Motion till riksdagen
2017/18:3716
av Annie Lööf m.fl. (C)

Nytt ledarskap för Sverige


 

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som föreslås i motionen.
  2. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statens budget 2018–2020 enligt förslaget i tabell 71 i kapitel 18 i motionen.
  3. Riksdagen godkänner beräkningen av inkomsterna i statens budget för 2018 enligt förslaget i tabell 11 i kapitel 16 i motionen och tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen ska återkomma med lagförslag i överensstämmelse med denna beräkning.
  4. Riksdagen godkänner den preliminära beräkningen av inkomster i statens budget för 2019 och 2020 enligt förslaget i tabell 12 i kapitel 16 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete.
  5. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter på utgiftsområden och övriga utgifter för 2018 enligt förslaget i tabell 15 i kapitel 17 i motionen.
  6. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2019 och 2020 enligt förslaget i tabell 16 i kapitel 17 i motionen som riktlinje för regeringens budgetarbete.

Motivering

Innehållsförteckning

Förslag till riksdagsbeslut

Motivering

1. Sammanfattning

2. Reformer och finansiering

3. Alliansens bedömning av svensk ekonomi

3.1 Starkare internationell återhämtning

3.2 Utanförskapet biter sig fast i Sverige trots högkonjunktur

3.3 Stark konjunktur men villkoren för långsiktig tillväxt utmanas

4. Alliansens syn på regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken

4.1 Risker för svensk ekonomi och statsfinanser

4.2 Ekonomisk politik som minskar sysselsättning och arbetsutbud

4.3 Politik som slår mot svensk tillväxt och jobb

5. Alliansens riktlinjer för den ekonomiska politiken

5.1 Stora reformbehov i svensk ekonomi

5.2 Centrala reformområden för Alliansen

5.3 Ansvar för svensk ekonomi och hållbara offentliga finanser

5.4 Fler i arbete genom stärkta drivkrafter och sänkta trösklar in på arbetsmarknaden

5.5 Goda förutsättningar för fler och växande företag

5.6 En hållbar utveckling för framtiden

5.7 Stärk tryggheten

5.8 En trygg och tillgänglig välfärd

5.9 Migrationen till Sverige kräver nya reformer

6. Centerpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken

7. Jobb och företagande

7.1 Klyvningen av svensk arbetsmarknad

7.2 Reformer för att fler ska komma in på arbetsmarknaden

7.3 Avveckla Arbetsförmedlingen – inför arbetsförmedlarpeng

7.4 Färre och enklare subventionerade anställningar

7.5 En trygg och flexibel arbetsrätt

7.6 Ökat jobbfokus i trygghetssystemen

7.7 Reformer för fler företag

7.8 Lägre skatter ger ökat självbestämmande och en starkare ekonomi

8. Miljö och klimat

8.1 Klimat

8.2 Energi

8.3 En giftfri vardag

8.4 Levande hav och vatten

9. Tillväxt och utveckling i hela landet

9.1 Infrastruktur för hela Sverige

9.2 Världens modernaste landsbygd

9.3 Gröna städer

10. Trygghet i hela landet

10.1 Polis

10.2 Rättsväsende och rättsstat

10.3 Brottsoffret i centrum

10.4 Brottsförebyggande och vardagsbrott

10.5 Bekämpa inhemsk och utländsk terrorism

10.6 Brott och straff

11. Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik

11.1 Svensk försvarsförmåga

11.2 En solidarisk försvars- och säkerhetspolitik

11.3 En ansvarsfull biståndspolitik

12. Migration och integration

12.1 En ansvarsfull migrationspolitik

12.2 Integration för jobb och utbildning

12.3 Effektivare mottagande

12.4 Ensamkommande

13. Välfärd

13.1 Vård och omsorg

13.2 Utbildning

13.3 En trygg ålderdom

13.4 Färre sjukskrivningar och fler i arbete

13.5 Lokal makt över välfärden

14. En bättre bostadsmarknad

14.1 Ökat byggande

14.2 Bättre utnyttjande av det befintliga beståndet

14.3 Säkrad finansiell stabilitet

15. Kulturpolitik

16. Inkomster

16.1 Övriga inkomstförändringar

16.2 Inkomstförändringar i Centerpartiets budgetmotion

17. Utgifter

17.1 Utgiftsområde 1: Rikets styrelse

17.2 Utgiftsområde 2: Samhällsekonomi och finansförvaltning

17.3 Utgiftsområde 3: Skatt, tull och exekution

17.4 Utgiftsområde 4: Rättsväsendet

17.5 Utgiftsområde 5: Internationell samverkan

17.6 Utgiftsområde 6: Försvar och samhällets krisberedskap

17.7 Utgiftsområde 7: Internationellt bistånd

17.8 Utgiftsområde 8: Migration

17.9 Utgiftsområde 9: Hälsovård, sjukvård och social omsorg

17.10 Utgiftsområde 10: Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

17.11 Utgiftsområde 11: Ekonomisk trygghet vid ålderdom

17.12 Utgiftsområde 12: Ekonomisk trygghet för familjer och barn

17.13 Utgiftsområde 13: Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering

17.14 Utgiftsområde 14: Arbetsmarknad och arbetsliv

17.15 Utgiftsområde 15: Studiestöd

17.16 Utgiftsområde 16: Utbildning och universitetsforskning

17.17 Utgiftsområde 17: Kultur, medier, trossamfund och fritid

17.18 Utgiftsområde 18: Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande samt konsumentpolitik

17.19 Utgiftsområde 19: Regional tillväxt

17.20 Utgiftsområde 20: Allmän miljö- och naturvård

17.21 Utgiftsområde 21: Energi

17.22 Utgiftsområde 22: Kommunikationer

17.23 Utgiftsområde 23: Areella näringar, landsbygd och livsmedel

17.24 Utgiftsområde 24: Näringsliv

17.25 Utgiftsområde 25: Allmänna bidrag till kommuner

17.26 Utgiftsområde 26: Statsskuldsräntor m.m.

17.27 Utgiftsområde 27: Avgiften till Europeiska unionen

18. Den offentliga sektorns finanser

19. Referenser

1. Sammanfattning

Mitt i en stark, internationellt driven, högkonjunktur växer problemen i svensk ekonomi. Tudelningen ökar på den svenska arbetsmarknaden, där utsatta grupper utgör en allt större del av de arbetslösa. Det finns samtidigt en klyvning mellan de orter som vunnit på strukturomvandlingen och följt med i den globala uppgången, och de som ställts utanför. Regeringen bedriver i det läget en oansvarig löftespolitik som minskar det strukturella sparandet och förstärker obalanserna och riskerna för en överhettning, i stället för att använda de goda tiderna för att skapa en hållbar grund för långsiktig tillväxt.

 

Sparsamhet i högkonjunktur. Till skillnad från regeringen vill Centerpartiet vara sparsamma när konjunkturen är god, både för att ha resurser att mota nästa kris och för att inte förstärka riskerna för en överhettning som kan leda till en ny kris. Vi sparar 10 miljarder kronor mer än regeringen år 2018 och totalt 30 miljarder mer 2018-2020.

 

Strukturreformer av arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och skattesystemet för att bryta klyvningen. Det är nu dags att få människor som står utanför, inte minst många nyanlända, att gå från bidrag och in i arbete. För detta krävs ansvarsfulla strukturreformer som öppnar upp arbetsmarknaden och bostadsmarknaden samt förbättrar skattesystemet.

 

De måste vara möjligt att börja på arbetsmarknaden till en något lägre lön och lära på jobbet, skattekilarna för att anställa måste sänkas och den ineffektiva Arbetsförmedlingen göras om i grunden och arbetsmarknadsåtgärderna bantas och fokuseras. Centerpartiet vill öppna upp bostadsmarknaden med enklare regler för att bygga och en mindre reglerad hyresmarknad. I grunden vill vi anpassa skatter och regler efter de små och växande företag som står för huvuddelen av dagens jobbtillväxt.

 

Skattesystemet bör också reformeras, med högre skatter på miljöfarliga utsläpp och lägre skatter på arbete och företagande. I denna budget föreslås också en bred skattesänkning för alla som arbetar och sänkt skatt på pensioner, i synnerhet för de med lägst inkomst.

 

Den regionala klyvningen måste brytas, dels med förbättringar för småföretag, dels förstärkt infrastruktur. Centerpartiet vill kraftigt förstärka det eftersatta underhållet av järnvägen och påskynda bredbands-utbyggnaden.

 

Förstärkt trygghet. Sverige klyvs också av en bristande trygghet och tillit till välfärden, polisen och försvaret. Vi vill stärka välfärden genom en kraftig ökning av de generella medlen till kommuner och landsting så att de själva får redskapen att klara sina utmaningar, såsom integration och en åldrande befolkning. Det krävs också särskilda incitament för att minska köerna och öka tillgängligheten i vården, inte minst för de unga som lider av psykisk ohälsa. Samtidigt vill vi förstärka polisen och rättsväsendet, i synnerhet för att stävja organiserad brottslighet, extremism och våld mot kvinnor. Försvarsförmågan måste stärkas i ett försämrat säkerhetsläge.

 

Grön tillväxt. Slutligen måste Sverige fortsätta att lysa som miljöföredöme, inte minst i klimatfrågan, genom att förena ökad tillväxt med minskande utsläpp, en utveckling som tyvärr avstannat under senare år. Transporterna, vars utsläpp inte minskat tillräckligt snabbt, behöver skynda på omställningen genom en Grön Bilbonus för personbilarna, premier för transporter som minskar utsläppen och krav på biobränsleinblandning i såväl flyg som tunga transporter. Vi vill också stärka lokala och internationella insatser för att rädda hav och vattendrag undan övergödning och nedsmutsning och trygga rent dricksvatten.

 

På detta sätt är vi sparsamma med de medel högkonjunkturen ger, och prioriterar våra satsningar till just de reformer som stärker tillväxten, öppnar upp för fler jobb, ökar tryggheten och snabbar på miljöomställningen. För det behövs ett nytt ledarskap för Sverige.

 


2. Reformer och finansiering

Reformer

2018

2019

2020

Kommentar

Jobb

 

 

 

 

Ingångsavdrag

11 732

11 564

11 333

RUT 2017:1115, egna beräkningar

Sommarjobbsavdrag

345

660

660

RUT 2017:710, egna beräkningar

Inträdesjobb

554

1 108

1 663

Egna beräkningar

Utbyggt RUT-avdrag

730

730

730

Egna beräkningar

Sänkt skatt för låg- och medelinkomsttagare

8 400

8 700

8 900

RUT 2017:1358

Sänkt skatt för äldre

200

0

0

RUT 2017:1244 , egna beräkningar

Ingen arbetsgivaravgift för den första anställda

1 100

1 800

1 800

RUT 2017:1114

Ingångsföretag

600

600

600

Egna beräkningar

Reformerade personaloptioner

700

700

700

RUT 2017:1294

Utökat investeraravdrag

50

50

50

Skatteverket (2016a), egna beräkningar

Förstärkt jobbskatteavdrag för 64-åringar

200

200

200

RUT 2017:670

Sänkt arbetsgivaravgift för äldre som arbetar

550

930

870

RUT 2017:681, egna beräkningar

Avvisning av regeringens sänkta skiktgränser för statlig inkomstskatt

2 930

2 930

2 930

Prop. 2015/16:1, Prop. 2016/17:1

Avskaffad avtrappning av jobbskatteavdraget

3 100

3 400

3 500

RUT 2017:660

Inför arbetsförmedlarpeng

 

4 250

8 500

Egna beräkningar. Se Lägg ned Arbetsförmedlingen under finansiering.

Förbättrade regler för generationsväxling av företag

170

170

170

SOU 2016:75, egna beräkningar

Ökad jobbstimulans i det ekonomiska biståndet

300

300

300

RUT 2017:886

Fler platser på yrkeshögskolan*

502

497

972

RUT 2017: , egna beräkningar

Förbättrade möjligheter för äldre att studera

100

100

100

Egna beräkningar

Satsning på kvinnors företagande

30

30

30

Egna beräkningar

Nej till höjd skatt på sparande

790

790

790

Prop. 2017/18:1

Nej till flygskatt

945

1 287

1 307

Prop. 2017/18:1

Miljö och klimat

 

 

 

 

Blå miljard

450

450

400

Egna beräkningar

Utökad infrastruktur för förnybara bränslen och elektrifiering

250

250

350

Egna beräkningar

Miljöpremie för lastbilar

150

300

450

Egna beräkningar

Klimatbonus för åkerier som tankar förnybart

120

230

230

RUT 2017:1515, egna beräkningar

Satsning på biogas (metangasreducering)

20

20

20

Egna beräkningar

Åtgärder för den biobaserade ekonomin

150

150

150

Egna beräkningar

Nedsatt förmånsvärde för miljöbilar

63

63

63

RUT 2016:559, egna beräkningar

Nej till skatt på förnybart

5

5

5

Egna beräkningar

Ökat stöd till energilagring*

50

100

2000

Egna beräkningar

Kretslopppremie för biogas

90

90

90

Egna beräkningar

Sänkt energiskatt för elbussar och elbåtar

30

30

30

Egna beräkningar

Avskaffad fastighetsskatt för vindkraftverk

34

34

34

Skatteverket (2016b), egna beräkningar

Förstärkt arbete mot farliga kemikalier

50

50

70

Egna beräkningar

Snabbare miljöprövningar

50

50

50

Egna beräkningar

Landsbygd och infrastruktur

 

 

 

 

Bredbandsutbyggnad i hela landet

250

250

250

Egna beräkningar

Ökat underhåll av järnvägen, särskilt regionala banor

1 000

1 500

1 500

Egna beräkningar

Ökat underhåll av enskilda vägar

100

100

100

Egna beräkningar

Slopad arbetsgivaravigft för mjölkbönder

100

100

100

RUT 2017:895

Höjd återbetalning av dieselskatt

190

290

290

RUT 2017:854

Drivmedelbonus för förnybart i lantbruket

50

80

120

Egna beräkningar

Utökning av programmet för miljövänliga bränslen i jordbruket

25

25

25

Egna beräkningar

Införande av viltmyndighet

30

30

30

Egna beräkningar

Ingen skatt på kommersiella lokaler på landsbygden

100

100

100

Egna beräkningar

Skriv av studielån på landsbygden

25

50

75

Egna beräkningar

Migration och integration

 

 

 

 

Obligatorisk och tidigarelagd samhällsorientering

190

170

170

Egna beräkningar

Validering och kompletting

25

25

25

Egna beräkningar

Skattereduktion för gåvor

250

250

250

Prop. 2015/16:1

Satsning på civilsamhället

160

160

160

Egna beräkningar

Etableringsersättning görs om till lån och jobbstimulans återinförs

62

45

36

Egna beräkningar

Unga nyanländas hälsa

200

200

200

Egna beräkningar

Satsning språk- och introduktionsprogrammen

500

500

500

Egna beräkningar

Kommunalisera etableringsuppdraget

0

960

1 558

Egna beräkningar

Trygghet i hela landet

 

 

 

 

Fler polisanställda*

1 680

1 980

2 480

Egna beräkningar

Höjda polislöner

700

700

700

Egna beräkningar

Förstärkt arbete mot terror

200

200

200

Egna beräkningar

Ökade resurser till Nationellt Forensiskt Centrum

50

100

150

Egna beräkningar

Utökat program för vittnesskydd

50

50

50

Egna beräkningar

Fler åklagare*

58

76

59

Egna beräkningar

Inrätta polisreserv

50

50

50

Egna beräkningar

Förstärkt utredningsverksamhet, särskilt avseende vardagsbrottslighet

120

120

120

Egna beräkningar

Insatser mot sexuellt ofredande på offentlig plats

10

10

10

Egna beräkningar

Utbildning för att motverka hederskultur

10

10

10

Egna beräkningar

Lokalt brottsförebyggande arbete

25

25

25

Egna beräkningar

Trygghetsskapande stadsplanering

70

70

70

Egna beräkningar

Försvar och säkerhet

 

 

 

 

Stärkt försvarsförmåga

 

1100

1100

Egna beräkningar

Välfärd

 

 

 

 

Ökade generella statsbidrag

7000

8000

10000

Egna beräkningar

Tillgänglighetsmiljard

1000

1000

1000

Egna beräkningar

Bättre tillgänglighet i barn- och ungdomspsykiatrin

300

300

300

Egna beräkningar

Höjd garantipension

200

200

300

RUT 2017:1250

Bygg ut karriärlärartjänsterna

212

352

540

Egna beräkningar

Teach for Sweden

60

60

60

Egna beräkningar

Återinförd jämställdhetsbonus

363

380

380

Prop. 2016/17:1

Extra timme matematik i högstadiet

249

490

490

Egna beräkningar

Nej till förmånsbeskattning av privat hälso- och sjukvård

590

1170

1170

Prop. 2017/18:1

Summa reformer

51 794

63 896

73 000

 

*Inklusive förslag i BP18

**se kapitel 16 och 17 för ytterligare detaljer

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Finansiering

2018

2019

2020

Kommentar

Utgiftsminskningar

 

 

 

 

Färre och enklare anställningsstöd

2 559

3 232

4 130

RUT 2017:1229

Ersätt extratjänster med matchningsanställningar

1 537

2 116

2 275

RUT 2017:1239, egna beräkningar

Mer jobbfokuserad a-kassa

1 300

1 500

1 600

RUT 2017:688, egna beräkningar

Tidsbegränsning av aktivitetsstödet

3 700

3 700

3 600

RUT 2017:1227, 2017:688, egna beräkningar

Avskaffa arbetsmarknadsutbildningarna

2 370

2 150

2 000

RUT 2017:436

Lägg ned Arbetsförmedlingen

0

4 726

9 183

RUT 2017:496, Arbetsförmedlingen (2017), egna beräkningar

Nej till ineffektiv näringspolitik

507

559

213

Prop. 2017/18:1, Prop. 2016/17:1, Prop. 2015/16:1

Omprioritering från ineffektiva miljöåtgärder

1 950

2 850

3 900

Prop. 2017/18:1

Omprioritering från Naturvårdsverket till Viltmyndigheten

30

30

30

Egna beräkningar

Avskaffade bostadssubventioner

4 240

4 105

5 900

Prop. 2017/18:1, egna beräkningar

Återställda nivåer i transferingssystem och avgifter

7 997

9 572

9 706

Prop. 2017/18:1, 2016/17:1, 2015/16:1

Professionsmiljard och patientmiljard

2 000

2 000

2 000

Prop. 2015/16:1, Prop. 2017/18:1

Avvisning av riktat bidrag till eftersatta områden

500

1 500

2 500

Prop. 2017/18:1

Avvisning av tidsbegränsad personalsatsning i äldreomsorgen

2 000

 

 

Prop. 2017/18:1

Omprioritering från övriga riktade kommunbidrag

6 642

8 642

10 372

Prop. 2017/18:1, 2016/17:1, 2015/16:1

Nära och kostnadseffektiva myndigheter

2 080

2 708

3 308

RUT 2017:1377, 2017:1381, Prop. 2017/18:1, egna beräkningar

Omprioritering på infrastrukturområdet, bl.a. uppskjutet införande av ERTMS

2 116

1 391

1 520

RUT 2017:1234, egna beräkningar

Avskaffa automatisk aktivitetsersättning vid förlängd skolgång

283

414

453

SOU 2013:52, egna beräkningar

Avskaffa åldersavskrivning av studielån

426

437

452

Utbildningsdepartementet (2014), CSN (2017), egna beräkningar

Karensdag efter dag 14 i sjukförsäkringen

200

200

200

RUT 2017:675

Återinförd bortre tidsgräns i sjukförsäkringen

500

500

500

RUT 2017:674

Borttaget undantag för flyktingar inom garantipension och sjukersättning

390

400

410

RUT 2017:683, 2017:673

Kommunalisering av etableringsuppdraget

0

960

1 558

Egna beräkningar

Inkomstökningar

 

 

 

 

Skatt på fossil gas

170

150

140

RUT 2017:677

Omvandla kväveoxidavgiften till skatt

214

403

403

Naturvårdsverket (2017b, 2014) och egna beräkningar

Avskaffad nedsättning av miljöskatter i gruvnäringen

300

300

300

RUT 2017:667

Höjt förmånsvärde för icke-miljöbilar

1 600

1 600

1 500

RUT 2017:705

Kemikalieskatt på kläder och skor

220

220

220

Kemikalieinspektionen (2013)

Sopförbränningsskatt

641

653

664

SCB (2017k) och egna beräkningar

Förlängd fordonsskatt

13

26

39

RUT 2017:435, egna beräkningar

Ökad miljöstyrning i fordonsskatten

2 000

2 000

2 000

RUT 2017:1217

Skatt på plastbärkassar

600

600

600

RUT 2016:1334, egna beräkningar

Nej till skattereduktion för fackföreningsavgift

1 340

2 670

2 670

Prop. 2017/18:1

Höjda förseningsavgifter enligt skatteförfarandelagen

50

50

50

Egna beräkningar

Höjda skatte- och tulltillägg

340

340

340

RUT 2017:676

Avskaffat avdrag för övriga utgifter

800

800

800

RUT 2017:671

Övrigt

 

 

 

 

Övriga avvisade regeringsförslag från BP16, BP17 och BP18, netto**

10 191

10 401

7 972

Prop. 2017/18:1

Summa finansiering

61 806

73 905

83 509

 

Effekt på finansiellt sparande (mnkr)

10 012

10 009

10 509

 

*Inklusive förslag i BP18

**se kapitel 16 och 17 för ytterligare detaljer


3. Alliansens bedömning av svensk ekonomi

Svensk ekonomi går bra. Efter en ovanligt lång och djup nedgång råder det nu högkonjunktur. Som i varje högkonjunktur blir jobben fler och skatteintäkterna större. Samtidigt kan inte högkonjunkturen dölja att Sverige står inför en period med stora reformbehov. Trots den höga tillväxten präglas svensk ekonomi av flera långsiktiga problem och obalanser. Arbetsmarknaden kännetecknas av en stor och ökande tudelning, där en allt större andel arbetslösa står allt längre från arbetsmarknaden. När många nyanlända nu etablerar sig i Sverige riskerar tudelningen att förstärkas. Trots högt tryck i ekonomin och en påtaglig arbetskraftsbrist är arbetslösheten därför fortsatt hög i många grupper och sysselsättningsgraden förväntas som helhet vända ned redan om ett par år. Det är tydligt att konjunkturuppgången inte kommer alla till del. Samtidigt dämpas BNP-tillväxten på grund av den ökande arbetskraftsbristen.

 

Parallellt med utvecklingen i Sverige är de ekonomisk-politiska riskerna i omvärlden betydande. Osäkerheten kring Donald Trumps politik i USA, förhandlingar om Storbritanniens utträde ur EU och utvecklingen på Koreahalvön skapar stor osäkerhet i prognoserna för den globala ekonomin. Dessutom finns frågetecken kring hur avtrappningen av de senaste årens mycket expansiva penningpolitik kommer att påverka både finansmarknaden och den reala ekonomin, samt hur länge USA:s mycket långa högkonjunktur kan hålla i sig.

 

För att Sverige ska klara utvecklingen krävs nya strukturreformer. För att konjunkturuppgången ska komma alla till del behöver arbetsutbudet öka, inträdet på arbetsmarknaden underlättas, efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft stärkas och matchningen fungera bättre. Med ökande risker för protektionism och populism krävs att Sverige genomför reformer för att säkra långsiktig tillväxt.

 

3.1 Starkare internationell återhämtning

Efter finanskrisen och den efterföljande globala lågkonjunkturen har den internationella återhämtningen präglats av en förhållandevis långsam konjunkturuppgång. Under de senaste åren har dock en expansiv penningpolitik och en mindre åtstramande finanspolitik gynnat tillväxten i OECD-länderna. 2017 ser ut att bli det första året på ett decennium då ekonomierna i samtliga OECD-länder växer.

 

Många förtroendeindikatorer har fortsatt att förstärkas och ger stöd åt bilden av en bred fortsatt återhämtning inom OECD. Den amerikanska ekonomin är i nuläget nära fullt resursutnyttjande. Euroområdet går allt bättre och förväntas fortsätta växa stabilt tack vare en fortsatt expansiv penningpolitik och starka förtroendeindikatorer, samt på grund av att de politiska riskerna har minskat. För Storbritanniens del ser konjunkturen ut att mattas av 2017 och 2018. Utträdesförhandlingarna riskerar att bli komplicerade, vilket skapar en osäkerhet som påverkar investeringsbeslut redan på kort sikt. Samtidigt som utsikterna ser goda ut i de flesta länder har den ekonomisk-politiska osäkerheten ökat. Värderingarna på världens börser blir allt högre. I kombination med politiska risker, främst när det gäller den amerikanska finanspolitiken, svåra utträdesförhandlingar ur EU för Storbritannien vid Brexit och ett fortsatt sårbart finansiellt system innebär det att riskerna för bakslag på medellång sikt inte är obetydliga.

 

I tillväxtländerna ses också en tydlig förstärkning, både för råvaruexportörer och råvaruimportörer. Kinas tillväxt har stabiliserats i linje med de kinesiska myndigheternas tillväxtmål om 6,5−7,0 procent, som en konsekvens av att ekonomin i landet ombalanseras från investeringar till konsumtion. Kina lider dock av fortsatt hög skulduppbyggnad, som ännu inte mattats av.

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Diagram 1. BNP-tillväxt i ett antal ekonomier, prognos 2017–2020. Årlig tillväxttakt i procent (ej kalenderkorrigerad). Sverige, USA, euroområdet, världen KIX-vägd

Källa: Prop. 2017/18:1

 

Trots bättre tillväxtutsikter på ett par års sikt har den långsiktiga tillväxtpotentialen i många OECD-länder försvagats betydligt av låga investeringar efter finanskrisen. Tillväxten i potentiell BNP kommer långsamt att återhämta sig under åren 2017−2021, men når i euroområdet och USA inte upp till samma takt som före finanskrisen. I många länder bidrar en långsam ökning av den arbetsföra befolkningen och en låg tillväxt i produktiviteten till att den potentiella tillväxten blir fortsatt låg.

 

För Sveriges del indikerar det oväntat starka utfallet för andra kvartalet att högkonjunkturen är starkare än vad som tidigare förutsetts. Tillväxten drivs både av en robust inhemsk konsumtion och av den ökade tillväxten i omvärlden. Den svenska exportmarknaden stärks gradvis, men till lägre nivåer än historiskt. Världsmarknadsefterfrågan på svensk export bedöms växa långsammare än sitt historiska genomsnitt under kommande år, vilket är i linje med den globala inbromsningen av handelsutvecklingen. Förklaringar till detta är en försvagning i trenden mot ökad internationell specialisering, svag internationell investeringstillväxt och en snabb ökning av icke-tariffära handelshinder. Konjunkturinstitutet förväntar sig att den svenska exportmarknaden växer med i genomsnitt 3,5 procent per år 2019−2021. Det är högre än de senaste fem årens genomsnitt på 3 procent, men en lägre ökningstakt än genomsnittet 1995−2016 som uppgår till 5,9 procent per år.

 

Diagram 2. BNP i världen och svensk exportmarknad 1990–2020 (procentuell förändring)

Källa: Konjunkturinstitutet (2017b)

 

Sammanfattningsvis har den internationella återhämtningen stärkts, men präglas fortsatt av både osäkerhet och lägre tillväxtpotential på lång sikt. För att stärka tillväxtutsikterna krävs att både avancerade ekonomier och tillväxtekonomier genomför strukturreformer som stärker produktiviteten och tillväxten på medellång sikt. Samtidigt är det viktigt att EU-länderna tillsammans med Storbritannien reducerar de ökande politiska och ekonomiska riskerna som följer av Storbritanniens utträde ur EU. För Sveriges del är det av största vikt att, givet en global trend mot svagare handelsutveckling, genomföra reformer med syfte att stärka svensk jobbtillväxt och öka svenska exportmarknadsandelar.

 

3.2 Utanförskapet biter sig fast i Sverige trots högkonjunktur

Sverige befinner sig i en ovanlig högkonjunktur. Efterfrågan i svensk ekonomi har stärkts och BNP-tillväxten bedöms uppgå till 3,1 procent 2017 och 2,5 procent 2018. Det som skiljer denna konjunkturåterhämtning från andra är att Sverige samtidigt präglas av strukturella obalanser på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. En högkonjunktur är normalt det tillfälle då de som står längst från arbetsmarknaden har en möjlighet att etablera sig. Men nu präglas i stället arbetsmarknaden av en växande tudelning där en allt större andel arbetslösa, till övervägande del bestående av utrikes födda och personer utan gymnasieutbildning, står allt längre från arbetsmarknaden. Bostadsmarknaden präglas av bostadsbrist, trots ett historiskt stort byggande, som skapar stora svårigheter att få en bostad där jobben finns. Obalanserna innebär att utanförskap, arbetslöshet och bidragsberoende biter sig fast trots att Sverige befinner sig i en högkonjunktur. Dessutom ser vi att BNP-tillväxten hålls tillbaka eftersom företag och myndigheter inte kan anställa i den omfattning de skulle behöva. Arbetskraftsbristen i den privata sektorn tangerar de nivåer som rådde precis innan finanskrisen 2008. Behovet av reformer är stort, men regeringen försitter chansen att genomföra dem trots det goda ekonomiska läget. Konjunkturinstitutets och Finanspolitiska rådets utvärderingar visar att regeringens politik saknar eller endast har en mycket marginell effekt på problemen.

 

Som beskrivs i inledningen följer utvecklingen på hela arbetsmarknaden inte med, trots de goda utsikterna för svensk tillväxt. Arbetslösheten är fortsatt hög i många grupper, jämviktsarbetslösheten har inte minskat påtagligt och sysselsättningsgraden förväntas plana ut, enligt Konjunkturinstitutets prognos. Det är tydligt att konjunkturuppgången inte kommer alla till del. Regeringens arbetslöshetsmål uppnås inte, i stället är Sverige längre ifrån det än när det sattes 2013.

 

Utvecklingen på arbetsmarknaden påverkas i hög grad av att antalet nyanlända i Sverige ökat. Mellan 2012 och 2021 förväntas 490 000 nyanlända starta sin etablering, enligt Ekonomistyrningsverkets prognos. Men att en stor grupp nyanlända på kort sikt ökar antalet som står till arbetsmarknadens förfogande behöver i sig inte vara ett problem. Om dessa personer står nära arbetsmarknaden bör de på något års sikt hitta en sysselsättning.

 

Problemet i Sverige är dock att strukturella obalanser på både arbetsmarknaden och bostadsmarknaden håller både nyanlända och andra utsatta grupper utanför arbetsmarknaden mer permanent. En stor och ökande andel av de arbetslösa utgörs av särskilt utsatta grupper: utomeuropeiskt födda, personer med högst förgymnasial utbildning, äldre och funktionsnedsatta.

 

Dessa grupper har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden på grund av höga trösklar orsakade av låg flexibilitet på arbetsmarknaden, växande kompetenskrav, skattekilar och få jobb med lägre kvalifikationskrav, samt dålig tillgång på bostäder. Ett tydligt tecken på de nuvarande obalanserna är att matchningen mellan lediga jobb och arbetslösa försämras. Allt fler arbetslösa står allt längre från arbetsmarknaden och arbetsgivarnas behov. Nettoökningen av antalet personer i utsatta grupper inskrivna hos Arbetsförmedlingen sedan finanskrisen beror till stor del på att fler utomeuropeiskt födda tillkommit. Med ett stort antal nyanlända som behöver ta sig in på arbetsmarknaden riskerar dessa strukturella obalanser att förstärkas ytterligare. Behovet av reformer är alltså akut. Enligt SCB har bara hälften av de nyanlända ett arbete efter nio år i Sverige. Endast 35 procent av gruppen utomeuropeiskt födda har en heltidsanställning, enligt Arbetsmarknadspolitiska rådet.

 

Diagram 3. Arbetslösa inskrivna hos Arbetsförmedlingen, utsatta grupper, och övriga 16–64 år. Antal och andel i procent. Prognos för 2017 och 2018

Källa: Arbetsförmedlingen (2017a)

 

Oroväckande nog förväntas flera av regeringens åtgärder förstärka problemen. Konjunkturinstitutet har bedömt att förändringar av arbetslöshetsförsäkringen, omläggningar inom arbetsmarknadspolitiken samt högre anställningskostnader för unga och äldre gör att färre står till arbetsmarknadens förfogande och minskar sysselsättningen. Regeringen har bland annat ökat regelkrånglet för nystartsjobbet och därmed försvårat inträdet för grupper med svag förankring på arbetsmarknaden. En utveckling i denna riktning, med försämringar av förutsättningarna för jobb och ekonomisk tillväxt, är fel väg för Sverige.

 

3.3 Stark konjunktur men villkoren för långsiktig tillväxt utmanas

Ett starkt BNP-utfall för det andra kvartal 2017 indikerar, tillsammans med positiva utfall för förtroendeindikatorer, att högkonjunkturen fortsätter starkare än vad som tidigare förutsagts. Tillväxten har reviderats upp till 3,1 procent för 2017 och 2,5 procent 2018. Investeringarna har ökat i Sverige sedan 2014 och har varit en viktig drivkraft för tillväxten. Bostadsinvesteringar och näringslivets övriga investeringar har ökat snabbt. Samtidigt är hushållens efterfrågan fortsatt en central del i återhämtningen. Många år av ökande disponibel inkomst, bland annat till följd av jobbskatteavdraget, samt låga räntor och en hög befolkningstillväxt leder till ökad efterfrågan hos hushållen och offentlig sektor. En alltmer robust uppgång i omvärlden bidrar också till tillväxten.

 

Under kommande år förväntas högkonjunkturen bestå, men utvecklingen dämpas. I takt med att resursutnyttjandet stiger begränsas de lediga resurserna i ekonomin och tillväxten hålls tillbaka. Arbetslösheten på 6,5 procent är under jämviktsarbetslösheten, den sjunkande arbetslösheten beror alltså på högkonjunkturen, inte på att arbetsmarknaden fungerar bättre. Både Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket bedömer i stället att jämviktsarbetslösheten kommer att öka de kommande åren.

 

Tillväxten i svensk ekonomi har drivits av flera samverkande faktorer. För det första har Sverige, tack vare Alliansregeringens strukturreformer och väl avvägda stabiliseringspolitik, i samverkan med en i huvudsak expansiv penningpolitik, klarat den utdragna lågkonjunkturen bättre än många jämförbara länder. Arbetskraftsdeltagandet har upprätthållits och ökade jämfört med högkonjunkturåren 2001 och 2007. Hushållens disponibla inkomst har också ökat betydligt, med upprätthållen inhemsk konsumtion som följd. Sveriges goda utgångsläge har därmed skapat förutsättningar för en stark och bred återhämtning. Konjunkturinstitutet nämner till exempel i sin prognos från december 2016 att Alliansregeringens ekonomiska politik fortfarande har en dämpande effekt på jämviktsarbetslösheten. För det andra har svensk penningpolitik gradvis blivit mer expansiv under de senaste åren. Denna expansiva penningpolitik, med låga eller negativa räntenivåer, gör att kronan förblir svag och att efterfrågan stärks. Den expansiva inriktningen ligger fast trots att Sverige går in i en högkonjunktur och den konjunkturella arbetslösheten minskar.

 

För det tredje har regeringen förskjutit finanspolitiken i expansiv riktning med ökade och ofinansierade utgifter. Med nuvarande högkonjunktur finns inga skäl att föra finanspolitiken i expansiv riktning. Konjunkturinstitutet bedömer att det finns utrymme för 25 miljarder kronor i ofinansierade reformer, regeringen väljer i stället att spendera 40 miljarder, det största reformutrymmet sedan det finanspolitiska ramverket etablerades. Regeringens politik är felaktig ur både ett stabiliseringspolitiskt och ett budgetpolitiskt perspektiv. Den är procyklisk och förstärker konjunktursvängningarna.  Med nuvarande prognoser kommer regeringen att minska det strukturella sparandet både 2017 och 2018 och därmed underblåsa högkonjunkturen.

 

På sikt finns flera skäl till oro för tillväxten. I många länder bidrar en långsam ökning av den arbetsföra befolkningen och en låg tillväxt av produktiviteten till att den potentiella tillväxten kommer vara låg under lång tid framöver. Också i Sverige syns tecken på denna utveckling – produktivitetstillväxten i svensk ekonomi förväntas vara fortsatt svag under kommande år, samtidigt som befolkningen åldras. Vad som är skälen till den lägre globala produktivitetstillväxten är inte fullt utrett, och olika teorier finns. Det kan vara en kvardröjande effekt av finanskrisen, eller en konsekvens av en pågående strukturomvandling från mer kapitalintensiva branscher till mindre, eller helt enkelt att innovationstempot minskat på allt mer reglerade marknader.

 

Samtidigt finns betydande ekonomisk-politiska risker framför oss, som gör den svenska ekonomin sårbar. Förhandlingarna om Storbritanniens utträde ur EU kan leda till osäkerhet och spänningar. Osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen i USA har också ökat markant efter presidentvalet. Om USA skulle införa protektionistiska åtgärder riskerar det leda till att andra länder gör detsamma, vilket i sin tur dämpar världshandeln och leder till lägre global BNP-tillväxt. Även avvecklingen av skulduppbyggnaden i den kinesiska ekonomin medför risker för världskonjunkturen.

