Regeringens proposition 2017/18:237

Elmarknadsfrågor

Prop.

 

2017/18:237

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 12 april 2018

Stefan Löfven

Ibrahim Baylan

(Miljö- och energidepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås dels en rad ändringar i ellagen (1997:857), dels ändringar i lagen (2011:710) om certifiering av stamnätsföretag för el. Ändringarna gäller främst elnätsföretagen.

Ellagens terminologi förtydligas när det gäller indelningen av elnätet i olika nivåer och förutsättningarna för att bedriva överföring av el på de högsta spänningsnivåerna. Bestämmelserna om certifiering av stamnäts- företag anpassas till ändringarna i ellagen.

För att underlätta för ökad efterfrågeflexibilitet föreslås att det ska bli lättare att utveckla nätavgifterna genom pilotprojekt och stegvis införan- de av nya nättariffer. Elanvändarna ska vidare få bättre tillgång till infor- mation om avgifter och övriga villkor för överföring av el.

Regelverket för intäktsramar för elnätsverksamhet förenklas och för- tydligas. Vid bedömningen av kvaliteten i verksamheten ska Energimark- nadsinspektionen få ta hänsyn även till avbrott som medför skadestånds- skyldighet för nätföretaget eller ger rätt till avbrottsersättning. För att säkerställa att nätföretagen ger Energimarknadsinspektionen det underlag som behövs för att bestämma en intäktsram föreslås att en förseningsav- gift ska införas.

För att motverka att konsumenter utsätts för otillbörliga påtryckningar föreslås ändringar när det gäller förutsättningarna för att avbryta överför- ingen av el på grund av betalningsförsummelse.

I propositionen föreslås också att ellagens bestämmelser om överklag- ande ska förenklas.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

1

Prop. 2017/18:237

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

4

2

Lagtext

..............................................................................................

5

 

2.1 ................

Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

5

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2011:710) om

 

 

certifiering av stamnätsföretag för el................................

25

3

Ärendet och dess beredning............................................................

28

4

Transmissionsnät och transmissionsnätsföretag..............................

29

 

4.1

Ellagens terminologi ........................................................

29

 

4.2

Transmissionsnät och regionledning................................

29

 

4.3

Transmissionsnätsföretag.................................................

33

 

4.4

Certifiering av transmissionsnätsföretag..........................

35

5

Rätt att använda elnätet inom landet...............................................

35

6

Effektiva nättariffer.........................................................................

37

6.1Efterfrågeflexibilitet på en elmarknad med vind- och

 

 

solkraft..............................................................................

37

 

6.2

Pilotprojekt och stegvis införande av nya nättariffer........

37

 

6.3

Elpriskollen ......................................................................

40

 

6.4

Information till elanvändarna...........................................

41

7

Intäktsram för nätverksamhet..........................................................

42

 

7.1

Förhandsprövning av nätföretagens intäkter ....................

42

 

7.2

Intäktsramens storlek........................................................

43

7.3Nätföretagets skyldighet att lämna uppgifter till

 

nätmyndigheten................................................................

45

7.4

Intäktsram när underlag saknas eller är bristfälligt...........

46

7.5

Kvaliteten i nätverksamheten...........................................

47

7.6

Intäktsram för transmissionsnät........................................

50

 

7.6.1

Tidpunkten för bestämmande av

 

 

 

intäktsram och tillsynsperiodens längd............

50

 

7.6.2

Intäkter från transmission................................

51

7.7

Omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden.......

51

7.8

Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden.........

52

 

7.8.1

I vilka situationer ska omprövning ske?..........

52

 

7.8.2

När ska intäktsramen ändras?..........................

54

7.9

Beräkning av intäkter .......................................................

58

7.10

Avvikelser från intäktsramen ...........................................

60

7.11

Förseningsavgift...............................................................

63

7.12

Tidsfrister för tarifftillsyn.................................................

65

8 Avbrytande av överföringen av el till konsumenter........................

66

8.1

Förutsättningarna för att avbryta överföringen av el........

66

8.2

Ersättning för kostnader ...................................................

67

8.3Skyldighet att informera myndighet om avbrytande

av överföringen av el........................................................

68

2

9

Överklagande.................................................................................

69

Prop. 2017/18:237

10

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser..................................

74

 

 

10.1

Ikraftträdande ..................................................................

74

 

 

10.2

Intäktsram för nätverksamhet..........................................

74

 

 

10.3

Överklagande ..................................................................

75

 

11

Konsekvensanalys..........................................................................

76

 

12

Författningskommentar..................................................................

80

 

 

12.1

Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857) ..........

80

 

12.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:710) om

 

certifiering av stamnätsföretag för el.............................

114

Bilaga 1

Sammanfattning av promemorian Elmarknadslag

 

 

(Ds 2017:44)..................................................................

116

Bilaga 2

Promemorians lagförslag...............................................

123

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna för

 

 

promemorian .................................................................

194

Bilaga 4

Sammanfattning av rapporten Åtgärder för ökad

 

 

efterfrågeflexibilitet i det svenska elsystemet................

195

Bilaga 5

Lagförslaget i rapporten Åtgärder för ökad

 

 

efterfrågeflexibilitet i det svenska elsystemet................

202

Bilaga 6

Förteckning över remissinstanserna för rapporten

 

 

Åtgärder för ökad efterfrågeflexibilitet i det svenska

 

 

elsystemet......................................................................

206

Bilaga 7

Sammanfattning av rapporten Nya regler för

 

 

elnätsföretagen inför perioden 2020–2023....................

207

Bilaga 8

Lagförslaget i rapporten Nya regler för

 

 

elnätsföretagen inför perioden 2020–2023....................

212

Bilaga 9

Förteckning över remissinstanserna för rapporten

 

 

Nya regler för elnätsföretagen inför perioden 2020–

 

 

2023...............................................................................

218

Bilaga 10

Lagrådsremissens lagförslag .........................................

219

Bilaga 11

Lagrådets yttrande.........................................................

241

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 12 april 2018.......

246

3

Prop. 2017/18:237

1Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i ellagen (1997:857),

2.lag om ändring i lagen (2011:710) om certifiering av stamnätsföre- tag för el.

4

Prop. 2017/18:237

2Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857)1

dels att 5 kap., 11 kap. 6 §, 12 kap. 3 a § och 13 kap. 8 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 4 a och 5 b §§, 2 kap. 10, 12 och 16 §§, 3 kap. 1 a, 1 f, 1 g och 1 i–1 k §§, 4 kap. 1, 2, 8, 9, 11 och 12 §§, 8 kap. 3 b §, 11 kap. 3–5 §§, 13 kap. 5–7 §§ och rubriken närmast före 4 kap. 9 § ska ha föl- jande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 5 kap., sex nya paragrafer, 4 kap. 4 a, 4 b och 11 a–11 c §§ och 12 kap. 16 §, och närmast före 12 kap. 16 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 kap.

 

4 a §2

Med stamledning avses en ledning med en spänning om 220 kilovolt eller mer.

Med transmissionsnät avses i denna lag ett tekniskt och drifts- mässigt sammanhängande led- ningsnät som har en spänning om

1 Senaste lydelse av

 

 

5 kap. 1 § 2009:892

5 kap. 20 § 2011:712

rubriken till 5 kap. 2009:892

5 kap. 2 § 2009:892

5 kap. 21 § 2011:712

rubriken närmast efter rubriken till 5 kap.

5 kap. 3 § 2011:712

5 kap. 22 § 2015:259

2009:892

5 kap. 4 § 2009:892

5 kap. 23 § 2009:892

rubriken närmast före 5 kap. 1 § 2009:892

5 kap. 5 § 2009:892

5 kap. 24 § 2009:892

rubriken närmast före 5 kap. 6 § 2009:892

5 kap. 6 § 2009:892

5 kap. 24 a § 2014:391

rubriken närmast före 5 kap. 8 § 2009:892

5 kap. 7 § 2009:892

5 kap. 25 § 2009:892

rubriken närmast före 5 kap. 9 § 2009:892

5 kap. 7 a § 2014:270

5 kap. 26 § 2013:207

rubriken närmast före 5 kap. 10 § 2009:892

5 kap. 8 § 2014:282

5 kap. 27 § 2009:892

rubriken närmast före 5 kap. 12 § 2009:892

5 kap. 9 § 2014:282

5 kap. 28 § 2009:892

rubriken närmast före 5 kap. 15 § 2009:892

5 kap. 10 § 2011:712

12 kap. 3 a § 2006:926

rubriken närmast före 5 kap. 17 § 2009:892

5 kap. 11 § 2011:712

13 kap. 8 § 2013:207

rubriken närmast före 5 kap. 19 § 2011:712

5 kap. 12 § 2011:712

 

rubriken närmast före 5 kap. 20 § 2009:892

5 kap. 13 § 2011:712

 

rubriken närmast efter 5 kap. 21 § 2009:892

5 kap. 14 § 2011:712

 

rubriken närmast före 5 kap. 22 § 2009:892

5 kap. 15 § 2011:712

 

rubriken närmast före 5 kap. 23 § 2009:892

5 kap. 16 § 2011:712

 

rubriken närmast före 5 kap. 24 § 2009:892

5 kap. 17 § 2011:712

 

rubriken närmast före 5 kap. 25 § 2009:892

5 kap. 19 § 2009:892

 

rubriken närmast före 5 kap. 28 § 2009:892.

2 Senaste lydelse 2009:892.

5

Prop. 2017/18:237

Med regionledning avses en led- ning som omfattas av en nätkon- cession för linje och där spän- ningen understiger 220 kilovolt.

220 kilovolt eller mer, sträcker sig

över flera regioner i Sverige och länkar samman det nationella el- nätet med elnät i andra länder.

Med regionledning avses en led- ning som omfattas av en nätkon- cession för linje och inte ingår i ett transmissionsnät.

5 b §3

Med stamnätsföretag avses i denna lag den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav.

Med transmissionsnätsföretag av- ses i denna lag den som har nät- koncession för ledning som ingår i ett transmissionsnät.

2 kap.

10 §4

Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet.

Nätkoncession för område får be- viljas endast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.

Nätkoncession för en utlandsför- bindelse får beviljas och innehas av endast ett stamnätsföretag eller en juridisk person där ett sådant företag har ett bestämmande in- flytande. Nätkoncession får dock beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för det samlade överföringsnätet till ut- landet.

En nätkoncession får ges endast om nätkoncessionshavaren från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. En nätkon- cession för område får ges endast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom kon- cessionsområdet.

En nätkoncession för en utlands- förbindelse får ges till och innehas endast av ett transmissionsnäts- företag eller en juridisk person där ett sådant företag har ett bestäm- mande inflytande. Detta gäller dock inte om ledningen endast har liten betydelse för den samlade

överföringen av el till och från ut- landet.

12 §5

Gränserna för en nätkoncession för område får ändras av nätmyndig- heten, om det behövs för en ändamålsenlig nätverksamhet och det kan ske utan synnerlig olägenhet för koncessionshavaren.

3 Senaste lydelse 2011:712.

4 Senaste lydelse 2011:712.

5 Senaste lydelse 2009:892.

6

I 5 kap. 25 och 27 §§ finns be- stämmelser om fördelning av in- täktsramen vid ändring av konces- sionsgränser.

I 5 kap. 36 § finns bestämmelser Prop. 2017/18:237 om fördelning av intäktsramen vid

ändring av koncessionsgränser.

16 §6

En nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd.

Vid prövning av en ansökan om överlåtelse av nätkoncession ska 10 § tillämpas. Detsamma gäller vid prövning av en ansökan om nätkonces- sion i anledning av återkallelse av en nätkoncession enligt 18 § första

stycket 2 eller 3.

 

Om en intäktsram vid överlåtel-

Om en intäktsram vid överlåtel-

sen ska fördelas enligt 5 kap. 25 §

sen ska fördelas enligt 5 kap. 33 §

andra stycket, får tillstånd till över-

andra stycket, får tillstånd till över-

låtelse inte lämnas om inte fördel-

låtelse inte lämnas om inte fördel-

ningen har godkänts enligt 26 §

ningen har godkänts enligt 34 §

första stycket samma kapitel.

första stycket samma kapitel.

Regeringen prövar ärenden om tillstånd enligt första stycket, om

ärendet avser en utlandsförbindelse.

 

 

3 kap.

 

1 a §7

 

En juridisk person som bedriver

En juridisk person som bedriver

nätverksamhet får inte bedriva pro-

nätverksamhet får inte bedriva pro-

duktion av eller handel med el. Ett

duktion av eller handel med el. Ett

stamnätsföretag får inte heller be-

transmissionsnätsföretag

får inte

driva produktion av eller handel

heller bedriva produktion av eller

med naturgas.

handel med naturgas.

 

Utan hinder av första stycket får

Trots första stycket får produk-

produktion av el bedrivas tillsam-

tion av el bedrivas tillsammans

mans med nätverksamhet av sam-

med nätverksamhet av

samma

ma juridiska person, om produk-

juridiska person, om produktionen

tionen

 

 

1.uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller

2.sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott.

1 f §8

Ett stamnätsföretag ska vara obe- roende av företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.

Ett transmissionsnätsföretag ska vara oberoende av företag som be- driver produktion av eller handel med el eller naturgas.

6 Senaste lydelse 2013:207.

7 Senaste lydelse 2011:712.

8 Senaste lydelse 2011:712.

7

Prop. 2017/18:237

1 g §9

Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver pro- duktion av eller handel med el eller naturgas, får inte utöva kon- troll över eller någon rättighet gen- temot ett stamnätsföretag.

Den som ensam eller tillsam- mans med någon annan utövar kontroll över ett stamnätsföretag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett före- tag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.

Den som ensam eller tillsam- mans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller mot- svarande organ hos ett stamnäts- företag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produk- tion av eller handel med el.

Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver pro- duktion av eller handel med el eller naturgas, får inte utöva kon- troll över eller någon rättighet gen- temot ett transmissionsnätsföretag.

Den som ensam eller tillsam- mans med någon annan utövar kontroll över ett transmissions- nätsföretag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produk- tion av eller handel med el eller naturgas.

Den som ensam eller tillsam- mans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller mot- svarande organ hos ett trans- missionsnätsföretag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.

1 i §10

 

Bestämmelserna i 1 f och 1 g §§

Bestämmelserna i 1 f

och 1 g §§

hindrar inte att ett stamnätsföretag

hindrar inte att ett transmissions-

bedriver sådan produktion av el

nätsföretag bedriver sådan produk-

som avses i 1 a § andra stycket

tion av el som avses i 1 a § andra

eller ingår i samma koncern som

stycket eller ingår i samma kon-

ett företag som bedriver produk-

cern som ett företag som bedriver

tion av el som uteslutande är knu-

produktion av el som uteslutande

ten till driften av stamnätsföre-

är knuten till driften av trans-

tagets ledningsnät.

missionsnätsföretagets

lednings-

 

nät.

 

1 j §11

En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknande ställning i ett stamnätsföretag får inte samtidigt ha en motsvarande ställning i ett företag som bedriver produktion

En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknande ställning i ett transmissionsnätsföretag får inte samtidigt ha en motsvarande ställ- ning i ett företag som bedriver pro-

9 Senaste lydelse 2011:712.

10 Senaste lydelse 2011:712.

11 Senaste lydelse 2011:712.

8

av eller handel med el med undan-

duktion av eller handel med el med Prop. 2017/18:237

tag för ett sådant produktions-

undantag för ett sådant produk-

företag som avses i 1 i §.

tionsföretag som avses i 1 i §.

1 k §12

 

 

Om ett stamnätsföretag ingår i en

Om

ett

transmissionsnätsföretag

koncern där en annan del bedriver

ingår i en koncern där en annan del

produktion av eller handel med el,

bedriver produktion av eller handel

får åtgärder som vidtas av företag i

med el, får åtgärder som vidtas av

koncernen för att säkerställa att

företag i koncernen för att säker-

kraven i 1 f, 1 g och 1 j §§ är upp-

ställa

att

kraven i 1 f, 1 g och

fyllda inte innebära att personal

1 j §§ är uppfyllda inte innebära att

eller kommersiellt känsliga uppgif-

personal eller kommersiellt käns-

ter överförs från stamnätsföretaget

liga uppgifter överförs från trans-

till ett företag som bedriver pro-

missionsnätsföretaget till ett före-

duktion av eller handel med el.

tag som bedriver produktion av

 

eller handel med el.

4 kap.

1 §13

Nättariffer ska vara objektiva och icke-diskriminerande. De ska utformas på ett sätt som är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning.

Regeringen eller, efter regering-

Regeringen eller den myndighet

ens bemyndigande, nätmyndighe-

som regeringen bestämmer får

ten får meddela föreskrifter om hur

meddela föreskrifter om hur nät-

nättarifferna ska utformas för att

tarifferna ska utformas för att

främja ett effektivt utnyttjande av

främja ett effektivt utnyttjande av

elnätet eller en effektiv elproduk-

elnätet eller en effektiv elproduk-

tion och elanvändning.

tion och elanvändning.

I 5 kap. finns bestämmelser om

I 5 kap. finns bestämmelser om

fastställande av intäktsram.

intäktsram för nätverksamhet.

2 §14

Nättariffer för överföring av el skall utformas så, att betald anslut- ningsavgift ger rätt att använda det elektriska nätet inom landet, med undantag för utlandsförbindel- serna.

Regeringen får föreskriva att be- tald anslutningsavgift ger rätt att använda även utlandsförbindelser-

Nättariffer för överföring av el ska utformas att betald anslutnings- avgift ger rätt att använda elnätet inom Sverige, med undantag för utlandsförbindelser med en spän- ning som understiger 220 kilovolt.

12Senaste lydelse 2011:712.

13Senaste lydelse 2014:270.

14Senaste lydelse 1998:1651. Ändringen innebär bl.a. att andra–fjärde styckena tas bort.

9

Prop. 2017/18:237 na till ett eller flera länder. En så- dan föreskrift får också avse ut- landsförbindelserna till en del av ett land.

Föreskrifter enligt andra stycket får meddelas i fråga om ett land eller del av ett land vars elmark- nad kan anses utgöra en gemen- sam marknad med den svenska el- marknaden.

Avtal som avser tillträde till en utlandsförbindelse och som har in- gåtts innan regeringen meddelar föreskrifter enligt andra stycket skall fortfarande gälla.

4 a §

Inom ett koncessionsområde eller inom flera koncessionsområden som redovisas samlat får nättarif- fer för överföring av el trots 3 och 4 §§ gälla för en begränsad krets av elanvändare, om

1. det behövs för att utveckla nättariffer som främjar ett effektivt utnyttjande av elnätet, och

2. nätkoncessionshavaren har informerat nätmyndigheten.

En sådan nättariff får inte tillämpas under en längre tid än tre år utan tillstånd av nätmyndig- heten.

4 b §

Nätmyndigheten ska ge tillstånd enligt 4 a § andra stycket, om nät- tarifferna

1. uppfyller kraven i 1 § första stycket, och

2. behöver tillämpas under en längre tid än tre år med hänsyn till det ändamål som anges i 4 a § första stycket 1.

Tillstånd ska ges för viss tid.

10

Den del av de beräknade kostna- derna som utgörs av betalning för
överföring på transmissionsnät och andra regionledningar ska dock beaktas samlat endast för nät- koncessionshavarens samtliga regionledningar inom en och samma region.
Transmissionsnät

8 §15

Prop. 2017/18:237

På en regionledning ska inom varje normalt spänningsintervall nät- tariffen utformas utifrån nätkoncessionshavarens kostnader för samtliga regionledningar i hela landet som kan hänföras till respektive spännings- intervall.

Den del av de beräknade kostna- derna som utgörs av betalning för överföring på stamnätet och andra regionledningar ska dock beaktas samlat endast för nätkoncessions- havarens samtliga regionledningar inom en och samma region.

Stamledning16

9 §17

en stamledning får nättariffen för överföring av el utformas med hänsyn till var på nätkoncessions- havarens ledningsnät en anslut- ningspunkt är belägen.

ett transmissionsnät får nättarif- fen för överföring av el utformas med hänsyn till var på nätkonces- sionshavarens ledningsnät en an- slutningspunkt finns.

11 §18

Den som har nätkoncession skall på begäran utan dröjsmål lämna skriftlig uppgift om sin nättariff.

Vid begäran om ny anslutning skall uppgift enligt första stycket lämnas inom skälig tid.

Den som har nätkoncession skall offentliggöra sin nättariff till den del den avser avgifter och övriga villkor för överföring av el.

Regeringen eller, efter reger- ingens bemyndigande, nätmyndig- heten får meddela närmare före- skrifter om offentliggörande av nättariff enligt tredje stycket.

En nätkoncessionshavare ska

1.utan dröjsmål till den som be- gär det lämna skriftlig uppgift om avgifter och övriga villkor för överföring av el, och

2.offentliggöra sådana uppgif-

ter.

15Senaste lydelse 2009:892.

16Senaste lydelse 2009:892.

17Senaste lydelse 2009:892.

18Senaste lydelse 2002:121.

11

Prop. 2017/18:237

11 a §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätkoncessionshavare att läm- na uppgift till nätmyndigheten om avgifter och övriga villkor för överföring av el.

11 b §

En nätkoncessionshavare ska in- formera elanvändarna om

1. hur avgifterna för överföring av el är utformade, och

2. vilka möjligheter elanvändar- na har att påverka sina kostnader för överföring av el genom att byta villkor eller genom att ändra för- brukningsmönster.

 

 

11 c §

 

 

 

 

En nätkoncessionshavare ska utan

 

 

dröjsmål till den som begär det

 

 

lämna skriftlig uppgift om de all-

 

 

männa villkor som koncessions-

 

 

havaren tillämpar för anslutning.

 

 

I samband med en begäran om

 

 

en ny anslutning ska uppgift om

 

 

avgift

och

övriga villkor för an-

 

 

slutningen lämnas inom skälig tid.

 

12 §19

 

 

En nätkoncessionshavare som har

En nätkoncessionshavare som har

tagit emot en ansökan om anslut-

tagit emot en begäran om anslut-

ning av en elproduktionsanlägg-

ning av en elproduktionsanlägg-

ning ska ange en tidsplan för hand-

ning ska ange en tidsplan för sin

läggningen av ansökan.

handläggning av ärendet.

När

uppgift enligt 11 § första

När uppgift enligt 11 c § andra

stycket lämnas i fråga om anslut-

stycket lämnas i fråga om anslut-

ning av en elproduktionsanlägg-

ning av en elproduktionsanlägg-

ning,

ska nätkoncessionshavaren

ning,

ska

nätkoncessionshavaren

även ange en tidsplan för anslut-

även ange en tidsplan för anslut-

ningen.

ningen.

 

19 Senaste lydelse 2010:602. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

12

Regeringen eller den myndighet

Prop. 2017/18:237

som regeringen bestämmer medde-

 

lar närmare föreskrifter om ut-

 

formningen av en tidsplan enligt

 

första eller andra stycket.

 

5 kap. Intäktsram för nätverksamhet

Intäktsramens storlek

1 § En nätverksamhet ska för en tillsynsperiod ha en bestämd intäkts- ram som inte ska vara större än vad som behövs för att

1.täcka kostnader för driften av en nätverksamhet som har likartade objektiva förutsättningar och bedrivs på ett ändamålsenligt och effektivt sätt,

2.täcka avskrivningar, och

3.ge en sådan avkastning på kapitalbasen som behövs för att i konkur- rens med alternativa placeringar med motsvarande risk få tillgång till kapital för investeringar.

Med kapitalbas avses det kapital som krävs för att bedriva verksam- heten.

Tillsynsperioden

2 § Tillsynsperioden ska vara fyra kalenderår, om det inte finns särskil- da skäl för en annan tidsperiod.

Intäktsramens bestämmande

3 § Nätmyndigheten ska besluta om intäktsram senast två månader innan tillsynsperioden börjar.

Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som använts för att bestämma intäktsramen.

4 § En nätkoncessionshavare ska lämna de uppgifter till nätmyndig- heten som myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen.

5 § Om en nätkoncessionshavare inte lämnar uppgifter enligt 4 §, ska nätmyndigheten bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet.

Kostnader för en ändamålsenlig och effektiv drift

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vad som ska anses vara kostnader för driften av en nätverksamhet som har likartade objektiva förutsättningar och bedrivs på ett ändamåls- enligt och effektivt sätt när intäktsramen bestäms, och

2.hur sådana kostnader ska beräknas.

13

Prop. 2017/18:237

14

Kapitalkostnader

7 § Kapitalbasen ska beräknas med utgångspunkt i de tillgångar som nätkoncessionshavaren använder för att bedriva nätverksamheten och med hänsyn till investeringar och avskrivningar under tillsynsperioden.

En tillgång som inte behövs för att bedriva verksamheten ska anses in- gå i kapitalbasen, om det skulle vara oskäligt mot nätkoncessionshavaren att bortse från tillgången.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

1.ytterligare föreskrifter om hur kapitalbasen ska beräknas,

2.föreskrifter om beräkningen av avskrivningar och en sådan avkast- ning på kapitalbasen som behövs för att i konkurrens med alternativa pla- ceringar med motsvarande risk få tillgång till kapital för investeringar.

Kvaliteten i nätverksamheten

9 § När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till kvaliteten i nätverk- samheten. En sådan bedömning får medföra en ökning eller minskning av avkastningen på kapitalbasen.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med kvaliteten i nätverksam- heten.

Effektivt utnyttjande av elnätet

11 § När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till i vilken utsträckning nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet. En sådan bedömning får medföra en ökning eller minskning av avkastningen på kapitalbasen.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet.

Intäktsram för lokalnät

13 § En intäktsram för intäkter från ett ledningsnät inom ett område ska bestämmas för varje koncessionsområde för sig.

Om nätmyndigheten enligt 3 kap. 3 § har beslutat att flera nätkonces- sioner för område ska redovisas samlat, ska dock de områdena anses vara ett koncessionsområde när intäktsramen bestäms.

14 § Om en nätkoncession för linje innefattas i redovisningen av en nätkoncession för område enligt 3 kap. 3 a § andra stycket, ska konces- sionerna anses vara en nätkoncession för område när intäktsramen be- stäms.

Intäktsram för regionledning

Prop. 2017/18:237

15 § En intäktsram för intäkter från en regionledning ska bestämmas för nätkoncessionshavarens samtliga regionledningar i Sverige.

Intäktsram för transmissionsnät

16 § En intäktsram ska bestämmas för intäkter från ett transmissions- nät.

17 § Om ett transmissionsnätsföretag är systemansvarig myndighet, ska den del av verksamheten som inte kan hänföras till en viss kund eller kundkategori anses ingå i företagets nätverksamhet när intäktsramen be- stäms.

18 § Om ett transmissionsnätsföretag deltar i ett europeiskt samarbete som syftar till att utveckla och vidmakthålla en fungerande europeisk marknad för el, ska även den verksamheten anses ingå i företagets nät- verksamhet när intäktsramen bestäms.

19 § Om ett transmissionsnätsföretag är en statlig myndighet och har finansierat en förstärkning av elnätet enligt ett sådant avtal som avses i 4 kap. 9 b §, ska, när intäktsramen bestäms, företagets kostnader med an- ledning av avtalet anses ha uppstått i företagets nätverksamhet.

Omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden

20 § Nätmyndigheten får under tillsynsperioden ändra intäktsramen, om nätkoncessionshavaren har ansökt om det och

1.det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av ramen vid en omprövning efter tillsynsperioden, eller

2.det annars finns särskilda skäl.

En ansökan om omprövning under tillsynsperioden ska handläggas skyndsamt.

21 § Nätmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsram under till- synsperioden och ändra ramen, om

1.nätkoncessionshavaren har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek,

2.ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart fel- aktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens stor- lek, eller

3.det annars finns särskilda skäl.

Vid en omprövning enligt första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl.

Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden

22 § Nätmyndigheten ska ompröva intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen ska vara större eller mindre med hänsyn till förhållanden som blivit kända efter det att den bestämdes.

15

Prop. 2017/18:237 Vid en omprövning ska nätmyndigheten senast tio månader efter till- synsperiodens slut

1.fatta ett slutligt beslut i frågan om ändring av intäktsramen, om det inte finns särskilda hinder, eller

2.informera nätkoncessionshavaren om att det slutliga beslutet i änd- ringsfrågan kommer att fattas vid en senare tidpunkt.

Om myndigheten fattar sitt slutliga beslut i ändringsfrågan senare än tio månader efter tillsynsperiodens slut utan att ha informerat enligt andra stycket 2, får beslutet inte innebära någon nackdel för nätkoncessions- havaren.

23 § Vid en omprövning enligt 22 § ska nätmyndigheten

1.utgå från de uppgifter och metoder som använts för att bestämma in- täktsramen och som framgår av det beslut om intäktsram som gäller för nätkoncessionshavaren,

2.kontrollera om de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen överensstämmer med det faktiska utfallet för tillsynsperioden, och

3.ändra ramen i den utsträckning det är motiverat av att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen.

24 § Utöver det som anges i 23 § 3 ska intäktsramen ändras, om

1.nätkoncessionshavaren har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, eller

2.ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart fel- aktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens stor- lek.

I fall som avses i första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl.

Omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för en annan nätkoncessionshavare

25 § När en allmän förvaltningsdomstol har ändrat en intäktsram för en nätkoncessionshavare ska nätmyndigheten ompröva det beslut om in- täktsram som gäller för en annan nätkoncessionshavare om denne

1.ansöker om omprövning inom tre månader efter det att domstolens avgörande fått laga kraft, och

2.anför att de förhållanden som domstolen lagt till grund för ändring i det tidigare avgörandet finns även i fråga om sökandens intäktsram.

Omprövning till följd av att intäktsramen har ändrats i fråga om en tidigare tillsynsperiod

26 § Om nätmyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har änd- rat intäktsramen i fråga om en tillsynsperiod som har gått till ända och det avgörandet har fått laga kraft, ska nätmyndigheten ompröva ett beslut om intäktsram för en senare tillsynsperiod och göra de ändringar som den ändrade ramen motiverar.

16

Avvikelser från intäktsramen

27 § Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsyns- perioden har varit större än intäktsramen, ska nätmyndigheten besluta att ramen för en efterföljande tillsynsperiod ska minskas med ett belopp som motsvarar överskottet.

28 § Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsyns- perioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska nät- myndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett överdebiteringstillägg.

Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av de samlade intäkterna från nätverksamheten som överstiger intäktsramen.

Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter.

29 § Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under en tillsyns- period har varit mindre än intäktsramen, ska nätmyndigheten besluta att nätkoncessionshavaren under den närmast följande tillsynsperioden från nätverksamheten får uppbära ett belopp som motsvarar underskottet.

Det belopp som nätmyndigheten beslutar ska inte anses vara intäkter från nätverksamheten vid avstämning mot intäktsramen för den närmast följande tillsynsperioden. Detta gäller dock endast i den utsträckning in- täkterna från nätverksamheten annars skulle överstiga intäktsramen.

Beräkning av intäkter

30 § Om ett transmissionsnätsföretag är en statlig myndighet och har finansierat en förstärkning av elnätet enligt ett sådant avtal som avses i 4 kap. 9 b §, ska intäkter med anledning av avtalet anses vara intäkter från överföring av el vid avstämning mot intäktsramen.

31 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hur nätkoncessionshavarnas intäkter under en tillsynsperiod ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen.

Besluts giltighet

32 § Ett beslut av nätmyndigheten enligt 3, 20, 21, 22, 25, 26, 27 eller 28 § gäller omedelbart.

Intäktsram vid överlåtelse av nätkoncession

33 § Om en nätkoncessionshavare överlåter en nätkoncession, ska vid tillämpningen av detta kapitel den intäktsram som gäller för koncession- en fortsätta att gälla efter överlåtelsen och den nya nätkoncessions- havaren träda in i överlåtarens ställe.

Om intäktsramen är en gemensam ram för den överlåtna koncessionen och en annan nätkoncession, ska överlåtaren och den nya nätkonces- sionshavaren fördela ramen proportionerligt i förhållande till hur stor del

Prop. 2017/18:237

17

Prop. 2017/18:237 av kapitalbasen som överlåtits och på samma sätt fördela intäkter som överstiger eller understiger intäktsramen och överdebiteringstillägg. För- delningen får dock göras på ett annat sätt, om det finns särskilda skäl.

34 § En fördelning enligt 33 § andra stycket ska godkännas före överlå- telsen. Fråga om godkännande prövas av nätmyndigheten. Regeringen ska dock pröva frågan, om ärendet avser en utlandsförbindelse.

Ett förslag till fördelning ska lämnas in till nätmyndigheten tillsam- mans med de uppgifter som krävs för att pröva förslaget.

35 § Ett ärende om godkännande av en fördelning enligt 34 § ska hand- läggas skyndsamt.

Ändring av koncessionsgränser

36 § Om nätmyndigheten ändrar gränserna för en nätkoncession för område enligt 2 kap. 12 §, ska myndigheten besluta om den fördelning av berörda intäktsramar som är proportionerlig i förhållande till hur stor del av kapitalbasen som är hänförlig till gränsändringen och på samma sätt fördela intäkter som överstiger eller understiger intäktsramen och över- debiteringstillägg. Fördelningen får dock göras på ett annat sätt, om det finns särskilda skäl.

Skyldighet att lämna uppgifter

37 § En nätkoncessionshavare ska till nätmyndigheten lämna de upp- gifter som behövs för en prövning enligt 21, 22, 26 och 36 §§.

Förseningsavgift

38 § En nätkoncessionshavare ska betala en förseningsavgift på 100 000 kronor till staten, om koncessionshavaren inte inom den tid som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till 4 § lämnar de upp- gifter som behövs för att bestämma intäktsramen.

Om uppgifterna inte har kommit in inom två månader från det att nät- myndigheten skickade ett meddelande till nätkoncessionshavaren med in- formation om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska konces- sionshavaren betala en ny förseningsavgift på 100 000 kronor.

39 § En förseningsavgift enligt 38 § ska efterskänkas helt eller delvis, om underlåtenheten är liten med hänsyn till de uppgifter som nätmyndig- heten behöver för att bestämma intäktsramen eller till förseningens längd.

Förseningsavgiften ska efterskänkas helt, om

1.underlåtenheten är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som nätkoncessionshavaren inte har kunnat råda över, eller

2.det annars är oskäligt att ta ut den.

Om det som förekommit i ärendet föranleder det, ska frågan om att efterskänka en avgift tas upp även om något yrkande om detta inte har gjorts.

18

40 § Nätmyndigheten ska besluta att ta ut förseningsavgift från en nät- Prop. 2017/18:237 koncessionshavare, om det enligt 38 och 39 §§ finns förutsättningar för

att ta ut avgiften. När myndigheten har beslutat att ta ut en avgift, ska myndigheten skicka ett meddelande med information om beslutet till koncessionshavaren.

41 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppma- ning, ska avgiften lämnas för indrivning.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsök- ningsbalken ske.

42 § Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning enligt 41 § inte behöver ske för mindre belopp när det gäller förseningsavgift enligt detta kapitel.

43 § Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har fått laga kraft.

Om ett företag har rätt att få tillbaka en betald förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalade förse- ningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek ska 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas.

Lydelse enligt prop. 2018/19:93

Föreslagen lydelse

8 kap.

3 b §

Den systemansvariga myndigheten ska fastställa mål för driftsäkerhet under förutsebara förhållanden på stamnätet och på de utlandsförbin- delser som är anslutna till stam- nätet. Målen ska vara objektiva, öppna och icke-diskriminerande. De ska underställas regeringen för godkännande. Regeringen bestäm- mer hur de godkända målen ska offentliggöras.

Regeringen eller, efter reger- ingens bemyndigande, den system- ansvariga myndigheten får medde- la föreskrifter om de krav och skyldigheter som måste iakttas för att de enligt första stycket god- kända målen ska uppnås.

Den systemansvariga myndigheten ska fastställa mål för driftsäkerhet under förutsebara förhållanden på transmissionsnät i Sverige och på de utlandsförbindelser som är an- slutna till ett sådant transmissions- nät. Målen ska vara objektiva, öppna och icke-diskriminerande. De ska underställas regeringen för godkännande. Regeringen bestäm- mer hur de godkända målen ska offentliggöras.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav och skyldigheter som måste iakttas för att de enligt första stycket godkända målen ska uppnås.

19

Prop. 2017/18:237 Innan föreskrifterna meddelas ska samråd ske med systemansva- riga i länder vars elsystem är för- bundna med det svenska stam- nätet.

Innan föreskrifterna meddelas ska samråd ske med systemansva- riga i länder vars elsystem är för- bundna med transmissionsnät i Sverige.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11 kap.

3 §

Överföring av el får avbrytas, om konsumenten försummar sina skyl- digheter och försummelsen utgör ett väsentligt avtalsbrott.

Innan överföringen avbryts skall konsumenten uppmanas att inom viss skälig tid vidta rättelse och, i annat fall än som avses i 4 §, un- derrättas om att överföringen annars kan avbrytas. Sker rättelse får överföringen inte avbrytas.

Om omständigheterna ger an- ledning att befara att ett avbrott skulle medföra ej obetydlig per- sonskada eller omfattande sak- skada, får överföringen inte avbry- tas. Det gäller dock inte om konsu- menten handlar otillbörligt.

Överföring av el till en konsument får avbrytas, om

1.konsumenten har försummat sina skyldigheter enligt avtalet med nätkoncessionshavaren eller elleverantören om överföring eller leverans av elen,

2.försummelsen är ett väsentligt avtalsbrott,

3.konsumenten har uppmanats att inom en viss skälig tid vidta rättelse och, om försummelsen inte är en betalningsförsummelse, till- sammans med uppmaningen infor- merats om att överföringen annars kan komma att avbrytas,

4.den skäliga tid som avses i 3 har löpt ut,

5.rättelse inte har skett, och

6.omständigheterna är sådana att det saknas anledning att befara att ett avbrott skulle medföra en personskada som inte är obetydlig eller en omfattande sakskada.

Om konsumenten har handlat otillbörligt får överföringen avbry- tas trots att omständigheterna inte är sådana som anges i första stycket 6.

20

4 §

Prop. 2017/18:237

Om avtalsbrottet består i att kon- sumenten försummat att betala för

överföring eller leverans av el gäller, utöver vad som anges i 3 §, att konsumenten sedan tiden för rättelse gått ut skall uppmanas att betala inom tre veckor från det att han har delgetts uppmaningen och en underrättelse om att överför- ingen annars kan avbrytas. Ett meddelande om den uteblivna be- talningen skall samtidigt lämnas till socialnämnden i den kommun där konsumenten får el överförd.

Sker betalning eller är fordring- en tvistig får överföringen inte av- brytas. Överföringen får inte heller avbrytas om socialnämnden inom den tid som anges i första stycket skriftligen har meddelat den som lämnat underrättelsen att nämnden tar på sig betalnings- ansvaret för skulden.

När försummelsen är en betal- ningsförsummelse, får överför- ingen avbrytas endast om

1.betalningen avser överföring eller leverans av el,

2.förutsättningarna för avbry- tande enligt 3 § är uppfyllda,

3.konsumenten efter att den tid för rättelse som avses i 3 § första stycket 3 löpt ut har uppmanats att betala inom tre veckor från det att konsumenten har delgetts uppman- ingen tillsammans med informa- tion om att överföringen annars kan avbrytas,

4.ett meddelande om den ute- blivna betalningen samtidigt med uppmaningen enligt 3 har lämnats till socialnämnden i den kommun där konsumenten får elen överförd,

5.de tre veckorna som avses i 3 har löpt ut,

6.socialnämnden inte inom de tre veckorna skriftligen har med- delat den som lämnade med- delandet enligt 4 att nämnden tar på sig betalningsansvaret för skulden,

7.betalningen inte är gjord, och

8.fordringen inte är tvistig.

 

 

5 §

Innehavaren av

nätkoncessionen

En nätkoncessionshavare eller el-

och elleverantören har rätt till

leverantör har rätt till skälig ersätt-

skälig ersättning

av konsumenten

ning av konsumenten för kostnader

för kostnader som föranleds av

för

åtgärder som nämns i 3 och 4 §§.

1. uppmaningar och information

 

 

till konsumenten enligt 3 och 4 §§,

 

 

2. meddelanden till socialnämn-

21

Prop. 2017/18:237

den enligt 4 §, och

 

3. avstängningsåtgärden.

 

12 kap.

 

Skyldighet att informera

 

myndighet om avbrytande av

 

överföringen av el

 

16 §

 

Regeringen eller den myndighet

 

som regeringen bestämmer får

 

meddela föreskrifter om skyldighet

 

för nätkoncessionshavare att infor-

 

mera en myndighet om avbrytande

 

av överföringen av el till elanvän-

 

dare och skälen till avbrytandet.

 

13 kap.

 

5 §20

Nätmyndighetens beslut enligt 2 kap. 1, 4–5, 14, 15, 15 b, 15 j– 16 a och 17 §§ får överklagas till regeringen, om ärendet avser en stamledning. Detsamma gäller be- slut att inte inleda en omprövning efter en ansökan som avses i 2 kap. 15 c §, om ärendet avser en stam- ledning eller en utlandsförbin- delse.

Nätmyndighetens beslut enligt 2 kap. 1, 4–5, 14, 15, 15 b, 15 j, 16, 16 a och 17 §§ får överklagas till regeringen, om ärendet avser en ledning som ingår i ett trans- missionsnät.

Nätmyndighetens beslut att inte inleda en omprövning efter en an- sökan som avses i 2 kap. 15 c § får överklagas till regeringen, om ärendet avser en ledning som in- går i ett transmissionsnät eller avser en utlandsförbindelse.

6 §21

Följande beslut av nätmyndig- heten får överklagas till mark- och miljödomstol:

1. beslut i frågor om nätkonces- sion enligt 2 kap. 1, 4–5, 14, 15, 15 b, 15 j–16 a och 17 §§, med un- dantag för ärenden som avser en

20

Senaste lydelse 2013:207.

21

Senaste lydelse 2013:207.

22

 

Andra beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. än de som anges i 5 § får överklagas till mark- och miljö- domstol.

stamledning,

2. beslut om gränserna för en nätkoncession för område enligt 2 kap. 12 §,

3.beslut att inte inleda en om- prövning efter en ansökan som av- ses i 2 kap. 15 c §, om ärendet av- ser en regionledning som inte är en utlandsförbindelse,

4.beslut om föreläggande enligt

2kap. 15 h § andra stycket,

5.beslut om återkallelse av nät- koncession enligt 2 kap. 18 §, och

6.beslut om återställningsåtgärder enligt 2 kap. 19 och 20 §§.

Prop. 2017/18:237

Beslut enligt 2 kap. 15 c § att in- leda en omprövning får dock inte överklagas.

7 §22

Följande beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol:

1. beslut av nätmyndigheten i fråga om

a)samlad redovisning och en- hetlig nättariff enligt 3 kap. 3 § och 4 kap. 4 § första stycket,

b)anslutning av anläggning en- ligt 3 kap. 6–8 §§,

c)dispens enligt 3 kap. 9 b §,

d)kostnader för mätning enligt 3 kap. 11 och 14 §§,

e)ersättning vid inmatning av el

enligt 3 kap. 15 §,

 

 

f) metodprövning

enligt

4 kap.

1 a §,

 

 

g) tillstånd enligt

4 kap.

6 och

7 §§,

 

 

h) nättariffer för mindre produk-

tionsanläggningar

enligt

4 kap.

10§,

i)intäktsram enligt 5 kap. 3, 11– 13, 15–17, 26 och 27 §§,

j)godkännande av metoder för

att utforma balansavtal enligt 8 kap. 4 a §, och

Andra beslut av en förvaltnings- myndighet enligt denna lag än de som avses i 5 och 6 §§ får överkla- gas till allmän förvaltningsdom- stol.

22 Senaste lydelse 2015:259.

23

Prop. 2017/18:237

k) förseningsavgift enligt 12 kap.

 

 

8 och 11 §§,

 

 

2. beslut av en tillsynsmyndighet

 

 

enligt 12 kap. 2–4 §§, samt

 

 

3. beslut av den systemansvariga

 

 

myndigheten om ersättning till den

 

 

som enligt 8 kap. 2 § beordrats

 

 

öka eller minska produktionen av

 

 

el.

Den systemansvariga myndig-

 

 

 

 

hetens beslut enligt 8 kap. 2 § får

 

 

dock inte överklagas.

 

Prövningstillstånd krävs vid

Prövningstillstånd krävs vid

 

överklagande till kammarrätt.

överklagande till kammarrätten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2. Den som före den 1 januari 1998 har beviljats nätkoncession för en utlandsförbindelse och inte är ett transmissionsnätsföretag eller en juri- disk person där ett sådant företag har ett bestämmande inflytande får inneha nätkoncessionen trots 2 kap. 10 § andra stycket första meningen. I fråga om en sådan nätkoncession tillämpas inte 2 kap. 18 § första stycket 3.

3. För en intäktsram som fastställts före ikraftträdandet tillämpas 5 kap. 6–9 §§ i den äldre lydelsen i stället för 5 kap. 1, 7, 9 och 11 §§.

4. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för en sådan omprövning enligt 5 kap. 12 eller 13 § i den äldre lydelsen som har inletts före ikraftträdan- det.

5. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

24

Prop. 2017/18:237

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (2011:710) om certifiering av stamnätsföretag för el

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2011:710) om certifiering av stamnätsföretag för el samt 1 kap. 1 §, 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 5–7 och 9 §§, 4 kap. 5 § och 5 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Lag (2011:710) om

Lag (2011:710) om

certifiering av

certifiering av

stamnätsföretag för el

transmissionsnätsföretag för

 

el

1kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om

I denna lag finns bestämmelser om

certifiering av stamnätsföretag.

certifiering av transmissionsnäts-

 

företag.

Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparlamen- tets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om vill- kor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upp- hävande av förordning (EG) nr 1228/2003.

2kap.

1 §

Ett stamnätsföretag får inte be-

Ett nätföretag får inte bedriva

driva överföring av el i stamled-

överföring av el för annans räk-

ningar

utan

certifiering enligt

ning genom ett transmissionsnät

denna lag.

 

 

utan certifiering enligt denna lag.

 

 

 

 

2 §

 

 

 

Certifiering får beviljas efter an-

Certifiering får beviljas efter an-

sökan av den som avser att bedriva

sökan av den som avser att bedriva

överföring av el i stamledningar

överföring av el för annans räk-

om kraven i

3 kap. 1 a och

1 f–

ning genom ett transmissionsnät

1 j §§

ellagen (1997:857)

är

om kraven i

3 kap. 1 a

och

1 f–

uppfyllda.

 

 

1 j §§ ellagen

(1997:857)

är

upp-

 

 

 

 

fyllda.

 

 

 

I fråga om en person från tredje land, eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energi- försörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.

25

Prop. 2017/18:237 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering när det gäller en så- dan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.

3 kap.

 

 

 

5 §

 

 

Ett certifierat stamnätsföretag ska

Ett

certifierat

transmissionsnäts-

till nätmyndigheten anmäla plane-

företag ska till nätmyndigheten an-

rade transaktioner som har bety-

mäla planerade transaktioner som

delse för bedömningen av om före-

har betydelse för bedömningen av

taget uppfyller kraven i 3 kap. 1 a

om

företaget uppfyller kraven i

och 1 f–1 j §§ ellagen (1997:857).

3 kap. 1 a och

1 f–1 j §§ ellagen

 

(1997:857).

 

 

6 §

 

 

Nätmyndigheten ska ompröva en certifiering

1.efter en anmälan enligt 5 §,

2.efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller

3. om det annars finns anledning

3. om det annars finns anledning

att anta att ett stamnätsföretag inte

att anta att ett transmissionsnäts-

uppfyller kraven i 3 kap. 1 a och

företag

inte uppfyller kraven i

1 f–1 j §§ ellagen (1997:857).

3 kap.

1 a och 1 f–1 j §§ ellagen

 

(1997:857).

 

7 §

 

Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering, om stamnätsföretaget inte längre uppfyller kraven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ ellagen (1997:857).

Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering, om transmissionsnäts- företaget inte längre uppfyller kra- ven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ el- lagen (1997:857).

9 §

Europeiska kommissionen och nätmyndigheten får begära att från ett stamnätsföretag eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med el få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de anser behövas för att förutsätt- ningarna för certifiering ska kunna bedömas.

Europeiska kommissionen och nät- myndigheten får begära att från ett transmissionsnätsföretag eller ett företag som producerar eller handlar med el få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de anser behövas för att förutsätt- ningarna för certifiering ska kunna bedömas.

4kap.

5 §

Ett stamnätsföretag ska till nät- myndigheten anmäla omständig-

heter som kan leda till att en eller

26

Ett transmissionsnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla om- ständigheter som kan leda till att

flera personer från tredje land får kontroll över stamnätsföretaget eller stamnätet.

en eller flera personer från tredje Prop. 2017/18:237 land får kontroll över transmis-

sionsnätsföretaget eller transmis- sionsnätet.

5kap.

1 §

Nätmyndigheten utövar tillsyn över att stamnätsföretag följer denna lag.

Nätmyndigheten utövar tillsyn över att transmissionsnätsföretag följer denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

27

Prop. 2017/18:237

3Ärendet och dess beredning

Elmarknadslag

Promemorian Elmarknadslag (Ds 2017:44), som i det följande kallas pro- memorian, togs fram i Regeringskansliet för att göra det möjligt att lägga fram ett förslag till en ny elmarknadslag som ersätter den nuvarande el- lagen (1997:857).

En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians författningsförslag återges i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Miljö- och energideparte- mentet (dnr M2017/02261/Ee).

Efterfrågeflexibilitet

Regeringen gav den 4 juni 2015 Energimarknadsinspektionen i uppdrag att utreda vilka förutsättningar och hinder det finns för olika kunder att öka den samhällsekonomiska effektiviteten på elmarknaden genom ökad efterfrågeflexibilitet och föreslå åtgärder som kan underlätta och påskyn- da utvecklingen mot större effektivitet (dnr M2015/02387/Ee).

Energimarknadsinspektionen slutredovisade uppdraget i rapporten Åtgär- der för ökad efterfrågeflexibilitet i det svenska elsystemet (Ei R2016:15). En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 4. Rapportens lagförslag finns i bilaga 5. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. Rapporten har remissbehandlats. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Miljö- och energidepartementet (dnr M2016/03035/Ee).

Intäktsram för nätverksamhet

Regeringen gav den 20 december 2016 Energimarknadsinspektionen i uppdrag att se över regleringen av intäkter från nätverksamhet (dnr M2016/03027/Ee).

Energimarknadsinspektionen redovisade uppdraget i rapporten Nya reg- ler för elnätsföretagen inför perioden 2020–2023 (Ei R2017:07). En sam- manfattning av rapporten finns i bilaga 7. Rapportens lagförslag finns i bilaga 8. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissin- stanserna finns i bilaga 9. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Miljö- och energidepartementet (dnr M2017/02561/Ee).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 8 mars 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 10. Lagrådets yttrande finns i bi- laga 11. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets synpunkter. Synpunk- terna behandlas i avsnitt 7.2 och 9 och i författningskommentaren. I för- hållande till lagrådsremissens lagförslag har dessutom några språkliga och redaktionella ändringar gjorts.

28

Prop. 2017/18:237

4Transmissionsnät och transmissionsnätsföretag

4.1Ellagens terminologi

Ellagstiftningens terminologi bör anpassas till EU-rätten på området. Några termer bör bytas ut eller helt tas bort. Det kan också vara motive- rat att införa nya termer exempelvis för att beteckna aktörer på elmark- naden. Vidare kan det finnas skäl att justera en del av de nuvarande defi- nitionerna.

De flesta av ändringarna bör göras inom ramen för det arbete som på- går med att dels ta fram en ny elmarknadslag, som ersätter ellagen, dels införa en ny ”elhandlarcentrisk” marknadsmodell. I några fall finns det dock utrymme för att redan nu justera ellagens terminologi.

4.2Transmissionsnät och regionledning

Regeringens förslag: Med transmissionsnät ska i ellagen avses ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande ledningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera regioner i Sverige och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder. Med regionledning ska avses en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och inte ingår i ett transmissionsnät.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen avstyrker förslaget. Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att det före- slagna begreppet transmissionsnät avviker från det EU-rättsliga regelver- ket genom att ställa som krav att nätet sträcker sig över flera regioner inom Sverige. Förvaltningsrätten i Linköping anser att begreppet ”re- gion” bör definieras eftersom det används i en definition. Övriga remiss- instanser tillstyrker förslaget eller har inga särskilda invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Det svenska elnätets uppbyggnad

Det svenska elnätet är indelat i tre nivåer med utgångspunkt i ledning- arnas kapacitet. Nivåerna är stamnät, regionnät och lokalnät.

Stamnätet är det nationella nätet för överföringen av el genom hela landet samt för import och export. Stamnätet har spänningsnivåer mellan 220 och 400 kilovolt och täcker i princip hela Sverige. Stamnätet ägs av staten och förvaltas och drivs av Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät).

29

Prop. 2017/18:237

30

Regionnäten ansluter till stamnätet och har vanligen spänningsnivåer på mellan 130 och 30 kilovolt. Regionnätets väsentliga funktion är att överföra el mellan olika stamnätspunkter och ett stort antal anslutnings- punkter på lokalnäten. En viktig uppgift för regionnätsföretagen är att transformera ned spänningen på stamnätsnivå till de lägre spännings- nivåerna i lokalnäten.

Under regionnäten finns lokalnäten där elleveranserna sker till majori- teten av slutkunderna. Spänningen i de lokala näten ligger vanligen på 20, 10 eller 6 kilovolt. Den lägsta spänningsnivån är 0,4 kilovolt.

De tre termerna stamnät, regionnät och lokalnät är väl inarbetade och tydligt avgränsade i elbranschen. Det är dock endast ordet ”stamnätet” som används i ellagen. Det har inte ansetts nödvändigt att definiera ter- men (jfr prop. 2010/11:70 s. 99).

Indelningen i tre nivåer kommer dock till uttryck på andra sätt. Lokal- näten utgörs av ledningar som omfattas av nätkoncession för område, medan stamnätet och regionnäten utgörs av ledningar som omfattas av nätkoncession för linje (jfr 2 kap. 2 § första stycket ellagen). Enligt el- lagen är vidare utformningen av nättariffer beroende av om tarifferna avser överföring av el för område, på regionledning eller på stamledning (4 kap. 3–9 §§ ellagen). Även vid fastställande av intäktsram för elnäts- verksamhet finns särskilda bestämmelser om intäkter från olika nät (5 kap. 22–24 a §§ ellagen).

Med stamledning avses i ellagen en ledning med en spänning om 220 kilovolt eller mer, och med regionledning avses en ledning som om- fattas av en nätkoncession för linje och där spänningen understiger 220 kilovolt (1 kap. 4 a § ellagen).

Transport av el

I ellagen används ordet ”överföring” som beteckning på all transport av el, oavsett på vilken nivå i det koncessionspliktiga elnätet som trans- porten äger rum. I den gamla ellagen – dvs. lagen (1902:71 s. 1), inne- fattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar – gjordes emellertid skillnad mellan överföring och ”distribution”. I 1 § första stycket, i den lydelse den gamla ellagen hade när den upphävdes, angavs att med elektrisk anläggning förstods ”anläggning med däri ingående sär- skilda föremål för produktion, upplagring, omformning, överföring, distri- bution eller nyttjande av elektrisk ström”. I förarbetena till bestämmelsen anfördes följande (prop. 1970:139 s. 54):

I ”överföring” torde enligt vanligt språkbruk kunna inrymmas varje transport av elektrisk kraft, således även s.k. detaljdistribution. I para- grafen åsyftas därmed dock endast transporter av större energimängder, t.ex. från en kraftstation till en distributör. Denna betydelse torde över- ensstämma med den inom branschen allmänt omfattade. Med ”distribu- tion” avses mera lokalt inriktad verksamhet som går ut på leverans av kraft till olika förbrukare.

Även i elmarknadsdirektivet – dvs. Europaparlamentets och rådets direk- tiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG – görs skillnad mellan över- föring och distribution. Med överföring avses ”transport av el i samman-

länkade system med högspänningsnät samt nät med extra hög spänning Prop. 2017/18:237 för tillhandahållande till slutförbrukare eller distributörer, men inte

leverans” (artikel 2.3). Med distribution avses ”transport av el i system med högspännings-, mellanspännings- och lågspänningsnät för tillhanda- hållande till kunder, men inte leverans” (artikel 2.5).

I elmarknadsdirektivet används ordet ”överföringssystem” som beteck- ning på ett sådant nät som i ellagen benämns stamnät (se artikel 2.3 och 2.4). Direktivet innehåller en omfattande reglering som gäller driften av sådana överföringssystem (se främst artiklarna 9–23).

Uppdelningen i överföring och distribution har stor betydelse inom EU-regelverket. Kraven på sådana nätföretag som bedriver överföring i elmarknadsdirektivets mening skiljer sig i väsentliga avseenden från kraven på företag som bedriver distribution.

I Sverige har dock kraven i elmarknadsdirektivet genomförts utan att uttryckligen göra skillnad mellan företag som bedriver överföring och så- dana som bedriver distribution. Som exempel kan nämnas bestämmel- serna om avgränsning av nätverksamhet i 3 kap. 1 a–1 k §§ ellagen. Be- stämmelserna i 3 kap. 1 b–1 e §§ gäller i praktiken endast företag som bedriver distribution, medan 1 f–1 k §§ gäller stamnätsföretag, dvs. före- tag som bedriver överföring i elmarknadsdirektivets mening.

