av Ann-Britt Åsebol (M)
till Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S)
År 1994 genomfördes den så kallade assistansreformen. Den syftade till att ge personer med betydande funktionsnedsättningar en bättre livssituation. Reformen syftade inte till att brottslingar skulle sko sig på samhällets mest utsatta. Det måste finnas förtroende för ett system som tiotusentals personer är beroende av i sin vardag.
Felaktiga utbetalningar inom assistansersättningen beräknas kosta miljarder varje år, och en stor del misstänks gå till brottslingar. Men trots att assistansbrotten är ett prioriterat område inom Försäkringskassan, polisen och Åklagarmyndigheten är det få brott som upptäcks. Granskningen av assistansbolagen är ett uppdrag för Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Men som det ser ut i dag räcker det inte.
Fusket kostar skattebetalarna mycket pengar och innebär att pengar som avsatts för att stödja människor i stället hamnar i fel fickor. Enligt Försäkringskassans egen uppskattning betalas mellan 8 och 15 procent av assistansersättningen ut på felaktiga grunder.
Risken är att ju mer ersättningen kostar och slösas bort i fuskarnas fickor, desto mindre generöst blir det för dem som verkligen behöver den.
Att sätta dit fuskarna är det mest effektiva sättet att försvara rätten till personlig assistans. De oseriösa aktörerna måste rensas bort och de kriminella straffas.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialförsäkringsminister Annika Strandhäll:
Vad avser ministern att göra för att säkerställa att det inte ska gå att fuska på bekostnad av samhällets mest utsatta?