 

Slutligen kommer styrkan i den strukturomvandling som nu sker, och Sveriges anpassningsförmåga till den, vara avgörande för utvecklingen av svensk ekonomi. Under det kommande decenniet kommer automatisering och digitalisering leda vägen för strukturomvandlingar i ekonomin. Hur väl arbetskraften och övriga resurser klarar att ställa om och anpassa sig till en sådan utveckling kommer vara avgörande, både för svenskt välstånd men också för hur vårt samhälle kan hålla ihop.

 

För att understödja tillväxten framöver bör den ekonomiska politiken användas för att vidta åtgärder som frigör ytterligare produktionsresurser i ekonomin och stimulerar produktivitetstillväxten. Därmed ökar potentiell BNP och potentiell sysselsättning, och på sikt även Sveriges välstånd. Samtidigt måste omställningskapaciteten i svensk ekonomi öka ytterligare. För att värna Sveriges välståndsutveckling krävs att de strukturella reformer som genomfördes under Alliansregeringen nu följs upp med nya åtgärder för att främja inträdet på arbetsmarknaden, investeringar och omställning.


4. Alliansens syn på regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken

Trots högkonjunkturen ser vi hur antalet och andelen arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden växer. Samtidigt väljer regeringen att föra en procyklisk finanspolitik. Med betydande obalanser på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden är behovet av reformer påtagligt.

 

Det är mot denna bakgrund anmärkningsvärt att regeringen står utan en effektiv jobbpolitik och förefaller sakna ambitioner när det gäller att presentera en samlad strategi som kan leda till en varaktig höjning av sysselsättningen. Regeringen står tomhänt och handfallen när det gäller att hantera Sveriges långsiktiga problem.

 

4.1 Risker för svensk ekonomi och statsfinanser

En stark offentlig ekonomi och en stabil makroekonomisk miljö är viktiga förutsättningar för att skapa tillväxt och välstånd. Det gör att människor och företag vågar konsumera och investera samt att banker och andra länder vågar låna ut pengar till Sverige till goda villkor. Det skapar också utrymme för viktiga satsningar på till exempel välfärd, trygghet och integration, i stället för att offentliga medel ska gå till räntor och amorteringar. I lågkonjunkturer och kriser ger starka offentliga finanser också handlingsutrymme att bedriva en kontracyklisk politik för att mildra nedgången och understödja återhämtningen.

 

Sverige har under många år haft en bred politisk samsyn kring de finanspolitiska spelregler som ska gälla för den ekonomiska politiken. Denna samsyn grundar sig i erfarenheterna från den finanskris som slog till på 1990-talet, då Sveriges ekonomi saknade motståndskraft. Det finanspolitiska ramverket med överskottsmål, utgiftstak, kommunalt balanskrav och en sammanhållen budgetprocess infördes efter krisen för att säkerställa att finanspolitiken framöver skulle vara långsiktigt hållbar. I och med 2008 års finanskris kom det finanspolitiska ramverkets effektivitet att prövas. Ramverket tjänade Sverige väl. Under krisåren ökade skuldnivåerna för jämförbara EU-länder i genomsnitt med cirka 30 procent av BNP. I Sverige var skuldnivån närmast oförändrad. Det berodde inte främst på att Sverige höll igen i krisens inledningsskede, utan på att Sverige till skillnad från de flesta andra länder gick in i krisen med betydande överskott. De höga skuldnivåerna i andra länder medför att dessa nu riskerar att ha uttömt sina möjligheter att stimulera ekonomin när nästa kris slår till, medan Sverige fortfarande står starkt.

 

Att regeringen ensidigt försökte avskaffa överskottsmålet bara sex månader efter valet och därmed äventyrade den politiska samsynen kring det finanspolitiska ramverket var därför dåligt för Sverige. Att se över ramverket kräver både djup analys och bred enighet. För att stoppa regeringens ensidiga agerande fattade riksdagen på Alliansens initiativ beslut om att en brett parlamentariskt förankrad utredning skulle föregå ett beslut om revidering av det finanspolitiska ramverket.

 

Alliansen välkomnar den överenskommelse som slutits mellan sju partier i riksdagen om ett nytt finanspolitiskt ramverk. Överenskommelsen innebär att Alliansens fått gehör för sin strama linje, med fortsatt fokus på ansvar för de offentliga finanserna och beredskap för nya kriser. Principen om överskott i de offentliga finanserna ligger fast, och kompletteras med ett nytt skuldankare, en tydligare och mer transparent budgetprocess samt en förstärkt uppföljning.[1] Med det nya finanspolitiska ramverket säkerställs dels att sparandet över en konjunkturcykel är positivt, dels att den totala skuldnivån är så pass låg att tillräckliga marginaler finns för att understödja ekonomin när nästa kris slår till. På så sätt säkras hållbara offentliga finanser på både kort och lång sikt.

 

Att de offentliga finanserna stärks i goda tider är den bärande principen för både det nya och det gamla överskottsmålet, för att skapa säkerhetsmarginaler inför framtida kriser. Det är därför uppseendeväckande att regeringen i stället för att stärka sparandet genomför ofinansierade reformer både i budgetpropositionen för 2017 och 2018.

 

Diagram 4. Effekt på finansiellt sparande i offentlig sektor av reformerna i budgetpropositionen för 2017, vårändringsbudgeten 2017 och budgetpropositionen för 2018. Miljarder kronor

Källa: Prop. 2016/17:1, Prop. 2016/17:100, Prop. 2017/18:1

 

Det finns betydande frågetecken om hållbarheten i regeringens budget. I konjunkturuppgången har skatteintäkterna blivit mycket större än förutsett, vilket har stärkt de offentliga finanserna. Detta är ett inte ovanligt mönster. När konjunkturen vänder ned är risken stor att storleken på skatteintäkterna överraskar på nedsidan i stället. Då kommer de kraftigt ökade utgifter regeringen vill genomföra att ha varit mer än vad de offentliga finanserna tål och kraftiga åtstramningar i ett sämre konjunkturläge kan bli nödvändigt. Sammanfattningsvis visar regeringens hantering av finans- och budgetpolitiken på stora brister som riskerar att långsiktigt försvaga Sverige. Högkonjunkturen används inte för att motverka tudelningen på arbetsmarknaden. Dessutom försvagas Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar. Vidare riskerar stimulanspolitiken att leda till överhettning, med farligt höga huspriser och ohållbar skuldsättning. Slutligen riskerar regeringens expansiva finanspolitik att försvaga offentliga finanser om de ökade skatteintäkterna visar sig vara tillfälliga snarare än permanenta.

 

4.2 Ekonomisk politik som minskar sysselsättning och arbetsutbud

Trots att Sverige befinner sig i en högkonjunktur växer antalet och andelen arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden. Den bästa chansen för dessa grupper att komma in på arbetsmarknaden är just nu, under högkonjunkturen. När tillväxten vänder nedåt kommer deras jobbchanser att försämras kraftigt. Behovet av reformer är därför påtagligt. Oroväckande nog bedömer både Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet att regeringens åtgärder inte har mer än en ytterst marginell effekt på sysselsättningen.

 

Strukturella problem på den svenska arbetsmarknaden gör att grupper som står långt från arbetsmarknaden, bland annat äldre, utomeuropeiskt födda, personer utan gymnasieutbildning och personer med en funktionsnedsättning, fortsatt har stora svårigheter att få ett jobb. Gruppen utgör en växande andel av de arbetslösa och förväntas 2017 uppgå till tre fjärdedelar av de inskrivna hos Arbetsförmedlingen. När gruppen arbetslösas sammansättning skiftar ser vi arbetskraftsbrist och hög arbetslöshet, samtidigt. Det bromsar både jobbtillväxten och BNP-tillväxten. Därtill kräver välfärdens långsiktiga finansiering en förlängning av arbetslivet för fler genom både tidigare inträde på, och senare utträde från, arbetsmarknaden. Viktiga strukturella reformer krävs för att få till stånd en positiv utveckling.

 

I skenet av de utmaningar som finns på arbetsmarknaden och det behov av åtgärder som därmed föreligger är regeringens politiska prioriteringar felaktiga. Regeringens politik riskerar i flera avseenden att förstärka problemen. I ett läge då fler reformer behövs för att stärka sysselsättningen och minska utanförskapet går regeringen åt motsatt håll och försvårar och fördyrar jobbskapande. Regeringen har under mandatperioden höjt skatter på jobb och företagande med 35 miljarder kronor. Det gäller bland annat minskade möjligheter till RUT-avdrag, höjda inkomstskatter för 1,4 miljoner svenskar, och höjda socialavgifter för unga och äldre. De satsningar regeringen gör på näringspolitik är försumbara jämfört med de höjda skatterna.

 

Regeringen försvårar för företagande och jobbskapande genom att öka kostnaderna för att anställa. Under regeringens två första år har en särskild löneskatt för dem som är över 65 år och jobbar införts och arbetsgivaravgiften för unga har tredubblats. De höjda kostnaderna för att anställa försvårar både inträdet på, och tidigarelägger utträdet från, arbetsmarknaden. Det är särskilt problematiskt i ljuset av det stora samhällsekonomiska behov som finns av att förlänga yrkeslivet. Utöver att höja direkta anställningskostnader har regeringen också valt att försämra de ekonomiska förutsättningarna för ROT- och RUT-tjänster. Detta görs trots att finansministern beskriver RUT-reformen som en kostnadseffektiv åtgärd för att skapa jobb till de grupper som har en relativt svagare anknytning till arbetsmarknaden. Effekterna av detta skyms av den starka högkonjunkturen, men effekterna på några års sikt är allvarliga. Sammantaget kommer regeringens åtgärder att försämra förutsättningarna för de arbetsgivare som anställer och vill anställa de grupper som har svårast att komma in på arbetsmarknaden.

 

Vad gäller de förslag som utgör grunden i regeringens jobbpolitik, arbetsmarknads-politiska åtgärder och utbildningssatsningar, finns flera invändningar. Särskilt allvarligt är att dessa åtgärder riskerar att få en begränsad effekt på de grupper som bör prioriteras mest. Det gäller de mest utsatta grupperna som står längst ifrån arbetsmarknaden och som för närvarande ökar som andel av arbetslösheten.

 

Arbetslösheten i Sverige ligger på 6,7 procent. Konjunkturinstitutet bedömer att den arbetslöshet som är förenlig med prisstabilitet, jämviktsarbetslösheten, uppgår till 6,8 procent i dag och ökar till 6,9 procent under åren framöver. Det grundläggande arbetsmarknadsproblemet är alltså inte att arbetslösheten temporärt är hög på grund av en svag inhemsk efterfrågan, det som kallas konjunkturell arbetslöshet, utan att jämviktsarbetslösheten är för hög och att stora grupper har mycket svag anknytning till arbetsmarknaden.[2]

 

Att under konjunkturnedgångar, när den konjunkturella arbetslösheten är hög, bygga ut arbetsmarknadspolitiska program är en rimlig åtgärd för att jämna ut effekter av konjunkturcykeln på arbetslöshet, sysselsättning och inkomster. Men regeringen använder nu samma politik under en konjunkturuppgång, med mycket osäkra resultat. Erfarenheter från både Sverige och andra länder påvisar riskerna med att snabbt bygga ut arbetsmarknadspolitiska program när den konjunkturella arbetslösheten är liten. För det första är det tydligt att regeringen har stora problem med att bygga ut de program man sätter igång. Endast några hundra av de 30 000 utlovade traineeplatserna har tillsatts. Misslyckandet är så stort att regeringen nu väljer att skrota sitt kanske viktigaste löfte till väljarna i valet 2014. Det är rätt, men mycket lite talar för att det som kommer i stället kommer att få större effekt. För det andra riskerar åtgärderna att ha betydande undanträngningseffekter när de byggs ut under en högkonjunktur. En orsak är att deltagande i åtgärder ofta minskar sökbenägenheten bland de arbetslösa.

 

Diagram 5. Antal utlovade och utnyttjade platser i regeringens arbetsmarknadspolitik

Källa: Arbetsförmedlingen (2017d)

 

Extratjänsterna och en stor del av traineejobben, som är eller har varit centrala delar av regeringens arbetsmarknadspolitiska program, är inriktade mot den offentliga sektorn. Erfarenheter från tidigare program visar att tillfälliga platser inom den offentliga sektorn har särskilt stora undanträngningseffekter eftersom det finns en möjlighet att temporärt ersätta vikarier med personal från dessa program. Om platserna är villkorade, och endast ska omfatta arbetsuppgifter som i dag inte utförs, minskar risken för undanträngning. Men då är risken stor att det kommer att handla om förhållandevis okvalificerade uppgifter som endast i liten utsträckning ger ökade yrkeskunskaper. Platserna kommer därmed att ha liten effekt på deltagarnas anställningsbarhet, och sannolikheten att deltagarna får ett reguljärt arbete efter att programtiden avslutats är därför låg.

 

De reguljära utbildningsinsatser som regeringen föreslår, och som till stor del bygger vidare på satsningar som Alliansregeringen gjorde, kan förstärka matchningen på arbetsmarknaden genom att ge arbetssökande den kompetens som efterfrågas. Men även här riskerar åtgärderna att vara verkningslösa för de grupper som har den allra svagaste anknytningen till arbetsmarknaden, och som växer som andel av arbetslösheten. Åtgärder för att skapa vägar in på arbetsmarknaden för denna grupp, ofta personer utan gymnasieutbildning och utomeuropeiskt födda, är centrala för att bekämpa arbetslösheten i Sverige, och bör därför särskilt prioriteras. Exempelvis har 48 procent av de nyanlända som deltar i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag 2017 endast en grundskoleutbildning eller mindre. För äldre deltagare är det svårt att sent i livet läsa in gymnasiekompetens, och andra åtgärder för att öppna vägar till arbete måste till. Utbildningssatsningar är en nödvändig del i de åtgärder som krävs för att minska arbetslösheten, men kommer inte ensamt räcka för att bryta utanförskapet i de växande grupper som står allra längst från arbetsmarknaden. För att utbildningssatsningarna ska kunna ge en signifikant och positiv påverkan på arbetsmarknadens funktionssätt krävs också reformer som gör arbetsmarknaden mer flexibel.

 

Det som har fungerat för de svaga grupper som utgör de flesta arbetslösa är nystartsjobben. Nära en tredjedel av dem som har fått nystartsjobb, över 14 000, har varit i Sverige kortare än fem år. Regeringen väljer dock av politiska skäl att försämra villkoren för dessa genom ökat regelkrångel, och nystartsjobben har minskat betydligt under 2017. Detta försvårar ytterligare inträdet på arbetsmarknaden.

 

Regeringen har, till skillnad från Alliansen, än så länge inte redovisat några siffersatta sysselsättningseffekter av sin politik. Att inte redovisa presenterade åtgärders inverkan på sysselsättning och arbetsutbud minskar transparensen, försvårar för medborgarna att granska regeringens politik och har kritiserats av Finanspolitiska rådet, den myndighet som har i uppgift att granska regeringens politik. I avsaknad av bedömningar från Finansdepartementet har regeringens egna expertmyndigheter dock granskat de förslag som lagts.

 

Sysselsättningseffekterna av regeringens politik är, i skenet av de utmaningar som finns på svensk arbetsmarknad, mycket nedslående. Skatte- och bidragshöjningar försämrar arbetsmarknadens funktionssätt och de utbildningssatsningar som görs har begränsad effekt. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har mycket begränsad effekt och utbyggnaden är kraftigt försenad; endast några hundratal traineetjänster har tillsatts. Konjunkturinstitutet bedömde 2015 att regeringens politik minskade den varaktiga sysselsättningen med 15 000–20 000 personer. Samtidigt ledde åtgärderna till att arbetsutbudet minskar med minst 15 000 personer.[3] I ESV:s utvärdering av budgetpropositionen 2016 bedömdes sysselsättningseffekterna vara obefintliga, och i Konjunkturinstitutets utvärdering av budgetpropositionen 2017 bedöms de vara små.[4] I stället konstaterar Konjunkturinstitutet att det är Alliansregeringens reformer som fortfarande dämpar jämviktsarbetslösheten.

 

En lång rad remissinstanser har också pekat på negativa effekter av regeringens enskilda förslag. Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, LO, TCO, Svenskt Näringsliv och Pensionsmyndigheten är exempel på myndigheter och organisationer som är kritiska till vilka effekter regeringens skattehöjningar får för jobben. Flera instanser är också kritiska till förändringarna av skattereduktionen för RUT-tjänster. Arbetsförmedlingen anser att förändringarna i RUT-avdraget bör vägas mot att personer som står långt från arbetsmarknaden riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet. Ekobrottsmyndigheten avstyrker förslaget då myndigheten bedömer att det finns risk för att svartarbete och ekonomisk brottslighet kommer att öka väsentligt.

 

Effekterna av regeringens arbetsmarknads-politik kan kontrasteras med de utvärderingar av Alliansens jobbpolitik som gjorts. Riksbanken beräknade 2012 att Alliansregeringens samlade politik ledde till att jämviktsarbetslösheten blir 2,1–0,6 procent-enheter lägre. Konjunkturinstitutets bedömning 2013 kom fram till att jämvikts-arbetslösheten sänktes med 1,2 procentenheter medan arbetskrafts-utbudet och potentiell sysselsättning ökade med 2,7 respektive 3,9 procent.[5]

 

De jobb som riskerar att slås ut med regeringens politik kommer sannolikt i stället att ersättas av platser i arbetsmarknads-politiska åtgärder och tillfälliga utbildnings-insatser. Breddade ersättningssystem väntas samtidigt minska arbetskraftsutbudet när drivkrafterna till arbete minskar. Detta innebär en nedmontering av arbetslinjen som riskerar att låsa ute många ur arbetskraften samtidigt som trösklarna in till arbetsmarknaden höjs.

 

Utöver sysselsättningseffekter slår skattehöjningarna samt begränsningarna i RUT- och ROT-avdragen också direkt på hushållens ekonomi. Regeringens inkomstskattehöjningar slår mot 1,4 miljoner löntagare. Skattehöjningarna slår brett: Fyra av tio barnmorskor och poliser berörs av minskade uppräkningar av skiktgränsen för statlig inkomstskatt.[6]

 

Tabell 1. Analyser av de långsiktiga effekterna av regeringens ekonomiska politik

Källa

Bedömning

Konjunkturinstitutet, kommentar till budgetpropositionen för 2017, 20 september 2016

”De nya reformer som presenteras inom arbetsmarknadsområdet bedöms sammantaget ha begränsade effekter på sysselsättning och arbetslöshet.”

Ekonomistyrningsverket, prognos november 2015

”Den samlade bedömningen är att effekterna av alla reformer tar ut varandra vad gäller antalet sysselsatta under prognosperioden. Arbetskraften sänks dock med nästan 0,5 procent, motsvarande cirka 25 000 personer. Jämviktsarbetslösheten är därmed 0,5 procentenheter lägre 2019 än vad den skulle varit utan reformerna. Även medelarbetstiden och produktiviteten, och därmed BNP, blir lägre.”

Konjunkturinstitutet, Konjunkturläget juni 2015

[”I 2015 års ekonomiska vårproposition presenterade regeringen en rad åtgärder som bedöms påverka arbetsmarknaden, och fler förslag väntas i den kommande budgetpropositionen för 2016. Konjunkturinstitutets samlade bedömning är att åtgärderna visserligen minskar jämviktsarbetslösheten något. Men åtgärderna minskar samtidigt arbetsutbudet. De sammantagna effekterna på sysselsättningen på längre sikt är därmed något negativa.”]

Finanspolitiska rådet, Svensk finanspolitik 2015, april 2015

"Sammantaget menar rådet att de åtgärder som regeringen har presenterat hittills sannolikt inte kommer att ha mer än ganska små effekter på arbetslösheten, framför allt i förhållande till vad målet för arbetslösheten kräver."

Källa: ESV, Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet

 

4.3 Politik som slår mot svensk tillväxt och jobb

Sveriges välstånd kan inte tas för givet. För att Sverige också fortsatt ska vara ett av världens mest framgångsrika länder krävs att de långsiktiga förutsättningarna för tillväxt och jobb i Sverige hela tiden ses över och förbättras. Fler behöver utbilda sig, anstränga sig och driva företag. Först och främst behöver kompetensförsörjningen stärkas på kort och lång sikt, bostadsmarknaden reformeras och infrastrukturen moderniseras.

 

Regeringens politik går i motsatt riktning. De sammantagna skattehöjningarna uppgår till över 40 miljarder kronor. Det finns tydliga tecken på att regeringens politik minskat drivkrafterna för entreprenörskap. Skatteverkets statistik visar till exempel att antalet RUT- företag ökade med endast 2 procent mellan 2014 och 2016, medan de ökade med 13 procent mellan 2012 och 2014.

 

Den växande arbetskraftsbristen i Sverige – nu på den högsta nivån sedan IT-boomen för snart 20 år sedan – och företagens problem med kompetensförsörjning riskerar att få stora konsekvenser för svensk tillväxt och välståndsskapande på sikt. Om utbildad arbetskraft och bostäder inte finns tillgängliga riskerar företag att förlägga sin verksamhet i andra länder. Regeringens passivitet vad gäller både arbetsutbudsfrämjande åtgärder, utbildningspolitiken och bostadspolitiken är oroande i ett läge då företagens behov av kvalificerad arbetskraft kommer fortsätta att växa på både kort och lång sikt.

 

För att säkra kompetensförsörjningen på både kort och lång sikt krävs också ett välfungerande utbildningssystem. På kort sikt vill både regeringen och Alliansen gör viktiga satsningar på vuxenutbildning. Men på längre sikt är regeringens skolpolitik inte tillräckligt ambitiös. Andelen obehöriga lärare är nu högre än under Alliansregeringen, andelen elever som inte erhåller gymnasiebehörighet allt större och stöket i klassrummet fortsätter. Trots det har regeringen inte presenterat några förslag för att öka elevernas studiero eller skärpa kunskapskraven.

 

För att förbättra möjligheterna att attrahera nyckelkompetens till mindre företag diskuterar många forskare behovet för entreprenörer att kunna erbjuda kvalificerade personaloptioner till sina anställda. Även här är regeringens politik otillräcklig. Förslaget som regeringen presenterat är för litet och begränsat för att få någon effekt. Allianspartierna vill gå längre och vill se över ytterligare lättnader.

 

Att människor kan flytta och bosätta sig där det finns jobb och utbildning ökar möjligheterna för företag att anställa den kompetens de behöver. Att regeringen endast förlitar sig på högkonjunkturen och ineffektiva stimulanser för att motverka bostadsbristen är därför allvarligt. Det räcker inte med att det byggs, det måste också byggas på rätt ställen och till rätt pris. Dessutom utgör det nybyggda beståndet endast någon procent av hela stocken. Rörligheten på bostadsmarknaden måste därför öka om bostadsbristen ska kunna motverkas i någon större utsträckning. Här saknar regeringen svar. I stället införs byggsubventioner, som enligt forskningen är ett ineffektivt och kostsamt verktyg som också riskerar att öka pristrycket i bostadssektorn. Om regeringen nu inte på egen hand agerar kraftfullt och snabbt, riskerar bostadsbristen att leda till ökande matchningssvårigheter på svensk arbetsmarknad och att svensk tillväxt hämmas.

 

Inom ramen för infrastrukturpolitiken har regeringen försenat centrala infrastruktur-projekt samt öppnat upp för nedläggningar av regionala och stadsnära flygplatser, åtgärder som riskerar att få långtgående negativa konsekvenser för tillväxten i hela Sverige. Också åtgärder som det tidigare rått relativ enighet om mellan Socialdemokraterna och Alliansen, som till exempel behovet av satsningar på vägnätet för tung trafik, har skalats ned betydligt i ambitionsnivå. För att underlätta för transporter och företagsamhet, än tätare knyta samman alla delar av Sverige samt fullt ut tillvarata tillväxtpotentialen i våra storstäder behövs fortsatta infrastruktur-investeringar och utbyggnad av kollektivtrafiken. Att skapa osäkerhet kring centrala infrastruktursatsningar riskerar att hämma tillväxten på kort och lång sikt. Regeringens sena och otillräckliga besked om förutsättningar för miljöbilar och förnybara drivmedel kan dessutom vara en viktig orsak till att trenden med minskade klimatutsläpp från transportsektorn brutits.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

5. Alliansens riktlinjer för den ekonomiska politiken

Alliansen sätter människan i centrum. Vår politik syftar till att bygga ett samhälle som tar tillvara varje människas förmåga, där alla får förutsättningar att växa och skapa sin egen väg och där vi gemensamt skapar trygghet och sammanhållning. Det kräver en ansvarsfull ekonomisk politik som bygger upp motståndskraft mot kriser och det kräver reformer som leder till att fler kommer i arbete. Med fler sysselsatta i näringslivet ökar välståndet i samhället. Dessutom ökar det skatteintäkterna som finansierar välfärden. Bara genom att fler kommer i arbete kan vi säkerställa mer kunskap i skolan, högre kvalitet i välfärden och ett starkare Sverige.

 

5.1 Stora reformbehov i svensk ekonomi

Efter en ovanligt lång och djup ekonomisk nedgång råder det nu högkonjunktur. Utvecklingen förstärks av en mycket expansiv penningpolitik och en likaledes expansiv finanspolitik. Samtidigt kan inte högkonjunkturen dölja de strukturella problem och obalanser som präglar svensk ekonomi. Klyftorna växer mellan dem som har ett arbete och dem som fastnar i bidragsberoende. En ny underklass växer fram i Sverige, samtidigt som regeringen nöjer sig med att dra nytta av högkonjunkturen. Det är uppenbart att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet saknar både vilja och förmåga att hantera svensk ekonomis strukturella problem och de överhettningsrisker som nu byggs upp. Därför behöver Alliansen nytt förtroende från svenska folket. Alliansen ser i huvudsak fem områden där regeringen styr Sverige i fel riktning.

 

För det första lever en av sju svenskar i arbetsför ålder på bidrag i stället för arbete. En ökad tudelning av arbetsmarknaden stänger utsatta grupper ute. Främst utrikes födda och personer utan gymnasieutbildning har i dag mycket svårt att få ett första jobb. I många fall leder de höga trösklarna in på arbetsmarknaden till ett långvarigt utanförskap. Problemen riskerar att öka när stora grupper nyanlända ska etableras i Sverige och på den svenska arbetsmarknaden. Denna utveckling måste vändas.

 

För det andra måste finanspolitiken utformas utifrån den högkonjunktur som nu råder och de risker som byggs upp. Detta särskilt som penningpolitiken är expansiv. När både finans- och penningpolitiken är expansiv riskerar det att leda till överhettning och en ohållbar skulduppbyggnad. Även om inflationen fortsatt är låg, syns tydliga tecken på att resursläget är ansträngt på såväl bostads- som arbetsmarknaden. Den finanspolitiska inriktning regeringen lägger fram i budgetpropositionen för 2018 kommer inte att dämpa utvecklingen, utan snarare förvärra problemen.

 

För det tredje har Sverige flera problem som hotar vår långsiktiga förmåga att skapa jobb och välstånd. Produktivitetsutvecklingen, som på sikt är det som ökar Sveriges välstånd, har varit svag under det senaste decenniet. En utbredd bostadsbrist runtom i landet försvårar för människor att flytta till jobben och minskar företagens möjlighet att rekrytera. Skolresultaten och kunskapsnivån i den svenska skolan är otillräckliga. Sverige är det land i hela OECD där det lönar sig allra minst att utbilda sig. Miljö- och klimatutmaningarna kräver kraftfulla och effektiva svar.

 

För det fjärde ser vi hur en allt mer utbredd otrygghet minskar tilltron till samhället och till varandra. I dag är tryggheten inte jämnt fördelad – i vissa delar av Sverige är den fortfarande hög, i andra låg och sjunkande. Vi måste kunna garantera alla människors trygghet.

 

För det femte måste samhället hålla ihop. Med stora grupper som står långt från arbetsmarknaden riskerar Sverige att glida isär. Alla barn och vuxna måste få samma chans att lyckas. Det kräver att välfärdens kärna – skola, vård, omsorg och rättsstat – är av så hög kvalitet att den ger alla möjlighet till trygghet och utveckling. Dessutom måste flit, ambition, studier och hårt arbete alltid löna sig.

 

5.2 Centrala reformområden för Alliansen

Sveriges nuvarande regering saknar det politiska ledarskap som krävs för att ta sig an Sveriges utmaningar. Alliansen vill ta det ansvaret. Med utgångspunkt i det betydande reformbehov som Sverige står inför ser Alliansen ett antal ekonomisk-politiska reformområden som särskilt viktiga framöver.

 

Det nya överskottsmålet ska respekteras och styrkan i de offentliga finanserna ska värnas. Det är nödvändigt för att Sverige ska ha det stabiliseringspolitiska utrymme som krävs nästa gång vi går mot sämre tider.

 

När en allt större andel av de arbetslösa står långt från arbetsmarknaden och ofta har svag utbildningsbakgrund och låg produktivitet krävs nya reformer. Det måste bli enklare och billigare att anställa arbetskraft med lägre kvalifikationer. Möjligheterna till vuxenutbildning bör samtidigt förbättras.

 

Som Alliansen enats om bör Arbetsförmedlingen läggas ned i sin nuvarande form. Det är nödvändigt för att kunna fördela myndighetens resurser på ett mer effektivt och ändamålsenligt sätt. De som står allra längst ifrån arbetsmarknaden får i dag inte det stöd de behöver. Därför måste myndighetens fokus läggas om. Samtidigt bör andra, mer framgångsrika, matchningsaktörer ta vid för att matchningen mellan arbetssökande och arbetsgivare ska blir mer effektiv.

 

För att bryta utanförskapet och bidrags-beroendet och lyfta människor ur fattigdom är det viktigt att det lönar sig bättre att arbeta vid låga inkomster i Sverige. När de samlade inkomsterna för en trebarnsfamilj där föräldrarna inte arbetar riskerar att minska om en förälder får ett jobb är drivkrafterna för arbete fortfarande för svaga.[7] Situationen för utrikes födda kvinnor är särskilt alarmerande – i åldrarna 16 till 64 år är arbetskrafts-deltagandet och sysselsättningsgraden 10 respektive nära 18 procentenheter lägre än för inrikes födda kvinnor. Alliansen vill se starka drivkrafter att arbeta, med låg skatt på arbetsinkomster och strama bidragsnivåer som främjar arbetslinjen och ett mer jämställt arbetsliv.

 

I takt med att utanförskapet ändrat karaktär befinner sig en allt större andel av de arbetslösa i andra transfereringssystem än arbetslöshetsförsäkringen. Ett viktigt steg för att stärka arbetslinjen är därför att reformera systemet för ekonomiskt bistånd. Det är viktigt med tydliga krav på aktivitet och motprestation för att få bidrag. Ett grundläggande krav på den som uppbär ekonomiskt bistånd på grund av arbetslöshet är att den arbetssökande aktivt söker jobb och står till arbetsmarknadens förfogande.

 

För att skapa långsiktiga förutsättningar för tillväxt och jobbskapande behöver drivkrafterna för utbildning och entreprenörskap hela tiden förbättras. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll – den statliga inkomstskatten omfattar allt fler och företagsskatterna har höjts. Den statliga inkomstskatten bör betalas av färre än i dag och företagsskatterna bör värna drivkrafterna för entreprenörskap. Samtidigt bör kraven på aktiekapital sänkas, samtidigt som mer offentligt riskkapital bör riktas om mot tidiga faser, för att underlätta för mindre företag att växa.

 

För att företag ska kunna växa måste tillgången till kompetens vara god. Svenska företag vittnar om stora problem med rekrytering. För att förbättra tillgången på kompetens krävs en bättre fungerande bostadsmarknad. Alliansen har enats om att kraftigt reducera dagens plan- och byggregler och öka marktillgången genom att reformera reglerna för naturreservat, riksintressen och strandskydd. Alliansen vill också att hyresmarknaden reformeras genom att hyresregleringen ses över främst i nyproduktion, och mer flexibla regler införs för andrahandsuthyrning. För snabbväxande globala bolag krävs också bättre villkor för internationella rekryteringar. Därför vill vi se bättre regler för personaloptioner i tillväxtföretag. Regeringens förslag i budgetpropositionen för 2018 är otillräckligt. Alliansen har dessutom enats om att se över systemet för arbetskraftsinvandring, för att förenkla och snabba på rekryteringarna av arbetskraft.

 

Att marknader under ordnade former och med tydliga spelregler öppnas upp för innovation, entreprenörskap och konkurrens främjar produktivitetsutvecklingen och tillväxten. Alliansen vill se över och förenkla regelverken för att främja delningsekonomin. Möjligheterna för framgångsrika och ansvarsfulla privata aktörer att arbeta med matchning på arbetsmarknaden bör också öka.

 

Sverige behöver kraftfulla och effektiva styrmedel för att minska klimathotet och kunna agera föredöme för världen. Samtidigt bör vi i EU och UNFCC verka för effektiva insatser för klimatet i vår omvärld. Varje satsad klimatkrona ska göra största möjliga nytta. Genom att förorenaren betalar kan skatten i gengäld sänkas på jobb och företagande.

 

Tryggheten är den grund som samhället vilar på. När otrygghet breder ut sig måste samhället reagera. Alliansen har krävt en snabb ökning av antalet poliser och skärpta straff för grova brott. Samtidigt måste samhällets förebyggande insatser utvecklas. Sveriges försvar behöver stärkas.

 

Alliansens mål för skolan är att Sverige inom tio år bör ligga på topp tio i Pisa-mätningarna. För att nå dit har Alliansen enats om att öka antalet timmar i skolbänken, införa fler karriärlärartjänster och tillföra mer resurser till utsatta skolor och svaga elever. Dessutom har vi föreslagit reformer av lärarutbildningen, med ökat fokus på kunskap och praktiska lärarfärdigheter.

 

En tillgänglig välfärd av bra kvalitet är en viktig grundpelare för den sammanhållning vi har i Sverige. Alliansen vill införa ett nytt ramverk för kvalitet i välfärden. All kommunal och fristående välfärdsverksamhet ska kräva tillstånd och styras med tydliga kvalitetskrav och sanktionsmöjligheter.

 

Alliansen vill stärka sjukvården och korta vårdköerna. Incitament för landstingen att stärka vårdgarantin måste återinföras. Det är också viktigt att mer resurser går till de verksamheter som behöver det mest, till exempel primärvården.

 

Alliansen vill att äldreomsorgen ska präglas av hög kvalitet, valfrihet och ett värdigt bemötande. Med tydligare kvalitetskrav och skarpare sanktioner vid misskötsel blir äldreomsorgen mer likvärdig över hela landet och kvaliteten i verksamheten säkras. Alla svenskar ska ha rätt till en värdig ålderdom med god livskvalitet.

 

Alliansen anser att Sverige ska bedriva en långsiktigt hållbar migrationspolitik som inom ramen för den reglerade invandringen värnar asylrätten, underlättar rörlighet över gränser och främjar möjligheterna till arbetskraftsinvandring. För att uppfylla ett sådant åtagande krävs genomgripande reformer som skapar hållbara förutsättningar för migration och integration på både kort och lång sikt. På kort sikt måste det först och främst säkerställas att mottagandet fungerar. På medellång sikt krävs genomgripande strukturella reformer av arbetsmarknaden, utbildningssystemet och bostadsmarknaden för att alla människor som kommer till Sverige ska ha en möjlighet att få ett arbete, egenförsörjning och frihet över sitt eget liv.

 

5.3 Ansvar för svensk ekonomi och hållbara offentliga finanser

Sverige har klarat den ekonomiska nedgången bättre än de flesta andra länder. Trots en ihållande lågkonjunktur har Sverige haft en jämförelsevis god BNP-tillväxt och sysselsättningen har fortsatt att öka. Ett avgörande skäl till att vi klarade krisen väl var dels det finanspolitiska ramverket, inklusive överskottsmålet, och dels Alliansregeringens återhållsamhet, med överskott på över 3 procent av BNP år 2007. Det medförde att Sverige, till skillnad från många andra EU-länder, gick in i finanskrisen med tillräckliga säkerhetsmarginaler i de offentliga finanserna. Det var nödvändigt för att kunna stimulera ekonomin under lågkonjunkturen utan att uthålligheten i de offentliga finanserna ifrågasattes. I kombination med en effektiv stabiliseringspolitik innebar dessa säkerhetsmarginaler att Sverige klarade sig bättre än de flesta andra länder. En försiktig och återhållsam inriktning på finanspolitiken i högkonjunktur ger ett land större möjligheter att klara den efterföljande lågkonjunkturen.

 

Det är nu centralt att visa politiskt ledarskap och även fortsättningsvis värna svensk ekonomi. Även om den svenska statsskulden är låg har finanskrisen visat att skuldkvoten snabbt kan ändras om ett land inte har tillräckliga säkerhetsmarginaler. Medan Sveriges statsskuld fortsatt ligger på en låg nivå, har skuldnivåerna i eurozonen skenat och ligger nu på över 90 procent av BNP. Statsskuldsräntorna riskerar då att tränga ut viktiga investeringar samtidigt som den ekonomiska nedgången medfört nedskärningar och åtstramningar i ett flertal länder.

