av Sofia Arkelsten (M)
till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Ovärdig och oetisk jakt på lejon är en oväntat stor industri som är lönsam i alla led. Det kallas canned hunt, fritt översatt: "burkad jakt", och är i realiteten mer slakt än jakt. Svenska volontärer, turister och jägare blir lurade och det handlar om stora pengar. Därför behövs politiskt samarbete, bättre bistånd och ny lagstiftning.
Lejon föds upp under usla förhållanden, utan tillsyn och med brutala brister i djurskyddet. Uppfödning sker utan något som helst avelsprogram. Lejonungarna tas tidigt, innan ögonen öppnats, så de präglas på människor innan de lämnas till farmer där ovetande turister gosar med dem och tar selfies.
Lejonungarna vårdas ofta av volontärer som också luras att de bidrar till att rädda vilda djur. När djuren är större och svårare att hantera flyttas de för att sedan säljas, skjutas och bli troféer. Jägare luras alltså till att skjuta halvtama, ibland drogade, lejon. De som genomför detta tar bra betalt i alla led. Jakttroféer är en relativt stor inkomstkälla. Dessutom säljs benbitar och kroppsdelar till asiatisk medicin.
Länderna där detta sker, främst Sydafrika, måste stoppa detta. Men även Sverige kan hjälpa till. Det handlar främst om myndigheters kapacitet, antikorruptionsarbete, tillsynen och behovet av lagstiftning. Ett sätt är att tillsammans med berörda länder utveckla biståndet så att svenska myndigheter som Jordbruksverket och Naturvårdsverket kan stötta sina motsvarigheter där. Så har Riksrevisionen redan arbetat med goda resultat. Starka institutioner, kampen mot korruption och respekt för rättsstatens principer är redan en viktig del i svenskt bistånd och har varit det oavsett regering. Biologisk mångfald, skydd för hotade arter och hållbara ekosystem är annat som Sverige prioriterar. Det går också att ta spjärn i flera av de nya hållbarhetsmålen, främst mål 15 och 16, för detta.
Frågan har uppmärksammats i medierna, inte minst i upprörande reportage i Expressen, och hanteringen av lejon beskrivs också i filmen Blood Lions. Frågorna om den oetiska hanteringen av lejon borde inte vara partiskiljande. Det kan finnas samsyn i denna fråga och en bred politisk vilja att förändra.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:
På vilket sätt vill statsrådet utveckla svensk biståndspolitik, med exempelvis kapacitetsuppbyggnad, antikorruptionsarbete och stöd mellan myndigheter, för att komma till rätta med de beskrivna problemen?