Sambandet med EU-rätten blir lättare att se och regelverket mer lättill- gängligt om det i lagen blir tydligare att det finns viktiga skillnader mellan överföring och överföringssystem och den nätverksamhet som bedrivs på de lägre nätnivåerna. I promemorian finns förslag som syftar till att el-marknadslagstiftningen på ett mer konsekvent sätt ska ansluta till elmarknadsdirektivet. Detta förutsätter en fullständig omarbetning av lagen i linje med promemorians förslag till elmarknadslag. Inom ramen för detta lagstiftningsärende finns dock utrymme för att tydliggöra vad som i Sverige är ett överföringssystem och vilken eller vilka aktörer som är systemansvariga för överföringssystemet. Den sistnämnda frågan behandlas i avsnitt 4.3.

Transmission

Som påpekats i det ovan citerade förarbetsuttalandet torde enligt vanligt språkbruk varje transport av elektrisk kraft, även detaljdistribution, kunna inrymmas i termen överföring. Det är också på det sättet som ter- men används i den gällande ellagen.

I den engelska versionen av elmarknadsdirektivet används termen ”transmission” som motsvarighet till överföring i direktivets mening. Den systemansvarige för överföringssystemet är på engelska ”transmis- sion system operator” (TSO). Transmission kan även på svenska betyda ”överföring av energi”. Termen ”transmissionsledning” används t.ex. som beteckning på en elledning för överföring av el vid mycket hög spänning. Det ligger därför nära till hands att använda termen transmis- sion i elmarknadslagstiftningen. En fördel med att använda transmission i stället för det vanligare överföring är också att det tydligare framgår att det handlar om en juridisk och teknisk term med en skarpt avgränsad innebörd.

31

Prop. 2017/18:237

32

Transmissionsnät i stället för ”stamledning”

Termen stamledning definieras endast genom koncessionsformen och ledningens spänning. En stamledning i ellagens mening behöver alltså inte ingå i stamnätet och användas till transmission, även om det oftast är fallet. Det finns därför anledning använda en annan term än stamledning när det gäller de ledningar som ingår i det elnät som förvaltas och drivs av Svenska kraftnät. Det finns vidare skäl som talar mot att använda en term som endast tar sikte på den enskilda ledningen. Regleringen tar inte sikte på ledningen som sådan utan på det samlade transmissionssystemet.

Termen stamledning används i ellagen dels i bestämmelser som gäller Svenska kraftnäts nättariffer och intäkter från stamnätet, dels i bestäm- melser om överklagande. När det gäller stamnätstarifferna tar bestäm- melserna i praktiken uteslutande sikte på Svenska kraftnäts intäkter från det samlade stamnätet. Intäktsramen ska t.ex. fastställas samlat för Sven- ska kraftnäts samtliga ledningar. Det finns inte någon särskild anledning att behålla termen stamledning i överklagandebestämmelserna om den tas bort ur lagtexten i övrigt.

Med hänsyn till det anförda bör termen stamledning tas bort och er- sättas med en term som avser ett överföringssystem enligt elmarknads- direktivet. Det ligger nära till hands att då använda den term som redan finns i ellagen, dvs. ”stamnät”. Med hänsyn till det som nu sagts om transmission är det dock lämpligt att i stället använda termen ”trans- missionsnät”.

Vad är ett överföringssystem?

När elmarknadsdirektivet genomfördes i Sverige var en viktig utgångs- punkt att överföringssystemet i Sverige är det stamnät som förvaltas av Svenska kraftnät (prop. 2010/11:70 s. 99).

Bestämmelser om transmissionsnät bör i framtiden inte gälla sådana ledningar med en spänning om 220 kilovolt som inte används för trans- mission. Det är angeläget att ett förtydligande i denna fråga kommer till stånd i samband med att ändringar görs i ellagens bestämmelser om intäktsram för nätverksamhet (avsnitt 7.6) och överklagande (avsnitt 9).

Energimarknadsinspektionen har förordat en annan definition än den som föreslås i promemorian och anser att den nationella lagstiftningen enligt förslaget skulle få ett snävare tolkningsutrymme än EU-rätten när det gäller vad som är ett transmissionsnät och vem som är TSO. Även

Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet anser att förslaget avviker från EU-rätten. Det underlag som finns i lagstiftningsärendet tillåter dock inte att regeringen har en annan utgångspunkt än den som gällde vid genomförandet av elmarknadsdirektivet. Det är inte heller nödvändigt för att göra de lagändringar som är motiverade när det gäller sådana stamledningar som i praktiken har regionnätsfunktion.

Energimarknadsinspektionen föreslår att transmissionsnät ska definie- ras som ”ett tekniskt sammanhängande ledningsnät, som har en spänning om 220 kilovolt eller mer och som inte ingår i det regionala distributions- nätet”. För att en sådan definition ska vara lämplig måste det dock tydlig- göras bl.a. vad som utgör det regionala distributionsnätet. Energimark- nadsinspektionen förslag till definition av regionledning utgår dock, i lik- het med promemorians förslag, från att en sådan ledning ”inte ingår i ett

transmissionsnät”. Inspektionen föreslår alltså inte någon självständig de- Prop. 2017/18:237 finition av regionledning eller regionalt distributionsnät.

Regeringen anser alltså inte att det finns skäl för att nu frångå den be- dömning som tidigare gjorts när det gäller överföringssystemet i Sverige. I ellagen bör därför transmissionsnät definieras som ett tekniskt samman- hängande ledningsnät, som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera regioner i Sverige och länkar samman det natio- nella elnätet med elnät i andra länder. Ordet ”region” har en så pass vedertagen mening att det går att använda i den aktuella definitionen utan att preciseras ytterligare (jfr 4 kap. 8 § andra stycket ellagen). Som på- pekas i avsnitt 4.3 nedan finns utrymme för att återkomma till frågan om det är motiverat exempelvis med anledning av ett avgörande i EU-dom- stolen.

Regionledning

Som redan framgått finns det utrymme för att bygga ledningar med en spänning om 220 kilovolt eller mer utanför Svenska kraftnäts lednings- nät. En ”stamledning” kan alltså i praktiken ha regionnätsfunktion. Defi- nitionen av regionledning bör därför justeras något. Med regionledning bör avses en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och inte ingår i ett transmissionsnät.

4.3Transmissionsnätsföretag

Regeringens förslag: Med transmissionsnätföretag ska i ellagen av- ses den som har nätkoncession för ledning som ingår i ett transmis- sionsnät.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Energimarknadsinspektionen avstyrker förslaget. Enligt Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet tycks defini- tionen inte vara förenlig med EU-rätten. Svenska kraftnät anser att det vore olyckligt om översynen inte kompletteras så att den juridiska problematiken kring Baltic Cable AB reds ut. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inga särskilda invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

I elmarknadsdirektivet används termen ”systemansvarig” som beteckning på elnätsföretag. Med ”systemansvarig för överföringssystemet” – på engelska ”transmission system operator” (TSO) – avses i direktivet ”varje fysisk eller juridisk person som ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, utbyggnad av överföringssystemet inom ett visst område och, i tillämpliga fall, dess sammanlänkningar till andra system och för att säkerställa att systemet på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el” (artikel 2.4).

I ellagen används i dag termen ”stamnätsföretag” som benämning på den aktör som omfattas av elmarknadsdirektivets krav på en systeman- svarig för överföringssystemet. Med stamnätsföretag avses i ellagen den

33

Prop. 2017/18:237

34

som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav (1 kap. 5 b § ellagen).

Med hänsyn till det förslag som redovisas i avsnitt 4.2 finns det skäl att använda en annan term än ”stamnätsföretag” för den som är systeman- svarig för överföringssystemet. I detta fall är det dock olämpligt att an- vända elmarknadsdirektivets terminologi i den svenska lagstiftningen. Direktivets uttryck förekommer inte i vanligt språkbruk och används inte heller inom elbranschen. Det framstår också som otympligt. ”Elnätsföre- tag” eller ”nätföretag” är de i Sverige etablerade beteckningarna på el- marknadsdirektivets ”systemansvariga”. Med hänsyn till detta framstår det som lämpligt att i lagen använda beteckningen ”transmissionsnäts- företag”.

Utgångspunkter för avgränsningen

När det aktuella termerna definieras i ellagen är en utgångspunkt att den aktör som pekas ut i sak är identisk med elmarknadsdirektivets systeman- svariga för överföringssystem. När elmarknadsdirektivet genomfördes i Sverige utgick regeringen från att det var Svenska kraftnät som fyllde rollen som TSO och omfattades av direktivets krav på effektiv åtskillnad och certifiering (prop. 2010/11:70 s. 99). Det finns utrymme för att, med beaktande av svenska förhållanden, tydligare ange vilket företag det är som avses utan att detta innebär någon skillnad i sak. Genom ett sådant förtydligande kan också klargöras att det rättsligt sett finns utrymme för mer än en TSO i Sverige.

Ett nätföretag ansvarar enligt 3 kap. 1 § ellagen för drift och underhåll och utbyggnad av sitt ledningsnät. Det är alltså inte nödvändigt att i de- finitionen särskilt ange att ett transmissionsnätsföretag ansvarar för drift och underhåll och utbyggnad av transmissionsnätet.

Förenlighet med EU-rätten

Energimarknadsinspektionen anser att promemorians förslag står i strid med EU:s elhandelsförordning, dvs. Europaparlamentets och rådets för- ordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöver- skridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003. Även Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet tar upp frågan. Energimarknadsinspektionen pekar särskilt på ett avgörande av tyska Bundesgerichtshof som gäller Baltic Cable AB.

Regeringen anser att utgångspunkten i nuläget är den bedömning som gjordes i samband med att elmarknadsdirektivet genomfördes men att det finns skäl att följa utvecklingen och återkomma till frågan om det är motiverat av exempelvis ett avgörande i EU-domstolen. I nuläget är frågan dock om en definition som svarar mot promemorians förslag kan försvåra ytterligare anpassning till EU-rätten, om en sådan visar sig vara nödvändig. I så fall finns det för närvarande inte förutsättningar att ändra ellagen när det gäller överföring av el i stamledningar. För de aktörer som i dag är verksamma på elmarknaden i Sverige innebär promemo- rians förslag inte någon ändring i praktiken. Genom förslaget skapas alltså inte några särskilda svårigheter att i framtiden göra ytterligare änd- ringar. Regeringen föreslår att med transmissionsnätföretag ska avses den som har nätkoncession för ledning som ingår i ett transmissionsnät.

Prop. 2017/18:237

4.4Certifiering av transmissionsnätsföretag

Regeringens förslag: Ett krav på certifiering ska gälla alla nätföretag som bedriver överföring av el för annans räkning genom ett transmis- sionsnät.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga särskilda invänd-

ningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Förslagen i avsnitt 4.2 och 4.3 med- för att det är nödvändigt att göra ändringar i lagen (2011:710) om certi- fiering av stamnätsföretag för el, som bör ha rubriken lagen om certifie- ring av transmissionsnätsföretag för el.

I dag får ett stamnätsföretag inte bedriva överföring av el i stamled- ningar utan certifiering (2 kap. 1 § lagen om certifiering av stamnätsföre- tag för el). Med stamnätsföretag avses den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav (1 kap. 5 b § ellagen och 1 kap. 2 § första stycket lagen om certifiering av stamnätsföretag för el). En konse- kvens av detta är att endast Svenska kraftnät omfattas av kravet. Certifie- ring är nödvändig för att Svenska kraftnät ska få bedriva överföring av el på stamnätet.

En utgångspunkt för den nuvarande regleringen är att endast Svenska kraftnät är ”systemansvarig för överföringssystemet” i Sverige och om- fattas av de krav på certifiering som finns i artiklarna 10 och 11 i elmark- nadsdirektivet. Genom propositionens lagförslag förtydligas att det finns utrymme för fler aktörer att bedriva transmission i Sverige och alltså om- fattas av certifieringskraven. Vidare används inte längre ordet ”stamled- ning” i ellagen.

Som en följd av ändringarna i ellagen bör kravet på certifiering ändras på så sätt att det gäller alla nätföretag som bedriver överföring av el för annans räkning genom ett transmissionsnät.

5Rätt att använda elnätet inom landet

Regeringens förslag: Villkoren för överföring av el ska utformas så att betald anslutningsavgift ger rätt att använda elnätet inom Sverige, med undantag för utlandsförbindelser med en spänning som under- stiger 220 kilovolt.

Regeringen ska inte längre få föreskriva att betald anslutningsavgift ger rätt att använda utlandsförbindelser.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några särskilda

invändningar mot det.

35

Prop. 2017/18:237

36

Skälen för regeringens förslag

Nuvarande bestämmelser

I 4 kap. 2 § första stycket ellagen anges att nättariffer för överföring av el ska utformas så att betald anslutningsavgift ger rätt att använda det elekt- riska nätet inom landet, med undantag för utlandsförbindelserna. Enligt paragrafens andra stycke får regeringen dock föreskriva att betald anslut- ningsavgift ger rätt att använda även utlandsförbindelserna till ett eller flera länder. Regeringen har meddelat en sådan föreskrift i 21 § elförord- ningen (2013:208). Betald anslutningsavgift för elnätet i Sverige ger rätt att använda även utlandsförbindelser med en spänning om 220 kilovolt eller mer, dvs. samtliga utlandsförbindelser på stamnätsnivå.

Elhandelsförordningen

I elhandelsförordningen, dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003, finns viktiga bestämmelser om utlandsförbindelser på stamnätsnivå. En sådan ledning benämns i förordningen ”sammanlänkning” (på engelska ”inter- connector”). Elhandelsförordningens syfte är bl.a. att fastställa rättvisa regler för gränsöverskridande elhandel och därmed stärka konkurrensen på den inre marknaden för el. Av förordningen följer bl.a. att det ska finnas harmoniserade principer för avgifter och för tilldelning av till- gänglig kapacitet för sammanlänkningar. Enligt förordningen får ett nät- företag inte ta ut någon särskild nätavgift för enskild deklarerad eltransit (artikel 14.5). Det är inte heller tillåtet att fastställa reservationspriser inom ramen för kapacitetstilldelningsmetoderna (punkten 2.9 i bilaga I).

En anpassning av de nationella bestämmelserna

En konsekvens av elhandelsförordningen är att ett nätföretag inte får ta ut särskilda avgifter för överföringen av el på utlandsförbindelser på stam- nätsnivå. Det svenska regelverket har redan anpassats till EU-förord- ningen genom bestämmelsen i 21 § elförordningen. Att anpassningen sker genom att regeringen meddelar en föreskrift om undantag från 4 kap. 2 § första stycket ellagen medför dock att det som i praktiken är en huvudregel framstår som en avvikelse. För att komma till rätta med detta bör det i ellagen anges att betald anslutningsavgift ger rätt att använda el- nätet inom landet, inbegripet utlandsförbindelserna.

Det finns emellertid också ett antal utlandsförbindelser på regionnäts- nivå, och dessa omfattas inte av elhandelsförordningens bestämmelser om sammanlänkningar. Det finns således utrymme för att även i fortsätt- ningen undanta regionledningar som är utlandsförbindelser från princi- pen att betald anslutningsavgift ger rätt att använda hela elnätet inom landet.

Avsikten med förslaget är att anpassa de svenska nationella bestäm- melserna till EU-regelverket, inte att i praktiken ändra villkoren för över- föring av el. Utlandsförbindelser med en spänning som understiger 220 kilovolt bör därför även fortsättningen vara undantagna från kravet att betald anslutningsavgift ska ge rätt att använda hela elnätet.

Föreskrifter på en lägre normnivå

Prop. 2017/18:237

Regeringen har inte meddelat några föreskrifter om att betald anslut- ningsavgift ska ge rätt att använda även utlandsförbindelser med en spän- ning som understiger 220 kilovolt. Det saknas också skäl att anta att det i framtiden kommer att finnas ett praktiskt behov av sådana föreskrifter. Normgivningsbemyndigandet i 4 kap. 2 § andra stycket ellagen bör där- för tas bort.

6Effektiva nättariffer

6.1Efterfrågeflexibilitet på en elmarknad med vind- och solkraft

På en framtida elmarknad med en högre andel variabel elproduktion i form av vind- och solkraft kommer det att bli viktigt att ta tillvara kost- nadseffektiva flexibilitetsresurser i elsystemet, exempelvis inom flexibel produktion, lagring och efterfrågeflexibilitet.

Efterfrågeflexibilitet innebär att elkunderna förändrar sin elförbrukning som svar på olika signaler. De kan exempelvis minska sin förbrukning när elnätet är hårt belastat och öka den när elpriset är lågt som en följd av stor förnybar elproduktion.

En elkund kan välja att bli mer flexibel i sin elanvändning av olika skäl. Övervägandena i propositionen tar sikte på kundens ekonomiska drivkrafter, närmare bestämt sådan prisbaserad efterfrågeflexibilitet som innebär att utformningen av avgifterna för överföring av el tillåter att kunden påverkar sin elkostnad genom att anpassa sin förbrukning efter variationer i slutkundspriset mellan timmar.

6.2Pilotprojekt och stegvis införande av nya nättariffer

Regeringens förslag: Nättariffer för överföring av el för område ska få gälla för en begränsad krets av elanvändare inom ett koncessions- område eller inom flera koncessionsområden som redovisas samlat, om det behövs för att utveckla nättariffer som främjar ett effektivt ut- nyttjande av elnätet och nätkoncessionshavaren har informerat nät- myndigheten. En sådan nättariff ska dock inte få tillämpas under en längre tid än tre år utan tillstånd av nätmyndigheten.

Nätmyndigheten ska ge tillstånd om nättariffen

är objektiv och icke-diskriminerande och har utformats på ett sätt som är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning, och

behöver tillämpas under en längre tid än tre år för att utveckla nät- tariffer som främjar ett effektivt utnyttjande av elnätet.

37

Prop. 2017/18:237 Energimarknadsinspektionens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Inspektionen föreslår att en nätkoncessionshavare ska få in- föra tariffer under en avgränsad tidsperiod för en begränsad krets av elan- vändare för att utveckla nya tariffer som syftar till ett effektivt utnytt- jande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning, utan hin- der av ellagens krav att nättarifferna ska vara objektiva och icke-diskri- minerande och utformas på ett sätt som är förenligt med ett effektivt ut- nyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning.

Remissinstanserna: Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Energiföretagen Sverige, Ellevio AB, E.ON Sverige AB och Umeå Energi Elnät AB tillstyrker förslaget. Fortum Sverige AB ser utformningen av nättariffer som viktig för att öka incitamenten för flexibilitet. Kammar- rätten i Jönköping har inget att erinra mot förslaget så länge undantaget är i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG. Kammarrätten anser att det bör framgå av lagtexten att det är en kortare tidsperiod som avses. Övriga re- missinstanser har inte några särskilda synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag

På den avreglerade delen av elmarknaden styrs produktion och använd- ning av utbud och efterfrågan. Förhållanden som styr detta avgörs i avtal mellan säljare och köpare. På monopolmarknaden kan det uppkomma be- hov av att hantera exempelvis trängsel på elnätet, vilket skulle kunna hanteras genom nättariffen.

Med nättariff avses i ellagen avgifter och övriga villkor för överföring av el och för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät (1 kap. 5 § el- lagen). Nättarifferna för överföring av el bör ge incitament till ett effek- tivt utnyttjande av elnätet genom effektiva priser. Med effektiva priser som reflekterar marginalkostnaden kommer den efterfrågeflexibilitet som finns tillgänglig till det priset att aktiveras. Avgifterna för överföring av el kan vara fasta eller rörliga och baseras på uttagen energi (kWh) eller

 

på uttagen effekt (kW) eller på kombinationer av dessa.

 

Bestämmelser om nättariffernas utformning

 

Bestämmelser om utformningen av nättariffer finns i 4 kap. ellagen. Av

 

särskilt intresse för den fortsatta framställningen är följande krav på ut-

 

formningen.

 

Som allmänna krav gäller att nättariffer ska vara objektiva och icke-

 

diskriminerade och utformas på ett sätt som är förenligt med ett effektivt

 

utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning

 

(4 kap. 1 § första stycket).

 

De flesta elanvändare är anslutna till lokalnätet, dvs. ledningsnät som

 

omfattas av nätkoncession för område. Nättariffen för överföring av el på

 

lokalnät får inte utformas med hänsyn till var inom ett koncessions-

 

område en anslutning är belägen (4 kap. 3 § första stycket). Detta innebär

 

att inom samma kundkategori ska samma tariff tillämpas för alla kunder

 

inom området. Om ett eller flera koncessionsområden slås samman helt

 

eller delvis, ska en enhetlig nättariff för det nya området börja tillämpas

38

senast tre år efter sammanslagningen (4 kap. 4 § första stycket). Krav på

en enhetlig nättariff gäller även i fråga om ett redovisningsområde, dvs. koncessionsområden som redovisas samlat (4 kap. 4 §).

Hinder för pilotprojekt och stegvis införande av nya nättariffer

Kraven på enhetliga nättariffer begränsar nätföretagens möjligheter att testa nya tariffer i mindre skala innan tarifferna erbjuds hela kundkollek- tivet. Kraven är också ett hinder för att stegvis införa nya nättariffer i ett redovisningsområde.

Pilotprojekt ger nätföretag möjligheten att prova en nättariff inom en begränsad grupp, både för eventuella justeringar och för att minska ris- kerna vid ett storskaligt införande.

Stegvis införande av nya nättariffer skulle kunna förenkla för nätföre- taget genom att behovet av informations- och utbildningsinsatser kan spridas över tiden. Med komplexa nättariffer, som ställer krav på exem- pelvis smarta mätsystem, ökar behovet ytterligare av att införa tarifferna etappvis, om mätsystemen inte redan är tillgängliga vid samtliga uttags- punkter.

Att ändra regelverket så att det blir tillåtet för nätföretagen att genom- föra pilotprojekt och införa nya nättariffer stegvis i ett redovisningsområ- de kan främja utvecklingen av effektiva tariffer. En sådan ändring under- lättar också för nätföretagen att genomföra riktade kommunikationssats- ningar i samband med införandet av nya nättariffer.

De aktuella bestämmelserna tar sikte på nättariffernas utformning, inte på den samlade nivån på avgiftsuttaget. En lagändring betyder alltså inte att det skapas utrymme för generella avgiftshöjningar.

Nättarifferna ska vara objektiva och icke-diskriminerande

Energimarknadsinspektionen föreslår att pilotprojekt och ett stegvis in- förande av nättariffer ska underlättas genom att det blir tillåtet för nät- företag att införa tariffer under en avgränsad tidsperiod för en begränsad krets av elanvändare för att utveckla nya tariffer, utan hinder av kraven i 4 kap. 1 § första stycket ellagen att nättariffer ska vara objektiva och icke-diskriminerade och utformas på ett sätt som är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elan- vändning.

Bestämmelserna i 4 kap. 1 § första stycket ellagen genomför i Sverige krav enligt elmarknadsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG) respektive energieffektivise- ringsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG). Det är tveksamt om direktiven tillåter ett sådant undantag som Energimarknadsinspektionen föreslår.

Undantag från kravet på enhetliga nättariffer

Av Energimarknadsinspektionens rapport framgår emellertid att det är kravet på enhetliga nättariffer snarare än 4 kap. 1 § första stycket ellagen som är det främsta hindret för pilotprojekt och stegvis införande av nya nättariffer. Det finns alltså utrymme för en lösning som inte innebär ett

Prop. 2017/18:237

39

Prop. 2017/18:237 avsteg från principen att nättariffer ska vara objektiva och icke-diskrimi- nerande. Enligt dagens regler är det tillåtet för ett nätföretag att under en övergångstid ha nättariffer som inte är enhetliga inom ett redovisnings- område. På ett liknande sätt går det att tillåta att nättariffer gäller för en begränsad krets av elanvändare i ett koncessionsområde eller områden som redovisas samlat, om det behövs för att utveckla nättariffer som främjar ett effektivt utnyttjande av elnätet.

Det bör i lagtexten preciseras under vilken tid en särskild nättariff får tillämpas. Om tiden är som mest tre år bör nätföretaget kunna tillämpa en sådan tariff efter att ha informerat nätmyndigheten (Energimarknadsin- spektionen). För en längre tid bör det dock krävas att Energimarknads- inspektionen ger tillstånd. För att underlätta prövningen bör det i lagen anges att tillstånd ska ges om nättariffen uppfyller kraven i 4 kap. 1 § första stycket och behöver tillämpas under en längre tid än tre år för att utveckla nättariffer som främjar ett effektivt utnyttjande av elnätet.

 

6.3

Elpriskollen

 

 

 

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen

 

bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för nätkonces-

 

sionshavare att lämna uppgift till nätmyndigheten om avgifter och

 

övriga villkor för överföring av el.

 

 

 

Energimarknadsinspektionens förslag överensstämmer delvis med

 

regeringens. Inspektionen föreslår att det i ellagen ska föreskrivas att en

 

nätkoncessionshavare till nätmyndigheten ska lämna uppgift om sina nät-

 

tariffer för överföring av el.

 

Remissinstanserna: Elsäkerhetsverket och Statens energimyndighet

 

tillstyrker förslaget. Energiföretagen Sverige och Ellevio AB instämmer i

 

förslaget att komplettera Elpriskollen med information om nättariffer.

 

E.ON Sverige AB ser positivt på förslaget att vidareutveckla Elpriskollen

 

men vill samtidigt poängtera att krav på inrapportering av data medför

 

ökade kostnader hos elnätsföretag och elhandlare, vilket måste vägas mot

 

det förväntade mervärdet för kunderna. Energidataföreningen är positiv

 

till att samtliga kostnader presenteras samlade på samma ställe. Fortum

 

Sverige AB bedömer att åtgärden kan ge kunden en bättre förståelse för

 

sin totala elkostnad. Konsumentverket framhåller att det är viktigt att det

 

tydligt framgår för kunden vilka delar som denne har möjlighet att påver-

 

ka och därmed vilka parametrar som kunden ska jämföra mellan olika

 

bolag. Oberoende Elhandlare ifrågasätter vilken nytta kunderna har av

 

att ha nättarifferna på Elpriskollen. Övriga remissinstanser har inte några

 

särskilda synpunkter på förslaget.

 

Skälen för regeringens förslag: Energimarknadsinspektionen ansva-

 

rar för webbplatsen Elpriskollen, som är en prisjämförelsesajt. Elanvän-

 

dare kan genom webbplatsen lätt få tillgång till de priser och villkor som

 

olika elleverantörer tillämpar. Under 2015 hade Elpriskollen cirka 63 500 be-

 

sök. För att Energimarknadsinspektionen ska kunna tillhandahålla full-

 

ständig information är elhandelsföretagen skyldiga att lämna uppgift till

 

inspektionen om de priser och leveransvillkor som de tillämpar för leve-

40

rans av el i en elanvändares uttagspunkt (8 kap. 11 b § ellagen).

För att effektiva nättariffer ska få avsedd verkan krävs att kunden får Prop. 2017/18:237 ökad kunskap om den totala kostnaden för el och hur den kan påverka

kostnaden. Ett sätt att underlätta för kunden är att genom Elpriskollen tillhandahålla uppgifter om avgifter och övriga villkor för överföringen av el.

Energimarknadsinspektionen föreslår en lagbestämmelse med innebör- den att ett nätföretag ska lämna uppgift till inspektionen om nättariffer för överföring av el. Av de skäl som Energimarknadsinspektionen redo- visar för förslaget framgår dock att det kan vara lämpligt att avvakta med att införa en sådan bestämmelse. Med hänsyn till att en inrapportering av nättariffer kan bli administrativ betungande om alltför många varianter av tariffer förekommer är det enligt Energimarknadsinspektionen effek- tivt om arbetet sker efter det att inspektionen har meddelat föreskrifter om hur nättarifferna ska utformas. Syftet med förslaget är att skapa rätts- liga förutsättningar för att Energimarknadsinspektionen ska kunna begära att nätföretagen lämnar in uppgifterna. Även några remissinstanser lyfter fram behovet av att undvika dubbelarbete och onödiga administrations- kostnader.

För att uppgiftsskyldigheten ska kunna anpassas till sådana förhållan- den som Energimarknadsinspektionen pekar på är det lämpligt att be- stämmelserna finns i förordning eller myndighetsföreskrifter. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör alltså kunna meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att lämna uppgift till Energi- marknadsinspektionen om avgifter och övriga villkor för överföring av el. Vid subdelegation är utgångspunkten att Energimarknadsinspektionen ska meddela föreskrifterna.

6.4

Information till elanvändarna

 

 

 

Regeringens förslag: En nätkoncessionshavare ska informera elan-

 

vändarna om hur avgifterna för överföring av el är utformade och

 

vilka möjligheter de har att påverka sina kostnader för överföring av el

 

genom att byta villkor eller genom att ändra förbrukningsmönster.

 

Energimarknadsinspektionens förslag överensstämmer i sak med re-

 

geringens.

 

 

Remissinstanserna: Elsäkerhetsverket och Statens energimyndighet

 

tillstyrker förslaget. Umeå Energi Elnät AB är positivt till att informera

 

kunderna om hur de kan främja efterfrågeflexibilitet. Energidatafören-

 

ingen ställer sig positiv till förslaget men framhåller att råden inte bör

 

vara på individnivå i ett första steg. Fortum Sverige AB anser att förslaget

 

inte rimmar med den nya marknadsmodell som är på väg att införas.

 

Övriga remissinstanser har inte några särskilda synpunkter på förslaget.

 

Skälen för regeringens förslag: Tydlig information om nättariffernas

 

utformning är avgörande för att kunder ska kunna svara på prissignaler.

 

Även inom ramen för en ”elhandlarcentrisk” marknadsmodell har nät-

 

företaget ett ansvar för att göra informationen tillgänglig.

 

Nätföretagen är i dag skyldiga att dels på begäran utan dröjsmål lämna

 

skriftlig uppgift om sin nättariff, dels offentliggöra avgifter och övriga

 

villkor för överföring av el (4 kap. 11 § ellagen). En granskning som

41

Prop. 2017/18:237 Energimarknadsinspektionen har utfört visar dock att kunderna är miss- nöjda med nätföretagens information (Ei R2016:04).

Behovet av information ökar med villkor som kan stimulera efterfråge- flexibilitet. För att prissignalerna i nättarifferna ska nå fram bättre bör nätföretagen förklara tarifferna och hur dessa tillsammans med kundens förbrukning påverkar den totala elkostnaden. Att kunderna förstår tarif- fens utformning är viktigt både för att tarifferna ska få önskat genomslag och för att skapa acceptans för de nya tarifferna. Det kan alltså bli lättare att stimulera kundernas efterfrågeflexibilitet genom nättarifferna om det införs en skyldighet för nätföretagen att informera elanvändarna om hur avgifterna för överföring av el är utformade och vilka möjligheter elan- vändarna har att påverka sina kostnader för överföring av el genom att byta villkor eller genom att ändra förbrukningsmönster.

För att nätföretagen ska lämna enhetlig information kan regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Energimarknadsinspektionen meddela närmare föreskrifter om informationsskyldigheten med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen.

7Intäktsram för nätverksamhet

7.1Förhandsprövning av nätföretagens intäkter

I 5 kap. ellagen finns bestämmelser om nätkoncessionshavarens intäkter från nätverksamheten. Bestämmelserna innebär att nätmyndigheten (Ener- gimarknadsinspektionen) ska göra en förhandsprövning av nätföretagens intäkter från nätverksamheten. De ska ses mot bakgrund av artikel 37.6 i elmarknadsdirektivet, där det föreskrivs att energitillsynsmyndigheterna ska ansvara för att i förväg fastställa eller godkänna åtminstone metoder för att beräkna eller fastställa villkoren för anslutning och tillträde till na- tionella nät, inklusive transmissions- och distributionstariffer eller deras beräkningsmetoder.

Förhandsprövningen innebär att de samlade intäkter som ett nätföretag högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod ska rym- mas inom en intäktsram. Intäkterna består främst av nätavgifter. Intäkts- ramen ska täcka skäliga kostnader för att bedriva nätverksamheten under tillsynsperioden och ge en rimlig avkastning på det kapital som krävs för att bedriva verksamheten (kapitalbas). Tillsynsperioden är normalt fyra år.

Förhandsprövningen infördes 2010, och den första tillsynsperioden började löpa den 1 januari 2012 (prop. 2008/09:141, bet. 2008/09:NU21, rskr. 2008/09:302). Vissa lagändringar gjordes inför den tillsynsperiod som tog sin början den 1 januari 2016 (prop. 2013/14:85, bet. 2013/14:NU16, rskr. 2013/14:208).

I det följande redovisar regeringen överväganden och förslag när det gäller bestämmelserna om intäktsram. Det finns skäl att se över 5 kap. el- lagen även redaktionellt och språkligt. När det gäller sådana ändringar hänvisas till avsnitt 7.2 och författningskommentaren.

42

7.2Intäktsramens storlek

Regeringens förslag: En nätverksamhet ska för en tillsynsperiod ha en bestämd intäktsram som inte ska vara större än vad som behövs för att

täcka kostnader för driften av en nätverksamhet som har likartade objektiva förutsättningar och bedrivs på ett ändamålsenligt och effek- tivt sätt,

täcka avskrivningar, och

ge en sådan avkastning på kapitalbasen som behövs för att i kon- kurrens med alternativa placeringar med motsvarande risk få tillgång till kapital för investeringar.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås att intäktsramen ska täcka skäliga kostnader för att bedriva nätverksamhet under tillsynsperioden och ge en rimlig avkast- ning på kapitalbasen.

Energimarknadsinspektionen lämnar inte något motsvarande förslag.

Remissinstanserna: Juridiska institutionen vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet anser att definitionen av rimlig avkastning bör framgå direkt av lagtexten. Övriga remissinstanser berör inte frågan sär- skilt.

Skälen för regeringens förslag

Enligt 5 kap. 6 § ellagen ska intäktsramen täcka skäliga kostnader för att bedriva nätverksamheten under tillsynsperioden och ge en rimlig avkast- ning på kapitalbasen, dvs. det kapital som krävs för att bedriva verksam- heten.

Skäliga kostnader

I 5 kap. 8 § första stycket anges att som skäliga kostnader för att bedriva nätverksamheten ska anses kostnader för en ändamålsenlig och effektiv drift av en nätverksamhet med likartade objektiva förutsättningar. Enligt paragrafens andra stycke ska kostnad för avbrottsersättning inte anses vara en skälig kostnad (se närmare avsnitt 7.5). Regeringen eller, efter re- geringens bemyndigande, Energimarknadsinspektionen får meddela yt- terligare föreskrifter om beräkning av skäliga kostnader (5 kap. 8 § tredje stycket ellagen). Sådana föreskrifter finns i förordningen (2014:1064) om intäktsram för elnätsföretag (intäktsramsförordningen) och Energimark- nadsinspektionens föreskrifter (EIFS 2015:2) om skäliga kostnader och en rimlig avkastning vid beräkning av intäktsram för elnätsföretag.

Kapitalkostnaden

Av förarbetena framgår att en rimlig avkastning motsvarar den avkast- ning som fordras för att i konkurrens med alternativa placeringar med motsvarande risk kunna attrahera kapital för investeringar (prop. 2008/09:141 s. 60 f. och 102). Frågan om hur kapitalkostnader ska beräk-

Prop. 2017/18:237

43

Prop. 2017/18:237 nas behandlas utförligt (a. prop. 67–80). För att kunna beräkna intäkts- ramen är det nödvändigt att bestämma nätverksamhetens kapitalkostnad. Kostnaden utgörs av två delar, dels kostnaden för förbrukning av de till- gångar som ingår i verksamheten (avskrivning eller kapitalförslitning), dels avkastningen på tillgångarna.

Kapitalbasen ska beräknas med utgångspunkt i de tillgångar som nät- företaget använder för att bedriva nätverksamheten, varvid hänsyn ska tas till investeringar och avskrivningar under tillsynsperioden (5 kap. 9 § första stycket ellagen). En tillgång som inte behövs för att bedriva verk- samheten ska anses ingå i kapitalbasen, om det skulle vara oskäligt mot nätföretaget att bortse från tillgången (5 kap. 9 § andra stycket ellagen).

Ellagen innehåller i övrigt inga särskilda bestämmelser om hur kapital- kostnaderna ska beräknas. Regeringen eller, efter regeringens bemyndig- ande, Energimarknadsinspektionen får meddela föreskrifter om beräk- ning av en rimlig avkastning. I intäktsramsförordningen finns bestäm- melser om bl.a. vilka tillgångar som ska anses ingå i kapitalbasen, hur tillgångarna ska värderas och hur den del av kapitalkostnaden som mot- svarar kapitalsförslitning ska beräknas.

Det görs ingen fristående skälighetsbedömning

Det åligger Energimarknadsinspektionen att ta fram en metod för beräk- ningen av intäktsram. Detta sker i enlighet med de bestämmelser som finns i ellagen och föreskrifter som ansluter till lagens bestämmelser. I samband med att intäktsramarna bestämdes för tillsynsperioden 2012– 2015 tog de allmänna förvaltningsdomstolarna ställning till om det skulle göras en fristående skälighetskontroll enligt 5 kap. 6 § ellagen. Dom- stolarna besvarade frågan nekande (se t.ex. Kammarrätten i Jönköpings dom den 10 november 2014 i mål nr 61-14). Kammarrätten i Jönköping pekade på att de bestämmelser som finns i ellagen och den anslutande förordningen utgör grunden för den skälighetsbedömning som ska göras. Om metoden utformas så att beräkningen görs i enlighet med de kriterier som anges i lagen och dess förarbeten samt förordningen, borde beräk- ningen enligt kammarrätten också ge ett resultat som överensstämmer med nämnda reglering, dvs. en intäktsram som bl.a. ger nätföretaget en skälig kostnadstäckning och en rimlig avkastning på kapitalbasen. Det fanns enligt kammarrätten inte utrymme för någon ytterligare skälighets- kontroll.

Bestämmelserna kan förtydligas

Med hänsyn till den praxis som har utvecklats står det klart att uttrycken ”skäliga kostnader” och ”rimlig avkastning” inte har fått någon själv- ständig betydelse. Av andra bestämmelser i 5 kap. ellagen och av lagens förarbeten framgår tydligt att intäktsramen ska svara mot kostnader för en ändamålsenlig och effektiv drift av en nätverksamhet med likartade objektiva förutsättningar och ge en sådan avkastning på kapitalbasen som behövs för att i konkurrens med alternativa placeringar med motsvarande risk få tillgång till kapital för investeringar. Avkastningen är en del av kapitalkostnaden, som även inkluderar avskrivningar. Regelverket skulle vinna på att detta kom till tydligt uttryck i lagtexten.

44

När det gäller nuvarande 5 kap. 6 § ellagen kan det starkt ifrågasättas Prop. 2017/18:237 om det finns anledning att använda allmänt hållna uttryck i lagtexten

samtidigt som det i bl.a. förarbetena finns mer konkreta beskrivningar av det som avses. Juridiska institutionen vid Handelshögskolan vid Göte- borgs universitet har exempelvis påpekat att begreppet rimlig avkastning definieras tydligt i författningskommentaren och anser att definitionen bör framgå av lagtexten.

Det skulle kunna invändas att orden ”skäliga” och ”rimlig” visar Ener- gimarknadsinspektionen har ett bedömningsutrymme. Det utrymme som finns kvarstår dock även om lagtexten förtydligas. Att det som i dag tyd- ligt framgår på annat sätt kommer till uttryck direkt i lagtexten innebär inte någon ändring i sak. Bestämmelsens karaktär av en allmän ram för- blir också densamma. Energimarknadsinspektionen kan utforma metoden för att beräkna intäktsramen på olika sätt inom de ramar som regleringen anger, men metoden måste utformas på ett sådant sätt att det belopp som bestäms svarar mot en sådan intäktsram som anges i bestämmelsen.

Lagrådet har synpunkter på utformningen av lagtexten när det gäller kostnaderna för driften. Lagrådsremissens lagförslag utgår i den delen från nuvarande 5 kap. 8 § första stycket ellagen (se ovan). Enligt Lagrå- det är det svårt att se att ledet ”av en nätverksamhet med likartade objek- tiva förutsättningar” tillför något utöver kravet på en ändamålsenlig och effektiv drift.

Det som lagtexten ska uttrycka är emellertid att en jämförelse ska göras med företag som bedriver nätverksamhet under likartade objektiva förut- sättningar (prop. 2008/09:141 s. 65). En sådan jämförelse är utgångs- punkten för bedömningen av om en nätverksamhet bedrivs under ända- målsenliga och effektiva former. Regeringen bedömer att lagtexten bör förtydligas i detta avseende.

Lagrådet har också pekat på att termerna avskrivningar och kapitalför- slitning inte båda bör användas i författningstexten om de har samma be- tydelse. I propositionens lagförslag används termen avskrivningar.

Med hänsyn till det anförda bör det i lagtexten uttryckligen anges att intäktsramen för en tillsynsperiod ska täcka kostnader för driften av en nätverksamhet som har likartade objektiva förutsättningar och bedrivs på ett ändamålsenligt och effektivt sätt, täcka avskrivningar och ge en sådan avkastning på kapitalbasen som behövs för att i konkurrens med alter- nativa placeringar med motsvarande risk få tillgång till kapital för investeringar.

7.3Nätföretagets skyldighet att lämna uppgifter till nätmyndigheten

Regeringens förslag: En nätkoncessionshavare ska inte vara skyldig att lämna in ett förslag till intäktsram.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Energimarknadsinspektionens förslag överensstämmer inte med re- geringens. Energimarknadsinspektionen föreslår att regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer i lagen ska bemyndigas att med-

45

Prop. 2017/18:237 dela föreskrifter om vilka uppgifter som krävs för att pröva förslaget till intäktsram och när uppgifterna ska lämnas in.

Remissinstanserna tillstyrker promemorians förslag eller har inte några särskilda invändningar mot det. Remissinstanserna tillstyrker Ener- gimarknadsinspektionens förslag eller har inte några särskilda invänd- ningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Det underlag som krävs för att be- stämma en intäktsram enligt 5 kap. ellagen måste tillhandahållas av nät- företaget. En nätkoncessionshavare ska lämna in ett förslag till intäkts- ram till Energimarknadsinspektionen tillsammans med de uppgifter som krävs för att pröva förslaget (5 kap. 2 § ellagen).

Den nuvarande bestämmelsen om uppgiftsskyldighet har utformats med utgångspunkt i antagandet att det förenklar processen om nätföre- tagen lämnar in inte bara relevanta uppgifter om sin verksamhet till Ener- gimarknadsinspektionen, utan också ett motiverat förslag till intäktsram baserat på de krav som ellagen ställer på utformningen av intäktsramen (prop. 2008/09:141 s. 34).

Skyldigheten att lämna in ett förslag till intäktsram innebär en admi- nistrativ börda för nätföretagen. För att meradministrationen ska framstå som motiverad krävs att skyldigheten underlättar Energimarknadsinspek- tionens arbete med att bestämma intäktsramen. Den praktiska erfarenhet som nu finns av tillämpningen av regelverket talar dock för att förslags- skyldigheten inte underlättar inspektionens arbete på ett sådant sätt att det motiverar regelbördan för nätföretagen. Energimarknadsinspektionen måste i praktiken göra en självständig bedömning utifrån det underlag som nätföretagen tillhandahåller utan att förslaget till intäktsram tjänar som ledning. Kravet bör därför tas bort.

I likhet med Energimarknadsinspektionen anser regeringen att det be- hövs närmare föreskrifter om vilka uppgifter som krävs för att pröva för- slaget till intäktsram och när uppgifterna ska lämnas till Energimarknads- inspektionen. Regeringen bedömer dock att sådana föreskrifter kan med- delas med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Det är alltså inte nödvän- digt att, som inspektionen föreslår, införa ett särskilt normgivningsbe- myndigande i lagen.

7.4Intäktsram när underlag saknas eller är bristfälligt

Regeringens förslag: Om en nätkoncessionshavare inte lämnar de uppgifter som nätmyndigheten behöver för att bestämma intäktsra- men, ska myndigheten bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet.

Energimarknadsinspektionens förslag överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några särskilda invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Energimarknadsinspektionen ska be-

stämma en intäktsram för ett nätföretag senast två månader innan till-

46

synsperioden börjar (5 kap. 3 § första stycket ellagen). I normalfallet har Prop. 2017/18:237 nätföretaget gett inspektionen de uppgifter som krävs för att bestämma

ramen (se avsnitt 7.3). Det kan dock inträffa att ett nätföretag inte fullgör sin skyldighet att lämna in uppgifter till grund för bedömningen. Av för- arbetena till bestämmelserna om intäktsram framgår att Energimarknads- inspektionen i den situationen får fatta beslutet på annat tillgängligt underlag (prop. 2008/09:141 s. 101). Om det underlaget senare visar sig vara bristfälligt kan detta efter omprövning medföra en ändring av beslu- tet under tillsynsperioden.

Som Energimarknadsinspektionen påpekar finns det skäl att förtydliga i lagen att en intäktsram kommer att bestämmas även om nätföretaget inte lämnar in några uppgifter eller lämnar bristfälliga uppgifter. Det bör alltså framgå av lagen att Energimarknadsinspektionen i en sådan situa- tion ska bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifter- na i ärendet.

7.5

Kvaliteten i nätverksamheten

 

 

 

Regeringens förslag: När intäktsramen bestäms ska vid bedömningen

 

av kvaliteten i nätverksamheten hänsyn få tas till avbrott i överför-

 

ingen av el även om avbrottet medför skadeståndsskyldighet för nät-

 

koncessionshavaren eller ger rätt till avbrottsersättning.

 

Kostnad för avbrottsersättning ska kunna beaktas vid bestämmandet

 

av intäktsramen.

 

 

 

Energimarknadsinspektionens förslag överensstämmer delvis med

 

regeringens. Inspektionen föreslår inte att kostnad för avbrottsersättning

 

ska kunna beaktas när intäktsramen bestäms.

 

Remissinstanserna: Tekniska verken Linköping Nät AB avstyrker

 

Energimarknadsinspektionens förslag med hänvisning till att regleringen

 

bör undvika styrsignaler på områden som är reglerade i annan lagstift-

 

ning. Energiföretagen Sverige anser att avbrott längre än tolv timmar ska

 

vara utanför intäktsregleringen eller att kostnaderna för avbrotten alterna-

 

tivt ska ingå i regleringen. Kraftringen Energi AB och E.ON Sverige AB

 

anser att kvalitetsregleringen för avbrott kortare än 12 timmar bör revide-

 

ras i stället. Om avbrott över 12 timmar inkluderas, bör kostnaden för av-

 

brottsersättning enligt Kraftringen Energi AB utgöra en del av det opå-

 

verkbara kostnaderna i intäktsregleringen. Göteborg Energi Nät AB anser

 

att om avbrott över 12 timmar ska ingå i kvalitetsregleringen måste vär-

 

deringen av avbrottskostnaderna för kundkategorierna vara rimliga och

 

kostnaden för utbetald avbrottsersättning dras av innan kvalitetsavdraget

 

görs. Alternativt kan kostnaderna för avbrottsersättning tas med i intäkts-

 

regleringen som påverkbara löpande kostnader. Övriga remissinstanser

 

tillstyrker Energimarknadsinspektionens förslag eller har inte några sär-

 

skilda invändningar mot det.

 

Skälen för regeringens förslag

 

När intäktsramen bestäms tas hänsyn till kvaliteten i nätföretagets sätt att

 

bedriva nätverksamheten (5 kap. 7 § första stycket ellagen). Ett avbrott i

 

överföringen av el ska i det sammanhanget beaktas i den utsträckning av-

47

Prop. 2017/18:237 brottet inte medför skadeståndsskyldighet eller ger rätt till avbrottsersätt- ning. Ett avbrott ger rätt till avbrottsersättning om det pågår under en sammanhängande period om minst tolv timmar (10 kap. 10 § första stycket ellagen). Nätföretagets kostnad för avbrottsersättning ska inte an- ses vara en skälig kostnad för att bedriva nätverksamheten (5 kap. 8 § andra stycket ellagen).

Energimarknadsinspektionen har i anslutning till ellagens bestämmel- ser meddelat föreskrifter om vad som avses med kvaliteten i nätkonces- sionshavarens sätt att bedriva nätverksamheten vid fastställande av in- täktsram (EIFS 2015:5). Regleringen innebär i huvudsak att nätföretaget kan få ett tillägg till eller avdrag från intäktsramen beroende på om utfallet av indikatorer för leveranssäkerhet är lägre eller högre än beräk- nade normnivåer.

Indelning i kundkategorier

Under den första tillsynsperioden (2012–2015) utgick kvalitetsregler- ingen från en enda kundgrupp. Det gjorde alltså inte någon skillnad om ett avbrott drabbade exempelvis en industrikund eller en hushållskund. Undantaget för avbrott på minst tolv timmar hade inom ramen för den regleringen liten praktisk betydelse. Energimarknadsinspektionen vidare- utvecklade dock kvalitetsregleringen inför tillsynsperioden 2016–2019 för att på ett mer noggrant sätt fånga samhällets avbrottskostnader. Detta motiverade en uppdelning av kunder i olika kundkategorier.

Kostnaderna för avbrott varierarar signifikant mellan kundkategorier- na. Kunder inom kategorierna ”handel och tjänster” och ”industri” får dels en högre värdering per effekt (kW) och energi (kWh), dels högre medeleffekter, eftersom årsförbrukningen i de kategorierna i genomsnitt är mycket högre än för t.ex. hushållskunder. Avbrottsvärderingen har sti- git markant för kategorierna handel och tjänster och industri jämfört med det tidigare kundgenomsnittet. Samtidigt har värderingen blivit betydligt lägre för hushållskunder.

Ett längre avbrott kan bli billigare för nätföretaget

En konsekvens av den nya kvalitetsregleringen är att det i fråga om vissa kundkategorier kan vara förmånligare för nätföretaget att ett avbrott varar längre än 12 timmar än att det varar en kortare tid. Det beror på att av- brottsersättningen som företaget betalar kunden blir mindre än kvalitets- avdraget från intäktsramen. En möjlig effekt av detta är att ett nätföretag prioriterar sina resurser så att fler avbrott varar minst 12 timmar. För den som drabbas av ett avbrott kan en sådan ordning framstå som svårbe- griplig.

Ett sätt att komma till rätta med problemet är att avskaffa indelningen i kundkategorier. Regeringen delar dock Energimarknadsinspektionens uppfattning att kvalitetsregleringen bör återspegla samhällets kostnader för avbrott i överföringen av el. Frågan är alltså om det trots det som nu har sagts finns skäl att behålla undantaget för skadestånd och avbrotts- ersättning.

48

Utrymmet för dubbla sanktioner

När förhandsregleringen av nättariffer infördes bedömde regeringen att det inte var motiverat att införa en ordning där ett nätföretag drabbades av dubbla sanktioner för samma avbrott i överföringen av el (prop. 2008/09:141 s. 63). Den bedömningen gjordes dock innan det blev aktu- ellt att på ett mer noggrant sätt fånga samhällets avbrottskostnader. I dag är det viktigare att se till att kvalitetsregleringen inte ger nätföretaget in- citament att tillåta långa avbrott.

Några remissinstanser har ifrågasatt om det är tillåtet att ha två olika sanktioner för samma händelse. Regeringen konstaterar att varken kvali- tetsavdraget å ena sidan eller avbrottsersättningen eller skadeståndet å den andra är sanktioner av straffrättslig karaktär. Skyldigheten att betala ersättning till enskilda grundar sig på civilrättsliga bestämmelser i 10 och 11 kap. ellagen. Något hinder för att samma underlåtenhet från nätföre- tagets sida är förenad med både offentligrättsliga och civilrättsliga sank- tioner finns inte.

Konsekvenser för nätföretagen

Energimarknadsinspektionen har bedömt att den föreslagna förändringen inte i genomsnitt kommer att leda till vare sig högre eller lägre intäkts- ramar. Kostnaden för nätföretagen är alltså inte av avgörande betydelse. I stället handlar det om att skapa tydligare drivkrafter för företagen att för- bättra leveranssäkerheten.

Undantaget för avbrott som medför skadeståndsskyldighet eller ger rätt till avbrottsersättning bör alltså upphävas. Frågan är då om det finns skäl att även upphäva den särskilda bestämmelsen om att kostnad för av- brottsersättning inte ska anses vara en skälig kostnad för att bedriva nät- verksamhet när intäktsramen bestäms.

Kostnader för avbrottsersättning

I samband med att förhandsregleringen infördes uppfattade regeringen att det var rimligt att låta avbrottsersättningen falla utanför intäktsramen med hänvisning till att det skulle försvaga drivkraften att förbättra leve- ranssäkerheten om avbrottsersättningen togs upp som en skälig kostnad (prop. 2008/09:141 s. 66 f.). Regeringen föreslår nu emellertid att de aktuella avbrotten ska beaktas vid kvalitetsbedömningen och därigenom medföra en minskning av intäktsramen. Det kommer alltså finnas incita- ment för nätföretagen att förebygga sådana avbrott vid sidan av avbrotts- ersättningen.

Energimarknadsinspektionen anser att utan bestämmelsen hade kund- kollektivet betalat enskilda kunder för elnätsföretagets brister. Samtidigt minskar emellertid intäktsramen med anledning av avbrotten, något som kommer hela kundkollektivet till del.

Regeringen bedömer att det bör finnas utrymme för en mer nyanserad bedömning när det gäller avbrottsersättning, i likhet med det som redan gäller i fråga om skadestånd till den som drabbas av elavbrott (jfr a. prop. s. 67). Även utan en särskild bestämmelse är en förutsättning för att av- brottsersättningen ska beaktas att den är en kostnad för en ändamålsenlig och effektiv drift av en nätverksamhet med likartade objektiva förutsätt- ningar. Det blir alltså inte utan vidare aktuellt att beakta kostnaden vid

Prop. 2017/18:237

49

Prop. 2017/18:237 bestämmandet av intäktsramen. Regeringen bedömer att någon särskild reglering i ellagen inte längre är nödvändig. Bestämmelsen bör alltså upphävas.

7.6Intäktsram för transmissionsnät

7.6.1Tidpunkten för bestämmande av intäktsram och tillsynsperiodens längd

Förslag: Regeringen ska inte längre ha möjlighet att meddela före- skrifter om avvikelse från bestämmelserna om tidpunkten för beslut av fastställande av intäktsram och om tillsynsperiodens längd när det gäller intäkter från stamledning.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga särskilda invänd-

ningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: I 5 kap. 5 § ellagen finns ett bemyn- digade till regeringen att meddela föreskrifter om avvikelse från bestäm- melserna om tidpunkten för beslut om fastställande av intäktsram och om tillsynsperiodens längd när det gäller intäkter från stamledning. Bemyn- digandet infördes med hänvisning till att stamnätet drivs inom ramen för ett statligt affärsverk (prop. 2008/09:141 s. 37 f.). I den numera upphävda förordningen (2010:304) om fastställande av intäktsram enligt ellagen (1997:857), den s.k. kapitalbasförordningen, fanns bestämmelser om så- dana avvikelser i fråga intäkter från stamledning. Det föreskrevs bl.a. att tillsynsperioden skulle vara ett kalenderår när det gällde intäkter från stamledningar som innehas av Affärsverket svenska kraftnät.

Vid remissbehandlingen av Energimarknadsinspektionens rapport Bättre och tydligare reglering av elnätsföretagens intäktsramar (Ei R2014:09) förordande Svenska kraftnät att verket i regleringshänseende skulle lik- ställas med övriga nätföretag. Svenska kraftnät anförde att den ekono- miska styrningen av verket numera var flerårig i så motto att det skulle uppnå avkastningskravet över en konjunkturcykel. Svenska kraftnät be- dömde inte att en fyraårig tillsynsperiod skulle vara begränsande för verkets förutsättningar att följa instruktioner och bemyndiganden från regeringen och riksdagen. En fyraårig tillsynsperiod skulle ge Svenska kraftnät möjligheter att under tillsynsperioden överföra över- eller under- skott mellan år inom tillsynsperioden, vilket skulle underlätta en stabil och långsiktig tariffutveckling och minska de administrativa kostnaderna för såväl Svenska kraftnät som Energimarknadsinspektionen.

Kapitalbasförordningen ersattes den 1 november 2014 av intäktsrams- förordningen. Den nya förordningen innehåller inga bestämmelser om avvikelser. När det gäller tidpunkten för beslut om fastställande av in- täktsram och om tillsynsperiodens längd görs således ingen skillnad mellan Svenska kraftnät och andra nätföretag. Regeringen har alltså gjort bedömningen att det inte finns skäl att ha en särskild ordning för Svenska kraftnät i dessa frågor.

50

Med hänsyn till det som nu har redovisats kan bemyndigandet i 5 kap. Prop. 2017/18:237 5 § ellagen inte längre anses svara mot något praktiskt behov. Bestäm-

melsen bör därför tas bort.

7.6.2Intäkter från transmission

Regeringens förslag: En intäktsram för intäkter från ett transmis- sionsnät ska bestämmas för nätet i dess helhet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några särskilda

invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: I dag anges i 5 kap. 24 § första stycket ellagen att intäktsramen för en nätkoncessionshavares intäkter från en stamledning ska fastställas samlat för nätkoncessionshavarens samtliga ledningar i landet med undantag för utlandsförbindelserna. Av andra stycket framgår dock att intäkterna från utlandsförbindelserna ska omfattas av intäktsramen om regeringen har meddelat en sådan föreskrift som avses i 4 kap. 2 § andra stycket ellagen, dvs. en föreskrift om att be- tald anslutningsavgift ger rätt att använda utlandsförbindelserna till ett eller flera länder.

Regeringen har meddelat en föreskrift som innebär att betald anslut- ningsavgift för elnätet i Sverige ger rätt att använda även utlandsför- bindelser med en spänning om 220 kilovolt eller mer (se avsnitt 5). Detta medför att intäktsramen för Svenska kraftnäts intäkter från stamledningar omfattar det svenska transmissionsnätet i dess helhet.