 

Alliansen välkomnar därför den överenskommelse som slutits mellan sju partier i riksdagen om ett nytt finanspolitiskt ramverk. Överenskommelsen innebär att Alliansens strama linje, med fortsatt fokus på ansvar för de offentliga finanserna och beredskap för nya kriser, har fått gehör. Principen om överskott i de offentliga finanserna ligger fast, och kompletteras med ett nytt skuldankare. Överskottet i offentliga finanser ska uppgå till i genomsnitt en tredjedels procent av BNP över en konjunkturcykel, och nivån på Maastrichtskulden ska på sikt nå 35 procent av BNP. För att nå överskottsmålet bör därmed det strukturella sparandet över en konjunkturcykel uppgå till cirka 0,5 procent av BNP.[8] Det ska dock konstateras att bedömningen av strukturellt sparande är mycket osäker och att olika prognosmakare gör olika bedömningar av nivån. Både regeringen och andra gör stora revideringar av storleken på det strukturella sparandet, inte sällan med uppemot en procentenhet[9]. Med det nya finanspolitiska ramverket säkerställs dels att sparandet över en konjunkturcykel ska vara positivt, dels att den totala skuldnivån ska vara så pass låg att tillräckliga marginaler finns för att understödja ekonomin när nästa kris slår till. Att överskottsmålet är formulerat över en konjunkturcykel innebär att det finansiella sparandet bör ligga under en tredjedels procent av BNP när resursutnyttjandet är lågt, och över en tredjedels procent när resursutnyttjandet är högt. Därigenom är överskottsmålet förenligt med en finanspolitik som motverkar konjunktursvängningar. Då säkras hållbara offentliga finanser på både kort och lång sikt, samtidigt som finanspolitiken har utrymme att dämpa konjunktursvängningar i ekonomin.

 

 

Tabell 2. Bana för offentliga finanser. Procent av BNP om inte annat anges

% av BNP om inte annat anges

2016

2017

2018

2019

2020

Finansiellt sparande regeringen

0,9

1

0,9

1

1,5

Strukturellt sparande regeringen

1

0,8

0,6

0,7

1,1

Budgetförstärkningar under prognosperioden i nivå (mdkr)

 

 

10

10

10

Budgetförstärkningar under prognosperioden (% av BNP)

 

 

0,2

0,2

0,2

Finansiellt sparande inklusive budgetförstärkningar

0,9

1

1,1

1,2

1,7

Strukturellt sparande inklusive budgetförstärkningar

1

0,8

0,8

0,9

1,3

Källa: Prop. 2017/18:1, egna beräkningar

 

 

Tack vare kraftigt uppreviderade intäktsprognoser till följd av ökade skatteintäkter ser regeringen, enligt prognoserna i budgetpropositionen för 2018, ut att närma sig det nya överskottsmålet. Trots högkonjunkturen väljer regeringen att försvaga det strukturella sparandet mellan åren 2016 och 2018, vilket gör politiken omotiverat expansiv.

 

För 2017 var budgeten underfinansierad med 16 miljarder och 2018 väljer regeringen att göra ofinansierade reformer på 40 miljarder kronor. Regeringen framhåller också att inriktningen med höjda bidrag i stället för sänkta skatter på arbete på kort sikt kan vara mer stimulerande. Detta är anmärkningsvärt i ett läge med arbetskraftsbrist i många branscher och kraftigt stigande bostadspriser över hela landet. I stället för att förstärka tillväxtpotentialen i svensk ekonomi används reformutrymmet till ökade utgifter.

 

Alliansen väljer en annan inriktning på den ekonomiska politiken. Mot bakgrund av det starka konjunkturläge som svensk ekonomi befinner sig i finns inte några stabiliseringspolitiska skäl att, som regeringen, fortsätta att föra en expansiv finanspolitik. I stället vill Alliansen se permanenta budgetförstärkningar på motsvarande 0,2 % av BNP, eller 10 miljarder kronor, från och med 2018.

 

Det ska dock understrykas att de offentliga finansernas utveckling är svårbedömd. Konjunkturen har ett betydande genomslag på finanserna, men även den potentiella produktionsförmågan och efterfrågans sammansättning i jämvikt är av avgörande betydelse. En mindre justering av prognosen för exempelvis den potentiella produktivitetstillväxten kan få ett betydande genomslag på bedömningen av både det faktiska och det strukturella saldot i de offentliga finanserna på några års sikt. Även penningpolitikens utveckling är osäker. Konsekvensen av detta är att finanspolitiken måste utformas efterhand i ljuset av ny information. Om en ny allvarlig störning drabbar svensk ekonomi och ekonomin hamnar längre från balans bör de budgetförstärkande åtgärderna skjutas längre fram i tiden. Omvänt kan budgetförstärkningarna behöva utökas om återhämtningen sker snabbare.

 

Alliansen är enig om att budgetförstärkningarna bör ske genom såväl intäktsökningar som utgiftsminskningar framöver. Det är också centralt att budgetförstärkningarna samt finansieringen av reformer inte sker genom att skatten på jobb och företagande höjs. En lika viktig utgångspunkt är att budgetförstärkningarna inte ska påverka välfärdens kärnverksamheter.

 

Utgiftstaket utgör en övre gräns för statsbudgetens utgiftsnivå. Genom utgiftstaket ges riksdag och regering förbättrade möjligheter till kontroll och styrning av utgifterna. Alliansen vänder sig emot regeringens mycket kraftiga höjning av utgiftstaken, som möjliggör den expansiva ekonomiska politiken. Om de kraftigt ökade skatteintäkterna som finansierar de ökade utgifterna skulle visa sig vara tillfälliga kommer det att kräva åtstramningar längre fram. Dessa riskerar att leda till neddragningar i välfärden eller skattehöjningar som slår mot jobb och företagande.

 

Tabell 3. Förslag till utgiftstak. Miljarder kronor om inte annat anges.

 

2018

2019

2020

Utgiftstak

1 285

1 320

1365

Takbegränsade utgifter, maximum

1 266

1 294

1 324

Budgeteringsmarginal, minimum

19

26

41

Budgeteringsmarginal, % av takbegränsade utgifter

1,5%

2,0%

3,0%

Utgiftstak som andel av BNP

26,7%

26,4%

26,2%

Källa: Prop. 2017/18:1 samt egna beräkningar.

 

Enligt de riktlinjer som finns bör en buffert för oförutsedda händelser lämnas obudgeterad under utgiftstaket för nästkommande budgetår. Hur stort budgetutrymmet för reformer på utgiftssidan slutligen blir beror bland annat på hur stor del av budgeteringsmarginalen som under de kommande åren tas i anspråk av oförutsedda utgiftsökningar, t.ex. till följd av ökningar av volymer i de rättighetsbaserade transfereringssystemen eller den makroekonomiska utvecklingen. Regeringens utgiftstak har kritiserats av bland annat Finanspolitiska rådet för att vara så högt satta i slutet av prognosperioden att den styrande effekten av taken helt gått förlorad. Alliansens utgiftstak är betydligt lägre än regeringens, och minskar som andel av BNP.

 

5.4 Fler i arbete genom stärkta drivkrafter och sänkta trösklar in på arbetsmarknaden

Sverige byggs starkt genom fler i arbete. När fler arbetar skapas såväl välstånd som mer resurser till den gemensamma välfärden. Att ha ett arbete och en inkomst ger människor makt över sina liv, liksom en känsla av gemenskap och av att vara behövd. Målsättningen kan därför inte vara annat än att alla som vill och kan arbeta ska ha ett jobb att gå till. Vi vill skapa förutsättningar för ett mer jämlikt och jämställt samhälle och stärka sammanhållningen i vårt land. Regeringen vill att människor ska anpassa sig efter arbetsmarknaden. Vi vill förändra arbetsmarknaden så att den kan rymma även dem som i dag står långt ifrån att få ett jobb. Jobben och kampen mot utanförskapet är fortsatt grunden för Alliansens politik.

 

Alliansens reformer i regeringsställning bidrog till att över 300 000 fler människor kom i arbete 2006–2014, trots den största internationella ekonomiska krisen sedan depressionen. En betydande del av det breda utanförskapet som präglat svensk arbetsmarknad under 2000-talet kunde brytas. Under 2000-talets första år trycktes människor, som varit inne på arbetsmarknaden, ut ur arbetskraften. Detta skedde på grund av bland annat höga skatter på låga inkomster och höga ersättnings- och bidragsnivåer med för dålig kontroll. Det resulterade i att arbete lönade sig alldeles för dåligt. Sedan 2006 har en stor del av det breda utanförskapet minskat som en effekt av Alliansregeringens politik. Färre människor förtidspensioneras och fler får behålla mer när de jobbar. Det har varit en framgångsrik politik både ur ekonomisk och ur fördelningspolitisk synvinkel – andelen som försörjs av bidrag eller ersättningar har minskat med ungefär en fjärdedel.

 

I takt med att utanförskapet minskat i de grupper som står relativt nära arbetsmarknaden har utmaningarna på arbetsmarknaden förändrats. Risken att grupper som står nära arbetsmarknaden återigen pressas ut i utanförskap kvarstår, men den mest betydande utmaningen på svensk arbetsmarknad i dag är att bryta utanförskapet och bidragsberoendet för människor som står längre ifrån arbetsmarknaden, och som har svårare att komma in. Särskilt utrikes födda, personer med funktionsnedsättning och personer utan gymnasiekompetens drabbas av utanförskap i större utsträckning än andra grupper, delvis på grund av de trösklar som finns i form av höga skatter på arbete och höga bidragsnivåer, men också för att många saknar de kunskaper och erfarenheter som krävs på den svenska arbetsmarknaden. Denna utmaning har förstärkts betydligt av det stora flyktingmottagande som Sverige haft under de senaste åren. Bland nyanlända personer i etableringsfasen har nästan 50 procent endast grundskoleutbildning eller lägre utbildningsnivå. För denna grupp är trösklarna in till den svenska arbetsmarknaden mycket höga.

 

Konsekvenserna av detta utanförskap är stora både för den enskilde och för samhället. Motsvarande var sjunde person i arbetsför ålder lever fortfarande helt på offentliga sociala ersättningar eller försäkringar. Varje människa i utanförskap nekas möjligheten att bygga en framtid utifrån sin egen vilja och förmåga. Det skapar otrygghet och ofrihet. Samtidigt är konsekvenserna för samhället också betydande. Företagen har svårt att hitta personal, trots att fler än någonsin står till arbetsmarknadens förfogande. När gruppen arbetslösa har en allt svagare anknytning till arbetsmarknaden och mer begränsad utbildning och erfarenhet minskar möjligheten att matcha arbetssökande med de arbetsuppgifter som företagen efterfrågar.

 

De grupper som befinner sig i utanförskap eller riskerar att hamna där måste få ett jobb att gå till. Det kommer att kräva olika former av åtgärder. Hur hög sysselsättning vi uppnår i Sverige beror på samspelet mellan företagens efterfrågan på arbetskraft, hushållens utbud av arbetskraft och hur väl lönesättningen och andra institutioner fungerar på arbetsmarknaden. Prioriteringen bör i första hand vara att skapa jobb på den ordinarie arbetsmarknaden, inte temporära platser i arbetsmarknadsåtgärder.

 

Trösklarna in på svensk arbetsmarknad är höga, i form av låg flexibilitet på arbetsmarknaden, höga ingångslöner och höga kompetenskrav. När en allt större andel av de arbetslösa står långt från arbetsmarknaden och ofta har låg utbildningsnivå och låg produktivitet krävs nya reformer. Trösklarna måste sänkas dels för dem som klarar att ta steget till vidareutbildning, men också för dem som av olika skäl inte klarar av eller vill studera. Anställningskostnaderna måste sänkas för att öka efterfrågan på arbetskraft med lägre kvalifikationer. Alliansen vill därför införa Inträdesjobb, en förenklad anställning för nyanlända och unga upp till 23 år utan gymnasieexamen. Anställningsformen kommer göra det möjligt för fler att få en fot in på arbetsmarknaden, få värdefull erfarenhet och därmed kunna gå vidare i arbetslivet. Den kommer göra det billigare för företagen att anställa och gör att fler vågar satsa på en tidigare oprövad person. I anställningsformen ska lönen uppgå till 70 procent av rådande ingångslön i branschen, upp till ett tak om 21 000 kronor i bruttolön per månad. 30 procent av arbetstiden anses därmed gå till att lära sig arbetet eller utbildning. Arbetsgivaravgiften slopas i tre år inom ramen för anställningsformen. Därutöver måste LAS ses över i syfte att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden.

 

RUT-avdraget ska utvecklas så att fler jobb med enklare kvalifikationer blir möjliga. Därför vill Alliansen tredubbla taket i RUT till 75 000 kr per person och år, samt vidga RUT till att också omfatta flyttjänster, tvättjänster och trygghetstjänster. Dessutom bör möjligheten att bredda RUT ytterligare för dem över 70 år ses över.

 

Möjligheterna till vuxenutbildning måste förbättras. Ambitionen måste vara att alla som vill och kan också har möjlighet att vidareutbilda sig.

 

Som Alliansen enats om bör Arbetsförmedlingen läggas ned i sin nuvarande form. Det är nödvändigt för att kunna fördela myndighetens resurser på ett mer effektivt och ändamålsenligt sätt. De som står allra längst ifrån arbetsmarknaden får i dag inte det stöd de behöver. Därför måste myndighetens fokus läggas om. Samtidigt bör andra, mer framgångsrika, matchningsaktörer ta vid för att matchningen mellan arbetssökande och arbetsgivare ska blir mer effektiv.

 

Det är fortsatt viktigt att det lönar sig att arbeta vid låga inkomster i Sverige. Drivkrafterna för att arbeta måste vara starkare än drivkrafterna att vara frånvarande från arbetsmarknaden. Om en arbetstagare är sjuk eller av andra skäl inte kan arbeta ska det finnas ett trygghetssystem som fungerar. Men det ska alltid vara lönsamt att ta ett jobb och bidra till det gemensamma. Alliansen vill se starka drivkrafter att arbeta med låg skatt på arbetsinkomster och strama bidragsnivåer som främjar arbetslinjen och ett mer jämställt arbetsliv.

 

I takt med att utanförskapet ändrat karaktär befinner sig en allt större andel av de arbetslösa i andra transfereringssystem än arbetslöshetsförsäkringen. Ett viktigt steg för att stärka arbetslinjen är därför att reformera systemet för ekonomiskt bistånd. Det är viktigt med tydliga krav på aktivitet och motprestation för att få bidrag.

 

5.5 Goda förutsättningar för fler och växande företag

Företagsamhet är grunden för Sveriges välstånd. För att skapa långsiktiga förutsättningar för tillväxt, jobbskapande och högre reallöner måste villkoren för att starta, driva och utveckla företag förbättras. Det är dessutom viktigt för att kunna öka antalet sysselsatta och minska utanförskapet. En stark efterfrågan på arbetskraft, från växande företag, är en förutsättning för att fler människor ska komma i arbete.

 

Ett gott företagsklimat i allmänhet, och ett mycket gott små- och nyföretagarklimat i synnerhet, är nödvändigt för att vi ska kunna dra nytta av de möjligheter som globaliseringen ger, och möta de utmaningar globaliseringen ställer oss inför. Villkoren för företagen måste vara minst lika goda i Sverige som i andra länder.

 

Alliansregeringen förbättrade tillväxt-förutsättningarna avsevärt. Bolagsskatten och socialavgifterna sänktes och de ekonomiska drivkrafterna för att driva företag förbättrades. Regeringens politik går däremot i motsatt riktning, med höjda kostnader på arbete och ökat regelkrångel. För att stimulera tillväxten krävs i stället att villkoren för att starta, driva och utveckla företag kontinuerligt förbättras.

 

Sveriges välstånd vilar ytterst på att människor anstränger sig, driver företag och tar risker. Drivkrafterna för utbildning och entreprenörskap måste därför hela tiden värnas. Den statliga inkomstskatten bör omfatta färre än i dag och företagsskatterna bör värna drivkrafterna för entreprenörskap. Högre marginalskatter och högre skatter på fåmansbolag bör motverkas. Att regeringen, efter hård kritik från Alliansen, valde att dra tillbaka förslaget om högre skatt för entreprenörer är därför bra för företagsklimatet, men mycket återstår att göra.

 

För att företag ska kunna växa måste tillgången till kompetens och kapital vara god. Svenska företag vittnar om problem med rekrytering och tillgång till kapital i tidiga faser. För att förbättra tillgången på kompetens krävs en bättre fungerande bostadsmarknad. Alliansen har enats om att genomföra ett genomgripande regelförenklingsarbete. Byggvänliga bullerregler bör införas och tekniska egenskapskrav och utformningskrav förändras så att trösklarna för byggande sänks. För det andra krävs skarpa reformer för att frigöra mer attraktiv mark att bygga på. Alliansen vill reformera systemen för riksintressen, naturreservat och strandskydd så att bostadsbyggande prioriteras högre. För det tredje krävs att överklagandeprocessen kortas. Till exempel bör länsstyrelsen tas bort som första instans för överklaganden och det bör övervägas om sakägarkretsen – vilka som över huvud taget har rätt att överklaga – kan begränsas ytterligare. För det fjärde måste resurserna inom bostadspolitiken användas effektivt. Därför bör de av regeringen införda byggsubventionerna avskaffas. För det femte måste rörligheten på bostadsmarknaden tydligt öka. Alliansen har gemensamt drivit att taket för uppskov av reavinstskatten ska slopas permanent för att minska dagens inlåsningseffekter. Det måste också bli enklare att hyra ut sin bostad i andra hand och dagens hyresreglering måste ses över, framförallt i nyproduktion.

 

För snabbväxande globala bolag krävs också bättre villkor för internationella rekryteringar. Därför vill Alliansen se bättre regler för personaloptioner i tillväxtföretag. Det förslag regeringen presenterar i budgetpropositionen är otillräckligt. Alliansen vill gå längre. Alliansen har dessutom enats om att se över systemet för arbetskraftsinvandring för att förenkla och snabba på internationella rekryteringar.

 

Tillgången på kapital är också en nyckelfråga för att företag ska kunna växa. För att effektivisera det offentliga riskkapitalet bör fond-i-fond-lösningar användas brett, där statligt riskkapital samverkar med privata fonder för att nå mindre och växande företag. De statliga fondernas inriktning bör också främst inriktas på tidiga utvecklingsfaser för att undvika undanträngning av privat kapital. Det är också viktigt att riskkapital finns tillgängligt i hela landet. Därtill stänger dagens regelverk för aktiebolag ute många potentiella företagare. Reglerna bör anpassas till det behov av aktiekapital som faktiskt föreligger, och som i exempelvis många tjänsteföretag kan vara relativt begränsat. Därför bör kravet på aktiekapital sänkas från 50 000 till 25 000 kronor.

 

Att marknader under ordnade former och med tydliga spelregler öppnas upp för innovation, entreprenörskap och konkurrens främjar produktivitetsutvecklingen och tillväxten. Alliansen vill se över och förenkla regelverken för att främja delningsekonomin. Vi vill också vidareutveckla möjligheterna för dagens framgångsrika privata aktörer att arbeta med matchning på arbetsmarknaden.

 

5.6 En hållbar utveckling för framtiden

För Alliansen är det en självklarhet att Sverige måste vara pådrivande i omställningen till en klimatneutral ekonomi och ett giftfritt samhälle. Lika självklart är det för Alliansen att detta inte står i motsats till tillväxt och jobbskapande utan att både miljö och tillväxt kan gå hand i hand. För detta krävs väl utformade och effektiva styrmedel. Förorenaren ska betala för sin miljöpåverkan samtidigt som förnybar och miljövänlig teknik kan växa fram. På så sätt ger våra åtgärder största möjliga resultat för miljön.

 

Inte minst krävs att den svenska fordonsflottan blir mer hållbar och att utsläppen från transportsektorn minskar. Beroendet av fossila bränslen är både en belastning på miljön och en säkerhetspolitisk risk. Nya styrmedel för att minska användningen av gifter i vår vardag krävs också. Därtill måste vi ta krafttag för att värna havsmiljön. Sverige måste också arbeta oförtröttligt på den internationella arenan för att bidra till att de globala utsläppsreduktioner som behövs uppnås.

 

Under sin tid vid makten har regeringen inte förmått ta ledningen för minskade utsläpp och en giftfri vardag. Tvärtom har många beslut om styrmedel förskjutits och i stället har nya skatter aviserats på förnybar energi. Regeringens snabba och dåligt förberedda skatteförändringar på exempelvis solel och biodrivmedel har minskat förutsägbarheten och därmed försämrat förutsättningarna för stabila och långsiktiga villkor för aktuella branscher. Dessutom döms regeringens politik ut som ineffektiv av regeringens egna expertmyndigheter, som Finanspolitiska rådet och Konjunkturinstitutet. Det finns tecken på att de senaste årens nedgång i klimatutsläpp nu bromsas. Nya initiativ krävs både i Sverige och på EU-nivå för att den ekonomiska politiken och miljöomställningen ska understödja varandra.

 

Det är akut att möta klimatförändringarna. Därför är det ytterst viktigt att våra insatser gör största möjliga skillnad. Sverige behöver kraftfulla och effektiva styrmedel för att minska klimathotet och kunna agera föredöme för världen. Samtidigt som vi i EU och UNFCC bör verka för att effektiva insatser för klimatet också görs i vår omvärld. Varje satsad klimatkrona ska göra största möjliga nytta. Genom att förorenaren betalar kan skatten i gengäld sänkas på jobb och företagande.

 

5.7 Stärk tryggheten

Tryggheten är en förutsättning för människors frihet och välmående. Men den är också grunden för vår ekonomi och vårt välstånd. Utan säkerhet och trygghet bryts förtroendet människor emellan ned. Utan tillit, en stark äganderätt och starka institutioner hotas själva fundamenten för vår välståndsutveckling.

 

Vi ser hur otryggheten ökar i delar av Sverige. Stenkastning mot polis och räddningspersonal, bilbränder och våldsbrott och framväxten av parallella samhällen i några av våra mest brottsutsatta förorter är exempel på att utvecklingen går åt fel håll. Världen är samtidigt mer osäker och orolig än på länge och därmed också alltmer oförutsägbar. Rysslands aggression mot Ukraina visar inga tecken på att avta och spänningen i vårt närområde är fortsatt hög, med ett allt mer auktoritärt och aggressivt Ryssland. I Mellanöstern och Nordafrika ökar radikaliseringen och den har kommit att följas av terror, också i Sverige. Säkerhetsläget är i dag mer problematiskt än på mycket länge.

 

När tryggheten utmanas både på hemmaplan och i omvärlden krävs kraftfulla åtgärder. Alla invånare – oavsett var man bor – ska känna trygghet att rättsväsendet och försvarsmakten står starka.

 

När otrygghet breder ut sig måste samhällets svar vara tydligt – det kommer inte att accepteras. Alliansen har krävt en snabb ökning av antalet poliser och skärpta straff för grova brott. Samtidigt måste samhällets förebyggande insatser utvecklas. Den ryska militära upprustningen fortsätter med i princip oförminskad styrka och med ett stort fokus på Östersjöregionen. Inte minst våra baltiska grannar känner av detta. Sverige utsätts dessutom dagligen för påverkanskampanjer och cyberhot. Därtill ökar underrättelsehotet mot Sverige för varje år och den samlade hotbilden mot vårt land är mer allvarlig än på mycket länge. Sveriges försvar behöver stärkas.

 

5.8 En trygg och tillgänglig välfärd

Alliansen står för en trygg och tillgänglig välfärd. Välfärdslandet Sverige byggdes på idén om att alla ska ha likvärdiga möjligheter till ett gott liv. En tillgänglig välfärd av bra kvalitet är en viktig grundpelare för den sammanhållning vi har i Sverige. Men med stora grupper som står långt från arbetsmarknaden riskerar Sverige att glida isär. Alla barn och vuxna måste få samma chans att lyckas. Därför måste skola, vård, och omsorg värnas och utvecklas.

 

Alliansregeringens ekonomiska politik och välfärdspolitik resulterade i att resurserna till skola, sjukvård och omsorg ökade med mer än 100 miljarder kronor i fasta priser. Resurserna ökade per invånare, per elev och per slutenvårdspatient. Också antalet läkare, barnmorskor och sjuksköterskor per invånare ökade. Men välfärden kan stärkas och utvecklas ytterligare. Vi måste bland annat förbättra resultaten i skolan, minska ojämlikheten som fortfarande finns i vården och svara upp mot behoven hos en åldrande befolkning.

 

Utbildningen i Sverige ska hålla hög kvalitet och vara tillgänglig för alla – för elevernas skull men också för jobben, välfärden och sammanhållningen i samhället. Föräldrarna ska veta att barnen, när de kommer hem från skolan, har lärt sig något nytt i en trygg miljö. Alla elever ska mötas av höga förväntningar och ges det stöd och den stimulans som krävs för att de ska kunna leva upp till dem. Skolan ska också ge bildning och lära för livet – inte bara arbetslivet – oavsett bakgrund eller var du går i skolan.

 

Många nyanlända barn som flytt från krig och förtryck har i år haft sin allra första skoldag runtom i Sverige. Deras väg in i det svenska samhället kommer i stor utsträckning att gå genom skolan. Den svenska skolan står inför stora utmaningar när antalet nyanlända elever ökar snabbt samtidigt som skolresultaten fortfarande är för låga. Under åren framöver kommer det att krävas särskilda ansträngningar för att alla barn i Sverige, oavsett bakgrund, ska få en bra start i livet och en rivstart i vårt skolsystem. Som ett resultat av Alliansens politik vände skolresultat uppåt efter en lång tids nedgång – den positiva utvecklingen måste fortsätta.

 

Alliansens utgångspunkt är att sjukvården ska präglas av kvalitet och tillgänglighet för alla. Svensk vård och omsorg uppvisar i ett internationellt perspektiv goda resultat. Men i takt med att vi lever längre och kan behandla allt fler sjukdomar förändras kraven på hälso- och sjukvården. Alliansregeringen satsade mer resurser än vad som någonsin tidigare satsats på vården. Köerna kortades, antalet vårdcentraler ökade och öppettiderna blev generösare. Kvaliteten i sjukvården stärktes och patienterna blev mer nöjda med vården.

 

Tyvärr har utvecklingen nu vänt, med växande köer och försämrad tillgänglighet. Långa väntetider och otillräcklig tillgänglighet är återigen ett växande problem i delar av vården. Fördelningen av resurser mellan de med större och mindre behov fungerar inte optimalt. Brist på kompetens i vissa vårdyrken, till exempel sjuksköterskor, är vanligt. Vården är fortfarande inte jämlik – såväl gällande kvalitet och kontinuitet som väntetider. Alliansen vill återuppta arbetet med att utveckla vården med patientens behov i fokus. Kvalitet, tillgänglighet och valfrihet ska prägla den svenska sjukvården och alla patienter ska känna sig väl omhändertagna på vårdcentraler och sjukhus i hela Sverige.

 

Att åldras innebär ofta ett ökat behov av hjälp i vardagen. Hur hjälpen utformas påverkar i hög grad livskvaliteten. Alliansens utgångspunkt är att varje människa har egna önskemål och intressen. Rätten till självbestämmande är lika viktig oavsett ålder. Äldreomsorgen ska präglas av stor valfrihet, hög kvalitet och ett värdigt bemötande och finnas tillgänglig för alla som behöver den.

 

En mångfald av aktörer är en förutsättning för valfrihet. Alliansens välfärdspolitik sätter eleven, patienten och brukaren i centrum. Rätten att själv få välja var och hur man tar del av vård, skola och omsorg är en viktig del i att kunna utforma sitt eget liv och sin egen tillvaro. Välfärden finns till för medborgarna och medborgarna har rätt att påverka dess utformning. Därför måste möjligheten att välja, och välja bort, värnas.

 

Mångfalden av aktörer inom välfärden bidrar också till att utveckla nya idéer och hitta nya, smartare och effektivare arbetssätt, till gagn för alla som använder välfärden. Den svenska lösningen, med en offentligt finansierad välfärd som alla medborgare har rätt till, och där många olika typer av utförare tillåts bidra, är viktig att värna. Välfärdens verksamheter gynnas av att nya privata och ideella aktörer har möjlighet att etablera sig för att bidra till innovation och värdeskapande.

 

Vi har dock sett att den svenska välfärden inte alltid fördelas jämlikt, och att kvaliteten i vissa fall brister hos både offentliga och fristående verksamheter. För att säkerställa en jämlik välfärd av hög kvalitet finns därför anledning att se över kraven på och regleringen av både offentlig och fristående välfärdsverksamhet. Riksdagen har därför beslutat att en utredning bör se över möjligheten att införa tillståndsplikt med ägar- och ledningsprövning, ett tydligare kravställande och bättre uppföljning avseende kvalitet, och skarpare sanktioner vid misskötsel inom välfärden. Regeringen väljer i stället att, trots massiv kritik från remissinstanserna, inte minst kommunerna, föreslå vad som i praktiken blir ett vinststopp för de företag som erbjuder sina tjänster i välfärdssektorn. Det riskerar, om förslaget genomförs, att skapa stor osäkerhet när skolor tvingas lägga ner och ett stort antal mindre företag i exempelvis hemtjänsten inte längre kan verka. Förlorare blir de hundratusentals människor som i dag har valt att använda sig av dessa företag. Alliansen kommer att agera för att stoppa ett sådant förslag. Utgångspunkten bör i stället vara hur vi på bästa sätt kan säkerställa både kvalitet, trygghet, effektivitet, innovation, valmöjligheter och öppenhet på ett sätt som gagnar elever, föräldrar, patienter, brukare och anhöriga i alla välfärdens verksamheter.

 

För att åstadkomma detta vill Alliansen införa ett nytt ramverk för kvalitet i välfärden. All kommunal och fristående välfärdsverksamhet ska kräva tillstånd och styras med tydliga kvalitetskrav och sanktionsmöjligheter. Verksamheter som inte klarar kvalitetskraven ska snabbt vändas eller stängas ned.

 

Alliansens mål för skolan är att Sverige inom tio år bör ligga på topp tio i Pisa-mätningarna. För att nå dit har Alliansen enats om att öka antalet timmar i skolbänken, införa fler karriärlärartjänster och tillföra mer resurser till utsatta skolor och svaga elever. Dessutom vill vi reformera lärarutbildningen med ökat fokus på kunskap och inlärning.

 

Alliansen vill stärka sjukvården och korta vårdköerna. Incitament för landstingen att stärka vårdgarantin måste återinföras. Det är också viktigt att mer resurser går till de verksamheter som behöver det mest, till exempel primärvården.

 

Alliansen vill att äldreomsorgen ska präglas av valfrihet, hög kvalitet och ett värdigt bemötande. Med tydligare kvalitetskrav och skarpare sanktioner vid misskötsel blir äldreomsorgen mer likvärdig över hela landet och kvaliteten i verksamheten säkras. Alla svenskar ska ha rätt till en värdig ålderdom med god livskvalitet.

 

5.9 Migrationen till Sverige kräver nya reformer

Under de senaste åren har Europas närområde präglats av flera svåra väpnade konflikter. I Syrien, Irak, Eritrea, Sydsudan och Afghanistan har krig och förföljelse lett till att människor tvingats fly för att söka skydd inom det egna hemlandet, i närområdet eller på andra kontinenter. FN:s flyktingorgan uppskattar att uppemot 65 miljoner människor var på flykt i världen under 2015, den högsta siffran som någonsin uppmätts. Under samma år sökte 1,2 miljoner människor skydd i EU. Hela 160 000 personer sökte asyl i Sverige. Mellan 2010 och 2020 bedömer Ekonomistyrningsverket att knappt en halv miljon nyanlända kommer etableras i Sverige.

 

Alliansen anser att Sverige ska bedriva en långsiktigt hållbar migrationspolitik som inom ramen för den reglerade invandringen värnar asylrätten, underlättar rörlighet över gränser och främjar en behovsstyrd arbetskrafts-invandring. För att uppfylla ett sådant åtagande krävs genomgripande reformer som skapar hållbara förutsättningar för migration och integration på både kort och lång sikt.

 

På kort och medellång sikt måste regeringen först och främst säkerställa att mottagandet fungerar. Under hösten 2015 kom Allianspartierna överens med regeringen om en rad åtgärder för att hantera migrationskrisen inom ramen för migrationsöverenskommelsen. Allianspartierna fick igenom avgörande förslag för att skapa ordning och reda i mottagandet, en bättre etablering och dämpa kostnadsökningarna. Bland annat innebär uppgörelsen att tillfälliga uppehållstillstånd blir huvudregel med rätt till familjeåterförening, tydligare försörjningskrav vid anhöriginvandring och ett stärkt återvändande. Vidare föreslås en stärkt kostnadskontroll i mottagandet och etableringen genom bland annat tydligare krav för att erhålla försörjningsstöd. Samtidigt beslutades om viktiga Alliansförslag för att stärka integrationen, som ett breddat RUT-avdrag och lärlingsanställningar för nyanlända, samt att utreda lagliga vägar för att söka asyl i EU.

 

På längre sikt måste den ekonomiska politiken ha beredskap för att på bästa sätt tillvarata de möjligheter som en betydande befolkningsökning innebär, och minimera de utmaningar som det stora mottagandet under de senaste åren kan medföra. Sverige har inte i tillräckligt hög utsträckning fått in utrikes födda och nyanlända på arbetsmarknaden. Först efter nio år har hälften av dem som kommit till Sverige som flyktingar eller anhöriga till flyktingar någon form av jobb. Att allt för många utrikes födda saknar jobb och i stället blir beroende av bidrag är först och främst skadligt för varje enskild människa som riskerar att hamna i långvarigt utanförskap. Men med ett växande och utbrett utanförskap riskerar också kostnaderna för samhället att öka.

 

Alliansens politik syftar till att bygga ett samhälle som tar tillvara varje människas förmåga, där alla får förutsättningar att växa och stå på egna ben, och där vi gemensamt skapar trygghet och sammanhållning. Att ha ett arbete och en inkomst ger människor makt över sina liv, liksom en känsla av gemenskap och av att vara behövd. Det är grunden i Alliansens politik. Därför krävs också att den ekonomiska politiken utvecklas för att på bästa sätt hjälpa de människor som flytt till Sverige att komma in på arbetsmarknaden, få sitt första jobb och bli en del av Sverige.

 

Det första och främsta skälet för att se till att människor i utanförskap och bidragsberoende kommer i arbete är att ge människor frihet över sitt eget liv. Men att fler kommer i arbete är också mycket viktigt för svensk ekonomi som helhet. Den ekonomiska politiken ska genom hög sysselsättning, långsiktigt hållbara finanser och stabila makroekonomiska förhållanden skapa välstånd för alla som bor i Sverige. Huruvida invandring bidrar positivt eller negativt till dessa mål är i mycket stor grad avhängigt om de människor som kommer till Sverige kommer i arbete, precis på samma sätt som för befolkningen i övrigt. Om tillräckligt många kommer i arbete kan invandringen, som innebär en föryngring av Sveriges befolkning, vara en viktig del i att klara finansieringen och bemanningen av vård och omsorg för allt fler äldre. Dessutom kan utrikes födda bidra till att öka svensk handel. Om för få tar steget in på arbetsmarknaden blir utvecklingen den motsatta – då belastas den offentliga ekonomin av ökade bidragsutbetalningar. För den enskilde blir konsekvenserna ännu större med risk för ett djupt utanförskap och grusade drömmar.

 

För Sverige är utmaningen betydande – historiskt har etablering och integration inte fungerat tillräckligt bra. Det har resulterat i att Sverige under en längre tid sett en utveckling mot ett nytt och djupt utanförskap hos svenskar som har låg utbildningsbakgrund eller som är utrikes födda. Tre av fyra av de inskrivna på Arbetsförmedlingen tillhör särskilt utsatta grupper, som till exempel utomeuropeiskt födda och personer utan gymnasieutbildning. Arbetslösheten är nästan fem gånger högre för en person född utanför Europa som för en person född i Sverige. Detta mönster måste brytas.

 

Alliansens främsta uppdrag under åren 2006 till 2014 var att bryta det breda utanförskap som drabbade människor som förtidspensionerades och sjukskrevs bort från arbetsmarknaden. För att bryta den negativa utvecklingen krävdes genomgripande strukturreformer som ökade arbetsutbudet och gjorde det mer lönsamt att arbeta än att gå på bidrag. Som ett resultat av Alliansens reformer minskade utanförskapet med en fjärdedel.

