Fråga 2016/17:1773 Större flexibilitet i mark- och detaljplanläggning

av Cecilia Widegren (M)

till Statsrådet Peter Eriksson (MP)

 

Den svenska landsbygden är grunden för delar av Sveriges viktigaste näring. För att säkerställa dess styrka även i framtiden krävs politik för tillväxt i hela Sverige. Mark, skog och jord lägger grunden för bland annat livsmedel, öppna landskap, exportintäkter och levande landsbygd.

En viktig del i att möjliggöra för tillväxt och blomstrande näringsverksamhet i hela Sverige är givetvis att det ska vara enklare att bo, verka och leva på landsbygden. En annan del är att det ska finnas en mångfald av boendeformer även kopplat till mark. Då är det dags för staten och ansvariga myndigheter, med tydlighet från regeringen, att utvecklas för att bättre kunna bidra till att människor kan förverkliga sina drömmar, idéer och visioner – även utanför städer.

Därför behöver till exempel regelverk kring mark- och detaljplaner ses över, så att myndigheter som till exempel Lantmäteriet, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen med flera möjliggör flexibilitet kring till exempel hur stor en mark ska vara för att kunna räknas som gård och kunna bedrivas som detsamma, till exempel vad avser åkermark. Det är rimligare att markägare själva får avgöra huruvida en fastighet är tillräckligt stor eller önskvärd att kunna bedrivas som produktiv eller inte, än att det finns stelbenta regler som inte tar i beaktande de enskilda fallens förutsättningar.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:

 

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att möjliggöra för fler att kunna leva och bo på landsbygden genom att möjliggöra flexibilitet kring till exempel om storlek för fastigheter, enbart ska ligga till grund för att räknas som produktiv eller inte?