Förslag till riksdagsbeslut
Exporten av förädlade metaller är betydande för svensk ekonomi. Den totala exporten av malm, stål och andra metaller uppgick till 113 miljarder under 2016, totalt nästan 10 procent av den samlade varuexporten. Den viktigaste varugruppen i detta sammanhang är alltjämt stålprodukter där svensk industri nischat sig genom att specialisera sig på så kallat högpresterande stål.
Vad gäller stål så importerar Sverige ungefär lika mycket som vi exporterar mätt i vikt, men då vi producerar och exporterar det s.k. högpresterande stålet och importerar mer av standardprodukter så är exportvärdet omkring 35 procent högre. Genom satsningar på mer högteknologiska produkter står sig Sverige därmed relativt väl i konkurrensen och kan fortsätta generera såväl skatteintäkter som arbetstillfällen. För att även fortsatt vara konkurrenskraftiga gäller dock att ligga i framkant vad gäller såväl utbildning, forskning och marknadsföring som innovation, och mycket av detta måste ske i symbios mellan det offentliga och industrin.
De mineralrelaterade näringarna är centrala för Sveriges välstånd. Därför blir det ibland svårsmält när vissa, om än indirekt, vill grusa förutsättningarna för en stark svensk basindustri genom t.ex. en verklighetsfrånvänd energipolitik, felprioriteringar inom infrastrukturen, skattepålagor och andra administrativa hinder. Vi i Sverigedemokraterna ser dock utvecklingspotential i den svenska stålindustrin varpå vi vill förenkla snarare än försvåra för denna industriella gren.
Svensk basindustri i allmänhet och stålindustrin i synnerhet är starkt beroende av säker tillgång på el. Därför är det ett stort orosmoment för stålföretagen när man ser hur svensk politik riktas in på att byta ut det som fungerat i decennier mot kostnadsdrivande och opålitlig väderberoende elproduktion. Svensk stålindustris produkter går nära uteslutande på export och är därmed starkt beroende av goda villkor relativt konkurrerande företag på världsmarknaden.
Sverigedemokraterna har i olika sammanhang presenterat vår verklighetsförankrade och välfärdsinriktade energipolitik som bygger vidare på den energimix med huvudsakligen vatten- och kärnkraft som tjänat oss så väl medan vi kraftigt motsätter oss subventioner och skattelättnader till t.ex. väderberoende energislag som snedvrider energimarknaden och grusar möjligheterna till ett robust energisystem. Vad gäller stålindustrins villkor så kan vi inte nog betona vikten av en sund och genomtänkt energipolitik. Vi måste komma bort från att orealistiskt drömmande får sätta agendan. På sikt är detta ett påtagligt hot gentemot Sveriges tunga industri, vilket vi vill ge regeringen tillkänna.
Stopp i varutransporten, t.ex. stopp i tågtrafiken, kan bli mycket kostsamt för företag som förlitar sig på järnvägen. Stålindustrin är en bransch där mycket gods går på järnväg och därför är man mycket beroende av att underhållet i tågnäten är erforderligt, vilket varit eftersatt under många decennier. Vidare behöver man bygga bort flaskhalsar i systemet för att underlätta godstransporter. Ett större fokus behöver därför riktas mot industrins villkor i infrastrukturplaneringen och detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Stålindustrin i Sverige är högteknologisk varför det är av yttersta vikt att utbildningsväsendet gör sitt för att förse industrin med rätt kompetens. Vi menar att det bedrivs allt för svaga utbildningsinsatser för industrin inom ämnen som t.ex. metallurgi. Vi menar därför att regeringen bör ta initiativ till att stärka utbildningsinsatserna kopplat till stålindustrins kompetensbehov.
Sverigedemokraterna vill också göra en extra satsning på metallurgiforskning. Genom att skjuta till riktade forskningsmedel stärker vi denna viktiga basnäring. Målet ska vara en världsledande position inom fältet och detta vill vi därför att riksdagen ska tillkännage för regeringen.
|
Josef Fransson (SD) |
|
|
Mattias Bäckström Johansson (SD) |
Johan Nissinen (SD) |