är en förtroendeskadlig bisyssla (se avsnitt 4.6).

1 Denna bestämmelse finns numera i 12 kap. 7 § regeringsformen.

17

Prop. 2017/18:263 Som exempel kan nämnas att Regeringskansliets etiska riktlinjer (FA2014/00534/JA) innehåller ett avsnitt med rubriken ”Förbud mot insiderhandel och skyldighet att anmäla innehav av finansiella instrument”. I avsnittet anges bl.a. att anställda som har tillgång till information som i hög grad kan påverka kursen på finansiella instrument för vissa branscher eller företag helt bör avstå från att handla med aktier i dessa branscher eller företag. Vidare bör ett eventuellt innehav av finansiella instrument vara långsiktigt för tjänstemän som hanterar känslig information för värdepappersmarknaden. Normalt bör instrumenten behållas i minst tre månader. Tjänstemän som hanterar känslig information bör också undvika att under de 30 dagar som närmast föregår offentliggörandet av väsentlig ekonomisk information, t.ex. budgetpropositionen eller den ekonomiska vårpropositionen, köpa och sälja värdepapper.

4.5.2Kommuner och landsting

Kommuner har motsvarande befogenhet som regeringen (se avsnitt 4.5.1) i fråga om ledamöter och ersättare i kommunala organ samt arbetstagare, uppdragstagare och andra funktionärer hos kommunen (11 § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument). Enligt regeringsformen finns i riket kommuner på lokal och regional nivå (1 kap. 7 §). Enligt kommunallagen (2017:725) är Sverige indelat i kommuner och landsting (1 kap. 1 §). När anmälningsskyldigheten infördes 1991 användes benämningarna kommun respektive landstingskommun i den numera upphävda kommunallagen (1977:179) som gällde vid den tidpunkten. Begreppet kommun i lagen om anmälningsskyldighet får därmed anses avse både kommuner och landsting i den nuvarande kommunallagens mening.

  4.5.3 Tillämpning av reglerna för statliga myndigheter
  Regeringen har senast den 25 juni 2015 (Fi2015/03496/V) beslutat att det
  vid 43 namngivna myndigheter ska föras en sådan förteckning över inne-
  hav av finansiella instrument som avses i lagen om anmälningsskyldighet
  för vissa innehav av finansiella instrument (11 §). Myndigheterna finns
  förtecknade i bilaga 4. Sedan beslutet fattades har två av myndigheterna,
  Försvarsexportmyndigheten och Prövningsnämnden för stöd till kredit-
  institut, upphört med sin verksamhet. Regeringen har också senast den
  4 oktober 2014 (SB2014/06519/RCK) beslutat att det i Regeringskansliet
  ska föras en sådan förteckning. Regeringskansliets förteckning består av
  en delförteckning som förs av rättschefen i Statsrådsberedningen och en
  delförteckning för varje departement. Anmälningsskyldigheten omfattar
  därmed för närvarande 42 myndigheter. Av de 41 myndigheterna utöver
  Regeringskansliet leds 16 av en styrelse (styrelsemyndigheter) och 25 av
  en myndighetschef (enrådighetsmyndigheter). Totalt finns det ca
  240 statliga myndigheter om man exkluderar domstolar, utlands-
  myndigheter och AP-fonder.  
  Av uppgifter som lämnats av de berörda myndigheterna som svar på en
18 enkätundersökning som genomfördes av Finansdepartementet i oktober

2016 framgår bl.a. att totalt knappt 3 700 personer omfattas av anmäl- Prop. 2017/18:263 ningsskyldigheten, varav ca 600 personer inom Regeringskansliet. Vi-

dare varierar antalet personer som omfattas inom respektive myndighet kraftigt. Inom sex av myndigheterna omfattas alla anställda av anmälningsskyldigheten. Inom fyra myndigheter omfattas mellan en och fyra personer.

Beträffande Regeringskansliet kan tilläggas att statsråden enligt frivilligt åtagande även anmäler närståendes innehav av finansiella instrument. Som närstående räknas makar, sambor, registrerade partner och minderåriga barn. Statsråden har även träffat en överenskommelse om att efterge sekretessen för uppgifter om eget innehav av finansiella instrument.

4.6Begränsning av offentliganställdas rätt att ha vissa bisysslor

Regler om bisysslor finns i lagen (1994:260) om offentlig anställning (LOA). En arbetstagare får enligt LOA (7 §) inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende (förtroendeskadlig bisyssla). Arbetsgivaren är skyldig att informera sina anställda om vilka förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten (7 a §). Samtidigt är arbetstagaren skyldig att på begäran upplysa arbetsgivaren om sina bisysslor (7 b §). En arbetsgivare är skyldig att genom beslut förbjuda förtroendeskadliga bisysslor i vissa fall (7 c §).

Frågan om en statlig arbetstagares egen handel med finansiella instrument kan innebära en otillåten förtroendeskadlig bisyssla har prövats av Arbetsdomstolen i rättsfallet AD 1991 nr 99. Arbetsdomstolen framhöll där att det måste vara en utgångspunkt att varje arbetstagare har sin frihet vid förvaltningen av sin privata ekonomi. För att dispositioner och annan verksamhet inom den ramen ska träffas av förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor bör fordras, att det föreligger omständigheter som på ett mer påtagligt sätt talar för att det i det enskilda fallet finns en oacceptabel risk för förtroendeskada. Enligt Arbetsdomstolen bör de överväganden och värderingar som ligger till grund för (den vid tiden för domen gällande) insiderlagen tillmätas saklig tyngd vid tillämpningen av LOA i situationer där det är fråga om offentliganställda arbetstagares transaktioner med värdepapper för egen räkning. I sådana situationer bör särskild vikt fästas vid frågan, om arbetstagaren i sin tjänst har en ställning med vilken följer insyn i omständigheter av betydelse för värdepappersmarknaden i allmänhet eller för kursutvecklingen för olika slags värdepapper. Beträffande arbetstagare utan sådan insynsställning kan det enligt Arbetsdomstolen endast mer undantagsvis anses föreligga utrymme för att med åberopande av LOA ingripa mot värdepapperstransaktioner som sker inom ramen för arbetstagarens förvaltning av sina privata tillgångar.

19

Prop. 2017/18:263 5 Regleringen av offentliga funktionärers
  anmälningsskyldighet behöver ses över

Regleringen av skyldigheten för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument infördes genom den numera upphävda insiderlagen, som trädde i kraft den 1 februari 1991. När insiderlagen upphävdes 2001 fördes regleringen över till lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Inledningsvis omfattade anmälningsskyldigheten enbart fondpapper, men utsträcktes 1997 till att avse samtliga slag av finansiella instrument (prop. 1995/96:215). I övrigt har regleringen inte förändrats i sak. Däremot har det omgivande regelverket för att bekämpa marknadsmissbruk utvecklats och ändrats, senast genom EU:s marknadsmissbruksförordning och ny svensk lagstiftning (se avsnitten 4.2 och 4.3). Även formerna för ledning och styrning av statliga myndigheter har ändrats sedan de nuvarande reglerna om anmälningsskyldighet infördes. Det finns därför skäl att anpassa terminologin till den som nu används på området.

Flera av de berörda myndigheterna har pekat på problem vid tillämpning av regelverket och efterlyst klarlägganden och förtydliganden. Det har inte heller gjorts någon övergripande bedömning av hur väl det nuvarande regelverket uppfyller sina syften i förhållande till dels den administrativa bördan som regelverket medför för myndigheter och enskilda, dels ingreppet i den personliga integriteten för de enskilda som omfattas av anmälningsskyldigheten.

Mot denna bakgrund finns det skäl att göra en översyn av regelverket för offentliga funktionärers skyldighet att anmäla innehav av finansiella instrument. Regelverket bör utformas så att det utgör en rimlig avvägning mellan möjligheterna att uppnå syftet (se avsnitt 6.1) och samtidigt begränsa både integritetsintrånget för den enskilde och den administrativa bördan för den enskilde och myndigheten.

  6 Ett nytt regelverk
  6.1 Syfte med regelverket
   
  Regeringens bedömning: Det övergripande syftet med anmälnings-
  skyldigheten bör vara att den ska bidra till att stärka allmänhetens för-
  troende för de myndigheter och offentliga funktionärer som omfattas.
  Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedöm-
  ning.  
  Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända
  mot den.  
  Skälen för regeringens bedömning: När anmälningsskyldigheten för
  offentliga funktionärer infördes 1991, skedde det i anslutning till den
  översyn av insiderlagstiftningen som ledde till att insiderlagen infördes
20 (se avsnitt 4.5.1). Med offentliga funktionärer avsågs arbetstagare och
   

uppdragstagare i staten, kommuner och landsting. Som exempel på upp- Prop. 2017/18:263 dragstagare angavs valda ledamöter och ersättare i statliga och kommun-

ala organ samt utsedda ledamöter i statliga myndigheters styrelser (prop. 1990/91:42 s. 46). Det angavs att anmälningsskyldigheten skulle ha funktionen att både underlätta tillsynen av att förbuden i insiderlagen följdes av de berörda och att minska deras benägenhet för otillåten handel. Det var alltså frågan om förtroendet för de finansiella marknaderna som stod i fokus när regelverket infördes. Dessutom framhölls att förtroendet för funktionärerna och myndigheterna kunde stärkas genom anmälningsskyldigheten (samma prop. s. 47).

Sedan anmälningsskyldigheten infördes har vikten av att statliga myndigheter och de som är verksamma inom dem har ett högt förtroende hos allmänheten fått ökad tyngd. Det framgår bl.a. av Värdegrundsdelegationens slutrapport Att säkerställa en god statsförvaltning (S2012/09080/ESA). Att reglerna om anmälningsskyldighet kan förknippas med reglerna om förtroendeskadliga bisysslor framgår av den dom från Arbetsdomstolen som redovisas i avsnitt 4.6. Mot den bakgrunden bör anmälningsskyldigheten ha till främsta syfte att bidra till att stärka allmänhetens förtroende för de myndigheter och offentliga funktionärer som omfattas och den bör utformas med hänsyn till detta syfte.

Anmälningsskyldigheten kan användas för att underlätta tillsynen av att förbudet mot insiderhandel följs. De lämnade uppgifterna bör också kunna användas för kontroll över att förbudet mot otillåtna bisysslor följs av de statligt anställda samt för uppföljning av hur myndigheternas etiska riktlinjer eller liknande dokument följs när det gäller egen handel med finansiella instrument. Anmälningsskyldighetens främsta funktion är dock att göra den anmälningsskyldige uppmärksam på vikten av att tillämpliga regler följs och minska benägenheten för handel med finansiella instrument som kan vara förtroendeskadlig.

6.2 En ny lag  
   
Regeringens förslag: Bestämmelser om anmälningsskyldighet inom  
myndigheter för vissa innehav av finansiella instrument ska tas in i en  
ny lag om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla inne-  
hav av finansiella instrument. Hänvisningen till EU:s marknads-  
missbruksförordning i den nya lagen ska vara dynamisk, dvs. avse  
förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.  
   
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.  
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller  
har inget att invända mot det. Finansinspektionen anser att frågan om  
anställdas skyldighet att i vissa fall anmäla lån borde ha ingått i förslaget.  
Finansinspektionen påpekar att det för vissa myndigheter finns sådana  
bestämmelser och att tydligheten för de anställda skulle öka om bestäm-  
melserna samlades i samma lag som bestämmelserna om anmälnings-  
skyldighet för innehav av finansiella instrument.  
Skälen för regeringens förslag: När anmälningsskyldigheten för of-  
fentliga funktionärer infördes, ansågs den innebära en avsevärd integri-  
tetskränkning för de personer som omfattades (prop. 1990/91:42 s. 48). 21

Prop. 2017/18:263 Sedan dess har skyddet mot intrång i den personliga integriteten för-

  stärkts genom införandet av en särskild bestämmelse i regeringsformen
  (2 kap. 6 § andra stycket). En skyldighet att anmäla innehav av finansi-
  ella instrument, som rör en enskilds ekonomiska förhållanden, utgör ett
  intrång i den personliga integriteten. Regeringen anser dock att det inte är
  fråga om sådan övervakning eller kartläggning av den enskildes person-
  liga förhållanden som avses i den särskilda bestämmelsen i regerings-
  formen (jfr prop. 2009/10:80 s. 179–182).
  Bestämmelser om anmälningsskyldighet för innehav av finansiella in-
  strument får anses vara av grundläggande natur när det gäller statligt
  anställdas rättsställning (12 kap. 7 § regeringsformen). Det innebär att
  förutsättningarna för att ålägga någon en sådan anmälningsskyldighet
  måste framgå i lag (prop. 1990/91:42 s. 48). Grunderna för anmälnings-
  skyldigheten bör därför framgå i lag. I den mån bestämmelserna inte
  gäller statligt anställda utan uppdragstagare eller kommunanställda finns
  det i stället ett krav på lagform när det gäller skyldigheter för enskilda
  (8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen), vilket en skyldighet att
  anmäla innehav av finansiella instrument är. Riksdagen kan dock
  bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter på området (8 kap. 3 §
  regeringsformen).
  När anmälningsskyldigheten infördes var den en del av ny finansmark-
  nadslagstiftning för att motverka insiderhandel (prop. 1990/91:42).
  Kopplingen till dåvarande lagen (1976:600) om offentlig anställning
  gjordes dock tydlig, genom att det i den lagen (6 kap. 3 §) infördes en
  upplysning om att det i insiderlagen fanns bestämmelser om åläggande
  för arbetstagare att anmäla innehav av fondpapper. När LOA infördes
  togs dock hänvisningen till insiderlagen bort då den ansågs onödig (prop.
  1993/94:65 s. 56).
  Lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella in-
  strument innehåller, sedan ett flertal bestämmelser utmönstrades den
  1 februari 2017, endast ett fåtal bestämmelser. I sak är det endast be-
  stämmelserna om anmälningsskyldighet inom myndigheter och anmäl-
  ningsskyldighet för anställda och uppdragstagare vid värdepappersinsti-
  tut och börser som finns kvar. Eftersom det övergripande syftet med
  anmälningsskyldigheten bör vara att stärka allmänhetens förtroende för
  de myndigheter och offentliga funktionärer som omfattas, är det lämpli-
  gare att bestämmelser om anmälningsskyldighet för vissa offentliga
  funktionärer tas in i en särskild lag som inte har samband med den rätts-
  liga reglering som gäller på finansmarknaden. Bestämmelserna om
  värdepappersinstitut och börser kan tas in i den reglering som gäller
  dessa företags verksamhet (se avsnitt 6.5). Den nya lagen bör få rubriken
  lag om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av
  finansiella instrument.
  Som framgår av avsnitten 6.3.3–6.3.5 finns behov av att precisera be-
  stämmelserna i vissa avseenden genom föreskrifter som meddelas av
  regeringen. Sådana föreskrifter tas lämpligen in i en förordning som
  kompletterar den nya lagen.
  Finansinspektionen anser att frågan om lån för anställda borde regleras
  i samma lag. Regeringen konstaterar att det finns en lagreglering om bi-
  sysslor i LOA (se avsnitt 4.6). Enligt den regleringen är det inte tillåtet
22 att ha någon förtroendeskadlig bisyssla. En sådan bisyssla kan t.ex.

föreligga om en tjänsteman skuldsätter sig eller på ett annat sätt gör sig Prop. 2017/18:263 beroende av någon, över vars verksamhet han eller hon i sin tjänst utövar

tillsyn (se SOU 1969:6 s. 77 och rättsfallet AD 1991 nr 99). Finansinspektionens anställda får i vissa fall inte ha lån hos företag som står under tillsyn av myndigheten (se 14 § förordningen [2009:93] med instruktion för Finansinspektionen). Motsvarande förbud gäller för Riksgäldskontorets anställda (se 24 § förordningen [2007:1447] med instruktion för Riksgäldskontoret). Förbuden bygger på bestämmelserna i LOA. Regeringen anser inte att det finns anledning att i den nya lag som nu föreslås även reglera andra skyldigheter som syftar till ett högt förtroende för offentliganställda.