 

I dag har utmaningen delvis skiftat. Hög arbetslöshet bland utomeuropeiskt födda och stora grupper nyanlända som behöver ett första jobb kommer vara en av Sveriges största strukturella utmaningar under åren framöver. Under de kommande åren är det därför helt avgörande att politiken tar nästa steg och genomför nödvändiga reformer för att hantera det nya läget. En bättre integration och lägre trösklar in till arbetsmarknaden för att nyanlända ska komma i arbete är nödvändigt och kan bara ske genom strukturellt riktiga reformer. De utbudsreformer som Alliansen genomförde under sin regeringstid ledde till att utrikes föddas arbetskraftsdeltagande ökade från 65 till 70 procent. Det är ett steg i rätt riktning, men mer krävs. En av Alliansens främsta uppgifter är att bryta det utanförskap som växt fram bland utrikes födda och unga som saknar gymnasieutbildning. Det kommer kräva genomgripande strukturella reformer av arbetsmarknaden, utbildningssystemet och bostadsmarknaden.

 

Sverige ska bedriva en långsiktigt hållbar migrationspolitik som inom ramen för den reglerade invandringen värnar asylrätten, underlättar rörlighet över gränser och inte ställer byråkratiska hinder för arbetskraftsinvandring. För att uppfylla ett sådant åtagande krävs genomgripande reformer som skapar hållbara förutsättningar för migration och integration på både kort och lång sikt. På kort sikt måste först och främst säkerställas att mottagandet fungerar och är kostnadseffektivt. På medellång sikt krävs genomgripande strukturella reformer av arbetsmarknaden, utbildningssystemet och bostadsmarknaden så att alla människor som ska etableras i Sverige har en möjlighet att få ett arbete, egenförsörjning och frihet över sitt eget liv.


6. Centerpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken

Högkonjunkturen i svensk ekonomi närmar sig sin topp när svensk export lyfts av den starka globala återhämtningen efter finanskrisen. Men de goda tiderna vilar på bräcklig grund. Den internationella konjunkturen innefattar stora risker och den starka inhemska utvecklingen sker mot bakgrund av en ohållbar kombination av minusräntor, hög belåning och stegrande bostadspriser.

 

Med regeringens politik slösas högkonjunkturen bort. Regeringen bedriver en oansvarig löftespolitik som förstärker obalanserna och riskerna för en överhettning, i stället för att använda de goda tiderna för att skapa en hållbar grund för långsiktig tillväxt.

 

Centerpartiet föreslår därför i denna budgetmotion kraftfulla strukturreformer, kombinerat med ordning och reda i statsfinanserna. Högkonjunkturen måste utnyttjas för att öka sysselsättningen och tillväxtförmågan i svensk ekonomin, både för att rusta landet för sämre tider och för att undvika att konjunkturen slår i taket och förbyts i överhettning och kris.

 

Första prioritet bör vara att bryta klyvningen på arbetsmarknaden. Gapet växer mellan de som har ett jobb och de som inte har det. 2018 väntas 80 procent, cirka 300 000 personer, av de arbetslösa ha en utsatt ställning på arbetsmarknaden, det vill säga att de är utrikesfödda, saknar gymnasieutbildning, har en funktionsvariation eller är äldre. Det tar nu i genomsnitt nio år för flyktingar att få arbete i Sverige. Dessa grupper, som inte får jobb trots en brinnande högkonjunktur, är i praktiken helt avskurna från arbetsmarknaden. Samtidigt ligger sjuktalen på höga nivåer, med många som har psykiskt relaterade diagnoser. Långtidsarbetslösheten stiger. Många kommer aldrig in i arbete, många lämnar för att inte komma tillbaka. Risken finns att en ny bidragsberoende underklass växer fram.

 

Vi måste riva de murar som stänger människor ute från arbetsmarknaden.

 

Skiftet i politik måste utgå från att det är de små och växande företagen som stått för fyra av fem nya jobb på 2000-talet. Därför måste skatter som straffar entreprenörskap och växande företag sänkas och förenklas, så att återväxten av småföretag är stark i hela landet. Mängden byråkratiska regler behöver minskas för att inte bromsa de nya företagen.

 

Skattekilarna på arbete för de som står utanför ska minska. Arbetsgivaravgifterna för att anställa de som är nya och oprövade på arbetsmarknaden måste ned och det behöver bli billigare för nya småföretag att börja anställa. Inkomstskattesänkningarna för jobb behöver förstärkas ytterligare så att de når alla och är mest kraftfulla för de med lägst inkomster. Det kommer krävas en bred skattereform som förenklar skattesystemet och skiftar skattebördan bort från arbete och till konsumtion och miljöutsläpp.

 

Nyanlända och unga utan gymnasieexamen, som inte får jobb till dagens höga ingångslöner, behöver få en andra chans med en ny anställningsform, där de under några år tillåts börja på en något lägre lön, för att kunna öka sin inkomst från låga bidrag och börja göra lönekarriär. Sverige behöver fler av de inträdesjobb utan utbildningskrav som finns i grannländer som Danmark och Tyskland.

 

De stela arbetsmarknadsregleringarna gör att företag inte anställer personer som står utanför arbetsmarknaden och att anställda inte vågar byta jobb. Istället bör en modern trygghet bygga på flexibla regler, kombinerat med starkt stöd för vidareutbildning och kompetensutveckling som gör att människor kan ställa om hela yrkeslivet.

 

Arbetsförmedlingen, som idag inte förmår förmedla jobb och ge arbetssökande rätt kompetenser, bör fasas ut sin nuvarande form och ersättas av en arbetsförmedlarpeng. Denna peng ska vara resultatbaserad och belöna förmedlare, privata eller ideella, efter deras förmåga att hitta varaktiga jobb åt arbetslösa. De många ineffektiva arbetsmarknadsåtgärderna kan samtidigt bantas ned till förenklade nystartsjobb som är lätta för arbetsgivaren att hantera.

 

Alla dessa reformer behövs för att bryta utanförskapet och klyvningen på svensk arbetsmarknad och använda högkonjunkturen för att få så många som möjligt i arbete.

 

Klyvningen av svensk ekonomi finns dock inte bara på arbetsmarknaden utan även inom Sverige, mellan människor och mellan platser. Det är en klyvning mellan de orter som vunnit på strukturomvandlingen och följt med i den globala uppgången, och de som ställts utanför. Det finns orter på båda sidor av denna klyfta på såväl landsbygden som i städer. Det finns både stora städer och byar på landsbygden där jobben blir fler och dit människor flyttar.  Men det finns också bruksorter som inte får tillräckligt många nya småföretag när bruket dragit ned, och förorter som skurits av från stadens ekonomiska framgång.

 

Dessa delar av landet som inte lyfter trots brinnande högkonjunktur är helt beroende av reformer: bättre arbetsmarknad och förutsättningar att starta och driva nya företag.

 

Järnvägen behöver genomgå en verklig upprustning, i synnerhet de sedan länge eftersatta lokala järnvägsbanorna, och höghastighetsbanorna börja byggas. Enskilda vägar behöver rustas upp och bredband nå alla hushåll i Sverige. Regler måste förenklas för att små tjänsteföretag och gröna näringar ska kunna anställa, och för att industrin ska kunna hitta nya vägar att tillvarata kompetens och idéer lokalt.

 

Klyvningen syns också i tryggheten som inte når alla.

 

Många platser i Sverige skakas av våldsam gängkriminalitet och en känsla av otrygghet i vardagen. På många platser beivras inte heller vardagsbrott utan människor lämnas i vanmakt av rättssamhället. Polisen har länge lidit av bristfälliga resurser och bristfällig organisation, och krafttag krävs för att vända trenden. Fysisk trygghet från brott och ekonomisk trygghet genom jobb måste gå hand i hand för att bryta onda spiraler.

 

I ett större perspektiv ställer en allt svårare säkerhetspolitisk situation i närområdet och ett ökat terrorhot i alla öppna demokratier krav på en skärpt förmåga i försvaret och terrorbekämpningen. Det är nu hög tid att förstärka Sveriges försvarskapacitet, så att vi förmår försvara landets gränser.

 

Inte heller tryggheten vid sjukdom och ålderdom fungerar väl trots de goda ekonomiska förutsättningarna. Istället växer de regionala skillnaderna i vård. Genom att många kom i arbete under Alliansen kunde resurserna till välfärden öka trots finanskrisen, något som skilde Sverige från många andra västländer. Svensk vård är och förblir av internationell toppklass. Men under de senaste åren har tillgängligheten i vården minskat och köerna återigen börjat växa. Det är stora skillnader i tillgänglighet i olika delar av landet och en stor del av svenska folket saknar en fast läkarkontakt. Ungas psykiska hälsa hamnar på undantag när köerna till barn- och ungdomspsykiatrin fortsätter växa i brist på resurser och organisation. Hundratusentals patienter riskerar samtidigt att se den vårdcentral de själva valt läggas ned, om förbud mot överskott i välfärden införs. För att tryggheten i vården ska återställas måste patienten tillbaka i fokus, kvaliteten komma först och vägen till behandling bli kortare, tryggare och enklare.

 

De reformer Alliansen införde innebar att pensionärer både fick lägre skatt och bättre förutsättningar att fortsätta arbeta högre upp i åldrarna. Men fortfarande har en stor andel av pensionärerna svårt att få vardagen och ekonomin att gå ihop. För att minska klyvningen bör steg tas för att förbättra standarden för pensionärer och i synnerhet de med lägst inkomster, med en förbättring av garantipensionen och sänkt skatt.

 

Samtidigt förutsätter en ekonomi i balans också reformer som skapar en grön tillväxt med minskade utsläpp och gifter i vardagen. Den långsiktiga globala tillväxten är beroende av att vi hanterar klimathotet med en snabb omställning bort från fossil energi, en omställning där Sverige kan och bör visa omvärlden hur jobb och tillväxt går hand i hand med snabbt minskade utsläpp. Tyvärr har istället utsläppsminskningarna i Sverige planat ut de senaste åren samtidigt som kraftfulla miljöekonomiska reformer som kan driva på utvecklingen lyst med sin frånvaro. Många hälso- och miljövådliga kemikalier fortsätter att användas och spridas, och hav, sjöar och vattendrag att förorenas.

 

Centerpartiet föreslår en omfattande grön skatteväxling, där skatten på utsläpp höjs genom att förorenaren betalar och intäkterna används till att sänka skatten på arbete och företagande. Vi föreslår genomgripande reformer som gör det lönsamt för individen att välja det miljöriktiga alternativet, exempelvis en Grön Bilbonus för att köpa de mest miljövänliga bilarna och bonus för att tanka lastbilar med biobränsle. Dessutom bör starka incitament skapas för att minska gifter, nedskräpning och i synnerhet bottendöden i Östersjön, där internationellt samarbete är avgörande. Genom sådana reformer kan den gröna omställningen påskyndas med hjälp av ny teknik, innovationer och entreprenörskap, där Sverige kan bli världsledande i att skapa nya lösningar.

 

Dagens situation, med en brinnande högkonjunktur som inte rår på klyvningen och obalanserna i samhället, manar Sverige till strukturella reformer på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, för skatterna, företagandet och för grön tillväxt. För att skapa jobb och för att öka tryggheten i välfärden och rättsväsendet. Det är dags för ett nytt ledarskap för Sverige, som visar en ny väg framåt.


7. Jobb och företagande

Svensk arbetsmarknad står just nu inför en unik utmaning. Trots ett mycket starkt konjunkturläge är utanförskapet fortsatt högt, särskilt bland nyanlända och personer med kort utbildning. Klyvningen mellan dem med utbildning och arbete och dem utan förstärks på arbetsmarknaden samtidigt som matchningen försämras. Mitt i högkonjunkturen och arbetskraftsbristen finns så allvarliga låsningar på arbetsmarknaden att hundratusentals personer i produktiv ålder stängs helt utanför.

 

För att bryta klyvningen av arbetsmarknaden krävs ansvarsfulla reformer med inriktning på jobb och företagande.

 

Efterfrågan på arbetskraft måste fortsätta stärkas, genom att fler företag startas och växer. Centerpartiet vill sänka kostnaderna för att anställa, förenkla reglerna för att starta och driva företag samt göra det billigare att investera i växande företag.

 

Utbudet av arbetskraft måste fortsätta att förstärkas. Det ska alltid löna sig att arbeta, varför skatten på låga inkomster måste sänkas och jobbfokuset i trygghetssystemen öka.

 

Matchningen på arbetsmarknaden måste fungera bättre. För detta krävs att det skapas en väg in på arbetsmarknaden för de som idag stängs ute av höga ingångslöner och höga skattekilar. Det krävs att Arbetsförmedlingen reformeras i grunden genom att släppa in bättre privata och ideella arbetsförmedlare som belönas efter resultat. Det krävs också ökad rörlighet på arbetsmarknaden, och bättre möjligheter till vidareutbildning. Det är grundläggande att utbildningssystemet fungerar och ger människor de färdigheter de behöver för jobb och utveckling. Det gäller såväl teoretiska som praktiska utbildningar.

 

Genomförs inte dessa reformer för jobb och företagande står arbetsmarknaden mycket illa rustad när konjunkturen vänder, med risk för ett massivt utanförskap och framväxandet av en ny bidragsberoende underklass. Det vore socialt och ekonomiskt oacceptabelt. Om ansvarsfulla reformer däremot genomförs kan fler människor komma in på arbetsmarknaden, där de kan börja nya arbetsliv och bidra till varaktig tillväxt i Sverige.

 

7.1 Klyvningen av svensk arbetsmarknad

Den svenska arbetsmarknaden är, för vissa grupper och i vissa branscher, i grunden relativt välfungerande. Sysselsättningsgraden och arbetskraftsdeltagandet är högt i en europeisk jämförelse, inte minst bland kvinnor och äldre.

 

Svensk arbetsmarknad är dock tudelad. Särskilt nyanlända och personer med kort utbildning är arbetslösa i högre grad än inrikes födda och personer med hög utbildning. Sverige har också EU:s lägsta andel jobb utan utbildningskrav, så kallade enkla jobb. Dessa två fenomen – svårigheterna för marginalgrupper att få ett arbete och bristen på enkla jobb – hänger ihop. En strikt arbetsrätt, höga ingångslöner samt höga skatter gör att de enkla jobben blir färre och gör det svårare för ungdomar och nyanlända att få sitt första jobb.[10] Om inte tudelning bryts riskerar arbetslösheten att permanentas på oacceptabelt höga nivåer.

 

Andelen av de arbetslösa som tillhör så kallade utsatta grupper växer och väntas i år uppgå till 75 procent.[11]  Det tar 8-9 år innan hälften av nyanlända flyktingar är i arbete.[12]  Jämviktsarbetslösheten bedöms hamna på en permanent hög nivå och stiger något framöver, trots många år av gynnsam konjunktur.[13]  Utbildningsresultaten har samtidigt fallit kraftigt under många år och ligger, trots en svag uppgång i den senaste PISA-mätningen, lägre än i många jämförbara länder.[14] Om inget görs riskerar polariseringen på svensk arbetsmarknad att öka. För att möta denna utveckling krävs en ansvarsfull och jobbvänlig reformpolitik.

 

Svensk arbetsmarknad

Den relativt höga svenska sysselsättningsgraden beror bland annat på den jämförelsevis höga sysselsättningen för kvinnor och äldre. Diagram 6 visar sysselsättningen fördelat på åldersintervall i Sverige och OECD.

 

Tabell 4 Sysselsättningsgrad i Sverige och EU28 baserat på ålder, kön och inrikes/utrikes född, 2016

Födelseland

Kön

Ålder

Sysselsättningsgrad Sverige

Sysselsättningsgrad EU28

Skillnad

Utrikes

Kvinnor

15-24 år

33,3%

29,9%

3,5%

Utrikes

Kvinnor

25-54 år

67,3%

61,0%

6,3%

Utrikes

Kvinnor

55-74 år

42,1%

24,5%

17,6%

Utrikes

Män

15-24 år

33,3%

34,1%

-0,8%

Utrikes

Män

25-54 år

77,8%

80,1%

-2,3%

Utrikes

Män

55-74 år

47,1%

33,4%

13,6%

Inrikes

Kvinnor

15-24 år

48,9%

32,1%

16,8%

Inrikes

Kvinnor

25-54 år

89,4%

75,1%

14,3%

Inrikes

Kvinnor

55-74 år

43,2%

20,8%

22,4%

Inrikes

Män

15-24 år

45,1%

35,6%

9,5%

Inrikes

Män

25-54 år

91,6%

85,3%

6,3%

Inrikes

Män

55-74 år

49,5%

31,4%

18,1%

Totalt

67,2%

52,9%

14,3%

Källa: RUT 2017:1277

 

Det segment där Sverige utmärker sig mest rör personer mellan 60 och 64 år, där Sveriges sysselsättningsgrad är 18,8 procentenheter högre än OECD-snittet.

 

Diagram 6. Sysselsättningsgrad, procent av befolkningen

Anm: ”Min” är det minsta värde som något OECD-land uppvisar, medan ”Max” är det högsta värde som något OECD-land uppvisar.

Källa: OECD (2017a)

 

I tabell 4 jämförs sysselsättningsgraden för människor i Sverige respektive EU baserat på kön, ålder och huruvida de är inrikes eller utrikes födda.[15]

 

Tabellen visar att det är framförallt bland personer över 55 år, såväl kvinnor som män samt inrikes och utrikes födda, som Sverige presterar bättre än EU-snittet. Sverige har också högre relativ sysselsättning bland kvinnor jämfört med män. Detta gäller såväl för inrikes som utrikes födda samt för unga och äldre. Sämst presterar Sverige när det gäller unga och medelålders utrikes födda män. Sverige har också ett större sysselsättningsgap mellan inrikes och utrikes födda i alla underkategorier än EU-snittet.

 

De senaste decenniernas stärkta incitament för att arbeta har bidragit till denna höga sysselsättningsgrad. Men arbetsmarknaden har också stora utmaningar.

 

Klyvningen – så ser den ut

Andelen av de arbetslösa med utsatt ställning på arbetsmarknaden, definierat enligt Arbetsförmedlingen, är stor och ökande. Svensk arbetsmarknad stänger helt enkelt ute vissa människor i hög grad. I takt med att antalet människor i dessa grupper ökar, tilltar också risken att arbetslösheten permanentas på en hög nivå.

 

En viktig anledning till den ökande andelen med utsatt ställning är den dåligt fungerande jobbintegrationen för nyanlända. De första åren efter bosättning är sysselsättningsgraden extremt låg. Det tar 8–9 år innan hälften av nyanlända flyktingar förvärvsarbetar, och det tar ännu längre tid innan de är helårs- och heltidsanställda.[16] Som Arbetsmarknads-ekonomiska rådet visat är 61 procent av de inrikes födda fast heltidssysselsatta, medan enbart 35 procent av de utomeuropeiskt födda är det.[17]

 

Diagram 7. Förvärvsfrekvens för flyktingar efter vistelsetid, 20-64 år

Anm. Avser personer som invandrade åren 1997–2015. Heldragen linje är medel medan de streckade linjerna utgör min och max.

Källa: SCB (2017a)

 

Människor med kort utbildningsbakgrund har också klart högre arbetslöshet och lägre sysselsättning än personer med längre utbildningsbakgrund.

 

Diagram 8. Arbetslöshet baserat på utbildningsbakgrund 2016, procent av arbetskraften

Källa: SCB (2017b)

 

Ett annat sätt att belysa det faktum att svensk arbetsmarknad är polariserad och inte är inkluderande är att studera sysselsättningen baserad på befolkningens färdigheter. OECD:s PIAAC-undersökning uppskattar befolkningens färdigheter i bland annat läsförståelse och matematik.

 

 

Diagram 9 visar hur sysselsättning och lön varierar med bedömda färdigheter i läsförståelse.

 

 

 

Diagram 9. Sysselsättningsgrad och lön efter läsfärdighetsnivå

Not: Med medianlön avses köpkraftsjusterade USD per timma.

Källa: OECD (2013a)

 

Den svenska lönestrukturen är mycket sammanpressad. Människor med lägre färdigheter, i exemplet ovan gällande läsförståelse, får inte ett jobb med lite lägre lön; de får inget jobb alls.[18] Samtidigt vet vi att vissa av de nyanlända har färre och/eller lägre färdigheter än inrikes födda. De talar i regel heller inte svenska. Därtill vet vi att dessa skillnader kan underskattas vid en rak jämförelse mellan inrikes och utrikes föddas utbildningsnivå.[19]

 

Klyvningens orsaker

Utbuds- eller efterfrågeproblem?

Sysselsättningsgraden avgörs i ett första steg av arbetskraftsdeltagandet. Människor måste vara villiga att jobba för att kunna komma i arbete. Här ligger Sverige väl till, med ett högt arbetskraftsdeltagande i stora grupper. Centerpartiet och Alliansen genomförde här viktiga reformer för att öka utbudet av arbetskraft. Exempel på sådana reformer är jobbskatteavdraget och reformerade transfereringssystem.[20]

 

Arbetskraftsutbudet är relativt högt även för personer som anses stå långt från arbetsmarknaden, i bemärkelsen att deras sysselsättningsgrad är låg och deras arbetslöshet hög. I Diagram 10 visas arbetskraftsdeltagandet för inrikes respektive utrikes födda. Arbetskraftsdeltagandet bland utrikes födda har ökat de senaste åren och är nu relativt nära inrikes föddas arbetsutbud.[21]

 

Diagram 10. Arbetskraftsdeltagande 15-74 år, procent av befolkningen, trendvärde

Källa: SCB (2017c)

 

Mer måste göras för att stödja arbetskraftsdeltagandet i ett antal grupper. Inte minst gäller det nyanlända kvinnor. För dessa är ett borttaget vårdnadsbidrag samt begränsningar av retroaktivt uttag av föräldrapenning viktiga reformer. För nyanlända generellt är mer jobbfokuserade transfereringar rimliga reformer.

 

Samtidigt förefaller det som om skillnaden i sysselsättning mellan exempelvis utrikes och inrikes födda inte främst drivs av skillnader i arbetsutbudet – inrikes och utrikes födda står till arbetsmarknadens förfogande i ungefär lika stor utsträckning – utan har sin grund i svårigheter för utrikes födda som vill arbeta att finna ett jobb.[22]

 

Hinder för efterfrågan

Den svenska lönestrukturen är mycket sammanpressad, även i jämförelse med likartade länder i Europa. Enligt SCB:s lönestrukturstatistik var, under år 2016, den 10:e lönepercentilen 22 000 kronor, den 50:e percentilen 29 300 kronor och den 90:e percentilen 46 400 kronor.[23] Hälften av de anställda tjänar alltså mindre än 29 300 kronor i heltidsjusterade termer. Hela 80 procent av de anställda ligger mindre än ca 24 400 kronor ifrån varandra. Samtidigt står en stor grupp helt utanför arbetsmarknaden.

 

En stor anledning till den sammanpressade lönestrukturen är de höga svenska ingångslönerna. Det finns relativt starkt stöd inom nationalekonomisk forskning för att detta påverkar sysselsättningen hos marginalgrupper negativt.[24]

 

Diagram 11. Minimilöner

Not: SE1 avser kommunal, minst 19 år utan

yrkesvana. SE2 avser hotell- och restaurang,

minst 20 år utan yrkesvana. SE3 avser

detaljhandel, minst 20 år utan yrkesvana.

Källa: Konjunkturinstitutet (2016a)

 

I grunden måste en persons förväntade produktivitet stå i relation till kostnaden för att anställa personen i fråga. Är kostnaderna för höga blir det olönsamt att anställa. För höga ingångslöner gör att personer med låg och/eller osäker produktivitet missgynnas.

 

Resultatet av höga ingångslöner och höga skatter för att anställa är att enbart relativt högproduktiva arbeten klarar av att ta sig över det prisgolv som de höga lönekostnaderna medför. Resultatet är att Sverige har EU:s lägsta andel av jobb utan utbildningskrav. Skillnaden är särskilt markant jämfört med länder på liknande utbildnings- och välfärdsnivåer, som Danmark, Tyskland och Nederländerna, som har mycket högre andel jobb utan utbildningskrav.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Diagram 12. Andel enkla jobb, procent av det totala antalet jobb

Källa: Eurostat (2017a)

 

Detta är ytterligare ett tecken på att det finns få vägar in till svensk arbetsmarknad för personer med lägre produktivitet.

 

Slutsats: Efterfrågeunderskott på arbete till följd av höga ingångslöner och få ”enkla” jobb

Mycket har redan gjorts för att stärka arbetskraftsdeltagandet genom sänkta inkomstskatter för låga inkomster och ett ökat jobbfokus i de aktuella transfereringssystemen.

 

Då arbetskraftsdeltagandet är förhållandevis högt även bland marginalgrupper finns det skäl att tro att sysselsättningsgraden för lågproduktiv arbetskraft främst begränsas av låg efterfrågan, till följd av höga ingångslöner. Att Sverige har höga ingångslöner och få jobb utan utbildningskrav är ytterligare tecken på att arbetstillfällen och personalkategorier som hade kunnat komma människor med låg eller osäker produktivitet till del, har prisats bort.

 

För att minska klyvningen av arbetsmarknaden och öka marginalgruppers möjlighet att komma i arbete finns två huvudsakliga strategier.

 

För det första kan dessa personers produktivitet ökas och osäkerheten om deras produktivitet minska, genom exempelvis utbildningssatsningar.

 

För det andra kan kostnaden för att anställa dessa grupper sänkas, genom lägre ingångslöner och/eller sänkta skatter och avgifter. Dessa strategier står inte emot varandra. Tvärt om behövs såväl utbildningsinsatser som sänkta kostnader för att öka sysselsättningen i de aktuella grupperna.

 

Alternativ lösning: utbildning

En rimlig reaktion på observationen att vissa personer verkar ha för låg eller osäker produktivitet för att vara anställningsbara till rådande löne- och skattenivåer är att försöka öka dessa människors produktivitet genom utbildningsinsatser. Sådana insatser är välbehövliga, men troligen otillräckliga.[25]

 

Av deltagarna i etableringsuppdraget i juni 2017 hade knappt hälften högst förgymnasial utbildning. Att via utbyggda utbildningsinsatser höja alla dessa personers utbildningsnivå till motsvarande gymnasie- eller högskolekompetens är inte realistiskt. Därtill är det viktigt att ha i åtanke att produktivitet inte alltid står i proportion till formell utbildning.

 

Det föreligger inte heller något stabilt och långsiktigt samband mellan utbildningsnivå, mer specifikt produktivitet, och arbetslöshet.[26] Arbetslöshet avgörs, förenklat, av hur löner och produktivitet står i relation till varandra, inte till produktivitetens absoluta nivå. Utbildning är i den bemärkelsen viktigt främst för att skapa möjligheter för högre produktivitet och högre inkomster, vilket är viktigt men inte nödvändigtvis minskar arbetslösheten.

 


Diagram 13. Deltagare i etableringsuppdraget baserat på utbildningsnivå, juli 2017

Källa: Arbetsförmedlingen (2017b)

 

Att personer med kort utbildning klarar sig allt sämre på svensk arbetsmarknad – arbetslösheten för personer mellan 25 och 64 år med högst förgymnasial utbildning har ökat från 8,5 procent år 2005 till 14,9 procent år 2016 – tas ofta till intäkt för att utbildning har blivit allt viktigare för att klara sig på arbetsmarknaden. Man bör dock ha i åtanke att gruppen med högst förgymnasial utbildning har förändrats drastiskt de senaste 10 åren. Antalet inrikes födda personer med högst förgymnasial utbildning har minskat med drygt 50 procent, från 617 000 till 302 000 personer. Samtidigt har antalet utrikes födda med högst förgymnasial utbildning ökat, från 165 000 till 214 00.

 

Ökningen av arbetslösheten i gruppen förgymnasialt utbildade kan i hög grad förklaras av att utrikes föddas arbetslöshet ökat samtidigt som deras andel av gruppen har ökat.[27] För inrikes födda utan gymnasieexamen har arbetslösheten till och med sjunkit sedan 2005, från 6,2 till 5,6 procent. Andelen av gruppen med högst förgymnasial utbildning som utgörs av utrikes födda har fördubblats, från 21 till 41 procent sedan 2005. Samtidigt har arbetslösheten för de utrikes födda inom denna grupp ökat från 18,8 till 29,6 procent. Det finns alltså anledning att tro att det inte enbart är den formella utbildningsnivån, eller ökade krav på svensk arbetsmarknad, som driver siffrorna, utan att det i gruppen av lågutbildade finns många utrikesfödda som generellt har det svårt på arbetsmarknaden.

 

Diagram 14. Arbetslöshet baserat på utbildningsbakgrund, 25–64 år, andel av arbetskraften

Källa: RUT 2015:715, 2016:919, 2017:1258 samt egna beräkningar.

 


Tabell 5. Dekomponerad förändring av arbetslösheten inom gruppen med högst förgymnasial utbildning, 25-64 år

 

 

Arbetslöshet 2005

8,5

Förändring inrikes föddas nivå

-0,5

Förändring utrikes föddas nivå

2,0

Förändring sammansättning

4,8

Summa förändring

6,3

Arbetslöshet 2016

14,9

Källa: RUT 2015:715, 2016:919, 2017:1258 samt egna beräkningar.

 

Mot bakgrund av detta är det rimligt att tro att utbildningssatsningar kommer att behöva kompletteras med fler vägar till jobb. Utbildning och jobb står heller inte mot varandra. Tvärtom bör möjligheten att kombinera arbete med handledning och utbildning stärkas genom välfungerande lärlingsjobb.

 

Alternativ lösning: Anställningsstöd

En diskussion som intensifierats av debatten kring ingångslönernas effekt på marginalgruppers sysselsättning rör anställningsstödens utformning och effekt. Stöden har viss utträngningseffekt men förefaller fungera relativt bra när de väl används.[28] Användningen av anställningsstöden är dock lägre än vad man skulle kunna förvänta sig givet de stora subventioner som de erbjuder.

 

Fyra huvudsakliga förklaringar till stödens oförmåga att göra ett mer substantiellt avtryck på marginalgruppernas sysselsättning har förts fram. För det första upplevs stöden som krångliga. Det stora antalet stödformer och deras varierande krav och utformning gör det troligen svårt för arbetsgivare att få en överblick över vilka stöd som finns tillgängliga.[29] Av företag som anmäler lediga platser till Arbetsförmedlingen uppger nästan 60 procent att de inte känner till stöden särskilt väl eller att de inte känner till dem alls. Bara sju procent av företagen uppger att de känner till stöden mycket väl.

 

För det andra kan krav på att facket måste godkänna vissa anställningar med stöd, och krav från Arbetsförmedlingen gällande villkor som går utöver lagens och kollektivavtalens miniminivåer, skapa begränsningar.

 

För det tredje är stöden till sin natur kortsiktiga. När stöden upphör ökar lönekostnaden ofta markant över en natt. Stöden blir i den bemärkelsen mer en hjälp för personer som står långt från arbetsmarknaden att konkurrera om existerande jobb, snarare än verktyg för att stimulera framväxten av nya personalkategorier och branscher som på lång sikt kan öka andelen enkla jobb på arbetsmarknaden.

 

Finanspolitiska rådet uttrycker det som att anställningsstöden ”kan uppfattas som så temporära och specifika att de knappast kan fungera som stimulans för arbetsgivare att skapa särskilda personalkategorier för att anställa personer till låga lönekostnader.”[30]

 

Den fjärde förklaringen till varför stöden inte fungerar bättre är att väldigt fokuserade anställningsstöd riskerar att leda till en stigmatiseringseffekt, där personer som är berättigade till stöd signalerar till potentiella arbetsgivare att de utmärker sig negativt relativt resten av befolkningen.[31]

 

Centerpartiet har därför föreslagit ett antal förändringar i syfte att förbättra stödens effektivitet (se kapitel 7.4). Bland annat föreslås att ett antal av stöden slås ihop samt att deras regler kring vilka lönenivåer som subventioneras harmoniseras. Med färre och enklare stöd kan deras effektivitet antas öka.

 

Anställningsstöden har dock uppenbarligen varit otillräckliga för att lösa problemet med den stora och ökande klyvningen av svensk arbetsmarknad. De bör kompletteras med åtgärder som mer långsiktigt ökar antalet jobb som finns tillgängliga.

 

7.2 Reformer för att fler ska komma in på arbetsmarknaden

I föregående avsnitt förklarades varför svensk ekonomi behöver lägre trösklar till arbetsmarknaden och fler jobb utan utbildningskrav. I detta avsnitt presenteras ett antal konkreta och ansvarsfulla reformer för att åstadkomma detta.

 

Inträdesjobb

Centerpartiet och övriga allianspartier har gemensamt föreslagit att inträdesjobb införs, i syfte att skapa fler enkla jobb och sänka trösklarna till arbetsmarknaden.

 

Inträdesjobb är en ny anställningsform som innebär att nyanlända samt ungdomar utan gymnasieexamen ges möjlighet att ta ett arbete till 70 procent av gällande ingångslön samtidigt som inga socialavgifter behöver betalas av arbetsgivaren. Anställningen gäller maximalt i tre år.

 

Införandet av inträdesjobb beräknas initialt medföra en offentligfinansiell nettokostnad om 375 miljoner kronor år 2018.[32] Fullt utbyggt beräknas inträdesjobb medföra en bruttokostnad om 1,8 miljarder kronor.

 

Bakgrund: Lönekostnader, skatter och nettolön

En avgörande faktor för att göra invandringen till en samhällsekonomisk framgång är svensk arbetsmarknads förmåga att få nyanlända i jobb.[33]

 

Nyanländas problem på arbetsmarknaden förklaras enligt den senaste långtidsutredningen i hög grad av den höga andelen med lägre färdighetsnivå, inom ett antal centrala områden. Det positiva är att nyanlända, generellt, inte verkar vara utsatta för diskriminering i en omfattning som signifikant påverkar deras chanser att komma i arbete, även om diskriminering finns och måste bekämpas.[34]

 

Bland inrikes födda går en av de tydligaste klyftorna mellan de som har gymnasieexamen och de som inte har det. Arbetslösheten bland inrikes födda med minst gymnasieexamen är 3,7 procent, medan den är 14,8 procent för inrikes födda som saknar gymnasieexamen.[35]

 

Forskningen visar tydligt att lägre ingångslöner, i kombination med andra reformer, kan öka sysselsättningen hos marginalgrupper.[36]

 

De höga lönekostnaderna för att anställa personer med kort eller obefintlig utbildning och erfarenhet beror på en kombination av höga ingångslöner och höga arbetsgivaravgifter.

 

Om en genomsnittlig ingångslön uppskattas till cirka 20 000 kronor uppgår lönekostnaden för arbetsgivaren till 26 300 kronor och nettolönen för den anställde till 15 800 kronor. Skillnaden mellan dessa två – vad arbetsgivaren betalar och vad den anställde får ut – består av 6 300 kronor i arbetsgivaravgifter och 4 200 kronor i inkomstskatt.

 

 


Diagram 15. Lönekostnad, arbetsgivaravgift, inkomstskatt och nettolön för en anställning med 20 000 kronor i månadslön

Källa: Egna beräkningar

 

En anställning till 70 procent av rådande ingångslön, i kombination med frånvaro av arbetsgivaravgift, motsvarar en sänkning av lönekostnaden med knappt 50 procent. Givet realistiska antaganden om aktuell elasticitet, hur mycket efterfrågan på arbetskraft ökar om priset sjunker, kan detta väntas leda till stora sysselsättningseffekter.[37]

 

Riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften kan antas övervältras på högre löner i lägre grad än generella.[38] Det faktum att inträdesjobben är tidsbegränsade samt att de riktar sig till specifika lönelägen kan antas minska risken för övervältring markant. Problemet som inträdesjobben är tänkt att mildra är förekomsten av bindande minimilöner som stänger ute stora grupper från arbetsmarknaden. Genom en koncentrerad sänkning riktad mot de grupper som i hög grad kan antas påverkas av dessa minimilöner är det rimligt att vänta sig en förhållandevis låg grad av övervältring och därmed en relativt stor sysselsättningseffekt.

 

En fråga som väckts i samband med diskussionen om ingångslönernas nivå är risken för att sänkta ingångslöner ska leda till sänkta löner generellt. Denna risk är dock förhållandevis liten. Finanspolitiska rådet beskriver det som att ”riskerna för att enkla jobb med låga löner ska spilla över i lägre löner även för andra grupper är begränsade.”[39]

 

En annan legitim oro rör de anställdas möjlighet att klara sig på sin lön. Det är här värt att ha i åtanke är att flyktingar idag väntas kunna leva på en etableringsersättning på knappt 6 800 kronor i månaden, att studenter får låna till ett totalt studiemedel på 10 900 kronor per månad och att garantipensionen uppgår till knappt 8 000 kronor exklusive bostadstillägg. Ett inträdesjobb, med lägre ingångslön men också lägre skatt, innebär en bättre ekonomisk situation för den enskilde än de bidrags- och försäkringssystem som många idag förpassas till.

 

Ingångsavdrag

Även ungdomar som har, eller är på väg att ta, en gymnasieexamen har en svårare situation på arbetsmarknaden än andra. Sverige har, trots högkonjunkturen, ett stort gap i arbetslöshet mellan vuxna och ungdomar.

 

Att få en bra start på karriären och ackumulera arbetslivserfarenhet är viktigt för en persons framtida ställning på arbetsmarknaden.

