Förslag till riksdagsbeslut
Sverige skall vara ett öppet land och en fristad för människor med skyddsbehov. Svensk migrationspolitik bör fortsätta rädda liv och ge människor chanser till en ny framtid och liv.
Integrationen har under lång tid fungerat dåligt i Sverige. Det har också konstaterats att den svenska arbetsmarknaden har visat klara brister, trots stora resurser, när det gäller att bidra till inkludering och arbetsintegration av utrikesfödda.
En stor del av dagens mottagande berör anhöriginvandring som är den största formen av migration i Sverige. Utmaningen med anhöriginvandringen är flerfaldig. Anhöriginvandrare åtnjuter inte samma stöd för etablering som i till exempel flyktingfallet. Ytterligare en utmaning är att en stor del av anhöriginvandringen sker till hushåll som är bidragsberoende.
Dessa utmaningar leder till att många människor med stor sannolikhet hamnar i ett utanförskap som är problematiskt såväl för de själva och i förlängningen för det svenska samhället.
Det är därför rimligt att ställa krav på den person som tar emot anhöriginvandrare. Det är motiverat att förvänta sig att mottagaren har ett arbete och ett eget sparande för att iklä sig ansvaret fullt ut för de anhöriga som vederbörande vill ta till Sverige. Detta kan också bidra till att de anhörigas integration påskyndas och de ekonomiska resurserna på sikt förstärks.
Det är rimligt att denna typ av rörlighet över gränser och dess konsekvenser axlas av mottagarna och inte kräver samhällsresurser som riskerar att cementeras. Detta för att undvika påfrestningar som dagens system skapar och förstärka utanförskapets trend.
|
Sotiris Delis (M) |
|