I avsnitt 6.3.1 föreslås att termen insiderinformation ska användas i den nya lagen, och att termen ska ha samma betydelse som i marknadsmissbruksförordningen. Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Avsikten är att definitionen av insiderinformation i den nya lagen ska följa definitionen i marknadsmissbruksförordningen. En motsvarande hänvisning till artikel 7 i marknadsmissbruksförordningen finns i lagen om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden (1 kap. 4 §). Den hänvisningen är dynamisk (se prop. 2016/17:22 s. 95 f.). Mot denna bakgrund anser regeringen att det är ändamålsenligt att hänvisningen till marknadsmissbruksförordningen i detta fall är dynamisk.

6.3Omfattning och utformning av anmälningsskyldigheten

6.3.1 Vilka offentliga funktionärer bör vara  
  anmälningsskyldiga?  
   
Regeringens förslag: Om det behövs med hänsyn till förekomsten av  
insiderinformation inom en statlig myndighet, ska de som ingår i myn-  
dighetens ledning vara skyldiga att anmäla sina innehav av finansiella  
instrument. Regeringen ska få meddela föreskrifter om eller besluta  
vid vilka myndigheter en sådan anmälningsskyldighet ska gälla. En  
myndighet som omfattas av sådana föreskrifter eller ett sådant beslut  
ska besluta att även andra arbetstagare och uppdragstagare vid myn-  
digheten ska vara anmälningsskyldiga, om det behövs med hänsyn till  
deras tillgång till insiderinformation.  
Statsråden ska vara skyldiga att anmäla sina innehav av finansiella  
instrument.  
Regeringskansliet ska besluta att anställda och uppdragstagare vid  
myndigheten ska vara anmälningsskyldiga, om det behövs med hän-  
syn till deras tillgång till insiderinformation.  
Med insiderinformation ska i lagen om skyldighet för vissa offent-  
liga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument avses  
detsamma som i EU:s marknadsmissbruksförordning. 23
   

Prop. 2017/18:263

24

Regeringens bedömning: Regeringen bör göra en prövning av vilka myndigheter som ska omfattas av anmälningsskyldigheten enligt det nya regelverket. När en myndighet beslutar om vilka personer utöver myndighetens ledning som ska omfattas av anmälningsskyldigheten, bör myndigheten noga överväga om behovet av anmälningsskyldighet är så stort att det uppväger integritetsintrånget för den enskilde och den administrativa bördan för den enskilde och myndigheten. I första hand bör det vara beslutsfattare inom myndigheten som åläggs anmälningsskyldighet. Arbetstagare och uppdragstagare som inte har beslutsfattande ställning bör omfattas av anmälningsskyldighet endast om det finns särskilda skäl för det. Om det inom myndigheten finns tydliga och väl genomarbetade etiska riktlinjer som behandlar frågan om innehav och handel med finansiella instrument, kan antalet personer som omfattas av anmälningsskyldigheten begränsas, och myndigheten kan t.ex. i stället se till att de anställda skriftligen till myndigheten bekräftar att de tagit del av de etiska riktlinjerna.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och bedömningen eller har inget att invända mot dem. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket och Myndigheten för press, radio och tv önskar ett förtydligande i frågan om även ledamöter i beslutsnämnder automatiskt ska omfattas av anmälningsskyldighet i myndigheter vars ledning omfattas av sådan skyldighet. Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen anser att rekvisitet ”om det behövs” är för vagt och borde ersättas med en klar förpliktelse för myndigheter och andra att införa anmälningsskyldighet och föra listor om det inom myndigheten med viss regelbundenhet förekommer insiderinformation eller annan information av betydelse för kursutvecklingen på finansiella instrument.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Regeringen bör bestämma vid vilka statliga myndigheter anmälningsskyldighet ska gälla

Den nuvarande ordningen när det gäller anmälningsskyldighet innebär att regeringen med stöd av lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument (11 §) beslutar om vilka myndigheter under regeringen som ska föra en förteckning över vissa offentliga funktionärers innehav av finansiella instrument. Även i den nya regleringen bör det vara regeringen som avgör vid vilka myndigheter anmälningsskyldighet ska gälla.

Beslutet ska grundas på en bedömning av förekomsten av kurspåverkande information inom en myndighet. Uttrycket kurspåverkande information fanns tidigare i lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 10 § och 15 kap. 6 § första stycket 3), men har i samband med införandet av den nya regleringen om marknadsmissbruk utmönstrats och ersatts med uttrycket insiderinformation (se prop. 2016/17:22 s. 184–186). Det är lämpligt att uttrycket kurspåverkande information ersätts av uttrycket insiderinformation även när det gäller anmälningsskyldighet. Termen insiderinformation definieras i marknadsmissbruksförordningen (se avsnitt

4.2). Med insiderinformation i den föreslagna nya lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument bör avses detsamma som i marknadsmissbruksförordningen.

När de nuvarande reglerna om skyldighet att anmäla innehav av finansiella instrument infördes 1991 motiverades modellen med att det är svårt att i lagform närmare ange omfattningen av anmälningsskyldigheten (prop. 1990/91:42 s. 46–48). Samtidigt konstaterades att det för det övervägande antalet myndigheter inte torde vara nödvändigt med en anmälningsskyldighet. Som exempel på vad som kan leda till att kurspåverkande information finns tillgänglig inom en myndighet nämndes bl.a. verksamhet med tillståndsgivning och offentlig upphandling. Vidare nämndes omständigheter som kan påverka marknadsläget i stort, såsom innehållet i ännu inte publicerad ekonomisk statistik, kommande beslut som påverkar ränteläget eller planerade skatteändringar. Detta är även i dag verksamheter som kan innebära att det inom myndigheten finns tillgång till insiderinformation.

För närvarande omfattas 42 myndigheter (inklusive Regeringskansliet) av anmälningsskyldigheten, vilket motsvarar cirka 17 procent av det totala antalet statliga myndigheter om man exkluderar domstolar, utlandsmyndigheter, AP-fonder och myndigheter under riksdagen. Flertalet myndigheter omfattas alltså inte av anmälningsskyldigheten. I samband med beredningen av de regelbundet återkommande regeringsbesluten om vilka myndigheter som ska omfattas av anmälningsskyldigheten finns det dock en risk att tyngdpunkten läggs vid om nya myndigheter ska omfattas och att mindre vikt läggs vid att pröva om någon myndighet inte längre bör göra det. När den föreslagna nya lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument införs, bör regeringen därför göra en prövning av vilka myndigheter som ska omfattas av anmälningsskyldigheten. En utgångspunkt för prövningen bör vara om det vid myndigheten sker t.ex. upphandling eller tillståndsgivning som har sådan omfattning eller inriktning att det inom myndigheten kan finnas insiderinformation i sådan utsträckning att det motiverar anmälningsskyldighet. Liksom i dag kan även förekomsten av information som kan påverka marknaden i stort motivera anmälningsskyldighet. Enbart förekomsten av t.ex. upphandling eller tillståndsgivning inom en myndighet bör dock inte ligga till grund för att anmälningsskyldighet ska gälla, om den typen av verksamhet är av mindre omfattning eller i huvudsak avser företag som inte är emittenter av finansiella instrument.

Den nya lagen kommer att kompletteras av en ny förordning och det kan därför vara lämpligt att i den förordningen ange de myndigheter som ska omfattas av reglerna om anmälningsskyldighet. I vissa fall kan det dock vara lämpligare att avgöra detta genom ett förvaltningsbeslut. Det förfarandet kan vara lämpligt när det gäller myndigheter som ska bedriva verksamhet under en begränsad tid, t.ex. kommittéer.

Myndighetens ledning bör omfattas av anmälningsskyldigheten

I lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument anges att anmälningsskyldigheten vid de angivna myndigheterna ska avse ledamöterna i styrelsen samt de arbetstagare, uppdragstagare

Prop. 2017/18:263

25

Prop. 2017/18:263 eller andra funktionärer som myndigheten bestämmer med hänsyn till

  deras insynsställning (11 §). När reglerna om anmälningsskyldighet ur-
  sprungligen infördes i insiderlagen 1991 reglerades myndigheternas led-
  ningsformer i den numera upphävda verksförordningen (1987:1100).
  Ledningsuppgifterna var delade mellan styrelsen och myndighetschefen
  samtidigt som myndighetschefen regelmässigt ingick i myndighetens
  styrelse. Styrelsens lagstadgade skyldighet att anmäla innehav av finan-
  siella instrument innebar därför under den tid när verksförordningen
  gällde att myndighetens högsta ledning omfattades av anmälnings-
  skyldigheten.
  Numera regleras myndigheternas ledningsformer i myndighetsförord-
  ningen (2007:515). Enligt myndighetsförordningen leds en myndighet av
  en myndighetschef (enrådighetsmyndighet), en styrelse (styrelsemyn-
  dighet) eller en nämnd (nämndmyndighet) (2 §). I styrelsemyndigheter
  ingår myndighetschefen i styrelsen, men får inte vara styrelsens ord-
  förande eller vice ordförande (10 § andra stycket).
  De flesta myndigheter är enrådighetsmyndigheter. Av de 41 myndig-
  heter utöver Regeringskansliet som för närvarande omfattas av anmäl-
  ningsskyldigheten är 25 enrådighetsmyndigheter och 16 styrelsemyndig-
  heter. Eftersom lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av
  finansiella instrument inte har anpassats till förändringarna i myndig-
  heternas ledningsformer, grundas sedan 2008 anmälningsskyldighet för
  myndighetschefen inom de enrådighetsmyndigheter som omfattas av
  anmälningsskyldigheten på beslut inom myndigheten. Sådana beslut
  fattas med stöd av bestämmelsen i lagen om anmälningsskyldighet för
  vissa innehav av finansiella instrument om att anmälningsskyldigheten
  ska avse de funktionärer som myndigheten bestämmer med hänsyn till
  deras insynsställning.
  Det är lämpligt att nu återgå till den ursprungliga ordningen. Enligt den
  nya lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla
  innehav av finansiella instrument bör det därför gälla att myndighetens
  ledning ska omfattas av anmälningsskyldigheten i de berörda myndig-
  heterna. Det innebär att anmälningsskyldigheten ska omfatta myndig-
  hetschefen för enrådighetsmyndigheter, styrelsens ledamöter för styrelse-
  myndigheter och nämndens ledamöter för nämndmyndigheter. Lagrådet
  föreslår att detta direkt ska framgå av lagtexten. Regeringen konstaterar
  att alla de myndigheter som i dag omfattas av bestämmelserna om anmäl-
  ningsskyldighet i och för sig är enrådighetsmyndigheter, styrelsemyndig-
  heter eller nämndmyndigheter (se bilaga 4). Det finns dock även myn-
  digheter med andra ledningsformer. Dessa myndigheter är helt eller
  delvis undantagna från myndighetsförordningens tillämpningsområde (se
  Statskontorets rapport 2014:4 Myndigheternas ledningsformer – en
  kartläggning och analys s. 38–41). Exempelvis finns särskilda bestäm-
  melser för kommittéer (se 3 § kommittéförordningen [1998:1474]). Det
  kan inte uteslutas att det i framtiden kan bli aktuellt för regeringen att
  besluta att en myndighet med en annan ledningsform än enrådighets-
  myndighet, styrelsemyndighet eller nämndmyndighet ska omfattas av
  bestämmelserna om anmälningsskyldighet. Vilka personer som ska anses
  utgöra ledningen för en sådan myndighet får i sådana fall bestämmas
  utifrån de bestämmelser som gäller för den myndigheten. För att täcka in
26 alla tänkbara fall anser regeringen att lagtexten bör vara generellt utfor-

mad. Regeringen anser därför, till skillnad från Lagrådet, att det i bestämmelsen i den nya lagen endast bör anges att de som ingår i myndighetens ledning ska vara anmälningsskyldiga.

Från myndighetshåll väcktes innan promemorian remitterades frågan om verkligen alla styrelseledamöter bör omfattas av anmälningsskyldigheten. Man har pekat på vilka uppgifter en myndighets styrelse har enligt myndighetsförordningen och gjort bedömningen att det inte är självklart att en styrelseledamot har tillgång till insiderinformation även om det skulle finnas sådan inom myndigheten. Mot detta kan hävdas att en styrelseledamot får antas vara välinformerad om viktiga förhållanden inom en myndighet. Vidare är det övergripande syftet med anmälningsskyldigheten att den ska bidra till att stärka förtroendet för både myndigheterna och styrelseledamöterna. Att vara ledamot i en statlig myndighets styrelse innebär en sådan förtroendeställning att en styrelseledamot måste vara beredd att acceptera det intrång i den personliga integriteten som anmälningsskyldigheten medför.