I avsnitt 5 redovisas ett förslag som innebär att betald anslutningsavgift för elnätet i Sverige alltid ska ge rätt att använda de utlandsförbindelser som hör till transmissionsnätet. Som en konsekvens av detta bör intäkts- ramen för intäkter från transmission fastställas för transmissionsnätet i dess helhet. Det bedöms inte finnas något behov av undantag från den regeln.

7.7

Omprövning av intäktsramen under

 

 

tillsynsperioden

 

 

 

Regeringens förslag: Det ska inte krävas att inverkan på intäktsramen

 

är mer än ringa för att nätmyndigheten under tillsynsperioden ska

 

ändra ramen med hänvisning till att nätkoncessionshavaren har lämnat

 

oriktiga eller bristfälliga uppgifter eller att ramen av någon annan an-

 

ledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt

 

underlag. Om en omprövning sker med hänvisning till att nätkonces-

 

sionshavaren har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter, ska in-

 

täktsramen få ökas endast om det finns särskilda skäl.

 

 

 

Energimarknadsinspektionens förslag överensstämmer delvis med

 

regeringens. Enligt inspektionens förslag krävs inte att uppgifterna eller

 

underlaget har inverkat på intäktsramens storlek. Inspektionen föreslår

 

inte någon särskild begränsning när det gäller möjligheten att öka intäkts-

51

 

 

Prop. 2017/18:237 ramen när en omprövning sker med hänvisning till att nätföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter.

Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några särskilda invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: Energimarknadsinspektionen ska under tillsynsperioden ändra en fastställd intäktsram om nätföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter eller att ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag (5 kap. 11 § 1 och 2 ellagen). I båda fallen gäller dock att felak- tigheten ska ha inverkat på intäktsramens storlek i ”mer än ringa omfatt- ning”.

Sådana felaktigheter som kan föranleda en ändring under tillsynsperio- den motiverar också en omprövning efter perioden (se även avsnitt 7.8). Vid en omprövning efter tillsynsperioden bör det inte ha någon betydelse om inverkan på intäktsramen är stor eller liten. Reglerna om omprövning bör få en mer enhetlig utformning. En omprövning under tillsynsperio- den bör alltså kunna ske om intäktsramen annars kommer att behöva ändras efter perioden. En konsekvens av detta är att en omprövning under tillsynsperioden inte bör förutsätta att felaktighetens inverkan på intäktsramen är mer än ringa.

Med hänvisning till att nätföretagen måste ha ett incitament att rap- portera korrekta uppgifter från början anser Energimarknadsinspektionen att det inte ska vara möjligt att öka intäktsramen på grund av felaktiga uppgifter. Regeringen har i stort sett samma uppfattning. Det kan dock finnas undantagsfall när det är rimligt att öka ramen trots att den blivit för liten på grund av att nätföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter. Det kan någon gång inträffa att ett nätföretag lämnar felaktiga uppgifter utan att företaget kan lastas för felaktigheten. Så kan exempel- vis vara fallet om uppgiften har blivit felaktig därför att nätföretaget litat på bristfällig information som det fått från en myndighet. Intäktsramen bör därför kunna ökas om det finns särskilda skäl.

7.8Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden

7.8.1I vilka situationer ska omprövning ske?

Förslag: Nätmyndigheten ska alltid ompröva intäktsramen efter till- synsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen ska vara större eller mindre med hänsyn till förhållanden som blivit kända efter det att den bestämdes.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens.

Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Linköping anser att det bör förtydligas om avsikten är att tillföra ett ytterligare rekvisit vid ökning av intäktsramen. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några särskilda invändningar mot det.

52

Skälen för regeringens förslag

Beslutet om fastställande av intäktsram meddelas innan tillsynsperioden har börjat och bygger därför i stora delar på historiska siffror och på prognoser för framtiden. Energimarknadsinspektionen tar efter tillsyns- periodens slut, när de faktiska förhållandena är kända, ställning till om intäktsramen ska ändras. Energimarknadsinspektionen gör då en avstäm- ning mellan de antaganden och förutsättningar som legat till grund för den i förväg fastställda intäktsramen och det faktiska utfallet. Det är t.ex. fråga om investeringar, kostnader i nätverksamheten och kvaliteten i nät- företagets sätt att bedriva verksamheten. I myndighetens tillsyn ingår också att göra en jämförelse mellan nätföretagens samlade faktiska intäk- ter och den fastställda intäktsramen.

Det är inte obligatoriskt att ompröva en intäktsram efter tillsynsperio- dens slut enligt ellagens bestämmelser. En nätkoncessionshavare får inom fyra månader efter tillsynsperiodens slut ansöka hos Energimark- nadsinspektionen om att intäktsramen för perioden ska ökas (5 kap. 12 § ellagen). Energimarknadsinspektionen ska ompröva den fastställda in- täktsramen efter tillsynsperiodens slut på eget initiativ, om det finns skäl att anta att ramen är större än vad som är motiverat av senare kända för- hållanden och avvikelsen inte är ringa (5 kap. 13 § ellagen).

Tidigare överväganden

Energimarknadsinspektionen behöver alltså inte ompröva varje intäkts- ram som kan antas vara större eller mindre än vad som är motiverat. I motiven anförs följande när det gäller omprövning på initiativ av Energi- marknadsinspektionen (prop. 2008/09:141 s. 41):

Med hänsyn till kundernas och samhällets intresse av låga tariffer och en kostnadseffektiv nätverksamhet bör nätmyndighetens utvärdering främst syfta till att klarlägga om den beslutade intäktsramen är för hög när det verkliga utfallet beaktas. Därför bör den beslutande myndig- heten kunna ompröva intäktsramen på eget initiativ bara i de fall då det kan antas att intäktsramen bör minskas. Detta gör det också möjligt att i högre grad koncentrera nätmyndighetens resurser till de fall där det är angeläget att omprövning sker. För att uppnå en effektiv resursanvänd- ning bör dock omprövning inte ske om avvikelsen från intäktsramen kan antas vara ringa.

När det gäller omprövning på ansökan av nätkoncessionshavaren anförs följande:

Den andra situationen som kan föranleda omprövning är att nätkon- cessionshavaren ansöker om att intäktsramen ska höjas. Det får antas att nätkoncessionshavaren har ett intresse av att själv kontrollera sin in- täktsram och begära omprövning om intäktsramen är för låg. En sådan ansökan behöver föregås av nätkoncessionshavaren har en rimlig tid att utvärdera om intäktsramen bör omprövas.

Regeringen tog ställning till frågan även inför tillsynsperioden 2016– 2019 och bedömde att det inte fanns skäl att ändra bestämmelserna (prop. 2013/14:85 s. 20 f.). Regeringen hänvisade till att det vid den aktuella

Prop. 2017/18:237

53

Prop. 2017/18:237 tidpunkten inte hade framkommit starka skäl för att frångå den tidigare bedömningen.

Förhållandena efter införandet av förhandsprövningen

Den första tillsynsperioden har nu löpt ut. De antaganden som ligger till grund för utformningen av omprövningsbestämmelserna har inte fullt ut visat sig svara mot de praktiska behoven. De begränsningar som finns när det gäller förutsättningarna för omprövning har införts för att möjlig- göra en effektiv resursanvändning. Det har dock visat sig vara svårt att koncentrera resurserna.

Energimarknadsinspektionen granskar samtliga intäktsramar och stäm- mer av dem mot det verkliga utfallet. Med hänsyn till bl.a. förändringar i prisläget under tillsynsperioden är detta en förutsättning för att inspektio- nen ska kunna ta ställning till om intäktsramen ska omprövas. Det är osannolikt att det finns intäktsramar som inte är större eller mindre än vad som är motiverat av de förhållanden som blivit kända efter beslutet om fastställande. De begränsningar som finns när det gäller skyldigheten att genomföra en omprövning medför inga besparingar. Mot denna bak- grund framstår vidare kravet på en ansökan om ökning av intäktramen som onödigt betungande för nätföretagen.

Den praktiska erfarenhet som nu finns talar för att det underlättar för samtliga aktörer om Energimarknadsinspektionen alltid omprövar den fastställda intäktsramen efter tillsynsperiodens slut i de fall då det finns skäl att anta att ramen är större eller mindre än vad som är motiverat av senare kända förhållanden, alltså utan ansökan och oavsett hur stor av- vikelsen är.

Till skillnad från i dag kommer ett nätföretag inte att kunna få till stånd en omprövning om Energimarknadsinspektionens inte har skäl att anta att ramen är för stor eller för liten. Mot bakgrund av det som anförts ovan bedömer regeringen att ändringen kommer att få liten eller ingen praktisk betydelse för nätföretagets möjligheter att få intäktsramen omprövad. Som framgått är det bara i rena undantagsfall som det inte finns skäl att ompröva en intäktsram efter tillsynsperioden.

7.8.2När ska intäktsramen ändras?

Regeringens förslag: Vid en omprövning efter tillsynsperioden ska intäktsramen ändras i den utsträckning det är motiverat av att det fak- tiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen.

Intäktsramen ska därutöver ändras, om

nätkoncessionshavaren har lämnat oriktiga eller bristfälliga upp- gifter och detta har inverkat på ramens storlek, eller

ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek.

Om nätkoncessionshavaren har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter, ska intäktsramen få ökas med hänvisning till felaktigheten endast om det finns särskilda skäl.

54

Energimarknadsinspektionens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Inspektionen föreslår att nätmyndigheten vid en omprövning ska kontrollera om de prognoser som legat till grund för beslutet om fast- ställande av intäktsram överensstämmer med det faktiska utfallet för pe- rioden och utgå från de uppgifter och metoder som myndigheten har an- vänt vid fastställandet av intäktsramen och som följer av det beslut som ska omprövas. Nätmyndigheten ska även ompröva intäktsramen om det framkommit att intäktsramen är för hög till följd av felaktiga uppgifter. Energimarknadsinspektionen föreslår vidare att möjligheten till s.k. följd- ändring enligt 5 kap. 15 § ellagen ska tas bort.

Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige tycker att det är själv- klart att det är den metod som slutligen fastställs av domstol som ska ligga till grund för en omprövning.

Svenska kraftnät, Energiföretagen Sverige, Kraftringen Energi AB och

Elinorr anser att korrigering med hänsyn till felaktiga uppgifter bör kunna ske i såväl sänkande som höjande riktning. Lokalkraft Sverige an- ser att i det fall det i efterhand upptäcks att det i något företags inrappor- terade värden skulle ha missats någon del av kapitalbasen så ska det vara möjligt att rätta till i efterhand.

Förvaltningsrätten i Linköping, Svenska kraftnät, Energiföretagen Sve- rige, Kraftringen Energi AB, Lokalkraft Sverige, Elinorr och Tekniska verken Linköping Nät AB avstyrker förslaget att ta bort bestämmelsen om följdändring. Sveriges advokatsamfund bedömer att frågan bör övervägas ytterligare. Skellefteå Kraft AB anser att likabehandling måste gälla vid förändring av allmängiltiga förutsättningar och borde med automatik tillämpas för alla. E.ON Sverige AB anser att vid omprövning av intäkts- ramen ska samma regelverk gälla för alla aktörer oavsett om en enskild aktör överklagar eller avstår från att överklaga.

Övriga remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inte några särskil- da invändningar mot dem.

Skälen för regeringens förslag

Energimarknadsinspektionen bestämmer intäktsramen innan tillsynspe- rioden har börjat. Beslutet bygger därför i stora delar på historiska siffror och prognoser för framtiden. Intäktsramen kan därför behöva justeras i efterhand, när de faktiska förhållandena är kända (prop. 2008/09:141

s.107).

Vid en omprövning efter tillsynsperioden ska Energimarknadsinspek-

tionen enligt dagens bestämmelser kontrollera om de antaganden som legat till grund för beslutet om fastställande av intäktsram överensstäm- mer med det faktiska utfallet under perioden (5 kap. 14 § ellagen). Vid bedömningen ska myndigheten tillämpa samma bestämmelser och utgå från de uppgifter och metoder som den har använt vid fastställandet av intäktsramen och som framgår av beslutet om fastställande.

Bestämmelserna om omprövning innebär i huvudsak att Energimark- nadsinspektionen ska ersätta de prognoser som har legat till grund för den intäktsram som bestämdes före tillsynsperioden med det faktiska ut- fallet, dvs. de verkliga förutsättningarna och omständigheterna, t.ex. ge- nomförda investeringar, antalet elavbrott, överförd energi och nätför- luster under tillsynsperioden (a. prop. s. 109).

Prop. 2017/18:237

55

Prop. 2017/18:237

56

Bestämmelserna bör förtydligas

En förhandsprövning av nätföretagens intäkter förutsätter att processen har sin tyngdpunkt i bestämmandet av intäktsramen före tillsynsperioden. Möjligheten till omprövning efter tillsynsperioden syftar inte till att en ny intäktsram ska bestämmas för perioden. En utgångspunkt ska i stället vara att den intäktsram som bestämts genom ett beslut som fått laga kraft ska ändras endast om ramen bör vara större eller mindre med hänsyn till det faktiska utfallet för tillsynsperioden, alltså sådant som inträffat efter det att ramen bestämdes. Frågor som kan behandlas uttömmande i sam- band med att ramen bestäms av Energimarknadsinspektionen eller av all- män förvaltningsdomstol efter överklagande bör som regel inte omfattas av den omprövning som ska ske efter tillsynsperioden.

Energimarknadsinspektionen hänvisar i rapporten till domar som med- delats av Förvaltningsrätten i Linköping. Förvaltningsrätten har konsta- terat bl.a. att det inte är möjligt att av det aktuella lagrummet utläsa vad som är tillåtet att korrigera genom omprövningsförfarandet. Domstolen anser att syftet med att ha en avstämning är att säkerställa att det är en korrekt intäktsram som slutligen fastställs och att detta innebär att korri- geringar av felaktigheter i kapitalbasen kan ske även efter tillsynsperio- dens slut. Förvaltningsrätten har vidare funnit att Energimarknadsinspek- tionen vid en omprövning efter tillsynsperioden ska använda metoder och uppgifter som slutligen bestämts av domstol trots att det avgörande som på detta sätt ska beaktas gäller ett annat nätföretag.

Energimarknadsinspektionen överklagade de aktuella domarna. Kam- marrätten i Jönköping har meddelat domar i målen den 8 mars 2018. Till skillnad från Förvaltningsrätten i Linköping uppfattar kammarrätten de aktuella bestämmelserna på så sätt att det inte är möjligt av vid en om- prövning efter tillsynsperioden kontrollera och eventuellt ändra på andra uppgifter än sådana som utgjorde prognoser – antaganden – vid beslutet om fastställande av intäktsram (se t.ex. Kammarrätten i Jönköpings dom i mål nr 1640-17). Kammarrätten anser dock i likhet med förvaltnings- rätten att Energimarknadsinspektionen inte till nackdel för ett nätföretag kan använda sig av sådana metoder för att beräkna och bedöma en intäktsram som en förvaltningsdomstol i en lagakraftvunnen dom funnit inte vara godtagbara (se t.ex. Kammarrätten i Jönköpings dom i mål nr 1641-17).

De allmänna förvaltningsdomstolarnas tillämpning av omprövningsbe- stämmelserna lämnar ett så stort utrymme för ändringar efter tillsyns- perioden att det finns en risk för att syftet med intäktsramarna förfelas och att regleringen i praktiken blir en efterhandsreglering. Enligt rege- ringens uppfattning bör det vid omprövningen inte kunna bli aktuellt att på nytt ta ställning till vilka metoder som ska användas för att beräkna intäktsramen. Energimarknadsinspektionen ska alltså tillämpa de meto- der som framgår av det beslut om intäktsram som gäller för det aktuella nätföretaget även om en förvaltningsdomstol har funnit att andra metoder ska tillämpas för ett annat nätföretag.

Regeringen bedömer mot bakgrund av det som framkommer i Energi- marknadsinspektionens rapport och förvaltningsdomstolarnas domar att det finns ett behov att förtydliga vilka ändringar som kan komma i fråga vid en omprövning efter tillsynsperioden. Det betyder att det bör anges

uttryckligen i lagen att intäktsramen ska ändras i den utsträckning det är motiverat av att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen.

Ändring med hänsyn till brister i det ursprungliga beslutsunderlaget

Det finns undantagsfall då det bör kunna bli aktuellt att ändra intäkts- ramen med hänvisning till felaktigheter i det ursprungliga beslutsunder- laget, trots att beslutet att bestämma intäktsram för tillsynsperioden har fått laga kraft.

Det kan vid omprövningen efter tillsynsperioden visa sig att intäkts- ramen blivit för stor med anledning av att nätföretaget har lämnat orik- tiga eller bristfälliga uppgifter. Det framstår som oskäligt i förhållande till nätföretagets kunder att Energimarknadsinspektionen i den situatio- nen inte skulle kunna minska intäktsramen för perioden. Av skäl som re- dovisas i avsnitt 7.7 bör det också kunna komma i fråga att öka ramen, trots att det är nätföretaget som tillhandahållit det bristfälliga underlaget, om det finns särskilda skäl.

Regeringen bedömer också att det kan framstå som stötande om in- täktsramen inte vid en omprövning kan ändras med hänvisning till att ramen har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag av någon annan anledning än att nätföretaget lämnat oriktiga eller brist- fälliga uppgifter.

Följdändringar

Om en allmän förvaltningsdomstol har ändrat ett beslut om intäktsram för ett nätföretag och grunden för ändring av det beslutet är tillämplig även för ett annat nätföretag, ska Energimarknadsinspektionen, efter an- sökan av det senare företaget, ompröva det beslut om intäktsram som gäller för detta (5 kap. 15 § första stycket ellagen). Som skäl för bestäm- melsen anförde regeringen att det var starkt motiverat att en sådan juste- ring kunde ske framför allt eftersom det kunde hålla nere antalet över- klaganden (prop. 2008/09:141 s. 43). En ansökan om omprövning ska ha kommit in till Energimarknadsinspektionen inom tre månader efter det att domstolens avgörande vunnit laga kraft (5 kap. 15 § andra stycket el- lagen).

Som skäl för att upphäva bestämmelserna pekar Energimarknadsin- spektionen framför allt på avgöranden från Förvaltningsrätten i Linkö- ping. Enligt Energimarknadsinspektionens tolkning innebär förvaltnings- rättens rättstillämpning att domstolen slagit fast en generell princip som innebär att inspektionen alltid ska beakta domstolsavgöranden för andra nätföretag vid en omprövning enligt 5 kap. 12–14 §§ ellagen, alltså obe- roende av om nätföretaget har ansökt om omprövning enligt 5 kap. 15 § ellagen. Bestämmelsen om omprövning enligt 5 kap. 15 § ellagen skulle således bli överflödig.

Regeringens förslag innebär att det klargörs att ändringar i intäkts- ramen efter tillsynsperiodens slut ska motiveras av sådana faktiska för- hållanden som Energimarknadsinspektionen eller de allmänna förvalt- ningsdomstolarna inte kunnat beakta när ramen bestämdes. Sedan det be- slutet fått laga kraft kan intäktsramen som regel inte ändras om det visar

Prop. 2017/18:237

57

Prop. 2017/18:237 sig att den blivit felaktig på grund av andra förhållanden än de som nämnts ovan i detta avsnitt.

Den nya utformningen av bestämmelserna om omprövning efter till- synsperioden innebär den aktuella möjligheten till följdändring fortfar- ande kan fylla en praktisk funktion när det gäller att hålla nere antalet överklaganden. Utan en uttrycklig lagreglering kan vidare frågan upp- komma om Energimarknadsinspektionen är skyldig att ompröva beslut om intäktsram enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer när det är motiverat av ny rättspraxis, utan att det krävs en särskild ansökan. Det finns alltså inte skäl att avskaffa möjligheten till följdändring enligt el- lagen.

7.9Beräkning av intäkter

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur nätkoncessionshavarnas intäkter under en tillsynsperiod ska beräknas vid avstämning mot in- täktsramen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några särskilda

invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Enligt 5 kap. 17 § ellagen får Energimarknadsinspektionen, om det finns särskilda skäl, på ansökan av ett nätföretag medge att delar av intäkter under tillsynsperioden tas med i intäktsredovisningen först för senare pe- rioder. Syftet med bestämmelsen är att undvika onödiga variationer i överföringsavgifterna (prop. 2008/09:141 s. 44). I övrigt finns det inga bestämmelser som närmare reglerar frågor om hur nätföretagens intäkter ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen. I ett par lagstiftnings- ärenden har det dock uppkommit frågeställningar som tyder på att det åtminstone i vissa fall finns behov av en tydligare reglering.

Periodisering

Energimarknadsinspektionen har i sin rapport Förslag till ändrat regel- verk för bedömning av elnätsföretagens intäktsramar – författnings- förslag inför andra tillsynsperioden 2016–2019 (Ei R2013:06) föreslagit att bestämmelserna om periodisering ändras på så sätt att anslutningsin- täkter i regleringen får periodiseras längst under det antal perioder som motsvarar den regulatoriska avskrivningstid som gäller för de anlägg- ningar som intäkterna härrör från. Som skäl för förslaget har Energimark- nadsinspektionen anfört att det förefaller rimligt att de intäkter som upp- kommer i samband med anslutningar vid tariffregleringen periodiseras under det antal perioder som motsvarar anläggningarnas avskrivningstid. Inspektionen har bedömt att en sådan matchning inte kan ske enligt de gällande bestämmelserna i 5 kap. 17 § ellagen. Detta har fått till följd att de nätföretag som periodiserar inkomster från anslutningsavgifter i sin

58

bokföring kan fördela avgifterna under fler perioder än de företag som medges en regulatorisk periodisering efter ansökan.

Regeringen har mot bakgrund av Energimarknadsinspektionens förslag och de synpunkter som kommit in under remissbehandlingen uttalat att det finns skäl att undersöka i vilken utsträckning bestämmelserna i 5 kap. 17 § ellagen svarar mot ett praktiskt behov och att det i det samman- hanget också kan finnas anledning att närmare utreda om periodiseringen bör vara frivillig eller obligatorisk (prop. 2013/14:85 s. 23).

Hanteringen av statligt stöd

Under år 2014 infördes bestämmelser som syftar till att undanröja s.k. tröskeleffekter, som försvårar anslutningen av anläggningar för förnybar elproduktion till elnätet (prop. 2013/14:156, bet. 2013/14:NU19, rskr. 2013/14:245). Lösningen innebär bl.a. att vissa av nätföretagens kostna- der för investeringar i elnätet till en början ska täckas av Svenska kraft- nät, t.ex. genom lån. Till grund för lagändringarna låg promemorian Tröskeleffekter och förnybar energi, som hade utarbetats i Regerings- kansliet.

I promemorian behandlades också frågan hur det statliga stödet till nätinvesteringarna skulle hanteras i samband med fastställandet av en intäktsram. Det anfördes att det var rimligt att investeringarna ingick i kapitalbasen i den utsträckning anslutningskunder hade tagit kapacitet i anspråk genom att ansluta anläggningar. Förslaget fick dock viss kritik under remissbehandlingen. Svensk Energi föreslog en alternativ lösning, som innebar att finansieringen från staten ansågs utgöra en intäkt hos nätföretaget i samband med tariffregleringen och att samtliga anlägg- ningstillgångar ingick till sitt fulla värde i kapitalbasen.

Regeringen har reglerat frågan om hur ett lån från Svenska kraftnät ska hanteras genom bestämmelser i 13 och 14 §§ intäktsramsförordningen. I huvudsak innebär bestämmelserna att om en anläggningstillgång har finansierats genom ett lån från staten ska nätföretagets kostnader vid beräkningen av intäktsramen anses ha minskat med ett belopp som be- räknas med utgångspunkt i lånet. Det kan dock noteras att regeringen inte hade möjlighet att införa en sådan ordning som Svensk Energi föreslagit med hänsyn till att det inte finns något normgivningsbemyndigande som tar sikte på vad som ska anses utgöra intäkter hos nätföretagen.

Behovet av reglering

Det har inte framkommit något behov av en omfattande reglering när det gäller frågan hur nätföretagens intäkter ska beräknas inom ramen för för- handsregleringen. De exempel som anförts ovan visar dock att det kan finnas ett praktiskt behov av att i enskilda delar meddela detaljerade före- skrifter. Sådana föreskrifter kan också säkerställa att nätföretagen be- handlas lika när det gäller avstämningen mot intäktsramen.

Exemplet som gäller statligt stöd visar på svårigheten att i förväg göra en mera uttömmande bedömning av när det kan finnas ett behov av detal- jerade föreskrifter. Att uteslutande reglera sådana frågor i lag är således förenat med nackdelar. Det finns inte heller något uttalat behov av att reglera frågorna om hur intäkterna ska beräknas i lag. Föreskrifter i ämnet syftar främst till att undanröja oklarheter och behöver inte vara av

Prop. 2017/18:237

59

Prop. 2017/18:237 särskilt ingripande natur. De kan vidare ofta antas vara av en mera tek- nisk karaktär (jfr t.ex. 13 och 14 §§ intäktsramsförordningen). Med hän- syn till det anförda bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om hur nätföretagens intäkter under en tillsynsperiod ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen. Sådana föreskrifter kan också ersätta den bestämmelse som i dag finns i 5 kap. 17 § ellagen.

7.10Avvikelser från intäktsramen

Regeringens förslag: Om de samlade intäkterna från nätverksam- heten under en tillsynsperiod har varit mindre än intäktsramen, ska nätmyndigheten besluta att nätkoncessionshavaren under den närmast följande tillsynsperioden från nätverksamheten får uppbära ett belopp som motsvarar underskottet. Det belopp som nätmyndigheten beslutar ska inte anses vara intäkter från nätverksamheten vid avstämning mot intäktsramen för den närmast följande tillsynsperioden. Detta ska dock gälla endast i den utsträckning intäkterna från nätverksamheten annars skulle överstiga intäktsramen.

Energimarknadsinspektionens förslag överensstämmer delvis med regeringens. Inspektionen har föreslagit att intäkter som överstigit eller understigit intäktsramen ska minska respektive öka ramen för den påföl- jande tillsynsperioden. En ökning av intäktsramen ska dock förfalla om nätföretaget inte utnyttjar beloppet senast under de två tillsynsperioder som följer på den tillsynsperiod som ökningen uppkom. Ett nätföretag vars intäkter under en tillsynsperiod överstigit intäktsramen med mer än två procent ska betala en sanktionsavgift till staten.

Remissinstanserna: Förvaltningsrätten i Linköping anser att en ny reglering bör innehålla tydliga bestämmelser om hur nätföretagets sam- lade intäkter vid avstämningen ska räknas av mot den slutliga intäkts- ramen.

Energiföretagen Sverige tillstyrker att det i lagtexten införs en uttryck- lig bestämmelse om att en underdebitering kan användas under två på- följande tillsynsperioder. Konkurrensverket, SKGS, Svenska Elnätsupp- roret avstyrker förslaget. E.ON Sverige AB motsätter sig att möjligheten till överrullning begränsas till två tillsynsperioder. SKGS anser vidare att det är centralt att de överväganden som görs kring möjligheten för nät- företagen att använda outnyttjad intäktsram inte tillåts leda till ett över- förande av överintäkter till tillsynsperioden 2020–2023. Statens energi- myndighet bedömer att förslaget att en ökning av intäktsramen förfaller kan innebära ökade finansiella belastningar på kundkollektivet och bör analyseras mera. Svenskt Näringsliv upplever skälen för förslaget som otydliga och har svårt att förstå vilka risker som anses motivera att det behöver vara möjligt att ta ut outnyttjade intäktsramar under så lång tid efter tillsynsperiodens slut. Villaägarnas Riksförbund anser att i de fall nätföretaget tar ut mindre än vad intäktsramen medger bör överskottet inte kunna tas med till nästa period annat än i undantagsfall och efter sär- skild prövning av Energimarknadsinspektionen.

60

Energiföretagen Sverige, Elinorr, Tekniska verken Linköping Nät AB Prop. 2017/18:237 och Göteborg Energi Nät AB avstyrker förslaget om sanktionsavgift.

Förvaltningsrätten i Linköping har inte något att erinra mot att det införs ett tydligt incitament för nätföretagen att följa sin fastställda intäktsram men anser att det bör utredas vidare om sanktionsavgift är en lämplig lös- ning. SKGS anser att sanktionsavgiften endast kan fungera som ett effek- tivt kundskydd om den faktiskt kan tillse att nätföretagen följer sina in- täktsramar. Svenskt Näringsliv anser att sanktionsavgift på lämplig nivå för den som inte följer reglerna skulle kunna vara ett incitament för el- nätsbolagen att följa sina tilldelade intäktsramar. Sveriges advokatsam- fund anser att den föreslagna regeln bör utredas närmare och förslagen i denna del förtydligas. Riksbyggen ställer sig försiktigt positivt till före- slagen sanktionsavgift för det fall att nätföretaget upprepade gånger tar ut för höga avgifter från kund men anser att detta bör följas upp för att säkerställa att detta inte hör till vanligheterna då det i så fall skulle kunna innebära att pengar överförs från drabbade kunder till staten. Skellefteå Kraft AB, Kraftringen Energi AB, Lokalkraft Sverige och E.ON Sverige AB anser att det är bättre om en eventuell sanktionsavgift tillfaller kun- derna.

Övriga remissinstanser tillstyrker förslagen eller har inga särskilda in- vändningar mot dem.

Skälen för regeringens förslag

Om ett nätföretags samlade intäkter från nätverksamheten under tillsyns- perioden har avvikit från intäktsramen, ska enligt dagens bestämmelser det belopp med vilket intäkterna överstigit eller understigit intäktsramen minska respektive öka ramen för den påföljande tillsynsperioden (5 kap. 20 § ellagen). Nätföretaget kan dock inte samla på sig flera tillsynsperio- ders underskott (prop. 2008/09:141 s. 112).

Förenklad hantering av belopp som understiger intäktsramen

Det finns skäl att förtydliga hur underskott under en tillsynsperiod ska hanteras. Att en avvikelse från intäktsramen föranleder en ändring av en redan beslutad intäktsram kan medföra komplikationer, eftersom änd- ringen ska beaktas i andra sammanhang, t.ex. vid en omprövning efter den nya tillsynsperioden. Vid underdebitering är detta en onödigt kom- plicerad lösning. Därför vore det bättre om nätföretaget under den när- mast följande tillsynsperioden i stället fick uppbära beloppet utan att det anses omfattas av intäktsramen för den nya tillsynsperioden. Då skulle intäktsramen för den perioden inte behöva justeras. En sådan förenkling skulle inte väsentligt förändra förutsättningarna för att utnyttja under- skottet jämfört med den gällande bestämmelsen.

Längre tid att utnyttja underskottet

Energimarknadsinspektionen föreslår att det ska vara möjligt för nätföre- taget att utnyttja ett underskott under de två tillsynsperioder som följer period då underskottet uppstod. Inspektionen motiverar detta bl.a. med hänvisning till sitt förslag till ändringar i intäktsramsförordningen. För att

komma tillrätta med osäkerheten i de prognoser som används när kalkyl-

61

Prop. 2017/18:237 räntan fastställs på förhand och för att säkerställa att kalkylräntan varken över- eller underskattas föreslår Energimarknadsinspektionen att vissa parametrar först fastställs med prognoser och sedan ersätts med verkligt utfall vid tillsynsperiodens slut. Energimarknadsinspektionen bedömer att nätföretagen har goda möjligheter att göra tillförlitliga prognoser av avkastningen men att förslaget, om det genomförs, skapar en viss osäker- het för nätföretagen. Förslaget till ändringar i intäktsramsförordningen bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Konsekvenserna av att tillåta en ”överrullning” av underskott under två tillsynsperioder bör analyseras ytterligare. Regeringen bedömer att nät- företagen bör utnyttja eventuella underskott som uppstår under tillsyns- perioden 2016–2019 under den närmast följande tillsynsperioden utan möjlighet till fortsatt överrullning. Det kan dock finnas skäl att välja en annan ordning för tiden därefter. Regeringen avser att följa utvecklingen och kan återkomma till frågan när den är aktuell.

Sanktioner

Om ett nätföretags samlade intäkter från nätverksamheten under tillsyns- perioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska ett överdebiteringstillägg minska intäktsramen för den påföljande tillsyns- perioden (5 kap. 21 § ellagen). Energimarknadsinspektionen föreslår att det i stället ska införas en sanktionsavgift för företag som överskrider in- täktsramen. Enligt inspektionen är det en brist i systemet att överdebite- ringstillägget inte innebär en faktisk skyldighet att återbetala avvikelsen.

Det har hittills inte framkommit starka skäl att anta att nätföretagen inte kommer att respektera intäktsramarna. Energimarknadsinspektionen konstaterar i rapporten att det efter en tillsynsperiod inte är möjligt att avgöra om något nätföretag utnyttjar bristen i systemet. En sanktions- avgift kan vidare vara olämplig bl.a. med hänsyn till att det är först efter tillsynsperiodens slut som det med säkerhet går att avgöra om nätföre- tagets intäkter överstiger intäktsramen. Om det krävs ytterligare incita- ment för att nätföretaget ska respektera intäktsramen kan andra lösningar vara att föredra framför en sanktionsavgift som tillfaller staten, exempel- vis återbetalning till nätkunderna.

Det kan dock finnas skäl att införa nya påtryckningsmedel, om det i framtiden visar sig att nätföretag inte sänker sina avgifter på ett sätt som svarar mot överdebitering under den tidigare tillsynsperioden och beslu- tat överdebiteringstillägg. En möjlighet är att införa en uttrycklig återbe- talningsskyldighet, en annan att se över Energimarknadsinspektionens förutsättningar att tvinga fram avgiftssänkningar genom förelägganden (jfr 12 kap. 3 § ellagen). I nuläget bedömer regeringen emellertid att det inte finns skäl att föreslå nya sanktioner.

62

7.11Förseningsavgift

Regeringens förslag: En nätkoncessionshavare ska betala en försen- ingsavgift på 100 000 kronor till staten, om koncessionshavaren inte inom den tid som anges i verkställighetsföreskrifter lämnar de upp- gifter som behövs för att bestämma intäktsramen. Om uppgifterna inte har kommit in inom två månader från det att nätmyndigheten skickade ett meddelande till nätkoncessionshavaren med information om be- slutet att ta ut avgiften, ska koncessionshavaren betala en ny förse- ningsavgift på 100 000 kronor.

En förseningsavgift ska efterskänkas helt eller delvis, om under- låtenheten är liten med hänsyn till de uppgifter som nätmyndigheten behöver för att bestämma intäktsramen eller till förseningens längd.

Förseningsavgiften ska efterskänkas helt, om

underlåtenheten är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som nätkoncessionshavaren inte har kunnat råda över, eller

det annars är oskäligt att ta ut den.

Energimarknadsinspektionens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Inspektionen föreslår att förseningsavgiften ska be- stämmas i det enskilda fallet och vara högst 100 000 kronor. Inspektion- en föreslår inte att det ska vara möjligt att efterskänka avgiften om under- låtenheten är ringa.

Remissinstanserna: Energiföretagen Sverige tillstyrker att det införs en förseningsavgift men framhåller att avgiften inte får leda till att elnäts- företag bestraffas för förseningar som ligger utanför deras kontroll och anser att det bör utredas närmare vad som ska gälla om ett elnätsföretag kommer in med uppgifter som inte är fullständiga. Förvaltningsrätten i Linköping anser frågan om det finns ett behov av att ändra de nuvarande reglerna bör analyseras vidare. Om avsikten är att avgiften ska skifta från fall till fall bör enligt förvaltningsrätten den nuvarande ordningen med vitessanktion behållas. Förvaltningsrätten anser vidare att om förslaget genomförs bör det utformas på så sätt att en ny avgift ska tas ut om nät- företaget inte har lämnat uppgifter inom den tid som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har föreskrivit. Övriga remiss- instanser tillstyrker förslaget eller har inte några särskilda invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Som redan nämnts är ett nätföretag skyldigt att lämna de uppgifter till Energimarknadsinspektionen som myndigheten behöver för att bestäm- ma intäktsramen (avsnitt 7.3). Energimarknadsinspektionen har meddelat närmare föreskrifter om sådan uppgiftsskyldighet (EIFS 2015:1).

Energimarknadsinspektionen måste bestämma intäktsramen senast två månader innan tillsynsperioden börjar. Om ett nätföretag inte lämnar in uppgifter i tid försvåras inspektionens arbete på ett sätt som inte är god- tagbart. Regeringen föreslår att det ska förtydligas att Energimarknads- inspektionen i sådana situationer ska bestämma en intäktsram som fram-

Prop. 2017/18:237

63

Prop. 2017/18:237 står som skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet (avsnitt 7.4). Det är dock en situation som bör undvikas så långt det är möjligt.

Sanktioner enligt gällande bestämmelser

Energimarknadsinspektionen har i dag inte något effektivt påtrycknings- medel för att kräva in uppgifter från nätföretagen inför bestämmandet av intäktsramen. Myndigheten kan förelägga nätföretaget att lämna in upp- gifterna, och föreläggandet får förenas med vite (12 kap. 3 § första stycket ellagen). Det är dock en åtgärd som tar tid i anspråk och fungerar dåligt med hänsyn till de tidsramar som gäller för att bestämma intäkts- ramen. Energimarknadsinspektionens praktiska erfarenhet är att det tar mellan fyra och fem månader att få in uppgifter genom ett föreläggande. Vitessanktionen är alltså inte effektiv för att komma till rätta med pro- blemet.

Skyldighet att betala förseningsavgift

I ellagen finns bestämmelser om förseningsavgift för nätföretag som inte ger in sådan årsrapport och sådant revisorsintyg som anges i förord- ningen (1995:1145) om redovisning av nätverksamhet (12 kap. 7–13 §§ ellagen). Nätföretaget ska enligt huvudregeln betala en förseningsavgift på 10 000 kronor om handlingarna inte har kommit in till Energimark- nadsinspektionen inom sju månader från räkenskapsårets utgång. Där- efter kan företaget bli skyldigt att betala nya avgifter om handlingarna fortfarande inte kommer in till inspektionen, först med 10 000 kronor och andra gången med 20 000 kronor.

Även när det gäller bestämmandet av intäktsram framstår en försen- ingsavgift som ett mer verksamt medel än ett vitesföreläggande för att se till att nätföretagen lämnar in det nödvändiga underlaget och gör det i tid. Bestämmelser om detta bör införas, och de bör i stora drag ha samma ut- formning som 12 kap. 7–13 §§ ellagen. Nätföretaget bör bli skyldigt att betala en förseningsavgift till staten om det inte i rätt tid lämnar in de uppgifter som Energimarknadsinspektionen behöver för att bestämma in- täktsramen. En utgångspunkt är då att tiden för att lämna in uppgifterna kommer att anges i verkställighetsföreskrifter. Det är också nödvändigt att i verkställighetsföreskrifter förtydliga vilka uppgifter som krävs.

Förseningsavgiftens storlek

Energimarknadsinspektionen förslag innebär att förseningsavgiftens be- lopp ska bestämmas från fall till fall. Energimarknadsinspektionen utgår från att storleken på avgiften bör vara jämförbar med de vitesbelopp som tillämpas när nätföretag föreläggs att komma in med uppgifter. Beloppen bestäms med beaktande av företagets storlek och uppgår till maximalt 100 000 kronor för ett stort nätföretag och 25 000 kronor för ett mindre nätföretag. Energimarknadsinspektionen konstaterar dock att det är svårt att i lag fastställa gränsvärden för en viss nivå för en förseningsavgift.

En ordning med förseningsavgifter kan antas vara effektivare och mer lättillämpad om avgiften tas ut med ett standardiserat belopp utan att hänsyn tas till exempelvis företagets storlek. Regeringen föreslår att för- seningsavgiften ska vara 100 000 kronor. Det kan dock uppkomma situa-

64

tioner då det inte är motiverat med en så hög förseningsavgift. Detta bör Prop. 2017/18:237 hanteras genom att Energimarknadsinspektionen får efterskänka avgiften.

Det bör vara möjligt att efterskänka avgiften om endast en mindre del av de nödvändiga uppgifterna saknas eller om förseningen är liten. I så- dant fall bör Energimarknadsinspektionen kunna efterskänka försenings- avgiften helt eller delvis beroende på graden av underlåtenhet.

I likhet med det som föreskrivs i 12 kap. 11 § första stycket ellagen bör en förseningsavgift efterskänkas helt om nätföretagets underlåtenhet är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som företaget inte har kunnat råda över eller om det annars är oskäligt att ta ut avgiften. Med hänsyn till att den förseningsavgift som nu föreslås är betydligt högre än den som tas ut enligt 12 kap. ellagen bör det inte krävas att oskäligheten är uppenbar på det sätt som anges i 12 kap. 11 § första stycket andra meningen.

7.12Tidsfrister för tarifftillsyn

Regeringens förslag: Bestämmelserna om tidsfrister för tillsyn över nättariffer ska upphävas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inte några särskilda

invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag: I 12 kap. 3 a § ellagen finns bestäm- melser om tidsfrister för Energimarknadsinspektionens tillsyn över ett nätföretags nättariff. Om Energimarknadsinspektionen avser att utöva tillsyn över ett nätföretags nättariff ska företaget underrättas om detta inom ett år efter utgången av det räkenskapsår som nättariffen avser. Om nätföretaget har lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter, som haft avgörande betydelse för Energimarknadsinspektionens beslut att inte utöva tillsyn, är det dock tillräckligt att underrätta nätföretaget inom fem år. Energimarknadsinspektionen får inte meddela ett föreläggande som avser ett nätföretags nättariff för ett visst räkenskapsår om inte myndig- heten har underrättat företaget inom tidsfristen.

När bestämmelserna i 12 kap. 3 a § ellagen infördes fanns ingen för- handsprövning av nättariffer, utan tariffprövningen skedde i efterhand. Den form av tarifftillsyn som regleras i 12 kap. 3 a § ellagen har förlorat sin praktiska betydelse i och med införandet av en förhandsprövning. Bestämmelserna om tidsfrister för tillsynen bör därför upphävas.

65

Prop. 2017/18:237

8Avbrytande av överföringen av el till konsumenter

8.1Förutsättningarna för att avbryta överföringen av el

Regeringens förslag: Överföringen av el till en konsument ska få av- brytas på grund av en betalningsförsummelse endast om betalningen avser överföring eller leverans av el.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga särskilda invänd-

ningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

När det gäller avbrytande av överföringen av el gäller i dag följande (11 kap. 3 och 4 §§ ellagen).

Överföringen får avbrytas på grund av konsumentens försummelse en- dast om försummelsen är att betrakta som ett väsentligt avtalsbrott. Innan överföringen avbryts ska konsumenten uppmanas att inom viss skälig tid vidta rättelse. Om avtalsbrottet består i att konsumenten försummat att betala för överföring eller leverans av el, ska konsumenten dessutom sedan tiden för rättelse gått ut uppmanas att betala inom tre veckor från det att den delgetts uppmaningen. Socialnämnden ska samtidigt under- rättas om förhållandena.

Om konsumenten vidtar rättelse eller, i fall av betalningsförsummelse, socialnämnden åtar sig betalningsansvar för skulden får överföringen inte avbrytas. Överföring av el får inte heller avbrytas i anledning av en for- dran som är föremål för tvist. Vidare får inte överföringen avbrytas om omständigheterna ger anledning att befara att ett avbrott skulle medföra ej obetydlig personskada eller omfattande sakskada. Det gäller dock inte om konsumenten handlar otillbörligt.

Krav på betalning för annat än el

En konsument kan bryta mot avtalet med nätföretaget eller elhandels- företaget på olika sätt. Den vanligaste försummelsen får antas vara att konsumenten inte betalar för överföringen eller för den levererade elen. När det gäller betalningsförsummelser är det också en naturlig utgångs- punkt att avbrytande av överföring av el bör komma i fråga endast när försummelsen gäller betalningen för överföring eller leverans.

Datainspektionen har granskat de åtgärder som elföretag vidtar för att driva in konsumenters obetalda fordringar. Resultatet av granskningen redovisas i rapporten Elbolagens indrivning av konsumenters obetalda el- fordringar (Datainspektionens rapport 2014:1). Granskningen visar på

flera allvarliga brister i elföretagens indrivningsrutiner.

66

Datainspektionens granskning visar att det händer att elföretag kräver Prop. 2017/18:237 att konsumenten ska betala även för annat än själva elen eller över-

föringen av den för att företaget inte ska koppla från elen. Det kan t.ex. handla om fordringar för annat än el, ersättning för kostnader som har uppkommit under indrivningsförfarandet och förskottsbetalning för ännu inte levererad el. Datainspektionen anser att konsumenten på detta sätt utsätts för en otillbörlig påtryckning och rekommenderar att hot om att frånkoppla elen bara bör omfatta fordringar som gäller själva överfö- ringen eller leveransen av el.

Ett förtydligande av när överföringen kan avbrytas på grund av en betalningsförsummelse

Datainspektionens granskning visar att bestämmelserna bör förtydligas när det gäller förutsättningarna för att avbryta överföringen av el på grund av konsumentens avtalsbrott. Det bör uttryckligen framgå att över- föringen av el får avbrytas på grund av en betalningsförsummelse endast om betalningen avser överföring eller leverans av el.

8.2Ersättning för kostnader

Regeringens förslag: Det ska förtydligas att nätkoncessionshavarens och elleverantörens särskilda rätt till ersättning för kostnader endast gäller kostnader för uppmaningar och information till konsumenten, meddelanden till socialnämnden och avstängningsåtgärden.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inga särskilda syn-

punkter på det.

Skälen för regeringens förslag: Det är reglerat i lag vilka kostnader för indrivning som en borgenär kan kräva att gäldenären ersätter. Be- stämmelser om detta finns i lagen (1981:739) om ersättning för inkasso- kostnader m.m. Utöver den ersättning som regleras i den lagen har nät- företaget och elhandelsföretaget rätt till skälig ersättning av konsumenten för kostnader som föranleds av åtgärder som nämns i 11 kap. 3 och 4 §§ ellagen (11 kap. 5 § ellagen). Det som avses är kostnader för uppma- ningar och underrättelser till konsumenten och meddelanden till social- nämnden, delgivningsförfarandet samt själva avstängningsåtgärden (prop. 1996/97:136 s. 189).

Datainspektionens granskning av elföretagens indrivningsåtgärder visar att det finns brister när det gäller företagens krav på ersättning för kostnader. Ett av de inspekterade elföretagen debiterade konsumenten en avgift för ett meddelande om frånkoppling som inte föreskrivs i lagen. Ett annat företag tog ut ersättning av konsumenten för muntliga avbetal- ningsplaner. Datainspektionen konstaterar att det strider mot god in- kassosed att debitera sådana kostnader. Den framhåller att det endast är för sådana kostnader som tas upp i lagen om ersättning för inkasso- kostnader m.m. eller i ellagen som elföretaget har rätt att kräva ersättning av konsumenten.

67

Prop. 2017/18:237 Granskningen visar att det finns ett behov av att förtydliga i lagtexten vilka kostnader som omfattas av nätföretagets och elhandelsföretagets rätt till ersättning. Det bör alltså anges att rätten till ersättning endast gäller kostnader för uppmaningar och information till konsumenten, meddelanden till socialnämnden och själva avstängningsåtgärden.

8.3Skyldighet att informera myndighet om avbrytande av överföringen av el

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för nätkonces- sionshavare att informera en myndighet om avbrytande av över- föringen av el till elanvändare och skälen till avbrytandet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Elinorr avstyrker förslaget. Datainspektionen på- pekar att en rapporteringsskyldighet, om den innefattar personuppgifter, kommer att bedömas mot bakgrund av dataskyddsförordningen, dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av per- sonuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upp- hävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning). Sveriges advokatsamfund anser att underrättelseskyldigheten i vissa delar bör reg- leras genom lag. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några särskilda invändningar mot det.

Skälen för förslaget: Datainspektionens undersökning visar att det förekommer att elföretag använder möjligheten att stänga av elkunder på ett otillbörligt sätt vid indrivningen av fordringar. Undersökningen är dock inte så omfattande att det går att dra några slutsatser om hur vanligt det är.

Det kan i framtiden visa sig motiverat att undersöka närmare hur vanligt det är att överföringen el till konsumenter avbryts utan att det finns rättsliga förutsättningar för det. En sådan undersökning förutsätter kunskap dels om hur vanligt det är att kunder stängs av, dels om skälen till att överföringen avbryts. Undersökningen underlättas av om nätföre- tagen, som har tillgång till den aktuella informationen, är skyldiga att informera den myndighet som övervakar frågan.

Föreskrifter om informationsskyldighet kan också underlätta för Ener- gimarknadsinspektionen att fullgöra sina uppgifter enligt artikel 37.1 j i elmarknadsdirektivet. Inspektionen ska i sin egenskap av nationell till- synsmyndighet övervaka graden och effektiviteten av marknadsöppnande och konkurrens på grossist- och konsumentnivå bl.a. när det gäller an- delen kunder som får sina leveranser avstängda.

Skyldigheten att informera exempelvis Energimarknadsinspektionen är inte av sådan karaktär att den behöver regleras i lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör mot denna bakgrund få möj- lighet att meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att informera en myndighet om avbrytande av överföringen av el till en elanvändare

och skälen till avbrytandet. Som Datainspektionen påpekar bör man i

68

samband med att föreskrifter meddelas bedöma bl.a. om det är nödvän- Prop. 2017/18:237 digt med rapportering på individnivå eller om syftet kan uppnås genom

att enbart avidentifierad statistik rapporteras in. För att syftet med rappor- teringen ska tillgodoses krävs inte att företagen rapporterar varje gång överföringen av el till en konsument avbryts. Det finns alltså inte skäl att anta att skyldigheten medför en stor administrativ börda för nätföretaget på det sätt som Elinorr förutsätter.

9Överklagande

Regeringens förslag: Regeringen ska inte pröva överklaganden i kon- cessionsfrågor som gäller ledningar som varken ingår i transmissions- nät eller är utlandsförbindelser.

Nätmyndighetens beslut i frågor om nätkoncession, med undantag för de beslut som får överklagas till regeringen, och om återställnings- åtgärder ska få överklagas till mark- och miljödomstol. Beslut att inleda en omprövning av nätkoncession för linje ska dock inte få över- klagas.

Andra beslut av en förvaltningsmyndighet enligt ellagen ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Den systemansvariga myndighetens beslut att beordra en ökning eller minskning av produk- tionen av el eller begränsning eller avbrytande av överföringen av el ska dock inte få överklagas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens utom när det gäller nätmyndighetens beslut i ärenden om omprövning av en intäktsram under tillsynsperioden efter ansökan av nätkoncessionshavaren. Enligt promemorians förslag ska sådana beslut inte få överklagas.

Remissinstanserna: Göta hovrätt hade gärna sett att man kunnat ta ett större grepp och övervägt om det är möjligt att åstadkomma en mera enhetlig överklagandeordning. Hovrätten ställer sig tvekande till försla- get om överklagandeförbud. Kammarrätten i Jönköping konstaterar att överklagandeförbudet när det gäller omprövning av en intäktsram under tillsynsperioden kan medföra en rättsförlust för elnätföretag beroende på hur bestämmelserna tolkas. Domstolsverket hade med fördel sett att frå- gan om beslutens överklagbarhet hade belysts ytterligare i promemorian. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inte några särskilda invändningar mot det.

Skälen för regeringens förslag

Enligt ellagen gäller olika bestämmelser om överklagande för beslut i koncessionsfrågor enligt 2 kap. och övriga beslut enligt lagen.

I 13 kap. 5 och 6 §§ finns bestämmelser om överklagande av särskilt angivna beslut i frågor om nätkoncession. Nätmyndighetens, dvs. Energi- marknadsinspektionens, beslut i frågor som avser en stamledning ska överklagas till regeringen i ärenden om meddelande av nätkoncession,

bindande besked, medgivande av undantag från kravet på nätkoncession,

69

Prop. 2017/18:237 medgivande att bygga eller använda en elektrisk starkströmsledning innan nödvändig nätkoncession har meddelats och medgivande att bygga en transformator- eller kopplingsstation, förlängning av en nätkonces- sions giltighetstid, omprövning av en nätkoncession för linje, ändring eller upphävande av villkor för nätkoncession, tillstånd till överlåtelse av nätkoncession, förlängning av tiden för färdigställande av ledning samt tillstånd att tillfälligt ta en ledning ur bruk. Beslut att inte inleda ett om- prövningsförfarande efter ansökan överklagas till regeringen om ärendet avser en stamledning eller en regionledning som är en utlandsförbindel- se. Övriga beslut får överklagas till mark- och miljödomstol.

I 13 kap. 7 § ellagen anges att beslut enligt en rad angivna bestämmel- ser i lagen ska överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Hit hör bl.a. beslut av Energimarknadsinspektionen i fråga om intäktsram, beslut av en tillsynsmyndighet om förelägganden och beslut av den systeman- svariga myndigheten (Affärsverket svenska kraftnät) om ersättning till den som myndigheten har beordrat att öka eller minska produktionen av el.

Enligt 13 kap. 8 § ellagen får andra beslut enligt lagen än de som anges i 13 kap. 6 och 7 §§ inte överklagas till domstol. Regeringen kan dock med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om överkla- gande till regeringen av andra beslut än de som anges i 13 kap. 5–7 §§. Regeringen har meddelat sådana föreskrifter i fråga om Energimarknads- inspektionens beslut om bindande besked enligt 3 kap. 20 och 21 §§ el- lagen. Sådana beslut får enligt 29 § elförordningen överklagas hos reger- ingen.

Överklagande till regeringen av beslut i koncessionsfrågor

Frågan om till vilka instanser beslut i olika frågor ska överklagas var föremål för grundliga överväganden i samband med att bestämmelserna om prövning av nätkoncession fick sin nuvarande utformning (prop. 2012/13:70 s. 28–36 och 66–68). I huvudsak finns inte skäl att frångå den bedömning som regeringen gjorde då. I anknytning till de ändringar som föreslås i avsnitt 4.2 finns dock skäl att se över bestämmelserna om överklagande till regeringen av koncessionsbeslut som gäller stamled- ningar, dvs. ledningar med en spänning om 220 kilovolt eller mer.

Stamledningar ingår normalt i transmissionsnätet. De är i sådana fall av så central betydelse för samhällsekonomin att det är starkt motiverat att överklaganden i koncessionsfrågor prövas av regeringen (jfr a. prop. s. 30). Det finns dock inte något rättsligt eller praktiskt hinder för att en- staka ledningar på de aktuella spänningsnivåerna ingår som en del i ett regionnät (se avsnitt 4.2).

De överväganden som ligger till grund för dagens ordning tar sikte på sådana ledningar som ingår i transmissionsnät. Ledningar som ingår i region- eller lokalnät kan inte anses ha en sådan samhällsekonomisk be- tydelse att det är motiverat att regeringen, snarare än mark- och miljö- domstol, prövar koncessionsfrågan efter överklagande. Regeringen bör i framtiden pröva överklaganden när det gäller ledningar som ingår i trans- missionsnät.

70

Överklagbarhet

Bestämmelserna i ellagen reglerar inte endast till vilken instans ett över- klagande ska ske utan även frågan om överklagbarhet. Bestämmelserna fick sin nuvarande utformning år 2013. Regeringen konstaterade att det i lagstiftningsärendet saknades underlag som möjliggjorde en fullständig översyn av överklagandebestämmelserna i ellagen (prop. 2012/13:70 s. 37).

Inom ramen för arbetet med att ta fram promemorian har det varit möjligt att göra en samlad genomgång av vilka beslut enligt elmarknads- lagstiftningen som bör gå att överklaga. Det finns fördelar med att ersätta uppräkningen av överklagbara beslut med generellt utformade överkla- gandebestämmelser. Den viktigaste fördelen är att det tydligare framgår att lagens bestämmelser är förenliga med domstolarnas praxis och Euro- parättens krav när det gäller överklagbarhet. Bestämmelserna om över- klagande kan också bli mer lättillgängliga. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att överklagandebestämmelserna ska ges en mer generell ut- formning. I allmänhet kan de allmänna riktlinjer för när ett beslut anses överklagbart som utbildats i praxis vara tillräckliga för att förhindra omotiverade prövningar hos domstol (jfr a. prop. s. 161 f.).

Det finns emellertid fall där lagstiftarens avsikt varit att ett beslut inte ska gå att överklaga utan att detta självklart kan sägas följa av allmänna principer. Ett par remissinstanser är tveksamma till om det bör införas överklagandeförbud i sådana fall. I stort finner regeringen dock inte skäl att frångå den bedömning i sak som gjordes när bestämmelserna först in- fördes. Däremot bör regleringen få en annan utformning. I de fall där av- sikten är att ett beslut inte ska kunna överklagas bör detta tydligt framgå av lagtexten. Som utvecklas i det följande är ett överklagandeförbud motiverat när det gäller beslut att inleda en omprövning av nätkoncession för linje och vissa beslut av den systemansvariga myndigheten.

Beslut att inleda en omprövning av nätkoncession för linje

Energimarknadsinspektionen kan enligt 2 kap. 15 c § ellagen besluta att inleda en omprövning av en nätkoncession för linje. Ett sådant beslut kan inte överklagas enligt ellagens bestämmelser. Regeringen anförde i moti- ven bl.a. följande (prop. 2012/13:70 s. 67):

Syftet med förslaget om ett särskilt omprövningsförfarande, som ersät- ter ordningen med förlängd giltighetstid efter ansökan, är till en början att, så långt det är möjligt, undvika onödiga merkostnader för de be- rörda aktörerna. Samtidigt är avsikten att säkerställa att en omprövning verkligen äger rum i de fall där det är motiverat och att prövningen i ett sådant fall inte blir omotiverat resurskrävande. En möjlighet att särskilt överklaga nätmyndighetens beslut att inleda ett omprövningsförfarande skulle medföra såväl tidsutdräkt som kostnader till nackdel för andra berörda. Enligt regeringens bedömning har en möjlighet att överklaga inte ett sådant praktiskt värde för nätkoncessionshavarna att det upp- väger de olägenheter en överprövning medför i övrigt.

