Förslag till riksdagsbeslut
Onödigt krångel drabbar såväl enskilda individer som småföretag och organisationer. Avsikterna med att införa regleringar är många gånger goda och kan motiveras samhällsekonomiskt. Baksidan är dock att kostnaden för regleringar är hög. Sedan 2013 räknar Tillväxtverket med att de administrativa kostnaderna till följd av nya regler ökar i genomsnitt med 1,2 miljarder per år i löpande priser och där den totala kostnaden för regelkrångel uppgår mot 100 miljarder. En rapport från Svenskt Näringsliv 2017 påpekar att över 60 procent av företagen anser att de dignar under en stor regelbörda och där hälften av dessa uppger att de skulle kunna spara mer än 10 arbetstimmar per månad på enklare regler. En minskad regelbörda skulle således innebära både en avsevärd förbättring av landets företagare och konkurrenskraft samt att det även skulle frigöra resurser till andra ändamål.
Varje år inför lokala och statliga myndigheter mängder av nya regler och bestämmelser som berör människor, företag och organisationer. Det exakta antalet är svårt att exakt uppskatta, däremot är det uppenbart att fler regler införs än vad som avskaffas. Det innebär att djungeln av bestämmelser som med tidens tand blir allt mer irrelevanta, växer sig tätare över tid.
Många regler som införs görs så för att fylla ett syfte utifrån rådande omständigheter vid en viss tidpunkt. Efter att tiden löper på tappar många lagar och bestämmelser sin relevans. Hos myndigheterna kan angelägenheten att städa i regelverken dock vara mindre än att tillföra nya förordningar. Till slut blir det också oöverskådligt att rensa i den samlade floran. Det vore därför helt på sin plats att ställa krav på myndigheter att systematiskt gå igenom äldre regler och förordningar för att i möjligaste mån ta bort dem som inte längre fyller någon funktion.
Redan vid införande av nya regler och bestämmelser bör man vara uppmärksam på när dessa kan förväntas behöva omprövas. Därför vore det till gagn för alla berörda om nya regler och förordningar som införs av myndigheter, har en funktionstid på maximalt fem år. Reglernas legitimitet kan därefter förlängas i nya femårsperioder, men först efter att dessa systematiskt omprövats och befunnits vara relevanta. Varje myndighet skulle då åläggas att ha rutiner för sådan kontinuerlig regelöversyn. Om inget görs åt en regel/förordning upphör denna således att gälla när femårsdagen passerats.
|
Hans Rothenberg (M) |
|