Andra funktionärer bör vara anmälningsskyldiga endast om myndigheten beslutar det

Den nuvarande ordningen, som innebär att respektive myndighet som omfattas av anmälningsskyldigheten får bestämma vilka funktionärer vid myndigheten som ska anmäla sina innehav av finansiella instrument, bör gälla även i fortsättningen. När en myndighet fattar ett sådant beslut ska det ske med hänsyn till vilken tillgång till insiderinformation som de berörda personerna har. Som skäl för denna ordning angavs när den infördes, att det är svårt att i lagform ange bestämda kategorier av funktionärer som ska vara anmälningsskyldiga, eftersom insiderinformation kan finnas tillgänglig i så många olika sammanhang hos myndigheter (prop. 1990/91:42 s. 47 f.). Denna bedömning är fortfarande giltig.

Av de uppgifter som de berörda myndigheterna har lämnat som svar på den enkätundersökning som Finansdepartementet har genomfört (se avsnitt 4.5.3) framgår att variationen mellan myndigheterna är stor när det gäller omfattningen av anmälningsskyldigheten. Inom sex myndigheter omfattas alla anställda, medan fyra myndigheter har begränsat antalet till en till fyra personer. Att antalet varierar är naturligt, eftersom beslutet om anmälningsskyldighet ska grundas på tillgången till insiderinformation hos de personer som omfattas. Hur många som har tillgång till insiderinformation i sådan omfattning att den motiverar anmälningsskyldighet är naturligtvis beroende av myndighetens verksamhet och organisation. Mot bakgrund av den stora variationen är det dock motiverat att närmare överväga de kriterier som bör ligga till grund för beslut om anmälningsskyldighet för andra än myndighetens ledning.

En utgångspunkt för sådana överväganden bör vara avvägningen mellan att uppnå syftet med anmälningsskyldigheten och att samtidigt begränsa integritetsintrånget för den enskilde samt den administrativa bördan för både den enskilde och myndigheten. Som nämns ovan har styrelseledamöter en sådan ställning att de måste vara beredda att acceptera det intrång i den personliga integriteten som anmälningsskyldigheten medför. Detsamma kan sägas om sådana ledande befattningshavare inom en myndighet som har utsetts av regeringen och som kan få tillgång till

Prop. 2017/18:263

27

Prop. 2017/18:263 insiderinformation. För övriga anställda som kan få tillgång till insider-

  information bör dock hänsynen till den personliga integriteten väga
  tyngre. För att omfattas av anmälningsskyldighet bör de ha tillgång till
  insiderinformation i större omfattning och med viss regelbundenhet.
  Exempelvis kan arbetet vid en tillsyns- eller tillståndsprövningsenhet på
  en myndighet innebära insyn i bolag som har gett ut finansiella instru-
  ment som handlas på en reglerad marknad eller handelsplattform, och
  kännedom om beslut som kan få stor ekonomisk betydelse för bolagen.
  Mot bakgrund av att syftet med anmälningsskyldigheten är att bidra till
  att upprätthålla förtroendet för myndigheten och de berörda funktionärer-
  na, bör det dock i första hand vara beslutsfattare inom myndigheten som
  åläggs anmälningsskyldighet. Arbetstagare och uppdragstagare som inte
  har beslutsfattande ställning bör omfattas av anmälningsskyldighet en-
  dast om det finns särskilda skäl för det. Sådana skäl kan vara att det är
  fråga om särskilt känslig information eller om en myndighet där förtro-
  endet för de anställdas integritet och opartiskhet är särskilt viktig. Exem-
  pelvis vid en åklagarkammare som utreder vissa typer av ekonomisk
  brottslighet kan det vara befogat att de flesta anställda är anmälnings-
  skyldiga.
  Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket och Myndigheten för press,
  radio och tv önskar ett förtydligande i frågan om även ledamöter i be-
  slutsnämnder utanför ledningen automatiskt ska omfattas av anmälnings-
  skyldighet. Som framgår ovan är det i första hand de som ingår i myn-
  dighetens ledning som bör vara anmälningsskyldiga. Ledamöter i sär-
  skilda beslutsorgan, t.ex. en nämnd inom en myndighet, ingår inte i myn-
  dighetens ledning. Sådana ledamöter bör enligt regeringens uppfattning
  vara anmälningsskyldiga endast om myndighetens ledning beslutar om
  det. Mot bakgrund av syftet med regleringen finns det ofta skäl att
  besluta om anmälningsskyldighet för ledamöter i särskilda beslutsorgan,
  särskilt om ledamöterna har utsetts av regeringen. Skälen för anmäl-
  ningsskyldighet kan dock variera beroende på vilken del av myndig-
  hetens verksamhet som beslutsorganet kommer i kontakt med.
  I promemorian föreslås att en myndighet ska besluta om anmälnings-
  skyldighet för arbetstagare och uppdragstagare vid myndigheten ”om det
  behövs” med hänsyn till deras tillgång till insiderinformation. Svenska
  Fondhandlareföreningen anser, med instämmande av Svenska Bank-
  föreningen, att rekvisitet ”om det behövs” är för vagt och borde ersättas
  med en klar förpliktelse för myndigheter och andra att införa anmäl-
  ningsskyldighet och föra listor om det inom myndigheten med viss
  regelbundenhet förekommer insiderinformation eller annan information
  av betydelse för kursutvecklingen på finansiella instrument. Regeringen
  konstaterar att anmälningsskyldighet i fråga om innehav av finansiella
  instrument, som ovan anförs, utgör ett ingrepp i den personliga integri-
  teten. En sådan anmälningsskyldighet bör därför endast förekomma när
  den är nödvändig. Att knyta införandet av anmälningsskyldighet för
  anställda och uppdragstagare till frågan om det vid myndigheten
  förekommer insiderinformation med viss regelbundenhet är enligt
  regeringens bedömning inte lämpligt. Det bör inte enbart vara frekvensen
  av förekomsten av insiderinformation som är relevant utan även vilken
  typ av insiderinformation som en anställd har tillgång till. Om det är
28 fråga om särskilt känslig information och en befattning för vilken för-

troendefrågan är särskilt viktig kan det finnas skäl att besluta om anmälningsskyldighet även om den anställda sällan har tillgång till insiderinformation. Regeringen anser därför att regleringen bör utformas i enlighet med promemorians förslag och att rekvisitet ”om det behövs” på ett tydligt sätt uttrycker de avvägningar som bör göras.

Som framgår i avsnitt 4.5.1 finns det inom många myndigheter etiska riktlinjer som bl.a. ger vägledning i fråga om de anställdas egen handel med finansiella instrument. En myndighet kan också ha andra rutiner som uppfyller syftet att avhålla anställda eller uppdragstagare från att utnyttja insiderinformation. En myndighet kan t.ex. välja att i samband med känsliga ärenden föra en förteckning över vilka personer som har tillgång till insiderinformation på liknande sätt som görs av bolag som omfattas av marknadsmissbruksförordningen (se avsnitt 4.2). Om det inom en myndighet finns sådana riktlinjer eller rutiner kan antalet personer som omfattas av anmälningsskyldighet begränsas. Myndigheten kan t.ex. i stället begära att de anställda skriftligen bekräftar till myndigheten att de tagit del av riktlinjerna.

Anmälningsskyldighet för statsråd samt anställda och uppdragstagare i Regeringskansliet

De senaste åren har regeringen fattat beslut om anmälningsskyldighet för statsråden. Regeringen har också beslutat om anmälningsskyldighet för anställda och uppdragstagare i Regeringskansliet.

De myndigheter som regeringen beslutar ska omfattas av anmälningsskyldigheten är myndigheter under regeringen. Statsråden tillhör inte någon sådan myndighet. Deras uppdrag regleras i stället i regeringsformen. De intar därför en särställning jämfört med övriga personer som omfattas av anmälningsskyldighet enligt nuvarande reglering. För vissa myndigheter framgår anmälningsskyldigheten direkt i lag (se lagen om Sveriges riksbank, lagen med instruktion för Riksrevisionen, lagen om allmänna pensionsfonder [AP-fonder] och lagen om Sjätte AP-fonden). Det är lämpligt att anmälningsskyldigheten för statsråden framgår direkt i den nya lagen. Statsråden bör, liksom i dag, anmäla sina innehav av finansiella instrument till Regeringskansliet.

Myndigheten Regeringskansliet omfattas inte av myndighetsförordningen. Regeringskansliet har bl.a. en annan ledningsform än någon av dem som anges i den förordningen. Enligt förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet är statsministern chef för myndigheten (5 §). Statsministern kommer enligt förslaget i denna proposition att i egenskap av statsråd omfattas av anmälningsskyldighet enligt den nya lagen. Anmälningsskyldigheten kommer således inte att följa av att statsministern är chef för myndigheten Regeringskansliet. Därmed kan Regeringskansliet inte pekas ut av regeringen som en myndighet där de som ingår i ledningen ska vara anmälningsskyldiga. Vidare är Regeringskansliet en myndighet där det alltid kommer att finnas insiderinformation. Det är därför lämpligt att det i lagen anges att Regeringskansliet ska besluta om anmälningsskyldighet för anställda och uppdragstagare vid myndigheten, om det behövs med hänsyn till deras tillgång till insiderinformation.

Prop. 2017/18:263

29

Prop. 2017/18:263 Bör anmälningsskyldigheten omfatta anhöriga?

När de nuvarande reglerna om anmälningsskyldighet infördes, prövades om även anhöriga till de anmälningsskyldiga skulle omfattas av anmälningsskyldigheten. Det konstaterades då att det skulle innebära ett alltför stort ingrepp i den personliga integriteten att ålägga närstående anmälningsskyldighet (prop. 1990/91:42 s. 48). Det finns inte skäl att nu göra någon annan bedömning i fråga om anhöriga. Som framgår i avsnitt 6.3.2 bör regeringen dock ha möjlighet att meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet för sådana finansiella instrument som innehas av ett underårigt barn, som står under den anmälningsskyldiges vårdnad.

Liksom i dag kan dock en anmälningsskyldig frivilligt åta sig att anmäla även närståendes innehav.

6.3.2 Vilka finansiella instrument bör omfattas?

Regeringens förslag: Anmälningsskyldighet enligt lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument ska omfatta alla typer av finansiella instrument. Med finansiella instrument ska avses detsamma som i lagen om värdepappersmarknaden. I förekommande fall ska en anmälningsskyldig anmäla att han eller hon inte innehar några finansiella instrument. Finansiella instrument som den anmälningsskyldige förfogar över indirekt ska, i den utsträckning det följer av föreskrifter som regeringen har meddelat, likställas med sådana som den anmälningsskyldige innehar. Regeringen ska även få meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller

har inget att invända mot det. Sveriges geologiska undersökning (SGU) ser gärna att förslaget om anmälningsskyldighet för underåriga barns placeringar utvecklas eller utreds ytterligare och att det då belyses exempelvis hur det berör barnets andra vårdnadshavare. Synpunkter från Bergsstaten, som är ett beslutsorgan inom SGU, redovisas separat i SGU:s remissvar. Bergsstaten befarar att anmälningsskyldigheten för vårdnadshavare som har rätt att fatta placeringsbeslut för underårigt barn skulle kunna uppfattas som ett alltför långtgående intrång i den personliga integriteten. Svenska Fondhandlareföreningen och Svenska Bankföreningen saknar en diskussion i promemorian om behovet av strängare regler för Regeringskansliet och myndigheter som Finansinspektionen och Riksgäldskontoret med hänsyn till förekomsten av känslig information och insiderinformation om finansmarknaderna. Föreningarna förutsätter att myndigheter med sådan information får besluta om andra och betydligt strängare regler.

Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande ordningen innebär att anmälningsskyldigheten avser alla typer av finansiella instrument. Definitionen av termen finansiella instrument finns i lagen om värdepappersmarknaden (1 kap. 4 §). Finansiella instrument är överlåtbara värde-

  papper, penningmarknadsinstrument, andelar i företag för kollektiva
30 investeringar, finansiella derivatinstrument och utsläppsrätter. Med över-
 

låtbara värdepapper avses sådana värdepapper, utom betalningsmedel, som kan bli föremål för handel på kapitalmarknaden. Som exempel anges bl.a. aktier samt obligationer och andra skuldförbindelser. Med penningmarknadsinstrument avses statsskuldväxlar, inlåningsbevis, företagscertifikat och andra instrument som normalt omsätts på penningmarknaden, dock inte betalningsmedel.

Anmälningsskyldigheten avser enligt gällande rätt endast finansiella instrument som innehas av den som omfattas av skyldigheten. Det innebär att sådana finansiella instrument som den anmälningsskyldige förfogar över indirekt t.ex. inom premiepensionssystemet, tjänstepensionsförsäkringar och privata kapitalförsäkringar inte omfattas. I dessa fall är det staten eller t.ex. ett försäkringsföretag som formellt äger instrumenten. Däremot omfattar anmälningsskyldigheten finansiella instrument som är placerade på investeringssparkonto och inom individuellt pensionssparande, eftersom dessa sparformer avser individuellt ägda tillgångar (se lagen [2011:1268] om investeringssparkonto och lagen [1993:931] om individuellt pensionssparande). Enligt det nuvarande regelverket avser anmälningsskyldigheten vidare alla typer av finansiella instrument och den kan inte inskränkas (prop. 1990/91:42 s. 98).

Även i det nya regelverket bör utgångspunkten vara att anmälningsskyldigheten ska avse alla typer av finansiella instrument. För att underlätta en myndighets kontroll över att anmälningsskyldigheten fullgörs bör den som är anmälningsskyldig även anmäla att han eller hon inte innehar några finansiella instrument om så är fallet.

Däremot bör det finnas en möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter som utvidgar anmälningsskyldigheten.

Som nämns ovan omfattar anmälningsskyldigheten i dag inte placeringar som sker inom ramen för en kapitalförsäkring. I sådana fall ägs de finansiella instrumenten nämligen formellt av försäkringsgivaren. Den som innehar försäkringen kan dock styra över placeringarna på samma sätt som om de finansiella instrumenten innehades direkt av försäkringstagaren. De finansiella instrumenten kan utgöras av andelar i värdepappersfonder men även av aktier. Anmälningsskyldigheten omfattar inte heller placeringar som den anmälningsskyldige gör för ett underårigt barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad. Eftersom den anmälningsskyldige i båda dessa fall normalt förfogar över instrumenten som om de vore den anmälningsskyldiges egna, finns det skäl som talar för att de bör omfattas av anmälningsskyldigheten på samma sätt som placeringar i finansiella instrument för egen räkning. Regeringen bör därför ha möjlighet att meddela föreskrifter om att finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfogar över ska omfattas av anmälningsskyldigheten.