Regeringen framhöll också att en avvägning måste göras mellan motstå- ende intressen, såväl allmänna som enskilda, när det gällde omprövning-

Prop. 2017/18:237

71

Prop. 2017/18:237 en av en nätkoncession och att den ordning som föreslogs i propositionen var förenlig med högt ställda krav på rättssäkerhet (a. prop. s. 68).

Beslut av den systemansvariga myndigheten

Enligt 8 kap. 2 § ellagen får Svenska kraftnät i vissa situationer besluta om ökning eller minskning av produktionen av el och begränsning eller avbrytande av överföringen av el. Ett sådant beslut kan inte överklagas enligt ellagens bestämmelser. En elproducent som beordras att öka eller minska sin produktion har dock rätt till marknadsmässig ersättning. Svenska kraftnäts beslut i ersättningsfrågan får överklagas till allmän för- valtningsdomstol (13 kap. 7 § första stycket 3 ellagen).

Lagrådet tar upp frågan om det finns en rätt till domstolsprövning i den aktuella situationen. Det saknas dock skäl att föreslå ändringar i fråga om möjligheten att överklaga Svenska kraftnäts beslut om sådana åtgärder som anges i 8 kap. 2 § ellagen. Eftersom åtgärderna måste vidtas omgå- ende och har kort varaktighet kan det ifrågasättas om ett uttryckligt över- klagandeförbud verkligen är nödvändigt. Tidsramarna ger inte något ut- rymme för en prövning i domstol innan åtgärden ska vara slutförd. Det har dock ett visst värde att det uttryckligen framgår av lagtexten vad som gäller i fråga om överklagande. Det bör alltså anges att Svenska kraftnäts beslut inte får överklagas.

Ändringar i sak när det gäller överklagbarhet

Den ordning som föreslås i propositionen bedöms inte innebära några stora sakliga ändringar när det gäller möjligheterna att överklaga beslut enligt ellagen. Förslaget innebär också att det överlåts till domstolarna att, i enlighet med de allmänna principer som har utvecklats i praxis, avgöra om ett beslut är överklagbart i de fall då det inte finns ett uttryck- ligt överklagandeförbud. Som utvecklas i det följande kan detta undan- tagsvis innebära en ändring när det gäller beslut som i dag inte kan över- klagas till domstol.

Tillträde till mark för återställningsåtgärder

I 2 kap. 19 och 20 §§ ellagen finns bestämmelser om skyldighet för inne- havare av starkströmsledningar att i angivna fall ta bort ledningarna med tillhörande anläggningar. Om någon annans mark behöver tas i anspråk för sådana återställningsåtgärder, får Energimarknadsinspektionen enligt 13 kap. 21 § besluta att tillträde till marken ska lämnas under viss tid. Om återställningsåtgärderna föranleder skada eller intrång, ska ersättning för detta lämnas. Talan om ersättning väcks vid den mark- och miljö- domstol inom vars område marken eller större delen av denna ligger.

Energimarknadsinspektionens beslut om tillträde till mark kan inte överklagas enligt nuvarande 13 kap. 5–7 §§ ellagen. Regeringen bedömer dock att det inte finns skäl att ha ett överklagandeförbud när det gäller sådana beslut.

Beslut om bindande besked

I 3 kap. 18 och 19 §§ ellagen finns normgivningsbemyndiganden till re-

geringen eller, efter regeringens bemyndigande, Energimarknadsinspek-

72

tionen att meddela föreskrifter om undantag från ellagens krav på nät- företag i fråga om leveranssäkerhet respektive övervakningsplaner. Syf- tet med sådana undantag är att underlätta anslutningen av anläggningar för förnybar elproduktion till elnätet. Energimarknadsinspektionen får enligt 3 kap. 20 och 21 §§ i det enskilda fallet meddela ett bindande be- sked om huruvida en ledning eller ett nätföretag omfattas av föreskrifter om undantag.

I ellagen finns inga bestämmelser om överklagande av bindande be- sked enligt 3 kap. 20 eller 21 §. Som framgått ovan kan dock sådana be- slut överklagas till regeringen enligt 29 § elförordningen. I motiven till aktuella bestämmelserna hänvisade regeringen till att förhandsbesked en- ligt 2 kap. 4 § tredje stycket ellagen överklagades till regeringen och att skäl talade för att samma ordning borde gälla i fråga om bindande besked enligt de nya föreskrifterna som i fråga om besked om undantag från kravet på nätkoncession (prop. 2009/10:51 s. 28 f.).

I dag gäller dock andra bestämmelser om överklagande av förhands- besked. Beslut om förhandsbesked överklagas till mark- och miljödom- stol (13 kap. 6 § 1 ellagen). Det finns mot den bakgrunden inte några starka skäl som talar för att behålla ordningen med överklagande till re- geringen när det gäller sådana bindande besked som meddelas enligt 3 kap. 20 och 21 §§ ellagen. Regeringen föreslår ingen särskild reglering i fråga om sådana beslut. Med hänsyn till frågornas karaktär är det lämp- ligt att ett beslut i en fråga om bindande besked överklagas till allmän förvaltningsdomstol, om beslutet är överklagbart.

Omprövning av en intäktsram under tillsynsperioden

Enligt nuvarande 5 kap. 10 § ellagen kan Energimarknadsinspektionen, på ansökan av nätföretaget om omprövning, ändra den fastställda intäkts- ramen under tillsynsperioden om det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av intäktsramen vid en omprövning efter tillsynsperioden eller om det annars finns särskilda skäl. Energimark- nadsinspektionens beslut i ett sådant ärende kan inte överklagas. Rege- ringen anförde i motiven praktiska skäl för att ett beslut av Energimark- nadsinspektionen om att inte ändra en fastställd intäktsram inte borde kunna överklagas (prop. 2008/09:141 s. 39). Regeringen konstaterade att nätföretaget inte riskerade att drabbas av någon beaktansvärd rättsförlust genom en sådan ordning med hänvisning till att en omprövning av in- täktsramen ändå skulle kunna ske efter tillsynsperiodens slut. Det fram- stod därför inte som motiverat att belasta de allmänna förvaltningsdom- stolarna med överklaganden även under den pågående tillsynsperioden. I propositionen finns ett förslag till ett nytt 5 kap. ellagen. När det gäller omprövning under tillsynsperioden på ansökan av nätföretaget föreslås dock inga ändringar i sak.

I lagrådsremissen föreslog regeringen att nätmyndighetens beslut i ett ärende om omprövning av en intäktsram under tillsynsperioden efter an- sökan av nätkoncessionshavaren inte skulle få överklagas. Regeringen hänvisade i det sammanhanget till den tidigare bedömningen samt till att bestämmelsen om omprövning är fakultativ. Lagrådet befarar dock att rättssäkerheten vid ändrade förhållanden under en tillsynsperiod inte är

Prop. 2017/18:237

73

Prop. 2017/18:237 tillräcklig för att leva upp till EU-rättens och Europakonventionens krav och anser att frågan om överklagandeförbud bör övervägas ytterligare.

Regeringen har från Energimarknadsinspektionen fått uppgift om att det under sex år har förekommit tre omprövningsärenden enligt nuvar- ande 5 kap. 10 § ellagen. Ett överklagandeförbud för att inte i onödan belasta de allmänna förvaltningsdomstolarna framstår alltså inte som motiverat. Med hänsyn till detta, och med beaktande av Lagrådets syn- punkter, föreslår regeringen inte något överklagandeförbud när det gäller de aktuella besluten.

Beslut om nättariffer, intäktsramar och förseningsavgifter

Förslagen i propositionen innebär också att Energimarknadsinspektionen kommer att meddela andra beslut än sådana som i dag regleras i ellagen. Energimarknadsinspektionen ska sålunda meddela beslut om tillämpning av begränsade nättariffer (avsnitt 6.2), beslut om hanteringen av belopp som understiger intäktsramen (avsnitt 7.10) och besluta om förseningsav- gifter när nätföretag inte lämnar in det nödvändiga beslutsunderlaget i tid (avsnitt 7.11). Sådana beslut kan överklagas till allmän förvaltningsdom- stol enligt de nya bestämmelserna om överklagande.

10Ikraftträdande- och

övergångsbestämmelser

10.1Ikraftträdande

Regeringens förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2019.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Energimarknadsinspektionen lämnar inte några förslag i frågan om

ikraftträdande.

Skälen för regeringens förslag: När det gäller ikraftträdandet bör framför allt följande beaktas. De berörda aktörerna bör så långt som möj- ligt kunna anpassa sig till de nya reglerna inför ikraftträdandet. Vidare bör de ändringar i förordning och myndighetsföreskrifter som behöver meddelas i anslutning till det nya 5 kap. ellagen utarbetas under 2018 och beslutas i god tid före den tillsynsperiod som tar sin början den 1 januari 2020. Sammantaget bör lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2019.

 

10.2

Intäktsram för nätverksamhet

 

 

 

Regeringens förslag: För en intäktsram som fastställts före ikraftträ-

 

dandet ska äldre bestämmelser om beräkning av intäktsramens storlek,

 

skäliga kostnader i nätverksamheten och en rimlig avkastning tillämpas.

 

Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för en sådan omprövning

74

efter tillsynsperioden som har inletts före ikraftträdandet.

 

 

Promemorian berör inte frågan om övergångsbestämmelser.

Prop. 2017/18:237

 

Energimarknadsinspektionen berör inte frågan om övergångsbe-

 

stämmelser.

 

Remissinstanserna berör inte frågan om övergångsbestämmelser.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Intäktsramens storlek, skäliga kostnader och en rimlig avkastning

 

Regeringen föreslår inte några omfattande ändringar i sak när det gäller

 

bestämmelserna om beräkning av intäktsramens storlek, skäliga kostna-

 

der och en rimlig avkastning. Syftet med ändringarna är i stället att göra

 

regelverket mer lättillgängligt. Det görs dock omfattande språkliga och

 

redaktionella justeringar. I sak görs en viktig ändring när det gäller kvali-

 

tetsregleringen (avsnitt 7.5).

 

Ändringen när det gäller kvalitetsregleringen bör inte påverka intäkts-

 

ramarna för tillsynsperioden 2016–2019. Vidare har besluten om intäkts-

 

ramar för den pågående tillsynsperioden utformats med utgångspunkt i

 

de äldre bestämmelsernas ordalydelse. Även om det inte görs några änd-

 

ringar i sak kan det även i övrigt underlätta omprövningen efter till-

 

synsperioden om nätmyndigheten (Energimarknadsinspektionen) tilläm-

 

par bestämmelserna i den äldre lydelsen. I fråga om en intäktsram som

 

fastställts före ikraftträdandet bör alltså äldre bestämmelser om beräk-

 

ning av intäktsramens storlek, skäliga kostnader och en rimlig avkastning

 

tillämpas.

 

Omprövning efter tillsynsperioden

 

Regeringen föreslår en rad ändringar när det gäller omprövning av in-

 

täktsramen efter tillsynperioden. Ändringarna bör gälla sådana ompröv-

 

ningar som inleds efter ikraftträdandet. Pågående omprövningsärenden

 

bör alltså handläggas enligt äldre föreskrifter.

 

10.3

Överklagande

 

 

 

Regeringens förslag: Äldre föreskrifter ska fortfarande gälla för över-

 

klagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna har inga särskilda synpunkter på förslaget.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Överklagande till regeringen

 

Bestämmelserna om överklagande till regeringen ska enligt lagförslaget

 

ha i huvudsak samma utformning som i dag. Till skillnad från det som

 

gäller i dag ska regeringen dock inte pröva överklaganden som gäller led-

 

ningar med en spänning om 220 kilovolt eller mer om ledningen inte

 

ingår i ett transmissionsnät eller är en utlandsförbindelse (avsnitt 9).

 

Det är inte uteslutet att beslut av ett sådant slag som berörs av regel-

 

ändringen kommer att vara föremål för överprövning hos regeringen vid

75

 

 

Prop. 2017/18:237 ikraftträdandet. Vidare kan det finnas beslut som har meddelats av Ener- gimarknadsinspektionen före ikraftträdandet och fortfarande kan över- klagas.

Övergången till den nya instansordningen underlättas om de beslut som meddelas före ikraftträdandet får överklagas i enlighet med äldre före- skrifter.

Överklagande till domstol

Regeringens förslag innebär att överklaganden som gäller ledningar med en spänning om 220 kilovolt eller mer ska prövas av mark- och miljö- domstol om ledningen inte ingår i ett transmissionsnät eller är en utlands- förbindelse. I övrigt föreslås inte några stora sakliga ändringar när det gäller möjligheterna att överklaga beslut enligt ellagen. I undantagsfall kan dock förslaget innebära en ändring när det gäller möjligheten att överklaga ett beslut (se avsnitt 9).

Ett överklagande kan lämnas in en lång tid efter det att ett beslut har meddelats. Ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet kan alltså komma att överklagas vid en betydligt senare tidpunkt. Det är inte lämp- ligt att frågan om överklagbarhet är beroende av vid vilken tidpunkt ett överklagande lämnas in. Bedömningen bör i stället göras med utgångs- punkt i de bestämmelser som gällde när beslutet meddelades.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att äldre föreskrifter fortfaran- de bör gälla i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

11 Konsekvensanalys

I propositionen finns förslag som berör två specifika områden, efterfråge- flexibilitet och intäktsramen för nätverksamhet, som regleras i ellagen. Vidare finns vissa förslag som rör övriga områden som regleras i ellagen. I redovisningen nedan redovisas generella konsekvenser av förslagen som rör efterfrågeflexibilitet och intäktsram för nätverksamhet samt sär- skilt vilka konsekvenser förslagen får för vissa intressenter. Den sist- nämnda redovisningen sker även för de övriga förslagen.

Effektiva nättariffer

Generella konsekvenser

Vad gäller förslaget att låta elnätsföretagen testa tariffer i ett begränsat geografiskt område är syftet med förslaget att få till en bättre fungerande elmarknad på sikt. Det kan t.ex. vara så att vissa kundgrupper till följd av den uppvärmningsform som bostaden har kan erbjuda flexibilitet med lägre kostnad än andra.

Vidare är en viktig del i arbetet med en mera flexibel elmarknad är information till kunder om de vinster som de kan uppnå. Den informa- tionsskyldighet som därför införs är ett viktigt steg i arbetet med en ut- vecklad elmarknad.

76

Elnätsföretagen

I Sverige finns det cirka 170 elnätsföretag. De flesta är små eller medel- stora företag. Vad gäller förslaget att elnätsföretagen ska informera kun- derna om de vinster som de kan uppnå med efterfrågeflexibilitet, är upp- skattningen att denna åtgärd kommer innebära en årlig kostnad om en miljon kronor för elnätsföretagen. Detta är i sammanhanget en ringa kostnad som elnätsföretagen kommer att kunna ta ut av kundkollektivet.

Kunderna

Vad gäller förslaget att elnätsföretagen ska informera kunderna om de vinster som de kan uppnå, är uppskattningen att denna åtgärd innebära en årlig kostnad om en miljon kronor för elnätsföretagen och som kunderna i slutändan kommer att betala med cirka 20 öre per kund och år. Den in- formation som kunderna kommer att få del av innebär möjligheter för kunderna att minska sina kostnader för el- och elnätsavgiften som över- stiger den kostnad som kundkollektivet får betala för denna tjänst. Beräk- ningar visar t.ex. att med en viss antagen tidsdifferentierad elnätstariff kan en småhusägare som flyttar elanvändningen för uppvärmningen till närliggande timmar spara upp till cirka 1 200 kronor per år.

Energimarknadsinspektionen

När det gäller förslagen att det ska vara tillåtet med pilotprojekt avseende elnätstarifferna och att elnätsföretagen ska informera kunderna om de vinster som de kan uppnå med efterfrågeflexibilitet innebär dessa att Energimarknadsinspektionen får något utökat tillsynsansvar med anled- ning av dessa bestämmelser. Vidare innebär förslaget att det ska vara tillåtet med pilotprojekt avseende elnätstarifferna att Energimarknadsin- spektionen även kommer att få pröva ansökningar, om ett elnätsföretag ansöker om att få fortsätta med ett pilotprojekt längre tid än tre år. Rege- ringens bedömning är att dessa uppgifter inte föranleder något utökat resursbehov för Energimarknadsinspektionen.

Intäktsram för nätverksamhet

Generella konsekvenser

För att få en rättssäker intäktsramsreglering är det av vikt att förfarande bestämmelserna när man ansöker om intäktsramen och när man om- prövar intäktsramen är tydliga och leder till ett snabbt och rättssäkert för- farande. Regeringen lämnar därför förslag om att förtydliga och förenkla dessa bestämmelser. Det föreslås bl.a. att det bli lättare att ompröva in- täktsramen under tillsynsperioden om nätföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter, vilket t.ex. kommer vara ett incitament för el- nätsföretagen lämnar korrekta uppgifter. I grunden handlar förslagen om att kunderna ska betala rätt kostnad vid varje tillfälle.

Vidare regleras elavbrott i dagsläget dels via avbrottsersättning till kund, dels som ett avdrag från intäktsramen i intäktsramsregleringen. Avbrottsersättningen till kund träffar avbrott över tolv timmar medan in- täktsramsregleringen inkluderar avbrotten under tolv timmar. Hur kunder värderar avbrott skiljer sig i de olika regleringarna, oavsett avbrottets längd. Till följd av de olika värderingarna av avbrott har det för vissa

Prop. 2017/18:237

77

Prop. 2017/18:237 kundgrupper varit mera ekonomiskt fördelaktigt att ha avbrott strax över tolv timmar än strax under tolv timmar. Det leder till felaktiga incitament och behöver rättas till. Regeringen anser att principen att kunden ska er- hålla en ersättning vid avbrott över tolv timmar bör vara kvar, men att den värdering som görs av avbrott i intäktsramsregleringen är mera korrekt. Därför föreslås att utbetalningen till kund kvarstår som förut, men att avbrotten över tolv timmar också inkluderas i intäktsramsregle- ringen. Förbudet att exkludera avbrottsersättningen i intäktsramen tas även bort och det blir Energimarknadsinspektionen som får avgöra hur stor del av avbrottsersättningen som elnätsföretagen ska få ta med i in- täktsramen. Förslaget kommer att göra värderingen av avbrott mera stringent och ge företagen bättre incitament att korta sina avbrott.

Elnätsföretagen

Förslagen om att elnätsföretagen inte längre kommer att vara skyldiga att lämna förslag till intäktsram, att Energimarknadsinspektionen alltid ska ompröva intäktsramen efter tillsynsperiodens slut och att ett underskott från en tillsynsperiod ska kunna rullas över under de två efterkommande tillsynsperioderna är administrativa lättnader och fördelar för elnätsföre- tagen. Även flera av de övriga kommer att innebära förtydligande av gällande bestämmelser, vilket bör förenkla för elnätsföretagen.

Ett förslag som på kort sikt kan innebära kostnader för vissa elnäts- företag är det nya förslaget om hur kvaliteten i nätverksamheten (avbrot- ten) ska påverka intäktsramen. Elnätsföretagen har dock alltid möjlighet att påverka denna kostnad genom att aktivt arbete för att öka kvaliteten i

 

näten.

 

Konsekvenser för kunderna

 

Vad gäller förslagen som rör intäktsramen för nätverksamheten har inte

 

dessa förslag någon direkt effekt på kunderna även om kunderna bör

 

gynnas av att regleringen blir tydligare för andra intressenter att följa.

 

Det förslaget som möjligtvis kommer att påverka kunderna är förslaget

 

är det nya förslaget om hur kvaliteten i nätverksamheten (avbrotten) ska

 

påverka intäktsramen. Har ett elnätsföretag en sämre kvalitet i nätverk-

 

samheten kan förslaget innebära att elnätsföretaget får en lägre intäkts-

 

ram jämfört med i dag.

 

Konsekvenser för Energimarknadsinspektionen

 

Vad gäller förslagen som rör intäktsramen för nätverksamheten förtyd-

 

ligar flera förslag gällande bestämmelser, vilket bör underlätta Energi-

 

marknadsinspektionens arbete med dessa frågor. Förslaget innebär alltså

 

inte att myndighetens resursbehov ökar.

 

Övriga förslag

 

Elnätsföretagen

 

Vad gäller övriga förslag kommer förslagen om förtydliganden i bestäm-

 

melserna om avbrytande av överföringen av el till konsumenter och vilka

 

kostnader som elnätsföretagen och elhandelsföretagen har en särskild rätt

78

till ersättning för från konsumenterna, att på ett tydligare sätt vägleda

elnätsföretagen i det ansvarsfulla arbetet vid ett eventuellt avbrytande av Prop. 2017/18:237 el till en konsument.

Elhandelsföretagen

I Sverige finns det cirka 130 elhandelsföretag. De flesta är små eller medelstora företag. Vad gäller övriga förslag kommer förslagen om för- tydligande i bestämmelserna om avbrytande av överföringen av el till konsumenter och vilka kostnader som elhandelsföretagen har en särskild rätt till ersättning för från konsumenterna, att tydligare klargöra för el- handelsföretagen när elhandlaren kan begära att avbrytande av elen och vilka kostnader har särskild rätt till ersättning för från konsumenterna. Detta bör leda till en minskning av fall där felaktiga avbrytande av el till konsumenter sker eller att begäran om ersättning krävs för kostnader som man inte har en särskild rätt till ersättning för från konsumenterna.

Kunderna

Vad gäller övriga förslag kommer förslagen om förtydligande i bestäm- melserna om avbrytande av överföringen av el till konsumenter och vilka kostnader som elnätsföretagen har en särskild rätt till ersättning för från konsumenterna, innebära ett tydligare skydd för konsumenterna mot fel- aktiga avstängningar eller att ett elnätsföretag eller ett elhandelsföretag kräver ersättning för en åtgärd som företaget inte har en särskild rätt att få betalt av konsumenten för enligt ellagen. Att detta har varit ett konkret problem för konsumenterna framgår av Datainspektionens rapport Elbo- lagens indrivning av konsumenters obetalda elfordringar (2014:01).

Sveriges Domstolar

Vad gäller förslaget att mark- och miljödomstol, och inte regeringen, ska pröva överklaganden av Energimarknadsinspektionen beslut när det gäller en ledning med en spänning om 220 kilovolt eller mer om ledning- en varken ingår i ett transmissionsnät eller är en utlandsförbindelse, bör detta förslag ha liten betydelse för tillströmningen av mål till domstolar- na. När det gäller de nätkoncessioner som berörs av ändringen har t.ex. inga beslut överklagats till regeringen efter den 1 juni 2013, då de nuva- rande bestämmelserna om instansordningen trädde i kraft. Det finns inte heller skäl att anta annat än att det även framöver kommer att vara ett fåtal beslut som kommer att överklagas till mark- och miljödomstol. Be- dömningen är därför att antalet ärenden som berörs av ändringen är så litet att det inte uppstår något ökat resursbehov hos de allmänna dom- stolarna.

Inte heller när det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna bedöms de ändrade bestämmelserna om överklagande medföra något ökat resurs- behov.

79

Prop. 2017/18:237

12 Författningskommentar

12.1Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857)

1 kap.

4 a § Med transmissionsnät avses i denna lag ett tekniskt och driftsmässigt sammanhängande ledningsnät som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera regioner i Sverige och länkar samman det nationella el- nätet med elnät i andra länder.

Med regionledning avses en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och inte ingår i ett transmissionsnät.

I första stycket finns en ny definition av transmissionsnät. Av defini- tionen följer att ledningarna i ett transmissionsnät ska hänga ihop fysiskt och att den kontinuerliga driften ska vara samordnad. Det anges inte när- mare i lagen vad som avses med en ”region”. Om frågan har praktisk betydelse, får den avgöras genom nätmyndighetens praxis på samma sätt som vid tillämpningen av 4 kap. 8 § andra stycket. Genom definitionen görs en avgränsning mot enstaka ledningar som innehas av distributions- nätsföretag och till sin funktion ingår i regionnätet trots att de har en spänning om 220 kilovolt eller mer. Termen stamledning, som i dag defi- nieras i första stycket, utgår.

Definitionen av regionledning i andra stycket ändras till att avse led- ningar som inte ingår i ett transmissionsnät i stället för att som i dag utgå från ledningens spänning.

Övervägandena finns i avsnitt 4.2.

5 b § Med transmissionsnätsföretag avses i denna lag den som har nätkonces- sion för ledning som ingår i ett transmissionsnät.

Paragrafen ändras så att den innehåller en definition av transmissions- nätsföretag. Det svenska transmissionsnätet förvaltas av Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät), som alltså är ett transmissionsnäts- företag i lagens mening.

Övervägandena finns i avsnitt 4.3.

2 kap.

10 § En nätkoncession får ges endast om nätkoncessionshavaren från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. En nätkoncession för område får ges endast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom koncessionsområdet.

En nätkoncession för en utlandsförbindelse får ges till och innehas endast av ett transmissionsnätföretag eller en juridisk person där ett sådant företag har ett bestämmande inflytande. Detta gäller dock inte om ledningen endast har liten betydelse för den samlade överföringen av el till och från utlandet.

80

Första stycket ändras endast språkligt och har fått sin utformning efter

Prop. 2017/18:237

synpunkter från Lagrådet.

 

I andra stycket finns särskilda bestämmelser om nätkoncession för en

 

utlandsförbindelse. I sak ändras bestämmelserna endast på så sätt att det

 

som i dag gäller stamnätsföretag i stället gäller transmissionsnätsföretag.

 

I övrigt görs språkliga ändringar.

 

12 § Gränserna för en nätkoncession för område får ändras av nätmyndigheten,

 

om det behövs för en ändamålsenlig nätverksamhet och det kan ske utan synner-

 

lig olägenhet för koncessionshavaren.

 

I 5 kap. 36 § finns bestämmelser om fördelning av intäktsramen vid ändring av

 

koncessionsgränser.

 

Ingen ändring görs i första stycket.

 

I andra stycket ändras en hänvisning till nuvarande 5 kap. 25 och 27 §§

 

till att avse nya 5 kap. 36 §.

 

16 § En nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd.

 

Vid prövning av en ansökan om överlåtelse av nätkoncession ska 10 § tilläm-

 

pas. Detsamma gäller vid prövning av en ansökan om nätkoncession i anledning

 

av återkallelse av en nätkoncession enligt 18 § första stycket 2 eller 3.

 

Om en intäktsram vid överlåtelsen ska fördelas enligt 5 kap. 33 § andra

 

stycket, får tillstånd till överlåtelse inte lämnas om inte fördelningen har godkänts

 

enligt 34 § första stycket samma kapitel.

 

Regeringen prövar ärenden om tillstånd enligt första stycket, om ärendet avser

 

en utlandsförbindelse.

 

Inga ändringar görs i första och andra styckena.

 

I tredje stycket ändras hänvisningar till nuvarande 5 kap. 25 § andra

 

stycket och 26 § till att avse motsvarande bestämmelser i det nya 5 kap.

 

Ingen ändring görs i fjärde stycket.

 

3 kap.

 

1 a § En juridisk person som bedriver nätverksamhet får inte bedriva produk-

 

tion av eller handel med el. Ett transmissionsnätsföretag får inte heller bedriva

 

produktion av eller handel med naturgas.

 

Trots första stycket får produktion av el bedrivas tillsammans med nätverksam-

 

het av samma juridiska person, om produktionen

 

1. uteslutande är avsedd att täcka nätförluster, eller

 

2. sker tillfälligt i syfte att ersätta utebliven el vid elavbrott.

 

1 f § Ett transmissionsnätsföretag ska vara oberoende av företag som bedriver

 

produktion av eller handel med el eller naturgas.

 

1 g § Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över

 

ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas, får inte

 

utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett transmissionsnätsföretag.

 

Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett

 

transmissionsnätsföretag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gente-

 

mot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.

 

Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till

 

styrelsen eller motsvarande organ hos ett transmissionsnätsföretag, får inte utöva

 

kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion

81

av eller handel med el.

Prop. 2017/18:237

1 i § Bestämmelserna i 1 f och 1 g §§ hindrar inte att ett transmissionsnätsföre- tag bedriver sådan produktion av el som avses i 1 a § andra stycket eller ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av transmissionsnätsföretagets ledningsnät.

1 j § En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan per- son med liknande ställning i ett transmissionsnätsföretag får inte samtidigt ha en motsvarande ställning i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el med undantag för ett sådant produktionsföretag som avses i 1 i §.

1 k § Om ett transmissionsnätsföretag ingår i en koncern där en annan del be- driver produktion av eller handel med el, får åtgärder som vidtas av företag i kon- cernen för att säkerställa att kraven i 1 f, 1 g och 1 j §§ är uppfyllda inte innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från transmissions- nätsföretaget till ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.

Paragraferna ändras på så sätt att det som i dag gäller stamnätsföretag i stället gäller transmissionsnätsföretag.

4 kap.

1 § Nättariffer ska vara objektiva och icke-diskriminerande. De ska utformas på ett sätt som är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om hur nättarifferna ska utformas för att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet eller en effektiv elproduktion och elanvändning.

I 5 kap. finns bestämmelser om intäktsram för nätverksamhet.

Inga ändringar görs i första stycket.

Normgivningsbemyndigandet i andra stycket ändras på så sätt att sub- delegation kan ske till en annan myndighet än nätmyndigheten. Ändring- en är i huvudsak redaktionell. Utgångspunkten är fortfarande att Energi- marknadsinspektionen ska meddela eventuella myndighetsföreskrifter.

I tredje stycket görs en redaktionell ändring.

2 § Nättariffer för överföring av el ska utformas att betald anslutningsavgift ger rätt att använda elnätet inom Sverige, med undantag för utlandsförbindelser med en spänning som understiger 220 kilovolt.

 

Av paragrafen, som motsvarar nuvarande första stycket, framgår att en

 

betald anslutningsavgift ska ge rätt att använda elnätet inom landet.

 

Denna rätt omfattar även utlandsförbindelser med en spänning om

 

220 kilovolt eller mer, vilket är en ändring i förhållande till den nuvaran-

 

de regleringen, som innebär att utlandsförbindelserna är undantagna om

 

inte regeringen har föreskrivit något annat.

 

För att underlätta handeln med el ska kunder, både producenter och

 

elanvändare, bara behöva avtal med ett nätföretag, nämligen det företag

 

som innehar det nät på vilket kunden har en anslutningspunkt. En produ-

 

cent som är ansluten till en regionledning ska alltså endast betala inne-

 

havaren av regionledningen. Det förutsätts att det distributionsnätsföre-

 

taget i sin tur betalat avgift till transmissionsnätet. En elanvändare, som

82

har en uttagspunkt på ett lokalnät, betalar på motsvarande sätt innehava-

ren av lokalnätet. I den delen ingår lokalnätsinnehavarens kostnader för Prop. 2017/18:237 regionnätet och transmissionsnätet.

En anslutning innebär alltså att man har tillgång till hela elnätet inom landet. Man kan därmed träffa avtal om köp av el med vilket elhandels- företag som helst.

Nuvarande andra–fjärde styckena utgår. I dag anges i andra stycket att regeringen får föreskriva att betald anslutningsavgift ger rätt att använda även utlandsförbindelserna till ett eller flera länder. Regeringen har med stöd av normgivningsbemyndigandet föreskrivit att betald anslutnings- avgift för elnätet i Sverige ger rätt att använda även utlandsförbindelser med en spänning om 220 kilovolt eller mer (21 § elförordningen [2013:208]), dvs. samtliga förbindelser på transmissionsnätsnivå. Lagförslaget innebär att detta följer direkt av bestämmelsen i paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 5.

4 a § Inom ett koncessionsområde eller inom flera koncessionsområden som redovisas samlat får nättariffer för överföring av el trots 3 och 4 §§ gälla för en begränsad krets av elanvändare, om

1.det behövs för att utveckla nättariffer som främjar ett effektivt utnyttjande av elnätet, och

2.nätkoncessionshavaren har informerat nätmyndigheten.

En sådan nättariff får inte tillämpas under en längre tid än tre år utan tillstånd av nätmyndigheten.

Paragrafen är ny.

I 3 och 4 §§ finns bestämmelser om enhetliga nättariffer för överföring av el på lokalnät. Kravet på en enhetlig nättariff gäller som huvudregel för en nätkoncession för område eller flera sådana områden som redo- visas samlat. Inom samma kundkategori ska samma nättariff tillämpas för alla kunder inom koncessionsområdet eller redovisningsområdet.

Första stycket gör det möjligt för ett nätföretag att etappvis införa nya nättariffer och att bedriva pilotprojekt i syfta att utveckla nya tarifflös- ningar. För sådana ändamål som anges i första punkten får företaget tillämpa nättariffer som gäller endast en begränsad del av elanvändarna inom en kundkategori i det aktuella området. Av andra punkten framgår att de särskilda tarifferna får tillämpas först efter det att nätmyndigheten har informerats.

För att de särskilda nättarifferna ska få tillämpas under en längre tid än tre år krävs tillstånd av nätmyndigheten enligt 4 b §. Att det krävs till- stånd framgår av andra stycket.

Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

4 b § Nätmyndigheten ska ge tillstånd enligt 4 a § andra stycket, om nät- tarifferna

1.uppfyller kraven i 1 § första stycket, och

2.behöver tillämpas under en längre tid än tre år med hänsyn till det ändamål som anges i 4 a § första stycket 1.

Tillstånd ska ges för viss tid.

Paragrafen är ny.

 

I första stycket anges förutsättningarna för att ett nätföretag ska få nät-

 

myndighetens tillstånd att tillämpa en särskild nättariff enligt 4 a § första

83

 

Prop. 2017/18:237 stycket under en längre tid än tre år. Av första punkten följer att nätmyn- digheten ska pröva om nättariffen är objektiv och icke-diskriminerande och har utformats på ett sätt som är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning. En ytterligare förutsättning, som framgår av andra punkten, är att en längre tid behövs för att nätföretaget ska kunna utveckla nättariffer som främjar effektivi- sering.

Enligt andra stycket ska ett tillstånd ges för viss tid. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

8 § På en regionledning ska inom varje normalt spänningsintervall nättariffen utformas utifrån nätkoncessionshavarens kostnader för samtliga regionledningar i hela landet som kan hänföras till respektive spänningsintervall.

Den del av de beräknade kostnaderna som utgörs av betalning för överföring på transmissionsnät och andra regionledningar ska dock beaktas samlat endast för nätkoncessionshavarens samtliga regionledningar inom en och samma region.

Inga ändringar görs i första stycket.

Andra stycket ändras på så sätt att det som i dag gäller betalning för överföring på stamnätet i stället gäller betalning för överföring på ett transmissionsnät.

9 § ett transmissionsnät får nättariffen för överföring av el utformas med hänsyn till var på nätkoncessionshavarens ledningsnät en anslutningspunkt finns.

I sak ändras paragrafen på så sätt att det som i dag gäller en stamledning ska gälla ett transmissionsnät.

11 § En nätkoncessionshavare ska

1.utan dröjsmål till den som begär det lämna skriftlig uppgift om avgifter och övriga villkor för överföring av el, och

2.offentliggöra sådana uppgifter.

Första punkten motsvarar nuvarande första stycket i den del som gäller villkoren för överföring av el. När det gäller villkoren för anslutning finns motsvarande bestämmelser i den nya 11 c §. Andra punkten mot- svarar nuvarande tredje stycket. Inga ändringar görs i sak.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om nät- företagets skyldigheter enligt paragrafen. Energimarknadsinspektionen har meddelat sådana föreskrifter i anslutning till lagens bestämmelser (EIFS 2013:8). Upplysningsbestämmelsen i nuvarande fjärde stycket tas dock bort.

11 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätkoncessionshavare att lämna uppgift till nät- myndigheten om avgifter och övriga villkor för överföring av el.

I paragrafen finns ett nytt normgivningsbemyndigande. Regeringens av- sikt är att Energimarknadsinspektionen efter subdelegation ska meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretagen att lämna uppgifter till in-

spektionen om avgifter och övriga villkor för överföring av el för att in-

84

formationen ska kunna göras tillgänglig på prisjämförelsesajten Elpris- Prop. 2017/18:237 kollen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

11 b § En nätkoncessionshavare ska informera elanvändarna om

1.hur avgifterna för överföring av el är utformade, och

2.vilka möjligheter elanvändarna har att påverka sina kostnader för över- föring av el genom att byta villkor eller genom att ändra förbrukningsmönster.

I paragrafen finns en ny bestämmelse om informationsskyldighet för nät- företag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om nät- företagets skyldigheter enligt paragrafen.

Övervägandena finns i avsnitt 6.4.

11 c § En nätkoncessionshavare ska utan dröjsmål till den som begär det läm- na skriftlig uppgift om de allmänna villkor som koncessionshavaren tillämpar för anslutning.

I samband med en begäran om en ny anslutning ska uppgift om avgift och övriga villkor för anslutningen lämnas inom skälig tid.

Paragrafen motsvarar nuvarande 11 § första stycket i de delar som gäller villkoren för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät och andra stycket.

Av första stycket framgår att nätföretaget utan dröjsmål ska lämna skriftlig uppgift om villkoren för anslutning till den som begär det. Skyl- digheten gäller sådana villkor som nätföretaget tillämpar för anslutningar i allmänhet.

När uppgiften gäller villkor för ny anslutning finns inte alltid färdiga villkor att hänvisa till. Ett nätföretag kan därför behöva tid för att ta fram individuella uppgifter. I andra stycket anges att nätföretaget ska lämna sådana uppgifter inom skälig tid. Vad som är skälig tid får bedömas från fall till fall.

12 § En nätkoncessionshavare som har tagit emot en begäran om anslutning av en elproduktionsanläggning ska ange en tidsplan för sin handläggning av

ärendet.

När uppgift enligt 11 c § andra stycket lämnas i fråga om anslutning av en el- produktionsanläggning, ska nätkoncessionshavaren även ange en tidsplan för anslutningen.

Ändringarna i första stycket är språkliga.

I andra stycket ändras en hänvisning till nuvarande 11 § första stycket till att avse 11 c § andra stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om ut- formningen av en tidsplan. Närmare föreskrifter finns i dag i Energi- marknadsinspektionens föreskrifter om utformning av tidsplaner avseen- de anslutning av elproduktionsanläggningar (EIFS 2015:3). Upplysnings- bestämmelsen i nuvarande tredje stycket tas dock bort.

85

Prop. 2017/18:237

5 kap. Intäktsram för nätverksamhet

Bestämmelser om intäktsram för nätverksamhet infördes 2010 (prop. 2008/09:141, bet. 2008/09:NU21, rskr. 2008/09:302). Vissa lagändringar gjordes inför den tillsynsperiod som tog sin början den 1 januari 2016 (prop. 2013/14:85, bet. 2013/14:NU16, rskr. 2013/14:208). En bestäm- melse om betydelsen av ett effektiv utnyttjande av elnätet infördes som en del av genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av di- rektiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (prop. 2013/14:174, bet. 2013/14:NU18, rskr. 2013/14:221).

Kapitlet ersätter nuvarande 5 kap. Ändringarna är till större delen re- daktionella och språkliga. Ändringarna i sak behandlas i avsnitt 7.

Intäktsramens storlek

1 § En nätverksamhet ska för en tillsynsperiod ha en bestämd intäktsram som inte ska vara större än vad som behövs för att

1.täcka kostnader för driften av en nätverksamhet som har likartade objektiva förutsättningar och bedrivs på ett ändamålsenligt och effektivt sätt,

2.täcka avskrivningar, och

3.ge en sådan avkastning på kapitalbasen som behövs för att i konkurrens med alternativa placeringar med motsvarande risk få tillgång till kapital för invester- ingar.

Med kapitalbas avses det kapital som krävs för att bedriva verksamheten.

I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om hur intäktsramen ska beräknas. Paragrafen har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrå- det.

Intäktsramen är de samlade intäkter som en nätkoncessionshavare högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod (1 kap. 5 a §). Intäktsramen omfattar nätföretagets samlade intäkter från nät- verksamheten. Hit hör främst anslutnings- och överföringsavgifterna men även andra intäkter som härrör från verksamheten, t.ex. arvode vid flytt- ning av befintliga ledningar. Intäkter som inte är knutna till verksamhe- ten, t.ex. avkastning på finansiella tillgångar, berörs inte av intäktsramen.

Att en intäktsram bestäms betyder inte att någon bedömning görs när det gäller de kundspecifika avgifterna för anslutning och överföring. Bestämmelser av betydelse för utformningen av dessa finns i 4 kap.

Intäktsramen ska inte vara större än vad som behövs för att ge sådan kostnadstäckning och avkastning som anges i första stycket. Bestämmel- sen motsvarar i sak nuvarande 5 kap. 6 §, där det anges att intäktsramen ska täcka skäliga kostnader för att bedriva nätverksamhet under tillsyns- perioden och ge en rimlig avkastning på det kapital som krävs för att bedriva verksamheten. Av skäl som redovisas i avsnitt 7.2 kommer det enligt förslaget på ett tydligare sätt till uttryck i lagtexten vad detta inne- bär.

Enligt första punkten ska intäktsramen täcka kostnader för driften av

en nätverksamhet som har likartade objektiva förutsättningar och bedrivs

86

på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Detta preciseras i dag i 5 kap. 8 § första stycket.

Man bör i detta sammanhang skilja mellan påverkbara och icke på- verkbara kostnader. Kostnader som ett nätföretag inte kan påverka, t.ex. kostnader för överliggande nät och sådana avgifter för myndigheters verksamhet som avses i 12 kap. 6 §, bör alltid accepteras i sin helhet.

Av första punkten följer att det ska ställas krav på effektivitet på nät- företagen när det gäller påverkbara kostnader. I det sammanhanget ska ses till nätverksamhet med likartade objektiva förutsättningar. Det inne- bär att kostnader som inte kan anses spegla en ändamålsenlig och effek- tiv drift av nätverksamhet med likartade objektiva förutsättningar inte ska godtas. Vid utarbetande av modeller för effektivisering ska nätmyndig- heten ta hänsyn till de enskilda nätföretagens objektiva förutsättningar, t.ex. kundtätheten i ett koncessionsområde och nätens ålder. Eftersom intäktsramen ska bestämmas i förväg får myndigheten ta fram en kost- nadsnorm med hjälp av historiska data.

Nätföretagen omfattas av lagen (2016:1146) om upphandling inom för- sörjningssektorerna och ska därför upphandla varor och tjänster i enlighet med den lagen. Att upphandlingen har skett i föreskriven ordning be- höver emellertid inte alltid innebära att kostnaden svarar mot en ända- målsenlig och effektiv drift. Upphandlingen kan nämligen ske vid ett till- fälle som är mindre gynnsamt för nätföretaget eller i en omfattning som inte är den mest ändamålsenliga ur kostnadssynpunkt. Företaget kan alltså inte tillgodoräkna sig den faktiska kostnaden till den del denna ligger över kostnadsnormen endast med hänvisning till att det följt regelverket om upphandling.

Enligt andra punkten ska intäktsramen täcka den del av kapitalkostna- derna som utgörs av avskrivningar. Det är den regulatoriska kapitalför- slitningen som avses. De avskrivningar som framgår av nätföretagets redovisning är alltså inte avgörande för hur stor kostnaden ska anses vara vid bestämmandet av intäktsramen.

Av tredje punkten följer att det vid beräkningen av intäktsramen inte ska lämnas utrymme för en större avkastning på kapitalbasen än vad som behövs för att i konkurrens med alternativa placeringar med motsvarande risk få tillgång till kapital för investeringar. Vid bedömningen av vad som ska avses med en likartad risknivå bör beaktas att nätföretagen be- driver en verksamhet där anslutningsskyldighet som huvudregel råder – men också en monopolverksamhet där kostnaderna i huvudsak får föras vidare till kunderna och därmed ger förhållandevis låg investeringsrisk.

En för hög regulatorisk avkastning på kapitalbasen betyder inte bara att nätföretaget kan överkompenseras utan är också oförenligt med en ända- målsenlig och effektiv drift av nätverksamheten, eftersom det på detta sätt skapas incitament för överinvesteringar i nätet med onödiga kost- nader som följd.

Bestämmelser som rör beräkningen av sådana kostnader som avses i första stycket finns i 9 och 11 §§. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela ytterligare föreskrifter med stöd av normgivningsbemyndiganden i 6, 8, 10 och 12 §§.

I andra stycket finns en definition av kapitalbas. Bestämmelser om hur kapitalbasen ska beräknas finns i 7 §.

Prop. 2017/18:237

87

Prop. 2017/18:237

Tillsynsperioden

2 § Tillsynsperioden ska vara fyra kalenderår, om det inte finns särskilda skäl för en annan tidsperiod.

Av paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 4 §, framgår att längden på tillsynsperioden normalt ska vara fyra kalenderår. Den fastställda in- täktsramen ska således täcka nätföretagens samlade intäkter fyra år fram- åt i tiden. Ett nätföretag kan därmed välja att ta in lite högre intäkter ett år och kompensera detta genom att ta in lägre intäkter ett annat år. Be- stämmelsen gäller även nätföretag som har ett brutet räkenskapsår.

Som utgångspunkt ska samma tillsynsperiod gälla för alla nätföretag. Det finns emellertid undantagssituationer där detta inte är möjligt. Så är fallet om ett nytt nätföretag inleder sin verksamhet efter det att den fyra- åriga tillsynsperioden har börjat. Det är i sådana fall möjligt att besluta om en intäktsram för en kortare tillsynsperiod, som inte behöver gälla kalenderår. I stället kan det vara lämpligt att besluta om en tillsynsperiod som sträcker sig från den tidpunkt då den aktuella nätkoncessionen börjar gälla till slutet av den allmänna fyraåriga tillsynsperioden. Det går alltså att avvika från den fyraåriga tillsynsperioden om det finns särskilda skäl.

Intäktsramens bestämmande

3 § Nätmyndigheten ska besluta om intäktsram senast två månader innan till- synsperioden börjar.

Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som använts för att be- stämma intäktsramen.

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 1 och 3 §§, finns bestäm- melser om tidpunkten för och utformningen av beslutet om bestämmande av intäktsram. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Av första stycket framgår att intäktsramen ska bestämmas i förväg för varje tillsynsperiod. Kravet på en förhandsprövning av nätföretagets intäkter ska ses mot bakgrund av artikel 37.6 i elmarknadsdirektivet. Be- stämmelser om förhandsprövning finns även i 4 kap. 1 a § och 8 kap. 4 a §. Intäktsramen ska bestämmas senast två månader innan tillsyns- perioden börjar.

Det ska inte bestämmas någon ny intäktsram om ett nytt företag tar över en befintlig nätverksamhet. I 33 och 34 §§ finns bestämmelser om hur intäktsramen ska hanteras om en nätkoncession överlåts.

Av andra stycket framgår att de uppgifter och metoder som legat till grund för beräkningen av intäktsramen ska finnas angivna i bestämman- debeslutet. Detta är väsentligt, eftersom den bestämda intäktsramen i praktiken är preliminär när det gäller beloppet. Metoderna för att bestäm- ma exempelvis effektiviseringskrav och avkastningen på kapitalbasen kan komma att användas igen vid en omprövning som äger rum efter tillsynsperiodens slut (23 § första punkten).

Eftersom uppgifterna och metoderna framgår av beslutet om bestäm- mande av intäktsram har nätföretaget vid varje givet tillfälle möjlighet att självt kontrollera hur det ligger till i förhållande till beslutet.

88

4 § En nätkoncessionshavare ska lämna de uppgifter till nätmyndigheten som Prop. 2017/18:237 myndigheten behöver för att bestämma intäktsramen.

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 2 §. Till skillnad från dagens be- stämmelse innehåller den inte något krav på att nätföretaget ska lämna in ett förslag till intäktsram. Övervägandena finns i avsnitt 7.3.

Det underlag som krävs för att bestämma intäktsramen måste tillhanda- hållas av nätföretaget. Den uppgiftsskyldighet som föreskrivs i paragra- fen kan kompletteras genom verkställighetsföreskrifter, dvs. med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen. Sådana föreskrifter kan avse bl.a. vilka upp- gifter som ska lämnas och vid vilken tidpunkt nätföretaget ska fullgöra uppgiftsskyldigheten. Energimarknadsinspektionen har i anslutning till nuvarande 5 kap. meddelat föreskrifter om nätkoncessionshavares förslag till intäktsram och insamling av uppgifter för att bestämma intäktsramens storlek (EIFS 2015:1).

5 § Om en nätkoncessionshavare inte lämnar uppgifter enligt 4 §, ska nätmyn- digheten bestämma en intäktsram som är skälig med hänsyn till uppgifterna i ärendet.

Bestämmelsen i paragrafen är ny och har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.

Det kan inträffa att ett nätföretag inte fullgör sin skyldighet enligt 4 § att lämna in uppgifter till grund för bedömningen. Nätmyndigheten måste dock även i ett sådant fall meddela ett beslut om intäktsramen i enlighet med 3 §. Myndigheten får då enligt paragrafen fatta beslutet på annat till- gängligt underlag. Om det underlaget senare visar sig vara bristfälligt kan det bl.a. medföra en ändring av beslutet efter omprövning enligt 21 §.

Paragrafen är tillämplig inte bara när nätföretaget underlåter att lämna in något underlag över huvud taget. Den ska tillämpas också i ett fall då nätföretaget till nätmyndigheten har lämnat en del av det nödvändiga underlaget men inte alla uppgifter som myndigheten behöver för att be- stämma intäktsramen.

Övervägandena finns i avsnitt 7.4.

Kostnader för en ändamålsenlig och effektiv drift

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vad som ska anses vara kostnader för driften av en nätverksamhet som har likartade objektiva förutsättningar och bedrivs på ett ändamålsenligt och effektivt sätt när intäktsramen bestäms, och

2.hur sådana kostnader ska beräknas.

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 8 § tredje stycket, finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer att meddela föreskrifter om vilka kostnader som ska täckas av intäktsramen enligt 1 § första stycket 1. Sådana föreskrifter kan gälla t.ex. vilka löpande kostnader som ska anses vara påverkbara respektive opåverkbara.

Sådana föreskrifter som avses i paragrafen finns i dag i förordningen

(2014:1064) om intäktsram för elnätsföretag (intäktsramsförordningen)

89

Prop. 2017/18:237 och i Energimarknadsinspektionens föreskrifter (EIFS 2015:2) om skäli- ga kostnader och en rimlig avkastning vid beräkning av intäktsram för elnätsföretag.

Kapitalkostnader

7 § Kapitalbasen ska beräknas med utgångspunkt i de tillgångar som nätkon- cessionshavaren använder för att bedriva nätverksamheten och med hänsyn till investeringar och avskrivningar under tillsynsperioden.

En tillgång som inte behövs för att bedriva verksamheten ska anses ingå i kapi- talbasen, om det skulle vara oskäligt mot nätkoncessionshavaren att bortse från

 

tillgången.

 

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 9 § första och andra

 

styckena, finns grundläggande bestämmelser om hur kapitalbasen ska be-

 

räknas. Med kapitalbas avses det kapital som krävs för att bedriva verk-

 

samheten (1 § andra stycket). Kapitalbasen behöver inte överensstämma

 

med nätföretagets egen bokföring. I paragrafen förtydligas vad som ingår

 

i kapitalbasen.

 

I första stycket anges till en början att kapitalbasen ska beräknas med

 

utgångspunkt i de tillgångar som nätföretaget använder för att bedriva

 

nätverksamheten. Utgångspunkten ska således inte vara ett fiktivt nät. En

 

tillgång som används i nätverksamheten måste inte ägas av nätföretaget

 

för att ingå i kapitalbasen utan kan innehas med nyttjanderätt. Med att

 

användas ska förstås både sådana tillgångar som faktiskt är i bruk och

 

egendom som i övrigt fyller en funktion, t.ex. reservmateriel. Vad som

 

avses med nätverksamhet anges i 1 kap. 4 §. Att tillgångarna ska använ-

 

das i nätverksamheten betyder inte att de måste vara av sådan karaktär att

 

de endast kan brukas där, såsom ledningar, ställverk och transformator-

 

stationer. Även annan utrustning ingår om den utgör en del av verksam-

 

heten, som kan vara fallet med exempelvis ett it-system.

 

Vid beräkningen av intäktsramen ska hänsyn kunna tas till kapital-

 

basens förväntade utveckling under tillsynsperioden. Hänsyn ska tas till

 

investeringar och avskrivningar under tillsynsperioden. Med investe-

 

ringar kan avses både investeringar i det befintliga elnätet och investe-

 

ringar på grund av anslutningar av nya kunder. Med avskrivningar avses

 

värdeminskningar av betydelse för den regulatoriska kapitalbasen, dvs.

 

inte nödvändigtvis de avskrivningar som kommer till uttryck i nätföre-

 

tagets egen redovisning. Bestämmelsen tillåter att en investering som

 

planeras för exempelvis år två i tillsynsperioden beaktas vid beräkningen

 

av intäktsramen. Den påverkar kapitalbasen och beräknad kapitalkostnad

 

först från den tidpunkt när den tas i bruk. Det är således inte avsikten att

 

investeringen ska generera kapitalkostnad för hela perioden.

 

Utrustning som kommer till användning får normalt antas behövas för

 

att bedriva verksamheten. Tillgångar som inte krävs för driften ingår

 

dock inte i kapitalbasen ens om de faktiskt brukas. Kunderna ska i prin-

 

cip inte behöva betala för tillgångar som av olika anledningar inte längre

 

kan anses ha en berättigad funktion i nätverksamheten. Det kan emeller-

 

tid finnas undantagssituationer där en sådan ordning är oskälig mot nät-

 

företaget. Att en investering visat sig vara obehövlig beror inte sällan på

 

omständigheter som helt eller delvis ligger utanför nätföretagets kontroll.

90

I andra stycket finns därför en undantagsbestämmelse som tillåter att nät-

företaget vid beräkningen av avkastningen på kapitalbasen får tillgodo- Prop. 2017/18:237 räkna sig investeringar trots att dessa i efterhand visat sig onödiga. En

tillgång som inte behövs i verksamheten ska sålunda anses ingå i kapital- basen om det skulle vara oskäligt att bortse från den. Vad som är oskäligt beror i stor utsträckning på omständigheterna i det enskilda fallet. Såväl orsaken till att tillgången blivit onödig som de ekonomiska konsekven- serna för företaget av att den inte ingår i kapitalbasen måste vägas in i bedömningen.

8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

1.ytterligare föreskrifter om hur kapitalbasen ska beräknas,

2.föreskrifter om beräkningen av avskrivningar och en sådan avkastning på kapitalbasen som behövs för att i konkurrens med alternativa placeringar med motsvarande risk få tillgång till kapital för investeringar.

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 9 § tredje stycket, finns ett bemyndigade till regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer att meddela föreskrifter om kapitalbasen och andra frågor som har betydelse för beräkningen av kapitalkostnader. Paragrafen har fått sin utformning med beaktande av Lagrådets synpunkter.

Sådana föreskrifter som avses i första punkten kan framför allt avse frågor om vilka tillgångar som ska ingå i kapitalbasen och hur tillgångar- na ska värderas.

Ett exempel på frågor som kan regleras med stöd av andra punkten är beräkningen av kalkylränta.

I dag finns föreskrifter om beräkningen av en rimlig avkastning i in- täktsramsförordningen och i Energimarknadsinspektionens föreskrifter (EIFS 2015:2) om skäliga kostnader och en rimlig avkastning vid beräk- ning av intäktsram för elnätsföretag.

Kvaliteten i nätverksamheten

9 § När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till kvaliteten i nätverksamheten. En sådan bedömning får medföra en ökning eller minskning av avkastningen på kapitalbasen.

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 7 § första stycket, finns bestämmelser om vilken hänsyn som ska tas till kvaliteten i nätverksam- heten vid bestämmandet av intäktsramen.

Hänsyn ska tas till kvaliteten vid bestämmandet av intäktsramen. Vär- deringen av kvaliteten bör utgå från vad kunderna har rätt att förvänta sig och är beredda att betala för. Faktorer som kan ha betydelse är bl.a. an- talet avbrott, spänningskvalitet och kvaliteten på kundservice. En låg kvalitet kan medföra sänkning av den regulatoriska avkastningen medan en hög kvalitet kan medföra en höjning.

Det är en samhällsekonomiskt optimal nivå som eftersträvas. Nätföre- tagets förmåga att upprätthålla och återupprätta funktionen i systemen under svåra förhållanden ska vägas in i detta sammanhang. Ett företag som håller en kvalitet som överstiger den förväntade nivån bör i princip inte tillerkännas en högre intäktsram. I praktiken är det emellertid svårt att med exakthet ange denna nivå. Håller ett nätföretag en kvalitet över

91

Prop. 2017/18:237 den samhällsekonomiskt optimala nivån bör företaget i viss omfattning kunna få en större intäktsram med stöd av bestämmelsen.

En dålig kvalitet ska innebära en sänkning av intäktsramen. Det finns dock ett golv för sådana sänkningar för att ett nätföretag inte ska hamna i en negativ spiral där företaget inte har råd med nödvändiga investeringar och därmed får ännu högre kvalitetsavdrag. Minskningen av intäkts- ramen får inte gå ut över någonting annat än avkastningen på kapital- basen.

I dag föreskrivs i 5 kap. 7 § andra stycket att ett avbrott ska beaktas en- dast om det inte medför ersättningsskyldighet. Den bestämmelsen utgår av skäl som redovisas i avsnitt 7.5.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med kvaliteten i nätverksamheten.

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 7 § tredje stycket, finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer att meddela föreskrifter om vad som avses med kvaliteten i nät- verksamheten.