 

Därtill finns det äldre personer som av olika anledningar gör en sen entré på arbetsmarknaden. Deras sena inträde kan i sig utgöra ett hinder, då personerna i fråga kan ha varit frånvarande under lång tid och därmed sakna relevanta och aktuella meriter. Det kan göra deras kompetens svårbedömd, vilket kan försvåra deras inträde.

 

För att fler ska få ett enklare inträde på svensk arbetsmarknad föreslår Centerpartiet därför att ett ingångsavdrag införs. Det innebär att under de två första år som en person gör entré på svensk arbetsmarknad ska ingen arbetsgivaravgift betalas på den del av lönen som understiger 16 000 kronor per månad.

 

Mer specifikt innebär ingångsavdraget att varje person, när hen fyller 18 år, ges en lönesumma om 384 000 kronor som hon tillåts tjäna utan att några arbetsgivaravgifter behöver betalas. Personen i fråga får dock enbart utnyttja 16 000 kronor per månad från denna pott, vilket innebär att den totala nedsättningen kan nyttjas under två år. Personen i fråga är fri att tjäna mer än 16 000 kronor per månad, men den del av lönen som överstiger denna summa berättigar inte till ytterligare nedsättning.

 

För personer som tjänar mindre än 16 000 kronor per månad kommer ingångsavdraget att räcka längre än två år. Med denna utformning blir det inte olönsamt, i bemärkelsen att man förlorar en del av sitt ingångsavdrag, att ta ett arbete, exempelvis på deltid, med lägre lön än 16 000 kronor.

 

Centerpartiet föreslår också att arbetsgivaravgiften för alla under 18 år slopas (se nästkommande avsnitt). Det innebär att ingångsavdraget inte påverkas av om ungdomar feriejobbar före det första inträdet på arbetsmarknaden i myndig ålder.

 

Införandet av ingångsavdraget väntas medföra en offentligfinansiell kostnad om 11,7 miljarder kronor år 2018.[40]

 

Sommarjobbsavdrag

Sommarjobb är för många ungdomar ett sätt att få arbetslivserfarenhet, referenser och en förbättrad privatekonomi.[41]

Att göra det lättare för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden är viktigt.  Inte minst gäller det för de knappt 16 000 ungdomar mellan 15 och 19 år som varken arbetar eller studerar.[42]

 

För att underlätta för ungdomar att göra entré på arbetsmarknaden föreslår Centerpartiet ett sommarjobbsavdrag. Avdraget innebär att arbetsgivaravgiften slopas helt för personer under 18 år. Förslaget föreslås träda i kraft 1 juli 2018.

 

Införandet av ett sommarjobbsavdrag väntas medföra en offentligfinansiell kostnad om 345 miljarder kronor år 2018 och 660 miljoner kronor 2019.[43]

 

Utbyggt RUT-avdrag

Ett annat sätt att göra det lättare att komma in på arbetsmarknaden är att utvidga RUT-avdraget för hushållsnära tjänster.

 

RUT-avdraget har tre huvudsakliga fördelar.[44] För det första skapar det arbetstillfällen och möjligheten att starta företag för människor som har svårt att få in en fot på arbetsmarknaden. För det andra frigör det tid för köparen, som hen kan använda för att öka sitt arbetsutbud och som dessutom underlättar för RUT-köparen i dennes vardag.[45] Sist men inte minst minskar det svartarbetet, vilket bidrar till en högre skattemoral och ökar tryggheten för de som istället kan jobba vitt.[46]

 

Hälften av alla RUT-företag är enmansföretag och 82 procent av företagen är startade efter att RUT-avdraget infördes.[47] Det sistnämnda indikerar att reformen var en förutsättning för den kraftiga ökningen av företagande inom hushållsnära tjänster.

 

52 procent av RUT-företagarna är kvinnor och hälften av dessa företagare är utrikes födda.[48] Därtill är var tredje anställd i RUT-företag utrikes född och var fjärde har som mest förgymnasial utbildning. RUT-avdraget är således viktigt för såväl kvinnors som utrikesföddas företagande. Det är dessutom viktigt för personer med kort utbildningsbakgrund.

 

Centerpartiet har varit drivande i införandet av RUT. Under 2015 lyckades Centerpartiet också säkerställa att RUT-avdraget utvidgades, inom ramen för migrationsöverenskommelsen. Det är anmärkningsvärt att regeringen, i såväl 2015 års ekonomiska vårproposition som budgetpropositionen för 2016, lade förslag som begränsade RUT. Taket halverades, från 50 000 till 25 000 kronor, och tjänster plockades bort. Att regeringen nu har genomfört partiella återställningar av RUT är glädjande, men vittnar också om en bristande förståelse för RUT-avdragets funktion och behovet av att stimulera framväxten av fler jobb i arbetsintensiva branscher. RUT-avdragets förtjänster består inte enbart i en skattelättnad för köparen. Framförallt är det en förutsättning för ökat företagande, fler jobb och mindre svartarbete. Regeringens sänkning av taket var tänkt att vara en fördelningspolitisk förbättring, men drabbade i stället främst företagare och anställda i branschen: människor som tidigare ofta stått långt från arbetsmarknaden.

 

Centerpartiet och Alliansen föreslår istället att RUT-avdraget byggs ut ytterligare.

 

För det första bör fler tjänster inkluderas, vilket också innebär att det blir mindre svåra gränsdragningar för RUT-tjänsterna.

 

 

I samband med denna breddning bör det övervägas om en begränsning av avdraget per timma bör införas, för att ytterligare rikta fokus till de tjänster som främst utförs av personer som annars hade stått långt från arbetsmarknaden.

 

För det andra bör taket i RUT tredubblas, från 25 000 kronor till 75 000 kronor.

 

För det tredje bör det utredas om äldre, i bemärkelsen personer som är över 80 år, bör ges ett större avdrag än övriga. Detta då äldre är flitiga användare av avdraget men ofta har knappa resurser.

 

Därtill bör det utredas om avdraget kan förenklas för äldre, genom införandet av ett bredare så kallat HEM-avdrag. Det innebär att  för äldre blir alla tjänster som utförs i och med anknytning till hemmet en del av RUT-avdraget. Om ett sådant avdrag kan definieras väl, blir också gränsdragningarna för vad som ingår och vad som inte ingår i RUT enklare och behovet av kommunal hemtjänst kan minska.

 

För det fjärde bör rätten till avdrag utvidgas till att omfatta den egna och alla närstående familjemedlemmars bostad.

 

Kostnaden för den ovan föreslagna breddningen av RUT beräknas till 730 miljoner kronor år 2018.[49]

 

Lära på jobbet

Kombinationen av arbete och utbildning har visat sig vara ett effektivt sätt att minska ungdomsarbetslösheten. Centerpartiet och Alliansregeringen införde mot bakgrund av detta YA-jobb (Yrkesintroduktionsanställningar), som låter ungdomar arbeta samtidigt som de utbildas och handleds på arbetsplatsen.

 

YA-jobben sjösattes dock med omfattande brister. För det första ställdes krav på kollektivavtal, trots att 60 procent av landets småföretag saknar kollektivavtal.[50] För det andra exkluderades nyanlända, långtidsarbetslösa och andra som har behov av att lära på jobbet. För det tredje blev reglerna för krångliga. Exempelvis krävs en färdig gymnasieutbildning inom handel och administration för att få ta del av YA-jobben inom handeln.[51] Och för det fjärde var informationen otillräcklig.[52]

 

Inför valet 2014 lovade Socialdemokraterna att skapa 32 000 traineejobb. Det är ett löfte som regeringen har brutit. I augusti 2017 hade enbart 446 traineejobb skapats.[53]

 

Traineejobb i offentlig sektor subventioneras med 85 procent, medan privata jobb enbart subventioneras med 50 procent. Dessutom får enbart offentliga arbetsgivare handledarstöd. Dessa skillnader bidrar till att göra systemet onödigt krångligt och gynnar godtyckligt jobb inom offentlig sektor.

 

Regeringens traineejobb är också för dyra. För en person som anställs i offentlig sektor uppgår subventionen till mer än 100 procent.[54] Arbetsgivaren får alltså pengar för att anställa en person. Därtill kommer offentliga utgifter för den anställdes utbildning och studiestöd. Det är ett orimligt dyrt sätt att få människor att framstå som sysselsatta.

 

Centerpartiet har konsekvent motsatt sig traineejobben. Det är därför glädjande att regeringen nu själva erkänner att stödet varit ett misslyckande och föreslår att det avskaffas.

 

Utvecklade YA-jobb, lärlingsjobb, bör utgöra ett sammanhållet system för att möjliggöra kombinationen av arbete, utbildning och handledning.

 

Centerpartiet har redan i förhandlingar med Alliansen och regeringen fått igenom att YA-jobben ska utvidgas och även göras tillgängliga för nyanlända och småföretag utan kollektivavtal. Det är en viktig reform. Men mer kan och måste göras för att fler ska få chansen att lära sig jobbet på jobbet.

 

Fördelningspolitiska överväganden

I diskussionen kring ”enkla” jobb och ingångslöner är det viktigt att påpeka att den stora klyftan i Sverige inte går mellan personer med en lägre lön och personer med en högre lön, utan mellan de som har ett jobb och de som inte har det.

 

Under 2016 fanns det i Sverige 1,15 miljoner människor som är 20 år eller äldre med låg ekonomisk standard, det vill säga som tjänar mindre än 60 procent av medianinkomsten.[55] Det motsvarar 15 procent av befolkningen. Bland de som inte arbetar var andelen 33 procent, bland de som deltidsarbetar var den 12 procent och bland de som heltidsarbetar var den fyra procent. 88 procent av de med låg ekonomisk standard saknar ett heltidsarbete. Låg ekonomisk standard är alltså i hög grad resultatet av att inte ha ett heltidsjobb.

 

Det är därtill viktigt, som nämnts i föregående avsnitt, att ha i åtanke att flyktingar idag väntas kunna leva på en etableringsersättning på knappt 6 800 kronor i månaden och att andra grupper i samhället, som exempelvis studenter och pensionärer, väntas klara sig på lägre ersättningar än de som erbjuds inom inträdesjobben. Ett jobb med något lägre ingångslön innebär en bättre ekonomisk situation för den enskilde än de bidrags- och försäkringssystem som många idag förpassas till.

 

Dessutom gör personer som tar sig in på arbetsmarknaden generellt en relativt snabb lönekarriär.[56] Risken för låglönefällor är därför liten. Enligt en underlagsrapport från analysföretaget WSP, framtagen åt Centerpartiet, baserad på inkomststatistik från Statistiska centralbyrån, konstateras att nyanlända som får ett jobb fyrdubblar sin inkomst på tio år, samt att om inträdet på arbetsmarknaden skulle ske ett år tidigare skulle gruppen nyanländas totala inkomster över en tioårsperiod öka med 20 procent.[57] Även om inträdet sker till en lägre ingångslön blir alltså den totala inkomsten över en tioårsperiod väsentligt högre om inträdet på arbetsmarknaden kan förenklas och tidigareläggas.

 

7.3 Avveckla Arbetsförmedlingen – inför arbetsförmedlarpeng

Arbetsförmedlingen har under lång tid inte lyckats med sitt uppdrag.

 

Andelen företag som använder Arbetsförmedlingen för att rekrytera sjunker stadigt och hälften av företagen som försökt rekrytera via Arbetsförmedlingen uppger att det har fungerat dåligt.[58] En försvinnande liten del av småföretagen väljer att vända sig till Arbetsförmedlingen när de ska rekrytera.[59] Allmänhetens förtroende för Arbetsförmedlingen är också mycket lågt.[60] Till stor del är detta politikens fel. Arbetsförmedlingens olika, och ibland motstridiga, roller skapar osäkerhet och ineffektivitet. För att Arbetsförmedlingen ska fungera måste dess uppdrag renodlas.

 

Ett sätt att illustrera behovet av förbättrad matchning är att studera den så kallade Beveridgekurvan. När det finns många lediga platser väntas arbetslösheten generellt sjunka. Vad Diagram 16 visar är att sedan finanskrisen har matchningen försämrats.[61] Det finns ett stort antal lediga platser, men arbetslösheten har inte minskat i den grad som skulle kunna förväntats. Om inte arbetslösheten pressas ner riskerar den att permanentas, vilket vore ett svek särskilt för de 360 000 personer som idag är öppet arbetslösa eller deltagare i ett arbetsmarknadspolitiskt program.[62]

 

Diagram 16. Beveridgekurvan

Not: Kurvan visar hur antalet lediga platser, som andel av arbetskraften, förhåller sig till arbetslösheten.

Källa: Konjunkturinstitutet (2017c).

 

Inför en arbetsförmedlarpeng

Det finns ett antal länder som prövat olika system med offentligt finansierade, men privat och ideellt organiserade, förmedlingsaktörer.[63] Centerpartiet vill införa ett sådant system även i Sverige genom att lägga ut alla arbetsförmedlande uppgifter på kompetenta privata företag och ideella organisationer med dokumenterad förmåga att förmedla arbete och tillhandahålla relevant utbildning.

 

Systemet bör bygga på följande principer:

 

-          Valfrihet. De arbetssökande bör kunna välja och välja bort förmedlare.

-          Resultatbaserad ersättning. Förmedlare belönas med full ersättning enbart om den arbetssökande fått varaktigt jobb.

-          Peng efter svårighet. Den arbetssökandes situation avgör pengen storlek.

-          Specialisering. Mångfalden av aktörer gör att de kan anpassa sig och specialisera sig efter den sökandes behov.

-          Certifiering.  En rankning certifierar att alla förmedlare håller måttet och sorterar kontinuerligt bort de aktörer som har sämst resultat.

Internationella och nationella exempel

Internationella erfarenheter visar att oberoende, ideella eller privata lösningar har förutsättningar att ge bättre resultat och leda till fler förmedlade jobb, givet rätt styrmedel.

 

Det kanske mest välkända internationella exemplet på en arbetsförmedlarpeng återfinns i Australien.[64] Där placeras arbetssökande i olika kategorier, beroende på hur långt från arbetsmarknaden de bedöms stå. Fristående förmedlare ges sedan en ersättning, som bygger på denna kategorisering och som till stor del är prestationsbaserad. De arbetssökande kan välja mellan olika regionala förmedlare. Förmedlingsaktörerna utvärderas kontinuerligt och ges betyg som underlättar vid framtida upphandlingar och bidrar till ökad information om olika aktörers effektivitet. Australiens system har varit en bidragande orsak till att arbetslösheten mer än halverats och kostnaderna för arbetsförmedling minskat. Systemet har också gradvis fått brett stöd från hela det politiska spektret.

 

Även i Sverige har liknande system införts lokalt, med mycket goda resultat. Det kanske mest välkända exemplet finns i Nacka. De metoder som används av trygghetsorganisationerna (TSL och TRR) har också stora likheter med en arbetsförmedlarpeng och har också uppvisat goda resultat.

 

Samtidigt finns avskräckande exempel i Sverige där upphandling av begränsade tjänster och/eller en alltför liten resultatbaserad del i ersättningen lett till att arbetssökande placeras i otillräckliga och ineffektiva insatser samtidigt som ersättning utgått till anordnaren. Detta har exempelvis varit ett problem i etableringsuppdraget för nyanlända. Det är därför avgörande för att systemen verkligen ska bli så pass mycket effektivare än Arbetsförmedlingen som de är i de framgångsrika exemplen, att incitamenten är rätt och att pengen bara betalar för resultat.

 

Centerpartiet vill med utgångspunkt i de internationellt och nationellt framgångsrika systemen därför införa en resultatbaserad arbetsförmedlarpeng.

 

Arbetsförmedlarpengen

Förslaget innebär att alla arbetsmarknadspolitiska program, exklusive anställningsstöd, för personer utan funktionsnedsättningar utgår och istället ersätts med en arbetsförmedlarpeng. Den som är arbetslös kommer fortfarande att behöva skriva in sig på arbetsförmedlingen för att få arbetslöshetsersättning, men kommer sedan hänvisas till fristående ideella och privata aktörer för att få hjälp att komma i arbete.

 

Ersättningen för att få en person i jobb kommer att variera mellan 4 000 till 100 000 kronor baserat på den arbetssökandes förutsättningar. Den arbetssökandes förutsättningar kommer att graderas på en skala och baseras på Arbetsförmedlingens bedömningsstöd. Ersättningen ska bland annat baseras på den sökandes utbildning, historia på arbetsmarknaden, ålder, tid i arbetslöshet och hälsa. Detta är viktigt för att arbetsförmedlare inte ska sålla bland de arbetssökande, utan störst insats ska gå till de med störst behov.

 

En stor grupp av de som är arbetslösa får jobb utan hjälp inom kort tid, och arbetsförmedlarpengen kommer därför rikta sig mot de personer som befinner sig i en svårare situation.

 

Ersättningen kommer att betalas ut i etapper över två år för personer som får jobb. Det uppmuntrar till långsiktighet och resultat.

 

Systemet ska enbart vara öppet för företag och organisationer med dokumenterad förmåga att förmedla jobb och handleda personer i behov av stöd.

 

Arbetsförmedlarpengen kommer enbart att betalas ut vid anställning, och kommer att betalas ut över en tvåårstid i syfte att främja långsiktiga anställningar. Den som inte lyckas förmedla ett långvarigt jobb kommer alltså få mindre betalt. Genom att fördela ut betalningen över en längre tid blir det omöjligt att få del av ersättningen med hjälp av kortvariga och oseriösa anställningar. Arbetsförmedlarna ges istället incitament att fortsätta att stötta sina klienter och få dem att lyckas på längre sikt.

 

Tidigare poängbaserade system har visat på behovet av att ställa hårda krav på företagen och vikten av tydligt definierade uppgifter. Arbetsförmedlarna ska enbart jobba med insatser i syfte att få folk i arbete. För att styra än mer mot kvalitet bör de fristående arbetsförmedlarnas förmåga att få arbetssökande i jobb utvärderas kontinuerligt och redovisas i en offentlig ranking. Detta för att synliggöra och underlätta för arbetssökande och arbetsgivare att välja och välja bort. Arbetsförmedlingen ansvarar för att certifiera de fristående arbetsförmedlarna. Lågpresterande och oseriösa aktörer bör kontinuerligt ratas under certifieringsprocessen och sorteras bort.

 

Genom att släppa in nya krafter kan dessa specialisera och anpassa sig bättre till de arbetssökandes och arbetsgivares behov. Nya aktörer får möjlighet att vinna både arbetssökande och arbetsgivares förtroende. Framgångsrika arbetsförmedlare hos dagens Arbetsförmedling får möjligheter att utvecklas hos nya förmedlare, eller att själva driva förmedling. Den kontrollerande funktionen hos myndigheten och den arbetsförmedlande rollen hos arbetsförmedlarna skiljs åt, så att uppdragen blir mer renodlade.

 

Centerpartiet föreslår att reformen genomförs över en treårsperiod. Arbetsmarknadsutbildningarna samt vissa andra, av regeringen införda, åtgärder avskaffas från och med första året. De som redan befinner sig i övriga arbetsmarknadspolitiska program bör dock ha möjlighet att slutföra dem. Dessa arbetsmarknadsåtgärder fasas därför ut över en längre tid. Åtgärder som riktar sig till personer med nedsatt arbetsförmåga behålls.  Vissa subventionerade anställningar behålls, men reformeras i enlighet med vad som redogörs för nedan.

 

Arbetsförmedlingens roll som matchningsaktörer fasas ut över införandeperioden. Tillsammans med avskaffade åtgärder frigör detta resurser som kan finansiera arbetsförmedlarpengen.[65]

 

Samtidigt som Arbetsförmedlingens matchningsroll börjar fasas ut inleds också arbetet med certifiering av privata aktörer.

 

7.4 Färre och enklare subventionerade anställningar

Syftet med anställningsstöd är att kompensera för vissa arbetssökandes lägre och/eller osäkra produktivitet. Subventionerade anställningars effektivitet varierar beroende på utformning. Ett generellt mönster är dock att subventionerade anställningar som riktas till personer som står långt från arbetsmarknaden är mer effektiva.[66] De flesta subventionerade anställningar har dock ganska höga undanträngningseffekter, i bemärkelsen att jobben som skapas i många fall hade tillkommit även utan subvention.[67] Användningen av, och kostnaden för, anställningsstöden är omfattande, varför det är av största vikt att de utformas på ett rimligt och kostnadseffektivt sätt.

 

I tabell 6 listas de huvudsakliga subventionerade anställningar som existerar inom den svenska arbetsmarknadspolitiken. De varierar i viss utsträckning i subventionsgrad, tid och målgrupp. Men många av dem överlappar också varandra i mycket hög utsträckning.

 

Problem med dagens anställningsstöd

Det finns, som nämndes i kapitel 7.1, ett antal problem med dagens anställningsstöd. För det första innebär det stora antalet stöd och det administrativa krånglet att kännedomen om stöden är låg bland företagen.[68] För det andra ställs troligen för långtgående krav på samordning med fackföreningsrörelsen. För det tredje är stöden för kortsiktiga. Och för det fjärde finns det tecken på att väldigt fokuserade stödformer riskerar att stigmatisera de personer som är berättigade till stöden.[69]

 

 

Tabell 6. Subventionerade anställningar i Sverige med explicita och implicita lönetak

Anställningsstöd

Målgrupp

Subvention

Handledarstöd (kr/dag)

Tot subvention vid lön om 17 000 kr/mån

Lönetak (kronor)

Nystartsjobb

Långtidsarbetslösa & nyanlända

1-2,5 x aga

0

24% -  60%

22 000

Yrkesintroduktionsanställning

Ungdomar, långtidsarbetslösa & nyanlända

1 x aga

115

32%

22 059

Traineejobb i välfärden

Ungdomar, långtidsarbetslösa & nyanlända

85 % av lönekostnad

100

105%

20 088

Övriga traineejobb

Ungdomar, långtidsarbetslösa & nyanlända

50% av lönekostnad

0

50%

20 088

Extratjänster

Långtidsarbetslösa & nyanlända

100% av lönekostnad

150 i 3 mån, sen 115

112%

19 084

Särskilt anställnings-stöd

Långtidsarbetslösa

85% av lönekostnad

50 i 3 mån

86%

17 528

Förstärkt särskilt anställnings-stöd

Långtidsarbetslösa

85% av lönekostnad

150 i 3 mån, sen 100

96%

17 528

Instegsjobb

Nyanlända

80% av lönekostnad

50 i 3 mån

80%

16 740

 

Not: Exklusive subventionerade anställning med målgruppen personer med nedsatt arbetsförmåga.

Källa: Egna beräkningar.

 

Utgångspunkter för reformer av anställningsstöden

Centerpartiet strävar efter ett system med anställningsstöd som präglas av följande:

 

 

 

 

 

Nya gemensamma regler för alla anställningsstöd

I syfte att göra anställningsstöden enklare för arbetssökande, arbetsgivare och Arbetsförmedlingen att förstå är det viktigt att systemen i hög grad präglas av likvärdighet. En basplatta av gemensamma regler, som gäller alla anställningsstöd, är därför viktig.

 

Gemensamt lönetak

Lönetaket sätts till 17 000 kronor per månad för alla varianter av anställningsstöd. Ett lågt och enhetligt lönetak gör att subventioner riktar sig främst till personer med låg lön, vilka kan antas stå längst från arbetsmarknaden. På så sätt bidrar ett lågt och enhetligt lönetak till målet om träffsäkerhet. Ett gemensamt lönetak gör också floran av anställningsstöd enklare att överblicka. Det bidrar således också till målet om enkelhet. Genom att inte subventionera höga löner kan också kostnaderna hållas nere. Även målet om kostnadseffektivitet gynnas alltså av förslaget.

Värt att notera är att tidigare sänkningar av lönetaket för nystartsjobb inte bedömts ha lett till färre jobb, men haft en något dämpande effekt på lönerna.[70] Den sänkning som Centerpartiet nu föreslår är större, men skulle volymerna påverkas är det bättre att motverka detta genom höjd subventionsgrad än genom att subventionera höga löner.

 

Förslaget innebär, precis som dagens regelverk, att löner utöver lönetaket tillåts. Lönetaket innebär enbart att den del av lönen som överstiger taket inte subventioneras.

 

Krav på lön – inte villkor

Nystartsjobb beviljades tills nyligen om lön lämnades enligt kollektivavtal eller var likvärdig med lön enligt kollektivavtal i branschen. Regeringen har nu genomfört förändringar som gör att även andra förmåner ska lämnas enligt kollektivavtal i branschen.

 

När det gäller de program som regleras i förordningen om särskilt anställningsstöd – SAS, FSAS, instegsjobb, extratjänster, traineejobb inom välfärden och traineejobb inom bristyrken – krävs att arbetsgivaren intygar att ”lön och andra förmåner” lämnas enligt kollektivavtal i branschen.[71]

 

Att kräva att även andra förmåner än lön lämnas i enlighet med kollektivavtal innebär att stöden blir dyrare och krångligare, inte minst för de många småföretag som saknar kollektivavtal. Att riskera att småföretag exkluderas från möjligheten att skapa jobb med hjälp av anställningsstöd är olyckligt. Centerpartiet föreslår därför att krav enbart bör ställas på att lön utgår i enlighet med kollektivavtal i branschen.

 

Inget krav på samråd

Enligt förordning ska Arbetsförmedlingen samråda med det lokala facket innan en person anvisas till ett arbetsmarknadspolitiskt program eller insats som är förlagd på en arbetsplats.[72] Nystartsjobben definieras inte som ett arbetsmarknadspolitiskt program, varför ett sådant samråd inte behöver ske.

 

Givet att nystartsjobben fungerar utan ett sådant samråd är det rimligt att anta att även andra stöd bör kunna fungera utan krav på samråd. I Arbetsförmedlingens faktablad kring de anställningsstöd som regleras i förordningen om särskilt anställningsstöd står explicit att en anvisning sker genom att myndigheten, arbetsgivaren och facket träffar en överenskommelse.[73] Denna typ av information kan tänkas avskräcka vissa arbetsgivare som kan uppleva att övningar av denna sort innebär ökad tidsåtgång och ökat krångel.

 

I stället för att ställa krav på att samråd sker med facket bör Arbetsförmedlingen, om de finner det lämpligt, meddela facket att en anvisning skett, varefter fackförbundet, om de så önskar, kan inkomma med eventuella synpunkter till myndigheten.

 

Anställningsstöd ska inte berättiga till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen

När det så kallade arbetsvillkoret inom arbetslöshetshetsförsäkringen studeras, för att se om en person är berättigad till ersättning eller ej, räknas inte arbete som skett med hjälp av de stöd som regleras i förordningen om särskilt anställningsstöd.[74]

 

Det finns alltså en diskrepans mellan olika anställningsstöd. Nystartsjobb berättigar till a-kassa, medan särskilt anställningsstöd inte gör det. Denna skillnad förefaller vara svår att motivera. Skillnaden kan bland annat väntas leda till att såväl arbetstagare som kommunala arbetsgivare försöker använda nystartsjobb i stället för andra anställningsstöd, eller till att allokeringen till program på andra sätt inte sker baserat på vilka program som kan antas vara mest effektiva.[75]

 

För att undvika denna typ av snedvridande effekter bör inte heller tid med nystartsjobb räknas med när arbetsvillkoret prövas. Det är rimligt, då det ökar den enskildes drivkraft att underlätta övergången från subventionerat till reguljärt arbete. Likaledes är det rimligt då subventionerade anställningar inte bidrar med finansiering till arbetslöshetsförsäkringen i lika hög grad som reguljära anställningar.

 

Bredare och enklare nystartsjobb

Nystartsjobben är den typ av subventionerade anställning som förefaller fungera bäst. Det är också det anställningsstöd som är enklast. Det är därtill en rättighet för långtidsarbetslösa, varför eventuella problem med stigmatisering till följd av snäv fokusering kan antas vara mindre.

 

För att effektivisera systemet med anställningsstöd bör antalet stödformer minska och reglerna för de individuella stödformerna förenklas. Centerpartiet föreslår att nystartsjobben utvecklas och ersätter följande anställningsstöd:

 

 

Fyra olika typer av subventionerade anställningar, inklusive dagens nystartsjobb, blir därmed till ett, enkelt anställningsstöd.

 

Nystartsjobb har i hög grad trängt undan instegsjobb, vilket indikerar att någon större justering av nystartsjobben för att passa även instegsjobbare troligen inte behövs.

 

För att passa även personer som idag har rätt till särskilt anställningsstöd kan dock en viss justering behövas. För en lön om 17 000 kronor berättigar särskilt anställningsstöd till en total subvention om 86 procent av lönekostnaden. Stödet lämnas under maximalt 12 månader. Särskilt anställningsstöd berättigar alltså till en högre subvention, men under kortare tid, jämfört med nystartsjobb. Efter en period med särskilt anställningsstöd är deltagaren dock berättigad till nystartsjobb. Subventionsgraden för personer som varit arbetslösa väldigt länge bör därför höjas något, jämfört med nystartsjobbens nuvarande nivå.

 

Centerpartiet föreslår att personer som har varit arbetslösa 1–2 år bör berättiga till en subvention om en arbetsgivaravgift. Personer som varit arbetslösa 2–3 år bör berättiga till en subvention om 2 arbetsgivaravgifter. Och personer som varit arbetslösa i mer än tre år bör berättiga till en subvention om 3 arbetsgivaravgifter under 12 månader för att därefter berättiga till en subvention om 2 arbetsgivaravgifter. Det skapar viss symmetri visavi dagens system, där en period med hög subvention inom ramen för särskilt anställningsstöd ofta följs av en period med nystartsjobb.[76]

 

Dessa förändringar väntas medföra en offentligfinansiell besparing om 1 800 miljoner kronor år 2018.[77]

 

Avskaffa extratjänsterna

Socialdemokraterna lovade inför valet 2014 att 20 000 extratjänster skulle skapas.[78] Hittills har tillväxttakten av extratjänster varit en djup besvikelse. I juli 2017 fanns 4 628 personer med extratjänster.[79]

 

I syfte att öka volymerna av extratjänster har regeringen genomfört ett antal, i vissa fall olyckliga, förändringar av regelverket. Initialt riktade sig extratjänsterna till långtidsarbetslösa och var reserverade för offentligt finansierad verksamhet inom sjukvård, skola, äldrevård, barn- och funktionshinderomsorg samt vissa myndigheter. Stöd lämnades med 100 procent av lönekostnaden för anställningar på upp till 75 procent av heltid.

 

De senaste åren har extratjänsterna utökats vad gäller subventionsgrad, målgrupp och potentiella arbetsgivare. Stöd lämnas för anställningar på upp till 100 procent av heltid och det maximala stödbeloppet samt handledarstödet har höjts. Extratjänsterna riktar sig nu inte enbart till långtidsarbetslösa utan också till nyanlända. Avslutningsvis har antalet branscher utvidgats genom att explicit omfatta privata företag i välfärden samt genom att inkludera kulturverksamheter, trossamfund och idrottsföreningar.

 

Att nyanlända inkluderas i extratjänsterna från dag ett och alltså får eventuell sysselsättning subventionerad med mer än 100 procent av lönekostnaden sänder en olycklig signal om att regeringen helt gett upp ambitionen att få nyanlända i riktiga jobb. Skulle extratjänsterna mot förmodan få bred spridning skulle kostnaden snabbt bli orimligt hög.

 

Trots att regeringen använt extratjänsterna som ett slagträ i debatten om sysselsättningsfasen (FAS3) finns ett antal slående likheter mellan programmen. I grunden bygger såväl extratjänsterna som sysselsättningsfasen på principen att subventionera människors sysselsättning med mer än 100 procent.

 

Extratjänsterna lider av ett antal problem:

 

 

Centerpartiet vill därför avskaffa extratjänsterna. Alternativen och de offentligfinansiella effekterna av detta beskrivs i nästkommande avsnitt.

 

Regeringen har därtill föreslagit att kommuner som anställer många personer på extratjänster ska få ta del av ett riktat bidrag. Då Centerpartier föreslår att extratjänster ska avskaffas så avvisar vi även detta förslag.

 

Matchningsanställningar

I Arbetsmarknadsekonomiska rådets enkät kring anställningsstöd framkom att företag som inte tidigare använt sig av anställningsstöd skulle göra det i större omfattning om möjligheten till provperiod förlängdes (32,7 procent), Arbetsförmedlingen tog på sig arbetsgivaransvaret (22,9 procent) eller om arbetsgivaransvaret togs av ett bemanningsföretag (11 procent).[81] För företag som har använt anställningsstöd var siffrorna jämförbara. Än större andel av de som anställt långtidsarbetslösa skulle uppskatta möjligheten att ett bemanningsföretag skulle ta arbetsgivaransvar.

 

Sammantaget tyder uppgifterna ovan på att en stor andel företag anser att arbetsgivaransvaret i sig utgör ett hinder för att skapa sysselsättning åt arbetssökande.

 

I slutet av mandatperioden 2010–2014 tillsatte Alliansen en utredning för att utveckla ett alternativ till sysselsättningsfasen. Utredningen presenterade ett förslag om att införa ett pilotprojekt för så kallade matchningsanställningar.[82]

 

Utgångspunkten för matchningsanställningar är att det är troligt att många företag upplever en osäkerhet kring hur en person som varit borta från arbetsmarknaden länge ska passa in på arbetsplatsen. För att råda bot på detta föreslås att den jobbsökande anställs hos en så kallad matchningsaktör, som tar på sig arbetsgivaransvaret. Den jobbsökande arbetar sedan hos kundföretag, som inledningsvis inte behöver ta på sig den risk som arbetsgivaransvaret innebär. Matchningsaktörer kan exempelvis vara fackliga eller ideella organisationer, men även bemanningsföretag.

 

Matchningsaktören ska enbart kunna tjäna pengar genom att ha den arbetssökande uthyrd till kundföretag eller genom att den arbetssökande får ett reguljärt arbete. På så vis undviks risken med att matchningsaktörer parkerar de jobbsökande i passivitet. Mest kraftfull bör ersättningen vara om den arbetssökande hittar varaktig reguljär sysselsättning. Reguljärt arbete för den arbetssökande ska alltid löna sig för matchningsaktören jämfört med att den arbetssökande fortsatt hyrs ut. Målet är att den arbetssökande övergår i ett vanligt jobb.

 

Centerpartiet föreslår att matchningsanställningar införs och ersätter extratjänsterna. De bör dock anpassas till det reformerade system för anställningsstöd som föreslagits tidigare i detta kapitel och till införandet av arbetsförmedlarpengen. I förhållande till utredningens förslag bör därför anställningen hos matchningsaktören ske med hjälp av nystartsjobb och den prestationsbaserade ersättningen utgöras av arbetsförmedlarpengen.

 

Förslaget om att ersätta extratjänster med matchningsanställningar väntas leda till en offentligfinansiell besparing om 1,5 miljarder kronor år 2018.[83] Detta inkluderar avskaffandet av regeringens förslag om ett riktat bidrag till kommuner med många extratjänster.

 

Regeringens förslag till förändringar

Regeringen föreslår att instegsjobb, särskilt anställningsstöd, förstärkt särskilt anställningsstöd och traineejobben slås ihop till ett nytt stöd: introduktionsjobb. Samtidigt föreslår lönetaken i anställningsstöden harmoniseras till 20 000 kronor i månaden.

 

Det är glädjande att regeringen har tagit till sig av kritiken från bland andra Centerpartiet och nu föreslår en genomgripande reform av anställningsstöden. Särskilt anmärkningsvärt är att traineejobben, som Socialdemokraterna lovade skulle ge 32 000 ungdomar jobb, bara har lett till 446 jobb och att programmet därför skrotas.

 

Det finns drag i regeringens reform som liknar det som Centerpartiet har föreslagit. Antalet stöd minskar samtidigt som regelverken, exempelvis avseende lönetak, harmoniseras.

 

Givet att traineejobben bör skrotas rakt av blir dock regeringens beskrivning något missvisande. I grunden är det instegsjobb och de båda varianterna av särskilt anställningsstöd som ersätts av introduktionsjobb. Två stöd blir ett.

 

Det är också tveksamt om det är en god idé att slå ihop de aktuella stöden till ett nytt stöd, givet att det redan finns ett relativt välfungerande stödsystem: nystartsjobb. Centerpartiet bedömer behovet av ytterligare ett nytt anställningsstöd som mycket begränsat.

 

Regeringen genomför heller inte de regelförenklingar som krävs för att stöden ska bli mer attraktiva för arbetsgivare. Tvärt om, regeringen ökade exempelvis regelbördan för nystartsjobb i februari 2017, något som kan antas ha bidragit till att antalet nystartsjobb har minskat med 15 procent jämfört med föregående år.

 

 


Diagram 17. Antalet nystartsjobb

Källa: Arbetsförmedlingen (2017d)

 

Regeringen föreslår också högre lönetak än Centerpartiet, vilket innebär att stödandelen blir högre för människor med högre inkomster. Det gör stöden mindre träffsäkra jämfört med Centerpartiets förslag.

 

Sammantaget är regeringens förslag förvisso en förbättring jämfört med dagens system, men samtidigt är det otillräckligt för att på allvar förenkla och effektivisera systemet med anställningsstöd.

