Sverigedemokraterna välkomnar regeringens förslag att införa karens och ämnesrestriktion men menar att det nu aktuella förslaget kan förbättras på följande punkter.
Som Transparency International Sverige anför bör regelverket även omfatta myndighetschefer och andra offentliganställda vars övergång kan orsaka intressekonflikter, otillbörliga fördelar för någon enskild, ekonomiska skador för staten eller för övrigt påverka det allmännas förtroende för staten. Som exempel kan nämnas att det vore djupt olämpligt om t.ex. riksbankschefen gick över till någon av storbankerna. Samtidigt är det viktigt att påtala att denna reglering inte får utgöra ett yrkesförbud genom att omöjliggöra eller kraftigt försvåra för myndighetschefer att övergå till en anställning i det privata näringslivet. Varje fall ska betraktas enskilt, och nämndens bedömning bör således göras utifrån detta.
Regeringen anför i propositionen att inga sanktioner behövs för att säkerställa efterlevnaden av regleringen. Regeringen hänvisar härvidlag till den praxis som numera anses gälla hos konstitutionsutskottet, KU, där statsråden försäkrar att de kommer att infinna sig till ett KU-förhör. Sverigedemokraterna motsatte sig denna slentrianmässiga lösning i riksdagen och menar att det kommande prövningsorganets beslut även bör kombineras med en sanktion, t.ex. ett vite. Det är principiellt olämpligt att instifta lagar och regler om det inte medför några rättssäkra konsekvenser att bryta mot desamma. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med en komplettering av förslaget i denna del.
Slutligen bör det tydligt framgå av den nya lagen att med karens och ämnesrestriktion avses även arbetsmarknadens parter. Intressekonflikten mellan att vara statsråd och att sedan anta en högt uppsatt post i t.ex. ett fackförbund är djupt ämnad att skada allmänhetens förtroende för staten. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett förtydligande i denna del.
Enligt propositionen ska nämnden tillsättas av riksdagen och bestå av fem ledamöter. Nämnden ska ledas av en domare eller en f.d. domare. Därutöver ska nämnden bestå av ytterligare minst en person med domarbakgrund, som ska vara ersättare för den ordinarie ordföranden, minst en person som ska ha varit statsråd och minst en person som ska ha varit statssekreterare.
Då nämnden de facto tillsätts av riksdagen är det oundvikligt att det trots dessa kriterier föreligger en politisk koppling. Sverigedemokraterna menar dock att nämnden bör ha stöd av personer med god juridisk kunskap, exempelvis domare eller f.d. domare. Utöver detta bör partierna äga frihet att nominera de som de finner lämpliga att ingå i nämnden.
Vidare anförs i propositionen att nämndens ledamöter ska uppbära ett årsarvode för uppdraget. Det är rimligt att anta att nämndens arbetsbelastning blir mycket varierande. Det kan exempelvis vara betydligt fler ärenden att behandla efter ett regeringsskifte än under långa tider av stabil regeringsbildning. Således är det enligt Sverigedemokraternas mening mer lämpligt att nämndens ledamöter erhåller ett mötesarvode, snarare än årsarvode. Regeringen bör därför återkomma med ett ändrat förslag även i dessa delar.
|
Jonas Millard (SD) |
Fredrik Eriksson (SD) |