av Nooshi Dadgostar (V)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
I bostadsbristens kölvatten skapas många svårigheter för både samhälle och individ. När desperationen efter en egen bostad blir allt större skapas en marknad för bostäder till varje pris. Den synliga delen av detta är de skenande priserna på bostadsrätter, men det finns också en dold sida: bristfällig kvalitet och hållbarhet i nyproduktion.
Jonas Anund Vogel, doktorand vid Kungliga Tekniska högskolan, säger till SvD den 11 april 2017 att det är ett utbrett problem med dåligt materialval vid nybyggnation av bostadsrättsfastigheter. Ett exempel är användningen av enstegstätning av fasader, vilket ger stora problem med mögel. Det finns exempel på fler saker som går sönder efter bara några år, eftersom materialet inte håller måttet.
"Det tillåts att skräpbostäder byggs. Man behöver inte ens uppfylla befintliga energikrav. Och man behöver inte bygga med hållbara material, vilket kan innebära renovering efter tio år", säger Jonas Anund Vogel.
Bostadsköparen, som omöjligen kan förväntas ha kunskaper om tekniska lösningar, är i ett underläge. Det förvärras dessutom av att kring hälften av alla nya lägenheter byggs i jävsliknande situationer där producenten både beställer, bygger och kvalitetskontrollerar bostäderna. Detta skapar en rättsosäker situation.
Regeringen har visserligen tillsatt en utredning om konsumenträttsfrågor på bostadsrättsmarknaden, Stärkt konsumentskydd på bostadsrättsmarknaden (2015:97). Direktiven fokuserar dock inte på frågor om kvalitet i nybyggnationen, eller de jävssituationer som kan uppstå i byggprojekt. Vinstmaximering i bostadsbyggande framför kvalitetssträvanden riskerar att leda till ett enormt resursslöseri.
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
Vad avser statsrådet och regeringen att göra för att säkerställa långsiktig hållbarhet vid nybyggnation?