SGU ser gärna att förslaget om anmälningsskyldighet för underåriga barns placeringar utvecklas eller utreds ytterligare och att det då belyses exempelvis hur det berör barnets andra vårdnadshavare. Bergsstaten befarar att anmälningsskyldigheten för vårdnadshavare som har rätt att fatta placeringsbeslut för underårigt barn skulle kunna uppfattas som ett alltför långtgående intrång i den personliga integriteten. Regeringen konstaterar att förslaget i denna proposition till skillnad från förslaget i promemorian endast innebär att det införs en möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet för sådana finansiella

Prop. 2017/18:263

31

Prop. 2017/18:263 instrument som innehas av ett underårigt barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad. För att uppnå det övergripande syftet med anmälningsskyldigheten, dvs. att stärka allmänhetens förtroende för de myndigheter och offentliga funktionärer som omfattas, framstår det dock som angeläget att anmälningsskyldigheten inte kan kringgås genom placeringsbeslut för underåriga barns räkning. När det gäller SGU:s fråga om hur en anmälningsskyldighet för ett underårigt barns innehav av finansiella instrument påverkar den andra vårdnadshavaren konstaterar regeringen att båda vårdnadshavarna vid gemensam vårdnad i regel har rätt till insyn i barnets ekonomi. En anmälningsskyldig vårdnadshavare har då rätt att få kännedom om placeringar som den andra vårdnadshavaren gör för barnets räkning, så att innehavet kan anmälas. Som framgår i avsnitt 6.5 omfattas de uppgifter som lämnas med anledning av anmälningsskyldigheten av sekretess. Regeringen anser därför att det i sig framstår som proportionerligt med anmälningsskyldighet för finansiella instrument som innehas av ett underårigt barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad.

Regeringen bör även få meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten. Det kan t.ex. bli aktuellt för sådana fonder där det finns krav på betydande diversifiering av placeringarna och det därför i de flesta fall inte är sannolikt att placeringar i andelar i sådana fonder skulle grunda sig på insiderinformation. Regeringen bör också kunna ge myndigheterna möjlighet att besluta att anmälningsskyldigheten för andra än dem som ingår i myndighetens ledning ska avse endast särskilt angivna finansiella instrument eller typer av finansiella instrument. På så sätt kan anmälningsskyldigheten anpassas efter den typ av insiderinformation som finns inom myndigheten.

Svenska Fondhandlareföreningen anför, med instämmande av Svenska Bankföreningen, att det i promemorian saknas en diskussion om behovet av strängare regler för Regeringskansliet och myndigheter som Finansinspektionen och Riksgäldskontoret med hänsyn till förekomsten av känslig information och insiderinformation om finansmarknaderna. Föreningarna förutsätter att myndigheter med sådan information får besluta om andra och betydligt strängare regler. Regeringen konstaterar att förslaget ger myndigheterna möjlighet att anpassa den personkrets som ska omfattas av anmälningsskyldighet med hänsyn till förekomsten av insiderinformation. Enligt förslaget ska även finansiella instrument som en anmälningsskyldig förfogar över indirekt kunna omfattas. Enligt förslaget ska regeringen få meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten, vilket kan bli aktuellt när det gäller vissa typer av fonder. Det kan dock finnas myndigheter med tillgång till t.ex. allmän ekonomisk eller branschspecifik information som gör att även andelar i sådana fonder bör omfattas av anmälningsskyldigheten. Regeringen kan därför anpassa undantaget och se till att anmälningsskyldigheten är mer omfattande för vissa myndigheter. Som framgår i avsnitt 6.2 finns det för vissa myndigheter även regler om anställdas lån, som bygger på regleringen i LOA. Många myndigheter har vidare antagit etiska riktlinjer som inte har sin grund i tvingande lagstiftning (se avsnitt 4.5.1). Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det inte framkommit skäl för att nu föreslå några strängare regler.

32

6.3.3 Hur bör anmälningsskyldigheten fullgöras? Prop. 2017/18:263

Regeringens bedömning: Regeringen kan meddela verkställighetsföreskrifter om hur anmälningsskyldigheten ska fullgöras.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna tillstyrker bedömningen eller har inget att invända mot den.

Skälen för regeringens bedömning: För att uppnå större enhetlighet har flera av de myndigheter som omfattas av anmälningsskyldigheten efterlyst tydligare regler om hur den ska fullgöras. Tydliga regler om detta förenklar myndigheternas hantering av anmälningsskyldigheten, eftersom varje myndighet då inte behöver ta ställning till vilka rutiner som ska gälla. Det är lämpligt att regeringen meddelar föreskrifter om hur anmälningsskyldigheten ska fullgöras.

6.3.4Hur bör myndigheterna hantera anmälningarna?

Regeringens förslag: En myndighet som tar emot anmälningar om innehav av finansiella instrument ska föra en förteckning över anmälningarna.

Regeringens bedömning: Regeringen kan meddela verkställighetsföreskrifter om hur en myndighet ska fatta beslut om och hantera de anmälningar som görs.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med rege-  
ringens förslag och bedömning.  
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och  
bedömningen eller har inget att invända mot dem. Arbetsförmedlingen  
framhåller att det kan vara svårt att inrätta en granskningsfunktion på  
varje myndighet och föreslår att regeringen närmare ska utreda möjlig-  
heten att ge granskningsansvar till en särskilt utpekad myndighet. SGU  
anser att möjligheterna att inrätta en central funktion för granskning eller  
samordning av mottagandet av anmälningar bör övervägas för att under-  
lätta framför allt för mindre myndigheter. Bergsstaten anser att det är  
olämpligt att granskningen av innehavet av finansiella instrument utförs  
av en arbetstagare inom samma myndighet. Enligt Bergsstaten vore det  
att föredra att granskningen och eventuellt beslut om åtgärder fattas av en  
särskilt anlitad uppdragstagare, som bör vara densamma för alla myndig-  
heter. Datainspektionen påpekar, med anledning av att det i promemorian  
anges att behandling av personuppgifter till följd av anmälningsskyldig-  
heten är tillåten eftersom det rör sig om en uppgift av allmänt intresse, att  
behandlingen av personuppgifter snarare är att betrakta som en rättslig  
förpliktelse.  
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Den nuvarande ord-  
ningen innebär att anmälningarna om innehav av finansiella instrument  
ska lämnas till myndigheten. Som framgår i avsnitt 4.5.1 omfattas anmäl-  
ningarna av sekretess. Flera myndigheter har innan promemorian  
remitterades pekat på behovet av närmare vägledning om hur de ska  
hantera anmälningarna. 33
Prop. 2017/18:263 Det kan först konstateras att det inte är självklart att alla anmälningar
  ska göras till myndigheten. Enligt gällande rätt omfattas myndigheternas
  ledning av anmälningsskyldigheten, och det kan då uppfattas som att
  myndighetschefen gör en anmälan till sig själv. En jämförelse kan göras
  med bestämmelserna om bisysslor i LOA. Anställda ska anmäla sina
  bisysslor till myndigheten. Chefer för myndigheter under regeringen ska
  dock anmäla till regeringen vilka bisysslor de har (7 d § LOA och 3 §
  anställningsförordningen [1994:373]). Att införa motsvarande ordning
  när det gäller innehav av finansiella instrument skulle dock föra för långt.
  På samma sätt som enligt nuvarande reglering bör myndigheten föra en
  förteckning över anmälningarna. Detta bör anges i den föreslagna nya
  lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav
  av finansiella instrument. Hur en sådan förteckning bör föras kan variera
  beroende på myndighetens verksamhet och hur många som omfattas av
  anmälningsskyldighet. I vart fall bör det antecknas att anmälnings-
  skyldigheten har fullgjorts.
  Den som tar emot anmälningarna bör granska anmälningarna och vidta
  de åtgärder som han eller hon bedömer vara lämpliga. Granskningen bör
  avse om handeln med finansiella instrument har en sådan omfattning och
  inriktning att den ligger i farlig närhet av vad som kan bedömas vara en
  otillåten bisyssla eller om den är olämplig med hänsyn till myndighetens
  etiska riktlinjer. I så fall kan ett samtal om detta med den berörda per-
  sonen eller dennes närmaste chef vara en lämplig åtgärd. Om granskaren
  misstänker att den anmälningsskyldige kan ha gjort sig skyldig till in-
  siderhandel är det lämpligt att anmäla detta till Finansinspektionen. Sek-
  retessen hindrar inte att en sådan anmälan görs (se 32 kap. 6 a §
  offentlighets- och sekretesslagen).
  Regeringen kan meddela verkställighetsföreskrifter om hur en myndig-
  het ska fatta beslut om och hantera de anmälningar som görs. Det kan
  t.ex. handla om föreskrifter om vem som ska besluta om anmälnings-
  skyldighet och vem som ska ta emot anmälningarna. Verkställighets-
  föreskrifter kan bidra till att göra myndigheternas hantering av anmäl-
  ningarna mer enhetlig.
  Arbetsförmedlingen framhåller att det kan vara svårt att inrätta en
  granskningsfunktion på varje myndighet och föreslår att regeringen
  närmare ska utreda möjligheten att ge granskningsansvar till en särskilt
  utpekad myndighet. SGU anser att möjligheterna att inrätta en central
  funktion för granskning eller samordning av mottagandet av anmälningar
  bör övervägas för att underlätta framför allt för mindre myndigheter.
  Bergsstaten anser att det är olämpligt att granskningen av innehavet av
  finansiella instrument utförs av en arbetstagare inom samma myndighet.
  Enligt Bergsstaten vore det att föredra att granskningen och eventuellt
  beslut om åtgärder fattas av en särskilt anlitad uppdragstagare, som bör
  vara densamma för alla myndigheter. Regeringen konstaterar att
  utgångspunkten för de i dag gällande bestämmelserna om anmälnings-
  skyldighet är att anmälan ska göras till den myndighet där de anmäl-
  ningsskyldiga arbetstagarna och uppdragstagarna är verksamma. Enligt
  regeringens mening är det också den myndigheten som är bäst lämpad att
  göra bedömningar av frågor som rör anmälningsskyldigheten. Som fram-
  går av bedömningen ovan har regeringen möjlighet att genom verk-
34 ställighetsföreskrifter bidra till att göra myndigheternas hantering av

anmälningarna mer enhetlig. Det skulle vidare medföra stora kostnader och ökad administration att centralisera mottagandet och hanteringen av anmälningarna. Regeringen anser därför att det saknas skäl att göra en sådan centralisering eller att införa ett krav på att anmälningar ska göras till en särskilt anlitad uppdragstagare. Den föreslagna regleringen utgör dock inte något hinder för en myndighet att anlita en uppdragstagare för att ta emot och hantera anmälningarna.

I den utsträckning en myndighet väljer att behandla uppgifter i anmälningarna helt eller delvis automatiserat eller i annat fall i ett register, gäller naturligtvis att myndigheten ska följa Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Dataskyddsförordningen ska börja tillämpas den 25 maj 2018. Samtidigt upphävs personuppgiftslagen (1998:204). Dataskyddsförordningen kompletteras av bl.a. lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning, i det följande benämnd dataskyddslagen.

Det kan konstateras att det är fråga om behandling av uppgifter om namn och innehav av finansiella instrument, men inte s.k. känsliga personuppgifter (se artikel 9.1 i dataskyddsförordningen samt 1 kap. 2 § och 3 kap. 1 § dataskyddslagen). Personnummer och samordningsnummer utgör inte känsliga personuppgifter i dataskyddsförordningens mening, men har ändå getts en särställning genom att medlemsstaterna getts möjlighet att införa särskilda villkor för behandlingen (artikel 87). Det kan förekomma att person- eller samordningsnummer behandlas till följd av anmälningsskyldigheten. I Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om förteckning över vissa innehav av finansiella instrument anges exempelvis att den förteckning som värdepappersinstitut och börser ska föra enligt lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument bl.a. ska innehålla uppgift om den anmälningsskyldiges personnummer (1 §). Den nya dataskyddslagen innebär att det är tillåtet att behandla uppgifter om personnummer eller samordningsnummer utan samtycke endast när det är klart motiverat med hänsyn till ändamålet med behandlingen, vikten av en säker identifiering, eller något annat beaktansvärt skäl (3 kap. 10 §, se prop. 2017/18:105 s. 101 f.). Som konstateras ovan kan de uppgifter om innehav av finansiella instrument som lämnas av anmälningsskyldiga personer i vissa fall leda till straffrättsliga eller arbetsrättsliga förfaranden. Regeringen bedömer därför att det är angeläget med säker identifiering och att det därför är klart motiverat att utan samtycke behandla personnummer eller samordningsnummer.

Vid behandlingen måste administratören iaktta de principer för behandling av personuppgifter som anges i dataskyddsförordningen (artikel 5) och som bl.a. innebär att uppgifterna endast får samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål och inte senare behandlas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål, att de ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till de ändamål för vilka de behandlas och att de inte får förvaras i en form som möjliggör identifiering av den registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt för de ändamål för vilka personuppgifterna behandlas.

Prop. 2017/18:263

35

Prop. 2017/18:263 En annan förutsättning för att behandling av personuppgifter ska vara tillåten enligt dataskyddsförordningen är att någon av de rättsliga grunder som anges i förordningen föreligger. Enligt förordningen är behandling av personuppgifter tillåten t.ex. om den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse (artikel 6.1 c) eller för att utföra en uppgift av allmänt intresse (artikel 6.1 e) och om grunden för behandlingen har fastställts i unionsrätten eller i nationell rätt (artikel 6.3). Enligt den nya lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument ska myndigheterna föra en förteckning över vissa anställdas och uppdragstagares innehav av finansiella instrument. Som Datainspektionen påpekar torde det vara fråga om en sådan rättslig förpliktelse som avses i dataskyddsförordningen.

6.3.5Kommuner och landsting

Regeringens förslag: Om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderinformation inom en kommun, ska kommunen få besluta att de arbetstagare eller uppdragstagare som kommunen bestämmer ska vara anmälningsskyldiga för sina innehav av finansiella instrument. Den anmälningsskyldige ska anmäla sitt innehav till kommunen, och kommunen ska föra en förteckning över anmälningarna. Detsamma ska gälla landsting. Bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrifter ska omfatta även kommuner och landsting.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag på så sätt att det i promemorians förslag till ny lag om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument finns en upplysningsbestämmelse om att regeringen kan meddela verkställighetsföreskrifter om hur en kommun eller ett landsting ska fatta beslut om och hantera de anmälningar som görs.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Linköpings kommun avstyrker specifikt för kommuner förslaget om att alla finansiella instrument ska omfattas. Kommunen anför att med hänsyn till syftet med förslaget och intrånget i den personliga integriteten bör endast sådana instrument där det kan tänkas finnas icke offentliggjord kurspåverkande information omfattas.

