Sverige borde välja ett nordiskt spår i sin utrikes- och säkerhetspolitik; medlemskapet i EU har varit och är fortsatt ofördelaktigt för oss. Sverige har drabbats av ett handelsunderskott gentemot EU-medlemsländerna[1]; tidigare hade vi ett handelsöverskott. Inom EU byggs det upp strukturer som för EU allt närmare en fullständig federation.
Svenska folket bör genom folkomröstning få möjlighet att välja mellan att ställa om sin utrikes- och säkerhetspolitik mot ett nordiskt vägval eller kvarstanna i EU. Sverige bör arbeta aktivt för att de nordiska länderna förs samman mot ett mellanstatligt samarbete vars samarbetsområden bör vara utrikes-, säkerhets-, försvars- och handelspolitik. Detta ska vara oavhängigt av EU och Nato; samarbeten med andra internationella organisationer ska enbart syfta till att stärka de nordiska folkens position regionalt. Norden är världens elfte största ekonomi; skulle vi ingå ett starkt mellanstatligt samarbete med fokus på ovanstående områden hade vi blivit en regional stormakt och därmed tillsammans kunna hävda vårt oberoende gentemot övriga världen. Nordens länder är närstående politiskt, kulturellt, socialt och ekonomiskt.
Sverige bör inom ramen för Nordiska ministerrådet verka för att den nordiska linjen bör vara att Storbritannien ska behandlas med respekt under brexit-förhandlingarna och att de ekonomiska kraven på Storbritannien ska sättas till ett minimum. Sverige bör verka för att de nordiska länderna talar med en röst för att förmå EU att inta en tillmötesgående position i stället för nuvarande som måste betecknas som aggressiv.
Sverige bör verka för att samtliga nordiska länder på sikt ska ingå ett nordiskt försvarsförbund; från svensk sida bör kravet vara att man inte har några långtgående försvarsförpliktelser gentemot annat icke-nordiskt land. Sverige och Finland kan gå i bräschen för ett nordiskt försvarsförbund och redan i närtid ratificera ett sådant; övriga nordiska länder ska kunna ansluta sig förutsatt att de lämnat Nato först. Vidare bör det finnas ett ekonomiskt krav för att delta i ett nordiskt försvarsförbund; Natos mål om 2 procent av bnp är otillräckligt – i stället bör kravet sättas till 2,5 procent av bnp med hänsyn till våra länders storlek och omfattande områden som måste kunna försvaras. Slutligen bör även ett krav om att inget land får minska sin förmågebredd till förmån för att inom försvarsförbundet dela upp förmågeutveckling/-ansvar.
Fram till dess att Danmark, Norge och Island lämnat Nato ska samarbetet inom Nordefco fördjupas så pass mycket att klivet in i ett fullständigt nordiskt försvarsförbund ska vara så litet som möjligt. Antalet samnordiska övningar bör utökas, olika typer av materielsamarbeten, planering för att kunna säkerställa respektive lands försörjning av råvaror i tider av kris/krig och samnordiska stabsfunktioner bör utformas samt fördjupas.
|
Jeff Ahl (SD) |
Olle Felten (SD) |
[1] http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__HA__HA0202/HA0202TjLandKv/
table/tableViewLayout1/?rxid=f45f90b6-7345-4877-ba25-9b43e6c6e299 och http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__HA__HA0201__HA0201A/OImpExpLandTotAr/table/tableViewLayout1/?rxid=f45f90b6-7345-4877-ba25-9b43e6c6e299