av Ewa Thalén Finné (M)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Bostadskrisen i Sverige blir allt värre. Behovet av nya bostäder bedöms vara 710 000 fram till år 2025, och enligt en nyligen publicerad enkät från Boverket uppger 255 av landets 290 kommuner att det nu råder bostadsunderskott i den egna kommunen, vilket är 15 fler än i fjol och en ökning med 72 kommuner på bara två år.
Den stora bristen på bostäder medför nu allvarliga konsekvenser för samhället, och situationen är mycket ansträngd för många grupper. En grupp som är extra utsatt är våra unga, som just nu drabbas särskilt hårt av bostadsbristen.
Nyligen publicerade Hyresgästföreningen rapporten Unga vuxnas boende 2017, och det är en dyster läsning. Hyresgästföreningen har sedan 1997 undersökt de unga vuxnas boende, och årets resultat är nedslående.
I rapporten framgår att drygt 57 procent av Sveriges unga vuxna mellan 20 och 27 år bor i en egen bostad, vilket är den lägsta uppmätta andelen någonsin. Rapporten visar också att 213 000 unga vuxna bor kvar hemma hos sina föräldrar trots att de hellre skulle vilja bo på ett annat sätt. Det råder alltså ett stort gap mellan hur unga vuxna bor och hur de vill bo men också mellan bostadsbyggandet och efterfrågan på bostäder.
Bostadskrisen är ett stort svek mot Sveriges unga och är en följd av en alltför passiv bostadspolitik från regeringens sida. Det är orimligt att unga vuxna ska behöva bo kvar hemma och inte kunna flytta till jobb eller studier på annan ort.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
Vilka åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta för att komma till rätta med dagens svårigheter för unga på bostadsmarknaden, och i så fall när?