I dag finns ett bemyndigande för Energimarknadsinspektionen att med- dela motsvarande föreskrifter i 17 § första punkten intäktsramsförord- ningen. Energimarknadsinspektionen har med stöd av bemyndigandet meddelat föreskrifter om vad som avses med kvaliteten i nätkoncessions- havarens sätt att bedriva nätverksamheten vid fastställande av intäktsram (EIFS 2015:5).

Effektivt utnyttjande av elnätet

11 § När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till i vilken utsträckning nät- verksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet. En sådan bedömning får medföra en ökning eller minsk- ning av avkastningen på kapitalbasen.

 

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 7 a § första stycket, finns

 

bestämmelser som syftar till att skapa särskilda incitament för nätföre-

 

tagen att bedriva verksamheten på ett sätt som bidrar till ökad energi-

 

effektivisering. Bestämmelsen har tillkommit med anledning av artikel

 

15.1 andra stycket och artikel 15.4 andra meningen i energieffektivise-

 

ringsdirektivet, dvs. Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU

 

av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven

 

2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG

 

och 2006/32/EG.

 

Av artikel 15.1 andra stycket i energieffektiviseringsdirektivet framgår

 

att medlemsstaterna ska se till att tillsynsmyndigheten inom ramen för ta-

 

riffregleringen ger nätföretagen incitament att göra systemtjänster till-

 

gängliga för nätanvändare. Sådana systemtjänster ska göra det möjligt för

 

nätanvändarna att genomföra åtgärder för förbättrad energieffektivitet i

 

samband med den fortsatta idriftsättningen av smarta nät. Medlemsstat-

 

erna ska vidare enligt artikel 15.4 andra meningen se till att nätföretagen

 

ges incitament att förbättra effektiviteten i fråga om infrastrukturens ut-

 

formning och drift och att tariffer gör det möjligt för leverantörerna att

92

förbättra användarnas deltagande i systemens effektivitet.

Paragrafen är utformad på i stora drag samma sätt som 9 §. I första Prop. 2017/18:237 meningen föreskrivs att när intäktsramen bestäms för ett nätföretag ska

hänsyn tas till i vilken utsträckning nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet. Nätmyndigheten ska således beakta såväl om verksamheten bedrivs på ett sätt som motverkar energieffektivisering som om den bedrivs på ett sätt som aktivt bidrar till en sådan effektivisering.

Ett nätföretag kan bidra till ett effektivt utnyttjande av elnätet genom sådana investeringar som anges i artikel 15.1 andra stycket i energieffek- tiviseringsdirektivet. Genom nya tekniska lösningar kan det bli lättare för nätanvändarna att tillhandahålla tjänster som gör det möjligt att optimera nätdriften, t.ex. efterfrågeflexibilitet. Ett exempel är att nätföretag tillhan- dahåller s.k. smarta mätsystem. Nätföretaget kan även underlätta för nät- kunderna att anlita energitjänsteföretag. Ett sådant företag kan exempel- vis få möjlighet att styra förbrukningen med beaktande av spotpriset så att elanvändarens kostnader minimeras.

Bestämmelserna i paragrafen är inte begränsade till en viss kategori av investeringar. Alla åtgärder som bidrar till ett effektivt utnyttjande av el- nätet ska kunna beaktas av nätmyndigheten.

För att det ska finnas sådana incitament som avses i energieffektivise- ringsdirektivet föreskrivs i andra meningen att bedömningen får medföra en ökning eller minskning av den regulatoriska avkastningen.

Om nätverksamhet bedrivs på ett sätt som bidrar till ett effektivt utnytt- jande av elnätet, kan det medföra en ökning av intäktsramen. Nätmyn- digheten bör i det sammanhanget kunna utgå från att nätföretagen lever upp till en viss nivå utan att det krävs särskilda incitament. En ökning av intäktsramen bör därför komma i fråga när ett företag bedriver nätverk- samheten på ett sätt som överträffar en sådan nivå.

Att nätverksamheten bedrivs på ett sätt som inte är förenligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet kan medföra en sänkning av intäktsramen. I det sammanhanget är det nödvändigt för nätmyndigheten att även ta hänsyn till om intäktsramen ska minskas med tillämpning av 9 § med hänvisning till kvaliteten i nätverksamheten.

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet.

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 7 a § andra stycket, finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet. I dag finns ett bemyndigande för Energimarknads- inspektionen att meddela motsvarande föreskrifter i 17 § andra punkten intäktsramsförordningen. Energimarknadsinspektionen har meddelat föreskrifter med stöd av bemyndigandet (EIFS 2015:6).

Intäktsram för lokalnät

 

13 § En intäktsram för intäkter från ett ledningsnät inom ett område ska be-

 

stämmas för varje koncessionsområde för sig.

 

Om nätmyndigheten enligt 3 kap. 3 § har beslutat att flera nätkoncessioner för

 

område ska redovisas samlat, ska dock de områdena anses vara ett koncessions-

 

område när intäktsramen bestäms.

93

Prop. 2017/18:237 Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 22 § första och andra styckena. Enligt första stycket ska en intäktsram som avser intäkter från ett lokal-

nät bestämmas för varje koncessionsområde för sig. En viktig avvikelse från denna regel finns emellertid i andra stycket. Om flera nätkonces- sioner för område efter beslut av nätmyndigheten redovisas samlat, ska dessa anses utgöra ett område när intäktsramen bestäms.

14 § Om en nätkoncession för linje innefattas i redovisningen av en nätkonces- sion för område enligt 3 kap. 3 a § andra stycket, ska koncessionerna anses vara en nätkoncession för område när intäktsramen bestäms.

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 22 § tredje stycket och har utfor- mats i enlighet med Lagrådets förslag.

I paragrafen finns en bestämmelse om vad som ska gälla när en nät- koncession för område redovisas samlat med en nätkoncession för linje. Regionledningen ska i ett sådant fall anses ha lokalnätsfunktion, och nät- koncessionerna ska anses utgöra ett koncessionsområde när intäktsramen bestäms.

Intäktsram för regionledning

15 § En intäktsram för intäkter från en regionledning ska bestämmas för nät- koncessionshavarens samtliga regionledningar i Sverige.

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 23 §.

En intäktsram för regional distribution ska bestämmas för nätföretagets samtliga regionledningar i hela landet. Distributionsverksamheten ska alltså betraktas som en enhet när intäktsramen bestäms oavsett hur re- gionledningarna förhåller sig till varandra geografiskt.

Intäktsram för transmissionsnät

16 § En intäktsram ska bestämmas för intäkter från ett transmissionsnät.

Paragrafen, som delvis motsvarar nuvarande 5 kap. 24 § första och andra styckena, tydliggör att intäkter från ett transmissionsnät ska omfattas av en särskild intäktsram, som omfattar samtliga ledningar som ingår i transmissionsnätet. Till skillnad från i dag görs inget undantag för ut- landsförbindelser.

Övervägandena finns i avsnitt 7.6.2.

17 § Om ett transmissionsnätsföretag är systemansvarig myndighet, ska den del av verksamheten som inte kan hänföras till en viss kund eller kundkategori anses ingå i företagets nätverksamhet när intäktsramen bestäms.

 

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 24 § tredje stycket, ska ses

 

mot bakgrund av de särskilda uppgifter som Svenska kraftnät har i egen-

 

skap av systemansvarig myndighet.

 

Den verksamhet som är förknippad med systemansvaret och inte kan

 

hänföras till en viss kund eller kundkategori ska enligt bestämmelsen an-

 

ses ingå i Svenska kraftnäts nätverksamhet. Kostnaderna för den verk-

 

samhet som ingår i nätverksamheten ska beaktas vid beräkningen av in-

94

täktsramen enligt 1 §. Svenska kraftnät kan alltså täcka kostnaderna för

den verksamhet som avses i första stycket via avgifter för transmission. Prop. 2017/18:237 Den systemansvariga myndighetens grundläggande uppgifter anges i

8 kap. 1 §.

18 § Om ett transmissionsnätsföretag deltar i ett europeiskt samarbete som syftar till att utveckla och vidmakthålla en fungerande europeisk marknad för el, ska även den verksamheten anses ingå i företagets nätverksamhet när intäkts- ramen bestäms.

Bestämmelsen i paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 24 § fjärde stycket, innebär att Svenska kraftnät kan täcka kostnaderna för sitt del- tagande i vissa europeiska samarbeten via överföringsavgifterna. Den verksamheten ska anses ingå i nätverksamheten. I nuläget deltar Svenska kraftnät i samarbeten som syftar till att utveckla och vidmakthålla en fungerande europeisk marknad för el främst inom ramen för Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (ENTSO-E).

19 § Om ett transmissionsnätsföretag är en statlig myndighet och har finansie- rat en förstärkning av elnätet enligt ett sådant avtal som avses i 4 kap. 9 b §, ska, när intäktsramen bestäms, företagets kostnader med anledning av avtalet anses ha uppstått i företagets nätverksamhet.

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 24 a § första stycket, gör det möjligt att genom avgifterna för överföring av el på transmissionsnätet finansiera sådana avtal mellan staten och enskilda nätföretag som avses i 4 kap. 9 b §.

Avsikten är att staten genom Svenska kraftnät ska kunna ingå avtal med distributionsnätsföretag om finansiering av nätförstärkningar. Att de kostnader som uppstår hos Svenska kraftnät anses uppstå i verkets nät- verksamhet innebär att kostnaderna ska beaktas vid beräkningen av intäktsramen enligt 1 §. Svenska kraftnät får på det sättet möjlighet att finansiera stödet till nätförstärkningar genom överföringsavgifterna.

I 30 § finns en bestämmelse om intäkter med anledning av avtalet.

Omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden

20 § Nätmyndigheten får under tillsynsperioden ändra intäktsramen, om nätkoncessionshavaren har ansökt om det och

1.det finns omständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av ramen vid en omprövning efter tillsynsperioden, eller

2.det annars finns särskilda skäl.

En ansökan om omprövning under tillsynsperioden ska handläggas skyndsamt.

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 10 §, behandlas fall där ett

 

beslut om bestämmande av intäktsram får ändras under tillsynsperioden

 

efter ansökan av ett nätföretag. Paragrafen har utformats i enlighet med

 

Lagrådets förslag.

 

Förutsättningarna för en omprövning framgår av första stycket. Ett

 

exempel på omständigheter som kan medföra en ökning av intäktsramen

 

är att ett nätföretag avser göra investeringar utöver de planerade invester-

 

ingar som anmäldes till nätmyndigheten innan tillsynsperioden började.

 

En sådan ökning av kapitalbasen under tillsynsperioden ska beaktas vid

 

en omprövning enligt 22 §.

95

Prop. 2017/18:237 Vid bedömningen av vad som är en väsentlig ökning enligt första punkten bör man i första hand se till förhållandet mellan den aktuella jus- teringen av intäktsramen och den totala ramen. Om investeringen medför en väsentlig ökning av intäktsramen, kan det ge anledning att ändra ramen redan under perioden.

Vid bedömningen av om det finns särskilda skäl för en ändring enligt andra punkten bör man se till vilken typ av investering det är fråga om och vilken betydelse en prövning av intäktsramen har för nätföretaget. Ett starkt skäl för att få till stånd en prövning är om det finns ett uttalat riskmoment för nätföretaget, exempelvis därför att det är oklart om en investering kommer att godtas av nätmyndigheten enligt 1 och 7 §§.

Bestämmelsen är främst avsedd att tillämpas när det gäller investering- ar som tidigare inte prövats. När det däremot gäller kostnader, t.ex. för överliggande nät, finns ingen risk för nätföretaget även om dessa kost- nader satts för lågt när intäktsramen bestämdes, eftersom intäktsramen efter tillsynsperiodens slut kan justeras med beaktande av nätföretagets faktiska kostnader under perioden enligt 22 och 23 §§.

I andra stycket anges att en ansökan om ändring av intäktsramen ska handläggas skyndsamt.

En slutlig prövning av intäktsramen kan ske efter tillsynsperioden med tillämpning av 22–24 §§. Nätmyndigheten prövar då kostnaderna för till- kommande investeringar och beaktar även i övrigt förhållanden som inte kunnat förutses vid det ursprungliga beslutet. Investeringarna och andra skäliga kostnader som har tillkommit kan i så fall motivera en ändring av intäktsramen, även om de inte föranlett någon ändring under tillsyns- perioden.

21 § Nätmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsram under tillsynsperio- den och ändra ramen, om

1.nätkoncessionshavaren har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek,

2.ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek, eller

3.det annars finns särskilda skäl.

Vid en omprövning enligt första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns särskilda skäl.

 

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 11 §, behandlas fall där

 

nätmyndigheten ska ändra intäktsramen under den tillsynsperiod som

 

ramen avser. En omprövning enligt paragrafen föranleds inte av en ansö-

 

kan från nätföretaget.

 

Första stycket första och andra punkterna behandlar fall där intäkts-

 

ramen blivit felaktig antingen på grund av att nätföretaget har lämnat

 

oriktiga eller bristfälliga uppgifter eller att beslutet annars har fattats på

 

ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag. I båda fallen gäller att

 

felaktigheterna har inverkat på intäktsramens storlek. Till skillnad från i

 

dag krävs inte att inverkan är av mer än ringa omfattning.

 

Av tredje punkten framgår att ett beslut även kan ändras om det finns

 

särskilda skäl. Så kan vara fallet bl.a. om ny lagstiftning gör det nödvän-

 

digt att justera intäktsramen.

 

Ett nätföretag ska som utgångspunkt inte ska kunna tillgodoräkna sig

96

felaktigheter som beror på att företaget har gett nätmyndigheten oriktiga

eller bristfälliga uppgifter. Som framgår av andra stycket kan dock in- Prop. 2017/18:237 täktsramen ökas med hänvisning till bristerna om det finns särskilda skäl.

Sådana skäl är främst att felaktigheten av någon anledning framstår som ursäktlig. En uppgift kan ha blivit oriktig på grund av omständigheter som ligger utanför nätföretagets kontroll, t.ex. om nätföretaget litat på bristfällig information som det fått från en myndighet och det inte har funnits anledning att ifrågasätta den informationen.

Övervägandena finns i avsnitt 7.7.

Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden

22 § Nätmyndigheten ska ompröva intäktsramen efter tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen ska vara större eller mindre med hänsyn till förhållanden som blivit kända efter det att den bestämdes.

Vid en omprövning ska nätmyndigheten senast tio månader efter tillsynsperio- dens slut

1.fatta ett slutligt beslut i frågan om ändring av intäktsramen, om det inte finns särskilda hinder, eller

2.informera nätkoncessionshavaren om att det slutliga beslutet i ändrings- frågan kommer att fattas vid en senare tidpunkt.

Om myndigheten fattar sitt slutliga beslut i ändringsfrågan senare än tio månader efter tillsynsperiodens slut utan att ha informerat enligt andra stycket 2, får beslutet inte innebära någon nackdel för nätkoncessionshavaren.

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 13 §.

Enligt första stycket ska nätmyndigheten ompröva intäktsramen efter tillsynsperiodens slut om det finns skäl att anta att ramen ska vara större eller mindre med hänsyn till förhållanden som blivit kända efter det att den bestämdes. Omprövning ska ske redan när myndigheten finner skäl att granska intäktsramen närmare. I princip kan omprövning således äga rum utan att någon ändring sedan görs.

Bestämmelsen skiljer sig i två avseenden från dagens reglering. Till skillnad från det som föreskrivs i dag ska en omprövning äga rum utan ansökan från nätföretaget också i de fall där det finns skäl att anta att in- täktsramen är för liten (jfr nuvarande 5 kap. 12 §). Nätmyndigheten ska vidare ompröva intäktsramen även i de fall då avvikelsen är ringa. Över- vägandena finns i avsnitt 7.8.1.

Nätmyndigheten ska enligt andra stycket första punkten fatta ett beslut i frågan om ändring av intäktsramen senast tio månader efter tillsyns- periodens slut om det inte finns särskilda hinder. Sådana kan finnas t.ex. på grund av att ett nätföretag inte lämnat in fullständiga uppgifter i tid.

Nätmyndigheten måste enligt andra stycket andra punkten informera nätföretaget om myndigheten avser att meddela beslut i frågan om änd- ring efter utgången av tiomånadersperioden. I annat fall har myndigheten inte rätt att justera intäktsramen till nackdel för nätföretaget. Detta fram- går av tredje stycket. Något formkrav för underrättelsen har inte ställts upp. Det är nätmyndigheten som har att visa att nätföretaget har under- rättats i tid. Myndigheten får själv avgöra hur den vill underrätta ett nät- företag.

97

Prop. 2017/18:237 23 § Vid en omprövning enligt 22 § ska nätmyndigheten

1.utgå från de uppgifter och metoder som använts för att bestämma intäkts- ramen och som framgår av det beslut om intäktsram som gäller för nätkonces- sionshavaren,

2.kontrollera om de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen överensstämmer med det faktiska utfallet för tillsynsperioden, och

3.ändra ramen i den utsträckning det är motiverat av att det faktiska utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till grund för att bestämma ramen.

 

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 14 §, finns bestämmelser

 

om hur en omprövning enligt 22 § ska genomföras och vilka ändringar

 

som i det sammanhanget ska göras i intäktsramen.

 

Omprövningen syftar till att intäktsramen ska vara korrekt med beak-

 

tande av de faktiska förhållandena efter det att ramen bestämdes inför

 

tillsynsperioden, dvs. att den prognos som legat till grund för ramen när

 

det gäller exempelvis investeringar, opåverkbara kostnader och elavbrott

 

ersätts med det som faktiskt inträffat i dessa avseenden.

 

Utgångspunkten för omprövningen är enligt första punkten de uppgif-

 

ter och metoder som användes när intäktsramen bestämdes inför tillsyns-

 

perioden. Uppgifterna och metoderna ska anges i det beslut genom vilket

 

ramen bestäms (3 § andra stycket). Utrymmet för att ändra ramen med

 

hänvisning till brister i det ursprungliga beslutsunderlaget är begränsat.

 

Det underlag som användes för att bestämma ramen och som framgår av

 

det beslutet ska nämligen ligga till grund även för omprövningen utom i

 

sådana fall som anges i 24 §. De metoder som framgår av beslutet kan

 

inte frångås vid en omprövning enligt 22 §.

 

Omprövningen efter tillsynsperioden är alltså inte en fullständig om-

 

prövning av det beslut genom vilket intäktsramen bestämdes. Ett nät-

 

företag som är missnöjt med exempelvis metoden för beräkning av kal-

 

kylränta kan inte invänta omprövningen som ett alternativ till att över-

 

klaga beslutet eller ansöka om följdändring enligt 25 §.

 

Som framgår av andra punkten innebär omprövningen att nätmyndig-

 

heten ska jämföra de prognoser som har legat till grund för intäktsramen

 

med det faktiska utfallet. Utgångspunkten är de faktiska uppgifter som

 

framgår av bestämmandebeslutet, men i de delar där uppgifterna är preli-

 

minära ska en uppdatering göras.

 

Att kontrollen gäller de antaganden som legat till grund för att bestäm-

 

ma intäktsramen innebär en avgränsning av vilka omständigheter som

 

har betydelse för omprövningen. De antaganden som avses gäller de fak-

 

tiska förutsättningarna för den aktuella nätverksamheten under tillsyns-

 

perioden. Antagandena gäller alltså sådana förhållanden som inte kan bli

 

fullt kända förrän efter tillsynsperiodens slut.

 

Med det faktiska utfallet åsyftas de verkliga omständigheterna, dvs. så-

 

dant som genomförda investeringar, antal elavbrott, överförd energi och

 

nätförluster under tillsynsperioden. Sådana förhållanden som kan föran-

 

leda en omprövning enligt 25 eller 26 § kan alltså inte beaktas i detta

 

sammanhang.

 

Som framgår av tredje punkten ska intäktsramen ändras så att den

 

svarar mot det faktiska utfallet. Ändringar enligt tredje punkten ska göras

 

i den utsträckning som det är motiverat med hänsyn till att det faktiska

98

utfallet för tillsynsperioden avviker från de antaganden som legat till

grund för att bestämma ramen. Det är inte en grund för ändring att det i Prop. 2017/18:237 efterhand visat sig att nätmyndigheten eller en förvaltningsdomstol miss-

förstått innebörden av en rättsregel eller tillämpat en kalkylmodell fel- aktigt när intäktsramen bestämdes. I sådana avseenden är det beslut om intäktsram som gäller för nätföretaget bindande för omprövningen.

Övervägandena finns i avsnitt 7.8.2.

24 § Utöver det som anges i 23 § 3 ska intäktsramen ändras, om

1.nätkoncessionshavaren har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter och detta har inverkat på ramens storlek, eller

2.ramen av någon annan anledning har bestämts på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta har inverkat på ramens storlek.

I fall som avses i första stycket 1 får intäktsramen ökas endast om det finns sär- skilda skäl.

I paragrafen, som har i huvudsak samma utformning som 21 §, anges i vilka fall en intäktsram ska ändras vid en omprövning efter tillsynsperio- den med hänvisning till brister när det gäller de sakuppgifter som lagts till grund för beslutet om intäktsram.

Utgångspunkten för omprövningen är de uppgifter och metoder som användes när ramen bestämdes och som framgår av det beslutet (23 § första punkten). Omprövningen tar i huvudsak sikte på förhållanden som inträffat efter det att ramen bestämdes inför tillsynsperioden (23 § andra punkten). Det kan dock vid omprövningen visa sig att det fanns brister i underlaget för bestämmandebeslutet.

Enligt första stycket ska intäktsramen vid en omprövning efter tillsyns- perioden ändras i sådana fall som avses i 21 § första och andra punkter- na. Inom ramen för en omprövning enligt 22 § är det endast i sådana fall som ändring kan göras med hänvisning till att intäktsramen inför tillsyns- perioden bestämdes på ett bristfälligt beslutsunderlag.

Som framgår av andra stycket kan intäktsramen ökas med hänvisning till att nätföretaget har lämnat oriktiga eller bristfälliga uppgifter endast om det finns särskilda skäl. När det gäller sådana skäl hänvisas till kom- mentaren till 21 §.

Övervägandena finns i avsnitt 7.8.2.

Omprövning till följd av att en intäktsram har ändrats för en annan nätkoncessionshavare

25 § När en allmän förvaltningsdomstol har ändrat en intäktsram för en nätkon- cessionshavare ska nätmyndigheten ompröva det beslut om intäktsram som gäller för en annan nätkoncessionshavare om denne

1.ansöker om omprövning inom tre månader efter det att domstolens avgöran- de fått laga kraft, och

2.anför att de förhållanden som domstolen lagt till grund för ändring i det tidi- gare avgörandet finns även i fråga om sökandens intäktsram.

Paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 15 §, har i allt väsentligt ut-

 

formats i enlighet med Lagrådets förslag.

 

Det kan vara påkallat att ändra ett nätföretags intäktsram med anled-

 

ning av att en allmän förvaltningsdomstol har ändrat en intäktsram för ett

 

annat nätföretag. En följdändring kan ske om grunden för ändringen av

 

det andra nätföretagets intäktsram är tillämplig även för intäktsramen för

99

Prop. 2017/18:237 andra nätföretag. Det kan t.ex. vara fråga om en justering av avkastning- en på grund av att en procentsats vid användandet av WACC-metoden har ändrats eller att en standardkostnad för en investering har justerats uppåt. Det saknar betydelse för omprövningen enligt paragrafen om om- prövning redan har skett enligt bestämmelserna i 20–24 §§.

Nätföretaget måste lämna in ansökan om omprövning inom tre måna- der efter det att domstolsavgörandet fått laga kraft.

Omprövning till följd av att intäktsramen har ändrats i fråga om en tidigare tillsynsperiod

26 § Om nätmyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har ändrat in- täktsramen i fråga om en tillsynsperiod som har gått till ända och det avgörandet har fått laga kraft, ska nätmyndigheten ompröva ett beslut om intäktsram för en senare tillsynsperiod och göra de ändringar som den ändrade ramen motiverar.

Bestämmelsen i paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 16 §, avser fallet att nätmyndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol efter ett överklagande har ändrat intäktsramen för en tidigare tillsynsperiod. Nät- myndigheten ska då, när ändringen har fått laga kraft, göra de följdänd- ringar som det ändrade beslutet medför när det gäller intäktsramen för den följande tillsynsperioden, oavsett om den perioden pågår eller har av- slutats.

Avvikelser från intäktsramen

27 § Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsynsperioden har varit större än intäktsramen, ska nätmyndigheten besluta att ramen för en efterföljande tillsynsperiod ska minskas med ett belopp som motsvarar över- skottet.

I paragrafen, som delvis motsvarar nuvarande 5 kap. 20 §, finns huvud- regeln för vad som ska ske när ett nätföretags samlade intäkter från nät- verksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen.

Enligt bestämmelsen ska ett belopp som svarar mot överdebiteringen minska ramen för den tillsynsperiod som följer den period då intäkterna varit större än ramen. Nätmyndigheten kan ta ställning till frågan om att minska intäktsramen enligt paragrafen först efter utgången av den till- synsperiod när överskottet uppstod. Det överskjutande beloppet kan alltså inte beaktas när den nya intäktsramen bestäms enligt 3 §. I stället krävs ett särskilt beslut av nätmyndigheten.

Till skillnad från det som gäller i fråga om underdebitering enligt 29 § kan flera perioders överskott ackumuleras. Om nätföretaget överskrider även den intäktsram som bestäms med tillämpning av paragrafen, kom- mer den överdebiteringen att föranleda en minskning av intäktsramen för den andra tillsynsperioden efter den tillsynsperiod då det ursprungliga överskottet uppstod.

28 § Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsynsperioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska nätmyndigheten besluta att ramen för den närmast följande tillsynsperioden ska minskas med ett över- debiteringstillägg.

100

Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av de samlade Prop. 2017/18:237 intäkterna från nätverksamheten som överstiger intäktsramen.

Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den ge- nomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som under tillsyns- perioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter.

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 21 §.

Av första stycket framgår att ett överdebiteringstillägg ska utgå, om de

 

samlade intäkterna under en tillsynsperiod överstiger intäktsramen med

 

mer än fem procent, och att överdebiteringstillägget ska minska intäkts-

 

ramen för påföljande tillsynsperiod på motsvarande sätt som enligt 27 §.

 

I andra stycket anges att överdebiteringstillägget ska grundas på hela

 

det belopp som överstiger intäktsramen. Överdebiteringstillägget ska en-

 

ligt tredje stycket beräknas efter en räntesats motsvarande den genom-

 

snittliga under tillsynsperioden av Riksbanken fastställda referensräntan

 

enligt 9 § räntelagen (1975:635) med ett tillägg av femton procenten-

 

heter. Riksbanken fastställer en sådan referensränta för varje kalender-

 

halvår. Vid beräkningen av överdebiteringstillägget är det därför åtta sådana

 

räntebeslut som tillämpas för att räkna fram den genomsnittliga räntan.

 

29 § Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under en tillsynsperiod

 

har varit mindre än intäktsramen, ska nätmyndigheten besluta att nätkoncessions-

 

havaren under den närmast följande tillsynsperioden från nätverksamheten får

 

uppbära ett belopp som motsvarar underskottet.

 

Det belopp som nätmyndigheten beslutar ska inte anses vara intäkter från nät-

 

verksamheten vid avstämning mot intäktsramen för den närmast följande tillsyns-

 

perioden. Detta gäller dock endast i den utsträckning intäkterna från nätverksam-

 

heten annars skulle överstiga intäktsramen.

 

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 20 § när det gäller situationen att

 

nätföretagets intäkter under en tillsynsperiod har varit mindre än intäkts-

 

ramen.

 

Till skillnad från det som följer av 27 och 28 §§ gäller nätmyndig-

 

hetens beslut enligt första stycket inte storleken på intäktsramen för den

 

efterföljande tillsynsperioden. I stället får nätföretaget möjlighet att upp-

 

bära ett belopp som svarar mot underskottet utan att beloppet anses vara

 

intäkter från nätverksamheten vid den avstämning mot intäktsramen som

 

sker efter den nya tillsynsperioden. Detta framgår av andra stycket första

 

meningen.

 

Nätföretaget får alltså göra en sorts avdrag. Av andra stycket andra

 

meningen följer att avdraget inte får vara större än den del av nätföre-

 

tagets intäkter som överstiger den nya intäktsramen. Om det belopp som

 

nätmyndigheten bestämt enligt paragrafen är 7 miljoner kronor, intäktsra-

 

men för den nya tillsynsperioden 100 miljoner kronor och intäkterna från

 

nätverksamheten under den nya tillsynsperioden är 104 miljoner kronor

 

före avdraget, innebär bestämmelserna att 4 miljoner kronor inte anses

 

vara intäkter från nätverksamheten vid avstämningen.

 

Som framgår av paragrafen måste nätföretaget utnyttja underskottet

 

under den närmast följande tillsynsperioden. Annars går möjligheten för-

 

lorad. I exemplet ovan kan nätföretaget alltså inte utnyttja det återstående

 

beloppet på 3 miljoner kronor under en senare tillsynsperiod.

 

Övervägandena finns i avsnitt 7.10.

101

 

Prop. 2017/18:237

Beräkning av intäkter

30 § Om ett transmissionsnätsföretag är en statlig myndighet och har finansie- rat en förstärkning av elnätet enligt ett sådant avtal som avses i 4 kap. 9 b §, ska intäkter med anledning av avtalet anses vara intäkter från överföring av el vid avstämning mot intäktsramen.

Enligt paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 24 a § andra stycket, ska intäkter med anledning av avtalet anses vara intäkter från överföring av el. Det innebär att eventuella intäkter omfattas av den intäktsram som fastställs enligt 16 §. Paragrafen har fått sin placering i enlighet med Lag- rådets förslag.

31 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hur nätkoncessionshavarnas intäkter under en tillsyns- period ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen.

I paragrafen finns ett nytt normgivningsbemyndigande. Paragrafen har fått sin placering i enlighet med Lagrådets förslag.

Med stöd av paragrafen kan regeringen eller den myndighet som reger- ingen bestämmer meddela föreskrifter i fråga om exempelvis periodise- ring av inkomster eller hur försäkringsersättningar, skadestånd och andra engångsersättningar ska hanteras.

Övervägandena finns i avsnitt 7.9.

Besluts giltighet

32 § Ett beslut av nätmyndigheten enligt 3, 20, 21, 22, 25, 26, 27 eller 28 § gäller omedelbart.

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 19 §, finns en bestämmel- se om att ett beslut nätmyndigheten meddelat i fråga om intäktsramen ska gälla trots att det överklagats.

Intäktsram vid överlåtelse av nätkoncession

33 § Om en nätkoncessionshavare överlåter en nätkoncession, ska vid tillämp- ningen av detta kapitel den intäktsram som gäller för koncessionen fortsätta att gälla efter överlåtelsen och den nya nätkoncessionshavaren träda in i överlåtarens ställe.

Om intäktsramen är en gemensam ram för den överlåtna koncessionen och en annan nätkoncession, ska överlåtaren och den nya nätkoncessionshavaren fördela ramen proportionerligt i förhållande till hur stor del av kapitalbasen som över- låtits och på samma sätt fördela intäkter som överstiger eller understiger intäkts- ramen och överdebiteringstillägg. Fördelningen får dock göras på ett annat sätt,

 

om det finns särskilda skäl.

 

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 25 §, finns grundläggande

 

bestämmelser om vilka konsekvenser det får för intäktsramen och nät-

 

företagets skyldigheter enligt detta kapitel om en nätkoncession överlåts

 

under tillsynsperioden.

 

Av första stycket framgår att den redan bestämda intäktsramen fort-

102

sätter att gälla för övertagaren av koncessionen. Den som övertar nätkon-

 

cessionen träder även i övrigt i överlåtarens ställe när det gäller tillämp- Prop. 2017/18:237 ningen av bestämmelserna i detta kapitel på nätkoncessionen.

I andra stycket finns bestämmelser för det fallet att intäktsramen inte gäller bara den nätkoncession som överlåts. Det är i sådana fall nödvän- digt att anpassa principen att intäktsramen ska fortsätta att gälla för över- tagaren. Överlåtaren och övertagaren ska fördela intäktsramen, liksom intäkter som överstiger eller understiger intäktsramen samt överdebite- ringstillägg, proportionerligt i förhållande till hur stor del av den samlade kapitalbasen som överlåtits.

Om det finns särskilda skäl kan fördelningen göras på ett annat sätt. Ett sådant skäl kan vara att två nätkoncessioner för område nyligen har slagits samman till ett redovisningsområde och de olika områdenas nät- avgifter fortfarande inte är enhetliga (jfr 4 kap. 4 §). Det kan i så fall finnas en skillnad i överensstämmelse mellan det enskilda områdets an- del i de samlade intäkterna å ena sidan och andelen i den samlade kapitalbasen å den andra. Om en överlåtelse sker i detta läge, kan det vara nödvändigt att göra en mer rättvisande fördelning av intäktsramen i samband med överlåtelsen.

Regleringen syftar till att fördela den befintliga intäktsramen mellan överlåtaren och övertagaren. Det ska således inte bestämmas nya intäkts- ramar för de berörda koncessionerna. Den redan fastställda intäktsramen fortsätter att gälla fram till slutet av tillsynsperioden.

34 § En fördelning enligt 33 § andra stycket ska godkännas före överlåtelsen. Fråga om godkännande prövas av nätmyndigheten. Regeringen ska dock pröva frågan, om ärendet avser en utlandsförbindelse.

Ett förslag till fördelning ska lämnas in till nätmyndigheten tillsammans med de uppgifter som krävs för att pröva förslaget.

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 26 § första och andra styckena. Av första stycket följer att fördelningen av intäktsramen ska godkännas

av den myndighet som ska pröva frågan om överlåtelse. Regeringen prö- var ärenden om tillstånd till överlåtelse om ärendet avser en utlandsför- bindelse (2 kap. 16 § fjärde stycket). Annars ska nätmyndigheten pröva frågan.

Enligt andra stycket ska att ett förslag till fördelning lämnas in till nät- myndigheten tillsammans med de uppgifter som krävs för att pröva för- slaget.

Överlåtelsen får inte genomföras, om inte fördelningen har godkänts (2 kap. 16 § tredje stycket). Den godkända fördelningen blir bindande i och med att tillstånd lämnas och överlåtelsen genomförs. Det ska således inte meddelas ytterligare myndighetsbeslut om att slutligt fastställa för- delningen.

35 § Ett ärende om godkännande av en fördelning enligt 34 § ska handläggas skyndsamt.

För att inte försvåra en försäljning av en nätkoncession föreskrivs i para- grafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 26 § tredje stycket, att godkän- nandeförfarandet ska vara skyndsamt.

103

Prop. 2017/18:237

Ändring av koncessionsgränser

36 § Om nätmyndigheten ändrar gränserna för en nätkoncession för område enligt 2 kap. 12 §, ska myndigheten besluta om den fördelning av berörda intäkts- ramar som är proportionerlig i förhållande till hur stor del av kapitalbasen som är hänförlig till gränsändringen och på samma sätt fördela intäkter som överstiger eller understiger intäktsramen och överdebiteringstillägg. Fördelningen får dock göras på ett annat sätt, om det finns särskilda skäl.

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 kap. 27 §.

Gränserna för en nätkoncession för område får ändras av nätmyndig- heten, om det behövs för en ändamålsenlig nätverksamhet och det kan ske utan synnerlig olägenhet för nätkoncessionshavaren (2 kap. 12 §).

Enligt paragrafen gäller det som sägs om överlåtelse av nätkoncession i 33 § andra stycket i tillämpliga delar vid beslut om ändring av konces- sionsgränser. Intäktsramen ska i normalfallet fördelas proportionerligt i förhållande till hur stor del av kapitalbasen som överlåtits med anledning av gränsändringen.

Till skillnad från vad som gäller vid överlåtelse av nätkoncession är det alltså inte fråga om att godkänna en överenskommelse mellan en över- låtare och en övertagare. Det kan dock förutsättas att ett samförstånd nor- malt finns mellan de berörda nätföretagen och bör beaktas av myndig- heten.

Skyldighet att lämna uppgifter

37 § En nätkoncessionshavare ska till nätmyndigheten lämna de uppgifter som behövs för en prövning enligt 21, 22, 26 och 36 §§.

I paragrafen, som motsvarar nuvarande 5 kap. 28 §, finns en bestämmel- se om uppgiftsskyldighet för nätföretag när nätmyndigheten tar initiativ till en omprövning eller ändring av intäktsramen enligt någon av de an- givna paragraferna. Nätföretaget ska lämna myndigheten de uppgifter som behövs för prövningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om nät- företagets uppgiftsskyldighet. Sådana föreskrifter kan avse bl.a. vilka uppgifter som ska lämnas och vid vilken tidpunkt nätföretaget ska full- göra uppgiftsskyldigheten.

Förseningsavgift

Av skäl som redovisas i avsnitt 7.11 föreslår regeringen att det ska in- föras en förseningsavgift för nätföretag som inte i rätt tid lämnar de upp- gifter till nätmyndigheten som myndigheten behöver för att bestämma in- täktsramen. Bestämmelserna om förseningsavgift har utformats med ut- gångspunkt i 12 kap. 7–13 §§. Paragraferna har fått sin placering i enlig- het med Lagrådets förslag.

38 § En nätkoncessionshavare ska betala en förseningsavgift på 100 000 kronor till staten, om koncessionshavaren inte inom den tid som anges i föreskrifter som

104

har meddelats i anslutning till 4 § lämnar de uppgifter som behövs för att be- Prop. 2017/18:237 stämma intäktsramen.

Om uppgifterna inte har kommit in inom två månader från det att nätmyndig- heten skickade ett meddelande till nätkoncessionshavaren med information om beslutet att ta ut avgift enligt första stycket, ska koncessionshavaren betala en ny förseningsavgift på 100 000 kronor.

I paragrafen finns bestämmelser om förutsättningarna för att ta ut försen- ingsavgift från ett nätföretag som inte fullgör skyldigheten att till nät- myndigheten lämna de uppgifter som krävs för att bestämma intäkts- ramen. Förseningsavgiften tas ut när underlaget är ofullständigt. Den tas däremot inte ut med anledning av felaktigheter i de lämnade uppgifterna.

Förseningsavgiften förutsätter att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har meddelat verkställighetsföreskrifter i anslut- ning till 4 §. Skyldigheten att betala förseningsavgift enligt första stycket inträder när ett nätföretag försummar att tillhandahålla någon av de upp- gifter som krävs inom den föreskrivna tiden. Nätmyndigheten ska alltså besluta att ta ut förseningsavgift även om företaget lämnar in en del av uppgifterna inom den föreskrivna tiden. Om bristerna i det inlämnande underlaget är små, kan det dock bli aktuellt att efterskänka avgiften enligt 39 § första stycket. För att nätmyndigheten ska kunna avgöra om nätföre- taget har fullgjort sin uppgiftsskyldighet krävs också att det har med- delats närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas till myn- digheten.

Av andra stycket framgår att ett nätföretag kan bli skyldigt att betala ytterligare en förseningsavgift. Om uppgifterna inte har kommit in till nätmyndigheten inom den angivna tvåmånadersfristen, får myndigheten emellertid överväga andra sanktionsmöjligheter. Företaget kan vid vite föreläggas att komma in med underlaget (12 kap. 3 §). Det kan vidare bli aktuellt att bestämma en skälig intäktsram på annat tillgängligt underlag (5 §).

39 § En förseningsavgift enligt 38 § ska efterskänkas helt eller delvis, om underlåtenheten är liten med hänsyn till de uppgifter som nätmyndigheten be- höver för att bestämma intäktsramen eller till förseningens längd.

Förseningsavgiften ska efterskänkas helt, om

1.underlåtenheten är ursäktlig med hänsyn till omständigheter som nätkonces- sionshavaren inte har kunnat råda över, eller

2.det annars är oskäligt att ta ut den.

Om det som förekommit i ärendet föranleder det, ska frågan om att efterskänka en avgift tas upp även om något yrkande om detta inte har gjorts.

Av paragrafen framgår att en förseningsavgift kan efterskänkas under vissa förutsättningar. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

I det fall som anges första stycket kan det kan bli aktuellt med ett par- tiellt efterskänkande. När det gäller de uppgifter som nätmyndigheten be- höver för att bestämma intäktsramen finns det utrymme för att delvis efterskänka förseningsavgiften, om nätföretaget i rätt tid har gett in hu- vuddelen av de uppgifter som krävs. Är bristerna obetydliga kan avgiften efterskänkas helt. På samma sätt har längden av en försening betydelse

för hur stor del av avgiften som efterskänks. Om en försening är endast

105

Prop. 2017/18:237 någon dag bör större delen av avgiften kunna efterges. Det blir inte aktuellt att efterskänka avgiften i någon del om det rör sig om en lång försening.

När det gäller andra och tredje styckena har paragrafen utformats på i huvudsak samma sätt som 12 kap. 11 §. Det krävs dock inte att oskälig- heten ska vara uppenbar för att förseningsavgiften ska efterskänkas enligt andra punkten.

40 § Nätmyndigheten ska besluta att ta ut förseningsavgift från en nätkonces- sionshavare, om det enligt 38 och 39 §§ finns förutsättningar för att ta ut avgif- ten. När myndigheten har beslutat att ta ut en avgift, ska myndigheten skicka ett meddelande med information om beslutet till koncessionshavaren.

I paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anges att det är nätmyndigheten som beslutar om förseningsavgiften. Det fram- går också att myndigheten alltid ska skicka ett meddelande med informa- tion om beslutet till nätföretaget.

41 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning, ska avgiften lämnas för indrivning.

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Paragrafen har utformats med 12 kap. 12 § som förebild.

42 § Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning enligt 41 § inte be- höver ske för mindre belopp när det gäller förseningsavgift enligt detta kapitel.

Ett normgivningsbemyndigade som liknar paragrafen finns i 12 kap. 12 § första stycket andra meningen.

43 § Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har fått laga kraft.

Om ett företag har rätt att få tillbaka en betald förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalade förseningsavgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den må- nad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek ska 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) tillämpas.

Paragrafen har utformats med 12 kap. 13 § som förebild.

8 kap.

3 b § Den systemansvariga myndigheten ska fastställa mål för driftsäkerhet under förutsebara förhållanden på transmissionsnät i Sverige och på de utlands- förbindelser som är anslutna till ett sådant transmissionsnät. Målen ska vara objektiva, öppna och icke-diskriminerande. De ska underställas regeringen för godkännande. Regeringen bestämmer hur de godkända målen ska offentliggöras.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela före- skrifter om de krav och skyldigheter som måste iakttas för att de enligt första stycket godkända målen ska uppnås.

Innan föreskrifterna meddelas ska samråd ske med systemansvariga i länder vars elsystem är förbundna med transmissionsnät i Sverige.

106

Första stycket ändras på så sätt att det som i dag gäller stamnätet i stället gäller transmissionsnät i Sverige.

Normgivningsbemyndigandet i andra stycket ändras på så sätt att sub- delegation kan ske till en annan myndighet än den systemansvariga myn- digheten. Ändringen är i huvudsak redaktionell. Utgångspunkten är fort- farande att Svenska kraftnät ska meddela eventuella myndighetsföre- skrifter.

I tredje stycket byts ”det svenska stamnätet” ut mot ”transmissionsnät i Sverige”.

11 kap.

3 § Överföring av el till en konsument får avbrytas, om

1.konsumenten har försummat sina skyldigheter enligt avtalet med nätkon- cessionshavaren eller elleverantören om överföring eller leverans av elen,

2.försummelsen är ett väsentligt avtalsbrott,

3.konsumenten har uppmanats att inom en viss skälig tid vidta rättelse och, om försummelsen inte är en betalningsförsummelse, tillsammans med uppma- ningen informerats om att överföringen annars kan komma att avbrytas,

4.den skäliga tid som avses i 3 har löpt ut,

5.rättelse inte har skett, och

6.omständigheterna är sådana att det saknas anledning att befara att ett av- brott skulle medföra en personskada som inte är obetydlig eller en omfattande sakskada.

Om konsumenten har handlat otillbörligt får överföringen avbrytas trots att omständigheterna inte är sådana som anges i första stycket 6.

I paragrafen behandlas de grundläggande förutsättningarna för att av- bryta överföringen av el till en konsument som har gjort sig skyldig till ett avtalsbrott. Ändringarna i paragrafen är redaktionella och språkliga. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Paragrafen riktar sig mot både nätföretaget och elhandelsföretaget. Det är dock endast nätföretaget, vilket svarar för nätverksamheten och de an- läggningar med vilkas hjälp överföringen sker, som de facto kan avbryta överföringen. Om elhandelsföretaget anser att det finns grund för att av- bryta överföringen på grund av konsumentens försummelse, får det vän- da sig till nätföretaget och begära att detta ska avbryta överföringen. För- hållandet mellan nätföretaget och elhandelsföretaget får regleras genom avtal. Ansvaret för att avbrytandet av överföringen sker i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel ligger på den som tar initiativ till åtgärden (8 § andra stycket).

Av första stycket första punkten framgår att en grundläggande förut- sättning för att överföringen ska få avbrytas är att konsumenten har för- summat sina skyldigheter enligt ett avtal med antingen nätföretaget eller elhandelsföretaget. Konsumenten kan bryta mot avtalet på olika sätt, t.ex. genom att inte följa säkerhetsföreskrifter. Den vanligaste försummelsen torde dock vara bristande betalning av nätavgift respektive avgift för levererad el.

En konsument kan ha flera olika abonnemang med samma elhandels- företag eller nätföretag. Överföringen får dock endast avbrytas beträffan- de det avtal som konsumenten har brutit mot. Betalar konsumenten inte

Prop. 2017/18:237

107

Prop. 2017/18:237 för elen till en fritidsbostad, kan detta avtalsbrott inte läggas till grund för att bryta överföringen till konsumentens ordinarie bostad.

Försummelsen ska enligt andra punkten vara sådan att avtalsbrottet är ett väsentligt avtalsbrott. Väsentlighetsbedömningen bör ske utifrån av- talsbrottets betydelse för nätföretaget respektive elhandelsföretaget i enlighet med allmänna kontraktsrättsliga principer. När det gäller bristan- de betalning bör sådana omständigheter som skuldens storlek och antalet obetalda avgifter vara av avgörande betydelse. Är det fråga om något en- staka dröjsmål avseende mindre belopp, bör väsentlighetskravet normalt inte anses uppfyllt. I 4 § behandlas särskilda förutsättningar som ska vara uppfyllda för att överföringen ska få avbrytas när försummelsen avser bristande betalning.

I tredje punkten finns ett generellt krav, som innebär att konsumenten ska uppmanas att inom viss skälig tid vidta rättelse innan överföringen avbryts. Tidsfristen ska anges uttryckligen i uppmaningen och vara skä- lig. Skälig tid beträffande betalningsdröjsmål torde normalt inte under- stiga två veckor. Vid andra typer av försummelser får frågan vad som ska anses vara skälig tid avgöras från fall till fall. Om försummelsen inte gäller betalning, ska konsumenten enligt tredje punkten även erinras om att överföringen kan komma att avbrytas om rättelse inte sker. Beträffan- de betalningsförsummelse finns regler om underrättelse och meddelande till socialnämnden i 4 §. Av uppmaningen bör framgå att sociala myndig- heter kan komma att kopplas in i ett senare skede.

Enligt sjätte punkten får överföringen av el avbrytas endast om om- ständigheterna är sådana att det saknas anledning att befara att ett avbrott skulle medföra en personskada som inte är obetydlig eller en omfattande sakskada. Kravet rör akuta situationer och innebär inte någon undersök- ningsplikt för elhandelsföretaget eller nätföretaget. Som exempel på fall då omständigheterna i det enskilda fallet är sådana att det kan saknas för- utsättningar att avbryta överföringen kan nämnas att det vid tidpunkten för avstängning råder sträng kyla, att det är fråga om ett eluppvärmt bostadshus som är ensligt beläget och att abonnenten är mycket gammal. Ett annat exempel är att nätföretaget får uppgift om att konsumenten eller någon annan i dennes hushåll lider av allvarlig sjukdom och det är sanno- likt att tillståndet hastigt skulle försämras genom en avstängning. Med omfattande sakskador avses värdemässigt stora skador, företrädesvis på en byggnad. Kan det befaras att vattenledningssystemet i en byggnad fryser sönder bör således inte överföringen avbrytas.

Av andra stycket framgår att första stycket 6 inte hindrar att överför- ingen avbryts om konsumenten handlar otillbörligt. Som exempel kan nämnas att en konsument som riskerar att drabbas av skada underlåter att betala för överföringen, trots att konsumenten har betalningsförmåga.

Avbryts överföringen utan att förutsättningarna i denna paragraf och, vid betalningsförsummelse, 4 § är uppfyllda, har konsumenten rätt till er- sättning av den som tagit initiativ till att avbryta överföringen (8 §).

4 § När försummelsen är en betalningsförsummelse, får överföringen avbrytas endast om

1.betalningen avser överföring eller leverans av el,

2.förutsättningarna för avbrytande enligt 3 § är uppfyllda,

108

3. konsumenten efter att den tid för rättelse som avses i 3 § första stycket 3 löpt Prop. 2017/18:237 ut har uppmanats att betala inom tre veckor från det att konsumenten har delgetts

uppmaningen tillsammans med information om att överföringen annars kan avbrytas,

4.ett meddelande om den uteblivna betalningen samtidigt med uppmaningen enligt 3 har lämnats till socialnämnden i den kommun där konsumenten får elen överförd,

5.de tre veckorna som avses i 3 har löpt ut,

6.socialnämnden inte inom de tre veckorna skriftligen har meddelat den som lämnade meddelandet enligt 4 att nämnden tar på sig betalningsansvaret för skulden,

7.betalningen inte är gjord, och

8.fordringen inte är tvistig.

Paragrafen behandlar särskilda förutsättningar som ska vara uppfyllda för

 

att överföringen ska få avbrytas då försummelsen avser bristande betal-

 

ning.

 

Ändringarna i paragrafen är till större delen redaktionella och språk-

 

liga. En nyhet i förhållande till dagens bestämmelser är dock att det ut-

 

tryckligen framgår, av första punkten, att överföringen får avbrytas med

 

hänvisning till betalningsförsummelse endast om betalningen avser över-

 

föring eller leverans av el. Att konsumenten åsidosätter skyldigheten att

 

betala andra avgifter som följer av avtalet ger inte nätföretaget eller el-

 

handelsföretaget rätt att avbryta överföringen ens om försummelsen

 

skulle vara ett väsentligt avtalsbrott. Överföringen kan alltså aldrig av-

 

brytas med hänvisning till underlåtenhet att betala exempelvis för andra

 

nyttigheter än överföring eller leverans av el eller för betalningspå-

 

minnelser och förfarandekostnader. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.

 

Av andra punkten följer bl.a. att betalningsförsummelsen måste vara

 

ett väsentligt avtalsbrott.

 

Har tiden för rättelse enligt 3 § 3 gått ut, ska konsumenten uppmanas

 

att betala inom tre veckor från det att konsumenten har delgetts upp-

 

maningen och information om att överföringen annars kan avbrytas. Att

 

överföringen annars inte får avbrytas framgår av tredje punkten. Konsu-

 

menten ska delges enligt reglerna i delgivningslagen (2010:1932).

 

Samtidigt som uppmaningen och underrättelsen används, ska social-

 

nämnden i den kommun där överföringen sker få meddelande om för-

 

hållandena enligt fjärde punkten. Om kommunen saknar socialnämnd, får

 

meddelandet lämnas till den nämnd som fullgör uppgifter inom social-

 

tjänsten. De personuppgifter som lämnas till nämnden omfattas där av

 

sekretess enligt 26 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

 

Som framgår av femte punkten måste elföretaget invänta treveckors-

 

fristens utgång innan överföringen får avbrytas.

 

Av sjätte punkten framgår att överföringen inte får avbrytas om social-

 

nämnden inom de tre veckorna har meddelat den som lämnat underrättel-

 

sen att nämnden tar på sig betalningsansvaret. Det bör räcka att åtagandet

 

avser själva skulden och inte ränta.

 

Att överföringen inte får avbrytas om betalning sker följer av sjunde

 

punkten.

 

Överföringen får inte heller avbrytas i anledning av en fordran som är

 

tvistig. Detta framgår av åttonde punkten. Enbart den omständigheten att

 

konsumenten underlåter att betala en skuld medför inte att fordran är att

109

 

Prop. 2017/18:237 betrakta som tvistig. Normalt bör krävas att konsumenten muntligen eller skriftligen framställer en invändning i sak som kan sägas ha rättslig rele- vans. Är fordringen endast delvis tvistig kan den del av fordringen som inte är tvistig, om övriga förutsättningar är uppfyllda, föranleda att över- föringen avbryts.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om utformning- en av uppmaningar, information och meddelanden enligt paragrafen. I dag gäller enligt 6 § att underrättelser och meddelanden ska lämnas enligt formulär som fastställs av regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer. Den bestämmelsen tas bort.

5 § En nätkoncessionshavare eller elleverantör har rätt till skälig ersättning av konsumenten för kostnader för

1.uppmaningar och information till konsumenten enligt 3 och 4 §§,

2.meddelanden till socialnämnden enligt 4 §, och

3.avstängningsåtgärden.

Paragrafen behandlar konsumentens skyldighet att utge ersättning för nätföretagets och elhandelsföretagets kostnader i anledning av förfaran- det i 3 och 4 §§. Lydelsen förtydligas utan att det görs någon huvudsaklig ändring.

Nätföretaget och elhandelsföretaget har rätt till ersättning för kostnader för uppmaningar och information till konsumenten (första punkten), meddelanden till socialnämnden (andra punkten) och själva avstäng- ningsåtgärden (tredje punkten). Rätten till ersättning för uppmaningar till konsumenten omfattar bl.a. delgivningsförfarandet. Nätföretaget och el- handelsföretaget har inte rätt till ersättning i större utsträckning än vad som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt.

I de fall där initiativet till att överföringen avbryts kommer från elhan- delsföretaget bör nätföretaget kunna kräva antingen elhandelsföretaget eller konsumenten på ersättning för avstängningsåtgärden. Om nätföre- taget kräver elhandelsföretaget, får detta i sin tur påföra konsumenten kostnaden.

Övervägandena finns i avsnitt 8.2.

12 kap.

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätkoncessionshavare att informera en myndighet om avbrytande av överföringen av el till elanvändare och skälen till avbrytandet.

I paragrafen, som är ny, finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyl- dighet för nätföretag att informera en myndighet om avbrytande av över- föringen av el till elanvändare och skälen till avbrytandet. Bestämmelsen ska ses mot bakgrund av bl.a. artikel 37.1 j i elmarknadsdirektivet.

Övervägandena finns i avsnitt 8.3.

110

13 kap.

5 § Nätmyndighetens beslut enligt 2 kap. 1, 4–5, 14, 15, 15 b, 15 j, 16, 16 a och 17 §§ får överklagas till regeringen, om ärendet avser en ledning som ingår i ett transmissionsnät.

Nätmyndighetens beslut att inte inleda en omprövning efter en ansökan som avses i 2 kap. 15 c § får överklagas till regeringen, om ärendet avser en ledning som ingår i ett transmissionsnät eller avser en utlandsförbindelse.

I sak ändras paragrafen endast på så sätt att det som i dag gäller en stam- ledning ska gälla en ledning som ingår i ett transmissionsnät. I övrigt ändras paragrafen språkligt och redaktionellt.

6 § Andra beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. än de som anges i 5 § får överklagas till mark- och miljödomstol.

Beslut enligt 2 kap. 15 c § att inleda en omprövning får dock inte överklagas.

Bestämmelserna i paragrafen får en mer generell utformning, som inne- bär att det inte närmare anges vilka beslut som får överklagas. Vidare an- ges uttryckligen att vissa beslut inte får överklagas.

Den nya konstruktionen innebär inte någon väsentlig utökning av över- klagbarheten. Redan i dag går det att överklaga nästan alla beslut som nätmyndigheten meddelar i ärenden enligt 2 kap. Det finns vidare i rätts- praxis allmänna riktlinjer för när ett beslut är överklagbart. De principer- na gäller även i fråga om beslut enligt lagen.

Av första stycket följer att det på samma sätt som i dag går att över- klaga nätmyndighetens beslut i frågor om nätkoncession till mark- och miljödomstol, med undantag för vissa ärenden som avser en ledning som ingår i ett transmissionsnät eller en utlandsförbindelse. Beslut i sådana ärenden överklagas till regeringen (5 §).

En rad beslut enligt 2 kap. överklagas alltid till mark- och miljödom- stol. Detta gäller nätmyndighetens beslut i ärenden om ändring av grän- serna för en nätkoncession för område (2 kap. 12 §), beslut om före- läggande enligt 2 kap. 15 h § andra stycket, beslut ändring av villkoren för nätkoncession för område (2 kap. 15 k §), beslut i ett ärende om åter- kallelse av nätkoncession (2 kap. 18 §) och beslut i frågor om återställ- ningsåtgärder (2 kap. 19–21 §§).

I andra stycket anges att ett beslut enligt 2 kap. 15 c § att inleda en om- prövning av nätkoncession för linje inte får överklagas. Ett beslut att inte inleda en sådan omprövning efter ansökan får däremot överklagas. Rege- ringen prövar överklagandet om ärendet avser en ledning som ingår i ett transmissionsnät eller en utlandsförbindelse (1 §). I övriga fall får be- slutet överklagas till mark- och miljödomstol enligt första stycket.

Övervägandena finns i avsnitt 9.

7 § Andra beslut av en förvaltningsmyndighet enligt denna lag än de som avses i 5 och 6 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Den systemansvariga myndighetens beslut enligt 8 kap. 2 § får dock inte över- klagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Prop. 2017/18:237

111

Prop. 2017/18:237 Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande till allmän förvalt- ningsdomstol.