 

Enklare och bättre stöd för personer med funktionsnedsättning

Personer med funktionsnedsättning som påverkar deras arbetsförmåga negativt har generellt en utsatt ställning på arbetsmarknaden. Arbetslösheten för denna grupp är nästan 50 procent högre än för befolkningen som helhet och sysselsättningen är 20 procentenheter lägre.[84] Gruppen har också klart längre arbetslöshetstider än andra.[85] Av de ungdomar som har en funktionsnedsättning får färre slutbetyg från gymnasiet och fler får svårare att etablera sig på arbetsmarknaden.[86]

 

Nyligen genomförde regeringen en större omläggning av de fyra anställningsstöd som riktas till personer med nedsatt arbetsförmåga. Stödens förhållande till varandra har nu förtydligats, vilket Centerpartiet har efterfrågat under en längre tid.

 

Centerpartiet ställer sig positiva till de förändringar som skett. Samtidigt är det av största vikt att utvecklingen av stödens användning följs noga, för att säkerställa att de fungerar som tänkt och erbjuder människor med en funktionsnedsättning möjlighet att komma i jobb eller få en meningsfull sysselsättning. Det är möjligt att stöden ytterligare behöver förenklas för att bli mer kraftfulla.

 

7.5 En trygg och flexibel arbetsrätt

Tillsätt en arbetsmarknadskommission

Centerpartiet har länge föreslagit förändringar och förbättringar av den svenska modellen, exempelvis när det gäller turordningsreglerna, behovet av en proportionalitetsprincip och rätten till återanställning. Det behöver dock tas ett större grepp om den svenska modellen. Centerpartiet har därför föreslagit att en självständig och opartisk expertkommission tillsätts, för att vidareutveckla den svenska modellen för morgondagens arbetsmarknad.

 

Syftet är att skyndsamt utarbeta rimliga regler som tar hänsyn till företagens behov av flexibilitet och kompetensförsörjning, de anställdas behov av trygghet och möjlighet till omställning samt de arbetslösas behov av att kunna få ett jobb.

 

Svensk arbetsmarknad präglas av en tudelning mellan ”insiders” och ”outsiders”, mellan de med en fast och trygg anställning och de som står utanför, vars enda möjligheter till arbete ofta består av en tidsbegränsad och otrygg anställning. Det strikta anställningsskyddet leder till högre arbetslöshet bland grupper med svårigheter att etablera sig, samtidigt som det leder till inlåsning för de som har ett jobb utan att öka deras upplevda trygghet.[87] Den genomsnittliga anställningstiden för de som arbetat mer än tio år på en arbetsplats har inte ökat, trots hög strukturomvandling, medan tiden för de som jobbar kortare har minskat. Klyvningen ökar mellan de med mycket korta och osäkra jobb, och de med hög upplevd anställningstrygghet som dock tvärt upphör om företaget omstrukturerar sin verksamhet.

 

Den sammanpressade lönestrukturen höjer trösklarna för att få in en fot på arbetsmarknaden och försvårar än mer för marginalgrupper att etablera sig.

 

Dessa problem har funnits länge. Men de senaste årens flyktingströmmar, och arbetskraftens ökande heterogenitet, gör att behovet av lösningar blir allt mer akut. Det finns alltså goda skäl till att göra ett omtag kring reglerna på den svenska arbetsmarknaden och anpassa dem till nu rådande förhållanden.

 

För det första måste tryggheten öka. Idag är vissa anställda helt utan trygghet, medan andra är inlåsta i jobb de inte trivs med. Det är resultatet av en stelbent arbetsmarknad som omfördelar otryggheten till de som har svagast ställning på arbetsmarknaden. Fler måste också ges möjlighet att skapa sin egen trygghet via kontinuerlig fortbildning.

 

För det andra måste regelverken på arbetsmarknaden anpassas till att det är små och växande företag som i allt högre grad står för jobbskapandet. Stora företag har, och kommer fortsätta att ha, en mycket viktig roll att spela i svensk ekonomi. Men dagens arbetsmarknadsregler, som skapades i en tid då storföretag var de dominerande aktörerna på svensk arbetsmarknad, hindrar framväxten av morgondagens jobb. Medan näringslivet förändrats ser konfliktreglerna fortfarande i stort sett ut som de gjorde när 1928 års Kollektivavtalslag skrevs. Kombinationen av dåtidens arbetsmarknadsregler och dagens arbetsmarknad riskerar i längden Sveriges internationella konkurrenskraft.

 

För det tredje måste trösklarna till det första jobbet sänkas. Det faktum att tre av fyra av de arbetslösa tillhör grupper med en utsatt ställning på arbetsmarknaden visar att dagens arbetsmarknad inte är till för alla. Särskilt den dåligt fungerande jobbintegrationen visar att en arbetsmarknad som stänger ute stora grupper av människor skapar problem för de offentliga finanserna, för sammanhållningen och för de enskilda. Tröskeln till det första jobbet, oavsett om det är det första jobbet efter studierna eller det första jobbet i det nya hemlandet, måste sänkas. Arbetsmarknaden måste vara tillgänglig för alla.

 

För det fjärde måste rörligheten öka. I en tid av snabb strukturomvandling i stora delar av ekonomin är det farligt att personer som egentligen vill byta arbetsplats och vidareutbilda sig, istället stannar på en arbetsplats där de inte utvecklas på grund av att de vill skydda sin plats i turordningen inom LAS.

 

Undanta små och medelstora företag från turordningsreglerna

Att Centerpartiet ser ett stort behov av att ta ett samlat grepp kring lagstiftningen på arbetsmarknaden hindrar oss inte från att samtidigt se att det finns problem som måste lösas skyndsamt. Ett sådant är det stelbenta regelverket med turordningsregler. Dessa regler drabbar i synnerhet mindre företag som utsätts för stort omvandlingstryck. Antingen vågar de inte fastanställa eller så drabbas de av kostnader som hotar företagets tillväxt och överlevnad. Detta drabbar, enligt ekonomisk forskning, främst de som har svagast ställning på arbetsmarknaden: nyanlända, unga och långtidsarbetslösa.[88] Men också välutbildade med en nära anknytning till arbetsmarknaden kan drabbas. En person som väljer att tillfälligt lämna arbetslivet för att vidareutbilda sig och stärka sin kompetens kan hamna sist i turordningskön och därmed riskera att bli den första som lämnar vid en eventuell personalneddragning.

 

Idag har företag med färre än 10 anställda möjligheten att undanta två av dessa från turordningsreglerna. Möjligheten till detta undantag förefaller öka både företagens produktivitet och antal jobb de skapar.[89]

 

I ett första steg mot att göra om turordningsreglerna vill Centerpartiet kraftigt förändra och utöka undantaget från turordningsreglerna för småföretag. Företag med under 50 anställda, det vill säga de flesta små och medelstora företag, föreslås inte längre omfattas av turordningsreglerna. Dagens anställningsskydd förblir oförändrat, men små och medelstora företag tillåts i högre grad premiera kompetens framför tjänsteår när de tvingas minska sin personalstyrka. Den falska trygghet som bygger på tjänsteår ersätts med Centerpartiets övriga förslag som på riktigt förbättrar den trygghet som består av ökade möjligheter att hitta ett nytt jobb eller att skola om sig.

 

7.6 Ökat jobbfokus i trygghetssystemen

Arbetslöshetsförsäkringen ska ge människor en möjlighet att tryggt ställa om i arbetslivet. Samtidigt är det viktigt att försäkringen är just en omställningsförsäkring och att den utformas på ett sätt som uppmuntrar till arbete.

 

Regeringens höjning av a-kassan beräknas ha lett till cirka 27 000 fler arbetslösa och ökat de offentliga utgifterna med cirka 2,7 miljarder kronor.[90] I en tid när jämviktsarbetslösheten stiger, trots flera år av högkonjunktur, är detta inte en ansvarsfull prioritering.

 

Arbetslöshetsförsäkringens effekt på arbetsmarknaden[91]

Arbetslöshetsförsäkringens nivå och utformning har stor inverkan på arbetsmarknadens funktionssätt. En hög ersättning under lång tid innebär att det blir relativt mer förmånligt att inte arbeta. Därmed minskar utflödet från arbetslöshet till jobb. Det faktum att man måste kvalificera sig till arbetslöshetsförsäkringen genom arbete innebär dock att människor som inte arbetar ges större drivkraft att börja arbeta, för att få tillgång till den extra trygghet som arbetslöshetsförsäkringen medför.

 

Därtill påverkas flödet in i arbetslöshet. Inflödet till arbetslöshet kan öka, då det blir relativt mer förmånligt att inte arbeta jämfört med att arbeta.

 

Dessutom innebär en högre ersättning att lönebildningen påverkas, då en hög ersättning innebär att kostnaden för fackförbund att bidra till löneökningar som ger högre arbetslöshet minskar.

 

En relativt förmånlig arbetslöshetsförsäkring bidrar också, på kort sikt, till att arbetssökande ges större möjligheter att hitta ett jobb som passar deras kvalifikationer. Produktiviteten kan öka till följd av denna förbättrade matchning.[92]

Avslutningsvis är arbetslöshetsförsäkringen en automatisk stabilisator som, rätt utformad, kan hjälpa till att utjämna konjunktur-svängningar.

 

Det finns relativt starkt empiriskt stöd för att en generös ersättning från arbetslöshetsförsäkringen leder till en höjd jämviktsarbetslöshet. Detta allmänna mönster tycks också stämma för Sverige.[93] Det förefaller också som att sänkt ersättning i arbetslöshetsförsäkringen bidrar till mer återhållsamma löneökningar.[94]

 

Trygghet och drivkrafter för jobb – en ny modell för arbetslöshetsförsäkringen

Centerpartiet vill se en arbetslöshetsförsäkring som möjliggör en trygg omställning samtidigt som den garanterar att det lönar sig att arbeta. Det finns också relativt starkt stöd i forskningen för att en kontinuerlig avtrappning av ersättningsnivån leder till lägre arbetslöshet.[95]

 

Givet dessa utgångspunkter är det uppenbart varför regeringens reformering av arbetslöshetsförsäkringen förtjänar kritik. Höjningen av ersättningsnivåerna bedöms ha bidragit till fler arbetslösa.[96] Därtill är avtrappningen av ersättningen märkligt utformad, då den skiljer sig markant för personer som slår i taket jämfört med personer som inte slår i taket.[97]

 

Nedan presenteras Centerpartiets modell för arbetslöshetsförsäkringen:

 

Tabell 7. Centerpartiets förslag till arbetslöshetsförsäkring

Period

Ersättnings-grad

Tak

Golv

Lönetak

0-100

80%

800

350

22 000

101-200

75%

750

340

22 000

201-300

70%

700

330

22 000

301-

65%

650

320

22 000

 

Modellen innebär ett signifikant höjt tak jämfört med Alliansens tidigare system. Samtidigt kombineras detta med en snabb och likformig avtrappning samt ett något lägre långsiktigt ersättningstak.

 

Diagram 18. Ersättningsgrad i dagens arbetslöshetsförsäkring vid olika tidigare månadslön

Källa: Egna beräkningar

 

Diagram 19. Ersättningsgrad med Centerpartiets arbetslöshetsförsäkring vid olika tidigare månadslön

Källa: Egna beräkningar

 

Att avtrappningen är symmetrisk innebär att alla, förutom de som får den lägsta ersättningsnivån, möter samma avtrappning vid samma tidpunkt. Detta avspeglas i ett konstant lönetak. Det är viktigt, dels ur ett likabehandlingsperspektiv men också för att det gör systemet mer lättöverskådligt.

 

Dagens ersättningsprofil i arbetslöshetsförsäkringen innebär, som visas i

 

Diagram 18, att olika personer möter olika stora avtrappningar vid olika tidpunkter, beroende på deras tidigare inkomst. Detta är inte rimligt.

 

Centerpartiets förslag till reformering av arbetslöshetsförsäkringen beräknas medföra en offentligfinansiell besparing på 1,3 miljarder kronor år 2018.[98]

 

Bortre tidsgräns inom aktivitetsstödet

Arbetslöshetsförsäkringen innehåller begränsningar kring maximal ersättningsperiod. En person får i regel ersättning från arbetslöshetsförsäkringen under maximalt 300 dagar. Personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program är dock berättigade till aktivitetsstöd. Detta stöd saknar tidsgränser, vilket innebär att arbetssökande kan erhålla aktivitetsstöd på oförändrad nivå under mycket lång tid.

 

För att ytterligare stärka drivkrafterna att komma i arbete föreslår Centerpartiet att en tidsgräns om tre år, mer specifikt 800 ersättningsdagar, införs för aktivitetsstödet. På så vis förstärks arbetslöshetsförsäkringens och aktivitetsstödets avtrappning och systemens roll som omställningsförsäkring tydliggörs.

 

Inom ramen för de tyska Hartz-reformerna genomfördes en liknande reform, där arbetslöshetsförsäkringen för långtidsarbetslösa slogs ihop med försörjningsstödet.[99] Hartz-reformerna har sammantaget bidragit till att förbättra den tyska ekonomins funktionssätt, och ett sätt på vilket arbetslösheten minskade var ett minskat flöde från sysselsättning till arbetslöshet för de personer som påverkades av sammanslagningen av arbetslöshetsförsäkringen med försörjningsstödet.

 

Att införa en bortre tidsgräns i aktivitetsstödet väntas medföra en offentligfinansiell besparing om 3,7 miljarder kronor år 2018.[100]

 

Ökad jobbstimulans i det ekonomiska biståndet

Många långtidsarbetslösa får sin försörjning genom ekonomiskt bistånd, tidigare kallat socialbidrag. Tyvärr är det ekonomiska biståndet utformat så att människor alltför lätt fastnar i det. För varje krona en person tjänar minskas generellt bidragen med en krona, vilket innebär att den totala inkomsten inte förändras av att personen arbetar. Principen är i grunden rätt. Beroende av bidrag bör minskas så fort som möjligt och försörjningsstöd prövas noga. Men höga marginaleffekter får också den olyckliga effekten att det i många fall inte blir lönsamt att börja arbeta.

 

För en person som mottar ekonomiskt bistånd och lever i ett ensamhushåll kommer en lön från ett eventuellt heltidsjobb sannolikt att överstiga det ekonomiska biståndet, så även om bidragen minskar med inkomsten tjänar hen på att ta jobbet. Men resan till att få ett heltidsjobb kan behöva börja med en kortare timanställning. Då blir behovsprövningen i det ekonomiska biståndet ett problem. Inkomster från kortare eller mindre omfattande anställningar räknas av mot bidraget, vilket får till följd att det ekonomiska värdet av att arbeta blir lågt. Givet de svaga drivkrafterna att arbeta i försörjningsstödet ökar risken för långvarig arbetslöshet.

 

Alliansen införde i regeringsställning därför en så kallad jobbstimulans i det ekonomiska biståndet. För en person som haft ekonomiskt bistånd i minst sex månader räknas endast tre fjärdedelar av en ny arbetsinkomst av mot bidragen under en period på två år. På så sätt ökar hushållets inkomster med en fjärdedel av arbetsinkomsterna.

 

Tyvärr har denna reform visat sig vara otillräcklig. Jobbstimulansen används av mycket få personer, vilket inte heller är förvånande när den extra inkomsten är så liten. När Socialstyrelsen under juni 2015 genomförde en uppföljning av jobbstimulansen var det bara 2 000 personer, eller runt två procent av de som mottar ekonomiskt bistånd, som nyttjade jobbstimulansen.[101] Det kan jämföras med att det under 2018 beräknas vara ca 8 500 individer som är berättigade till jobbstimulans.[102]

 

Centerpartiet vill därför fördubbla jobbstimulansen till 50 procent av försörjningsstödet. För varje 100 kronor någon med ekonomiskt bistånd tjänar ska bidraget enbart minska med 50 kronor under en period av två år. Dessutom ska handläggare ha skyldighet att informera om möjligheterna med jobbstimulansen och de ekonomiska fördelarna med denna.

 

För en person som går på försörjningsstöd och tar ett mindre jobb som ger 5 000 kronor efter skatt innebär Centerpartiets förslag att personen skulle få minskat bidrag med 2 500 kronor, och därmed 2 500 kronor mer i inkomst. Idag minskas bidraget med 3 750 kronor, så att personen endast får behålla 1250 kronor. Vinsten av att jobba blir alltså dubbelt så stor med Centerpartiets förslag.

 

Förslaget medför en offentligfinansiell kostnad på 300 miljoner kronor per år.[103]

 

Ändrad definition av lämpligt arbete i arbetslöshetsförsäkringen

När en ersättningsperiod om 300 dagar inom arbetslöshetsförsäkringen har löpt ut bör också bestämmelserna om vad som ska betraktas som ett lämpligt arbete reformeras, så att kravet på att arbetet ska betala 90 procent av dagpenningen tas bort.[104] I stället bör enbart krav om att ersättning ska lämnas på en nivå som motsvaras av kollektivavtal ställas.

 

7.7 Reformer för fler företag

Under 2000-talet har cirka fyra av fem nya jobb i näringslivet skapats i små och medelstora företag. För att svensk ekonomi och arbetsmarknad ska stå starka även i framtiden krävs att vi erbjuder goda villkor för de människor som vågar lägga den tid, ta de risker och investera de resurser som krävs för att starta företag och bygga en värdeskapande verksamhet ur intet.

 

Att småföretagen fått en allt viktigare roll är delvis en effekt av att modern teknologi och specialisering möjliggör att allt fler mindre företag samverkar i skiftande konstellationer. Delvis är det en effekt av att de gamla industriföretagen stadigt minskar antalet anställda samtidigt som mindre tjänsteföretag övertar delar av deras personalstyrka, antingen för uppdrag inom industrin eller för att skapa helt andra värden i andra delar av ekonomin. Denna omvandling gör att den svenska jobbskaparpotentialen finns i de små och växande företagen.

 

Centerpartiet arbetar därför konsekvent med att sänka skattekilar och regelhinder för att små- och medelstora företag ska kunna växa och anställa.

 

Lättare att bygga upp företag

Ingen arbetsgivaravgift för den första anställda

Den på många sätt största utmaningen i ett företags utveckling är när det går från att vara ett enmansföretag utan anställda till att anställa en första person. De företag som tagit sig över den tröskeln har sedan enklare att växa och anställa ytterligare.[105]

 

Höga kostnader för att anställa är vad småföretag själva anser vara ett av de största hindren för tillväxt. I Företagarnas och Swedbanks årliga undersökning Småföretagsbarometern har höga arbetskostnader alltid varit bland de största, eller det enskilt största, hindret för tillväxt bland småföretag.[106] Samtidigt säger runt en fjärdedel av alla enmansföretag att de egentligen skulle vilja börja anställa.[107]

 

Centerpartiet har därför föreslagit att arbetsgivaravgiften tas bort under de första två åren när en enmansföretagare anställer sin första medarbetare. Regeringen meddelade i budgetpropositionen för 2017 att de skulle kopiera delar av Centerpartiets förslag, vilket var bra. Regeringens version innehöll dock ett antal onödiga och oförklarliga begränsningar. Bland annat exkluderas alla aktiebolag, trots att det är den vanligaste bolagsformen för företagare som vill anställa. I den nu presenterade budgetpropositionen för 2018 har regeringen tagit till sig av Centerpartiets kritik och breddar reformen till att även gälla aktiebolag.

 

Fortfarande är dock regeringens förslag begränsat och otillräckligt jämfört med Centerpartiets modell. Regeringen föreslår exempelvis att arbetsgivaravgiften sänks, snarare än tas bort helt. Regeringens förslag är också tidsbegränsat, vilket kan antas bidra till ökad osäkerhet och minskad anställningsvilja.

 

Centerpartiet föreslår att ingen arbetsgivaravgift behöver betalas när ett företag väljer att anställa sin första medarbetare. Totalt väntas denna reform medföra en offentligfinansiell kostnad om 1,1 miljarder kronor år 2018.[108]

 

Sänkt krav på aktiekapital

Jämfört med genomsnittet för höginkomstländerna inom OECD är den administrativa proceduren för att starta ett aktiebolag både billigare och snabbare i Sverige.[109] Sverige utmärker sig dock genom att ha högre minimikrav för nivån av aktiekapital. Som jämförelse har mindre än hälften av höginkomstländerna inom OECD ett krav på aktiekapital överhuvudtaget. Ett högt krav på aktiekapital utgör ett hinder för att starta ett nytt företag. Detta gäller i synnerhet för mindre arbetsintensiva tjänsteföretag där ett större aktiekapital inte krävs för att bedriva verksamheten. I avsaknad av tillräckligt kapital kan sådana företag då inte ta del av de fördelar som bolagisering innebär.

 

Det huvudsakliga syftet med krav på aktiekapital har historiskt varit att skydda fordringsägare och öka förtroendet för aktiebolag.[110] Erfarenheter från andra länder visar dock att marknadsaktörerna klarar av att uppnå detta genom privata avtal eller med hjälp av flexiblare lagar.[111] Med detta som bakgrund var Centerpartiet med och sänkte kravet på aktiekapital från 100 000 kronor till 50 000 kronor. Denna gräns utgör dock fortfarande en för hög tröskel. Centerpartiet föreslår därför att kravet på aktiekapital sänks ytterligare: från 50 000 kronor till 25 000 kronor.

 

Personaloptioner

Att få ett nystartat innovationsföretag att växa är en komplex uppgift. Flera olika aktörer med olika intressen måste samarbeta i en situation präglad av genuin osäkerhet. I bland annat Silicon Valley har personaloptioner utvecklats till en lösning på många av de problem som uppstår i denna process.[112] Till exempel kan entreprenören i uppstartsfasen sällan betala löner på de nivåer som är nödvändiga för att kunna attrahera rätt kompetens. Med hjälp av personaloptioner kan nyckelmedarbetare kompenseras genom att göras till delägare, snarare än att ges en hög lön. Det ger små företag med begränsad likviditet möjlighet att attrahera nödvändig nyckelkompetens.

 

I Sverige har dock användandet av personaloptioner hämmats av skattereglernas utformning. Den förmån personaloptionen innebär beskattas som inkomst av tjänst, vilket i praktiken innebär en för hög skattenivå för att personaloptioner ska vara användbara. Därtill beskattas denna förmån redan när optionen utnyttjas. Optionsinnehavaren måste därför betala skatt innan värdet på de underliggande aktierna har realiserats, vilket då kan innebära att aktier direkt måste säljas för att kunna bekosta skatteinbetalningen.

 

Centerpartiet lyckades i regeringsställning få till stånd en utredning om villkoren för personaloptioner. Denna utredning har nu lämnat sitt slutbetänkande och regeringen valt att gå vidare med det.[113] Förslaget i budgetpropositionen är tyvärr alltför begränsat. Det innebär visserligen att personaloptioner under vissa förutsättningar undantas från förmånsbeskattning, vilket är i linje med vad Centerpartiet föreslår, men kriterierna för att undgå förmånsbeskattning är alltför begränsande.

 

Sådana personaloptioner med annorlunda beskattningsregler, så kallade kvalificerade personaloptioner, föreslås endast kunna ges ut av små och unga företag. Företag med låg värdering har redan idag möjligheten att använda värdepappersbaserade incitamentsprogram utan alltför stora problem. Det är just när företaget uppnår ett så högt värde att sådana incitamentsprogram blir problematiska som kvalificerade personaloptioner skulle göra mest nytta. Att regeringens förslag därtill stänger ute vissa branscher för att de inte förväntas innehålla innovativa företag är feltänkt. Det är omöjligt att i förväg peka ut vilka branscher som kan tänkas producera nya innovativa företag.

 

Enligt regeringens förslag får endast företag med som mest 50 anställda samt en nettoomsättning eller balansomslutning på högst 80 miljoner kronor ta del av de nya optionsreglerna. I Storbritannien får företag med upp till 250 anställda och upp till 30 miljoner brittiska pund, motsvarande ungefär 350 miljoner kronor, i bruttotillgångar ta del av deras motsvarighet till förbättrade optionsregler. Centerpartiet anser att åtminstone de gränser Storbritannien använder för optionsbeskattning ska gälla även i Sverige. Centerpartiet anser därtill att fler branscher bör kunna använda kvalificerade personaloptioner. Slutligen bör det inte finnas en gräns på att endast företag som är sju år eller yngre får använda kvalificerade personaloptioner.

 

Att sänka och förenkla beskattningen av personaloptioner i enlighet med vad som beskrivits ovan väntas medföra en offentligfinansiell kostnad om 700 miljoner kronor år 2018.[114]

 

Förenklade 3:12-regler

Sedan den stora skattereformen på 1990-talet beskattas kapitalinkomster lägre än arbetsinkomster. Tanken med reformen var att den skulle gynna företagsamhet. I syfte att förhindra att småföretagare skulle utnyttja regelverket genom att klassa egentliga arbetsinkomster som kapitalinkomster infördes de så kallade 3:12-reglerna. Istället för att gynna företagsamhet har komplexiteten i regelverket snarare bidragit till att småföretagare belastas med ännu mer regelkrångel, kombinerat med svårigheter att sätta företagets kapital i arbete. Sedan 2006 har regelverket kring 3:12 successivt förenklats, men reglerna anses allmänt höra till de mest tekniskt komplexa beskattningsreglerna i Sverige för fysiska personer. Utformningen av 3:12-reglerna bör bygga på principen att företagsamhet är någonting som bör uppmuntras och reglerna bör därför inte ha en striktare utformning än nödvändigt.

 

Regeringen lade tidigare fram förslag som skulle höja beskattningen av fåmansföretag och gör 3:12-reglerna än krångligare. Centerpartiet kan inte acceptera en sådan ensidig skattehöjning på fåmansföretagen. Efter omfattande kritik från Centerpartiet och övriga Alliansen tvingades regeringen att dra tillbaka förslaget.

 

Utökat investeraravdrag

För att små företag ska kunna växa och anställa krävs kapital. Tillgången till riskvilligt kapital är därför central. Centerpartiet och Alliansen införde under 2013 ett investeraravdrag, som innebär att fysiska personer kan investera upp till 1,3 miljoner kronor i ett mindre företag, i samband med företagets bildande eller en nyemission, och få göra avdrag på skatten med hälften, det vill säga upp till och med 650 000 kronor. Investeraravdraget stimulerar till investeringar i, och utveckling av, svenska småföretag. På så sätt bidrar det till att fler jobb skapas.

 

Bara under det första året investerade drygt 6 600 personer knappt 400 miljoner kronor i nästan 500 företag med hjälp av investeraravdraget.  Det finns dock stor utvecklingspotential. Finansdepartementet räknade vid reformens införande med att cirka 17 000 företag kunde kvalificera sig som sådana företag som omfattas av investeraravdraget.[115]

 

Att investeraravdraget inte används i högre utsträckning beror till stor del på de regler och begränsningar som omgärdar det. För det första är beloppsgränserna inom investeraravdraget för låga. I Storbritannien finns ett system liknande det svenska investeraravdraget kallat Enterprise Investment Scheme (EIS).[116] Endast 42 procent av alla företag som får investeringar genom EIS får investeringar som är mindre än 100 000 brittiska pund, motsvarande 1,35 miljoner kronor. Det borde därför finnas stor potential i att höja det låga taket i det svenska investeraravdraget. Även den låga avdragsrätten gör det svenska investeraravdraget mindre attraktivt. Inom EIS beviljas en skattelättnad som är dubbelt så hög som för det svenska investeraravdraget. Vidare hämmas användandet av investeraravdraget av för krångliga och begränsande regler.

 

Mot bakgrund av detta anser Centerpartiet att investeraravdraget bör vidareutvecklas och dess regler kraftigt förenklas. I ett första steg bör avdragsrätten dubbleras till 30 procent, vilket alltså innebär att hela investeringsbeloppet blir avdragsgillt, och taket höjas till 3 miljoner kronor. Denna reform väntas medföra en offentligfinansiell kostnad om 50 miljoner kronor år 2018.[117]

 

Företagsanpassade trygghetssystem

Under lång tid har de stora trygghetssystemen inom socialförsäkringen utformats för att i första hand fungera för anställda. Företagare har därför riskerat att inte kunna nyttja de förmåner och försäkringar som de varit med och finansierat.[118] Detta gäller särskilt den arbetsbaserade, till skillnad från den bostadsbaserade, delen av socialförsäkringen.[119]

 

På ett övergripande plan gäller samma eller liknande regler för anställda och företagare inom de flesta delarna av socialförsäkringssystemet. Det finns dock ett antal förhållanden som gör att det praktiska försäkringsskyddet kan skilja sig mellan anställda och företagare.

 

Det ligger exempelvis i egenföretagandets natur att det är svårare, jämfört med situationen för en anställd, att vara borta under långa och sammanhängande perioder. För att företagare i högre grad ska ges möjlighet att nyttja de förmåner som de finansierat är det viktigt att de är flexibla, så att företagarna ges möjlighet att anpassa sitt skydd till sin ofta krävande arbetssituation.

 

Minskat regelkrångel

Det finns dolda kostnader för jobbskaparna i form av regelkrångel, som kostar såväl tid som pengar att hantera. Under Centerpartiets tid i regeringen minskades regelbördan för svenska företag motsvarande arbetstid för sju miljarder kronor.[120] Centerpartiet anser att detta arbete måste fortsätta. Varje regelverk som påverkar företagare måste vara ändamålsenligt utformat, enkelt och väl motiverat.

 

Lagstiftnings- och regleringsarbetet måste i högre grad präglas av insikten att regleringar endast är ett av flera möjliga instrument för att genomföra en förändring. Många gånger kan samma resultat nås med verktyg som är mindre betungande för företagen, såsom exempelvis information, ekonomiska incitament eller självreglering av till exempel branschorganisationer. Utformningen av regler måste också i högre utsträckning genomsyras av insikten att aktörer på marknaden faktiskt är kapabla att skriva ömsesidigt fördelaktiga avtal för att på egen hand lösa problem. Att exempelvis påtvinga företag ett högt aktiekapital för att förbättra deras kreditvärdighet är innebär endast regelkrångel. Företagare är kapabla att lösa sådana problem själva utan inblandning från lagstiftaren.

 

En regel in – en regel ut

En övergripande prioritet inom hela den statliga verksamheten måste vara att minska regelbördan för företagen. Väldigt många av de regler som finns har dock ofta ett lovvärt syfte. Av den anledningen blir det i praktiken också ofta svårt att faktiskt ta bort regler. Detta gäller i synnerhet då varje enskild regel sällan är särskilt betungande. I stället är det summan av reglerna som utgör problemet. För att regelförenklingsarbetet ska bli effektivare och få högre prioritet måste därför processen kring införandet av regler förändras. En liknelse kan göras till statens budgetprocess, där en dåligt utformad process kan leda till strukturella underskott.[121] På samma sätt som det finanspolitiska ramverket förbättrat budgetprocessen behövs därför en förbättrad process för hanteringen av regler.

 

Centerpartiet vill därför införa ett krav på ”en regel in – en ut”. Nya regler som innebär ökade kostnader bör kombineras med regelförenklingar som minst kompenserar för kostnadsökningarna.

 

Tidsbegränsade regler

Fler regler bör också ges så kallade solnedgångsklausuler, som innebär att en regel ges ett slutdatum vid vilket det måste visas att dess fördelar fortsatt överstiger dess nackdelar för att regeln ifråga ska få vara kvar.[122]

 

Det bör också bli vanligare att en enskild myndighet ges ett helhetsansvar för att handlägga exempelvis tillståndsärenden, för att underlätta för den eller de som söker tillstånd genom att dessa enbart behöver ha kontakt med en myndighet.

 

Slopad revisionsplikt

En viktig reform för minskat regelkrångel var att undanta vissa företag från kravet på revisionsplikt. Detta genomförde Alliansregeringen år 2009. Revisionsplikten innebär att ett aktiebolag måste ha en revisor som granskar bland annat årsredovisningen och bokföringen. Numera undantas småföretag som uppfyller två av följande kriterier: högst 3 anställda, högst 1,5 miljoner kronor i balansomslutning och högst 3 miljoner kronor i nettoomsättning. Detta innebär att drygt 70 procent av landets aktiebolag undantas från revisionsplikt. Centerpartiet vill utveckla denna reform så att fler företag undantas från kravet på revisionsplikt.

 

Lyckade generationsväxlingar

Drygt var femte småföretagare räknar med att dra sig tillbaka från sitt företag inom de kommande fem åren.[123] Vi står inför en betydande generationsväxling bland de som skapar jobben. Drivs inte dessa företag vidare är det inte bara en förlust för den enskilde, som ofta ger upp ett livsverk, utan det får också stora konsekvenser för ekonomin i stort. Det är därför olyckligt att dagens skatteregler försvårar för goda generationsskiften av fåmansföretag. En försäljning av ett fåmansföretag till en familjemedlem kan medföra högre beskattning än en försäljning till en utomstående part, vilket då direkt missgynnar att ett företag stannar kvar inom familjen.

 

Det är därför glädjande att den utredning som Alliansen tillsatte för att åtgärda problemet nu kommit med förslag på lösningar. Utredningens förslag är ett steg i rätt riktning, då det i hög grad likställer beskattning av försäljning till familjemedlem med försäljning till utomstående. Men förslaget har samtidigt brister och löser inte alla problem. Till exempel kommer karensreglerna fortfarande att göra så att den som säljer sitt fåmansföretag tvingas låsa in sitt kapital istället för att direkt kunna återinvestera det. Det är också olyckligt att familjemedlemmar fortfarande ska ges begränsningar på att kunna arbeta vidare i företaget. På sikt bör mer långtgående förbättringar av regelverket kring generationsväxling genomföras.

Givet att utredningsförslaget ändå innebär en mycket påtaglig förbättring anser Centerpartiet att förslaget bör genomföras. Det är därför olyckligt att regeringen valt att dra tillbaka det i samband med att de drog tillbaka skattehöjningen på fåmansföretag. Förbättringen av reglerna kring generationsväxling beräknas innebära minskade skatteintäkter med 170 miljoner kronor årligen.[124]

 

Ingångsföretag

För många människor, såväl inrikes födda som nyanlända, skulle småskaligt företagande kunna vara en språngbräda till den svenska arbetsmarknaden och det svenska samhället. Att starta företag är dock ofta både dyrt och krångligt. Det gäller särskilt för personer med liten erfarenhet av svenska lagar, regler, myndigheter och ett ofta komplicerat myndighetsspråk. Utomeuropeiskt födda företagare anser i högre grad att lagar och regleringar utgör ett problem än vad inrikes födda företagare gör.[125] I länder med högre administrativa hinder för företagande är också en lägre andel av de utrikes födda egenföretagare.[126] Att minska den lagstadgade administrativa bördan för småskaligt företagande har därför potential att bidra till integrationen.

 

I flera andra länder finns system som ger möjlighet till omfattande regelförenklingar för de absolut minsta företagen.[127] I Frankrike kan små enmansföretagare till exempel bli så kallade auto-entrepreneurs och behöver då varken betala inkomstskatt eller sociala avgifter. Istället betalar de en fast andel av sin omsättning i skatt. På liknande sätt har små enmansföretagare i Tjeckien möjlighet att få sina utgifter schablonmässigt bestämda, och skatten betalas då i huvudsak baserat på försäljningen. System med liknande inriktningar finns i Polen, Österrike och Mexiko.

 

Centerpartiet föreslår att en ny företagsform införs för riktigt små företag, med högst 250 000 kronor i omsättning: ingångsföretag. Ingångsföretag ska fungera som enskild firma gör idag, men med ordentliga regelförenklingar. Ingångsföretagen ska inte betala vare sig inkomstskatt, egenavgifter eller moms. Istället för vanliga skatter och avgifter betalas en schablonmässigt beräknad skatt, baserad på omsättningen, med en skattesats på 25 procent. Genom att ingångsföretag endast betalar en sådan omsättningsskatt krävs det inte att de upprätthåller samma omfattande bokföring som vanliga företag åläggs att göra. För att möjliggöra denna nya företagsform i praktiken bör Skatteverket ges i uppdrag att ta fram en plattform som tillåter att skatt dras direkt, via en app, vid elektroniska köp.

 

Kostnaden för införandet av ingångsföretag beräknas till 600 miljoner kronor per år.[128]

 

Kvinnors företagande och karriärmöjligheter

Ett viktigt steg mot ett jämställt samhälle är att stärka kvinnors ekonomiska makt. Det görs bland annat genom att uppmuntra kvinnors företagande. Centerpartiet strävar därför efter att underlätta för företagande, inte minst i kvinnodominerade branscher. Under Centerpartiets tid i regeringsställning ökade antalet småföretag ägda av kvinnor med nästan 40 procent.[129]

 

Drivkrafterna och möjligheten att kombinera föräldraskap och arbete är relativt goda i Sverige. Sverige har också lyckats uppnå ett högt arbetskraftsdeltagande bland kvinnor. Det är en förutsättning för en dynamisk och snabbväxande ekonomi. Mer måste dock göras för kvinnor och män ska ha samma möjligheter att starta företag och göra karriär.

 

RUT har visat sig vara en viktig reform för att stärka möjligheten för kvinnor att göra karriär. Dels genom att erbjuda en ny marknad för företagande, där en majoritet av RUT-företagarna är kvinnor (se kapitel 7.2). Och dels genom att öka möjligheten för kvinnor att öka sitt arbetsutbud genom att minska mängden hemarbete. Som regel bör hemarbete och föräldraskap vara ett ansvar som delas lika av män och kvinnor. Men givet att kvinnor tar ett större ansvar för hemarbetet är RUT också särskilt viktigt för kvinnor.

