Fråga 2016/17:1511 Preskriptionstider för brott

av Jamal El-Haj (S)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

 

Påföljdspreskription innebär att den som har dömts för ett brott kan slippa straff om vederbörande håller sig undan tillräckligt länge. För grova våldsbrott som mord och dråp är preskriptionstiden avskaffad, vilket är bra.

Förra året preskriberades straffen för 100 dömda brottslingar som inte hade dykt upp på anstalt för att avtjäna sitt straff, enligt statistik från Kriminalvården. Om man tittar på siffrorna för de senaste tio åren ser man att det finns en tendens till uppgång när det gäller att lyckas hålla sig undan från rättmätiga straff. Åren 2010–2016 var det totalt 662 personer som slapp fängelse genom att inte inställa sig hos Kriminalvården och sedan hålla sig undan från polisen.

Polisen har fått en större arbetsbörda samtidigt som den nödvändiga omorganisationen till en myndighet har tagit tid och kraft. Förvisso har regeringen ökat antalet poliser och avser att fortsätta denna ökning, men frågan är om polisen ”hinner” söka efter och gripa de allt fler som försöker slippa straff genom att hålla sig undan.

En annan anledning till preskription kan vara långa utredningstider, där bristande resurser och komplicerade utredningar gör att brottmål inte blir färdiga i tid. Det rör sig inte bara om vålds- och egendomsbrott utan också om ekonomisk brottslighet (skattebrott, bokföringsbrott och finansbrott).

Det är förödande för rättsmedvetandet om människor som har dömts till fängelse och andra straff slipper undan påföljderna. Om inte utvecklingen bryts måste längre preskriptionstider övervägas. Ett mer radikalt förslag vore att avskaffa preskriptionen för alla straff över ett visst straffvärde, till exempel 1–3 års fängelse, och sedan sätta en rejäl preskriptionstid på 15–20 år för allt därunder.

 

Avser justitie- och migrationsministern att ta något lagstiftningsinitiativ eller vidta någon annan generell åtgärd när det gäller preskriptionstider för brott?