Av första stycket framgår att beslut enligt lagen ska överklagas till all- män förvaltningsdomstol, med undantag för beslut enligt 2 kap. Bestäm- melsen gäller beslut av en förvaltningsmyndighet, dvs. inte regeringen. De flesta beslut som omfattas av paragrafen meddelas av nätmyndig- heten. Bestämmelsen gäller vidare beslut av den systemansvariga myn- digheten och den myndighet som utövar tillsyn när det gäller frågor om driftsäkerheten hos det nationella elsystemet enligt 12 kap. 1 § första stycket. Det som anges i första stycket är vilken instans som är behörig att pröva ett överklagande.

Frågan om vilka beslut som kan överklagas regleras inte närmare i lagen, med undantag för ett fall där det finns ett uttryckligt överklagande- förbud. Av andra stycket framgår att den systemansvariga myndighetens beslut att beordra en ökning eller minskning av produktionen eller be- gränsning eller avbrytande av överföringen av el inte får överklagas.

I tredje stycket görs en språklig ändring. Övervägandena finns i avsnitt 9.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Den som före den 1 januari 1998 har beviljats nätkoncession för en utlands- förbindelse och inte är ett transmissionsnätsföretag eller en juridisk person där ett sådant företag har ett bestämmande inflytande får inneha nätkoncessionen trots 2 kap. 10 § andra stycket första meningen. I fråga om en sådan nätkoncession tillämpas inte 2 kap. 18 § första stycket 3.

3.För en intäktsram som fastställts före ikraftträdandet tillämpas 5 kap. 6–9 §§ i den äldre lydelsen i stället för 5 kap. 1, 7, 9 och 11 §§.

4.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för en sådan omprövning enligt 5 kap. 12 eller 13 § i den äldre lydelsen som har inletts före ikraftträdandet.

5.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

Enligt första punkten träder lagändringarna i kraft den 1 januari 2019. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.

Andra punkten motsvarar punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1998:1651) om ändring i ellagen (1997:857). För överväganden och kommentar hänvisas till äldre förarbeten (prop. 1997/98:159 s. 73).

I tredje punkten anges att vissa av bestämmelserna i nuvarande 5 kap. ska tillämpas i stället för motsvarande nya bestämmelser. En sådan tillämpning blir aktuell främst vid en omprövning efter tillsynsperioden enligt 5 kap. 22 §. Punkten får praktisk betydelse när det gäller kvalitets- regleringen. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.

Fjärde punkten gäller omprövning av intäktsramen efter en tillsynspe- riod som har gått till ända före ikraftträdandet. En omprövning som har inletts före den tidpunkten ska handläggas enligt äldre föreskrifter. Över- vägandena finns i avsnitt 10.3

Bestämmelsen i femte punkten innebär att överklaganden av beslut som har meddelats före ikraftträdandet ska handläggas enligt ellagens instans-

112

ordningsregler. Även frågan om överklagbarhet avgörs med tillämpning Prop. 2017/18:237 av äldre föreskrifter. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.

113

Prop. 2017/18:237

12.2Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:710) om certifiering av stamnätsföretag för el

Lagens rubrik ändras till lagen (2011:710) om certifiering av transmis- sionsnätsföretag för el.

1kap.

1§ I denna lag finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsföretag. Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparlamentets och

rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003.

I första stycket byts ordet ”stamnätsföretag” ut mot ”transmissionsnäts- företag”. De krav som i dag gäller den som innehar nätkoncession för stamnätet eller största delen därav ska enligt förslaget gälla den som har nätkoncession för ledning som ingår i ett transmissionsnät.

Överväganden i frågan vad som ska avses med transmissionsnätföretag finns i avsnitt 4.3.

2 kap.

1 § Ett nätföretag får inte bedriva överföring av el för annans räkning genom ett transmissionsnät utan certifiering enligt denna lag.

Paragrafen anpassas till ellagens bestämmelser om transmissionsnäts- företag.

Till skillnad från i dag gäller kravet på certifiering inte stamnätsföretag utan alla nätföretag som vill bedriva transmission.

Den verksamhet som omfattas av kravet är enligt förslaget överföring av el för annans räkning genom ett transmissionsnät i stället för över- föring av el i stamledningar. Förslaget innebär en ändring i sak, om än av begränsad praktisk betydelse. I dag gäller kravet på certifiering alla led- ningar med en spänning om 220 kilovolt eller mer. En följd av den före- slagna lydelsen är att kravet endast omfattar överföring av el på sådana ledningar som ingår i ett transmissionsnät.

Övervägandena finns i avsnitt 4.4.

2 § Certifiering får beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva över- föring av el för annans räkning genom ett transmissionsnät om kraven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ ellagen (1997:857) är uppfyllda.

I fråga om en person från tredje land, eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon med- lemsstat i Europeiska unionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytter- ligare föreskrifter om krav för certifiering när det gäller en sådan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.

114

I dag får certifiering beviljas efter ansökan av den som avser att bedriva Prop. 2017/18:237 överföring av el i stamledningar. Första stycket ändras på så sätt att sö-

kanden ska ha för avsikt att bedriva överföring av el för annans räkning genom ett transmissionsnät.

Inga ändringar görs i andra och tredje styckena.

3 kap.

5 § Ett certifierat transmissionsnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla planerade transaktioner som har betydelse för bedömningen av om företaget upp- fyller kraven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ ellagen (1997:857).

Paragrafen ändras på så sätt att anmälningsskyldigheten gäller transmis- sionsnätföretag i stället för stamnätsföretag.

6 § Nätmyndigheten ska ompröva en certifiering

1.efter en anmälan enligt 5 §,

2.efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller

3.om det annars finns anledning att anta att ett transmissionsnätsföretag inte uppfyller kraven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ ellagen (1997:857).

Tredje punkten ändras på så sätt att bestämmelsen avser transmissions- nätsföretag i stället för stamnätsföretag.

7 § Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering, om transmissionsnätsföre- taget inte längre uppfyller kraven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ ellagen (1997:857).

Paragrafen ändras på så sätt att bestämmelsen avser transmissionsnäts- företag i stället för stamnätsföretag.

9 § Europeiska kommissionen och nätmyndigheten får begära att från ett trans- missionsnätsföretag eller ett företag som producerar eller handlar med el få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de anser behövas för att förut- sättningarna för certifiering ska kunna bedömas.

Paragrafen ändras i sak på så sätt att det som i dag gäller stamnätsföretag i stället gäller transmissionsnätsföretag.

4 kap.

5 § Ett transmissionsnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla omstän- digheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över transmissionsnätsföretaget eller transmissionsnätet.

Paragrafen ändras på så sätt att det som i dag gäller stamnätsföretag och stamnätet i stället gäller transmissionsnätsföretag och transmissionsnätet.

5 kap.

1 § Nätmyndigheten utövar tillsyn över att transmissionsnätsföretag följer denna lag.

Paragrafen ändras på så sätt att det som i dag gäller stamnätsföretag i

 

stället gäller transmissionsnätsföretag.

115

 

Prop. 2017/18:237

Bilaga 1

Sammanfattning av promemorian

Elmarknadslag (Ds 2017:44)

I promemorian finns ett förslag till en ny elmarknadslag, som ersätter den nuvarande ellagen (1997:857). Syftet med förslaget är främst att göra en redaktionell och systematisk bearbetning av den gällande elmarknadslag- stiftningen. Promemorian innehåller dock förslag till materiella ändringar av mindre ingripande karaktär. I detta avsnitt finns en sammanfattning av förslagen.

Ord och uttryck

För att anpassa lagstiftningens terminologi dels till de förhållanden som i dag råder på elmarknaden, dels till EU-rätten på området föreslås att en del av de termer som i dag används i ellagen ska bytas ut eller utgå helt och att det ska införas nya termer bl.a. för att beteckna aktörer på elmark- naden. Vidare föreslås att innebörden av några av de uttryck som i dag används i ellagen ska justeras. Överväganden och förslag redovisas i av- snitt 6.

Nätkoncession

Säkerhet för kostnader för återställningsåtgärder

I promemorian föreslås att frågor om ytterligare säkerhet för kostnaderna för återställningsåtgärder alltid ska prövas av den myndighet som prövar frågan om nätkoncession. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 7.2.

Ändrad giltighetstid för en tidsbegränsad nätkoncession

Giltighetstiden för en nätkoncession för linje som har meddelats för en viss tid ska enligt promemorians förslag få förlängas utan några begräns- ningar med anknytning till den återstående giltighetstiden.

Om en ansökan om förlängning av giltighetstiden avslås eller avvisas, ska prövningsmyndigheten få besluta att nätkoncessionen ska fortsätta att gälla under den tid som krävs för att ledningen ska kunna tas ur bruk utan att det påverkar elförsörjningen. Tiden ska dock få bestämmas till mer än fem år från dagen för beslutet endast om det finns särskilda skäl.

Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 7.3.

Laga kraft för koncessionsbeslut

För att säkerställa att beslut i vissa frågor om nätkoncession alltid vinner laga kraft föreslås i promemorian att tiden för överklagande, för den som inte ska delges beslutet, räknas från den dag som infaller en vecka efter det att beslutet har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 7.4.

116

Ledningar vid trafikleder

När det gäller järnvägsföretag är det olämpligt att använda en annan terminologi än den som finns i järnvägslagen (2004:519). Det föreslås därför att det i elmarknadslagen ska anges att innehavare av en stark- strömsledning inom område för järnväg ska ersätta kostnader eller skador som tillfogas ”järnvägsinfrastrukturens innehavare, infrastrukturför- valtaren eller ett järnvägsföretag” genom att ledningen dras fram, an- vänds eller underhålls. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 8.

Nätföretag

För att förtydliga att ett elnätsföretag kan bedriva produktion av el i syfte att förhindra nätsammanbrott föreslås i promemorian att det i lagen ska anges att ett nätföretag får bedriva produktion av el som sker tillfälligt för att stabilisera nätet i situationer då driftsäkerheten påverkas eller riskerar att påverkas av mycket hög belastning eller allvarliga störningar. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 9.

Redovisning av nätverksamhet

Med hänsyn till det krav på särredovisning som framgår av EU-rätten föreslås att transmission ska redovisas skilt från annan elnätsverksamhet. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 10.

Tillgång till elnätet

Rätt att använda elnätet inom landet

För att anpassa de svenska nationella bestämmelserna till EU-regelverket föreslås att det i elmarknadslagen anges att villkoren för överföring av el ska utformas så, att betald anslutningsavgift ger rätt att använda elnätet inom landet, med undantag för utlandsförbindelser med en spänning som understiger 220 kilovolt. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 11.2.

Avgifter för överföring på regionledning

Det saknas anledning att anta att det kommer att bli aktuellt att meddela nya tillstånd att utforma avgiften med hänsyn till var på en regionledning elanvändarens uttagspunkt är belägen. I promemorian föreslås därför att bestämmelserna om sådant tillstånd ska utgå. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 11.3.

Vissa lättnader för mikroproducenter

Kravet att en elproducent ska vara nettoanvändare av el för att undantas från nätavgiften för inmatning föreslås utgå med hänvisning till att kravet kan motverka etableringen av mikroproduktion av el i Sverige. Övervä- ganden och förslag redovisas i avsnitt 11.4.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 1

117

Prop. 2017/18:237

Bilaga 1

118

Intäktsram för nätverksamhet

Underlag för fastställandet av intäktsram

Den praktiska erfarenhet som nu finns av tillämpningen av regelverket talar för att skyldigheten för nätföretag att lämna in ett förslag till intäkts- ram inte underlättar Energimarknadsinspektionens arbete på ett sådant sätt att det motiverar regelbördan för nätföretagen. I promemorian före- slås att kravet utgår. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 12.2.

Intäkter från transmission

Möjligheten att meddela föreskrifter om avvikelse från bestämmelserna om tidpunkten för beslut av fastställande av intäktsram och om tillsyns- periodens längd när det gäller intäkter från stamledning kan inte längre anses svara mot något praktiskt behov och föreslås utgå. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 12.3.1.

En intäktsram för intäkter från transmission ska enligt promemorians förslag fastställas för transmissionsnätet i dess helhet med hänsyn till att betald anslutningsavgift för elnätet i Sverige alltid ska ge rätt att använda de utlandsförbindelser som hör till transmissionsnätet. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 12.3.2.

Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden

Den praktiska erfarenhet som nu finns talar för att det underlättar för samtliga aktörer om Energimarknadsinspektionen omprövar den fastställ- da intäktsramen efter tillsynsperiodens slut utan ansökan och oavsett hur stor avvikelsen är. I promemorian föreslås därför att Energimarknadsin- spektionen alltid ska ompröva den fastställda intäktsramen om det finns skäl att anta att ramen är större eller mindre än vad som är motiverat av senare kända förhållanden. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 12.4.

Beräkning av intäkter

Det kan finnas ett praktiskt behov av att i enskilda delar meddela detalje- rade föreskrifter om hur nätföretagens intäkter ska beräknas inom ramen för förhandsregleringen. Det finns inget uttalat behov av att reglera frå- gorna i lag. I promemorian föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om hur nätföre- tagens intäkter under en tillsynsperiod ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 12.5.

Mätning av överförd el

Bestämmelserna om schablonberäkning av mängden överförd el föreslås utgå med hänsyn till att de inte längre tillämpas i praktiken. Övervägan- den och förslag redovisas i avsnitt 13.

Funktionsansvar

Med funktionsansvar avses i lagförslaget det övergripande ansvaret för att elektriska anläggningar samverkar driftsäkert och att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och för- brukning av el.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 1

Funktionsansvarets utövande

I promemorian föreslås att den funktionsansvariga myndigheten ska få beordra balansansvariga att öka eller minska produktionen eller förbruk- ningen av el i den utsträckning det behövs för att kunna utöva funktions- ansvaret. På detta sätt anpassas regelverket till hur balansregleringen fungerar i praktiken.

Föreskrifterna om uppgiftsskyldighet bör anpassas till de praktiska

 

förhållandena. Det föreslås att regeringen eller den myndighet som rege-

 

ringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för balans-

 

ansvariga och innehavare av elektriska anläggningar att till den funk-

 

tionsansvariga myndigheten lämna de uppgifter om produktion, överföring

 

eller förbrukning av el som behövs för utövandet av funktionsansvaret.

 

Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 15.2.

 

Driftsäkerhet

 

För att trygga driftsäkerheten i det nationella elsystemet kan det vara

 

motiverat att meddela föreskrifter om driften av elektriska anläggningar,

 

exempelvis om hur spänningsreglering ska ske. I promemorian föreslås

 

att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få

 

meddela föreskrifter om drift av elektriska anläggningar i den utsträck-

 

ning det behövs av hänsyn till driftsäkerheten hos det nationella elsyste-

 

met. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 15.3.

 

Balansansvar

 

Utvidgat balansansvar

 

Det är förenat med nackdelar att lagstiftningen endast ofullständigt speg-

 

lar förhållandena på elmarknaden när det gäller balansansvaret. Det gör

 

regelverket svårtillgängligt även för marknadens aktörer, som kan ha

 

svårt att se sambandet mellan lagens bestämmelser och de praktiska för-

 

hållandena. Det finns starka skäl som talar för att grunderna för balans-

 

hållningen bör regleras tydligare i lagstiftningen.

 

I promemorian föreslås att skyldigheten att se till att någon har åtagit

 

sig balansansvar i elmarknadslagen ska utvidgas på så sätt att ett elhan-

 

delsföretag som levererar el för att täcka nätförluster, den som köper eller

 

säljer el på fastkraftavtal och en elproducent som matar in el i en inmat-

 

ningspunkt ska se till att någon har åtagit sig balansansvaret. Om en

 

elproducent som matar in el i en inmatningspunkt är en elanvändare som

 

har rätt att efter begäran få skattereduktion för mikroproduktion av förny-

 

bar el, ska dock skyldigheten att se till att det finns en balansansvarig en-

 

ligt lagförslaget ligga på den som tar emot elen från produktionsanlägg-

 

ningen.

 

Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 16.2.

119

 

Prop. 2017/18:237

Bilaga 1

Balansavräkningen

Som en konsekvens av att balansansvaret utökas till att avse även inmat- ningspunkter bör det som i dag gäller elleverantörer även gälla den som matar in eller tar emot el utan att fullgöra sin skyldighet att se till det finns en balansansvarig. Den som levererar, matar in eller tar emot el utan att fullgöra sin skyldighet att se till det finns en balansansvarig ska enligt lagförslaget betala ersättning till den funktionsansvariga myndig- heten enligt sådana villkor som gäller för balansansvariga. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 16.3.

Handel med el

Elanvändare med fastkraftavtal

Med fastkraftavtal avses i lagförslaget avtal om att under en angiven tid leverera en fastställd mängd el.

Nätföretaget behöver veta vem som har åtagit sig balansansvaret även i ett fall där leverans av el i en uttagspunkt ska ske uteslutande enligt fast- kraftavtal. I promemorian föreslås därför att elanvändaren ska vara skyl- dig att anmäla till berört nätföretag vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.

Det bör även införas en reglering när det gäller en elanvändare som köper el på rörligt avtal men vill övergå till att köpa el uteslutande enligt fastkraftavtal. Enligt lagförslaget ska övergången få ske 14 dagar efter el- användarens anmälan till nätföretaget om vem som har åtagit sig balans- ansvaret.

Mot bakgrund av den reglering av balansansvaret som föreslås i pro- memorian finns det inte något behov av att anvisa ett elhandelsföretag för en elanvändare som köper el uteslutande enligt fastkraftavtal. Någon an- visning ska alltså inte ske när det gäller en sådan elanvändare, förutsatt att nätföretaget underrättas om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten.

Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 17.2.

Inmatning av el

Det bör underlätta för aktörerna på elmarknaden om mottagandet av el i en inmatningspunkt regleras i lagstiftningen. I promemorian föreslås mot denna bakgrund följande.

Ett elhandelsföretag som ska börja ta emot el eller överta mottagandet av el från en elproducent i en inmatningspunkt ska anmäla detta till be- rört nätföretag. Anmälningsskyldigheten ska inte gälla ett elhandelsföre- tag som tar emot el från en elproducent på fastkraftavtal. En elproducent som säljer den el som matas in i en inmatningspunkt uteslutande på fastkraftavtal ska anmäla till berört nätföretag vem som har åtagit sig balansansvaret i inmatningspunkten. Ett elhandelsföretag ska få överta mottagandet av el från en elproducent i en inmatningspunkt 14 dagar efter anmälan till nätföretaget.

Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 17.3.

120

Skyldigheten för elhandelsföretag att ta emot el

Under arbetet med att ta fram promemorian har det kommit fram att det bland elhandelsföretagen uppfattas som otydligt vad som i lagtexten av- ses med uttrycket ”har rätt till skattereduktion”. Det har vidare fram- kommit att Energimarknadsinspektionen har fått frågor om huruvida mottagningsplikten innefattar en skyldighet att betala för elen.

I lagförslaget förtydligas att skyldigheten att ta emot el från en produk- tionsanläggning gäller i förhållande till en elanvändare som har rätt att efter begäran få skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el och innefattar en skyldighet att ta emot elen på skäliga villkor.

Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 17.4.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 1

Avbrytande av överföring av el till konsumenter

Det är motiverat med ett förtydligande av bestämmelserna om förutsätt- ningarna för att avbryta överföringen av el på grund av konsumentens avtalsbrott. Enligt lagförslaget ska det uttryckligen framgå att överföring- en får avbrytas med hänvisning till betalningsförsummelse endast om betalningen avser överföring eller leverans av el. Överväganden och för- slag redovisas i avsnitt 19.2.

Det finns också behov av att i lagtexten förtydliga vilka kostnader som omfattas av nätföretagets och elhandelsföretagets rätt till ersättning enligt bestämmelserna om avbrytande av överföringen av el till konsumenter. I promemorian föreslås att det ska tydliggöras att rätten till ersättning gäller kostnader som företaget har haft för uppmaningar och underrättel- ser till konsumenten, meddelanden till socialnämnden och själva avstäng- ningsåtgärden. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 19.3.

För att underlätta framtida undersökningar av hur vanligt det är att överföringen av el till konsumenter avbryts utan att det finns rättsliga förutsättningar föreslås att regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer ska få meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att underrätta en myndighet om avbrytande av överföringen av el till elanvändare och skälen till avbrytandet. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 19.4.

Tillsyn

Tillsynsmyndighet enligt EU-rätten

Det ska tydligare framgå att nätmyndigheten utövar tillsyn över att nät- företag, elhandelsföretag och andra aktörer på elmarknaden följer Euro- paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (elhandelsförordning- en) och delegerade akter och genomförandeakter som antagits på grund- val av förordningen. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 22.2.

Tidsfrister för tarifftillsyn

Bestämmelserna om tidsfrister för tarifftillsyn föreslås utgå med hänsyn till att de har förlorat sin praktiska betydelse. Överväganden och förslag

redovisas i avsnitt 22.3.

121

Prop. 2017/18:237

Bilaga 1

Prövning av tvister

Energimarknadsinspektionen prövar i dag tvister som gäller anslutning av anläggningar till elnätet, kostnader för mätning och ersättning vid inmatning av el. Det finns tydliga brister när det gäller ordningen för nät- myndighetens prövning. Övervägande skäl talar för att nätmyndigheten även i framtiden bör pröva tvisterna, men för att den nuvarande ordning- en ska framstå som ändamålsenlig krävs att den fråga som tvisten rör blir slutgiltigt avgjord genom den prövning som sker hos nätmyndigheten och, om myndighetens beslut överklagas, de allmänna förvaltningsdom- stolarna. Nätmyndigheten bör alltså ha exklusiv prövningsrätt. I prome- morian föreslås att nätmyndigheten ska pröva tvisterna allsidigt och slut- giltigt. Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 22.4.

Överklagande

Bestämmelserna om överklagande till regeringen ska enligt lagförslaget ha i huvudsak samma utformning som i ellagen. Ledningar som ingår i distributionsnät kan dock inte, oavsett spänningsnivå, anses ha en sådan samhällsekonomisk betydelse att det är motiverat att regeringen, snarare än domstol, prövar koncessionsfrågan efter överklagande. Regeringen ska enligt förslaget inte pröva överklaganden när det gäller ledningar som varken ingår i transmissionsnät eller är utlandsförbindelser.

När det gäller sådana beslut som inte ska överklagas till regeringen finns det fördelar med att undvika en uppräkning av överklagbara beslut och att i stället ha generellt utformade överklagandebestämmelser. I de fall där avsikten är att ett beslut inte ska kunna överklagas bör detta tyd- ligt framgå av lagtexten. I promemorian föreslås följande.

Nätmyndighetens beslut i frågor om nätkoncession, med undantag för de beslut som får överklagas till regeringen, och om återställningsåt- gärder ska få överklagas till mark- och miljödomstol. Beslut att inleda en omprövning av nätkoncession för linje ska dock inte få överklagas.

Andra beslut av en förvaltningsmyndighet enligt elmarknadslagen ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Nätmyndighetens beslut i ett ärende om omprövning av en intäktsram under tillsynsperioden efter ansökan av nätföretaget och den funktionsansvariga myndighetens beslut att beordra en ökning eller minskning av produktionen eller begränsning eller avbrytande av överföringen av el ska dock inte få överklagas.

Överväganden och förslag redovisas i avsnitt 24.

122

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Promemorians lagförslag

Förslag till elmarknadslag

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens innehåll samt ord och uttryck

Lagens innehåll

1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande: 1 kap. – Lagens innehåll samt ord och uttryck

2 kap. – Nätkoncession

3 kap. – Ledningar vid trafikleder

4 kap. – Nätföretag

5 kap. – Redovisning av nätverksamhet

6 kap. – Tillgång till elnätet

7 kap. – Intäktsram för nätverksamhet

8 kap. – Mätning av överförd el

9 kap. – Leveranssäkerhet

10 kap. – Funktionsansvar

11 kap. – Balansansvar

12 kap. – Handel med el

13 kap. – Villkor för konsumenter

14 kap. – Avbrytande av överföringen av el till konsumenter 15 kap. – Avbrottsersättning

16 kap. – Kommunala elföretag

17 kap. – Tillsyn m.m.

18 kap. – Straff och förverkande

19 kap. – Överklagande

2 § I elsäkerhetslagen (2016:732) finns bestämmelser om skyldigheter i fråga om elektriska anläggningar och elektrisk utrustning, elinstallations- arbete, ansvar för skada som orsakas av el från en starkströmsanläggning eller av säkerhetsbrist i el och ansvar för skada vid driftstörning.

Ord och uttryck i lagen

3 § I lagen avses med

anslutningspunkt: den punkt på elnätet där en elektrisk anläggning är ansluten,

balansansvar: ansvar för att balansera förbrukning och försäljning av el med produktion och inköp av el samt skyldighet att svara ekonomiskt för obalanser,

balansansvarig: den som har åtagit sig balansansvar, balansavräkning: förfarande för att fastställa balansansvarigas ekono-

miska ansvar för obalanser,

123

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

124

byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter: den byrå som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter,

distribution: överföring av el för annans räkning genom en region- ledning eller ett lokalnät,

distributionsnätsföretag: den som har nätkoncession för en regionled- ning eller nätkoncession för område,

elektrisk anläggning: en anläggning för produktion, överföring eller användning av el,

elhandelsföretag: den som yrkesmässigt levererar el till en elanvändare i en uttagspunkt eller till ett nätföretag för att täcka nätförluster,

fastkraftavtal: avtal om att under en angiven tid leverera en fastställd mängd el,

funktionsansvar: det övergripande ansvaret för att elektriska anlägg- ningar samverkar driftsäkert och att balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el,

inmatningspunkt: den punkt på elnätet där en elproducent, enligt avtal med ett nätföretag, matar in el från en produktionsanläggning,

intäktsram: de samlade intäkter som ett nätföretag högst får uppbära från nätverksamheten under en tillsynsperiod,

konsument: en fysisk person till vilken el överförs eller levereras hu- vudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

leveranspunkt: en inmatnings- eller uttagspunkt,

lokalnät: ledningar som omfattas av nätkoncession för område, nätföretag: den som bedriver nätverksamhet,

nätkoncession: tillstånd att bygga och använda en starkströmsledning, nätkoncession för linje: nätkoncession som avser en ledning med i

huvudsak bestämd sträckning,

nätkoncession för område: nätkoncession som avser ett ledningsnät inom ett visst område,

nätverksamhet: att med stöd av nätkoncession ställa starkströms- ledningar till förfogande för överföring av el, liksom projektering, byg- gande och underhåll av ledningar, ställverk och transformatorstationer, anslutning av elektriska anläggningar, mätning och beräkning av över- förd effekt och energi samt annan verksamhet som behövs för att över- föra el på elnätet,

regionledning: en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje och inte ingår i ett transmissionsnät,

starkströmsledning: en elektrisk ledning för sådan spänning, ström- styrka eller frekvens som kan vara farlig för människor eller egendom,

transmission: överföring av el för annans räkning genom ett transmis- sionsnät,

transmissionsnät: ett tekniskt sammanhängande ledningsnät, som har en spänning om 220 kilovolt eller mer, sträcker sig över flera regioner inom landet och länkar samman det nationella elnätet med elnät i andra länder,

transmissionsnätsföretag: den som har nätkoncession för ledning som ingår i ett transmissionsnät,

uttagspunkt: den punkt på elnätet där en elanvändare, enligt avtal med ett nätföretag, tar ut el för förbrukning.

Myndigheter

4 § Regeringen utser myndigheter som ska ansvara för de uppgifter som enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats i anslut- ning till lagen ligger på nätmyndigheten eller den funktionsansvariga myndigheten.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

2 kap. Nätkoncession

Krav på nätkoncession

1 § En starkströmsledning får inte byggas eller användas utan nätkon- cession. Till byggandet av en ledning räknas även schaktning, skogsav- verkning eller liknande åtgärder för att bereda plats för ledningen.

Prövningsmyndighet

2 § Nätmyndigheten prövar frågor om nätkoncession enligt detta kapi- tel, om inte annat anges.

I 3 §, 9 § andra stycket, 26 §, 27 § tredje stycket, 35 § andra stycket, 37 § andra stycket, 39 § tredje stycket, 42 § tredje stycket och 43 § tredje stycket finns det bestämmelser om att regeringen prövar frågor om nät- koncession i vissa fall.

Regeringen får också pröva sådana frågor om nätkoncession som har betydelse för försvaret, om Försvarsmakten begär det. Nätmyndigheten ska i ett sådant fall överlämna frågan om prövningsmyndighet till rege- ringen för avgörande.

3 § Regeringen prövar ärenden om meddelande av nätkoncession, om ärendet avser en utlandsförbindelse eller det i ärendet finns en fråga om tillstånd till expropriation som ska prövas av regeringen.

Koncessionsformer

4 § En nätkoncession ska vara en nätkoncession för linje eller en nät- koncession för område.

I ett beslut om nätkoncession för område ska en högsta tillåtna spän- ning för ledningsnätet anges. När en sådan spänning bestäms ska följande särskilt beaktas:

1.den spänning som kan förutses behövas för att driva ledningsnätet,

2.inverkan på miljön vid en framtida utbyggnad av nätet,

3.säkerställandet av en samhällsekonomiskt motiverad utbyggnad av nätet, och

4.konsekvenser för berörda kunder.

Transformator- och kopplingsstationer

5 § En transformator- eller kopplingsstation som ska anslutas till en eller flera nya ledningar för vilka det krävs nätkoncession för linje får inte börja byggas förrän nätkoncession har meddelats för byggande av minst en av de nya ledningarna.

125

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

126

Undantag från kravet på nätkoncession

6 § Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på nätkoncession enligt 1 § och förbudet att börja bygga enligt 5 § i fråga om vissa slag av ledningar eller stationer eller i fråga om ledningar eller stationer inom vissa områden. En sådan föreskrift får dock inte avse ut- landsförbindelser.

7 § Nätmyndigheten ska i det enskilda fallet, efter ansökan av den som avser att bygga eller som använder en starkströmsledning, lämna ett bin- dande besked i frågan om ledningen omfattas av föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 §.

Ansökan om ett bindande besked får även göras av innehavaren av nät- koncessionen för det område där ledningen eller ledningarna är belägna.

8 § Nätmyndigheten får i ett enskilt fall medge undantag från kravet på nätkoncession enligt 1 § för ledningar som var i bruk den 1 januari 1998. Ett sådant beslut om undantag ska avse en bestämd tid, som får för- längas.

9 § Nätmyndigheten får, om det finns särskilda skäl, medge att en starkströmsledning får byggas redan innan nödvändig nätkoncession har meddelats eller att en transformator- eller kopplingsstation får byggas trots det som anges i 5 §. När en sådan ledning är färdig att tas i bruk får nätmyndigheten medge att ledningen används tills vidare under högst tre år i avvaktan på att ansökan om nätkoncession slutligt avgörs.

Regeringen prövar frågor om medgivande, om ärendet avser en ut- landsförbindelse.

Förutsättningar för meddelande av nätkoncession

10 § Nätkoncession får meddelas endast om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt.

11 § En nätkoncession för linje får endast om det finns särskilda skäl meddelas för en ledning som är avsedd för spänning som inte överstiger högsta tillåtna spänning för de områden med nätkoncession som berörs av ledningen.

12 § En nätkoncession för linje får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock små avvikelser göras.

13 § Vid prövning av frågor om meddelande av nätkoncession för linje tillämpas 2–4 kap. och 5 kap. 3 och 15 § miljöbalken.

För en elektrisk starkströmsledning som ska prövas för en nätkonces- sion för linje ska

1. frågan om byggandet eller användandet kan antas medföra en bety- dande miljöpåverkan avgöras i ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26 och 27 §§ miljöbalken efter att en undersökning enligt 6 kap. 23–26 §§ har gjorts, om annat inte följer av undantagen i 6 kap. 23 § andra stycket,

2.en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och sam- ordning ske enligt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, om en betydande miljö- påverkan kan antas, och

3.en liten miljökonsekvensbeskrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § mil- jöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas.

14 § Trots det som sägs i 13 § behöver frågor som har prövats i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken inte prövas på nytt i ärendet om nätkoncession.

Om det i målet eller ärendet om tillstånd enligt miljöbalken finns en miljökonsekvensbeskrivning som beskriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön som linjen kan medföra, behöver det inte finnas någon särskild miljökonsekvensbeskrivning i koncessions- ärendet.

15 § Nätkoncession för område får meddelas endast om området utgör en med hänsyn till nätverksamheten lämplig enhet. Nätkoncession får inte meddelas för ett område som helt eller delvis sammanfaller med ett annat koncessionsområde.

16 § Nätkoncession får beviljas endast den som från allmän synpunkt är lämplig att utöva nätverksamhet. Nätkoncession för område får bevil- jas endast den som dessutom är lämplig att bedriva nätverksamhet inom det begärda området.

Nätkoncession för en utlandsförbindelse får beviljas och innehas en- dast av ett transmissionsnätsföretag eller en juridisk person där ett sådant företag har ett bestämmande inflytande. Nätkoncession får dock beviljas även andra om ledningen är av mindre betydelse för den samlade över- föringen av el till och från utlandet.

Ansökan om nätkoncession med anledning av återkallelse

17 § Vid prövning av en ansökan om nätkoncession med anledning av återkallelse av en nätkoncession enligt 43 § första stycket 2 eller 3 tilläm- pas inte 10–15 §§.

Villkor för nätkoncession

18 § En nätkoncession ska förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt samt med de villkor för anläggningens utförande och nyttjande som behövs av säkerhetsskäl eller för att i övrigt skydda människors hälsa och miljön mot skador och olä- genheter och främja en långsiktigt god hushållning med mark och vatten och andra resurser eller som av annat skäl behövs från allmän synpunkt.

19 § En nätkoncession får för sin giltighet göras beroende av att den som innehar koncessionen ställer säkerhet för kostnaderna att ta bort led- ningen med tillhörande anläggningar och att vidta andra åtgärder för åter- ställning. Staten, kommuner, landsting och kommunalförbund behöver inte ställa säkerhet.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

127

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Om det kan antas att den ställda säkerheten inte längre är tillräcklig, får den myndighet som prövar frågan om nätkoncession besluta om ytterli- gare säkerhet.

I fråga om beskaffenheten av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsöknings- balken. Säkerheten ska prövas av den myndighet som prövar frågan om nätkoncession och förvaras av länsstyrelsen.

Gränserna för en nätkoncession för område

20 § Gränserna för en nätkoncession för område får ändras av nätmyn- digheten, om det behövs för en ändamålsenlig nätverksamhet och det kan ske utan synnerlig olägenhet för nätkoncessionshavaren.

I 7 kap. 31 § finns bestämmelser om fördelning av intäktsramen vid ändring av koncessionsgränser.

Nätkoncessions giltighetstid

21 § En nätkoncession gäller tills vidare.

En nätkoncession för linje får dock begränsas att gälla för en viss tid, om sökanden begär det eller om det annars finns särskilda skäl. Giltig- hetstiden får i ett sådant fall vara som längst femton år.

Giltighetstiden för en nätkoncession för linje som meddelas med anled- ning av återkallelse av en nätkoncession enligt 43 § första stycket 2 eller 3 får inte sträcka sig längre än den återkallade nätkoncessionens giltig- hetstid.

Förlängd giltighetstid för en tidsbegränsad nätkoncession

22 § Giltighetstiden för en nätkoncession för linje, som har meddelats för en viss tid enligt 21 § andra stycket, får förlängas efter ansökan av nätkoncessionshavaren. I sådant fall får villkoren för nätkoncessionen ändras eller upphävas och koncessionen förenas med nya villkor.

Giltighetstiden får inte förlängas med mer än femton år i taget. Om sökanden begär det, får det dock beslutas att nätkoncessionen i stället ska gälla tills vidare.

23 § En ansökan enligt 22 § ska göras senast två år före koncessions- tidens utgång. Nätkoncessionen gäller till dess att ansökningen har prö- vats slutligt.

Vid prövningen av en ansökan tillämpas 10–14, 16 och 18 §§.

24 § Om en ansökan enligt 22 § avslås eller avvisas, får prövnings- myndigheten besluta att nätkoncessionen ska fortsätta att gälla under den tid som krävs för att ledningen ska kunna tas ur bruk utan att det på- verkar elförsörjningen. Tiden får dock bestämmas till mer än fem år från dagen för beslutet endast om det finns särskilda skäl.

25 § Om det finns särskilda skäl får, på ansökan av nätkoncessions- havaren, giltighetstiden för en nätkoncession för linje, som har meddelats för en viss tid, förlängas tillfälligt på oförändrade villkor. Tillfällig för- längning får meddelas för högst sammanlagt fem år.

128

Ett ärende enligt första stycket får avgöras utan att någon annan än sökanden haft tillfälle att yttra sig.

26 § Regeringen prövar ärenden om förlängning av en nätkoncessions giltighetstid enligt 22 eller 25 §, om ärendet avser en utlandsförbindelse.

Omprövning av nätkoncession för linje

27 § En nätkoncession för linje som gäller tills vidare får omprövas i fråga om ledningens sträckning, tillåten spänning och villkor.

En omprövning får göras först fyrtio år efter det att nätkoncessionen meddelades. Om nätkoncessionen gäller tills vidare efter ett beslut enligt 22 §, ska tiden dock räknas från dagen för det beslutet.

Regeringen omprövar en nätkoncession som avser en utlandsförbin- delse.

28 § Nätmyndigheten får besluta att en omprövning enligt 27 § ska in- ledas efter ansökan av nätkoncessionshavaren eller en kommun eller en länsstyrelse som berörs av nätkoncessionen. Nätmyndigheten får också besluta att inleda en omprövning på eget initiativ.

29 § En omprövning enligt 27 § ska inledas, om en omprövning är mo- tiverad med hänsyn till de intressen som anges i 2–4 kap. miljöbalken eller något annat angeläget allmänt intresse.

En omprövning ska också inledas på ansökan av nätkoncessionshava- ren, om en omprövning är motiverad för att säkerställa en ändamålsenlig och effektiv drift av nätverksamheten.

30 § Om nätmyndigheten beslutar att en omprövning enligt 27 § ska inledas i fråga om en nätkoncession som avser en utlandsförbindelse, ska myndigheten utreda ärendet och därefter med eget yttrande överlämna ärendet till regeringens prövning.

31 § En omprövning enligt 27 § ska avse följande krav:

1.att anläggningen är lämplig från allmän synpunkt,

2.att ledningen är avsedd för en sådan spänning som anges i 11 §, och

3.att nätkoncessionen uppfyller föreskrifterna i 12 §.

Nätkoncessionen får vid omprövning förenas med sådana villkor som anges i 18 §.

32 § Vid en omprövning enligt 27 § tillämpas 2–4 kap. och 5 kap. 3 och 15 §§ miljöbalken.

För nätkoncession för linje som ska omprövas ska

1.frågan om en betydande miljöpåverkan kan antas avgöras i ett sär- skilt beslut enligt 6 kap. 26 och 27 §§ miljöbalken efter att en undersök- ning enligt 6 kap. 23–26 §§ har gjorts, om annat inte följer av 6 kap. 23 § andra stycket,

2.en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samord- ning ske enligt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, om en betydande miljöpå- verkan kan antas, och

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

129

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

130

3. en liten miljökonsekvensbeskrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § mil- jöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas.

33 § Nätkoncessionshavaren ska tillhandahålla den utredning som be- hövs för omprövningen.

Nätmyndigheten får förelägga nätkoncessionshavaren att ge in den ut- redning som behövs. Ett sådant beslut om föreläggande får förenas med vite.

34 § Sedan en omprövning enligt 27 § har gjorts får en sådan ompröv- ning göras på nytt först fyrtio år efter beslutet i det tidigare omprövnings- ärendet.

Ändring av villkor

35 § Villkor för en nätkoncession får ändras eller upphävas efter ansö- kan av nätkoncessionshavaren.

Regeringen prövar frågor enligt första stycket, om ärendet avser en ut- landsförbindelse.

36 § Villkoren för en nätkoncession för område får även utan ansökan omprövas sedan tjugofem år förflutit efter det att villkor senast med- delades. Nätkoncessionen får då förenas med nya villkor.

Överlåtelse av nätkoncession

37 § En nätkoncession får inte överlåtas utan tillstånd.

Regeringen prövar ärenden om tillstånd om ärendet avser en utlands- förbindelse.

38 § Vid prövning av ett ärende om tillstånd till överlåtelse av nätkon- cession ska 16 § tillämpas.

Om en intäktsram vid överlåtelsen ska fördelas enligt 7 kap. 29 § andra stycket, får tillstånd till överlåtelse inte lämnas om inte fördelningen har godkänts enligt 7 kap. 30 § första stycket.

Färdigställande av ledning

39 § En innehavare av en nätkoncession för linje ska senast fem år efter det att beslutet att meddela nätkoncession fått laga kraft ha färdigställt den ledning som nätkoncessionen avser.

Om det finns särskilda skäl, får tiden för färdigställande förlängas efter ansökan av nätkoncessionshavaren. Ett beslut om förlängning ska med- delas för viss tid.

Regeringen prövar ärenden om förlängning enligt andra stycket, om ärendet avser en utlandsförbindelse.

40 § En innehavare av en nätkoncession för linje ska senast tre måna- der innan tiden för färdigställande enligt 39 § löper ut till nätmyndig- heten redovisa i vilken utsträckning ledningen är färdigställd.

41 § En innehavare av en nätkoncession för område ska till nätmyndig-

Prop. 2017/18:237

heten anmäla de ledningar med en högre spänning än 20 kilovolt som

Bilaga 2

nätkoncessionshavaren har byggt inom området. Anmälan ska göras

 

senast sex månader efter det att ledningen färdigställts.

 

Rätt att ta ledning ur bruk

 

42 § En nätkoncessionshavare får tillfälligt ta en ledning som omfattas

 

av nätkoncession för linje ur bruk. Ledningen får dock inte utan tillstånd

 

vara ur bruk under en sammanhängande period som är längre än tre år.

 

Tillstånd enligt första stycket får inte meddelas, om det är olämpligt

 

från elförsörjningssynpunkt. Ett tillstånd ska meddelas för viss tid.

 

Regeringen prövar ärenden om tillstånd enligt första stycket, om ären-

 

det avser en utlandsförbindelse.

 

Återkallelse av nätkoncession

 

43 § En nätkoncession ska återkallas helt eller delvis,

 

1.om en ledning eller ett ledningsnät inte längre behövs för en säker elförsörjning,

2.om staten, med stöd av 1 kap. 5 § lagen (2004:875) om särskild för- valtning av vissa elektriska anläggningar, löser in den eller de ledningar som avses med nätkoncessionen, eller

3.om nätkoncessionshavaren inte längre uppfyller villkoren enligt 16 § andra stycket första meningen för att inneha nätkoncessionen.

En nätkoncession får också återkallas helt eller delvis, om nätkonces- sionshavaren inte har färdigställt en ledning i rätt tid enligt 39 §.

En fråga om återkallelse av en nätkoncession som avser en utlandsför- bindelse prövas av regeringen.

Expediering och kungörelse av nätmyndighetens beslut

44 § Nätmyndighetens beslut i en fråga om nätkoncession ska delges sökanden och annan part.

45 § Nätmyndigheten ska kungöra följande beslut genom ett meddelan- de i Post- och Inrikes Tidningar:

1.beslut att meddela nätkoncession enligt 1 §,

2.beslut att lämna medgivande enligt 9 §,

3.beslut att en nätkoncession ska fortsätta gälla enligt 22, 24 eller 25 §,

4.beslut om omprövning av nätkoncession enligt 27 §, och

5.beslut om ändring eller upphävande av villkor för nätkoncession enligt 35 eller 36 §.

I meddelandet ska beslutets huvudsakliga innehåll och var beslutet hålls tillgängligt anges.

46 § Det meddelande som kungörs enligt 45 § ska senast den dag då det kungörs skickas till sådana kända sakägare som inte enligt 44 § ska delges det beslut som meddelandet avser.

131

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Återställningsåtgärder

47 § Om en nätkoncession upphör att gälla, är den som senast haft nätkoncessionen skyldig att ta bort ledningen med tillhörande anlägg- ningar och vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs från all- män eller enskild synpunkt.

I samband med att nätkoncessionen upphör ska nätmyndigheten fast- ställa nätkoncessionshavarens skyldigheter enligt första stycket.

Om den som senast har haft nätkoncessionen inte fullgör sina skyldig- heter enligt första stycket, får nätmyndigheten förelägga denne vid vite att fullgöra skyldigheterna eller besluta att åtgärderna ska vidtas på nät- koncessionshavarens bekostnad. Ett beslut om att åtgärderna ska vidtas på nätkoncessionshavarens bekostnad får verkställas.

48 § Om en starkströmsledning har byggts utan nätkoncession, där så- dan behövs, får nätmyndigheten förelägga ledningens innehavare att ta bort ledningen med tillhörande anläggningar och vidta andra åtgärder för återställning, om det behövs från allmän eller enskild synpunkt.

Om ledningens innehavare inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket, får nätmyndigheten förelägga innehavaren vid vite att fullgöra skyldigheterna eller besluta att åtgärderna ska vidtas på innehavarens be- kostnad. Ett beslut om att åtgärderna ska vidtas på innehavarens bekost- nad får verkställas.

49 § Om någon annans mark behöver tas i anspråk för sådana återställ- ningsåtgärder som avses i 47 eller 48 §, får nätmyndigheten besluta att tillträde till marken ska lämnas under viss tid.

Återställningsåtgärderna ska utföras så, att minsta skada och intrång vållas. Byggnader får uppföras eller vägar byggas endast om markens ägare och den som har nyttjanderätt eller servitut avseende marken sam- tyckt till det eller nätmyndigheten lämnat tillstånd till åtgärden. Tillstånd får lämnas endast om åtgärden är oundgängligen nödvändig för att åter- ställningsåtgärderna ska kunna vidtas.

50 § Om återställningsåtgärder som avses i 47 eller 48 § föranleder skada eller intrång, ska den som vidtar åtgärderna lämna ersättning.

Talan om ersättning väcks vid den mark- och miljödomstol inom vars område marken eller större delen av denna ligger.

3 kap. Ledningar vid trafikleder

1 § Innehavaren av en elektrisk ledning som har dragits fram inom om- rådet för en befintlig allmän väg, enskild väg som hålls öppen för trafik, järnväg, tunnelbana eller spårväg eller kanal eller annan sådan vatten- trafikled (trafikled) är skyldig att, vid ändring av trafikleden, vidta de åt- gärder med ledningen som behövs för att ändringen av trafikleden ska kunna genomföras. Ledningens innehavare ska svara för kostnaderna för dessa åtgärder.

 

2 § Om syftet med en ledning är att överföra el för belysning av en all-

132

män väg, ska väghållaren ersätta ledningens innehavare för kostnader

 

som avses i 1 §. Om ledningen även har ett annat ändamål, ska ersätt-

Prop. 2017/18:237

ningen bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till omständig-

Bilaga 2

heterna.

 

3 § Om det i fall som avses i 1 § har vidtagits åtgärder med en ledning

 

där denna korsar en trafikled, ska den som förvaltar trafikleden ersätta

 

ledningens innehavare för kostnaderna för andra åtgärder än flyttning av

 

stolpe, stag eller liknande anordning inom trafikledens område.

 

4 § Om en ledning som har dragits fram inom område för en befintlig

 

trafikled leder till ökade kostnader för trafikledens underhåll, ska inne-

 

havaren av ledningen ersätta dessa ökade kostnader.

 

5 § Om arbete på en ledning som är belägen inom område för annan

 

trafikled än allmän väg kan inverka på trafiksäkerheten eller om arbetet

 

medför större ingrepp i trafikleden, ska det utföras efter anvisningar av

 

den som förvaltar trafikleden eller genom förvaltarens försorg. Ledningens

 

innehavare svarar för kostnaderna för arbetet, om inte annat följer av 3 §.

 

I fråga om arbete med ledning inom område för allmän väg gäller sär-

 

skilda bestämmelser.

 

6 § Innehavare av en starkströmsledning inom område för järnväg ska

 

ersätta kostnader eller skador som tillfogas järnvägsinfrastrukturens inne-

 

havare, infrastrukturförvaltaren eller ett järnvägsföretag genom att led-

 

ningen dras fram, används eller underhålls.

 

4 kap. Nätföretag

Grundläggande skyldigheter

1 § Ett nätföretag ansvarar för drift och underhåll och, vid behov, ut- byggnad av sitt ledningsnät och, i tillämpliga fall, dess anslutning till andra ledningsnät. Företaget svarar också för att dess ledningsnät är säkert, tillförlitligt och effektivt och för att det på lång sikt kan uppfylla rimliga krav på överföring av el.

Transmission

Avgränsning av transmission

2 § Ett transmissionsnätsföretag får inte bedriva produktion av eller handel med el eller naturgas.

Ett transmissionsnätsföretag får trots första stycket bedriva produktion av el, om produktionen

1.uteslutande är avsedd att täcka nätförluster,

2.sker tillfälligt för att stabilisera nätet i situationer då driftsäkerheten påverkas eller riskerar att påverkas av mycket hög belastning eller allvar- liga störningar, eller

3.sker tillfälligt för att ersätta utebliven el vid elavbrott.

3 § Ett transmissionsnätsföretag ska vara oberoende av företag som be-

 

driver produktion av eller handel med el eller naturgas.

133

 

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

4 § Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller na- turgas, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett transmissionsnätsföretag.

Den som ensam eller tillsammans med någon annan utövar kontroll över ett transmissionsnätsföretag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el eller naturgas.

Den som ensam eller tillsammans med någon annan får utse ledamöter till styrelsen eller motsvarande organ hos ett transmissionsnätsföretag, får inte utöva kontroll över eller någon rättighet gentemot ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.

5 § Det som anges i 4 § gäller inte kontroll eller rättighet som utövas av staten genom regeringen.

Det som anges i 4 § första och andra styckena om företag som bedriver produktion av eller handel med el gäller inte en elanvändare som själv producerar eller levererar el eller ensam eller tillsammans med någon annan kontrollerar ett företag som bedriver sådan verksamhet, förutsatt att elanvändaren är nettoförbrukare och värdet av den el som denne säljer till någon annan är obetydligt i förhållande till övrig näringsverksamhet.

Vid tillämpningen av andra stycket ska elanvändaren anses vara netto- förbrukare om den genomsnittliga elförbrukningen är större än produk- tionen per år räknat. I produktionen ska vid beräkningen ingå den el elanvändaren själv producerar och dennes andel i den el som produceras av ett företag som elanvändaren kontrollerar ensam eller tillsammans med någon annan.

6 § Bestämmelserna i 3 och 4 §§ hindrar inte att ett transmissions- nätsföretag bedriver sådan produktion av el som avses i 2 § andra stycket eller ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av el som uteslutande är knuten till driften av transmissionsnätsföretagets ledningsnät.

7 § En styrelseledamot, verkställande direktör, firmatecknare eller annan person med liknande ställning i ett transmissionsnätsföretag får inte samtidigt ha en motsvarande ställning i ett företag som bedriver pro- duktion av eller handel med el med undantag för ett sådant produktions- företag som avses i 6 §.

8 § Om ett transmissionsnätsföretag ingår i en koncern där en annan del bedriver produktion av eller handel med el, får åtgärder som vidtas av företag i koncernen för att säkerställa att kraven i 3, 4 och 7 §§ är upp- fyllda inte innebära att personal eller kommersiellt känsliga uppgifter överförs från transmissionsnätsföretaget till ett företag som bedriver pro- duktion av eller handel med el.

134

Certifiering

9 § I lagen (2011:710) om certifiering av transmissionsnätsföretag för el finns bestämmelser om certifiering av transmissionsnätsföretag.

Övervakningsplan för samriskföretag

10 § Ett samriskföretag ska upprätta och genomföra en övervaknings- plan, om

1.företaget har bildats för att genomföra ett samarbete som syftar till att integrera marknader för el i Norden och Europeiska unionen, och

2.det bland de företag som har bildat samriskföretaget finns nätföretag som ingår i samma koncern som företag som, utan att vara produktions- företag som avses i 6 §, bedriver produktion av eller handel med el.

Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som samrisk- företaget ska vidta för att förhindra diskriminerande och konkurrensbe- gränsande beteende gentemot övriga aktörer på elmarknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som företagets anställda har för att förhindra detta.

Övervakningsplanen ska godkännas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter. Planen ska ges in till byrån för prövning av sådant godkännande.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Distribution

Avgränsning av distribution

11 § Ett distributionsnätsföretag får inte bedriva produktion av eller handel med el.

Ett distributionsnätsföretag får trots första stycket bedriva produktion av el, om produktionen

1.uteslutande är avsedd att täcka nätförluster,

2.sker tillfälligt för att stabilisera nätet i situationer då driftsäkerheten påverkas eller riskerar att påverkas av mycket hög belastning eller all- varliga störningar, eller

3.sker tillfälligt för att ersätta utebliven el vid elavbrott.

12 § Ett distributionsnätsföretag som ingår i en koncern vars samlade elnät har minst 100 000 elanvändare ska till sin organisation och sitt beslutsfattande vara åtskilt från företag som bedriver produktion av eller handel med el. Med elanvändare ska därvid förstås den som enligt avtal med distributionsnätsföretaget tar ut el från elnätet i en eller flera uttags- punkter.

I ett distributionsnätsföretag som avses i första stycket får inte en sty- relseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare samtidigt vara styrelseledamot, verkställande direktör eller firmatecknare i ett företag som bedriver produktion av eller handel med el.

13 § Ett distributionsnätsföretag som avses i 12 § första stycket får inte bevilja anställda i ledande ställning löner eller andra förmåner som grun- dar sig på resultatet i de delar av koncernen som bedriver produktion av eller handel med el.

135

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

136

14 § Ett distributionsnätsföretag som avses i 12 § första stycket ska lik- som sitt moderföretag se till att nätföretaget har den faktiska beslutande- rätten som är självständig i förhållande till övriga delar av koncernen när det gäller de tillgångar som nätföretaget behöver för att trygga drift, underhåll och utbyggnad av nätet.

Distributionsnätsföretagets ägare får trots första stycket ha sådan insyn och utöva sådan styrning som krävs för att säkerställa en rimlig avkast- ning på de investeringar som gjorts i nätföretaget. Ett moderföretag får dock inte ge instruktioner för den löpande förvaltningen eller för särskil- da beslut om byggande eller modernisering av ledningsnät, om inte in- struktionerna avser beslut som går utöver de ekonomiska ramar som fast- ställts av bolagsstämman eller motsvarande organ i ett dotterföretag.

Övervakningsplan för distributionsnätsföretag

15 § Ett distributionsnätsföretag som ingår i samma koncern som ett företag som bedriver produktion av eller handel med el ska upprätta en övervakningsplan och se till att planen följs.

Av övervakningsplanen ska det framgå vilka åtgärder som ska vidtas för att motverka diskriminerande beteende gentemot övriga aktörer på el- marknaden. I planen ska särskilt anges de särskilda skyldigheter som de anställda har för att detta mål ska uppnås.

16 § Ett distributionsnätsföretag som är skyldigt att upprätta en över- vakningsplan enligt 15 § ska utse en övervakningsansvarig, som själv- ständigt ska bevaka att planen upprättas och följs. Distributions- nätsföretaget ska se till att den övervakningsansvarige har de befogen- heter och tillgång till den information som krävs för att utföra uppdraget.

Den övervakningsansvarige ska årligen upprätta en rapport över de åtgärder som vidtagits enligt övervakningsplanen och ge in rapporten till nätmyndigheten. Distributionsnätsföretaget ska offentliggöra rapporten.

Kommunikation med elanvändare och allmänheten

17 § Om ett distributionsnätsföretag och ett företag som bedriver pro- duktion av eller handel med el ingår i samma koncern, ska företagen när de vänder sig till enskilda elanvändare eller allmänheten ange sin identi- tet på ett sådant sätt att det tydligt framgår vilken verksamhet företaget bedriver.

Undantag i vissa fall

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kraven i 15–17 §§ i fråga om dis- tributionsnätsföretag vars ledningar i huvudsak matar in el från anlägg- ningar för produktion av förnybar el. En sådan föreskrift får dock inte gälla distributionsnätsföretag som avses i 12 § första stycket.

19 § Nätmyndigheten ska i det enskilda fallet, på ansökan av ett företag som bedriver eller avser att bedriva distribution, meddela ett bindande be- sked i frågan om företaget omfattas av föreskrifter om undantag enligt 18 §.

Ett bindande besked får förenas med villkor. Dessa ska framgå av be- skedet.

El som används i nätverksamheten

20 § Ett nätföretag får inte ställa upp villkor som utesluter elproducen- ter från att tillhandahålla el som är avsedd att täcka nätförluster eller behövs för driften av ledningsnätet med hänvisning endast till kraftslag.

Nätföretaget ska anskaffa den el som är avsedd för sådana ändamål som anges i första stycket på ett öppet, icke-diskriminerande och mark- nadsorienterat sätt.

Efterfrågeflexibilitet

21 § Ett nätföretag får inte ställa upp tekniska krav eller andra villkor som försvårar tillhandahållandet av tjänster i form av ändrad elförbruk- ning, om inte villkoret är motiverat med hänsyn till en säker, tillförlitlig och effektiv drift av ledningsnätet.

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka tekniska villkor som får ställas upp av nät- företagen när det gäller sådana tjänster som avses i 21 §.

Ersättning vid inmatning av el

23 § Innehavare av en produktionsanläggning har rätt till ersättning av det nätföretag till vars ledningsnät anläggningen är ansluten.

Ersättningen ska motsvara

1.värdet av den minskning av energiförluster som inmatning av el från anläggningen medför i nätföretagets ledningsnät, och

2.värdet av den reduktion av nätföretagets avgifter för att ha sitt led- ningsnät anslutet till ett annat nätföretags ledningsnät som blir möjlig genom att anläggningen är ansluten till ledningsnätet.