 

Företag inom välfärdssektorn drivs ofta av kvinnor. Den politiska osäkerhet som omgärdar välfärdsföretagande, inte minst sedan den rödgröna regeringen tillträdde, är dock ett orosmoln för välfärdsföretag och gör att många potentiella välfärdsföretagare, ofta kvinnor, inte längre vågar starta företag eller satsa mer på sina företag. Det är mycket olyckligt och ytterligare ett exempel på hur regeringens företagarpolitik hindrar kvinnors företagande.

 

För att stärka kvinnors företagande och karriärmöjligheter vill Centerpartiet bredda och utöka RUT-avdraget, främja företagande i kvinnodominerade branscher samt öka det statliga stödet till kvinnors företagande.

 

Det finns idag få sätt att möjliggöra för anställda inom vård och omsorg, där arbetsgivaren ofta är offentlig, att också få möjlighet att utveckla innovationer inom sitt område och därmed kunna ta steget till entreprenörer och öka produktiviteten och kvaliteten i de aktuella verksamheterna. Därför bör en del av det statliga riskkapitalet riktas till företagande i tidiga faser och förstärka möjligheterna till entreprenörskap inom sektorer där kvinnors företagande hålls tillbaka av den offentliga dominansen. Affärsrådgivning riktad till invandrade kvinnor bör också stärkas. Slutligen bör Winnet, nätverk för företagsamma kvinnor, återetableras.

 

Sammantaget föreslår Centerpartiet att en satsning om 30 miljoner kronor per år genomförs för att stärka kvinnors företagande.

 

7.8 Lägre skatter ger ökat självbestämmande och en starkare ekonomi

Centerpartiet anser att människor har rätt att bestämma över sitt eget liv och därmed över de pengar de själva arbetat ihop. Den långsiktiga inriktningen på vår skattepolitik är därför att sänka skatterna på arbete och företagande. Lägre skatter ökar människors självbestämmande och gör det mer lönsamt att driva företag och arbeta. På sikt stärker det därmed även hela landets ekonomi. Arbete och företagande bygger Sverige.

 

Sänkt skatt för låga inkomster

Sverige har idag ett högt arbetsutbud, vilket till stor del beror på de reformer som Alliansregeringen genomförde. Samtidigt finns det fortsatt höga trösklar för vissa grupper som står utanför arbetsmarknaden och lever på bidrag. För att minska dessa trösklar har Centerpartiet bland annat föreslagit en dubblerad jobbstimulans inom det ekonomiska biståndet, så att det räknas av långsammare mot arbetsinkomster (se avsnitt 7.6).

 

Samtidigt finns behov av att ytterligare gynna arbete framför bidrag, inte minst för de som har möjlighet att börja arbeta deltid. Deltidsarbeten är ofta ett viktigt första steg tillbaka från utanförskap och bidragsberoende och något som därför borde uppmuntras i större utsträckning.

Centerpartiet vill därför införa en bred skattesänkning som stimulerar arbetsutbudet i hela ekonomin, men som främst riktar sig till de med de allra lägsta inkomsterna.

 

Förslaget innebär en skattesänkning på 2 000 kronor per person och år. Procentuellt innebär det en större ökning av den disponibla inkomsten för personer som arbetar deltid eller som har mycket låga inkomster. Detta förstärker ytterligare möjligheten att gå från bidrag till jobb.

 

Genom att rikta in skattesänkningen mot de med de lägsta inkomsterna blir det lättare att klara sig på sin lön.  Skattesänkningen stärker alltså såväl arbetsmarknadens funktionssätt som den enskildes frihet och makt över den egna ekonomin. Att fler får behålla mer av det de tjänar ökar deras ekonomiska trygghet och deras självbestämmande.

 

Centerpartiets förslag till skattesänkning för de med låga inkomster kompletterar också förslaget om inträdesjobb, genom att lönekostnaden sänks samtidigt som den enskildes disponibla inkomst och ekonomiska trygghet värnas.

 

Genom den skattesänkning som Centerpartiet föreslår får alla mer pengar i plånboken, samtidigt som fokuseringen på de lägsta inkomsterna innebär att den främst hjälper de som behöver det mest.

 

Skattesänkningen beräknas innebära en minskning av det offentligas inkomster med 8,4 miljarder kronor år 2018.[130]

 

Lägre marginalskatter

I Sverige är skatterna på arbete, företagande och specialisering höga i ett internationellt perspektiv. Det gör Sverige mindre attraktivt för såväl inhemsk som utländsk specialiserad arbetskraft och minskar incitamenten att utbilda och vidareutbilda sig.[131]

 

Centerpartiet och Alliansen genomförde i regeringsställning viktiga reformer för att sänka de höga skatterna på låga inkomster. Det var viktigt för att göra det mer lönsamt att arbeta, vilket bidrog till ett ökat arbetsutbud och högre sysselsättning för grupper som tidigare stått utanför arbetsmarknaden.[132] Skatterna på låga inkomster är fortsatt höga. Det är dock värt att notera att gapet mellan beskattningen av högre respektive lägre inkomster är mycket högt i Sverige. Höga inkomster beskattas högt i förhållande till beskattningen av lägre inkomster, vilket försämrar utbildningspremien. Att också sänka skatterna för medelhöga och höga inkomster är därför en förutsättning för att inte lägre skatt på låga inkomster ska få den olyckliga effekten att utbildningspremien försämras ytterligare.

 

Diagram 20. Marginalskatt på låga inkomster samt skillnad i marginalskatt mellan höga och låga inkomster

Källa: OECD (2017b)

 

Sänkta marginalskatter ger, av naturliga skäl, upphov till ett antal fördelningspolitiska frågor. Det kan dock vara värt att notera att en statisk analys baserat på individers inkomster ett givet år kan ge en skev bild av de fördelningspolitiska effekterna av sänkta marginalskatter. De flesta personer gör i varierande grad lönekarriär under sitt yrkesverksamma liv. Det innebär att andelen av befolkningen som möts av de höga marginalskatterna någon gång i livet är högre än andelen av befolkningen som möts av dem ett givet år. 2013 betalade cirka en miljon människor, eller 30 procent av de helårs- och heltidsanställda, statlig inkomstskatt.[133] Hela 54 procent av de som fyllde 65 år 2012 hade någon gång betalat statlig inkomstskatt.[134] Än fler lever i hushåll som någon gång påverkats av den statliga inkomstskattens höga marginaleffekter. Det är således felaktigt att utgå från att sänkta marginalskatter enbart gynnar de som idag har inkomster över brytpunkten. Marginalskatterna påverkar stora grupper av normalinkomsttagare över deras livscykel.

 

Diagram 21. Andel individer och hushåll som betalar, eller någon gång har betalat, statlig inkomstskatt, 2012

Not: Diagrammet visar andelen som betalar statlig inkomstskatt under året, andelen som någon gång sedan 1991 har betalat statlig skatt och andelen som ser hushållsekonomin påverkas av den statliga inkomstskatten.

Källa: Lundberg (2016)

 

Därtill är det värt att notera att en rad akademiska granskningar konstaterat att sänkningar av de höga marginalskatterna på sikt kan förväntas ha en mycket hög självfinansieringsgrad, vilket innebär att vissa personer får en ökad disponibel inkomst utan att någon annan får en lägre disponibel inkomst.

 

De höga skatterna på arbete bidrar också till det tudelade skattesystemet. Givet skillnaden i beskattning av inkomster från arbete respektive kapital ges företagare incitament att plocka ut ersättning i form av utdelningar eller liknande, i stället för lön. För att reglera detta har de så kallade 3:12-reglerna införts. Dessa regler bidrar till ökat regelkrångel och improduktiv skatteplanering. Sänkta marginalskatter underlättar därför regelförenklingar för småföretag.

 

Ett antal utredningar har visat att sänkt statlig inkomstskatt leder till fler arbetade timmar, karaktäriseras av hög självfinansieringsgrad och bidrar till en ökad effektivitet i ekonomin.[135] För Centerpartiet är det därför viktigt att gradvis göra marginalskattekurvan mindre brant. Regeringen har valt att gå den motsatta vägen. Genom att stoppa uppräkningen av såväl den lägre som den högre skiktgränsen och fasa ut jobbskatteavdraget höjer de skatten för breda löntagargrupper, med färre arbetade timmar som följd.

 

Finanspolitiska rådet har gjort beräkningar som visar att det avtrappade jobbskatteavdraget samt de sänkta skiktgränserna – två reformer som höjer marginalskatterna – tillsammans leder till färre arbetade timmar.[136] Det innebär att ”när hänsyn tas till dynamiska effekter på arbetsutbud och prestation, leder reformerna inte till någon förstärkning av de offentliga finanserna överhuvudtaget”.[137] Regeringens höjning av marginalskatterna leder alltså till färre arbetade timmar och oförändrade intäkter. På sikt riskerar detta att leda till en underfinansiering av regeringens budget.

 

Centerpartiet motsatte sig regeringens förslag om ytterligare höjningar av marginalskatten och lyckades också förmå regeringen att dra tillbaka sitt illa genomtänkta förslag.

 

Centerpartiet motsätter sig dock fortfarande de redan genomförda sänkningarna av skiktgränserna. Att ta bort utfasningen av jobbskatteavdraget och återställa de av regeringen genomförda sänkningarna av skiktgränserna beräknas, på kort sikt, medföra ett inkomstbortfall på 6,03 miljarder kronor.[138]

 

Sänkt skatt för äldre som arbetar

En av de största utmaningarna på svensk arbetsmarknad är att allt fler kommer att behöva arbeta allt längre.[139] Forskning visar att Sverige behöver fler äldre som vill, kan och får arbeta längre för att klara välfärdens finansiering.[140] Givet de äldres förbättrade hälsa är detta en rimlig och uppnåelig målsättning, som dock kräver en väl avvägd reformpolitik.[141]

 

För personer som arbetar efter att de fyllt 65 år införde Alliansregeringen ett förstärkt jobbskatteavdrag. Utvärderingar av reformen visar att sannolikheten att arbeta för de berörda grupperna ökat.[142] Med fler arbetade timmar förstärks den svenska ekonomin långsiktigt.

 

Regeringen har i stället höjt kostnaden för att anställa personer över 65 år genom att införa en särskild löneskatt för dessa. Skattehöjningen slår mot sysselsättningen för denna grupp.[143]

 

Centerpartiet föreslår att det förstärkta jobbskatteavdraget tillgängliggörs för personer som är över 64 år samt att den särskilda löneskatten på äldre avskaffas. Det senare förslaget föreslås träda i kraft 1 juli 2018. Sammantaget väntas dessa förslag leda till en offentligfinansiell kostnad om 750 miljoner kronor år 2018.[144]

 


8. Miljö och klimat

Världen och Sverige står inför stora miljöutmaningar. Klimatförändringar, spridning av giftiga kemikalier, nedskräpning av haven och ohållbart utnyttjande av naturresurser utgör allvarliga hot mot människors hälsa, ekosystemen och en hållbar ekonomisk utveckling och tillväxt. Centerpartiets drivkraft är att uppnå resultat för miljön. För att möta utmaningarna krävs att varje krona används rätt. Effektivitet och resultat för miljön är det viktigaste.

 

En bättre miljö går hand i hand med ekonomisk utveckling och tillväxt. Sverige har bevisat att ekonomisk tillväxt kan ske samtidigt som vår miljöpåverkan minskar.  Med gröna jobb och företag skapas lösningar och resurser för att satsa på miljöåtgärder. Därför krävs en miljöpolitik där globalt miljöansvar kombineras med lokalt miljöarbete. Det krävs också en närodlad miljöpolitik som tar hänsyn till att förutsättningarna ser olika ut i olika delar av landet. En politik som ger människor, företag och kommuner redskapen att bidra till ett mer hållbart Sverige. Centerpartiets politik skapar förutsättningar för grön tillväxt och gröna jobb, minskade klimatutsläpp från transporter, en giftfri vardag och en utveckling av kretsloppssamhället.

 

Centerpartiet arbetar på bred front för att nå resultat för miljön, bland annat genom målsättningen om att nå 100 procent förnybar energi till år 2040.

 

Samtidigt ser vi hur den rödgröna regeringens politik leder åt fel håll. Under Centerpartiets tid i regering minskade utsläppen med drygt 19 procent. Tyvärr visar statistiken att utsläppen i princip har slutat minska sedan 2014.[145]

 

Diagram 26. Utsläpp av växthusgaser per BNP-enhet 2015, ton per 1 000 USD

Källa: OECD (2017c)

 

Centerpartiet föreslår ett brett reformprogram för att minska utsläppen med kraftfulla styrmedel. Vi vill ställa om fordonsflottan, öka den förnybara energiproduktionen, minska gifterna i vår vardag, skydda haven, säkra dricksvattenförsörjningen och värna den biologiska mångfalden. Viktiga förslag som inkluderas i denna budget är grön bilbonus, miljölastbilspremier, reduktionsplikt för att få ned koldioxidutsläppen, förbättrade förutsättningar för såväl storskalig som småskalig produktion av förnybar energi, ökade investeringar i både laddinfrastruktur och energilagring, avfallsförbränningsskatter och kemikalieskatter. Till detta läggs i denna budget en klimatbonus för att ställa om den tunga trafikens och lantbrukets arbetsmaskiner snabbare från fossilbränslen, samt stöd till havs- och vattenvårdsåtgärder.

 

8.1 Klimat

Under lång tid, och under olika regeringar, har den ekonomiska tillväxten ökat samtidigt som klimatutsläppen har minskat. Svensk ekonomi tillhör de mest klimateffektiva i världen. Sveriges BNP har växt med knappt 75 procent sedan 1990, samtidigt som utsläppen av växthusgaser har minskat med cirka 25 procent.[146] Mycket har gjorts, men mycket mer kommer att behöva göras framöver.

 

I december 2015 enades FN:s parter under klimattoppmötet i Paris om ett gemensamt avtal för att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till väl under 2 grader, med sikte mot 1,5 grads uppvärmning. Det är ett ambitiöst mål, men globalt sett saknas ännu många av de åtgärder som vi vet krävs för att nå målet. Ett högre tempo behövs om målet ska kunna nås. Det är därför oroande att Trump-administrationen meddelat att USA kommer att lämna Parisavtalet och skickat signaler om en betydligt lägre ambition i den inhemska klimatpolitiken.

 

År 2016 går till historien som det varmaste år som någonsin registrerats sedan temperaturmätningarna startade för över 100 år sedan.[147] År 2017 ser ut att överta 2015 års placering som det näst varmaste året någonsin. Sverige och övriga länder i världen behöver ta ytterligare steg för att påskynda omställningen och minimera miljöpåverkan.

 

Grön skatteväxling

För Centerpartiet är grön skatteväxling en central del av både miljöpolitiken och den ekonomiska politiken. Högre skatter på miljöpåverkan matchas med skattesänkningar på jobb, företagande och investeringar. Det ger bättre förutsättningar för svenska företag att bidra till svensk ekonomi och sysselsättning, samtidigt som utsläpp och miljöpåverkan minskar när förorenaren får betala utsläppskostnaden. Genom att växla miljöskatter mot sänkt skatt på arbete sjunker också de höga kostnaderna för att anställa och arbeta. På så sätt stärks svenska företags konkurrenskraft samtidigt som vi rustar svensk ekonomi för den globala gröna omställningen.

 

Sverige har ett högt skattetryck på en rad utsläpp, men ändå en förhållandevis låg andel miljöskatter i förhållande till det totala skatteuttaget.[148] Det finns fortfarande utrymme att höja miljöskatterna på utsläpp och resursförbrukning.

 

I regeringsställning 2006–2014 bidrog Centerpartiet till att skatten på arbete sänktes påtagligt via jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter. Samtidigt höjdes miljöskatterna och andra skatter, såsom fordonsskatten, miljödifferentierades. Skattebördan på arbete minskade och skattebördan på föroreningar ökade. Men mycket mer finns att göra. Skatt på arbete beräknas nästkommande år uppgå till 1 240 miljarder kronor medan skatt på föroreningar beräknas uppgå till knappt 100 miljarder kronor.[149]

 

Centerpartiet har tidigare föreslagit skatt på giftiga kemikalier, skatt på avfallsförbränning och minskat undantag från beskattning av fossilgas och fossila bränslen i industrin, och kommer fortsätta att föreslå effektiva skattehöjningar på det som påverkar miljön negativt.

 

Över tiden kommer miljöpåverkan att minska, och med det skatteintäkterna och skattetrycket. Målet är ytterst att miljöskatterna som andel av de totala skatterna, och i absoluta termer, ska minska i takt med att miljöförstöringen minskar.

 

Regeringen har tyvärr helt övergivit idén om grön skatteväxling. Skatterna har höjts på utsläpp, men inte sänkts på arbete. Istället har skattehöjningarna på arbete varit mångfalt större och skatten dessutom höjts på förnybar energi, motsatsen till grön skatteväxling.

 

Färre undantag från koldioxid- och energiskatten

Delar av industrin har undantag från, eller nedsättningar av, energi- och koldioxidskatterna för fordon. Dessa subventioner minskar den miljöstyrande effekten och har kritiserats av OECD i sin utvärdering av svensk miljöpolitik som de svagaste delarna av vad som annars är ett föredöme på klimatområdet.[150] Undantagen bör som regel fasas ut. Centerpartiet föreslår därför att nedsättningen av koldioxid- och energiskatt på diesel till fordon som används i gruvindustriell verksamhet slopas. Att ta bort undantaget beräknas medföra ökade skatteintäkter med 300 miljoner kronor årligen.[151]

 

Skatt på avfallsförbränning

Under de senaste åren har importen av sopor mer än fördubblats i Sverige och utbyggnaden av förbränningsanläggningar är stor.[152] Det har bidragit till att stärka energiförsörjningen och minska deponier. Men för Centerpartiet är det samtidigt självklart att försöka sluta kretsloppen och använda de resurser vi har på det mest effektiva sättet. Effektiva kretslopp och en hållbar återvinning av resurser är en viktig del av en grön omställning.

 

För att styra mot en ökad återvinning och mer resurseffektivitet föreslår Centerpartiet att en punktskatt på förbränning av avfall införs. En sådan skatt bör omfatta allt avfall, för såväl hushåll som verksamheter, exklusive farligt avfall och utformas på ett sätt som garanterar att kostnaden tydliggörs för den som först lämnar ifrån sig avfallet. Liknande avgifter finns i flera andra EU-länder.[153] Enligt Naturvårdsverkets statistik omhändertas redan 6,7 miljoner ton avfall genom förbränning samtidigt som prognosen pekar mot ökade mängder. Skatten förslås bli 110 kr/ton och beräknas då ge skatteintäkter om 641 miljoner kronor år 2018.[154]

 

Gör om kväveoxidavgiften till en skatt

Kväveoxider bildas vid förbränning och bidrar till försurning och luftföroreningar. För att minska dessa utsläpp infördes 1992 en kväveoxidavgift. Avgiften omfattar energiproduktion för uppvärmning av byggnader, elproduktion och industriella processer. Avgiften återbetalas i förhållande till respektive anläggnings producerade energi, vilket innebär att anläggningar som producerar energi med mindre utsläpp än genomsnittet gynnas medan anläggningar med högre utsläpp per producerad energienhet missgynnas.

 

Naturvårdsverket föreslår, i en rapport från 2014, att återbetalningen av kväveoxidavgiften halveras.[155] Det är ett steg i rätt riktning och skulle öka miljöstyrningen i systemet.

 

Centerpartiet föreslår dock att återbetalningen helt fasas ut under kommande två år och att avgiften därmed görs om till en skatt. För att inte missgynna mindre anläggningar och för att undvika att implementeringskostnaderna överstiger de ekonomiska och miljömässiga vinsterna bör, precis som Naturvårdsverket föreslår, ett fritak införas.

 

Att göra om kväveoxidavgiften till en skatt väntas medföra ökade intäkter om 214 miljoner kronor år 2018.[156]

 

Internationellt klimatarbete

Reformerat system för handel med utsläppsrätter

EU:s främsta klimatverktyg är den gemensamma handeln med utsläppsrätter, EU ETS. Systemet är i grunden ett effektivt sätt att sänka unionens utsläpp, men priset på utsläppsrätter har varit för lågt och systemet har inte skapat tillräckliga drivkrafter för investeringar i utsläppssnål teknik. Antalet utsläppsrätter minskas hela tiden för att nå de mål som EU satt upp, men när priset är så mycket lägre än väntat på en utsläppsrätt bör antalet utsläppsrätter minskas snabbare. På så sätt kan man öka priset på utsläppsrätterna, se till att omställningen påskyndas och EU:s utsläpp minskar snabbare.

 

Just nu pågår slutförhandlingar mellan medlemsstaterna i rådet och Europaparlamentet. För att påskynda omställningen har Centerpartiet strävat efter att få upp priset genom att minska det överskott av utsläppsrätter som fortfarande finns inom EU ETS. Centerpartiet försöker därtill påskynda utsläppsminskningarna för att de ska ligga bättre i linje med den utveckling som krävs för att nå EU:s åtagande i Parisavtalet och EU:s långsiktiga klimatmål. Centerpartiet arbetar också aktivt för att andelen utsläppsrätter som köps på auktion ska öka, för att öka incitamenten till forskning och utveckling i koldioxidsnål teknik, och att kraven ska skärpas så att det lönar sig för de företag som är bäst i klassen. De många undantagen till de medlemsländer som har lägre BNP än EU:s genomsnitt måste också upphöra. För att än mer bidra till en grön omställning i Europa så måste de fonder som skapats för omställning tydligt inriktas mot klimatsmarta innovationer för att få fler att gå före i teknikutvecklingen.

 

Mer styrmedel behövs för den internationella sjöfarten och flygtrafiken, då de varken betalar bränsleskatt eller regleras i Parisavtalet. Alla sektorer behöver ta sitt klimatansvar. Just nu pågår det processer för den internationella sjöfarten genom den internationella sjöfartsorganisationen IMO, och för den internationella flygtrafiken inom den internationella flygtrafikorganisationen ICAO, för att få till stånd internationella överenskommelser för att minska flygets och sjöfartens utsläpp. Tyvärr har dessa processer ännu inte gått i mål. Sverige måste vara pådrivande för att ambitiösa avtal för flyget och sjöfarten kommer på plats. För att sätta press på de internationella förhandlingarna menar Centerpartiet att vi i den pågående översynen av EU ETS bör sätta en tydlig deadline för när sjöfartssektorn och flyget inkluderas i utsläppshandeln, om det inte kommer internationella avtal på plats.

 

Minskade utsläpp från transportsektorn

Fossilfria transporter kräver kraftfulla verktyg

Utsläppen från inrikes transporter står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp.[157] Att bryta transportsektorns fossilberoende kommer att kräva klimateffektiva styrmedel. En omställning av transportsektorn är avgörande för att få ned Sveriges totala utsläpp snabbt.

 

Målet är att utsläppen från transportsektorn ska minska med 70 procent till 2030 beräknat utifrån 2010 års nivå. Då måste de styrmedel som finns skärpas och det måste bli mer lönsamt att ställa om. Det kommer att kräva ett samspel mellan flera olika styrmedel, teknikutveckling, ökad elektrifiering och förändrade beteendemönster. Biodrivmedel kommer fortsättningsvis utgöra en viktig komponent i transportsektorns omställning.

 

Digitalisering och automatisering skapar nya möjligheter med autonoma fordon och delningstjänster. För att minska miljöpåverkan men behålla mobilitet måste transporterna bli effektivare och såväl användningen av biodrivmedel som forskning och introduktion av ny teknik på marknaden öka. Avgörande för att nå målet är både en ökad introduktion av fordon med nollutsläpp och nya lösningar med bilpooler och smarta digitala mobilitets- och delningstjänster.

 

Svensk miljöteknik är och kan fortsatt vara en exportframgång som bereder väg för hållbara transporter världen över. Detta gäller inte minst vid forskning, utveckling och kommersiell produktion av biodrivmedel från svenska skogs- och åkerbaserade råvaror och restprodukter. Det behövs starkare incitament för vägtrafiken för att minska utsläppen, men även för våra flyg- och sjötransporter.

 

Grön bilbonus och förmånsbilar med hög klimatnytta

Personbilar i Sverige har minskat sina utsläpp de senaste decennierna, men inte snabbt nog. Omställningen till icke fossildrivna fordon går för långsamt. Valet vid nybilsinköp är avgörande för utsläppen. Forskningsstudier visar att då skillnaden i kostnad syns tydligt på prislappen påverkar det klimateffekten mer än den mer utspridda effekten av högre bränslepriser.[158] Statistiken visar dock att elbilar fortfarande har en väldigt liten marknadsandel, även om den ökar.[159] Det krävs bättre incitament än idag för att försäljningen av de mest klimateffektiva bilarna ska öka snabbare. 

 

På Centerpartiets initiativ föreslog Alliansen i sin budget för 2015 att ett system med miljöbonusar och miljöavgifter på bilar, så kallad bonus-malus, skulle införas. Trots att den offentliga utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta föreslog en egen modell för bonus-malus presenterade inte regeringen sitt förslag förrän i mars 2017.

 

Regeringens förslag har tydliga brister, vilket i kombination med dess saktfärdighet har bromsat omställningen av fordonsflottan. Den maximala bonusen föreslås vara 60 000 kronor för en elbil, med en komplicerad och detaljerad skala av bonusar baserade på utsläpp för övriga bilar, medan avgiften som drabbar de sämsta bilarna utgår som en treårig höjning av fordonsskatten. Den låga nivån på premien till miljöbilar och den krångliga utformningen av systemet gör det tveksamt huruvida det kommer att ge tillräckligt tydliga signaler vid inköpstillfället. Regeringens förslag ger heller inte någon fördel till bilar som kan köras på etanol, det mest kommersialiserade biodrivmedlet vi har i landet. Det är glädjande, men otillräckligt, att regeringen delvis tagit till sig av Centerpartiets kritik och beslutat sig för att höja den maximala bonusen till 60 000 kronor från den tidigare nivån på 45 000 kronor.

 

Centerpartiet vill istället införa en grön bilbonus som ger de bästa bilarna en bonus på upp till 100 000 kronor. Vårt förslag bygger på bilars utsläppsvärden av koldioxid, uppdelat på fem olika CO2-nivåer. Köparen får en bonus eller en extra avgift vid köp av ny personbil. För att stimulera en andrahandsmarknad av leasade bilar och förmånsbilar är bonusen uppdelad på två utbetalningstillfällen. Samma utsläppsnivåer som ligger till grund för bilbonusen bör även gälla på förmånsbilsmarknaden.

 

Köparna av de allra bästa bilarna, exempelvis rena elbilar eller de effektivaste laddhybriderna får upp till 100 000 kronor, varav 30 000 kronor betalas ut efter fyra år. De näst bästa bilarna, exempelvis biogasbilar eller laddhybrider, får 50 000 kronor, varav 15 000 kronor betalas ut efter fyra år. Detta gör det billigare att välja en miljöbil trots att det ursprungliga priset är något högre. Ofta säljs bilarna när den första ägaren haft dem i tre år. Då blir det billigare även för den som vill köpa en begagnad miljöbil eftersom även den nya ägaren får en bonus när bilen är fyra år gammal.

 

Den gröna bilbonusen finanserias genom att de som köper bilar med höga utsläpp får betala en extra avgift vid köptillfället. Köparna för bilar med de näst högsta utsläppen får betala 25 000 kronor och den lilla gruppen bilar med högst utsläpp 50 000 kronor. Det finns också en neutral kategori, som innefattar särskilt snåla dieselbilar där man varken får grön bilbonus eller en avgift. För att följa med i teknikutvecklingen och stimulera att bilarna blir bättre så förskjuts koldioxidgränserna för kategorierna varje år.

 

Centerpartiet vill också ge företag tydligare incitament för val av förmånsbilar till sina anställda. Centerpartiet anser därför att parkering och trängselavgifter bör avskaffas som skattebefriad förmån.  På sikt bör endast bilar som faller inom ramen för att få en bonus enligt grön bilbonus-förslaget kvalificera sig som förmånsbilar. Centerpartiet vill också skärpa miljöbilsdefinitionen, där en översyn brådskar.

 

Grön bilbonus skulle med oförändrade försäljningssiffror skapa en buffert på cirka fyra miljarder kronor, eftersom försäljning av bilar med höga utsläpp då fortfarande överstiger försäljningen av miljöbilar.[160] Bufferten har dock till syfte att försäkra att systemet inte är underfinansierat när köpbeteende förändras mot betydligt fler miljöbilar, såsom är syftet med grön bilbonus. Målet är att systemet ska vara offentligfinansiellt neutralt.

 

Miljöstyrande beskattning av förmånsbilar

Av nybilsförsäljningen står juridiska personer för ungefär hälften.[161] Andrahandsmarknaden för dessa förmånsbilar är stor. För att ytterligare driva på omställningen och engagera såväl företag som privatpersoner för att få ut fler miljöbilar på vägarna krävs långsiktiga spelregler som styr mot klimateffektivitet i större utsträckning än idag. Nedsättningar av förmånsvärdet bör riktas till de mest klimateffektiva bilarna. Det är ett bra verktyg för att styra över till en mer hållbar, och på sikt fossiloberoende, fordonsflotta.

 

Dagens skattebehandling av förmånsbilar har en otillräcklig miljöstyrande effekt. Genom en generös behandling av tjänsteförmånen innebär systemet en indirekt subvention av bilåkande.[162] Systemet är stelbent och trubbigt, varför en ökad klimatstyrning i instrumentet bör införas.

 

Centerpartiet kommer därför i framtida budgetmotioner att återkomma med förslag kring ett reformerat system för förmånsvärde på tjänstebilar med högre grad av klimatstyrning. Grön bilbonus bör även innefatta förmånsbilarna så att nettoskillnaden i pris mellan de mer och mindre klimatvänliga bilarna över tid blir i samma storleksordning som den för privatpersoner.

 

I denna budgetmotion föreslås tillsvidare att nedsättningen av förmånsvärdet för miljöbilar förlängs och att taket för nedsättningen höjs till 13 000 kronor. Det väntas medföra en offentligfinansiell kostnad om 63 miljoner kronor.[163] För att stärka den skattemässiga miljöstyrningen av tjänstebilar föreslås att förmånsvärdet för bilar som inte klassificeras som miljöbilar höjs. Detta beräknas stärka de offentliga finanserna med 1,6 miljarder kronor 2018.[164]

 

Klimateffektiva biodrivmedel minskar utsläppen

För att investeringar ska komma till i biodrivmedelssektorn är långsiktiga och tydliga spelregler helt avgörande. Centerpartiet vill i första hand att förnybara bränslen främjas med hjälp av en beskattning som baseras på klimatprestanda. För att befintliga fordon ska kunna minska sin klimatpåverkan är det viktigt att öka användningen av såväl rena biodrivmedel som inblandningen av förnybara bränslen i bensin och diesel.

 

Det är angeläget att öka användningen av förnybara drivmedel som ersätter fossila bränslen i både personbilar, godstransporter och arbetsmaskiner. Centerpartiet har därför sedan länge förespråkat ett system som tvingar de som säljer drivmedel att årligen minska utsläppen med en viss procentsats genom inblandning av biodrivmedel. Det är positivt att en sådan reduktionsplikt ska införas under 2018, men det är viktigt att den är tillräckligt ambitiös, förutsägbar och att kvoterna framöver sätts så de ligger i linje med målet om en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030.

 

Utöver reduktionsplikten är rena och höginblandade biodrivmedel oerhört viktiga för omställningen av transportsektorn. Det är angeläget att dessa fortsatt har hög konkurrenskraft gentemot fossila drivmedel. Centerpartiet avvisade, som enda parti, regeringens höjning av skatten på biodrivmedel i samband med budgetpropositionen för 2016. Det har nu bekräftats att Centerpartiets ståndpunkt, att biodrivmedel inte var överkompenserade på det sätt regeringen hävdade, var den riktiga och att regeringen hade fel.[165] Det är glädjande att regeringen tagit till sig av bland andra Centerpartiets kritik och nu föreslår sänkt skatt på E85 och höginblandad FAME.

 

Ändra beskattningsnormen för att beskatta fossilt mer än förnybart

Det är ett prioriterat arbete att Sverige fortsätter att driva på inom EU för att det ska vara möjligt att fortsatt skattebefria förnybara drivmedel från koldioxidskatt, så att dessa kan fortsätta att vara viktiga delar av klimatomställningen av den svenska fordonsflottan.

 

Subventioner till fossila bränslen bör fasas ut så att de bär sina fulla miljökostnader. EU måste också sluta använda det fossila som norm när statsstödsregler utformas. Normen ska vara klimatneutralitet så att det är möjligt att beskatta fossila bränslen mer än förnybara utan att det anses vara ett brott mot regelverket. Här måste Sverige ta strid med EU-kommissionen för att skapa hållbara spelregler, så att det blir möjligt att med nationella styrmedel nå de mål som EU enats om.

 

EU-gemensamma hållbarhetskriterier för fossila bränslen och märkning

Idag finns det EU-gemensamma hålbarhetskriterier för förnybara bränslen. Centerpartiet vill synliggöra de fossila bränslenas miljöpåverkan och vill därför att det införs gemensamma hållbarhetskriterier för fossila bränslen i EU. Resultatet av hållbarhetskriterierna, som inkluderar bland annat miljöpåverkan och växthusgasprestanda, bör synliggöras för konsumenten i form av en EU-gemensam märkning. Med en sådan märkning har konsumenten möjlighet att göra en rättvis jämförelse mellan förnybara och fossila alternativ. Med hållbarhetskriterierna som grund kan man också införa en ursprungsmärkning av bränslet vid pumpen. Genom att synliggöra ursprunget av drivmedlet kan konsumenter göra ett medvetet val, såsom vi gör med livsmedel eller kläder idag.

 

Fossiloberoende fordonsflotta som mål i EU

Transporterna minskar avstånden mellan människor och möjliggör att leva, arbeta, handla och mötas. I och med att transporterna är en stor bidragande orsak till utsläpp av växthusgaser samtidigt som utsläppen inte känner några gränser så vill Centerpartiet se en ambitionshöjning inom EU. För att möjliggöra långsiktiga investeringar och tydliga spelregler vill vi att EU-länderna antar ett långsiktigt mål för att nå en fossiloberoende fordonsflotta.

 

Utökad infrastruktur för laddning och elektrifiering

Som en del i målet om att utsläppen från inrikestransporter ska minska med 70 procent till år 2030 är det viktigt att infrastrukturen för de förnybara bränslen utvecklas snabbt.

 

Det gäller inte minst övergången till eldrift. Elektrifiering av transporter också bidra till att lösa andra transportrelaterade problem, såsom trängsel, buller och bristande luftkvalitet. Det är därför viktigt att det sätts upp långsiktiga spelregler för marknaden.

 

Teknikutvecklingen går snabbt framåt och elbilarnas räckvidd ökar betydligt för varje år.  Men det är inte enbart personbilarna som elektrifieras. Det pågår framgångsrika försök för elektrifiering av vägar för tunga transporter, färjetrafik övergår till eldrift och det forskas på elektrifiering i flygsektorn. Centerpartiet vill därför se en nationell plan för elektrifiering av transportsektorn, som inkluderar satsningar på alternativa drivmedelsstationer i hela landet, förenklade byggregler för laddstolpar, satsningar på elvägar och elektrifiering av gods- och busstrafik. Trafikverket bör, i samarbete med näringsliv och berörda regioner, identifiera och investera i fler områden där demonstrationsförsök med elektrifierade vägstråk kan inledas. 

 

Cirka 80 procent av laddningen av eldrivna fordon sker i hemmet eller på arbetsplatsen. Stödet ska därför kunna användas både för etablering av snabbladdare längs väl utvalda sträckor och destinationsladdare vid slutdestinationer såsom vid arbetsplatsen eller bostadsrättsföreningars parkeringar och parkeringshus. Centerpartiet vill även att installation av laddboxar för elbilsladdning i hemmet ska omfattas av ROT-avdraget, något som inte gäller idag – en regelförenkling med positiv miljöeffekt. Kravet på förmånsbeskattning av en anställd som laddar bilen på arbetsplatsen bör också tas bort snarast möjligt.

 

En fastighet med laddningsmöjligheter riskerar idag att vid energideklaration framstå som mindre energieffektiv än fastigheter utan laddningsmöjligheter. Centerpartiet anser att detta måste ändras så att fastighetsägare inte straffas för att de etablerar laddningsmöjligheter.

 

För att ytterligare påskynda utbyggnaden av laddinfrastruktur vill Centerpartiet också se över möjligheten att införa krav på framdragning av infrastruktur för laddplatser för nya eller ombyggda byggnader. Frankrike har sedan tidigare liknande krav. Liknande bestämmelser finns redan i Sverige för bredband, med krav på bredbandsmöjligheter i vissa nya eller ombyggda byggnader.