Skälen för regeringens förslag: Som framgår i avsnitt 4.5.2 har kommuner motsvarande befogenhet som regeringen i fråga om ledamöter och ersättare i kommunala organ samt arbetstagare, uppdragstagare och andra funktionärer hos kommunen (11 § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument). Bestämmelsen omfattar även landsting. Kommuner och landsting bör även i fortsättningen ha motsvarande befogenheter i fråga om anmälningsskyldighet för innehav av finansiella instrument som de statliga myndigheter som regeringen beslutar om. I den nya lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument bör det uttryckligen anges att bestämmelserna avser både kommuner och landsting. Anmälningarna bör göras till kommunen respektive landstinget som bör föra en förteck-

ning över dem.

36

Även när det gäller kommuner och landsting bör, liksom i dag, Prop. 2017/18:263 utgångspunkten vara att anmälningsskyldigheten ska avse alla typer av

finansiella instrument. Regeringen instämmer därmed inte med Linköpings kommun, som anser att endast sådana instrument i förhållande till vilka det kan tänkas finnas icke offentliggjord kurspåverkande information bör omfattas av anmälningsskyldigheten. En sådan generell begränsning låter sig inte göras. Det är inte lämpligt att den som är anmälningsskyldig själv får avgöra vilka finansiella instrument som kan vara kopplade till insiderinformation som finns inom verksamheten. I avsnitt 6.3.2 föreslås dock att regeringen ska kunna meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten. Regeringen bör även få rätt att meddela sådana föreskrifter om undantag i förhållande till kommuner och landsting. Inom ramen för sådana föreskrifter kan regeringen ge statliga myndigheter, kommuner och landsting en möjlighet att bestämma att endast vissa typer av finansiella instrument ska omfattas av anmälningsskyldigheten. En sådan begränsning skulle exempelvis kunna vara lämplig om den insiderinformation som anställda eller uppdragstagare har tillgång till kan knytas till endast en viss bransch.

På samma sätt som föreslås i avsnitt 6.3.2 när det gäller anmälningsskyldigheten inom myndigheter, bör regeringen få meddela föreskrifter om att anmälningsskyldigheten för offentliga funktionärer i kommuner och landsting i vissa fall utsträcks till finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfogar över. I avsnitt 6.3.3 konstateras det att regeringen kan meddela verkställighetsföreskrifter för statliga myndigheter om hur anmälningsskyldigheten ska fullgöras. Sådana verkställighetsföreskrifter kan även avse kommuner och landsting.

Till skillnad från vad som anförs i promemorian anser regeringen emellertid, med hänsyn till den kommunala självstyrelsen, att det inte bör meddelas verkställighetsföreskrifter om hur kommunen eller landstinget ska fatta beslut om och hantera de anmälningar som görs. Det utkast till förordning som finns i promemorian innehåller heller inte några sådana bestämmelser.

6.4Tillsyn och uppföljning av anmälningsskyldigheten för offentliganställda

Regeringens förslag: Finansinspektionen ska inte längre ha befogenhet att begära uppgifter m.m. för övervakningen av att bestämmelserna om anmälningsskyldighet följs.

Regeringens bedömning: Någon särskild tillsyn över myndigheternas, kommunernas och landstingens hantering av anmälningsskyldigheten är inte motiverad. Hur anmälningsskyldigheten vid statliga myndigheter hanteras bör följas upp inom ramen för regeringens löpande myndighetsstyrning. För de offentliga funktionärer som omfattas av anmälningsskyldighet kan, liksom i dag, disciplinära påföljder eller avskedande komma i fråga.

Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med rege-

ringens förslag och bedömning.

37

Prop. 2017/18:263 Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget och
  bedömningen eller har inget att invända mot dem. Svenska Fondhand-
  lareföreningen och Svenska Bankföreningen anser att det för förtroendet
  för systemet bör finnas ett kontrollsystem och att det i en kommande
  proposition bör anges vilka konsekvenser som kan komma i fråga om
  reglerna inte följs.
  Skälen för regeringens förslag och bedömning: Anmälnings-
  skyldigheten inom myndigheter, kommuner och landsting enligt lagen
  om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument
  omfattas av Finansinspektionens tillsyn (11 och 17 §§). Enligt lagen
  (1991:980) om handel med finansiella instrument har Finansinspektionen
  befogenhet att bl.a. begära in uppgifter för övervakningen av att lagen
  om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument
  följs (6 kap. 1 a §). Tillsynen får anses omfatta både myndigheternas,
  kommunernas och landstingens skyldighet att föra förteckningar och de
  offentliga funktionärernas skyldighet att anmäla innehav av finansiella
  instrument. Några ingripandebefogenheter har dock inte Finansinspek-
  tionen. Någon tillsyn över att bestämmelserna följs har inte heller utförts.
  Att Finansinspektionen fick uppgiften att utöva tillsyn hänger samman
  med att anmälningsskyldigheten inom myndigheter, kommuner och
  landsting infördes som en del av insiderlagstiftningen på finansmark-
  nadsområdet. Förslaget i denna proposition att överföra bestämmelserna
  om anmälningsskyldighet inom myndigheter, kommuner och landsting
  från lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
  instrument till en ny, särskild lag innebär att det inte längre är motiverat
  att låta Finansinspektionen utöva tillsyn över att regelverket följs.
  Finansinspektionen övervakar dock att reglerna om insiderhandel m.m.,
  som gäller för var och en, följs (se avsnitten 4.5.1 och 4.5.2).
  Uppföljning av myndigheternas hantering i dessa avseenden bör ske
  inom ramen för regeringens löpande myndighetsstyrning. Vidare kan för-
  hållanden på området komma att granskas av Riksrevisionen, om revi-
  sionen själv beslutar om en sådan granskning.
  Svenska Fondhandlareföreningen anser, med instämmande av Svenska
  Bankföreningen, att det för förtroendet för systemet bör finnas ett
  kontrollsystem och att det i en kommande proposition bör anges vilka
  konsekvenser som kan komma i fråga om reglerna inte följs. När
  anmälningsskyldigheten för offentliga funktionärer infördes påpekade
  regeringen att bestämmelsen ska ses som en ordningsregel, men att
  reglerna om disciplinansvar eller avskedande kan komma i fråga för
  arbetstagare som inte fullgör anmälningsskyldigheten (prop. 1990/91:42
  s. 98). Regeringen konstaterar att de disciplinpåföljder som finns att
  tillgå enligt LOA är varning och löneavdrag (15 §). För kommunalt
  anställda finns motsvarande regler i stadgar eller kollektivavtal. Genom
  förslagen i denna proposition inskärps betydelsen av att de myndigheter
  som omfattas av regleringen hanterar anmälningsskyldigheten på ett
  ändamålsenligt sätt och ges bättre förutsättningar för en enhetlig
  reglering. Som anges i avsnitt 6.3.4 bör den som tar emot anmälningarna
  granska dem och vid behov vidta vissa åtgärder. Uppföljning av myn-
  digheternas hantering av anmälningsskyldigheten bör som anges ovan
  ske genom myndighetsstyrning. Enligt regeringens mening finns goda
38 förutsättningar för en ändamålsenlig kontroll av att både de offentliga

funktionärerna och de berörda myndigheterna fullgör sina skyldigheter. Prop. 2017/18:263 Det finns mot den bakgrunden inte skäl att införa bestämmelser om

någon särskild form för tillsyn över tillämpningen av de nya bestämmelser om anmälningsskyldighet för innehav av finansiella instrument som föreslås i denna proposition.

När lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument upphävs bör, som en följdändring, befogenheten för Finansinspektionen att begära in uppgifter för övervakningen av att lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument följs tas bort. Någon motsvarande befogenhet enligt den nya lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument föreslås alltså inte.

6.5 Övriga lagändringar  
   
Regeringens förslag: Lagen om anmälningsskyldighet för vissa inne-  
hav av finansiella instrument ska upphävas. Bestämmelserna i den la-  
gen om anmälningsskyldighet för arbetstagare och uppdragstagare i  
börser ska föras över till lagen om värdepappersmarknaden. Följdänd-  
ringar ska göras i offentlighets- och sekretesslagen.  
Bestämmelserna i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav  
av finansiella instrument som rör anmälningsskyldighet för arbets-  
tagare och uppdragstagare i värdepappersinstitut ska utmönstras.  
   
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens  
förslag. Promemorians förslag avviker från regeringens förslag genom att  
promemorians förslag innebär att bestämmelserna om anmälnings-  
skyldighet för arbetstagare och uppdragstagare i värdepappersinstitut ska  
föras över till lagen om värdepappersmarknaden.  
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller  
har inget att invända mot det. Gotlands kommun finner det dock tveksamt  
om en strängt sekretesskyddad intern förteckning över anmälda innehav  
tillgodoser behovet av förtroendeskapande åtgärder om att offentliga  
funktionärer inte missbrukar insiderinformation. Svenska Fondhandlare-  
föreningen och Svenska Bankföreningen påpekar att det i kommissionens  
förordning om organisatoriska krav för värdepappersföretag finns  
bestämmelser som är mer långtgående än de svenska bestämmelserna om  
anmälningsskyldighet för anställda och uppdragstagare i värdepappers-  
institut. Föreningarna anser att de svenska bestämmelserna bör utmönst-  
ras för att undvika dubbelreglering.  
Skälen för regeringens förslag  
Anmälningsskyldighet för anställda och uppdragstagare i  
värdepappersinstitut och börser  
Som framgår i avsnitt 6.2 innehåller lagen om anmälningsskyldighet för  
vissa innehav av finansiella instrument sedan den 1 februari 2017 endast  
ett fåtal bestämmelser. Vid den tidpunkten trädde den nya regleringen på  
marknadsmissbruksområdet i kraft och ett antal bestämmelser i nämnda  
lag upphävdes. Om bestämmelserna i lagen om anmälningsskyldighet för 39

Prop. 2017/18:263 vissa innehav av finansiella instrument som avser offentliga funktionärer

  förs över till en ny lag, återstår endast bestämmelserna som avser anställ-
  da och uppdragstagare i värdepappersinstitut och börser.
  I promemorian föreslås att dessa återstående bestämmelser ska föras
  över till lagen om värdepappersmarknaden. Som Svenska Fondhandlare-
  föreningen, med instämmande av Svenska Bankföreningen, påpekar inne-
  håller kommissionens förordning om organisatoriska krav för värde-
  pappersföretag bestämmelser om anmälningsskyldighet när det gäller
  innehav av finansiella instrument för anställda och uppdragstagare i
  värdepappersinstitut (se avsnitt 4.4). Bestämmelserna i förordningen
  motsvarar i stort de nuvarande bestämmelserna i lagen om anmälnings-
  skyldighet för vissa innehav av finansiella instrument och går i vissa
  avseenden längre än dessa. Förordningen gäller som svensk lag och har
  antagits med stöd av MiFID II, som är en del av en EU-harmonisering av
  regler för bl.a. värdepappersinstitut, börser och handelsplatser för finan-
  siella instrument. Mot bakgrund av detta bör bestämmelserna i fråga om
  värdepappersinstitut inte föras över till lagen om värdepappersmark-
  naden.
  När det gäller bestämmelserna om anmälningsskyldighet för anställda
  och uppdragstagare i börser finns det inte några motsvarande EU-rätts-
  liga regler. Det finns heller inte något annat EU-rättsligt hinder mot att
  behålla bestämmelserna. Anmälningsskyldigheten för anställda och upp-
  dragstagare i börser infördes i syfte att så långt som möjligt undanröja
  alla betänkligheter om förekomsten av insiderhandel, så att allmänhetens
  förtroende för de finansiella marknaderna upprätthålls (prop.
  1999/2000:109 s. 72). För att uppnå detta syfte och för att underlätta
  Finansinspektionens tillsyn bör bestämmelserna om anmälningsskyldig-
  het för anställda och uppdragstagare i börser gälla även i fortsättningen.
  De bör därför föras över till lagen om värdepappersmarknaden. I första
  kapitlet i den lagen finns bestämmelser om tystnadsplikt som även gäller
  anställda. Bestämmelserna om anmälningsskyldighet bör införas i anslut-
  ning till de bestämmelserna.
  Finansinspektionens möjligheter att utöva tillsyn över att bestämmel-
  serna om anmälningsskyldighet för anställda och uppdragstagare i värde-
  pappersinstitut och börser följs påverkas inte av förslagen i proposi-
  tionen. Lagen om värdepappersmarknaden innehåller bestämmelser som
  motsvarar tillsynsbestämmelserna i lagen om anmälningsskyldighet för
  vissa innehav av finansiella instrument.
  Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om förteckning över
  vissa innehav av finansiella instrument grundar sig på ett bemyndigande i
  lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
  instrument (14 §) och förordningen (2016:1316) med kompletterande
  bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning (10 §). När det
  gäller börser förs bemyndigandet över till lagen om värdepappers-
  marknaden. När det gäller värdepappersinstitut framgår det av kommis-
  sionens förordning om organisatoriska krav för värdepappersföretag
  vilka arbetstagare och uppdragstagare som är anmälningsskyldiga, varför
  några föreskrifter inte är nödvändiga i del delen. Bestämmelserna i
  kommissionens förordning preciserar krav som följer av en bestämmelse
  i lagen om värdepappersmarknaden på att ett värdepappersinstitut ska
40 upprätta och tillämpa regler om egna affärer med finansiella instrument

som görs av personer i institutets styrelse, de anställda i institutet och institutets anknutna ombud (8 kap. 9 §). I fråga om vad en förteckning bör innehålla kan därför föreskrifter meddelas med stöd av ett befintligt bemyndigande i lagen om värdepappersmarknaden som anknyter till den bestämmelsen (8 kap. 35 §).

Lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument kan därmed upphävas.

Sekretess

När anmälningsskyldigheten för offentliga funktionärer infördes 1991 övervägdes behovet av sekretess (prop. 1990/91:42 s. 48 f.). Det konstaterades då att en total offentlighet av de offentliga funktionärernas innehav av finansiella instrument skulle innebära ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten. Något behov som motiverade ett sådant ingrepp ansågs inte föreligga. Det finns inte skäl att nu göra någon annan bedömning. Sekretessbestämmelsen (32 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen) bör dock justeras med anledning av att bestämmelserna om anmälningsskyldighet kommer att finnas i en ny lag. Gotlands kommun finner det tveksamt om en strängt sekretesskyddad intern förteckning över anmälda innehav tillgodoser behovet av förtroendeskapande åtgärder om att offentliga funktionärer inte missbrukar insiderinformation. Regeringen vill dock framhålla att anmälningsskyldigheten bl.a. kan användas för att underlätta kontrollen av att förbudet mot insiderhandel och förbudet mot otillåtna bisysslor iakttas. Dessutom kan den göra den anmälningsskyldige uppmärksam på vikten av att tillämpliga regler följs och minska benägenheten för förtroendeskadlig handel med finansiella instrument (se avsnitt 6.1). Regeringen anser därför att förteckningen över innehav av finansiella instrument tillgodoser behovet av förtroendeskapande åtgärder, även om uppgifterna omfattas av sekretess och därför i praktiken inte är fritt tillgängliga för var och en.

