av Birgitta Ohlsson (L)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Genom att tina upp relationerna och bryta isoleringen med Kuba hoppades Sverige att landet skulle gå i en mer demokratisk riktning. Biståndsministern har uttryckt att Kuba genomgår en ”öppning gentemot omvärlden” och att den svenska regeringen tack vare dialogen uppmanat den kubanska att ratificera de grundläggande konventionerna om mänskliga rättigheter (Aftonbladet den 29 september 2016).
Men inget har hänt sedan dess. Regimen fortsätter att förtrycka sina medborgare. Inga reformer har antagits som ens på pappret vittnar om att en kubansk vår kan stå för dörren. Tvärtom lever demokratiaktivisterna på ön under ett fortsatt hårt tryck. Diktaturen framstår stärkt inför omvärldens legitimitet och tystnad inför människorättskränkningarna. MR-organisationen Civil Rights Defenders rapporterar att bilden i den kubanska demokratirörelsen i stället är att omvärldens nya relation till den kubanska regeringen har skapats på bekostnad av relationerna till demokratirörelsen.
Detta händer samtidigt som demokratin backar globalt för elfte året i rad. Kränkningar av politiska rättigheter ökar. Den chilenska senaten har antagit ett uttalande om stöd till projektet Cuba Decide, som går ut på att kubanerna ska ha rätt att i en folkomröstning ta ställning till vilket system de vill leva under. Senaten uppmanar också president Bachelet att ta ställning för det kubanska folkets rätt att bestämma själva.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
På vilket sätt kommer ministern att agera för att också Sverige ska stötta initiativet Cuba Decide, som arbetar för att kubanerna ska få den mänskliga rättigheten att själva välja sina politiska ledare?