 

Tillsammans utgör dessa förslag ett kraftfullt steg mot fler elektrifierade transporter, med mindre utsläpp som följd. Satsningen bör främja samordnad infrastruktur för alternativa bränslen och laddinfrastruktur i hela landet och längs viktiga nationella vägstråk.

 

För att samordna och påskynda utbyggnaden av infrastruktur för el och alternativa drivmedel avsätts därför 250 miljoner kronor 2018 och totalt 850 miljoner kronor för investeringar i denna utbyggnad under perioden 2018 till 2020. 50 miljoner kronor per år av summan bör öronmärkas för elektrifiering av vägar.

 

Ökad andel el i kollektivtrafiken

Idag är elektricitet för busstrafik skattepliktig, till skillnad från kollektivtrafik på spår, såsom järnväg, pendeltåg, tunnelbana och spårvagn, där elektriciteten är skattebefriad. För att påskynda introduktionen av eldrivna bussar i kollektivtrafiken anser Centerpartiet att busstrafiken bör ha samma skatteförhållanden som tågtrafiken. Centerpartiet föreslår därför att energiskatten på el till elburen kollektivtrafik hanteras likvärdigt oavsett fordonstyp.

 

Båtar som drivs med fossila drivmedel betalar idag ingen energiskatt för bränslet. Om fartyget istället använder landström för strömförsörjning och för att ladda batterier ombord är brukaren skyldig att betala energiskatt på elen. Sedan 2011 finns i lagen om skatt på energi en möjlighet till nedsättning av energiskatten för el. Nedsättningen omfattar dock enbart större fartyg vars bruttodräktighet, ett jämförelsetal för fartygs storlek, överstiger 400. Detta undantag från energiskatten är inte anpassat för nationell sjöfartsnäring, bilfärjor och pendelbåtar, som normalt har en bruttodräktighet om 20-300. Detta hämmar omställningen från fossila drivmedel till förnybar el inom sjötrafiken. Nedsättningen av energiskatten på el bör därför gälla även för mindre fartyg.

 

De två förslagen som beskrivits ovan beräknas medföra en offentligfinansiell kostnad om 30 miljoner kronor.[166]

 

Miljöbilspremier för lastbilar

Tunga fordon är på många platser livsnödvändiga för den lokala ekonomin, då ingen annan transportinfrastruktur kan uppnå samma finmaskighet som vägnätet. Utsläppen från lastbilar har dessvärre varit envist höga och först på senare år börjat dämpats, vilket är allvarligt för Sverige som klimatföredöme. Den av regeringen planerade kilometerskatten, som har ensidigt fokus på avstånd snarare än bränsle och utsläpp, har mycket liten miljöeffekt, då alternativ transportinfrastruktur saknas på många platser i landet, samtidigt som jobb beroende av lastbilstransporter drabbas.

 

Sverige är en världsledande lastbilstillverkare och det vore därför naturligt att Sverige också har världens bästa miljöprestanda på vår lastbilspark. För att påskynda teknikutvecklingen och skapa en stark svensk marknad för miljölastbilar föreslår Centerpartiet att det införs en miljölastbilspremie. Premien bör uppgå till cirka 250 000 kronor per fordon, i enlighet med förslaget från utredningen om en fossiloberoende fordonsflotta.[167] Premien bör rikta sig till de lastbilar som har minst klimatutsläpp. Premien bör vara kraftfull nog att styra investeringar i lastbilar och omfatta tillräckligt många fordon för att påverka utvecklingen. För att garantera en effektiv klimatstyrning är det därtill viktigt att klassificeringen av lastbilar kontinuerligt ses över och vidareutvecklas. Förslaget beräknas kosta 150 miljoner kronor 2018.

 

Tunga transporter med mindre koldioxidutsläpp

Vid sidan av miljölastbilspremier vill Centerpartiet även minska utsläppen från den tunga trafiken genom att premiera fossilfria drivmedel.

 

Centerpartiet anser att de åkerier som aktivt väljer att ställa om sina transporter till minskade koldioxidutsläpp med fossilfria drivmedel ska premieras. Idag innebär omställningen till mindre utsläpp ofta en extra kostnad för aktörerna – vilket gör att omställningen tar tid att genomföra. För att stimulera en omställning till mer fossilfria drivmedel vill Centerpartiet därför införa en klimatbonus som kan dras av mot vinsten för den som kan visa att man minskat koldioxidutsläppen genom sin tankning. Avdraget motsvarar 200 kronor per ton minskad koldioxid. På så sätt får åkerier som går före inte sämre lönsamhet än de som fortsätter att tanka fossilt.  Förslaget beräknas kosta 120 miljoner kronor 2018.[168]

 

Ökad miljöstyrning i fordonsskatten

Den miljöstyrande delen av fordonsskatten bör förstärkas. Fordonsskatten är ett viktigt instrument i strävan att ställa om till en fossiloberoende fordonsflotta genom att premiera inköp av miljövänligare bilar. Dagens fordonsskatt utgörs av ett grundbelopp samt ett rörligt belopp som beror på fordonets miljöprestanda. Centerpartiet och Alliansen ökade miljöstyrningen i fordonsskatten genom att höja den del av skatten som beror på fordonets koldioxidutsläpp. Centerpartiet vill dock gå längre.  Centerpartiet anser att den utsläppsbaserade delen av skatten bör förstärkas samtidigt som grundbeloppet sänks. På så sätt får miljövänliga bilar lägre fordonsskatt, medan bilar med höga utsläpp får högre skatt. Förslaget beräknas medföra en offentligfinansiell förstärkning på 2 miljarder kronor 2018.[169]

 

Fordonsskatten tas idag endast ut i 30 år. Detta innebär en skattebefrielse för bilar som ofta har en dålig miljöprestanda. Centerpartiet föreslår därför att fordonsskatten förlängs, genom att det år från vilket bilar befrias från fordonsskatt tills vidare låses vid 1987. Förslaget beräknas öka skatteintäkterna med 13 miljoner kronor år 2018.[170]

 

Energideklaration av personbilar

För att tydliggöra miljöpåverkan från olika bilar med olika drivmedel och bränsleeffektivitet, och ge förutsättningar för ett medvetet val, bör kraven på all nybilsförsäljning skärpas. Idag finns det ett tydligt och fungerade system för energideklaration av vitvaror som kylskåp, spisar och diskmaskiner. Det är lätt för konsumenterna att se om varorna har ett bra eller mindre bra energivärde när de ska köpa nya vitvaror. För personbilar finns inte en sådan märkning och det är idag svårt för den som ska köpa en ny bil att avgöra vilken klimatprestanda bilen har. Därför vill Centerpartiet, inom ramen för EU:s miljöarbete, införa en energideklaration för personbilar, liknande det system som idag finns för vitvaror, med hänsyn till drivmedlets klimatpåverkan ur ett livscykelperspektiv.

 

Koldioxidkrav för fordon i EU

Genom teknikutveckling kan marknaden påverkas och utvecklingen drivas på ytterligare mot förnybara bränslesnåla bilar. Ett avgörande steg är att skärpa koldioxidkraven på personbilar och lätta lastbilar inom EU. Skärpningen av koldioxidkraven bör dock ske utan att det ökar utsläppen av andra luftföroreningar. En sådan åtgärd skulle ha en stor effekt på en större marknad, även utanför Sverige, och bidra till både teknikutveckling och ökad sannolikhet att nå klimatmålen. I kombination med grön bilbonus och koldioxidskatten kan skärpta koldioxidkrav utgöra viktiga styrmedel och ge tydliga spelregler till marknadens aktörer.

 

Ännu saknas samma möjligheter för tunga fordon. Sverige bör därför driva på för att det inom EU utvecklas koldioxidutsläppskrav. Flera andra betydelsefulla marknader såsom Kina, USA, Japan och Kanada har redan utvecklat och använder dessa typer av krav. För att europeisk lastbilsindustri ska fortsatt vara konkurrenskraftig behöver motsvarande krav ställas även på den europeiska marknaden. Med två världsledande lastbilstillverkare har Sverige möjlighet att ta denna position för att driva på för förändringen i EU. Centerpartiet anser därför att Sverige bör driva på att skärpa koldioxidkraven för personbilar och lätta lastbilar i EU efter 2020 samt utveckla koldioxidutsläppskrav för tunga fordon.

 

Ett grönare flyg

Det EU-interna flyget omfattas idag av EU:s utsläppshandel, men kraven på hur utsläppsrätter tilldelas behöver skärpas. Att den internationella flygorganisationen ICAO enats om åtgärder och mål för att minska klimatutsläppen från flyg är positivt. Centerpartiet anser dock att flygsektorn i utökad omfattning behöver bära kostnaderna av sin klimatpåverkan.

 

Trots omfattande kritik vill regeringens införa en flygskatt. 80 procent av remissinstanserna avstyrker regeringens förslag eller är negativa till det. Enligt utredningen kan förslaget leda till minskade utsläpp motsvarande cirka 0,2 procent av Sveriges totala utsläpp. I värsta fall kan det leda till ökade utsläpp om hänsyn tas till att fler väljer bilen och om utsläppen flyttar utomlands. Flygskatten slår också hårt mot orter på landsbygden där flyget är helt avgörande för att kunna förflytta sig. Den flygskatt som regeringen aviserat ger inga incitament till en omställning av flygets energianvändning eftersom skatten inte gör skillnad på ett flygplans faktiska utsläpp eller om de använder förnybara drivmedel.

 

Regeringen har justerat skattenivåerna nedåt från flygskatteutredningens initiala nivåer. Därtill föreslås en ekonomisk kompensation till vissa regionala flygplatser. Regeringens omvändning i frågan bekräftar att Centerpartiets kritik mot flygskatten har varit riktig och att dess negativa konsekvenser för Sverige är omfattande. En flygskatt som tvingar fram subventioner i andra änden är ingen effektiv klimatpolitik. Den redan låga klimateffekten av skatten kommer rimligtvis också att minska ytterligare i och med dessa förändringar. Det är även osäkert på vilket sätt regeringens föreslagna subventioner kommer att kompensera småföretag och andra aktörer som är beroende av flyget och som får kraftigt ökande skatteutgifter årligen till följd av flygskatten.

 

Istället för regeringens ineffektiva flygskatt vill Centerpartiet införa ett krav på obligatorisk inblandning av förnybart flygbränsle för alla flygplan som tankas i Sverige. Det är ett mer klimat- och kostnadseffektivt sätt att minska flygets klimatpåverkan och samtidigt ställa om till en hållbar flygsektor. Faktum är att det räcker med fem procents inblandning för att klimateffekten ska bli lika stor som med regeringens flygskatt, till en lägre kostnad för resenärerna.

 

Den långsiktiga potentialen för inblandning är i dag 50 procent. Med en så hög potential för inblandning finns det alltså stora möjligheter att minska utsläppen långt mer än med regeringens flygskatt – samtidigt som det bidrar till en grön omställning av flyget. Att satsa på grönt flygbränsle gör dessutom att bolagen får större anledning att effektivisera, vilket ger ännu mer miljövinster. För att systemet ska bli långsiktigt hållbart och förutsägbart behöver den exakta utformningen, inklusive nivå på inblandning, utredas.

 

Centerpartiet anser också att Swedavia bör öka möjligheterna till rabatter för start och landning för de plan med bäst miljöegenskaper. Statliga bolag och myndigheter bör också klimatkompensera sina tjänsteresor. Det behövs därtill skärpta krav på den EU-interna flygtrafiken. Den ska lyda under samma regler för tilldelning av utsläppsrätter som övriga delar av EU:s utsläppshandel. Den internationella luftfartsorganisationen, ICAO, nådde 2016, efter många års förhandlingar, en överenskommelse för att minska utsläppen från flygtrafiken. Sverige måste vara pådrivande för att ICAO-systemet faktiskt levererar och att det sker en revidering och radikal uppdatering av Chicagokonventionen, ICAO:s föråldrade grunddokument från 1940-talet, som reglerar internationell beskattning av flygbränsle och som begränsar effektiva ekonomiska styrmedel.

 

Slopat skatteundantag för fossilgas

I svensk klimat- och energipolitik har en sedan länge rådande princip varit att fossila energislag ska beskattas. Den uppdelning av koldioxid- och energiskatt som Sverige tillämpar ger tydliga incitament till såväl mindre utsläpp av koldioxid som energieffektivisering.[171] Naturgas är en fossil gas som under en period dragit nytta av skattebefrielser, trots dess fossila ursprung. För att stimulera en ökad användning av förnybar metangas, så kallad biogas, istället för fossil sådan anser Centerpartiet att naturgasen som används i transportsektorn bör beskattas enligt samma princip som fossil bensin och diesel, med koldioxidskatt efter innehåll av fossilt kol, och med energiskatt efter energiinnehåll. Detta beräknas medföra ökade skatteintäkter med 170 miljoner kronor 2018.[172]

 

Förstärkt ersättning för metangasreducering

Biogasproduktion ger positiva effekter för klimatet och minskar samtidigt övergödningsproblemen. Alliansregeringen införde ett produktionsstöd för biogas och ett investeringsstöd för biogasanläggningar inom ramen för Landsbygdsprogrammet. Det finns fortsatt stor potential för biogastillverkning i Sverige och Centerpartiet vill därför tillföra ytterligare medel för detta ändamål. Centerpartiet föreslår därför att metangasreduceringsstödet förstärks med 20 miljoner kronor årligen.

 

Kretsloppspremie för biogas

Sveriges jord- och skogsbrukare är nyckelpersoner i den gröna omställningen. Det var därför Centerpartiet införde investeringsstöd för biogasanläggningar och ett metangasreduceringsstöd. För att ytterligare stärka biogasproduktionen föreslår Centerpartiet att en kretsloppspremie för biogödsel införs, vilket skulle stärka konkurrensen för biogödslet gentemot handelsgödsel och förbättra den ekonomiska konkurrenskraften för biogasproducenter i hela landet samtidigt som mer av energivärdet tas till vara i kretsloppet. Vi föreslår en kretsloppspremie på 50 kronor per ton biogödsel, vilket väntas medföra en offentligfinansiell kostnad om 90 miljoner kronor år 2018.[173]

 

Klimatsmarta arbetsmaskiner i lantbruket och byggsektorn

Utbudet av arbetsmaskiner i Sverige, särskilt klimatsmarta sådana, är relativt litet och likriktat. Likt övriga transportslag är fordonsparken fossilberoende och i stort behov av omställning. I och med marknadens karaktär finns bäst möjlighet att påverka internationellt genom att ställa krav inom EU. I dagsläget finns inga krav avseende koldioxidutsläpp från arbetsmaskiner. Genom att utveckla EU-gemensamma koldioxidkrav och fungerande mätmetoder av bränsleförbrukningen på arbetsmaskiner kan teknikutvecklingen drivas på. Likt miljöbilsdefinitionen för personbilar bör en motsvarande definition utvecklas för arbetsmaskiner. För tunga fordon har Göteborg och Stockholm stad utvecklat en särskild definition som skulle kunna ligga till grund för en miljöbilsdefinition för arbetsmaskiner.

 

För att vidare driva på utvecklingen av arbetsmaskiner mot alternativ som är bättre för miljön kan offentlig upphandling användas som verktyg, med krav på exempelvis avgasutsläpp, bränsleförbrukning och drivmedel ställas.

 

Det finns idag ingen myndighet som har ett övergripande helhetsansvar för arbetsmaskiner utan ansvaret är fördelat på flera myndigheter, även avseende miljöaspekter. För att underlätta omställningen till klimatsmarta arbetsmaskiner bör en myndighet tilldelas ett tydligt ansvar för klimatanpassning av arbetsmaskiner.

 

Grön industriomställning

Fokus på biobaserad ekonomi

Sverige har kommit långt i omställningen till en biobaserad ekonomi, men det krävs ytterligare åtgärder för att tillvarata de unika affärsmöjligheter som finns. Sverige har gott om förnybar råvara från jord- och skogsbruket och vi har skickliga innovatörer. Möjligheten att utveckla ny teknik och nya affärer är stor, och kan ytterligare stärka vår internationella konkurrenskraft. Industrisektorn som helhet står dock fortfarande för en betydande del av Sveriges utsläpp av växthusgaser, därför är fortsatt teknikutveckling viktig.

 

I en biobaserad ekonomi ersätts fossila insatsråvaror med förnybar råvara. Redan idag är listan på produkter som producerats från förnybar råvara lång. Biobaserade plaster, biokomposit, biodrivmedel, gröna kemikalier och ett ökat byggande i trä är några exempel där biobaserade produkter kan ersätta fossila. Det saknas dock fortfarande demonstrationsexempel och testanläggningar på många områden.

 

För att ytterligare påskynda industrins omställning vill Centerpartiet se ytterligare styrmedel.

Målet är både att minska miljö- och klimatpåverkan och att skapa naturliga kretslopp i industriutvecklingen och den effektiva användningen av naturresurser. Exempel på satsningar som skulle kunna stimuleras är produktion och testanläggningar för bioplaster, forskning och utveckling av nya material från skogen, och konvertering från fossil till förnybar processenergi. Samtidigt behöver de många nuvarande satsningarna på en cirkulär ekonomi från regeringen samlas och gå från diskussion till konkreta, industriella och företagsbaserade projekt med ökad återföring av råvara till industriprocesser.

 

För satsningar för en biobaserad och cirkulär ekonomi avsätter Centerpartiet 150 miljoner kronor 2018 och 500 miljoner över tre år.

 

Snabbare miljöprövningar

Miljöpåverkande verksamheter måste leva upp till högt ställda krav och omfattande regler. Miljö- och klimatrelaterade processer och tillstånd måste utformas med en helhetssyn på verksamhetens miljöpåverkan, både positiv och negativ. Effektiva och rimliga regelsystem är en konkurrensfördel i en globaliserad ekonomi. Centerpartiet anser därför att det behövs reformer för att förbättra hantering och prövning av miljöpåverkande verksamheter. Investeringar i miljö- och klimateffektiv teknik behöver främjas genom att tillståndsprocesser och tillsynen reformeras och effektiviseras, bland annat så att handläggningstiderna blir kortare. 

 

För att möjliggöra en ökad investeringstakt i klimat- och miljöeffektiv teknik satsar Centerpartiet därför 50 miljoner kronor årligen på att korta handläggningstiderna för miljöprövningar. Resurserna riktas främst till domstolarna, för att möjliggöra förkortade handläggningstider för miljöprövningsärenden. Inte minst den nya lagstiftningen för vattenverksamheter kommer att öka antalet ärenden kraftigt, vilket också innebär att högre anslag kommer att krävas.

 

8.2 Energi

Mer klimatnytta och mer förnybart

Sveriges mål är att nettoutsläppen av växthusgaser ska vara noll till år 2045.  Centerpartiet anser därutöver att Sveriges energisystem ska vara helt förnybart till år 2040. För att uppnå detta krävs energieffektiviseringar och en mångfald av förnybara energislag, i både liten och stor skala. Sveriges unika förutsättningar för detta syns inte minst i den växande produktionen av sol- och vindel, som tillsammans med vattenkraft och biokraft utgör basen i ett robust och helt förnybart elsystem.

Energikommissionen

Centerpartiet har tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet enats om en bred och långsiktig överenskommelse om inriktningen på energipolitiken. Centerpartiet har länge varit drivande för en bred överenskommelse över blockgränserna om inriktningen för den framtida energipolitiken. Uppgörelsen bygger vidare på Alliansens klimat- och energiöverenskommelse från 2009 och skapar en ram för ett långsiktigt hållbart och stabilt elsystem även efter 2020.

Överenskommelsen innehåller flera framgångar för Centerpartiet. Bland annat förlängs systemet med elcertifikat fram till 2030 samtidigt som ambitionsnivån höjs med 18 TWh mer förnybar el. Det är 60 procent mer än det tidigare mål som sträckte sig till 2020. Elcertifikaten ger den förnybara elen stabila förutsättningar att växa, utan att statsbudgeten belastas.

 

Andra viktiga framgångar för Centerpartiet är slopad anslutningsavgift för havsbaserad vindkraft, enighet om att värna och förenkla för vattenkraften, både storskalig och småskalig, samt en översyn av regler för att underlätta nya produkter och tjänster inom energilagring och småskalig elproduktion. Energiöverenskommelsen ger de långsiktiga förutsättningar som krävs för att nå ett mer förnybart energisystem.

 

Uppgörelsen innehåller också en framtida inriktning för kärnkraften, bland annat krav på utökat försäkringsansvar. Dessutom avskaffas effektskatten, vilket matchas med en sänkning av fastighetsskatten för vattenkraften och en översyn av regler för småskalig elproduktion.

 

Sverige som Europas gröna batteri

För att göra skillnad i vårt närområde vill Centerpartiet förbättra överföringskapaciteten av el till våra grannländer. Då kan vi skapa exportmöjligheter för teknik, kunnande och förnybar energi, samtidigt som vi tryggar vår och våra grannländers elförsörjning. Export av förnybar el gör stor klimatnytta när den ersätter fossil produktion i andra länder. Att EU:s energimarknader integreras och effektiviseras skapar också stora möjligheter. Flera andra EU-länder är i stort behov av förnybar energi, både för att uppfylla sina EU-mål och för att bli mindre beroende av rysk olja och gas. Med nätinvesteringar och utbyggd överföringskapacitet har Sverige och hela Norden därför stor potential att bli Europas gröna batteri.

 

Med en ökad andel väderberoende kraftproduktion ökar också behovet av mer flexibel elanvändning för att sänka effektuttaget under vissa perioder. Det svenska elnätet behöver därför bli smartare och möjliggöra en effektivare och mer flexibel elanvändning. Det krävs också att Svenska Kraftnät och övriga nätägare agerar ansvarsfullt och transparent för att inte mer mark än nödvändigt tas i anspråk. Centerpartiet vill också se en effektivare reglering av de intäkter som nätbolagen tar ut av sina kunder och bättre användning av dessa, med bättre forskning och utveckling inom intäktsramen.

 

För att åstadkomma en mer flexibel elmarknad är det viktigt att det lönar sig att planera sin elanvändning. Smarta och uppkopplade apparater och smarta elnät kan ytterligare öka användarflexibiliteten och avlasta elnätet. Mer närproducerad el ökar också flexibiliteten, gör systemet mindre sårbart och kan ge sänkta kostnader, inte minst på landsbygden. För att öka den närproducerade elproduktionen vill Centerpartiet slopa skatten för egenanvändning av solel samt införa möjligheten till skatteavdrag om du är bosatt i en lägenhet men andelsägare i en mikroproduktionsanläggning. Sänkningen av skatten på solel för egenanvändning, i kombination med en höjning av dagens gräns om 255 kilowatt, väntas medföra en intäktsminskning på 5 miljoner kronor.[174]

 

Med förenklade regler, minskat krångel och slopad solskatt kan fler människor bidra till produktionen av förnybar energi och ta makten över sin egen energiförsörjning. Egen energiproduktion är också en brygga till en mer miljösmart och energieffektiv livsstil. Incitamenten för mikroproduktion av förnybar el bör därför stärkas.

 

Mikroproducenter av el får göra skatteavdrag på det överskott som levereras ut på nätet. Idag sköts skattereduktionen via deklarationsprocessen en gång per år. Drivkraften att producera egen el ökar om återbetalningen sker snabbare än en gång per år. Återbetalningen bör därför skötas direkt på fakturan, precis som för ROT- och RUT-avdragen. För att möjliggöra att även nyare byggnader ska kunna nyttja avdraget för att investera i solceller vill Centerpartiet se över reglerna för ROT-avdraget.

 

Förstärk elnätskapaciteten till och från Gotland

2009 fattade Alliansregeringen beslutet att bygga en tredje kraftöverföringskabel till Gotland. Syftet var att göra elöverföringen till och från ön säkrare och möjliggöra ytterligare utbyggnad av förnybar elproduktion. Det finns ett stort intresse för investeringar i sol och vindkraft på Gotland. Svenska kraftnät har dock fattat ett beslut om att trots detta inte bygga den tredje kabeln till Gotland. Beskedet sätter stopp för ytterligare utbyggnad i förnybar el på Gotland eftersom kapaciteten i befintliga överföringskablar är full. Flera planerade investeringar i sol- och vindkraft riskerar att utebli. Parallellt med detta beslut har regeringen gett Energimyndigheten i uppdrag att utreda hur Gotland skulle kunna bli självförsörjande på el. Detta uppdrag rimmar illa med Svenska kraftnäts beslut. För att möjliggöra en ökad utbyggnad i förnybar kraftproduktion på Gotland anser Centerpartiet att regeringen ska ge Svenska Kraftnät i uppdrag att fortsätta byggandet av en tredje elnätskabel till Gotland.

 

Vindkraften befrias från fastighetsskatt

Inom ramen för energiöverenskommelsen genomfördes ett antal skattesänkningar på energiområdet. Fastighetsskatten på vindkraft kvarstår dock, om än på en låg nivå. På grund av låga elpriser har befinner sig många förnybara kraftproducenter i en ansträngd ekonomisk situation. För att stärka arbetet mot ett helt förnybart elsystem vill Centerpartiet avskaffa fastighetsskatten på vindkraft för att stärka konkurrenskraften i vindkraftsbranschen. Den offentligfinansiella kostnaden beräknas till 34 miljoner kronor.[175]

 

Tillgång till solcellsstöd för alla

Centerpartiet har inom Alliansen jobbat hårt för att utveckla och förbättra förutsättningarna för utbyggnad av förnybar energi och för att ge fler människor möjligheten att producera sin egen el, från till exempel solceller. 2009 införde Alliansregeringen ett stöd till alla som installerar solceller, oavsett om det rör sig om privatpersoner, företag eller offentlig verksamhet. Stödet och den snabbväxande marknaden har lett till att ursprungligen budgeterade medel inte räcker. Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2018 att stödnivån utökas från 20 till 30 procent för hushåll samt att stödets utformning och ansökningsprocessen ses över. Centerpartiet vill se ökade resurser för att snabbt kunna hantera den kö av ansökningar som byggts upp. Stödet och ansökningsprocessen bör också bli enklare. Centerpartiet delar dock inte regeringens bedömning att stödnivån bör höjas, något som också branschföreningen Svensk solenergi motsätter sig. Centerpartiet bifaller därmed anslagshöjningen, men anser att resurserna ska användas för att i högre grad minska kön i stället för att öka stödnivån. På sikt bör solcellstödets former utvecklas så att det bättre svarar mot den dynamiska utvecklingen i solcellsbranschen.

 

Energilagring

En ökad andel förnybar och småskalig kraftproduktion, parallellt med den teknikutveckling som sker, ställer krav på ökade investeringar i elnäten. En viktig del i framtidens smarta energisystem blir att kunna lagra elen för användning vid senare tillfälle. Energilager kommer därför spela en viktig roll för den framtida el-infrastrukturen. Ökad lagring öppnar upp för nya affärsmöjligheter även vid lågt elpris i och med att elen kan användas för att producera till exempel vätgas, eller lagras och användas vid ett senare tillfälle som el eller till annat. Ska Sverige fungera som Europas gröna batteri är det också en fördel att kunna fungera som producent av batterier producerade med liten klimatpåverkan.

 

Det är därför glädjande att regeringen har anslagit medel till detta. Centerpartiet anser dock att regeringens satsning är alltför begränsad och vill därför att ytterligare medel ska tillföras för att främja energilagring. Det är viktigt att stimulera hushållen att lagra sin egen el, men också att pilotanläggningar för lagring i större skala främjas. Det handlar om att hushållen själva ska kunna jämna ut sin egen förbrukning över tid, bland annat för att skapa mer stabilitet i elsystemet. Lagring i större skala kan dämpa volatiliteten i systemet och även skapa en jämnare prisbild. Nya projekt för att främja lagring där el omvandlas till lager av fossilfri gas, power-to-gas, är i färd att utvecklas. Dessa tekniker bör även omfattas av stödet till energilagring.

 

Centerpartiet föreslår att nuvarande satsning på energilagring förstärks med 50 miljoner kronor 2018, 100 miljoner kronor 2019 samt 150 miljoner kronor år 2020.

 

8.3 En giftfri vardag

En av Centerpartiets främsta prioriteringar inom miljöpolitiken är arbetet för att skapa en giftfri vardag. Vissa farliga kemikalier bör förbjudas. Andra kemikalier är vanliga och inte så giftiga att de bör förbjudas, men kan i större mängder, eller i kombination med varandra, ändå vara skadliga. Dessa ämnen behöver bära sina kostnader och användningen av dem bör minska. Ekonomiska incitament, såsom särskilda kemikalieskatt och producentansvar, bör därför användas för att skynda på omställningen till mer hållbara alternativ.

 

Tillverkning av textiler har stor miljöpåverkan, både på vatten och kemikalieanvändning. Många svenska företag arbetar med att samla in textilier för återvinning och återanvändning och med handlingsplaner för utfasning av olika ämnen. Centerpartiet vill ta tillvara och påskynda denna utveckling genom att införa producentansvar för att återanvända och återvinna mer textiler.

 

För att stärka arbetet mot farliga kemikalier anser Centerpartiet att Kemikalieinspektionen bör få utökade resurser. Utöver nedan beskrivna satsningar föreslår Centerpartiet att Kemikalieinspektionen ska 5 miljoner kronor i ytterligare anslag 2018, som sedan växer till 25 miljoner kronor 2020.

 

Kemikalieskatt

Alliansregeringen tillsatte en offentlig utredning om att införa en kemikalieskatt, som presenterade sina slutsatser i mars 2015.  Utredningen föreslog en skatt på vissa typer av elektronik och byggmaterial, syftande till att minska användandet av flamskyddsmedel och ftalater.

 

En sådan skatt har nu införts, vilket är glädjande. Centerpartiet anser dock att förutsättningarna för att införa en bredare kemikalieskatt bör analyseras.

 

Därtill föreslår Centerpartiet att en kemikalieskatt på kläder och skor införs, i enlighet med förslag från bland annat Kemikalieinspektionen.[176]  Skatten föreslås uppgå till 75 kronor per kilo för de kläder eller skor som innehåller ett farligt beskattningsämne. Denna skattesumma ökas till 100 kronor per kilo om tre beskattningsbara ämnen förekommer eller om innehållet är okänt. De beskattningsbara ämnena utgörs av ftalater samt allergi- och cancerframkallande färgämnen. Skatten väntas inbringa 220 miljoner kronor per år.[177]

 

Ökad kontroll av importerade varor

En av de största utmaningarna med arbetet för en giftfri vardag, och något som utgör en stor risk för exponering för många människor, är hanteringen av kemikalier i varor. Kemikalier i varor och material hanteras inte i EU:s kemikalielagstiftning (REACH), varför ämnen som är förbjudna eller kraftigt begränsade att använda i EU kan komma in i importerade produkter.

 

För att stärka kontrollen av importerade varor i syfte att begränsa förekomsten av annars förbjudna ämnen föreslår Centerpartiet att Kemikalieinspektionen, tullen samt polisen sammantaget ges ett resurstillskott på 10 miljoner kronor per år.

 

Kartläggning av gifter i människors vardag

En förutsättning för ett effektivt arbete mot farliga kemikalier är en heltäckande och uppdaterad lägesbild. För att öka kunskapen om gifter i människors vardag föreslår Centerpartiet att Kemikalieinspektionen ges ett tillskott om 15 miljoner kronor per år.

 

REACH och farliga kemikalier i varor

EU:s kemikalielagstiftning Reach behöver utvecklas för att bli mer effektiv, bland annat genom möjligheten att reglera ämnen med liknande egenskaper i grupp. REACH omfattar bara kemiska ämnen som importeras, men en stor del av de farliga kemikalier som människor riskerar att utsättas för i sin vardag kommer, som beskrevs i föregående avsnitt, som delar i varor och produkter snarare än som kemiska ämnen. REACH reglerar inte varor, och flera undersökningar visar att det i importerad elektronik, leksaker och plaster förekommer farliga ämnen som är förbjudna eller begränsade att använda i EU.

 

För att från svensk sida ta ett samlat grepp om arbetet med REACH och höja ambitionsnivån i det internationella kemikaliearbetet föreslår Centerpartiet att Kemikalieinspektionen får 20 miljoner kronor i ökade anslag. Resurserna bör användas i arbetet med att utveckla REACH när det gäller prioriterade områden så som hormonstörande ämnen, kombinations-effekter och nanomaterial, i arbetet med utformningen av EU:s strategi för en giftfri miljö och för att stärka det bilaterala samarbetet med strategiska länder som Sverige har en stor varuimport från, i syfte att minska förekomsten av farliga ämnen i importerade varor.

 

8.4 Levande hav och vatten

Tillgången på rent vatten och livskraftiga marina ekosystem är mycket angelägna framtidsfrågor. Ett långsiktigt och målmedvetet arbete behöver bedrivas, och för det krävs en stark och sammanhållen havs- och vattenpolitik. En stor del av arbetet sker i samarbete med länder inom EU och i Östersjöregionen. Men minst lika mycket behöver ske på nationell, regional och lokal nivå. Stora miljövinster kan nås genom att långsiktigt planera för hur hav- och vattenresurser ska nyttjas hållbart. En långsiktigt hållbar planering i kombination med ett skydd av kust- och havsområden, enligt de internationella Nagoyamålen som Sverige ska uppfylla, skapar förutsättningar för att säkra de marina ekosystemtjänsterna för framtida generationer.

 

En blå miljard

Miljösituationen i våra hav är kritisk och stora insatser krävs för att rädda de marina ekosystemen. Östersjön, ett av världens mest känsliga hav, utsätts idag för stora miljöhot. Övergödning från näringsläckage och miljögifter rubbar havets ekosystem, med algblomning och mycket stora områden med döda havsbottnar som följd. Det krävs nu kraftfulla åtgärder för att gradvis kunna vända utvecklingen.

 

Hav, sjöar och vattendrag hotas samtidigt av nedskräpning, mikroplaster och utsläpp av skadliga ämnen. Trots insatserna för att begränsa användningen av skadliga ämnen växer problemet med att skadliga kemiska ämnen, via våra avlopp och på andra sätt, hamnar i hav och vattendrag.

 

God tillgång till rent dricksvatten har länge varit en självklarhet i Sverige. De senaste åren har dock flera delar av landet drabbats av vattenbrist sommartid. Förändrade flöden och nederbörd i klimatförändringarnas spår samt överutnyttjande av, och underinvestering i, VA-infrastruktur bidrar till en ökande vattenbrist.

 

För att rädda haven och skydda tillgången till dricksvatten föreslår Centerpartiet att 1,3 miljarder kronor – en blå miljard – satsas för rent vatten och förbättrad havsmiljö. Resurstillskottet sker utöver de av regeringen aviserade satsningarna på havsmiljön, vars inriktning också föreslås förändras.

 

Stoppa bottendöden – rädda Östersjön

Centerpartiet föreslår fem separata och kraftfulla insatser för att stoppa övergödningen och bottendöden.

 

Utvärderingar har visat att en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna för minskat näringsläckage från skog och mark är restaurering av våtmarker och vattendrag, som därmed kan fånga upp och filtrera näringsämnena. Centerpartiet föreslår därför att 275 miljoner kronor satsas per år 2018–2020.

 

När Centerpartiet satt i regeringen skapades en statlig medfinansiering av lokala vattenvårdsprojekt, det så kallade LOVA-bidraget. LOVA-bidraget utbetalas av Länsstyrelserna till lokala vattenvårdsprojekt som minskar mängden kväve och fosfor eller miljögifter i haven. Exempelvis har LOVA-bidraget gått till VA-planering och VA-åtgärder, inventering av avlopp, effektivare avloppsrening, lantbruksåtgärder såsom kalkfilter, strukturkalkning och fosfordammar, samt tömningsanläggningar för båttoalett och båttvätt för fritidsbåtar. LOVA-bidraget har visat sig effektivt för att minska övergödningen, spridningen av giftiga ämnen och förlust av biologisk mångfald. Centerpartiet vill därför öka LOVA-bidragen med 78 miljoner kronor nästa år.

 

En viktig källa till utsläpp av näringsämnen är äldre enskilda avlopp. Centerpartiet vill att arbetet för att åtgärda dessa inriktas mot de anläggningar som har störst miljöpåverkan. Vi vill se en mer flexibel och ändamålsenlig lagstiftning som fokuserar på åtgärder med störst miljönytta. De fastigheter som ligger nära vatten och som har avlopp med stor miljöpåverkan behöver byta till ett modernt avloppssystem så fort som möjligt. För att öka takten i särskilt känsliga områden nära vatten föreslår Centerpartiet att ett investeringsstöd för moderna enskilda avlopp införs under en treårsperiod. För detta avsätts 75 miljoner kronor per år 2018–2020.

 


Diagram 8. En blå miljard

Blå miljard – inklusive regeringens satsningar

2018

2019

2020

Summa

Stoppa bottendöden – Rädda Östersjön

628

638

628

1 894

Restaurera våtmarker och vattendrag

275

275

275

825

Åtgärda enskilda avlopp med störst miljöpåverkan

75

75

75

225

Regionalt samarbete för havsmiljön

150

150

150

450

Förstärkta LOVA-bidrag

78

88

78

244

Hållbara blå näringar

25

25

25

75

Ny teknik för minska internbelastning, plast och föroreningar i havet

25

25

25

75