När anmälningsskyldigheten för anställda och uppdragstagare i värdepappersinstitut och börser infördes 2001 bedömdes att de anmälda uppgifterna inte skulle offentliggöras på det sätt som sker när det gäller det s.k. insiderregistret (prop. 1999/2000:109 s. 75). Det konstaterades att Finansinspektionen, i samband med inspektioner som görs inom ramen för den operativa tillsynen, har möjlighet att kontrollera att bestämmelserna om anmälningsskyldighet för anställda och uppdragstagare i värdepappersinstitut och börser följs och begära in förteckningarna. Om Finansinspektionen begär in sådana förteckningar i sin tillsyn blir de allmänna handlingar. Det finns en bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (30 kap. 6 §) som innebär att sekretess gäller för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som har lämnats till Finansinspektionen till följd av övervakning enligt lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Som framgår ovan kommer Finansinspektionen att ha möjlighet att utöva tillsyn över värdepappersinstitutens och börsernas hantering av anmälningsskyldigheten även efter det att lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument har upphävts. Nämnda sekretessbestämmelse kommer inte att kunna tillämpas på uppgifter som lämnas efter det att lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella in-

Prop. 2017/18:263

41

Prop. 2017/18:263 strument upphävts. Utöver uppgifter som Finansinspektionen hämtar in som ett led i övervakningen av regleringen om marknadsmissbruk (30 kap. 6 a–6 c §§ offentlighets- och sekretesslagen) kommer det inte att finnas någon sekretessbestämmelse som tar sikte på anställda och uppdragstagares personliga och ekonomiska förhållanden. Frågan om behovet av sekretess för sådana uppgifter behandlas dock inte i promemorian. Regeringen avser att återkomma till den frågan i ett annat sammanhang.

6.6Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument ska träda i kraft den 1 januari 2019. Lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument ska upphävas vid samma tidpunkt. Äldre bestämmelser om sekretess ska gälla för uppgifter som har lämnats före ikraftträdandet.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås att datumet för ikraftträdandet av den nya lagen och upphävandet av den nuvarande lagen ska vara den 1 juli 2018.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.

Skälen för regeringens förslag: De nya reglerna bör träda i kraft så snart som möjligt med hänsyn till den tid som krävs för beredningen av förslaget. De föreslagna författningsändringarna bör träda i kraft den 1 januari 2019. Lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument bör upphöra att gälla vid samma tidpunkt.

Några särskilda övergångsbestämmelser när det gäller anmälningsskyldigheten är inte nödvändiga. Det bör dock införas en övergångsbestämmelse till de ändringar i offentlighets- och sekretesslagen som föreslås i avsnitt 6.5, för att säkerställa att sekretessen även i fortsättningen gäller för uppgifter som har lämnats före ikraftträdandet.

7Förslagens konsekvenser

7.1Förslagens syfte

Förslagen i denna proposition innebär att det nuvarande regelverket om vissa offentliga funktionärers skyldighet att anmäla innehav av finansiella instrument moderniseras och förtydligas. Genom förslaget att regeringen ska få meddela föreskrifter ökar möjligheterna att smidigt anpassa regelverket till ändrade förhållanden på finansmarknaderna och den statliga myndighetsstyrningen.

42

7.2 Problembeskrivning Prop. 2017/18:263

Promemorians konsekvensanalys kritiseras av några remissinstanser. Post- och telestyrelsen (PTS) instämmer inte fullt ut i bedömningen i promemorian att förslaget inte har några statsfinansiella konsekvenser, eftersom hanteringen av anmälningarna i enlighet med förslaget, åtminstone för PTS del, kommer att innebära att ytterligare resurser behöver tillsättas. SGU instämmer inte i bedömningen att det föreslagna regelverket sammantaget medför en minskad administrativ belastning för myndigheterna och de anmälningsskyldiga, då det för vissa myndigheter sannolikt kan förhålla sig tvärtom. Bergsstaten befarar även att en utökning av anmälningsskyldigheten till indirekta innehav av finansiella instrument skulle kunna leda till ett omfattande merarbete, trots att det i promemorian bedöms att det förväntade merarbetet är begränsat. Transportstyrelsen anför att den bakomliggande frågan – om en anmälningsskyldighet faktiskt stävjar marknadsmissbruk och om de kostnader som uppstår med en anmälningsskyldighet motsvarar nyttan med densamma – inte besvaras i promemorian.

7.3Konsekvenser för myndigheter och anmälningsskyldiga

Förslagen i propositionen innebär att möjligheterna att begränsa anmälningsskyldigheten för de offentliga funktionärer som inte ingår i en myndighets ledning ökar. Antalet personer som omfattas av anmälningsskyldigheten kommer sannolikt att minska, vilket innebär att integritetsintrånget minskar. Samtidigt införs regler som i några fall innebär att anmälningsskyldigheten ökar i omfattning. Sammantagna kan förslagen förväntas innebära att syftet med regelverket kan uppnås med en totalt sett mindre administrativ börda för berörda myndigheter och anmälningsskyldiga, även om det, som SGU påpekar, naturligtvis kan tänkas att den administrativa belastningen skulle kunna öka för vissa myndigheter.

Som PTS ger uttryck för kan vissa myndigheter behöva ägna mer tid åt att hantera anmälningsskyldigheten än vad som sker i dag. Detta ska dock ske inom befintliga budgetramar.

I promemorian görs bedömningen att det administrativa merarbete som en utökning av anmälningsskyldigheten till vissa finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfogar över är begränsat. Bergsstaten befarar dock att utökningen skulle kunna leda till ett omfattande merarbete. Regeringen konstaterar att den administration som anmälningsskyldigheten innebär för myndigheternas del främst består i att ha system för att ta emot och hantera anmälningar samt att bedöma vilka som ska omfattas av anmälningsskyldighet. Det arbetet kan inte anses påverkas i någon nämnvärd utsträckning ifall finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfogar över i vissa fall ska anmälas. För den enskilde innebär det dock mer administration. Regeringen anser dock att det uppvägs av att anmälningsskyldigheten bättre uppfyller sitt syfte.

Förslagen har inte några statsfinansiella konsekvenser.

43

Prop. 2017/18:263 7.4 Konsekvenser för den kommunala
  självstyrelsen

I propositionen (avsnitt 6.3.5) föreslås att regeringen ska få meddela föreskrifter om undantag från anmälningsskyldigheten och att sådana föreskrifter även ska kunna gälla i förhållande till kommuner och landsting. Inom ramen för sådana föreskrifter kan regeringen ge kommuner och landsting möjlighet att bestämma att endast vissa typer av finansiella instrument ska omfattas av anmälningsskyldigheten. Det föreslås också att regeringen ska få meddela föreskrifter om att anmälningsskyldigheten för offentliga funktionärer i kommuner och landsting i vissa fall utsträcks till finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfogar över. Det konstateras vidare att regeringen även gentemot kommuner och landsting kan meddela verkställighetsföreskrifter om hur anmälningsskyldigheten ska fullgöras.

Enligt regeringsformen bör en inskränkning i den kommunala självstyrelsen inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den (14 kap. 3 §). Regeringen konstaterar att anmälningsskyldigheten av integritets- och kostnadsskäl inte bör vara mer omfattande än nödvändigt och att det därför är viktigt att införa en möjlighet att föreskriva om undantag från anmälningsskyldigheten. När det gäller föreskrifter om hur anmälningsskyldigheten ska fullgöras och vad anmälningsskyldigheten ska omfatta anser regeringen att tydliga regler om hur anmälningsskyldigheten ska fullgöras förenklar kommunernas och landstingens hantering av anmälningsskyldigheten. Regeringen anser därför att den inskränkning i den kommunala självstyrelsen som de aktuella förslagen skulle kunna få inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett dem.

7.5Övriga konsekvenser

Förslagen har inte några andra konsekvenser som avses i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.

Transportstyrelsen påpekar att den bakomliggande frågan – om en anmälningsskyldighet faktiskt stävjar marknadsmissbruk och om de kostnader som uppstår med en anmälningsskyldighet motsvarar nyttan med densamma – inte besvaras i promemorian. Regeringen konstaterar att det är omöjligt att mäta i vilken mån ett regelverk om anmälningsskyldighet för offentliga funktionärer faktiskt hindrar marknadsmissbruk. Som framgår i avsnitt 6.1 bidrar anmälningsskyldigheten till att göra den anmälningsskyldige uppmärksam på vikten av att tillämpliga regler följs och bör därmed minska benägenheten för handel med finansiella instrument som kan vara förtroendeskadlig. Regeringen anser att anmälningsskyldigheten är både ändamålsenlig och kostnadsmässigt motiverad.

44

8 Författningskommentar Prop. 2017/18:263
8.1 Förslaget till lag om skyldighet för vissa  
  offentliga funktionärer att anmäla innehav av  
  finansiella instrument  
1 §    

I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Lagen innehåller bestämmelser om skyldighet för statsråden och vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument. Sådana bestämmelser finns i dag i lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, som föreslås bli upphävd (se avsnitten 6.2 och 6.5).

Med offentliga funktionärer i första stycket avses arbetstagare och uppdragstagare inom staten, kommunerna och landstingen. Med uppdragstagare avses t.ex. valda ledamöter och ersättare i organ i staten, kommunerna och landstingen, utsedda ledamöter i statliga myndigheters styrelser och nämnder samt utsedda ledamöter, sakkunniga och experter i statliga kommittéer.

I andra stycket anges att lagen inte gäller för myndigheter under riksdagen och inte heller för de allmänna pensionsfonderna. När det gäller Riksbanken och Riksrevisionen finns i stället bestämmelser i lagen om Sveriges riksbank respektive lagen med instruktion för Riksrevisionen. När det gäller AP-fonderna finns bestämmelser om anmälningsskyldighet i lagen om allmänna pensionsfonder (AP-fonder) och lagen om Sjätte AP-fonden.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

2 §

Paragrafen innehåller definitioner som har betydelse för tillämpningen av lagen. Med finansiellt instrument avses detsamma som i lagen om värdepappersmarknaden. Med insiderinformation avses detsamma som i regleringen på marknadsmissbruksområdet (se avsnitt 4.2). Hänvisningen till marknadsmissbruksförordningen är dynamisk och avser alltså förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

Övervägandena finns i avsnitten 6.2, 6.3.1 och 6.3.2.

3 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet för statsråd. Där anges att statsråden är skyldiga att anmäla sina innehav av finansiella instrument. Statsrådens anmälningsskyldighet följer därmed, till skillnad från nuvarande reglering, av lag.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.1.

4 §

Paragrafen innehåller den grundläggande bestämmelsen om anmälningsskyldighet vid de myndigheter som regeringen bestämmer ska omfattas

45

Prop. 2017/18:263

46

av lagen. I sak motsvarar paragrafen delar av 11 § första stycket lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.

Första stycket innebär att de som ingår i en myndighets ledning ska omfattas av anmälningsskyldighet om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderinformation inom myndigheten. De personer som avses är samtliga styrelseledamöter i styrelsemyndigheter, samtliga nämndledamöter i nämndmyndigheter och myndighetschefen i enrådighetsmyndigheter (jfr 2 § myndighetsförordningen). Det finns dock även myndigheter med andra ledningsformer. Vilka personer som ska anses utgöra ledningen i en sådan myndighet får i sådana fall bestämmas utifrån de bestämmelser som gäller för den myndigheten.

Enligt andra stycket får regeringen besluta genom föreskrifter eller förvaltningsbeslut vilka myndigheter som ska omfattas av bestämmelsen. Regeringens beslut fattas mot bakgrund av förekomsten av insiderinformation inom en myndighet. Insiderinformation kan finnas tillgänglig inom en myndighet vars verksamhet exempelvis består av tillståndsgivning eller offentlig upphandling. Vid vissa myndigheter kan det finnas information om omständigheter som kan påverka marknadsläget i stort, såsom innehållet i ännu inte publicerad ekonomisk statistik, kommande beslut som påverkar ränteläget eller planerade skatteändringar (jfr prop. 1990/91:42 s. 46).

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.1.

5 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om en myndighets beslut att arbetstagare och uppdragstagare vid myndigheten ska omfattas av anmälningsskyldighet. I sak motsvarar paragrafen delar av 11 § första stycket lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.

Paragrafen innebär att om regeringen har beslutat att en myndighets ledning omfattas av anmälningsskyldighet, så ska myndigheten besluta att även andra arbetstagare och uppdragstagare vid myndigheten ska omfattas av anmälningsskyldigheten om det behövs med hänsyn till deras tillgång till insiderinformation.

Syftet med anmälningsskyldigheten är i första hand att den ska bidra till att upprätthålla förtroendet för myndigheten och de berörda funktionärerna. Det bör därför i första hand övervägas om beslutsfattare inom myndigheten bör vara anmälningsskyldiga. Om det vid myndigheten, utöver myndighetschefen, finns arbetstagare och uppdragstagare som är utsedda av regeringen, bör dessa normalt omfattas av anmälningsskyldighet även om de har begränsad tillgång till insiderinformation. Arbetstagare och uppdragstagare som inte har beslutsfattande ställning bör omfattas av anmälningsskyldighet endast om det finns särskilda skäl för det, t.ex. mot bakgrund av att det är fråga om särskilt känslig information eller en verksamhet där förtroendet för de anställdas integritet och opartiskhet är särskilt viktig.

Som Mölndals kommun påpekar omfattar denna paragraf enbart statliga myndigheter. I fråga om kommunala myndigheter tillämpas i stället bestämmelserna i 7 § (jfr prop. 1990/91:42 s. 48).

För Regeringskansliet gäller i stället 6 §. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.1.

6 § Prop. 2017/18:263

Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet för anställda och uppdragstagare i Regeringskansliet.

Av paragrafen följer att Regeringskansliet ska besluta om anmälningsskyldighet för anställda och uppdragstagare vid myndigheten, om det behövs med hänsyn till deras tillgång till insiderinformation (jfr 5 § och författningskommentaren till den bestämmelsen).

