Förslag till riksdagsbeslut
Allemansrätten är unik för Sverige och något vi bör värna. Det är en fantastisk möjlighet som vi ska vara rädda om och som också lockar utländska turister till den svenska landsbygden. I Sverige kan vi vandra i skog och mark, plocka bär och svamp eller övernatta någon enstaka natt ute i naturen – utan tillstånd från markägaren ifråga. Men det förutsätter att man respekterar att det är en tillfällig vistelse och att man inte lämnar efter sig skador, vilket alltför ofta sker.
Dessvärre har frågan om allemansrätten aktualiserats på senare år av mer negativa anledningar, nämligen genom att privatpersoner eller näringsidkare nyttjar andra människors mark för kommersiell verksamhet, utan tillstånd från markägaren. Den tidigare ordningen, som gjorde det svårt och kostsamt för markägare att få myndigheterna att agera mot olagliga bosättningar, har ersatts med skärpta regler, vilket är välkommet. Men fortfarande kan en markägare inte göra mycket om oseriösa företag bussar in människor på hans eller hennes mark för att plocka bär i stor skala eller få ersättning för de skador som detta sedan medför på marken. Här måste förändringar till.
Det måste finnas en rimlig balans mellan allemansrätten och markägarnas intressen, annars riskerar vi att allemansrätten på sikt försvinner på grund av att ett fåtal olagligen utnyttjar den. Det vore önskvärt med en översyn vad gäller möjlighet till eventuell ersättning vid uppkomna skador i naturen samt eftersträvansvärt med en begränsning av kommersiell verksamhet utan avtal med markägaren.
|
Lars-Arne Staxäng (M) |
|