av Elisabeth Svantesson (M)
till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)
Ett av regeringens prioriterade vallöften var att avskaffa den så kallade sysselsättningsfasen i jobb- och utvecklingsgarantin. I rasande fart har platserna avvecklats, med följd att fler och fler långtidsarbetslösa lämnats utan åtgärder och i sysslolöshet. I stället har regeringen utlovat extratjänster, som än så länge har uppnått en blygsam volym, samt en utökad roll för den ideella sektorn. Tyvärr verkar ambitionerna gällande den ideella sektorn mest stanna vid ord, och de konkreta åtgärderna har uteblivit.
Många aktörer inom den ideella sektorn vittnar nu om hur de måste avveckla sin verksamhet. Senast i raden är Frälsningsarmén, som nyligen varnat för att deras 125 år gamla verksamhet för att ge arbetslösa människor en meningsfull sysselsättning och en starkare ställning på arbetsmarknaden nu kan vara slut. I dag står hälften av platserna i Frälsningsarméns olika arbetsmarknadsprogram tomma, och de kan komma att avvecklas helt redan till hösten eller i början på 2018.
Mot den bakgrunden är min fråga till arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson:
Vilken roll anser ministern att den ideella sektorn ska spela för att motverka sysslolöshet bland dem som står längst från arbetsmarknaden?