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.1.

7 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet inom kommuner och landsting. Paragrafen motsvarar i sak 11 § andra stycket lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument. Befogenheten motsvarar den befogenhet som en myndighet har enligt 5 § (se författningskommentaren till den bestämmelsen).

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.5.  
8 §  
Paragrafen innehåller bestämmelser om anmälningsskyldighet för finan-  
siella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfogar över.  
Paragrafen innebär att anmälningsskyldigheten enligt 3–7 §§ i vissa  
fall omfattar finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt  
förfogar över. Det gäller under förutsättning att regeringen har meddelat  
föreskrifter om det med stöd av bemyndigandet i 10 § första stycket 1.  
Övervägandena finns i avsnitt 6.3.2.  
9 §  
Paragrafen reglerar hur anmälningsskyldigheten ska fullgöras.  
Första stycket första meningen motsvarar i sak 11 § tredje stycket la-  
gen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.  
Av andra meningen följer att ett statsråd ska anmäla sitt innehav av  
finansiella instrument till Regeringskansliet.  
Av andra stycket följer att anmälningsskyldigheten även omfattar upp-  
gift om att den anmälningsskyldige inte innehar några finansiella instru-  
ment.  
Tredje stycket motsvarar i sak delar av 11 § första stycket lagen om  
anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.  
Regeringen kan meddela verkställighetsföreskrifter om hur anmäl-  
ningsskyldigheten ska fullgöras och hur en myndighet ska hantera  
anmälningarna (se 10 § andra stycket).  
Övervägandena finns i avsnitten 6.3.1 och 6.3.5.  
10 §  
Paragrafen innehåller bemyndiganden för regeringen att meddela före-  
skrifter och en upplysningsbestämmelse.  
De föreskrifter som beslutas med stöd av paragrafen får avse både  
myndigheter, kommuner och landsting.  
Övervägandena finns i avsnitten 6.3.3–6.3.5. 47

Prop. 2017/18:263 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkt 1 anger när lagen träder i kraft.

Punkt 2 innebär att när lagen träder i kraft upphävs samtidigt lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.

Övervägandena finns i avsnitt 6.6.

8.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

6 kap. 1 a §

Paragrafen innehåller bestämmelser om Finansinspektionens rätt att hämta in bl.a. de uppgifter eller handlingar som behövs för inspektionens övervakning av att bestämmelserna i angivna författningar och angiven EU-förordning följs.

Ändringen i första stycket innebär att hänvisningen till lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument tas bort, eftersom den lagen upphävs.

Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

8.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

1 kap.

15 §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om skyldighet för vissa anställda och uppdragstagare i en börs att till arbetsgivaren anmäla innehav av finansiella instrument. Den motsvarar i sak bestämmelserna i fråga om börser i 12 § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument (se prop. 1999/2000:109 s. 73–76).

Uttrycket ”icke offentliggjord information om förhållanden som kan påverka kursen på finansiella instrument” byts ut mot ”insiderinformation”, för att bättre stämma överens med den nya regleringen om marknadsmissbruk i svenska författningar och i direkt tillämpliga EU-rätts- akter (prop. 2016/17:22). Av artikel 7.1 d i marknadsmissbruksförordningen framgår att t.ex. information om ännu inte genomförda handelsorder avseende finansiella instrument kan utgöra insiderinformation (se avsnitt 4.2).

Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

16 §

Paragrafen, som är ny, innehåller bestämmelser om förteckningar av sådana anmälningar som görs enligt 15 §. Den motsvarar 13 § första stycket lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument när det gäller börser (se prop. 1999/2000:109 s. 73–76).

Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

48

17 § Prop. 2017/18:263

Paragrafen, som är ny, innehåller bemyndiganden i anslutning till 15 och 16 §§. Den motsvarar i sak 14 § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.

Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

8.4Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

30 kap. 6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som finns hos Finansinspektionen till följd av inspektionens övervakning enligt uppräknade lagar.

I första stycket tas punkt 3 bort eftersom lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument upphävs.

32 kap. 6 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om sekretess för uppgift om innehav av finansiella instrument som har lämnats till en myndighet till följd av anmälningsskyldighet enligt uppräknade lagar.

Ändringen i första stycket görs som en följd av att lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument upphävs och bestämmelsen i 11 § den lagen, som reglerar anmälningsskyldighet för offentliga funktionärer vid myndigheter, kommuner och landsting, ersätts av den nya lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument.

Övervägandena finns i avsnitt 6.5.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Punkt 1 anger när lagen träder i kraft.

Av punkt 2 följer att den äldre lydelsen av 30 kap. 6 § och 32 kap. 6 § gäller för uppgifter som har lämnats före den 1 januari 2019.

Övervägandena finns i avsnitt 6.6.

49

Prop. 2017/18:263

Bilaga 1

50

Sammanfattning av promemorian Skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument (Ds 2017:21)

I denna promemoria behandlas frågan om hur reglerna om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument bör se ut. I promemorian föreslås att de nuvarande bestämmelserna i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument tas in i en ny lag benämnd lagen om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument. Det föreslås att lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument upphävs och att bestämmelserna som gäller anmälningsskyldighet för funktionärer vid värdepappersinstitut och börser flyttas till lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Förslaget innebär att de som ingår i en myndighets ledning ska vara anmälningsskyldiga för sina innehav av finansiella instrument om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderinformation inom myndigheten. Det föreslås att det, liksom i dag, är regeringen som ska avgöra om en myndighet som omfattas av bestämmelserna. Regeringen föreslås kunna bestämma det genom föreskrifter eller ett beslut. Anmälningsskyldigheten ska omfatta myndighetens ledning, dvs. samtliga styrelseledamöter i styrelsemyndigheter, samtliga nämndledamöter i nämndmyndigheter och myndighetschefen i enrådighetsmyndigheter. Vidare ska myndigheten, liksom i dag, besluta att ytterligare arbetstagare och uppdragstagare ska vara anmälningsskyldiga om det behövs med hänsyn till deras tillgång till insiderinformation.

Kommuner och landsting föreslås även i fortsättningen få besluta om anmälningsskyldighet för anställda och uppdragstagare inom kommunen eller landstinget.

Det lagfästs att statsråden är anmälningsskyldiga och att Regeringskansliet ska besluta om anmälningsskyldighet för anställda och uppdragstagare vid myndigheten, om det behövs med hänsyn till deras tillgång till insiderinformation.

Som utgångspunkt omfattar anmälningsskyldigheten alla typer av finansiella instrument som innehas av den som omfattas av anmälningsskyldighet. Regeringen föreslås dock få meddela föreskrifter om att även finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfogar över ska anmälas och att vissa finansiella instrument ska undantas från anmälningsskyldighet. I promemorian görs överväganden beträffande sådana föreskrifter, som bl.a. innebär att även finansiella instrument som den anmälningsskyldige i egenskap av vårdnadshavare har rätt att fatta placeringsbeslut om bör anmälas och att andelar i värdepappersfonder bör undantas från anmälningsskyldigheten. I promemorian görs även överväganden beträffande verkställighetsföreskrifter om hur anmälningsskyldigheten ska fullgöras och hur en myndighet eller en kommun ska fatta beslut om och hantera de anmälningar som görs.

Vidare föreslås följdändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Författningarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2018. Lagen om Prop. 2017/18:263
anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument föreslås Bilaga 1
upphävas vid samma tidpunkt.  

51

Prop. 2017/18:263

Bilaga 2

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag finns bestämmelser om skyldighet för vissa offentliga funktionärer vid statliga myndigheter och kommuner att anmäla innehav av finansiella instrument.

Lagen gäller inte myndigheter under riksdagen och inte heller de allmänna pensionsfonderna.

Det som anges om kommuner i denna lag avser även landsting.

2 § I denna lag betyder

finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

insiderinformation: sådan information som anges i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG.

3 § Om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderinformation inom en myndighet, ska de som ingår i myndighetens ledning vara anmälningsskyldiga för sina innehav av finansiella instrument.

Regeringen får meddela föreskrifter om eller besluta vid vilka myndigheter en sådan anmälningsskyldighet ska gälla.

En myndighet som omfattas av meddelade föreskrifter eller ett beslut enligt andra stycket ska besluta att andra arbetstagare och uppdragstagare vid myndigheten ska vara anmälningsskyldiga, om det behövs med hänsyn till deras tillgång till insiderinformation.

4 § Om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderinformation inom en kommun, får kommunen besluta att de arbetstagare eller uppdragstagare som kommunen bestämmer ska vara anmälningsskyldiga för sina innehav av finansiella instrument.

5 § Statsråden ska vara anmälningsskyldiga för sina innehav av finansiella instrument.

Regeringskansliet är den myndighet som avses i 7 § när det gäller statsråden.

Regeringskansliet ska besluta att arbetstagare och uppdragstagare vid myndigheten ska vara anmälningsskyldiga, om det behövs med hänsyn till deras tillgång till insiderinformation.

52

6 § Finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfo- Prop. 2017/18:263
gar över ska, i den utsträckning som regeringen föreskriver, likställas Bilaga 2
med sådana som den anmälningsskyldige innehar och därmed omfattas  
av anmälningsskyldigheten enligt denna lag.  
7 § Den som omfattas av anmälningsskyldighet ska till myndigheten  
respektive kommunen anmäla sitt innehav av finansiella instrument och  
ändringar i innehavet. Om den som är anmälningsskyldig inte innehar  
några finansiella instrument, ska han eller hon lämna uppgift om det.  
Myndigheten respektive kommunen ska föra en förteckning över an-  
mälningarna.  

8 § Regeringen får meddela föreskrifter om

1.att finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfogar över ska anmälas, och

2.att vissa finansiella instrument ska undantas från anmälningsskyldighet.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur anmälningsskyldigheten ska fullgöras och om hur en myndighet eller en kommun ska fatta beslut om och hantera de anmälningar som görs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.

53

Prop. 2017/18:263

Bilaga 2

54

Förslag till lag om upphävande av lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 a § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:263

Bilaga 2

        6 kap.    
        1 a §2    
För övervakningen av att denna För övervakningen av att denna
lag följs, liksom lagen lag följs, liksom prospektförord-
(2000:1087) om anmälnings- ningen och lagen (2006:451) om
skyldighet för vissa innehav av offentliga uppköpserbjudanden på
finansiella instrument, prospekt- aktiemarknaden, får Finans-
förordningen och lagen (2006:451) inspektionen begära att  
om offentliga uppköpserbjudanden      
på aktiemarknaden, får Finans-      
inspektionen begära att        

1.ett företag eller någon annan tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat,

2.den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken inställer sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Vid tillämpningen av 2, 2 b och 4 kap. gäller inte första stycket 2.

Om en begäran från en utländsk myndighet enligt 6 § avser en fråga som rör reglering som motsvarar den i 2, 2 b eller 4 kap., gäller inte första stycket 2.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.

1 Lagen omtryckt 1992:558.

2 Senaste lydelse 2016:1308.

55

Prop. 2017/18:263

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 15–17 §§, och närmast före 1 kap. 15 och 17 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Anmälningsskyldighet1

15 §2

Den som är anställd eller uppdragstagare i ett värdepappersinstitut eller en börs och som normalt kan antas ha tillgång till insiderinformation, ska till arbetsgivaren skriftligen anmäla innehav av finansiella instrument och ändringar i innehavet.

Vid tillämpningen av första stycket ska finansiella instrument som ägs av make eller sambo till den anmälningsskyldige likställas med den anmälningsskyldiges egna. Detsamma gäller finansiella instrument som ägs av omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad.

16 §3

Värdepappersinstitut och börser ska föra förteckning över sådana anmälningar om innehav av finansiella instrument som gjorts enligt 15 §.

Bemyndigande

17 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka som

1 Tidigare rubrik närmast före 15 § upphävd genom 2009:715. 2 Tidigare 15 § upphävd genom 2009:715.

3 Tidigare 16 § upphävd genom 2015:960.

56

är anmälningsskyldiga enligt 15 § och vad en förteckning enligt 16 § ska innehålla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.

Prop. 2017/18:263

Bilaga 2

57

Prop. 2017/18:263

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 30 kap. 6 § och 32 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 kap.

6 §1

Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i övervakning eller kontroll för sådan uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten, om övervakningen eller kontrollen sker enligt

1.lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

2.lagen (1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet,

3.lagen (2000:1087) om anmäl-

ningsskyldighet för vissa innehav  
av finansiella instrument,  
4. lagen (2004:299) om inlå- 3. lagen (2004:299) om in-
ningsverksamhet, låningsverksamhet,
5. lagen (2006:451) om offent- 4. lagen (2006:451) om offent-
liga uppköpserbjudanden på aktie- liga uppköpserbjudanden på aktie-
marknaden, marknaden,
6. lagen (2012:735) med kom- 5. lagen (2012:735) med komp-
pletterande bestämmelser till EU:s letterande bestämmelser till EU:s
blankningsförordning, eller blankningsförordning, eller
7. lagen (2013:287) med komp- 6. lagen (2013:287) med kom-
letterande bestämmelser till EU:s pletterande bestämmelser till EU:s
förordning om OTC-derivat, cen- förordning om OTC-derivat, cen-
trala motparter och transaktions- trala motparter och transaktions-
register. register.

Om en uppgift som avses i första stycket rör den som övervakningen avser, gäller sekretessen endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretessen inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

32 kap.

6 §

Sekretess gäller för uppgift om innehav av finansiella instrument som har lämnats till en myndighet, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada eller men och uppgiften har lämnats till följd av anmälningsskyldighet enligt

1 Senaste lydelse 2016:1314.

58

1. ett särskilt beslut enligt 11 §         Prop. 2017/18:263
lagen (2000:1087) om anmäl-         Bilaga 2
ningsskyldighet för vissa innehav          
av finansiella instrument,            
2. 9 kap. 5 § lagen (1988:1385) 1. 9 kap. 5 § lagen (1988:1385)
om Sveriges riksbank,     om Sveriges riksbank,    
3. 7 kap. 2 § lagen (2000:192) 2. 7 kap. 2 § lagen (2000:192)
om allmänna pensionsfonder (AP- om allmänna pensionsfonder (AP-
fonder),       fonder),        
4. 5 kap. 2 § lagen (2000:193) 3. 5 kap. 2 § lagen (2000:193)
om Sjätte AP-fonden, eller   om Sjätte AP-fonden,    
5. 14 a § första och andra 4. 14 a § första och andra
styckena lagen (2002:1023) med styckena lagen (2002:1023) med
instruktion för Riksrevisionen. instruktion för Riksrevisionen,
        eller        
        5. lagen (2018:000) om skyl-
        dighet för vissa offentliga funk-
        tionärer att anmäla innehav av
        finansiella instrument.    