24 § Regeringen får meddela föreskrifter om beräkningen av ersätt- ningen enligt 23 §.

Prövning av tvister

25 § Tvister om rätt till ersättning för inmatad el enligt 23 § och ersätt- ningens storlek tas upp av nätmyndigheten.

En tvist ska inte prövas om ansökan om prövning kommit in till nät- myndigheten senare än två år efter det att nätföretaget sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

5 kap. Redovisning av nätverksamhet

Redovisning

Åtskild redovisning av nätverksamhet

1 § Nätverksamhet ska ekonomiskt redovisas skilt från annan verksam- het. Därvid ska transmission redovisas skilt från annan nätverksamhet.

137

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Redovisning av nätkoncession för område

2 § Redovisning av nätverksamhet som grundas på nätkoncession för område ska avse varje område för sig.

Nätmyndigheten ska dock besluta att ett distributionsnätsföretags samtliga områden som ligger geografiskt nära varandra ska redovisas samlat, om inte områdena sammantagna utgör en för nätverksamhet olämplig enhet.

3 § Nätmyndigheten ska fatta beslut i frågan om koncessionsområden ska omfattas av samlad redovisning enligt 2 § andra stycket när det finns ett beslut, som har fått laga kraft, om

1.meddelande av en nätkoncession enligt 2 kap. 1 §,

2.ändring av gränserna för en nätkoncession för område enligt 2 kap. 20 §,

3.tillstånd till överlåtelse av en nätkoncession enligt 2 kap. 37 §, eller

4.återkallelse av en nätkoncession enligt 2 kap. 43 §.

Nätmyndigheten får fatta ett beslut i frågan om samlad redovisning även i andra fall, om det är motiverat med hänsyn till ändrade för- hållanden.

I ett beslut om samlad redovisning eller ändring av sådana beslut ska det anges när den samlade redovisningen ska påbörjas eller upphöra.

Redovisning av nätkoncession för linje

4 § Nätkoncession för linje ska redovisas skilt från nätkoncession för område.

Redovisningen av nätkoncession för område ska dock även innefatta nätkoncession för linje, om nätkoncessionen för linje avser en ledning som organisatoriskt, tekniskt och funktionellt ingår i ett nät som innehas med stöd av nätkoncession för område och helt eller delvis är belägen inom koncessionsområdet.

Avgifter för överföring av el för nätkoncessioner som redovisas samlat

5 § I 6 kap. 17 § finns bestämmelser om avgifter för överföring av el för nätkoncessioner som redovisas samlat.

Ytterligare föreskrifter om redovisning

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

1.ytterligare föreskrifter om redovisning av nätverksamhet, och

2.föreskrifter om skyldighet att ge in redovisningshandlingar till nät- myndigheten.

Revision

7 § Revisor hos nätföretag ska göra en särskild granskning av redovis- ningen av nätverksamheten.

Revisorn ska årligen i ett särskilt intyg avge ett utlåtande i frågan om redovisningen av nätverksamheten skett enligt gällande bestämmelser. Intyget ska av företaget ges in till nätmyndigheten.

138

8 § Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om revision av nät- verksamhet.

Förseningsavgift

9 § Om ett nätföretag inte inom föreskriven tid lämnar in de handlingar som krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 § 2, ska företaget betala förseningsavgift till staten enligt 10 §. Detsamma gäller om ett nätföretag inte lämnar in ett revisorsintyg enligt 7 § andra stycket.

Beslut om förseningsavgift meddelas av nätmyndigheten.

10 § Ett nätföretag ska betala en förseningsavgift om de handlingar som anges i 9 § inte har kommit in till nätmyndigheten inom sju månader från räkenskapsårets utgång. Om företaget har beslutat om fortsatt bo- lagsstämma enligt 7 kap. 14 § andra stycket aktiebolagslagen (2005:551) eller om fortsatt föreningsstämma enligt 7 kap. 4 § tredje stycket lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, ska dock företaget betala förse- ningsavgift först om handlingarna inte har kommit in inom nio månader från räkenskapsårets utgång. Avgiften ska uppgå till 10 000 kr.

Om de handlingar som anges i 9 § inte har kommit in inom två måna- der från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om för- seningsavgift enligt första stycket, ska företaget betala en ny försenings- avgift. Den nya avgiften ska uppgå till 10 000 kr.

Om de handlingar som anges i 9 § inte har kommit in inom två måna- der från det att underrättelse avsändes till företaget om ett beslut om för- seningsavgift enligt andra stycket, ska företaget betala en ny försenings- avgift. Den nya avgiften ska uppgå till 20 000 kr.

11 § Om registrering har skett av ett beslut om att företaget försatts i konkurs eller trätt i likvidation, får beslut om förseningsavgift inte med- delas.

12 § Har företaget inom föreskriven tid gett in de handlingar som anges i 9 § men har handlingarna någon brist som lätt kan avhjälpas, får nät- myndigheten meddela beslut om förseningsavgift endast om företaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom den tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress som företaget senast har anmält hos nätmyndigheten.

13 § En förseningsavgift ska efterskänkas, om underlåtenheten att ge in handlingen framstår som ursäktlig med hänsyn till omständigheter som företaget inte har kunnat råda över. Avgiften ska också efterskänkas om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den.

Första stycket ska beaktas även om något yrkande om detta inte har framställts, om det föranleds av vad som har förekommit i ärendet.

14 § Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsupp- maning, ska avgiften lämnas för indrivning.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

139

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsök- ningsbalken ske.

15 § Regeringen får meddela föreskrifter om att indrivning enligt 14 § inte behöver begäras för ringa belopp.

16 § Ett beslut om förseningsavgift får verkställas även om det inte har fått laga kraft.

Om ett företag har rätt att få tillbaka betalad förseningsavgift på grund av en domstols beslut, ska ränta betalas på den återbetalade försenings- avgiften från och med månaden efter den då förseningsavgiften betalades in till och med den månad då återbetalning görs. I fråga om räntans storlek tillämpas 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244).

6 kap. Tillgång till elnätet

Anslutning till elnätet

Skyldighet att ansluta en anläggning

1 § Den som har nätkoncession är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning till led- ningen eller ledningsnätet. Avgifter och övriga villkor ska vara objektiva och icke-diskriminerande.

I fråga om lokalnät gäller anslutningsskyldigheten endast anläggningar inom koncessionsområdet.

Med anslutning av elektriska anläggningar avses också återinkoppling av en befintlig anläggning och höjning av avtalad effekt i en anslutnings- punkt.

2 § Vill någon ansluta en elektrisk anläggning till en ledning som omfattas av en nätkoncession för linje i stället för till ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession för område, får den som har nätkoncession- en för linje göra anslutningen endast efter medgivande av den som har nätkoncession för området.

Om sådant medgivande inte lämnas, får nätmyndigheten, om det finns särskilda skäl, meddela tillstånd till anslutningen.

3 § Ett nätföretag som är skyldigt att ansluta en anläggning enligt 1 § ska genomföra anslutningen inom skälig tid.

Anslutningsskyldigheten ska fullgöras inom två år från det att nätföre- taget har tagit emot en begäran om anslutning, om inte en längre tid är nödvändig med hänsyn till anslutningens omfattning och tekniska ut- formning eller det annars finns särskilda skäl.

4 § Ett nätföretag ska ha standardiserade rutiner för anslutning av el- produktionsanläggningar. Sådana rutiner ska, så långt det är möjligt och ändamålsenligt, säkerställa en snabb och enkel anslutning.

140

Uppgifter om villkor för anslutning

5 § Ett nätföretag ska utan dröjsmål till den som begär det lämna skrift- lig uppgift om de allmänna villkor som företaget tillämpar för anslutning.

I samband med en begäran om en ny anslutning ska uppgift om avgift och övriga villkor för anslutningen lämnas inom skälig tid.

Tidsplaner för anslutning

6 § Ett nätföretag som har tagit emot en ansökan om anslutning av en elproduktionsanläggning ska ange en tidsplan för handläggningen av ansökan.

När uppgift enligt 5 § andra stycket lämnas i fråga om anslutning av en elproduktionsanläggning, ska nätföretaget även ange en tidsplan för anslutningen.

Anslutningsavgifter

7 § Avgiften för anslutning till en ledning eller ett ledningsnät ska ut- formas så att nätföretagets skäliga kostnader för anslutningen täcks. An- slutningspunktens geografiska läge och den avtalade effekten i anslut- ningspunkten ska särskilt beaktas.

Om staten enligt ett avtal med ett nätföretag har finansierat åtgärder som är nödvändiga för att öka elnätets kapacitet för att underlätta anslut- ningen av anläggningar för produktion av förnybar el, ska avgiften för anslutning utformas så att den som vill ansluta en anläggning ersätter nätföretagets kostnader för sådana åtgärder i den del som svarar mot an- läggningens andel av den totala kapacitetsökningen. Detta gäller även om nätkoncessionen överlåts.

8 § Ett nätföretag ska offentliggöra principer för hur kostnaderna för teknisk anpassning ska fördelas vid anslutning till elnätet.

Överföring av el

Skyldighet att överföra el

9 § Ett nätföretag är skyldigt att på skäliga villkor överföra el för annans räkning. Avgifter och övriga villkor ska vara objektiva och icke- diskriminerande.

Rätt att använda elnätet inom landet

10 § Villkoren för överföring av el ska utformas så, att betald anslut- ningsavgift ger rätt att använda elnätet inom landet, med undantag för utlandsförbindelser med en spänning som understiger 220 kilovolt.

God kvalitet på överföringen av el

11 § Överföring av el för annans räkning ska vara av god kvalitet.

Ett nätföretag är skyldigt att avhjälpa brister hos överföringen i den ut- sträckning kostnaderna för att avhjälpa bristerna är rimliga i förhållande till de olägenheter för elanvändarna som är förknippade med bristerna.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

141

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

142

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka krav som ska vara uppfyllda för att över- föringen av el ska vara av god kvalitet.

Uppgifter om villkor för överföring

13 § Ett nätföretag ska utan dröjsmål till den som begär det lämna skriftlig uppgift om avgifter och övriga villkor för överföring av el. Nät- företaget ska även offentliggöra sådana uppgifter.

Avgifter för överföring av el

Allmänt om avgifter för överföring

14 § Avgifter för överföring av el ska utformas på ett sätt som är fören- ligt med ett effektivt utnyttjande av elnätet och en effektiv elproduktion och elanvändning.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur avgifterna ska utformas för att främja ett effektivt utnyttjande av elnätet eller en effektiv elproduktion och elan- vändning.

Avgifter för lokal distribution

16 § Avgifter för överföring av el på lokalnät får inte utformas med hänsyn till var inom ett koncessionsområde en anslutning är belägen.

Om ett eller flera koncessionsområden slås samman helt eller delvis ska enhetliga avgifter för det nya området börja tillämpas senast tre år efter sammanslagningen.

17 § I områden som redovisas samlat enligt 5 kap. 2 § andra stycket ska enhetliga avgifter tillämpas från den dag som nätmyndigheten anger i beslutet. Den dagen får inte infalla senare än fem år från beslutet om samlad redovisning eller beslutet om ändring av ett sådant beslut.

Om samlad redovisning sker enligt 5 kap. 4 § andra stycket, ska vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel en ledning som omfattas av nätkoncession för linje som redovisas tillsammans med nätkoncession för område anses omfattas av nätkoncessionen för område.

Avgifter för regional distribution

18 § På en regionledning får avgifterna för överföring av el för varje spänningsnivå inte utformas med hänsyn till var en uttagspunkt är be- lägen i förhållande till ledningens anslutning till ett annat nätföretags led- ning som omfattas av nätkoncession för linje.

Avgifter för en elektrisk anläggning som tar ut el direkt från en trans- formator på en regionledning ska utformas med utgångspunkt i avgifter- na för spänningsnivån omedelbart före transformatorn med ett skäligt tillägg för nedtransformeringen.

19 § På en regionledning ska inom varje normalt spänningsintervall avgifterna för överföring av el utformas utifrån nätföretagets kostnader

för samtliga regionledningar i hela landet som kan hänföras till respek- tive spänningsintervall.

Den del av de beräknade kostnaderna som utgörs av betalning för över- föring på transmissionsnät och andra regionledningar ska dock beaktas samlat endast för nätföretagets samtliga regionledningar inom en och samma region.

Avgifter för transmission

20 § På ett transmissionsnät får avgifterna för överföring av el utformas med hänsyn till var på nätet en anslutningspunkt är belägen.

Småskalig elproduktion

21 § En innehavare av en produktionsanläggning som kan leverera en effekt om högst 1 500 kilowatt ska för överföring av el betala endast en avgift som motsvarar den årliga kostnaden för mätning och rapportering på nätföretagets ledningar. Innehavaren ska dessutom betala en engångs- avgift för anslutning.

Om flera sådana anläggningar som finns i närheten av varandra gemen- samt matar in el på ledningsnätet, ska anläggningarna betraktas som separata anläggningar vid tillämpningen av första stycket.

22 § En elanvändare som har ett säkringsabonnemang om högst 63 ampere och som producerar el vars inmatning kan ske med en effekt om högst 43,5 kilowatt ska inte betala någon avgift för inmatningen.

Fakturering

23 § Nätföretag får inte debitera någon avgift för att tillhandahålla el- användarna fakturor och faktureringsinformation om energianvänd- ningen.

Förhandsprövning av villkor

24 § Ett nätföretag får inte ingå avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät förrän de metoder som har använts för att utforma avtalsvill- koren har prövats av nätmyndigheten. Nätmyndigheten ska godkänna metoderna, om de kan antas leda till att villkoren i avtalen är objektiva och icke-diskriminerande. Prövningen ska dock inte omfatta metoder för att utforma avgifter för anslutning eller överföring.

Om nätmyndigheten inte godkänner de metoder som föreslås i en an- sökan, ska myndigheten i beslutet ange de metoder som i stället ska tillämpas.

Beslut enligt första och andra styckena gäller omedelbart. Nätmyndig- heten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket del- givningslagen (2010:1932).

Prövning av tvister

25 § Tvister om ett nätföretags skyldigheter enligt 1, 3, 21 och 22 §§ tas upp av nätmyndigheten.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

143

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

26 § Om en sådan tvist som anges i 25 § gäller ett nätföretags skyldig- heter enligt 1 eller 3 §, ska beslut i ärendet fattas inom två månader från det att ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten. Om myndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får nätmyndig- heten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna av- göras.

Nätmyndighetens beslut gäller omedelbart.

27 § En sådan tvist som anges i 25 § ska inte prövas, om ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätföretaget sänt ett skriftligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.

7 kap. Intäktsram för nätverksamhet

Fastställande av en intäktsram

1 § En intäktsram ska fastställas i förväg för varje tillsynsperiod.

I 14–18 §§ finns särskilda bestämmelser om fastställande av intäkts- ramar för intäkter från olika ledningar eller ledningsnät.

2 § Ett nätföretag ska till nätmyndigheten lämna de uppgifter som myn- digheten behöver för att fastställa en intäktsram.

3 § Nätmyndigheten ska meddela beslut om fastställande av intäkts- ramen senast två månader innan tillsynsperioden börjar.

Det ska framgå av beslutet vilka uppgifter och metoder som har an- vänts vid fastställandet av ramen.

4 § En tillsynsperiod ska vara fyra kalenderår, om det inte finns sär- skilda skäl för en annan tidsperiod.

Intäktsramens storlek

5 § Intäktsramen ska täcka skäliga kostnader för att bedriva nätverk- samhet under tillsynsperioden och ge en rimlig avkastning på det kapital som krävs för att bedriva verksamheten (kapitalbas).

Skäliga kostnader

6 § Som skäliga kostnader för att bedriva nätverksamheten ska anses kostnader för en ändamålsenlig och effektiv drift av en nätverksamhet med likartade objektiva förutsättningar.

Kostnad för avbrottsersättning enligt 15 kap. ska inte anses vara en skälig kostnad enligt första stycket.

7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om vad som ska anses vara skäliga kost- nader för att bedriva nätverksamhet och hur sådana kostnader ska be- räknas.

144

Rimlig avkastning

8 § Kapitalbasen ska beräknas med utgångspunkt i de tillgångar som nätföretaget använder för att bedriva nätverksamheten. Vidare ska hän- syn tas till investeringar och avskrivningar under tillsynsperioden.

En tillgång som inte behövs för att bedriva verksamheten ska anses in- gå i kapitalbasen, om det skulle vara oskäligt mot nätföretaget att bortse från tillgången.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

1.ytterligare föreskrifter om hur kapitalbasen ska beräknas, och

2.föreskrifter om beräkningen av en rimlig avkastning på kapitalbasen.

Kvaliteten i nätverksamheten

10 § När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till kvaliteten i nätverk- samheten. En sådan bedömning får medföra en ökning eller minskning av vad som anses vara en rimlig avkastning på kapitalbasen.

Vid bedömningen enligt första stycket ska ett avbrott i överföringen av el beaktas endast om avbrottet inte medför skadeståndsskyldighet för nätföretaget eller ger rätt till avbrottsersättning enligt 15 kap.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med kvaliteten i nätverksamheten vid en bedömning enligt 10 §.

Effektivt utnyttjande av elnätet

12 § När intäktsramen bestäms ska hänsyn tas till i vilken utsträckning nätverksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med eller bidrar till ett effektivt utnyttjande av elnätet. En sådan bedömning får medföra en ökning eller minskning av vad som anses vara en rimlig avkastning på kapitalbasen.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med ett effektivt utnyttjande av elnätet.

Olika ledningar eller ledningsnät

Intäkter från ett lokalnät

14 § Vid fastställande av en intäktsram för intäkter från ett lokalnät ska intäktsramen fastställas för varje koncessionsområde för sig.

Om nätmyndigheten enligt 5 kap. 2 § andra stycket har medgivit att flera nätkoncessioner för område får redovisas samlat, ska dock dessa vid fastställandet av intäktsramen anses utgöra ett koncessionsområde.

Om samlad redovisning sker enligt 5 kap. 4 § andra stycket, ska nät- koncessionerna vid fastställandet av intäktsramen anses utgöra en nät- koncession för område.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

145

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Intäkter från en regionledning

15 § Vid fastställande av en intäktsram för intäkter från en region- ledning ska intäktsramen fastställas samlat för nätföretagets samtliga regionledningar i hela landet.

Intäkter från ett transmissionsnät

16 § En intäktsram ska fastställas för intäkter från ett transmissionsnät.

17 § Om ett transmissionsnätsföretag är funktionsansvarig myndighet, ska den del av verksamheten som inte kan hänföras till en viss kund eller kundkategori anses ingå i nätverksamheten.

Om transmissionsnätsföretaget deltar i europeiskt samarbete, som syf- tar till att utveckla och vidmakthålla en fungerande europeisk marknad för el, ska även den verksamheten anses ingå i nätverksamheten.

18 § Om ett transmissionsnätsföretag, som är en statlig myndighet, har finansierat en förstärkning av elnätet enligt ett sådant avtal som avses i 6 kap. 7 § andra stycket, ska transmissionsnätsföretagets kostnader med anledning av avtalet anses ha uppstått i företagets nätverksamhet.

Intäkter med anledning av avtalet ska anses vara intäkter från trans- mission.

Omprövning av intäktsramen under tillsynsperioden

19 § På ansökan av nätföretaget om omprövning kan nätmyndigheten ändra en fastställd intäktsram under tillsynsperioden, om det finns om- ständigheter som bedöms medföra en väsentlig ökning av intäktsramen vid en omprövning enligt 21 § eller om det annars finns särskilda skäl.

En ansökan om omprövning ska handläggas skyndsamt.

20 § Nätmyndigheten ska ändra en fastställd intäktsram under tillsyns- perioden om

1.det nätföretag som beslutet gäller har lämnat oriktiga eller brist- fälliga uppgifter som i mer än ringa omfattning har inverkat på intäkts- ramens storlek,

2.beslutet har fattats på ett uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag och detta i mer än ringa omfattning har inverkat på intäkts- ramens storlek, eller

3.det annars finns särskilda skäl.

 

Omprövning av intäktsramen efter tillsynsperioden

 

21 § Nätmyndigheten ska ompröva den fastställda intäktsramen efter

 

tillsynsperiodens slut, om det finns skäl att anta att ramen är större eller

 

mindre än vad som är motiverat av senare kända förhållanden.

 

Om det inte finns särskilda hinder, ska ett beslut i frågan om ändring

 

av intäktsramen meddelas senast tio månader efter tillsynsperiodens slut.

 

Om nätmyndigheten avser att meddela beslut vid en senare tidpunkt, ska

 

nätföretaget underrättas om det inom den nämnda tiden. Har en sådan

 

underrättelse inte skett får myndigheten inte meddela ett omprövnings-

146

beslut som är till nackdel för nätföretaget.

22 § Vid omprövning enligt 21 § ska nätmyndigheten kontrollera om de antaganden som legat till grund för beslutet om fastställande av in- täktsram överensstämmer med det faktiska utfallet under perioden.

Vid bedömningen ska nätmyndigheten tillämpa 5, 6, 8, 10 och 12 §§ och föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa bestämmelser. Nätmyndigheten ska utgå från de uppgifter och metoder som myndig- heten har använt vid fastställandet av intäktsramen och som framgår av beslutet om fastställande.

Omprövning under eller efter tillsynsperioden

23 § Om en allmän förvaltningsdomstol har ändrat ett beslut om in- täktsram för ett nätföretag och grunden för ändring av det beslutet är tillämplig även för ett annat nätföretag, ska nätmyndigheten, efter an- sökan av det senare nätföretaget, ompröva det beslut om intäktsram som gäller för det företaget.

En ansökan om omprövning ska ha kommit in till nätmyndigheten inom tre månader efter det att domstolens avgörande fått laga kraft.

24 § Nätmyndigheten ska ompröva ett beslut om intäktsramen för en tillsynsperiod, om myndigheten eller en allmän förvaltningsdomstol har beslutat om ändring i fråga om en tidigare tillsynsperiod och det av- görandet har fått laga kraft.

Verkan av beslut

25 § Ett beslut av nätmyndigheten enligt 3, 20, 21, 23 och 24 §§ ska gälla trots att det överklagas.

Beräkning av intäkter

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur nätföretagens intäkter under en tillsyns- period ska beräknas vid avstämning mot intäktsramen.

Avvikelser från intäktsramen

27 § Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsyns- perioden har avvikit från intäktsramen, ska det belopp med vilket intäk- terna överstigit eller understigit intäktsramen minska respektive öka ramen för den påföljande tillsynsperioden.

28 § Om de samlade intäkterna från nätverksamheten under tillsyns- perioden har överstigit intäktsramen med mer än fem procent, ska ett överdebiteringstillägg beräknat enligt andra stycket minska intäktsramen för den påföljande tillsynsperioden.

Beräkningen av överdebiteringstillägget ska grundas på den del av de samlade intäkterna från nätverksamheten som överstiger intäktsramen.

Överdebiteringstillägget ska beräknas efter en räntesats som motsvarar den genomsnittliga referensränta enligt 9 § räntelagen (1975:635) som

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

147

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

under tillsynsperioden fastställts av Riksbanken med ett tillägg av femton procentenheter.

Överlåtelse av nätkoncession

29 § Om ett nätföretag under en tillsynsperiod överlåter en nätkon- cession, ska den fastställda intäktsramen enligt 1 § fortsätta att gälla för övertagaren av koncessionen. Övertagaren träder även i övrigt i över- låtarens ställe när det gäller tillämpningen av bestämmelserna i detta kapitel på nätkoncessionen.

Om en intäktsram har fastställts för den överlåtna nätkoncessionen till- sammans med annan nätkoncession, ska överlåtaren och övertagaren för- dela intäktsramen proportionerligt i förhållande till hur stor del av kapi- talbasen som överlåtits. Motsvarande gäller för intäkter som överstiger eller understiger intäktsramen samt överdebiteringstillägg. Om det finns särskilda skäl, får fördelningen göras på ett annat sätt.

30 § En fördelning enligt 29 § andra stycket ska godkännas före över- låtelsen. Fråga om godkännande prövas av nätmyndigheten. Regeringen ska dock pröva frågan, om ärendet avser en utlandsförbindelse.

Ett förslag till fördelning ska lämnas in till nätmyndigheten tillsam- mans med de uppgifter som krävs för att pröva förslaget. Om ärendet avser en utlandsförbindelse, ska nätmyndigheten utreda frågan och där- efter med eget yttrande överlämna ärendet till regeringens prövning.

Frågan om godkännande av förslaget ska handläggas skyndsamt.

Ändring av koncessionsgränser

31 § Det som sägs om överlåtelse av nätkoncession i 29 § andra stycket gäller i tillämpliga delar vid beslut om ändring av gränserna för en nät- koncession för område enligt 2 kap. 20 §.

Nätmyndigheten beslutar om fördelningen av intäktsramen vid ändring av koncessionsgränser.

Skyldighet att lämna uppgifter

32 § Ett nätföretag ska till nätmyndigheten lämna de uppgifter som be- hövs för en prövning enligt 20, 21, 24 och 31 §§.

8 kap. Mätning av överförd el

Skyldighet att mäta överförd el

1 § Ett nätföretag är skyldigt att mäta och registrera mängden överförd el.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.mätning och registrering enligt 1 §,

2.skyldighet för nätföretag att utföra beräkningar av mängden överförd el, och

148

3. de funktionskrav som mätsystem och mätutrustning ska uppfylla.

 

Rapportering

3 § Ett nätföretag ska på begäran rapportera resultaten av de mätningar som görs enligt 1 § till ett företag som elanvändaren eller elproducenten har utsett.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

1.ytterligare föreskrifter om skyldighet att rapportera mätresultat, och

2.föreskrifter om skyldighet att rapportera beräkningar av mängden överförd el.

Kostnader för mätning

5 § En elanvändare som begär att elförbrukningen ska mätas på annat sätt än enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 2 § 1 ska av nät- företaget debiteras merkostnaden för denna mätning och för rapporteringen av resultaten av dessa mätningar. Om mätningen av elan- vändarens förbrukning då kräver en annan mätutrustning än vid mätning enligt de nämnda föreskrifterna, ska elanvändaren debiteras kostnaden för mätaren med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installa- tion i uttagspunkten.

Trots det som sägs i första stycket får en elanvändare inte debiteras merkostnader för att den har

1.ingått ett avtal om leverans av el som förutsätter att mängden över- förd el ska mätas per timme, eller

2.begärt att nätföretaget ska lämna information som visar elanvända- rens förbrukning per timme.

6 § Nätföretaget ska debitera en elproducent kostnaden för en mätare med tillhörande insamlingsutrustning och för dess installation i inmat- ningspunkten hos elproducenten. Detta gäller dock inte de elproducenter som avses i 6 kap. 21 §.

7 § Ett nätföretag får debitera enskilda elanvändare och elproducenter kostnader för mätning endast i den utsträckning som anges i 5 och 6 §§.

Prövning av tvister

8 § Tvister om debitering av kostnader enligt 5 eller 6 § tas upp av nät- myndigheten.

En tvist ska dock inte prövas om ansökan om prövning kommit in till nätmyndigheten senare än två år efter det att nätföretaget sänt ett skrift- ligt ställningstagande till berörd part under dennes senaste kända adress.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

9 kap. Leveranssäkerhet

Funktionskravet

1 § Ett nätföretag ska se till att avbrott i överföringen av el till en elan- vändare aldrig överstiger tjugofyra timmar eller den kortare tid som

149

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

följer av 6 kap. 11 § eller av föreskrifter som meddelats med stöd av 6 kap. 12 §.

Första stycket gäller inte om nätföretaget visar att avbrottet beror på ett hinder utanför företagets kontroll som företaget inte skäligen kunde för- väntas ha räknat med och vars följder det inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

Dispens från funktionskravet

2 § Nätmyndigheten får i det enskilda fallet ge dispens från kravet i 1 § i en del av ett koncessionsområde om

1.kravet är oskäligt betungande med hänsyn till nätföretagets ekono- miska situation, eller

2.det finns synnerliga skäl.

Dispens får ges i sammanlagt högst tre år.

Underlag och information om leveranssäkerhet 3 § Ett distributionsnätsföretag ska årligen upprätta

1.en risk- och sårbarhetsanalys avseende leveranssäkerheten i elnätet,

och

2.en åtgärdsplan som visar hur leveranssäkerheten i det egna elnätet ska förbättras.

En redovisning baserad på risk- och sårbarhetsanalysen och åtgärds- planen ska ges in till nätmyndigheten.

4 § Ett distributionsnätsföretag ska informera elanvändarna om leve- ranssäkerheten i elnätet och om rätten till skadestånd enligt 14 kap. och avbrottsersättning enligt 15 kap.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.innehåll i samt redovisning och offentliggörande av analyser och åt- gärdsplaner enligt 3 §,

2.information till elanvändarna enligt 4 §, och

3.skyldighet att rapportera elavbrott till den myndighet som regeringen bestämmer.

Undantag i vissa fall

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kraven i 3 och 4 §§ i fråga om ledningar som i huvudsak matar in el från anläggningar för produktion av förnybar el.

7 § Nätmyndigheten ska i det enskilda fallet, på ansökan av innehava- ren av en ledning eller den som avser att bygga en ledning, meddela ett bindande besked om huruvida ledningen omfattas av föreskrifter om undantag enligt 6 §.

Ett bindande besked får förenas med villkor. Dessa ska framgå av be- skedet.

150

10 kap. Funktionsansvar

Funktionsansvarets utövande

Funktionsansvarig myndighet

1 § Den funktionsansvariga myndigheten har det övergripande ansvaret för att

1.elektriska anläggningar samverkar driftsäkert, och

2.balans inom hela eller delar av landet kortsiktigt upprätthålls mellan produktion och förbrukning av el.

Särskilda åtgärder för att öka eller minska produktionen eller förbrukningen av el

2 § I den utsträckning det behövs för att kunna utöva funktionsansvaret får den funktionsansvariga myndigheten beordra

1.balansansvariga att öka eller minska produktionen eller förbruk- ningen av el, och

2.elproducenter att öka eller minska produktionen av el.

3 § Den som har beordrats att öka eller minska produktionen eller för- brukningen av el enligt 2 § har rätt till marknadsmässig ersättning.

Den funktionsansvariga myndigheten beslutar om ersättning enligt första stycket.

4 § Om funktionsansvaret inte kan utövas genom åtgärder som nämns i 2 §, får den funktionsansvariga myndigheten, i den utsträckning det be- hövs för att kunna utöva funktionsansvaret, beordra nätföretag att be- gränsa eller avbryta överföring av el till elanvändare.

I den utsträckning funktionsansvaret medger det ska begränsning eller avbrytande av överföringen genomföras så att samhällsviktiga elan- vändare prioriteras.

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de åtgärder som behövs för att öka eller minska produktionen eller förbrukningen av el enligt 2 § och för att begränsa eller avbryta överföring av el till elanvändare enligt 4 §.

Skyldighet att lämna uppgifter till den funktionsansvariga myndigheten

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för balansansvariga och innehavare av elektriska anläggningar att till den funktionsansvariga myndigheten lämna de uppgifter om produktion, överföring eller förbrukning av el som behövs för utövandet av funktionsansvaret.

Tjänster med anknytning till funktionsansvaret

7 § Den funktionsansvariga myndigheten får inte ställa upp krav som utesluter elproducenter från att tillhandahålla tjänster med anknytning till funktionsansvaret med hänvisning endast till kraftslag. Myndigheten ska

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

151

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

anskaffa sådana tjänster från elproducenter på ett öppet, icke-diskrimine- rande och marknadsorienterat sätt.

Driftsäkerhet

8 § Den funktionsansvariga myndigheten ska fastställa mål för drift- säkerhet under förutsebara förhållanden på transmissionsnät inom landet och på de utlandsförbindelser som är anslutna till transmissionsnät. Målen ska vara objektiva, öppna och icke-diskriminerande.

Målen ska underställas regeringen för godkännande. Regeringen be- stämmer hur de godkända målen ska offentliggöras.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav och skyldigheter som måste iakttas för att de enligt 8 § godkända målen ska uppnås.

Innan föreskrifterna meddelas ska samråd ske med ansvariga för natio- nella elsystem i de länder vars elsystem är förbundna med transmissions- nät i Sverige.

10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om kontroll, provning eller besiktning och andra krav som gäller elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer samt drift av elektriska anläggningar, i den utsträckning det behövs av hänsyn till driftsäkerheten hos det nationella elsystemet och utöver sådana föreskrifter som anges i 9 §.

11 kap. Balansansvar

Elhandelsföretag

1 § Det som enligt detta kapitel gäller för elhandelsföretag ska tilläm- pas även i fråga om

1.elanvändare som köper el för leverans i en uttagspunkt uteslutande enligt fastkraftavtal,

2.den som annars handlar med el på fastkraftavtal, och

3.den som tar emot el från en elproducent i en inmatningspunkt.

Krav på balansansvar

Leverans av el

2 § Ett elhandelsföretag som levererar el i en uttagspunkt eller för att täcka nätförluster ska se till att någon har åtagit sig balansansvaret. I annat fall får elhandelsföretaget inte leverera elen.

En elanvändare som köper el för leverans i en uttagspunkt uteslutande enligt fastkraftavtal ska själv anses vara den som levererar el i uttags- punkten enligt första stycket.

152

Handel på fastkraftavtal

3 § Ett elhandelsföretag som köper eller säljer el på fastkraftavtal ska se till att någon har åtagit sig balansansvaret. I annat fall får företaget inte handla med el på fastkraftavtal.

Inmatning av el

4 § En elproducent som matar in el i en inmatningspunkt ska se till att någon har åtagit sig balansansvaret. I annat fall får elproducenten inte mata in elen.

Första stycket gäller inte om elproducenten är en elanvändare som har rätt att efter begäran få skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). I sådant fall ska det elhandelsföretag som tar emot elen från produktionsanläggningen se till att någon har åtagit sig balansansvaret.

Undantag från kravet på balansansvar

5 § Bestämmelserna i 2 och 4 §§ tillämpas inte under den tidsfrist som anges i 18 § första stycket.

Avtal om balansansvar

6 § Den som åtar sig balansansvar ska ingå avtal dels med den funk- tionsansvariga myndigheten, dels med den som utför balansavräkningen.

Avtalet med den funktionsansvariga myndigheten ska innehålla ett åtagande att balansera förbrukning och försäljning av el med produktion och inköp av el. Avtalet med den som utför balansavräkningen ska inne- hålla villkoren för avräkningen.

Villkoren i avtal enligt första och andra styckena ska vara objektiva och icke-diskriminerande.

Förhandsprövning av villkor

7 § Den funktionsansvariga myndigheten och den som utför balansav- räkningen får inte ingå avtal enligt 6 § förrän de metoder som har använts för att utforma avtalen har godkänts av nätmyndigheten. Godkännande ska lämnas, om metoderna kan antas leda till att villkoren i avtalen är objektiva och icke-diskriminerande.

Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart. Nätmyndigheten ska delge beslutet enligt 49 § första stycket 1 och andra stycket delgivnings- lagen (2010:1932).

Offentliggörande av villkor

8 § Den funktionsansvariga myndigheten och den som utför balansav- räkningen ska offentliggöra de villkor som de tillämpar i avtalen enligt 6 § och utan dröjsmål till den som begär det lämna skriftlig uppgift om villkoren.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

153

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

154

Anskaffande av produktionskapacitet

9 § En balansansvarig, som använder någon annans produktionskapa- citet särskilt för att fullgöra ett åtagande om balansansvar, får inte ställa upp villkor som utesluter elproducenter från att tillhandahålla sådan kapacitet med hänvisning endast till kraftslag. Den balansansvarige ska anskaffa kapacitet på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorien- terat sätt.

Balansavräkning

10 § Den funktionsansvariga myndigheten ska ansvara för att balansav- räkning sker. Myndigheten får uppdra åt någon annan att utföra avräk- ningen.

11 § Den som levererar, matar in eller tar emot el utan att fullgöra sin skyldighet att se till att det finns en balansansvarig enligt 2 eller 4 § ska betala ersättning till den funktionsansvariga myndigheten enligt sådana villkor som gäller för balansansvariga enligt de avtal som avses i 6 § andra stycket.

Övertagande av balansansvar

12 § Den som övertar balansansvaret i en leveranspunkt utan att ett elhandelsföretag samtidigt övertar leveranserna eller mottagandet i leveranspunkten eller övertar balansansvaret för leverans av el för att täcka nätförluster får bara göra det från och med den första dagen i en kalendermånad.

Balansansvaret får i sådant fall övertas endast om det elhandelsföretag som vill byta balansansvarig underrättar nätföretaget senast en månad före övertagandet.

13 § Den funktionsansvariga myndigheten får, om det finns särskilda skäl, i det enskilda fallet medge att balansansvaret i en leveranspunkt ska börja gälla tidigare än vad som följer av 12 §.

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett nätföretag att sända under- rättelser med anledning av en anmälan enligt 12 § andra stycket.

Åtgärder med anledning av att balansansvaret upphör

Underrättelser om att balansansvaret upphör

15 § När den funktionsansvariga myndigheten får kännedom om att ett avtal enligt 6 § ska upphöra att gälla, ska myndigheten utan dröjsmål underrätta de nätföretag på vars ledningsnät de leveranspunkter är be- lägna där balansansvaret kommer att upphöra att gälla eller som annars är berörda.

16 § När någon som har åtagit sig balansansvaret i ett avtal med någon som enligt 2 eller 4 § är skyldig att ha en balansansvarig får kännedom om att detta avtal ska upphöra att gälla, ska den balansansvarige utan

dröjsmål underrätta den funktionsansvariga myndigheten och de nätföre- tag på vars ledningsnät de leveranspunkter är belägna där balansansvaret kommer att upphöra att gälla eller som annars är berörda.

17 § Ett nätföretag som tar emot en underrättelse enligt 15 eller 16 § ska utan dröjsmål underrätta berörda elhandelsföretag och elproducenter.

Återställande av balansansvar

18 § Ett elhandelsföretag eller en elproducent som med omedelbar verkan förlorat sitt balansansvar får återställa balansansvaret inom en tidsfrist om tio vardagar, dock högst femton kalenderdagar. Tidsfristen börjar löpa dagen efter den dag då elhandelsföretaget eller elproducenten tagit del av eller haft möjlighet att ta del av den först mottagna under- rättelsen enligt 17 §.

Den tidsfrist för att återställa balansansvaret som anges i första stycket gäller också ett elhandelsföretag eller en elproducent vars avtal om balansansvar sagts upp och upphör att gälla före fristens utgång.

19 § Bestämmelserna i 18 § gäller inte om elhandelsföretaget eller el- producenten har trätt i likvidation, ställt in betalningarna, försatts i kon- kurs eller förklarat sig inte ha för avsikt att återställa balansansvaret.

Om elhandelsföretaget eller elproducenten under den tidsfrist som anges i 18 § första stycket träder i likvidation, ställer in betalningarna, försätts i konkurs, eller förklarar sig inte ha för avsikt att återställa balansansvaret upphör tidsfristen omedelbart att löpa.

20 § Ett elhandelsföretag eller en elproducent som återställer sitt balansansvar under den tidsfrist som anges i 18 § ska underrätta berörda nätföretag om vem som har åtagit sig balansansvaret i de leveranspunkter där elhandelsföretaget levererar eller tar emot el eller där elproducenten matar in el. En sådan underrättelse ska ha mottagits av nätföretaget innan tidsfristen har löpt ut.

Ett balansansvar som en ny balansansvarig åtagit sig gäller, trots det som anges i 12 §, från och med dagen efter det att nätföretaget mottagit underrättelsen enligt första stycket.

Anvisning av elhandelsföretag

21 § Om nätföretaget inte har mottagit en underrättelse från elhandels- företaget om vem som är ny balansansvarig i berörda uttagspunkter innan den tidsfrist som anges i 18 § har löpt ut, ska nätföretaget dagen efter fristens utgång anvisa berörda elanvändare ett elhandelsföretag. Det el- handelsföretaget ska gentemot nätföretaget ha åtagit sig att leverera el till elanvändare som saknar leveransavtal med ett elhandelsföretag.

22

§ Om ett elhandelsföretag inte får återställa balansansvaret enligt

18

§ eller om en sådan tidsfrist som avses där upphör att löpa enligt 19 §

andra stycket, ska nätföretaget så snart som möjligt anvisa berörda elan- vändare ett elhandelsföretag, som gentemot nätföretaget har åtagit sig att leverera el till elanvändare som saknar leveransavtal med ett elhandels- företag.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

155

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

23 § Om ett nätföretag anvisar ett elhandelsföretag enligt 21 eller 22 §, gäller ett balansansvar som en ny balansansvarig åtagit sig från och med dagen för anvisningen.

24 § Ett nätföretag som anvisar ett elhandelsföretag enligt 21 eller 22 § ska utan dröjsmål underrätta elanvändarna om vilket elhandelsföretag som har anvisats och om elmarknadslagens bestämmelser om byte av elhandelsföretag.

25 § Ett elhandelsföretag som har anvisats enligt 21 eller 22 § ska utan dröjsmål underrätta elanvändarna om de villkor för leveransen som företaget tillämpar.

Vissa underrättelser

26 § Ett nätföretag ska hålla den funktionsansvariga myndigheten underrättad om

1.byte av balansansvarig enligt 12 och 20–22 §§, och

2.vem som har åtagit sig balansansvaret för nätföretagets egna inköp.

12 kap. Handel med el

Leverans av el i en uttagspunkt

Förutsättningar för leverans

1 § Ett elhandelsföretag får ingå avtal om leverans av el i en uttags- punkt endast med den elanvändare som enligt avtal med nätföretaget har rätt att ta ut el i den uttagspunkten.

Leveransskyldighet

2 § Ett elhandelsföretag som levererar el till en elanvändare i en uttags- punkt är, oavsett vad som avtalats, skyldigt att fortsätta leverera el tills leveransskyldigheten upphör enligt andra stycket.

Leveransskyldigheten upphör om

1.elanvändaren slutar att ta ut el i uttagspunkten,

2.något annat elhandelsföretag börjar leverera el till elanvändaren i uttagspunkten, eller

3.överföringen av el enligt 14 kap. 3 eller 4 § eller enligt avtal får av- brytas på grund av att elanvändaren har försummat sina skyldigheter gentemot elhandelsföretaget.

Första och andra styckena gäller inte ett elhandelsföretag som levererar el till en elanvändare enligt ett fastkraftavtal.

Anmälan om leverans

3 § Ett elhandelsföretag, som ska börja leverera el i en uttagspunkt eller överta leveranserna till en elanvändare i dennes uttagspunkt, får göra detta efter en anmälan till berört nätföretag. Anmälan ska innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i uttagspunkten. En

anmälan om att börja leverera el ska göras omedelbart.

156

Första stycket gäller inte ett elhandelsföretag som levererar el till en el- användare enligt ett fastkraftavtal.

4 § Ett elhandelsföretag som levererar el till en elanvändare enligt ett fastkraftavtal ska anmäla den planerade leveransen till det elhandels- företag som enligt 2 § första stycket är leveransskyldigt i elanvändarens uttagspunkt och till den som har åtagit sig balansansvaret i uttags- punkten.

5 § Om leverans av el i en uttagspunkt ska ske uteslutande enligt fastkraftavtal, ska den elanvändare som tar ut el i uttagspunkten anmäla till berört nätföretag vem som har åtagit sig balansansvaret i uttags- punkten.

Tidpunkten för övertagande av leverans

6 § Ett elhandelsföretag får överta leveranserna till en elanvändare i en uttagspunkt fjorton dagar efter anmälan enligt 3 § första stycket.

Om en elanvändare, som har ett leveransavtal med ett elhandelsföretag som är leveransskyldigt enligt 2 §, vill övergå till att köpa el uteslutande enligt fastkraftavtal, får övergången ske fjorton dagar efter en anmälan enligt 5 §.

Information till elanvändaren om att avtalet upphör

7 § Ett elhandelsföretag som har ett tidsbestämt avtal med elanvända- ren om leverans av el ska tidigast 90 dagar och senast 60 dagar före det att avtalet löper ut informera elanvändaren om

1.tidpunkten för avtalets upphörande, och

2.konsekvenserna av avtalets upphörande.

Första stycket gäller inte ett elhandelsföretag som levererar el till en elanvändare enligt ett fastkraftavtal.

Mottagande av el i en inmatningspunkt

Skyldighet för elhandelsföretag att ta emot el

8 § Ett elhandelsföretag som levererar el till en elanvändare som har rätt att efter begäran få skattereduktion för mikroproduktion av förnybar el enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) är skyldigt att på skä- liga villkor ta emot den el som matas in från elanvändarens produktions- anläggning.

Första stycket gäller inte om elanvändaren har ingått avtal med någon annan om att ta emot elen.

Anmälan om mottagande av el

9 § Den som ska börja ta emot el eller överta mottagandet av el från en elproducent i en inmatningspunkt får göra detta efter en anmälan till be- rört nätföretag. Anmälan ska innehålla en uppgift om vem som har åtagit sig balansansvaret i inmatningspunkten. En anmälan om att börja ta emot el ska göras omedelbart.

Första stycket gäller inte den som tar emot el från en elproducent enligt ett fastkraftavtal.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

157

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

158

10 § En elproducent som säljer den el som matas in i en inmatnings- punkt uteslutande enligt ett fastkraftavtal ska anmäla till berört nätföretag vem som har åtagit sig balansansvaret i inmatningspunkten.

Tidpunkten för övertagande av mottagande av el

11 § Den som ska överta mottagandet av el från en elproducent i en in- matningspunkt får göra det fjorton dagar efter en anmälan enligt 9 § första stycket.

Underrättelser med anledning av en anmälan om leverans eller mottagande

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för ett nätföretag att sända under- rättelser med anledning av en anmälan enligt 3 § första stycket eller 9 § första stycket.

Anvisning av elhandelsföretag

13 § Elanvändare som saknar leveransavtal med ett elhandelsföretag ska av berört nätföretag anvisas ett elhandelsföretag, som gentemot nät- företaget har åtagit sig att på skäliga villkor leverera el till sådana elan- vändare. Metoderna för att utforma leveransvillkoren ska framgå av avtalet mellan nätföretaget och elhandelsföretaget.

Första stycket gäller inte en elanvändare som köper el uteslutande enligt fastkraftavtal och har anmält till nätföretaget vem som har åtagit sig balansansvaret i elanvändarens uttagspunkt.

Nätföretaget ska utan dröjsmål underrätta elanvändaren om vilket el- handelsföretag som anvisats, om innebörden av en sådan anvisning och om elmarknadslagens bestämmelser om byte av elhandelsföretag.

14 § Det anvisade elhandelsföretaget ska utan dröjsmål underrätta elan- vändaren om de villkor för leveransen som elhandelsföretaget avser att tillämpa och om den dag då elhandelsföretaget avser att påbörja leveran- sen enligt avtalet. I underrättelsen ska det anges att avtalet är ett anvisat avtal.

Ett anvisat avtal får inte ha en längre uppsägningstid än 14 dagar.

15 § Regeringen får meddela föreskrifter om att de priser som ett an- visat elhandelsföretag tillämpar för leverans till en elanvändare enligt 13 § inte får överstiga vissa nivåer under en viss tid efter det att anvis- ning skett.

16 § Ett anvisat elhandelsföretag ska minst en gång per kvartal särskilt lämna följande information till elanvändare med anvisat avtal:

1.en redogörelse för vilka avtalstyper som elhandelsföretaget erbjuder samt uppgift om priser och leveransvillkor, och

2.uppgift om var elanvändaren, oberoende av elhandelsföretaget, kan hitta information om priser och leveransvillkor som andra elhandelsföre-

tag tillämpar för leverans av el till elanvändare.

Prop. 2017/18:237 17 § Nätföretaget ska anvisa ett elhandelsföretag för en elanvändare Bilaga 2

trots att elanvändaren har ett leveransavtal med ett elhandelsföretag, om elanvändaren har förbrukat el som inte har levererats enligt ett leverans- avtal med ett elhandelsföretag som är leveransskyldigt enligt 2 § och elanvändaren inte har anvisats ett nytt elhandelsföretag enligt 13 §. An- visningen ska avse den tid som elanvändaren har saknat ett leveransavtal.

Första stycket gäller inte en elanvändare som har köpt el uteslutande enligt fastkraftavtal och anmält till nätföretaget vem som har åtagit sig balansansvaret i elanvändarens uttagspunkt under den tid då förbruk- ningen skett.

18 §

En elanvändare som anvisas ett elhandelsföretag enligt 13 eller

17 §

ska betala det anvisade elhandelsföretaget för förbrukningen av el

som inte har levererats enligt ett leveransavtal med ett elhandelsföretag som är leveransskyldigt enligt 2 §. Betalning ska ske enligt de villkor som det anvisade elhandelsföretaget tillämpar.

Skyldighet att lämna uppgift om priser och leveransvillkor

19 § Ett elhandelsföretag ska till nätmyndigheten lämna uppgift om de priser och leveransvillkor som företaget tillämpar för leverans av el i en elanvändares uttagpunkt.

Angivande av elens ursprung

20 § Elhandelsföretag ska på eller i samband med fakturor avseende försäljning av el och i reklam som vänder sig till elanvändare lämna upp- gift om

1.varje enskild energikällas andel av den genomsnittliga samman- sättning av energikällor som använts för att framställa den el som elhan- delsföretaget sålde under närmast föregående kalenderår, och

2.den inverkan på miljön i form av utsläpp av koldioxid samt den mängd kärnbränsleavfall som framställningen av den försålda elen har orsakat.

Om ett elhandelsföretag överför ursprungsgarantier som avser energi från förnybara energikällor till en annan innehavare, ska den mängd energi som motsvarar ursprungsgarantierna dras från andelen energi från förnybara energikällor när uppgifter lämnas enligt första stycket 1.

21 § Om elhandelsföretaget har köpt el på en elbörs eller importerat den från företag som är belägna utanför Europeiska unionen får uppgif- terna enligt 20 § första stycket 1 baseras på uppgifter som elbörsen eller företagen tillhandahållit.

De uppgifter som anges i 20 § första stycket 2 får lämnas genom hän- visning till referenskällor som är tillgängliga för allmänheten.

22 § Elproducenter ska offentliggöra de uppgifter som elhandelsföretag behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt 20 § första stycket.

159

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Ett elhandelsföretag som inte producerar el ska på begäran av andra el- handelsföretag lämna de uppgifter som de behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt 20 § första stycket.

Debitering och fakturering

23 § Ett elhandelsföretags debitering av elanvändarna ska avse upp- mätta mängder.

Om elhandelsföretaget inte har fått tillgång till mätvärden, får debite- ringen grundas på uppskattad förbrukning.

Första och andra styckena gäller inte ett elhandelsföretag som levererar el till en elanvändare enligt ett fastkraftavtal.

24 § Ett elhandelsföretags faktura till en elanvändare ska vara tydlig.

25 § Elhandelsföretagets faktura till elanvändaren ska innehålla infor- mation om den uppmätta förbrukningen och de aktuella elpriser som fakturan grundas på.

Om leveransavtalet förutsätter att mängden överförd el mäts per timme, får informationen göras tillgänglig via elhandelsföretagets webb- plats. Fakturan ska då innehålla uppgift om var elanvändaren kan hitta informationen.

Första och andra styckena gäller inte ett elhandelsföretag som levererar el till en elanvändare enligt ett fastkraftavtal.

26 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om vilken information ett elhandelsföre- tags faktura till en elanvändare ska innehålla.

27 § Ett elhandelsföretag ska fakturera elanvändaren åtminstone varje kvartal.

Elhandelsföretaget ska erbjuda elanvändaren fakturor i elektronisk form.

28 § Elhandelsföretag får inte debitera någon avgift för att tillhanda- hålla elanvändarna fakturor och faktureringsinformation om energian- vändningen.

13 kap. Villkor för konsumenter

 

Uppgifter i avtal

 

Avtal mellan en konsument och ett elhandelsföretag

 

1 § Ett avtal mellan en konsument och ett elhandelsföretag ska inne-

 

hålla uppgifter om

 

1. elhandelsföretagets namn, adress, telefonnummer och webbplats,

 

2. elhandelsföretagets åtagande gentemot konsumenten,

 

3. när avtalet träffas och vid vilken tidpunkt elhandelsföretaget

 

planerar att överta leveranserna till konsumenten,

 

4. var konsumenten kan finna information om elhandelsföretagets

160

priser och övriga villkor,

 

5. villkoren för fakturering och betalning,

Prop. 2017/18:237

6. den tid som avtalet löper eller om det löper tills vidare,

Bilaga 2

7.vad som gäller avseende förlängning av ett avtal som löper under en viss tid,

8.villkoren för uppsägning av avtalet,

9.hur ersättningen beräknas vid uppsägning i förtid av ett avtal som löper under viss tid,

10.villkoren för ersättning om elhandelsföretaget inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och

11.hur elhandelsföretaget på sin webbplats samt på begäran på annat sätt tillhandahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 7 §.

Information om avtalsvillkoren och uppgifterna enligt första stycket ska lämnas till konsumenten innan avtalet ingås eller bekräftas.

Avtal mellan en konsument och ett nätföretag

2 § Ett avtal mellan en konsument och ett nätföretag ska innehålla upp- gifter om

1.nätföretagets namn, adress, telefonnummer och webbplats,

2.nätföretagets åtagande gentemot konsumenten,

3.när avtalet träffas,

4.var konsumenten kan finna information om nätkoncessionshavarens priser och övriga villkor,

5.villkoren för fakturering och betalning,

6.villkoren för uppsägning av avtalet,

7.villkoren för ersättning om nätkoncessionshavaren inte uppfyller sitt åtagande enligt avtalet, och

8.hur nätföretaget på sin webbplats samt på begäran på annat sätt till- handahåller den ytterligare konsumentrelaterade information som anges i 7 §.

Betalningssätt

3 § Ett elhandelsföretag får inte missgynna en konsument endast på grund av det betalningssätt konsumenten har valt.

Förskottsbetalning

4 § Om ett nätföretag tillämpar ett system med förskottsbetalning för konsumenter, ska detta vara skäligt.

Ändrade avtalsvillkor

5 § Ett elhandelsföretag som avser att ändra villkoren för ett avtal som löper tills vidare med en konsument ska underrätta konsumenten om ändringen. Underrättelse ska ske genom ett särskilt meddelande till konsumenten. Av meddelandet ska det framgå att konsumenten har rätt att säga upp avtalet.

De nya villkoren får inte börja tillämpas förrän tidigast två månader efter det att meddelandet har skickats.

161

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Prishöjningar

6 § När en prishöjning har skett ska konsumenten underrättas om detta i den nästkommande fakturan från elhandelsföretaget. Det ska framgå när prisändringen trädde i kraft och hur priset ändrats.

Information på webbplatser

7 § Elhandelsföretag och nätföretag som träffar avtal med konsumenter ska på sina webbplatser lämna tydlig information om

1.konsumentens rättigheter,

2.hur konsumenten ska gå till väga för att lämna klagomål,

3.vilka organ konsumenten kan vända sig till för information eller tvistlösning, och

4.oberoende användarrådgivning, där konsumenterna kan få råd om tillgängliga energieffektivitetsåtgärder och jämförelseprofiler.

På konsumentens begäran ska informationen lämnas på annat sätt. Elhandelsföretag och nätföretag ska på eller i samband med fakturor

till konsumenter och, i de fall som anges i första stycket 1–3, i reklam som vänder sig till konsumenter, antingen lämna den information som följer av första stycket eller hänvisa till att informationen finns på webb- platsen och på begäran tillhandahålls på annat sätt.

Byte av elhandelsföretag

8 § Ett byte av elhandelsföretag ska genomföras utan särskild kostnad för konsumenten.

Vid byte av elhandelsföretag ska konsumenten få en slutfaktura inom sex veckor från den dag då det frånträdande elhandelsföretagets leverans upphörde.

Hantering av klagomål

9 § Elhandelsföretag och nätföretag ska ha fastställda rutiner för hante- ringen av klagomål från konsumenter.

Installation av nya mätare

10 § Nätföretag ska se till att konsumenterna får lämplig information i samband med installation av nya mätare.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheteten att lämna information enligt 10 §.

14 kap. Avbrytande av överföring av el till konsumenter

Inledande bestämmelser

1 § Detta kapitel gäller överföring och leverans av el till konsumenter.

2 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i detta kapitel är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne.

162

Avbrytande av överföring av el på grund av konsumentens avtalsbrott

3 § Överföring av el får avbrytas, om konsumenten försummar sina skyldigheter enligt avtalet med nätföretaget eller elhandelsföretaget och försummelsen utgör ett väsentligt avtalsbrott. Överföringen får avbrytas med hänvisning till betalningsförsummelse endast om betalningen avser överföring eller leverans av el.

Innan överföringen avbryts ska konsumenten uppmanas att inom viss skälig tid vidta rättelse och, i annat fall än som avses i 4 §, underrättas om att överföringen annars kan avbrytas. Sker rättelse får överföringen inte avbrytas.

Om omständigheterna ger anledning att befara att ett avbrott skulle medföra icke obetydlig personskada eller omfattande sakskada, får överföringen inte avbrytas. Det gäller dock inte om konsumenten handlar otillbörligt.

4 § Om avtalsbrottet består i att konsumenten försummat att betala för överföring eller leverans av el gäller, utöver vad som anges i 3 §, att kon- sumenten sedan tiden för rättelse gått ut ska uppmanas att betala inom tre veckor från det att konsumenten har delgetts uppmaningen och en underrättelse om att överföringen annars kan avbrytas. Ett meddelande om den uteblivna betalningen ska samtidigt lämnas till socialnämnden i den kommun där konsumenten får el överförd.

