Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av dagens allmänna flaggdagar och tillkännager detta för regeringen.
Att flagga blågult är en ung tradition. Det var i samband med nationalromantiken kring förra sekelskiftet som privata initiativ startade för att få fler att använda svenska flaggan. I dag är flaggningen en genuint folklig företeelse. Många ser flaggan som en fin symbol för Sverige och det man själv förknippar med landet. Att hissa svenska flaggan handlar inte längre om nationalromantik eller snäv nationalism. Men nationalromantiken hänger kvar på ett ställe – i förordningen om allmänna flaggdagar (1982:270). När förordningen utfärdades gjorde regeringen ingen egen värdering av lämpliga flaggdagar, utan utgick från den lista med flaggdagar som den privata stiftelsen Bestyrelsen för svenska flaggans dag tagit fram på 30-talet. Bara två försiktiga tillägg gjordes: Nobeldagen och dagen för val till riksdagen. Ursprunget i denna lista från 30-talet innebär att de allmänna flaggdagarna har en slagsida åt kungligheter: vi uppmanas att flagga på kungens, drottningens och kronprinsessans födelse- och namnsdagar och på Gustav II Adolfs dödsdag – sammanlagt sju av de sjutton flaggdagarna. Den kungliga slagsidan rimmar ganska illa med den folklighet som numera präglar flaggningen. Engagemanget i de kungliga flaggdagarna är lågt, liksom kunskapen om när de infaller. Varför det hissas flaggor den 12 mars måste vara obegripligt för de flesta utom rojalistiska kalenderbitare. De allmänna flaggdagarna bör respekteras, i så måtto att de bör användas för att uppmärksamma sådant som det finns en bred uppslutning kring. Monarkin stöds idag av endast cirka 60 procent av folket. Det finns betydligt populärare personer och traditioner att lyfta fram, om man vill att flaggdagarna ska vara någonting som svenska folket har gemensamt. Det borde också vara naturligt att flaggdagarna lyfter fram sådant som verkligen betyder någonting – personer eller företeelser som präglat oss, eller vår historia, och som vi känner oss stolta över. Att flagga för ett namn, bara för att det råkar bäras av en medlem av kungahuset, är ytligt och flyktigt. En översyn av dagens allmänna flaggdagar bör därför göras i syfte att ersätta de sju flaggdagarna som kopplas ihop med kungens, drottningens och kronprinsessans födelse- och namnsdagar och på Gustav II Adolfs dödsdag med flaggdagar som lyfter fram sådant som verkligen betyder någonting – personer eller företeelser som präglat oss, eller vår historia, och som vi känner oss stolta över.
|
Yasmine Larsson (S) |
|