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.

2.Äldre bestämmelser gäller för uppgifter som har lämnats före ikraftträdandet.

59

Prop. 2017/18:263 Förteckning över remissinstanserna
Bilaga 3  
  Efter remiss har yttranden kommit in från Justitieombudsmannen, Svea
  hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Justitiekanslern, Ekobrottsmyndig-
  heten, Polismyndigheten, Myndigheten för samhällsskydd och bered-
  skap, Kustbevakningen, Statens haverikommission, Datainspektionen,
  Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida), Inspektionen
  för strategiska produkter, Kommerskollegium, Exportkreditnämnden,
  Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinsti-
  tut, Läkemedelsverket, Folkhälsomyndigheten, Tandvårds- och läkeme-
  delsförmånsverket, Pensionsmyndigheten, Riksgäldskontoret, Finans-
  inspektionen, Ekonomistyrningsverket, Skatteverket, Arbetsgivarverket,
  Konjunkturinstitutet, Kammarkollegiet, Statistiska centralbyrån, Strål-
  säkerhetsmyndigheten, Affärsverket svenska kraftnät, Statens energi-
  myndighet, Energimarknadsinspektionen, Post- och telestyrelsen, Trafik-
  verket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Transportstyrelsen, Konkurrens-
  verket, Sveriges geologiska undersökning (SGU), Patent- och registre-
  ringsverket, Bolagsverket, Verket för innovationssystem, Tillväxtverket,
  Statens jordbruksverk, Myndigheten för press, radio och tv, Arbetsför-
  medlingen, Stockholms kommun, Linköpings kommun, Norrköpings
  kommun, Gotlands kommun, Helsingborgs kommun, Halmstads kom-
  mun, Mölndals kommun, Kiruna kommun, Stockholms läns landsting,
  Jönköpings läns landsting, Jämtlands läns landsting, Fondbolagens före-
  ning, Nasdaq Stockholm AB, Svenska Bankföreningen, Svenska Fond-
  handlareföreningen och Sveriges Kommuner och Landsting.
  Följande remissinstanser har inte svarat eller angett att de avstår från
  att lämna några synpunkter: Riksrevisionen, Kommunal, Danderyds
  kommun, Solna kommun, Uppsala kommun, Nyköpings kommun, Jön-
  köpings kommun, Växjö kommun, Kalmar kommun, Karlskrona kom-
  mun, Malmö kommun, Ystads kommun, Göteborgs kommun, Uddevalla
  kommun, Karlstads kommun, Örebro kommun, Västerås kommun, Falu
  kommun, Hudiksvalls kommun, Sundsvalls kommun, Östersunds kom-
  mun, Umeå kommun, Skåne läns landsting, Örebro läns landsting, Nor-
  dic Growth Market NGM AB, Offentliganställdas förhandlingsråd
  (OFR), Saco-S och Service- och kommunikationsfacket (Seko).

60

Myndigheter som ska föra en förteckning över innehav av finansiella instrument

Prop. 2017/18:263

Bilaga 4

Regeringen beslutade den 25 juni 2015 att följande myndigheter ska föra en företeckning enligt 11 § (2000:1087) lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument (Fi2015/03496/V).

Ekobrottsmyndigheten Polismyndigheten

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Kustbevakningen

Statens haverikommission

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) Inspektionen för strategiska produkter Kommerskollegium

Exportkreditnämnden

Försvarsmakten Försvarets materielverk

Försvarsexportmyndigheten (myndigheten har upphört) Totalförsvarets forskningsinstitut

Läkemedelsverket

Folkhälsomyndigheten

Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket Pensionsmyndigheten

Prövningsnämnden för stöd till kreditinstitut (myndigheten har upphört)

Riksgäldskontoret

Finansinspektionen Ekonomistyrningsverket Skatteverket Konjunkturinstitutet Kammarkollegiet Statistiska centralbyrån Strålsäkerhetsmyndigheten Affärsverket svenska kraftnät Statens energimyndighet Energimarknadsinspektionen Post- och telestyrelsen Trafikverket

Sjöfartsverket

Luftfartsverket

Transportstyrelsen

Konkurrensverket

Sveriges geologiska undersökning Patent- och registreringsverket Bolagsverket

Verket för innovationssystem Tillväxtverket

Statens jordbruksverk Myndigheten för press, radio och tv

Arbetsförmedlingen

61

Prop. 2017/18:263

Bilaga 5

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag finns bestämmelser om skyldighet för statsråden och vissa offentliga funktionärer vid statliga myndigheter, kommuner och landsting att anmäla innehav av finansiella instrument.

Lagen gäller inte myndigheter under riksdagen och inte heller de allmänna pensionsfonderna.

2 § I denna lag betyder

finansiellt instrument: det som anges i 1 kap. 4 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

insiderinformation: sådan information som anges i artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG.

3 § Statsråden är skyldiga att anmäla sina innehav av finansiella instrument.

4 § Om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderinformation inom en myndighet, ska de som ingår i myndighetens ledning vara skyldiga att anmäla sina innehav av finansiella instrument.

Regeringen får meddela föreskrifter om vid vilka myndigheter en sådan anmälningsskyldighet ska gälla. Regeringen får också besluta om sådan anmälningsskyldighet i ett enskilt fall.

5 § En myndighet som omfattas av föreskrifter eller ett beslut som har meddelats med stöd av 4 § andra stycket ska besluta att andra arbetstagare och uppdragstagare vid myndigheten ska vara anmälningsskyldiga, om det behövs med hänsyn till deras tillgång till insiderinformation.

6 § Regeringskansliet ska besluta att arbetstagare och uppdragstagare vid myndigheten ska vara anmälningsskyldiga, om det behövs med hänsyn till deras tillgång till insiderinformation.

62

7 § Om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderinformation Prop. 2017/18:263
inom en kommun eller ett landsting, får kommunen eller landstinget Bilaga 5
besluta att de arbetstagare eller uppdragstagare som kommunen eller  
landstinget bestämmer ska vara skyldiga att anmäla sina innehav av  
finansiella instrument.  
8 § Finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfo-  
gar över ska, i den utsträckning det följer av föreskrifter som regeringen  
har meddelat med stöd av 10 § första stycket 1, likställas med sådana  
som den anmälningsskyldige innehar och därmed omfattas av anmäl-  
ningsskyldigheten enligt denna lag.  
9 § Den som är anmälningsskyldig ska till myndigheten, kommunen  
eller landstinget anmäla sitt innehav av finansiella instrument och änd-  
ringar i innehavet. Statsråden ska göra sådan anmälan till Regerings-  
kansliet.  
Om den som är anmälningsskyldig inte innehar några finansiella  
instrument, ska han eller hon anmäla det.  
Myndigheten, kommunen eller landstinget ska föra en förteckning över  
anmälningarna.  

10 § Regeringen får meddela föreskrifter om

1.att finansiella instrument som den anmälningsskyldige indirekt förfogar över ska anmälas, och

2.undantag från anmälningsskyldighet i fråga om vissa finansiella instrument.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur anmälningsskyldigheten ska fullgöras och om hur en myndighet ska fatta beslut om och hantera de anmälningar som görs.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Genom lagen upphävs lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument.

63

Prop. 2017/18:263

Bilaga 5

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 a § lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
        6 kap.
        1 a §2
För övervakningen av att denna För övervakningen av att denna
lag följs, liksom lagen lag följs, liksom prospektförord-
(2000:1087) om anmälnings- ningen och lagen (2006:451) om
skyldighet för vissa innehav av offentliga uppköpserbjudanden på
finansiella instrument, prospekt- aktiemarknaden, får Finansinspek-
förordningen och lagen (2006:451) tionen begära att
om offentliga uppköpserbjudanden  
på aktiemarknaden, får Finans-  
inspektionen begära att    

1.ett företag eller någon annan tillhandahåller uppgifter, handlingar eller annat,

2.den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken inställer sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer.

Första stycket gäller inte i den utsträckning uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.

Vid tillämpningen av 2, 2 b och 4 kap. gäller inte första stycket 2.

Om en begäran från en utländsk myndighet enligt 6 § avser en fråga som rör reglering som motsvarar den i 2, 2 b eller 4 kap., gäller inte första stycket 2.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

1 Lagen omtryckt 1992:558.

2 Senaste lydelse 2016:1308.

64

Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden ska införas tre nya paragrafer, 1 kap. 15–17 §§, och närmast före 1 kap. 15 och 17 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Prop. 2017/18:263

Bilaga 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

Anmälningsskyldighet

15 §1

Den som är anställd eller uppdragstagare i en börs och som normalt kan antas ha tillgång till insiderinformation, ska till arbetsgivaren skriftligen anmäla innehav av finansiella instrument och ändringar i innehavet.

Vid tillämpningen av första stycket ska finansiella instrument som ägs av make eller sambo till den anmälningsskyldige likställas med den anmälningsskyldiges egna. Detsamma gäller finansiella instrument som ägs av omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad.

16 §2

Börser ska föra förteckning över sådana anmälningar om innehav av finansiella instrument som gjorts enligt 15 §.

Bemyndiganden

17 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka som är anmälningsskyldiga enligt 15 §, och

1 Tidigare 15 § upphävd genom 2009:715.

2 Tidigare 16 § upphävd genom 2015:960.

65

Prop. 2017/18:263

Bilaga 5

66

2. vad en förteckning enligt 16 § ska innehålla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 30 kap. 6 § och 32 kap. 6 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 2017/18:263

Bilaga 5

30 kap.

6 §1

Sekretess gäller i en statlig myndighets verksamhet som består i övervakning eller kontroll för sådan uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten, om övervakningen eller kontrollen sker enligt

1.lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

2.lagen (1996:1006) om valutaväxling och annan finansiell verksamhet,

3.lagen (2000:1087) om anmäl-

ningsskyldighet för vissa innehav  
av finansiella instrument,  
4. lagen (2004:299) om inlån- 3. lagen (2004:299) om inlån-
ingsverksamhet, ingsverksamhet,
5. lagen (2006:451) om offent- 4. lagen (2006:451) om offent-
liga uppköpserbjudanden på aktie- liga uppköpserbjudanden på aktie-
marknaden, marknaden,
6. lagen (2012:735) med komp- 5. lagen (2012:735) med komp-
letterande bestämmelser till EU:s letterande bestämmelser till EU:s
blankningsförordning, eller blankningsförordning, eller
7. lagen (2013:287) med komp- 6. lagen (2013:287) med komp-
letterande bestämmelser till EU:s letterande bestämmelser till EU:s
förordning om OTC-derivat, cen- förordning om OTC-derivat, cen-
trala motparter och transaktions- trala motparter och transaktions-
register. register.

Om en uppgift som avses i första stycket rör den som övervakningen avser, gäller sekretessen endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretessen inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

32 kap.

6 §

Sekretess gäller för uppgift om innehav av finansiella instrument som har lämnats till en myndighet, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider skada eller men och uppgiften har lämnats till följd av anmälningsskyldighet enligt

1 Senaste lydelse 2017:1313.

67

Prop. 2017/18:263 1. ett särskilt beslut enligt 11 §            
Bilaga 5 lagen (2000:1087) om anmäl-            
  ningsskyldighet för vissa innehav            
  av finansiella instrument,              
  2. 9 kap. 5 § lagen (1988:1385) 1. 9 kap. 5 § lagen (1988:1385)
  om Sveriges riksbank,     om Sveriges riksbank,    
  3. 7 kap. 2 § lagen (2000:192) 2. 7 kap. 2 § lagen (2000:192)
  om allmänna pensionsfonder om allmänna pensionsfonder
  (AP-fonder),       (AP-fonder),      
  4. 5 kap. 2 § lagen (2000:193) 3. 5 kap. 2 § lagen (2000:193)
  om Sjätte AP-fonden, eller   om Sjätte AP-fonden,    
  5. 14 a § första och andra 4. 14 a § första och andra
  styckena lagen (2002:1023) med styckena lagen (2002:1023) med
  instruktion för Riksrevisionen. instruktion för Riksrevisionen,
              eller          
              5. lagen (2018:000) om skyl-
              dighet för vissa offentliga funk-
              tionärer att anmäla innehav av
              finansiella instrument.    

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Äldre bestämmelser gäller för uppgifter som har lämnats före ikraftträdandet.

68

Lagrådets yttrande Prop. 2017/18:263
  Bilaga 6
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-03-27  
Närvarande: F.d. justitieråden Ella Nyström och Olle Stenman samt  
justitierådet Per Classon  
Skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av  
finansiella instrument  

Enligt en lagrådsremiss den 15 mars 2018 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument,

2.lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,

3.lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

4.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Gabriel Lind af Hageby, biträdd av kanslirådet Linnéa Klefbäck.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument

4 §

I paragrafens första stycke föreskrivs att om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderinformation inom en myndighet, ska de som ingår i myndighetens ledning vara skyldiga att anmäla sina innehav av finansiella instrument.

Vilka personer som anses ingå i myndighetens ledning – och därför omfattas av anmälningsskyldigheten – framgår dock inte av denna eller någon annan bestämmelse i lagen.

I författningskommentaren till paragrafen uttalas att den personkrets som ska anses utgöra myndighetens ledning vid paragrafens tillämpning är styrelseledamöter i styrelsemyndigheter, nämndledamöter i nämndmyndigheter och myndighetschefen i enrådighetsmyndigheter. Att det är denna personkrets som avses kan möjligen sägas framgå indirekt av bestämmelsen om hur en myndighet leds i 2 § myndighetsförordningen (2007:515). Enligt Lagrådets mening är det emellertid angeläget att den avsedda personkretsen klart framgår direkt av lagbestämmelsen ifråga.

69

Prop. 2017/18:263

Bilaga 6

70

Lagrådet föreslår att första stycket i paragrafen formuleras enligt följande.

Om det behövs med hänsyn till förekomsten av insiderinformation inom en myndighet, ska den som är myndighetschef i en enrådighetsmyndighet, styrelseledamot i en styrelsemyndighet eller nämndledamot i en nämndmyndighet vara skyldig att anmäla sitt innehav av finansiella instrument.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 2018

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Y Johansson, M Johansson, Hallengren, Bucht, Hultqvist, Andersson, Bolund, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström, Fritzon

Föredragande: statsrådet Bolund

Regeringen beslutar proposition Skyldighet för vissa offentliga funktionärer att anmäla innehav av finansiella instrument

Prop. 2017/18:263

71