Sker betalning eller är fordringen tvistig får överföringen inte avbrytas. Överföringen får inte heller avbrytas om socialnämnden inom den tid som anges i första stycket skriftligen har meddelat den som lämnat underrättelsen att nämnden tar på sig betalningsansvaret för skulden.

5 § Nätföretaget och elhandelsföretaget har rätt till skälig ersättning av konsumenten för kostnader som företaget har haft för

1.uppmaningar och underrättelser till konsumenten enligt 3 och 4 §§,

2.meddelanden till socialnämnden enligt 4 §, och

3.avstängningsåtgärden.

Avbrytande av överföring av el av säkerhetsskäl

6 § Nätföretaget får avbryta överföringen av el för att vidta åtgärder som är motiverade av elsäkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god drift- och leveranssäkerhet. Avbrottet får inte i något fall pågå längre än åtgärden kräver.

Om nätföretaget kan förutse annat än kortvariga avbrott i överföringen, ska konsumenten underrättas i god tid före avbrottet. Konsumenten ska underrättas personligen eller, om det är lämpligt, genom anslag.

Skadestånd vid avbruten överföring av el

7 § Avbryts överföringen av el på grund av konsumentens försummelse utan att förutsättningarna i 3 och 4 §§ är uppfyllda, har konsumenten rätt till ersättning för skada av nätföretaget.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

163

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Har överföringen av el avbrutits på begäran av elhandelsföretaget, ska det företaget, i stället för nätföretaget, ersätta konsumenten för den upp- komna skadan.

8 § Om nätföretaget inte har underrättat konsumenten enligt 6 § andra stycket, har konsumenten rätt till ersättning för skada av nätföretaget.

9 § Om överföringen av el avbryts utan att det beror på konsumentens försummelse och utan att det finns rätt att avbryta överföringen enligt 6 § första stycket, har konsumenten rätt till ersättning för skada av nätföre- taget om inte företaget visar att avbrottet beror på ett hinder utanför dess kontroll som nätföretaget inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder företaget inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit.

Beror avbrottet på någon som nätföretaget har anlitat för att utföra underhåll, reparation eller liknande arbete, är nätföretaget fritt från ska- deståndsskyldighet endast om också den som företaget har anlitat skulle vara fri enligt första stycket.

10 § Skadestånd enligt 7–9 §§ omfattar ersättning för utgifter och in- komstbortfall samt annan förlust på grund av avbrottet.

Om skyldigheten att utge skadestånd skulle vara oskäligt betungande med hänsyn till den skadeståndsskyldiges ekonomiska förhållanden, kan skadeståndet jämkas efter vad som är skäligt. Vid bedömningen ska även beaktas föreliggande försäkringar och försäkringsmöjligheter, den skade- ståndsskyldiges förutsättningar att förutse och hindra skadan samt andra särskilda omständigheter.

11 § Konsumenten ska underrätta motparten om anspråk på ersättning inom två år från det att skadan inträffade. Gör konsumenten inte det, går rätten till ersättning för den uppkomna skadan förlorad.

Skada som orsakas av el

12 § Bestämmelser om ansvar för skada som orsakas av el finns i el- säkerhetslagen (2016:732).

15 kap. Avbrottsersättning

Inledande bestämmelser

1 § Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i detta kapitel är till nackdel för elanvändare är utan verkan mot dem.

 

Avbrottsersättning enligt 2–6 §§ ska avräknas från skadestånd som en-

 

ligt andra bestämmelser i denna lag eller annan lag betalas på grund av

 

samma elavbrott.

 

Rätt till avbrottsersättning

 

2 § Om uttagspunkten är elektriskt frånkopplad i en eller flera faser

 

från spänningssatt koncessionerat nät under en sammanhängande period

164

om minst tolv timmar har elanvändaren rätt till avbrottsersättning.

Elanvändaren har inte rätt till avbrottsersättning om 1. avbrottet beror på elanvändarens försummelse,

2.överföringen av el avbryts för att vidta åtgärder som är motiverade av elsäkerhetsskäl eller för att upprätthålla en god drift- och leverans- säkerhet och avbrottet inte pågår längre än åtgärden kräver,

3.avbrottet är hänförligt till ett fel i ett nätföretags ledningsnät och felet beror på ett hinder utanför det nätföretagets kontroll som nätföre- taget inte skäligen kunde förväntas ha räknat med och vars följder nät- företaget inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit, eller

4.avbrottet är hänförligt till ett fel i ett transmissionsnät.

3 § Avbrottsersättning ska betalas av den som har koncession för det elnät till vilket elanvändaren är direkt ansluten.

Avbrottsersättningens storlek

4 § När avbrottsersättning beräknas ska en period med avbruten över- föring av el (avbrottsperiod) anses avslutad vid den tidpunkt då avbrottet upphört, om överföringen därefter har fungerat oavbrutet under de när- mast följande två timmarna.

5 § Avbrottsersättningen ska för en avbrottsperiod om minst tolv timmar och högst tjugofyra timmar betalas med 12,5 procent av elanvän- darens beräknade årliga nätkostnad, dock lägst 2 procent av prisbasbe- loppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken avrundat till när- mast högre hundratal kronor.

Om avbrottsperioden är längre än tjugofyra timmar ska för varje därefter påbörjad tjugofyratimmarsperiod ytterligare ersättning betalas med 25 procent av elanvändarens beräknade årliga nätkostnad, dock lägst 2 procent av prisbasbeloppet avrundat till närmast högre hundratal kronor.

Avbrottsersättningen ska för en avbrottsperiod uppgå till högst 300 procent av elanvändarens beräknade årliga nätkostnad.

Jämkning av avbrottsersättning

6 § Om skyldigheten att betala avbrottsersättning är oskäligt betungan- de med hänsyn till de ekonomiska förhållandena hos den som är ersätt- ningsskyldig enligt 3 § eller den som slutligt ska betala ersättningen enligt 9 §, får ersättningen jämkas efter vad som är skäligt.

Ersättningen får också jämkas efter vad som är skäligt, om arbetet med att få i gång överföringen av el har behövt försenas för att inte utsätta arbetstagarna för betydande risker.

Betalning av avbrottsersättning

7 § Den som är ersättningsskyldig enligt 3 § ska betala avbrottsersätt- ningen till elanvändaren utan oskäligt dröjsmål och aldrig senare än sex månader från utgången av den månad då den ersättningsskyldige fick eller borde ha fått kännedom om avbrottet.

Den ersättningsskyldige ska betala ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635), om betalning inte sker i rätt tid.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

165

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Reklamation av ett elavbrott

8 § Om elanvändaren trots bestämmelserna i 7 § inte har fått avbrotts- ersättning och inte har gjort anspråk på ersättning från den ersättnings- skyldige inom två år från det att avbrottet upphörde, går rätten till ersätt- ning förlorad.

Regressrätt

9 § Den som är ersättningsskyldig enligt 3 § har, i den utsträckning av- brottet är hänförligt till ett fel i ett annat nätföretags ledningsnät, rätt att från det nätföretaget få ersättning för det som enligt 2–6 §§ har betalats till elanvändaren.

16 kap. Kommunala elföretag

Undantag från lokaliseringsprincipen

1 § En sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§ kommunal- lagen (2017:725) får, trots bestämmelsen i 2 kap. 1 § kommunallagen om anknytning till kommunens område eller dess medlemmar, utanför kommunens område bedriva

1.produktion av och handel med el samt därmed sammanhängande verksamhet, eller

2.nätverksamhet i geografisk närhet till företagets nätverksamhet inom kommunen i syfte att uppnå en ändamålsenlig nätverksamhet.

Undantag från självkostnadsprincipen

2

§ Om en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§ kommu-

nallagen (2017:725) bedriver sådan verksamhet som avses i 1 § 1, ska

verksamheten bedrivas enligt affärsmässiga principer trots 2 kap. 6 och

7

§§ kommunallagen.

I 6 och 7 kap. finns bestämmelser om avgifter och intäkter inom nät- verksamhet.

Redovisning

3 § Produktion av och handel med el samt därmed sammanhängande verksamhet, som bedrivs av en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§ kommunallagen (2017:725), ska redovisas särskilt.

När det gäller nätverksamhet finns bestämmelser om redovisning i 5 kap.

17 kap. Tillsyn m.m.

 

Nätmyndigheten

 

1 § Nätmyndigheten utövar tillsyn över att denna lag, föreskrifter som

 

har meddelats i anslutning till lagen och villkor som har meddelats med

 

stöd av lagen följs.

 

Tillsynen omfattar inte bestämmelserna i 10 och 14–16 kap. och inte

166

heller att elhandelsföretagen fullgör sina skyldigheter enligt 11 kap.

 

Prop. 2017/18:237 2 § Nätmyndigheten är nationell tillsynsmyndighet enligt Europaparla- Bilaga 2

mentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemen- samma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG, i den ursprungliga lydelsen, och ska fullgöra till- synsmyndighetens uppgifter enligt direktivet och rättsakter som har an- tagits på grundval av direktivet. Detta gäller dock inte om det följer av lag eller förordning att uppgiften ska fullgöras av en annan myndighet.

3 § Nätmyndigheten utövar tillsyn över att nätföretag, elhandelsföretag och andra aktörer på elmarknaden följer Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förord- ning (EG) nr 1228/2003 och rättsakter som Europeiska kommissionen har antagit på grundval av förordningen. Detta gäller dock inte om det följer av lag eller förordning att tillsynen ska utövas av en annan myndighet.

Tillsynsmyndighet i frågor som avser driftsäkerheten

4 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att elhandelsföretag, elproducenter, elanvändare och nätföretag följer 10 kap. och föreskrifter eller villkor som har meddelats i anslutning till det kapitlet.

Rätt att få upplysningar och ta del av handlingar

5 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen.

Förelägganden

6 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som behövs för att trygga efterlevnaden av de föreskrifter och villkor som omfattas av tillsynen.

Ett beslut om föreläggande får förenas med vite. Ett föreläggande gäller omedelbart, om det

1.avser driftsäkerheten hos det nationella elsystemet,

2.avser riktigheten av lämnade uppgifter enligt 12 kap. 19 §,

3.avser skyldigheten att lämna upplysningar och handlingar enligt 5 §,

eller

4.har meddelats med anledning av en anmälan enligt 8 § första stycket.

Tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen

7 § För tillsyn som avser driftsäkerheten hos det nationella elsystemet har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den verksamhet som tillsynen avser. Denna rätt omfattar inte bostäder.

Polismyndigheten ska på begäran lämna tillsynsmyndigheten den hjälp som behövs vid tillämpningen av första stycket.

167

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Tidsfrister för beslut efter anmälan mot ett nätföretag

8 § Nätmyndigheten ska fatta beslut i ett ärende inom två månader från det att en anmälan kom in till myndigheten om anmälan

1.har lämnats in av någon som har ett intresse i saken, och

2.innehåller ett påstående att ett nätföretag inte följer bestämmelser som omfattas av nätmyndighetens tillsyn enligt 1 §.

Om nätmyndigheten behöver ytterligare tid för att avgöra ärendet får myndigheten förlänga tiden med två månader eller, om sökanden medger det, med den ytterligare tid som kan behövas för att ärendet ska kunna avgöras.

Första och andra styckena gäller inte nätföretagets skyldigheter enligt 4 kap. 23 §, 6 kap. 1, 3, 21 och 22 §§ och 8 kap. 5 och 6 §§.

Ärenden om undantag enligt förordning (EG) nr 714/2009

9 § Ärenden om undantag enligt artikel 17.1, 17.2 och 17.3 i förordning (EG) nr 714/2009 prövas av regeringen.

Nätmyndigheten ska utreda ärenden som anges i första stycket och där- efter, med eget yttrande, överlämna ärendet till regeringens prövning. Nätmyndigheten ska i samband med överlämnandet offentliggöra sitt yttrande.

I fall som avses i artikel 17.5 i förordning (EG) nr 714/2009 ska rege- ringen meddela beslut efter yttrande från byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter.

Ändring eller upphävande av beslut efter begäran av Europeiska kommissionen

10 § I ett beslut av nätmyndigheten enligt sådana riktlinjer som har an- tagits med stöd av förordning (EG) nr 714/2009 ska det anges att beslutet kan komma att ändras eller upphävas efter begäran av Europeiska kom- missionen.

Skyldighet att underrätta myndighet om avbrytande av överföringen av el

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för nätföretag att underrätta en myn- dighet om avbrytande av överföringen av el till elanvändare och skälen till avbrytandet.

Bevarande av information

12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för elhandelsföretag att dokumentera och bevara uppgifter om leveransavtal, derivatinstrument och transak- tioner som gäller sådana avtal eller instrument samt att på begäran lämna sådana uppgifter till en svensk myndighet eller Europeiska kommiss- ionen.

168

Avgifter för myndighets verksamhet

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för myndighets verksamhet som sker med stöd av denna lag.

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

18 kap. Straff och förverkande

Straff

1 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.bygger eller använder en starkströmsledning utan nätkoncession där nätkoncession krävs enligt 2 kap. 1 §,

2.bygger en transformator- eller kopplingsstation i strid med 2 kap. 5 §,

eller

3.bryter mot villkor som förenats med nätkoncession enligt 2 kap. 18 §.

2 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.tar en ledning som omfattas av nätkoncession för linje ur bruk utan tillstånd där tillstånd krävs enligt 2 kap. 42 §, eller

2.bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 10 kap. 10 §.

3 § I ringa fall ska det inte dömas till ansvar enligt 1 eller 2 §.

4 § Till ansvar enligt denna lag döms inte om gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken.

5 § Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande ska inte dömas till an- svar enligt 1 eller 2 § för en gärning som omfattas av föreläggandet.

Förverkande

6 § Elektrisk anläggning som varit föremål för brott enligt denna lag ska förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Även utbyte av brott enligt denna lag ska förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.

19 kap. Överklagande

Överklagande i frågor om nätkoncession och återställningsåtgärder

Överklagande till regeringen

1 § Nätmyndighetens beslut enligt 2 kap. 1, 7–9, 22, 24, 25, 27, 35, 37, 39 och 42 §§ får överklagas till regeringen, om ärendet avser en ledning som ingår i ett transmissionsnät. Detsamma gäller beslut att inte inleda en omprövning efter en ansökan som avses i 2 kap. 28 §, om ärendet av- ser en ledning som ingår i ett transmissionsnät eller avser en utlandsför- bindelse.

169

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

170

Överklagande till mark- och miljödomstol

2 § Andra beslut av nätmyndigheten enligt 2 kap. än dem som anges i 1 § får överklagas till mark- och miljödomstol.

Beslut enligt 2 kap. 28 § att inleda en omprövning får inte överklagas.

Överklagande till allmän förvaltningsdomstol

3 § Andra beslut av en förvaltningsmyndighet enligt denna lag än dem som avses i 1 och 2 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Nätmyndighetens beslut enligt 7 kap. 19 § och den funktionsansvariga myndighetens beslut enligt 10 kap. 2 och 4 §§ får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Miljöorganisationers rätt att överklaga

4 § En sådan ideell förening eller annan juridisk person som avses i 16 kap. 13 § miljöbalken får överklaga nätmyndighetens beslut enligt 2 kap. 1, 7–9, 22, 24, 25, 27, 35, 37, 39 och 42 §§ samt beslut att inte in- leda en omprövning efter en ansökan som avses i 2 kap. 28 §, om beslu- tet avser anläggningar för starkströmsluftledning med en spänning på minst 220 kilovolt och en längd av minst 15 kilometer.

Hur beslut överklagas

5 § Bestämmelser om hur beslut överklagas och överklagandetiden finns i 43 och 44 §§ förvaltningslagen (2017:000).

När det gäller sådana beslut som ska kungöras enligt 2 kap. 45 § räknas dock tiden för överklagande, för den som inte ska delges beslutet enligt 2 kap. 44 §, från den dag som infaller en vecka efter det att beslutet har kungjorts i Post- och Inrikes Tidningar.

Den som vill överklaga ett beslut med stöd av 4 § ska göra det innan tiden för överklagande har gått ut för parterna.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Genom lagen upphävs ellagen (1997:857).

3.Bestämmelserna i 5 b § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa be- stämmelser för elektriska anläggningar ska fortfarande gälla för ledning- ar som före den 1 januari 1998 har dragits fram efter expropriation. Det som i den paragrafen sägs om fastighetsdomstol ska gälla mark- och miljödomstol.

4.Om en ledning har dragits fram före den 1 juli 1982 tillämpas 2 kap. 47 § endast om ledningen var i bruk nämnda dag eller togs i bruk därefter och återställningsåtgärder behövs från allmän synpunkt.

5.Om ett ärende om prövning av nätkoncession har inletts före den 1 januari 1999, ska ärendet handläggas och bedömas enligt 2 kap. ellagen (1997:857) i dess ursprungliga lydelse. Bestämmelserna om miljökvali- tetsnormer i miljöbalken ska dock tillämpas.

6.Den som före den 1 januari 1998 har beviljats nätkoncession för en utlandsförbindelse och inte är ett transmissionsnätsföretag eller en juri- disk person där ett sådant företag har ett bestämmande inflytande får

inneha nätkoncessionen trots 2 kap. 16 § andra stycket första meningen. I

Prop. 2017/18:237

fråga om en sådan nätkoncession tillämpas inte 2 kap. 43 § första stycket 3.

Bilaga 2

7.En nätkoncession för linje som meddelats före den 1 juni 2013 ska anses vara en sådan nätkoncession för linje som enligt 2 kap. 21 § andra stycket gäller för en viss tid, om den senast bestämda giltighetstiden är kortare än tjugofem år eller nätkoncessionshavaren före nämnda dag har ansökt om att giltighetsiden ska förlängas med en kortare tid än fyrtio år. Detta innebär inte att den giltighetstid som redan har bestämts begränsas.

8.En ansökan, som har lämnats in före den 1 juni 2013, om förläng- ning av giltighetstiden för en nätkoncession för linje med fyrtio år ska prövas i sak, om nätkoncessionshavaren har begärt det före utgången av november 2013. Ansökan ska i sådant fall behandlas som en ansökan en- ligt 2 kap. 22 § om att nätkoncessionen ska gälla tills vidare.

9.Ett beslut enligt 2 kap. 14 § ellagen (1997:857) i dess lydelse när- mast före lagen (2013:207) om ändring i ellagen (1997:857) att förlänga giltighetstiden för en nätkoncession för linje med tjugofem år eller mer ska vid tillämpningen av 2 kap. 27 § jämställas med ett beslut att med- dela nätkoncession.

10.Bestämmelsen i 5 kap. 1 § andra meningen tillämpas första gången i fråga om redovisning för det räkenskapsår som börjar den 1 januari 2019 eller närmast därefter.

11.Bestämmelserna i 4 kap. 6 och 7 §§ ellagen (1997:857) gäller fort- farande i fråga om tillstånd som har meddelats före ikraftträdandet.

12.Bestämmelserna i 6 kap. 24 § tillämpas inte på

a)sådana avtal om tillträde till en ledning eller ett ledningsnät som ett nätföretag har ingått före den 1 januari 2013, eller

b)avtal som nätföretaget har ingått under tiden från det att en ansökan om metodprövning enligt 4 kap. 1 a § ellagen (1997:857) har lämnats in till nätmyndigheten till dess att myndigheten har meddelat beslut i ären- det, om ansökan har lämnats in före utgången av augusti 2012.

13. Allmän domstol får pröva ett mål som har inletts före ikraftträdan- det trots 4 kap. 25 § första stycket, 6 kap. 25 § och 8 kap. 8 §.

14. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet.

171

Prop. 2017/18:237 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1980:307) om skyldighet för utländ- ska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Säkerhet behöver inte ställas i

1.mål som handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbets- tvister,

2.mål och ärenden vid mark- och miljödomstol enligt

jordabalken,

21 kap. 1 § första stycket 2 miljöbalken som är ansökningsmål eller 21 kap. 1 § första stycket 5 miljöbalken som avser ersättning vid ingri- pande av det allmänna,

lagen (1933:269) om ägofred,

lagen (1945:119) om stängselskyldighet för järnväg m.m.,

fastighetsbildningslagen (1970:988),

rennäringslagen (1971:437),

väglagen (1971:948),

lagen (1971:1037) om äganderättsutredning och legalisering,

lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning,

expropriationslagen (1972:719),

lagen (1973:1084) om avveckling av vissa godmanskap för delägare i skifteslag,

ledningsrättslagen (1973:1144),

anläggningslagen (1973:1149),

lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,

bostadsförvaltningslagen (1977:792),

lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

jordförvärvslagen (1979:230),

skogsvårdslagen (1979:429),

lagen (1985:139) om ersättning för intrång i enskild fiskerätt,

kulturmiljölagen (1988:950),

minerallagen (1991:45),

bostadsrättslagen (1991:614),

lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

ellagen (1997:857),

lagen (2004:875) om särskild förvaltning av vissa elektriska anlägg- ningar,

– naturgaslagen (2005:403), och

– naturgaslagen (2005:403),

172

– plan- och bygglagen (2010:900),

– plan- och bygglagen (2010:900),

Prop. 2017/18:237

 

och

Bilaga 2

 

– elmarknadslagen (2018:000),

 

3.växelmål och checkmål,

4.mål som har tagits upp efter offentlig stämning, och

5.mål vid förvaltningsdomstol.

Säkerhet behöver inte heller ställas i annat fall om talan väcks genom genstämning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

173

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1157) om

säkerhet vid tunnelbana och spårväg

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnel- bana och spårväg ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Tillsynen över efterlevnaden av denna lag och av de föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av lagen utövas av tillsynsmyndigheten.

För elektriska anläggningar finns

För elektriska anläggningar finns

särskilda föreskrifter i ellagen

särskilda föreskrifter i elmarknads-

(1997:857).

lagen (2018:000) och elsäkerhets-

 

lagen (2016:732).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

174

Prop. 2017/18:237 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 17 § och 11 kap. 2, 5, 7 och 10 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

17 §

Med nätinnehavare avses den som överför elektrisk kraft med stöd av en koncession enligt 2 kap. ellagen (1997:857).

Lydelse enligt lagrådsremiss Vissa punktskattefrågor inför budgetpro- positionen för 2018

Med nätinnehavare avses den som överför elektrisk kraft med stöd av en koncession enligt 2 kap. elmark- nadslagen (2018:000).

Föreslagen lydelse

11 kap.

2 §

Elektrisk kraft är inte skattepliktig om den 1. framställts

a)i en anläggning med en sammanlagd installerad generatoreffekt av mindre än 50 kilowatt,

b)av någon som förfogar över en sammanlagd installerad genera- toreffekt av mindre än 50 kilowatt, och

c) den elektriska kraften inte har

c) den elektriska kraften inte har

överförts till ett ledningsnät som

överförts till ett ledningsnät som

omfattas av en nätkoncession som

omfattas av en nätkoncession som

meddelats med stöd av 2 kap. el-

meddelats med stöd av 2 kap. el-

lagen (1997:857),

marknadslagen (2018:000),

2.till lägre effekt än 50 kilowatt utan ersättning överförts av en produ- cent eller en nätinnehavare till en förbrukare som inte står i intresse- gemenskap med producenten eller nätinnehavaren,

3.framställts och förbrukats på fartyg eller annat transportmedel,

4.förbrukats för framställning av elektrisk kraft,

5. framställts i ett reservkrafts-

5. framställts i ett reservkrafts-

aggregat och inte har överförts till

aggregat och inte har överförts till

ett ledningsnät som omfattas av

ett ledningsnät som omfattas av

nätkoncession som meddelats med

nätkoncession som meddelats med

stöd av 2 kap. ellagen, eller

stöd av 2 kap. elmarknadslagen,

 

eller

6. framställts

a) i en anläggning med en sammanlagd installerad generatoreffekt av

175

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

mindre än 100 kilowatt,

b)från bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 1–6,

c)av någon som förfogar över en sammanlagd installerad genera- toreffekt av mindre än 100 kilowatt, och

d) den elektriska kraften inte har

d) den elektriska kraften inte har

överförts till ett ledningsnät som

överförts till ett ledningsnät som

omfattas av nätkoncession som

omfattas av nätkoncession som

meddelats med stöd av 2 kap. el-

meddelats med stöd av 2 kap. el-

lagen.

marknadslagen.

Vad som anges i första stycket 1 a respektive b om den installerade generatoreffekten ska för elektrisk kraft som framställs från

1.vind eller vågor, i stället motsvaras av 125 kilowatt installerad generatoreffekt,

2.sol, i stället motsvaras av 255 kilowatt installerad toppeffekt, och

3.annan energikälla utan generator, i stället motsvaras av 50 kilowatt in- stallerad effekt.

När elektrisk kraft framställs från olika energikällor ska, vid bedöm- ningen av förutsättningarna i första stycket 1 a, b respektive 6 c, de in- stallerade effekterna läggas samman. Vid sammanläggningen ska de effekter som anges i andra stycket först räknas om till motsvarande 50 kilowatt installerad generatoreffekt vid bedömningen av förutsättningar- na i första stycket 1 a respektive b. Vid bedömningen av förutsättning- arna i 6 c ska omräkning först ske till motsvarande 100 kilowatt in- stallerad generatoreffekt.

5 §

Skyldig att betala energiskatt (skattskyldig) är den som i Sverige

1.framställer skattepliktig elektrisk kraft (producent),

2.är nätinnehavare,

3.godkänts som frivilligt skattskyldig enligt 6 §,

4.innehar ett elnät för vilket koncession inte meddelats och som via detta elnät för in elektrisk kraft till Sverige.

Skattskyldig enligt första stycket 1 är inte den som framställer elek- trisk kraft enbart i enlighet med 2 § första stycket 1 a och b. Skattskyl- dig enligt första stycket 2 är inte den myndighet som är systeman- svarig enligt 8 kap. 1 § ellagen (1997:857).

Skattskyldig enligt första stycket 1 är inte den som framställer elek- trisk kraft enbart i enlighet med 2 § första stycket 1 a och b. Skattskyl- dig enligt första stycket 2 är inte den myndighet som är funktionsan- svarig enligt 10 kap. 1 § elmark- nadslagen (2018:000).

 

7 §

 

Skyldigheten att betala energiskatt inträder

 

1. för den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1, 2 eller 3, när

 

skattepliktig elektrisk kraft

 

a) överförs till någon som inte är skattskyldig enligt 5 § första stycket

 

1, 2 eller 3, eller

176

b) förbrukas av den skattskyldige, och

 

2. för den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 4, när elektrisk

Prop. 2017/18:237

kraft förs in till Sverige.

 

Bilaga 2

Skattskyldighet enligt första

Skattskyldighet enligt första

 

stycket 1 a inträder inte vid över-

stycket 1 a inträder inte vid över-

 

föring av elektrisk kraft till det el-

föring av elektrisk kraft till det el-

 

nät som ägs av den myndighet som

nät som ägs av den myndighet som

 

är systemansvarig enligt 8 kap. 1 §

är funktionsansvarig enligt 10 kap.

 

ellagen (1997:857).

1 § elmarknadslagen (2018:000).

 

Skattskyldighet enligt första stycket 1 b inträder inte om skattskyldig-

 

het redan har inträtt.

 

 

10 §

 

Den som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft får göra avdrag

 

för skatt på elektrisk kraft, om

 

 

1. denne framställt den elektriska

kraften från förnybara källor i en

 

anläggning med en sammanlagd installerad generatoreffekt av mindre än

 

50 kilowatt, och

 

 

2. den elektriska kraften inte har

2. den elektriska kraften inte har

 

överförts till ett ledningsnät som

överförts till ett ledningsnät som

 

omfattas av en nätkoncession som

omfattas av en nätkoncession som

 

meddelats med stöd av 2 kap. el-

meddelats med stöd av 2 kap. el-

 

lagen (1997:857).

marknadslagen (2018:000).

 

Den installerade generatoreffekten ska för elektrisk kraft som fram- ställs från

1.vind eller vågor, i stället motsvaras av 125 kilowatt installerad gene- ratoreffekt,

2.sol, i stället motsvaras av 255 kilowatt installerad toppeffekt, och

3.annan energikälla utan generator, i stället motsvaras av 50 kilowatt installerad effekt.

När elektrisk kraft framställs från olika energikällor ska, vid bedöm- ningen av förutsättningarna i första stycket 1, de installerade effekterna läggas samman. Vid sammanläggningen ska de effekter som anges i andra stycket först räknas om till motsvarande 50 kilowatt installerad generatoreffekt vid bedömningen av förutsättningarna i första stycket 1

Avdrag enligt första stycket medges med skillnaden mellan den skatte- sats som gällde vid skattskyldighetens inträde och 0,5 öre per förbrukad kilowattimme elektrisk kraft. Avdrag enligt första stycket får endast medges i den utsträckning avdragsrätt inte följer av föregående bestäm- melser.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

3.Det som sägs om koncession eller nätkoncession som meddelats med stöd av 2 kap. elmarknadslagen (2018:000) gäller också i fråga om nätkoncession som meddelats med stöd av 2 kap. ellagen (1997:857).

177

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i elberedskapslagen

(1997:288)

Härigenom föreskrivs att 1, 15 och 19 §§ elberedskapslagen (1997:288) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag innehåller bestämmelser om skyldighet att vidta beredskaps-

åtgärder inom elsektorn.

 

 

Bestämmelserna gäller för

den

Bestämmelserna gäller för den

som bedriver produktion av el,

som bedriver produktion av el,

handel med el eller sådan över-

handel med el eller sådan över-

föring av el som sker med stöd av

föring av el som sker med stöd av

nätkoncession enligt 2 kap.

1 §

nätkoncession enligt 2 kap. 1 § el-

ellagen (1997:857).

 

marknadslagen (2018:000).

 

15 §

Den som innehar nätkoncession

Den som innehar nätkoncession en-

enligt ellagen (1997:857) skall be-

ligt elmarknadslagen (2018:000) ska

tala avgift (elberedskapsavgift) för

betala avgift (elberedskapsavgift)

 

 

för

1.finansiering av de beredskapsåtgärder som ersätts enligt 10 §, och

2.elberedskapsmyndighetens verksamhet enligt denna lag.

Avgiften skall grundas på det

Avgiften ska grundas på det

antal abonnenter som är anslutna

antal abonnenter som är anslutna

till den avgiftsskyldiges nät. En

till den avgiftsskyldiges nät. En

högre avgift får tas ut för högspän-

högre avgift får tas ut för högspän-

ningsabonnemang än för lågspän-

ningsabonnemang än för lågspän-

ningsabonnemang.

ningsabonnemang.

Elberedskapsavgift påförs av elberedskapsmyndigheten. Beslutet får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser.

Regeringen eller den myndighet

Regeringen eller den myndighet

som regeringen

bestämmer

får

som regeringen bestämmer får

meddela närmare

föreskrifter

om

meddela ytterligare föreskrifter om

elberedskapsavgift.

 

 

elberedskapsavgift.

19 §

Mål enligt 11 kap. miljöbalken om tillstånd till anläggning som omfattas av bestämmelserna i denna lag eller till väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av en sådan anläggning får inte avgöras innan prövning har skett enligt denna lag.

178

Första stycket tillämpas också beträffande ärende om nätkonces- sion enligt ellagen (1997:857) om anläggningen omfattas av bestäm- melser enligt denna lag.

Första stycket tillämpas också Prop. 2017/18:237 beträffande ärende om nätkonces- Bilaga 2

sion enligt elmarknadslagen (2018:000) om anläggningen om- fattas av bestämmelser enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

179

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 67 kap. 29 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

67 kap.

29 §

Med förnybar el avses elektrisk kraft som framställs från

sol, vind, vågor, tidvatten eller jordvärme,

vattenbaserad energi som är alstrad i vattenkraftverk,

biomassa eller produkter som framställs från biomassa, eller

bränsleceller.

Med nätkoncessionshavare avses

Med nätkoncessionshavare avses

den som innehar nätkoncession

den som innehar nätkoncession

enligt 2 kap. ellagen (1997:857).

enligt 2 kap. elmarknadslagen

 

(2018:000).

Med anslutningspunkt avses en och samma inmatnings- och uttags- punkt på elnätet där förnybar el matas in och el tas ut.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Det som sägs om nätkoncession enligt 2 kap. elmarknadslagen (2018:000) gäller också i fråga om nätkoncession enligt 2 kap. ellagen (1997:857).

180

Prop. 2017/18:237 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2003:436) om effektreserv

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (2003:436) om effektreserv ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

1 §

 

Den myndighet som enligt 8 kap.

Den myndighet som har funktions-

1 §

första

stycket

ellagen

ansvaret för el enligt 10 kap. 1 §

(1997:857) har systemansvaret för

elmarknadslagen (2018:000) (den

el (den systemansvariga myndig-

funktionsansvariga

myndigheten)

heten), har ansvaret för att en

har ansvaret för att en effektreserv

effektreserv om högst 2 000 mega-

om högst 2 000

megawatt finns

watt finns tillgänglig. Effekt-

tillgänglig. Effektreserven ska ska-

reserven ska skapas genom att den

pas genom att den funktionsan-

systemansvariga myndigheten dels

svariga myndigheten dels ingår av-

ingår avtal med elproducenter om

tal med elproducenter om att ställa

att ställa ytterligare produktions-

ytterligare produktionskapacitet till

kapacitet till förfogande, dels ingår

förfogande, dels ingår avtal om

avtal om minskad elförbrukning.

minskad elförbrukning.

Effektreserven ska vara ett komplement till den övriga produk- tionskapacitet som finns på elmarknaden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om effekt- reserven.

2 §

Den som enligt 8 kap. 4 § andra stycket ellagen (1997:857) har ingått avtal med den systemansva- riga myndigheten (balansansvarig) ska betala en avgift till myndig- heten för att täcka de kostnader som uppstår för myndigheten en- ligt de avtal som avses i 1 § första stycket.

För varje balansansvarig ska av- giftens storlek baseras på omfatt- ningen av den balansansvariges balansansvar enligt avtalet med den systemansvariga myndigheten och omfattningen av den balansan- svariges obalans under den tids- period som avgiften avser. Avgif-

Den som enligt 11 kap. 6 § elmark- nadslagen (2018:000) har ingått avtal med den funktionsansvariga myndigheten (balansansvarig) ska betala en avgift till myndigheten för att täcka de kostnader som uppstår för myndigheten enligt de avtal som avses i 1 § första stycket.

För varje balansansvarig ska av-

 

giftens storlek baseras på omfatt-

 

ningen av

den balansansvariges

 

balansansvar

enligt avtalet

med

 

den funktionsansvariga myndig-

 

heten och omfattningen av den ba-

 

lansansvariges obalans under

den

 

tidsperiod som avgiften avser. Av-

181

 

 

 

Prop. 2017/18:237

ten bestäms av den systemansva-

giften bestäms av den funktionsan-

Bilaga 2

riga myndigheten.

svariga myndigheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

182

Prop. 2017/18:237 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i järnvägslagen (2004:519)

Härigenom föreskrivs att 8 kap. 2 § järnvägslagen (2004:519) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8kap.

2 §

För tillsynen av elektriska anlägg- ningar finns särskilda bestämmel- ser i ellagen (1997:857).

För tillsynen av elektriska anlägg- ningar finns särskilda bestämmel- ser i elmarknadslagen (2018:000) och elsäkerhetslagen (2016:732).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

183

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:875) om

särskild förvaltning av vissa elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:875) om särskild förvalt- ning av vissa elektriska anläggningar

dels att 1 kap. 1 och 2 §§ och rubriken närmast före 1 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas två nya paragrafer, 1 kap. 1 a § och 2 a §, och

närmast före 1 kap. 1 a § en ny rubrik av följande lydelse.

 

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

1 kap.

 

Tillämpningsområde

Tillämpningsområde

 

och definitioner

 

 

 

1 §

 

Denna lag innehåller bestämmelser om särskild förvaltning och om in-

lösen av elektriska anläggningar.

 

 

Med elektrisk anläggning avses i

 

denna lag en starkströmsanlägg-

 

ning med däri ingående särskilda

 

föremål för överföring av el.

 

 

Med nätmyndigheten avses

i

 

denna lag den myndighet som, en-

 

ligt 1 kap. 7 § ellagen (1997:857),

 

av regeringen utsetts att hand-

 

lägga de frågor som ligger på nät-

 

myndigheten.

 

 

 

Definitioner

 

 

1 a §

 

 

I lagen avses med

 

 

elektrisk anläggning: en anlägg-

 

ning för överföring av el,

 

nätföretag: den som ställer

 

starkströmsledningar till förfogan-

 

de för överföring av el,

 

 

nätmyndigheten: den

myndighet

 

som regeringen har utsett att an-

 

svara för de uppgifter som enligt

 

elmarknadslagen

(2018:000)

184

ligger på nätmyndigheten.

 

 

Prop. 2017/18:237 Bilaga 2

2 §

Om ett nätföretag, som använder en elektrisk anläggning med stöd av en nätkoncession enligt 2 kap. 1 § första stycket ellagen (1997:857), i väsentlig mån inte fullgör sina skyldigheter enligt ellagen, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller enligt vill- kor i nätkoncessionen, skall för- valtningsrätten, efter ansökan av nätmyndigheten, besluta om sär- skild förvaltning av den elektriska anläggningen.

Om ett nätföretag använder en elektrisk anläggning utan stöd av nätkoncession, där sådan behövs, skall förvaltningsrätten, efter ansö- kan av nätmyndigheten, besluta om särskild förvaltning av den elekt- riska anläggningen.

Ansökan om särskild förvaltning skall göras hos den förvaltnings- rätt inom vars domkrets nätmyn- digheten är belägen.

Sådana beslut som avses i första och andra styckena får meddelas bara om anläggningen alltjämt be- hövs för en säker elförsörjning.

Den särskilda förvaltningen skall utformas så, att en tillfredsställan- de förvaltning av den berörda anläggningen kan åstadkommas.

En elektrisk anläggning, som be- hövs för en säker elförsörjning, ska ställas under särskild förvaltning, om ett nätföretag

1.använder anläggningen med stöd av en nätkoncession enligt 2 kap. 1 § elmarknadslagen (2018:000) och nätföretaget i väsentlig ut- sträckning inte fullgör sina skyl- digheter enligt elmarknadslagen, enligt föreskrifter som har med- delats i anslutning till den lagen eller enligt villkor i nätkonces- sionen, eller

2.använder anläggningen utan stöd av nätkoncession, där en så- dan behövs.

Den särskilda förvaltningen ska utformas så, att en tillfredsställan- de förvaltning av den berörda anläggningen kan åstadkommas.

2 a §

Förvaltningsrätten beslutar om särskild förvaltning enligt 2 § efter ansökan av nätmyndigheten.

Ansökan ska göras hos den för- valtningsrätt inom vars domkrets

nätmyndigheten är belägen.

185

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

186

Prop. 2017/18:237 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 c § och 5 kap. 2 § naturgaslagen (2005:403) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

2 c §

Det som anges i 2 b § gäller inte kontroll eller rättighet som utövas av

staten genom regeringen.

Bestämmelserna i 2 § andra

Bestämmelserna i 2 § andra

stycket, 2 a § och 2 b § första och

stycket, 2 a § och 2 b § första och

andra styckena hindrar inte att en

andra styckena hindrar inte att en

transmissionsnätsoperatör bedriver

transmissionsnätsoperatör bedriver

sådan produktion av el som avses i

sådan produktion av el som avses i

3 kap. 1 a § andra stycket ellagen

4 kap. 2 § andra stycket elmark-

(1997:857) eller ingår i samma

nadslagen (2018:000) eller ingår i

koncern som ett företag som be-

samma koncern som ett företag

driver produktion av el som

som bedriver produktion av el som

uteslutande är knuten till driften av

uteslutande är knuten till driften av

transmissionsnätsoperatörens

transmissionsnätsoperatörens

elektriska ledningsnät.

elnät.

5kap.

2 §

Om en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§ kommu- nallagen (2017:725) bedriver han- del med naturgas samt därmed sammanhängande verksamhet, ska verksamheten drivas på affärsmäs- sig grund och redovisas särskilt. Om företaget även bedriver sådan verksamhet som avses i 7 kap. 1 § 1 ellagen (1997:857), får företaget redovisa de berörda verksamheter- na tillsammans.

Om en sådan juridisk person som avses i 10 kap. 2–6 §§ kommu- nallagen (2017:725) bedriver han- del med naturgas samt därmed sammanhängande verksamhet, ska verksamheten drivas på affärsmäs- sig grund och redovisas särskilt. Om företaget även bedriver sådan verksamhet som avses i 16 kap. 1 § 1 elmarknadslagen (2018:000), får företaget redovisa de berörda verksamheterna tillsammans.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

187

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2010:601) om

ursprungsgarantier för el

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2010:601) om ursprungsgarantier för el ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Med ursprungsgaranti avses i denna lag det elektroniska doku- ment som tagits fram enligt lagen och vars syfte är att garantera ur- sprunget på den el som en elleve- rantör ska lämna uppgift om enligt

8 kap. 12 § ellagen (1997:857).

Med ursprungsgaranti avses i denna lag det elektroniska doku- ment som tagits fram enligt lagen och vars syfte är att garantera ur- sprunget på den el som en elleve- rantör ska lämna uppgift om enligt

12 kap. 20 § elmarknadslagen (2018:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

188

Prop. 2017/18:237 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2011:710) om certifiering av stamnätsföretag för el

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (2011:710) om certifiering av stamnätsföretag för el samt 1 kap. 1 och 2 §§, 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 5–7 och 9 §§, 4 kap. 2 och 5 §§ och 5 kap. 1 § ska ha följande ly- delse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Lagen (2011:710) om certifiering

Lagen (2011:710) om certifiering

av stamnätsföretag för el

av transmissionsnätsföretag för el

1 kap.

1 §

I denna lag finns bestämmelser om

I denna lag finns bestämmelser om

certifiering av stamnätsföretag.

certifiering av transmissionsnäts-

 

företag.

Bestämmelser om certifiering finns även i artikel 3 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upp- hävande av förordning (EG) nr 1228/2003.

2 §

Termer och uttryck som används i

Termer och uttryck som används i

denna lag har samma betydelse

denna lag har samma betydelse

som i ellagen (1997:857).

som i elmarknadslagen (2018:000).

Med tredje land avses länder utanför Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet (EES-området).

2kap.

1 §

Ett stamnätsföretag får inte be- driva överföring av el i stamled- ningar utan certifiering enligt denna lag.

Ett nätföretag får inte bedriva transmission utan certifiering enligt denna lag.

2 §

Certifiering får beviljas efter ansö- kan av den som avser att bedriva

överföring av el i stamledningar om kraven i 3 kap. 1 a och 1 f–

Certifiering får beviljas efter ansö-

 

kan av den som avser att bedriva

 

transmission om kraven i 4 kap. 2–

 

7 §§ elmarknadslagen (2018:000)

189

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

1 j §§ ellagen (1997:857) är upp- är uppfyllda. fyllda.

I fråga om en person från tredje land, eller ett företag som kontrolleras av eller kan antas komma att kontrolleras av en eller flera personer från tredje land, krävs vidare att en certifiering inte äventyrar en trygg energiförsörjning i någon medlemsstat i Europeiska unionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela ytterligare föreskrifter om krav för certifiering när det gäller en så- dan person eller ett sådant företag som avses i andra stycket.

3 kap.

 

 

 

5 §

 

 

 

Ett certifierat stamnätsföretag ska

Ett

certifierat

transmissionsnäts-

till nätmyndigheten anmäla plane-

företag ska till nätmyndigheten an-

rade transaktioner som har betydel-

mäla

planerade

transaktioner som

se för bedömningen av om före-

har betydelse för bedömningen av

taget uppfyller kraven i 3 kap. 1 a

om

företaget

uppfyller kraven i

och 1 f–1 j §§ ellagen (1997:857).

4 kap. 2–7

§§

elmarknadslagen

 

(2018:000).

 

 

6 § Nätmyndigheten ska ompröva en certifiering

1.efter en anmälan enligt 5 §,

2.efter en begäran från Europeiska kommissionen, eller

3. om det annars finns anledning

3. om det annars finns anledning

att anta att ett stamnätsföretag inte

att anta att ett transmissions-

uppfyller kraven i 3 kap. 1 a och

nätsföretag inte uppfyller kraven i

1 f–1 j §§ ellagen (1997:857).

4 kap. 2–7

§§ elmarknadslagen

 

(2018:000).

 

7 §

Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering, om stamnätsföretaget inte längre uppfyller kraven i 3 kap. 1 a och 1 f–1 j §§ ellagen (1997:857).

Nätmyndigheten ska återkalla en certifiering, om transmissionsnäts- företaget inte längre uppfyller kra- ven i 4 kap. 2–7 §§ elmarknadsla- gen (2018:000).

190

9 §

Europeiska kommissionen och nät- myndigheten får begära att från ett stamnätsföretag eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med el få de upplysningar och få ta del av de handlingar som de anser behövas för att förutsätt- ningarna för certifiering ska kunna bedömas.

Europeiska kommissionen och nät- myndigheten får begära att från ett transmissionsnätsföretag eller ett företag som bedriver produktion av eller handel med el få de upplys- ningar och få ta del av de hand- lingar som de anser behövas för att förutsättningarna för certifiering ska kunna bedömas.

4 kap.

2 §

Nätmyndigheten ska begära ett yttrande från Europeiska kommissionen

om huruvida

 

 

1. den verksamhet som certifie-

1. den verksamhet som certifie-

ringen

avser uppfyller

kraven i

ringen avser uppfyller kraven i 4 kap.

3 kap.

1 a och 1 f–1 j §§ ellagen

2–7 §§ elmarknadslagen (2018:000),

(1997:857), och

 

och

2. en

certifiering kan

äventyra en

trygg energiförsörjning till Euro-

peiska unionen.

 

 

Prop. 2017/18:237

Bilaga 2

5 §

Ett stamnätsföretag ska till nät- myndigheten anmäla omständig- heter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över stamnätsföretaget eller stamnätet.

Ett transmissionsnätsföretag ska till nätmyndigheten anmäla om- ständigheter som kan leda till att en eller flera personer från tredje land får kontroll över transmis- sionsnätsföretaget eller transmis- sionsnätet.

5kap.

1 §

Nätmyndigheten utövar tillsyn över att stamnätsföretag följer denna lag.

Nätmyndigheten utövar tillsyn över att transmissionsnätsföretag följer denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

191

Prop. 2017/18:237 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:385) om ingripande mot marknadsmissbruk vid handel med grossistenergiprodukter

Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2013:385) om ingripande mot marknadsmissbruk vid handel med grossistenergiprodukter ska ha följan- de lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §

Tillsynsmyndighet är den myndig-

Tillsynsmyndighet är den myndig-

het som regeringen utsett enligt

het som regeringen utsett att an-

1 kap. 7 § ellagen (1997:857).

svara för nätmyndighetens uppgif-

 

ter enligt 1 kap. 4 § elmarknads-

 

lagen (2018:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

192

Prop. 2017/18:237 Bilaga 2

Förslag till lag om ändring i elsäkerhetslagen (2016:732)

Härigenom föreskrivs att 47 § elsäkerhetslagen (2016:732) ska ha följan- de lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

47 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.beskaffenhet, placering, provning, kontroll, besiktning, användning och skötsel av elektriska starkströmsanläggningar och elektrisk utrust- ning som är avsedd att anslutas till en starkströmsanläggning samt om arbete på eller i anslutning till sådana anläggningar och sådan utrustning,

2.tillståndsplikt eller anmälningsplikt för uppförande, ändring eller borttagning av starkströmsanläggningar,

3. skyldighet för innehavare av nätkoncession enligt ellagen (1997:857) eller en starkströmsan- läggning att anmäla olycksfall eller driftstörningar,

3. skyldighet för innehavare av nätkoncession enligt elmarknads- lagen (2018:000) eller en stark- strömsanläggning att anmäla olycksfall eller driftstörningar,

4.skyldigheter vid framdragande av svagströmsledning,

5.säkerhetskrav som avses i 16–18 §§,

6.skyldigheter i fråga om information som ska följa med elektrisk ut- rustning,

7.skyldigheter att i fråga om elektrisk utrustning vidta skadeföre- byggande arbete och vidta åtgärder när det finns anledning att anta att så- dan utrustning inte överensstämmer med säkerhetskraven,

8.vilken utbildning och praktisk erfarenhet som krävs för att bli aukto- riserad som elinstallatör,

9.de slag av elinstallationsarbete för vilka auktorisation kan ges enligt 20 § andra stycket och de för vilka anmälan kan göras enligt 25 §,

10.vad ett egenkontrollprogram ska innehålla,

11.avgifter för en myndighets verksamhet enligt denna lag,

12.ersättning för uttaget prov enligt 39 § och om skyldighet att ersätta kostnaderna för provningen, och

13.sådana undantag från kraven i 16–27 §§ som det finns särskilda skäl för.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

193

Prop. 2017/18:237

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna för promemorian

Riksrevisionen, Svea hovrätt (Mark- och miljööverdomstolen), Göta hov- rätt, Nacka tingsrätt (Mark- och miljödomstolen), Umeå tingsrätt, Kam- marrätten i Jönköping, Förvaltningsrätten i Falun, Förvaltningsrätten i Linköping, Domstolsverket, Myndigheten för samhällsskydd och bered- skap, Datainspektionen, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försva- rets radioanstalt, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Krono- bergs län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Finansinspektionen, Skatteverket, Statens fastighetsverk, Konsumentverket, Uppsala universitet (Juridiska fakul- tetsnämnden), Lunds universitet, Kungl. Tekniska högskolan, Göteborgs universitet (Juridiska institutionen), Blekinge tekniska högskola, Natur- vårdsverket, Affärsverket svenska kraftnät, Elsäkerhetsverket, Statens energimyndighet, Energimarknadsinspektionen, Post- och telestyrelsen, Trafikverket, Konkurrensverket, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Boverket, Lantmäteriet, Regelrådet, Riksantikvarieämbetet, Arjeplogs kommun, Arvika kommun, Bengtsfors kommun, Bodens kommun, Borås kommun, Botkyrka kommun, Göteborgs kommun, Hörby kommun, Karlsborgs kommun, Karlskrona kommun, Krokoms kommun, Lindes- bergs kommun, Ljusdals kommun, Lunds kommun, Malung-Sälens kom- mun, Nordanstigs kommun, Olofströms kommun, Piteå kommun, Sala kommun, Skellefteå kommun, Smedjebackens kommun, Staffanstorps kommun, Tanums kommun, Ulricehamns kommun, Vetlanda kommun, Växjö kommun, Åtvidabergs kommun, Östersunds kommun, Region Gotland, Branschföreningen Tågoperatörerna, Energiföretagen Sverige, Energigas Sverige, Energikontoren Sverige, FAR, Fastighetsägarna Sverige, Företagarna, HSB Riksförbund, Konsumenternas Energimark- nadsbyrå, Konsumentvägledarnas Förening, Lantbrukarnas riksförbund, LRF Skogsägarna, Naturskyddsföreningen, Nord Pool Spot AB, Närings- livets Regelnämnd, Oberoende elhandlare, SKGS, Svensk Elbrukarföre- ning, Svensk Solenergi, Svensk vattenkraftförening, Svensk vindenergi, Svensk vindkraftförening, Svenska elnätsupproret, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges allmännyttiga Bostadsbolag (SABO), Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, Sveriges kommuner och landsting, Sveriges konsumenter, Teknikföretagen och Villaägarnas riks- förbund.

Dessutom har Riksbyggen, Vattenfall AB, Skellefteå Kraft AB, Eli- norr, Elöverkänsligas Riksförbund, E.ON Sverige AB och Solelkommis- sionen inkommit med yttrande.

194

Sammanfattning av rapporten Åtgärder för ökad efterfrågeflexibilitet i det svenska elsystemet

På en framtida elmarknad med en högre andel variabel elproduktion i form av vind- och solkraft kommer det att bli viktigt att ta tillvara samt- liga flexibilitetsresurser i elsystemet, det vill säga flexibel produktion, lagring och efterfrågeflexibilitet. Efterfrågeflexibilitet handlar om att el- kunderna förändrar sin elanvändning utifrån olika signaler. Det kan till exempel handla om att kunderna minskar sin elanvändning när elnätet är hårt belastat, eller att kunderna ökar sin elanvändning när elpriset är lågt, exempelvis till följd av god tillgång till förnybar elproduktion.

Med en högre andel variabel elproduktion ökar utmaningarna för el- systemet. Utmaningarna handlar om frekvenshållning, effektbristsitua- tioner, ineffektiv resursanvändning och lokala nätproblem. Efterfråge- flexibilitet kan vara en del i lösningen på dessa utmaningar och därför kommer det att bli allt viktigare att ta tillvara kundernas möjlighet att vara flexibla i sin elanvändning.

Den viktigaste förutsättningen för ökad efterfrågeflexibilitet är att vär- det på efterfrågeflexibiliteten når fram till kunden så kunden kan tjäna på att använda sin flexibilitet. Dessutom behöver marknadsaktörerna såsom aggregatorer, energitjänsteföretag, elnätsföretag och elhandlare utveckla erbjudanden där kundernas flexibilitet kan tas tillvara.

Potentialen för efterfrågeflexibilitet i Sverige är störst bland hushålls- kunder och industriföretag, se tabellen nedan. Bland hushållskunder är det framförallt de som bor i småhus med eluppvärmning som kan bidra, vilket gör potentialen högst säsongsberoende. Styrning av uppvärmning- en under ett fåtal timmar medför inte någon märkbar komfortminskning för hushållen eftersom det finns en värmetröghet i huset.

Nuvarande potential (MW) för efterfrågeflexibilitet i olika kundsegment Sverige

Hushåll

Fastigheter

Service-

Elintensiv

Övrig industri

 

 

 

verksamhet

industri

 

 

 

 

 

 

 

5 500

– vinter

200

300

1 700 (effekt-

300 (effekt-

3 000

– vår

(ventilation)

(reservaggregat)

reduktion eller

reduktion inom

1 500

 

 

övergång till

lätt industri

sommar

 

 

egen elproduk-

såsom livs-

4 500

– höst

 

 

tion inom fram-

medels- och

 

 

förallt skogsin-

verkstads-in-

2 000

– medel

 

 

 

 

dustrin)

dustri och

(uppvärmning)

 

 

 

 

 

 

300

sågverk)

(hushållsel)

Källa: Referenserna för de olika potentialuppskattningarna redovisas i bilaga 3.

Många industriföretag är mycket priskänsliga. När elpriset orsakar för höga rörliga kostnader i produktionen drar priskänsliga industriföretag

Prop. 2017/18:237

Bilaga 4

195

Prop. 2017/18:237

Bilaga 4

ner på sin elanvändning från elnätet. Detta sker ofta genom att de stänger av elkrävande produktionsprocesser under en viss tid eller att de startar upp egen elproduktion. Flera aktörer inom den elintensiva industrin är idag aktiva och budar in sin flexibilitet på elmarknaden. Däremot är hushållskundernas flexibilitet en nästintill helt outnyttjad resurs.

Ei har identifierat ett antal hinder för att efterfrågeflexibilitet i de olika kundsegmenten ska komma till stånd:

1.Kundernas intresse av efterfrågeflexibilitet är lågt

2.Kunderna känner inte till möjlig flexibilitetspotential och det finns heller ingen teknik installerad hos kunderna, framförallt hushållen, som gör det enkelt för dem att erbjuda sin flexibilitet

3.Idag finns ett begränsat utbud av smarta tjänster och avtal för kunder som vill vara flexibla. Det finns heller inget verktyg för att jämföra och utvärdera eventuella avtal och tjänster från olika aktörer om att använda sin efterfrågeflexibilitet

4.Det finns marknadsbarriärer och andra hinder för kunderna att sälja sin flexibilitet till marknader och/eller till nätägare

Ei har tagit fram en handlingsplan som syftar till att undanröja dessa hin- der. Med utgångspunkt i handlingsplanen och hindren har Ei identifierat ett antal åtgärder för att uppnå en ökad efterfrågeflexibilitet som i för- längningen ska leda till större effektivitet på elmarknaden, se tabellen nedan. Åtgärderna består av förslag till nya eller ändrade regelverk, kun- skapshöjande insatser, uppdrag till myndigheter och samarbeten mellan myndigheter och andra aktörer för att skapa långsiktiga förutsättningar och spelregler för efterfrågeflexibilitet på elmarknaden i Sverige. Åtgär- derna fokuserar framförallt på hushållskunder då de har en stor potential för efterfrågeflexibilitet som inte tas tillvara idag.

Föreslagna åtgärder för att uppnå handlingsplanen för ökad efterfrågeflexibilitet

Handlingsplan

Åtgärder

Tidplan

Öka kundernas

Kundanpassad information om

Informationskampanj

medvetenhet om

efterfrågeflexibilitet (informa-

2020–2022 när sub-

efterfrågeflexibilitet

tionskampanj och webbportal)

ventionen för styrut-

 

 

rustning startar samt

 

 

2025 när den sista

 

 

åtgärden är på plats

 

 

Webbportal på plats

 

 

senast 2025

196

Kartlägg potentialen för efterfrågeflexi- bilitet och identi- fiera hjälpmedel för att praktiskt kunna förverkliga poten- tialen

Timmätning och tillgång till

När funktionskraven

timvärden för samtliga kunder

finns på plats (senast

 

2025)

Skapa förutsättningar i tjänstehubben

När tjänstehubben finns

för frivillig inrapportering av

på plats (senast 2020)

flexibilitetspotential

 

Regeringen bör ge Boverket i uppdrag

Utreds vidare 2017–

att inkludera efterfrågeflexibilitets-

2018

potential i energideklarationen

 

Regeringen bör ge Energimyndigheten

 

i uppdrag att:

 

– informera om efterfrågeflexibilitet

Utreds vidare 2017–

inför energikartläggningen i stora

2018