av Mats Persson (L)
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Runt om i landet ges rapporter om att människor slussas runt i olika former av anställningsstöd, mellan instegsjobb och nystartsjobb. Det finns indikationer på att vissa företag sätter i system att använda anställningsstöd och ställer detta som krav i jobbannonser.
Denna utveckling är problematisk. För det första sätter det enskilda arbetssökande i en knepig sits där de blir beroende av om de kan få anställningsstöd eller inte och att arbetssökande ”flyttar” mellan olika anställningsstöd. Det är en helt oacceptabel utveckling. För det andra sätter det konkurrensen ut spel, då de företag som kan få en medarbetare med anställningsstöd får en konkurrensfördel.
Det är uppenbart att kombinationen av höga ingångslöner och arbetsgivaravgifter gör att lönekostnaden blir för hög. Att regeringen har höjt arbetsgivaravgifterna för ungdomar har ökat snedvridningen och gjort det än mer lönsamt för arbetsgivare att använda anställningsstöden.
En lång rad expertorgan, såsom Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet, IMF med flera, har kritiserat Sverige för våra höga ingångslöner. Man menar att dessa förklarar den tudelade arbetsmarknaden med hög arbetslöshet bland grupper som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.
Liberalerna har därför föreslagit en ny anställningsform med lägre ingångslöner. Denna linje har inte fått gehör, utan regeringen och LO har gått till frontalangrepp mot den. Men det är just bristen på rimliga ingångslöner som tvingar fram bidragsstöd, för att kompensera arbetsgivarna för de höga lönekostnaderna. Systemet är kostsamt för skattebetalarna och leder till denna snåriga djungel av bidragssystem. Liberalerna har därför föreslagit att dagens många olika anställningsstöd slås ihop.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S):
Avser ministern att vidta några åtgärder med anledning av ovanstående?