Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om avräkning av personer som hittar boende med stöd av lagen om eget boende i en kommun från den årliga kvoten i enlighet med bosättningslagen och tillkännager detta för regeringen.
Lagen om eget boende för asylsökande (EBO) lanserades som en frihetsreform 1994. Tanken var att lagen skulle bidra till en snabbare etablering av nyanlända i Sverige genom att minska omhändertagandet och förbättra integrationen. Att människor ska få bosätta sig var man vill är en rimlig tanke och en självklarhet för de allra flesta. Med en ordnad och fungerande mottagning kan EBO bidra till en snabbare etablering.
Samtidigt vet vi också att ett misslyckat EBO leder det till ständiga flyttkaruseller och osäkra boendeförhållanden. De som drabbas allra hårdast av detta är barnen med risk för både usel boendemiljö och negativ skolpåverkan, vilket i sin tur också leder till
långsiktigt negativa effekter för såväl individen som samhället.
När asylsökande bosätter sig i redan trångbodda områden hos släktingar, vänner eller bekanta finns det dessutom risk för att såväl de asylsökandes som värdfamiljers
integrationsprocess försvåras. En obefintlig kontroll av det egna boendet leder också till framväxten av en svart bostadsmarknad. Detta är en orimlig ordning. I början av 2017 fanns det cirka 2 600 asylsökande i EBO i Malmö och under 2016 fick 1 565 personer uppehållstillstånd i EBO. Malmö har sedan 2015 sett en fördubbling i sitt mottagande via eget boende. Det är viktigt att lagar går i samklang med hur verkligheten utvecklas. Boverkets rapport från 2015, Boendesituation för nyanlända, pekar tydligt på hur problematisk EBO är, i synnerhet i storstadsregioner som Malmö där det råder bostadsbrist och hög arbetslöshet.
Den nya bosättningslagen som syftade till att bredda mottagandet så att landets
kommuner i högre utsträckning än tidigare hjälps åt med Sveriges flyktingmottagande
är i grunden en bra och välbehövlig reform som skapar bättre förutsättningar för ett bra mottagande. Men eftersom det fortfarande är en relativt liten del som anvisas, i relation till andelen som ordnar sitt boende på egen hand, så kvarstår väldigt stora skillnader mellan kommunernas åtaganden.
Trots att det i år där större hänsyn tas till andelen självbosatta vid fördelning av
nyanlända enligt bosättningslagen räcker det inte för att skapa bra levnadsvillkor för
alla och motverka framväxande klyftor mellan kommuner. Migrationspolitiken och etableringen är ett statligt ansvar. Det är viktigt att vi säkerställer att anvisningen utifrån bosättningslagen görs med full avräkning gentemot det övriga mottagandet d v s med hänsyn till alla de personer som använder sig av EBO för att själva hitta en bostad.
|
Marie Granlund (S) |
|
|
Hillevi Larsson (S) |
Jamal El-Haj (S) |