Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige och svenska regeringen ska arbeta via FN:s säkerhetsråd och EU för att se till att även de kristna folkgrupperna får vara med i de fredsförhandlingar och diskussioner som pågår om Syriens situation och framtid och tillkännager detta för regeringen.
För hundra år sedan, år 1915, massakrerades över 1,5 miljoner kristna invånare syrianer, armenier, assyrier, kaldéer och pontiska greker i Turkiet under det ottomanska rikets sönderfall. De dödades på grund av sin etniska tillhörighet och främst på grund av sin kristna tro. De fick ultimatum att konvertera till islam eller bli dödade och målet var att åstadkomma en turkisk etnisk nation med islam som enda religion. Detta folkmord är erkänt av Sveriges riksdag sedan år 2010 och många andra nationella parlament har erkänt folkmordet 1915.
Hundra år senare sker ett nytt folkmord på ättlingarna till folkmordet 1915, denna gång i Irak och Syrien.
De kristna folkgrupperna syrianer, kaldéer, assyrier, armenier och mandeer på Nineveslätten, i Mosul och i Syrien ställs inför samma ultimatum som år 1915 av terrorgruppen Islamiska staten. Konvertera till islam eller bli dödade. De flesta har flytt till andra länder. De kristna folkgrupperna i Syrien och Irak har blivit marginaliserade med åren på grund av sekterismen och inbördeskrig.
Av Syriens befolkning är cirka 2 miljoner kristna. Flera hundra tusen har med våld tvingats på flykt av terrororganisationen Islamiska staten (IS), som har ambitionen att åstadkomma ett kalifat, ett islamistiskt samhälle byggt på extrem tolkning av koranen. Även muslimer som inte sympatiserar med IS utsätts för samma hot och våld.
De kristna invånarna har flytt inbördeskriget som pågått under flera år med över 400 000 döda, tio miljoner interna flyktingar och flera miljoner syriska flyktingar i andra länder, främst grannländerna Libanon, Turkiet och Jordanien.
Ett flertal nationer är inblandade i inbördeskriget och stödjer trosfränder som gör maktanspråk eller har egna geopolitiska eller andra intressen.
Inbördeskriget måste stoppas och förhandlingar om fred, frihet och en demokratisk utveckling under FN:s sändebud Staffan de Mistura bör stödjas för att få ett slut på detta mänskliga lidande.
Kampen mot terrorgruppen IS är framgångsrik. Nineveslätten och Iraks näst största stad Mosul är befriade och även stora landområden i Syrien är befriade från IS.
Det pågår diskussioner i Astana, Moskva, Genѐve och Washington om utvecklingen i Syrien. USA:s vicepresident Mike Pence talade om att våldet mot kristna är ett folkmord och att det är dags att världen säger det.
Frågan är vem som för de kristna folkgruppernas talan i diskussionerna om framtiden för Syrien. De kristna folkgrupperna – som inte är aktiva i den väpnade konflikten och är indirekt lojala med regimen för att överleva – vill ha en politisk förändring. De vill ha fred, frihet och en demokratisk rättsstat. De vill inte att Syrien går samma väg som Irak, där man delar makten utifrån sekteristiska kriterier. I Irak är presidenten kurd, premiärministern shiamuslim och talmannen sunnimuslim. En sådan institutionalisering av makten till ett fåtal etniskt och religiöst definierade grupper ligger inte i minoriteternas intresse. De eftersträvar i stället en enad demokratisk nation i någon form.
En etnisk eller religiös splittring av Syrien kommer att blåsa upp nya väpnade konflikter i framtiden och bör inte ses som ett alternativ. Det skulle också hota existensen för kristna och andra minoritetsgrupper i landet.
FN:s säkerhetsråd och EU bör säkra att även de kristna folkgrupperna inkluderas i de diskussioner som påverkar deras framtid och existens i sitt eget hemland. Här kan Sverige göra mer genom FN:s säkerhetsråd. De kristna folkgruppernas deltagande är viktigt och de kan fungera som en bro för att skapa dialog mellan stridande parter som har svårt att sitta i samma rum.
FN, EU och nationer som är en del av den väpnade konflikten i Syrien bör ta sitt ansvar för att se till att det blir vapenvila och jobba för en demokratisk utveckling. Invånarna i Syrien behöver fred och frihet och en demokratisk utveckling. Ett samhälle blir framgångsrikt då det bygger på öppenhet, med respekt för mänskliga fri- och rättigheter och som vilar på demokrati och är en rättsstat.
Diktaturer, envåldshärskare och sekteristiska krafter styr idag i ett flertal länder i Mellanöstern och Nordafrika. Avsaknaden av respekt för människovärde, religions- och trosfrihet och tolerans för varandras olikheter är stor. För att regionen ska få varaktig fred behöver dessa förhållanden förändras. Det behövs verklig demokrati och frihet även i Mellanöstern.
En del tror att demokrati handlar om endast folkvald regim och att regimen därefter har folkets majoritet och kan göra som det passar en. Men en demokrati är inte värt namnet om den ej innefattar yttrandefrihet, åsiktsfrihet, politisk frihet, religions- och trosfrihet, jämlikhet, jämställdhet, respekt för mänskliga fri- och rättigheter och inte minst respekt för att alla människor har ett unikt och okränkbart människovärde, oavsett ursprung, hudfärg, etnicitet, kön, sexuell läggning, religiös tillhörighet mm.
Avsaknaden av respekt för dessa värden gör att samhällen i Mellanöstern ofta genomgår väpnade konflikter med inbördeskrig och diktaturer som dödar och förtrycker det egna folket. Här frodas sekteristiska grupper som diskriminerar och med våld fördriver invånare från sina hem.
För att åstadkomma en långsiktig förändring i dessa samhällen behövs reformer både uppifrån och nedifrån i samhället.
Konstitutioner behöver förändras till att bli demokratiska och mer inkluderande. Utbildningen i skolan bör vara allmän och neutral och bygga på de demokratiska värden som nämns ovan. Ett exempel är en allmän och neutral religionsundervisning om de stora och små religionerna i landet och inte enbart om islam som enda religion. Undervisning i historia som är baserad på historik fakta så att barnen får lära sig om att det finns en värld utanför det egna hemmet med andra religioner, uppfattningar och erfarenheter och om vikten av att se varandra som medmänniskor.
De civila samhällsorganisationerna och familjen har också ett stort ansvar att bekämpa all sort rasism och diskriminering. Det inkluderar oberoende massmedia som uttrycker mångfald, tolerans och solidaritet.
Det handlar om att skapa en samhällsanda där alla jobbar för det gemensamma bästa och ser varandra som medmänniskor.
Sverige och den svenska regeringen kan göra mer via FN:s säkerhetsråd och EU för att se till att även de kristna folkgrupperna får vara med i de fredsförhandlingar och diskussioner som pågår om Syriens situation och framtid. Annars är risken stor att de som är kvar tappar hoppet om framtiden och flyr landet.
|
Robert Halef (KD) |
|