Fråga 2016/17:1251 Sveriges beredskapslagstiftning

av Jan R Andersson (M)

till Statsrådet Anders Ygeman (S)

 

Stockholm skakades nyligen av en terrorattack. Samhällets svar visade på en robusthet, både i myndigheternas åtgärder och i befolkningens agerande.

Samtidigt visade sig brister. Ett problem uppstod i gränsskyddet, som efter beslut av huvudskyddsombudet i Stockholm ansåg att det var för farligt för tullpersonal att arbeta obeväpnade och klockan 20 på fredagskvällen införde ett skyddsstopp. Detta innebar att kvalificerad personal som skulle kunna ha bistått polisen i att gripa en eller flera terrormisstänkta personer inte fick tjänstgöra.

I många andra länder skulle en händelse av liknande karaktär inneburit en förhöjd samhällsberedskap, som hade möjliggjort ett annat bruk av samhällets resurser. Sveriges beredskapslagstiftning är dock så pass föråldrad att den är svår att bruka annat än i händelse av krig eller krigsliknande situationer.

Sverige måste stå väl rustat även inför en allvarlig icke krigsliknande händelse, och i en sådan situation är det inte lämpligt att personal inom samhällskritiska verksamheter får gå hem exempelvis på grund av att skyddsombud konstaterar att fara för liv och hälsa kan föreligga. I en sådan situation måste hela samhället kunna lösa sin uppgift, även om situationen är svår.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman:

 

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att modernisera beredskapslagstiftningen i syfte att stärka samhällets beredskap vid en allvarlig men inte krigsliknande händelse?