av Jenny Petersson (M)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Ny statistik från Socialstyrelsen visar att andelen kejsarsnitt och allvarliga bristningar varierar stort i landet. I Stockholm läns landsting drabbas drygt 7 procent av förstföderskorna av allvarliga bristningar, vilket kan jämföras med drygt 2 procent i Norrbotten.
Det finns fyra grader som rangordnar hur allvarlig skadan är. Grad 1 och 2 anses inte som en allvarlig komplikation, medan grad 3 och 4 gör det, eftersom ändtarmsmuskeln påverkas. Detta innebär förstås en mycket negativ påverkan för kvinnors livskvalitet.
På senare år har kvinnor i större utsträckning vågat tala om sina problem och ställa krav på att få professionell hjälp efter förlossning. Men det måste vara än tydligare från sjukvårdens sida med uppföljning och eftervård. Ingen kvinna ska behöva lida efter att hon fött barn; det är en grundläggande rättighet att få tillgång till rätt vård och bli betrodd och lyssnad på. Det ska inte heller spela någon roll var i landet man fött barn. Alla kvinnor ska ha tillgång till rätt sjukvård.
Andelen kejsarsnitt ligger på drygt 17 procent i Sverige. Det är en ökning sedan början av 1970-talet, då samma siffra låg på 5 procent. Flest kejsarsnitt – både akuta och planerade – sker i Stockholms läns landsting, 21,8 procent. Lägst andel har Östergötland, 12,1 procent.
Då de regionala skillnaderna är så stora och det har sådan betydelse var man bor kan man fråga sig hur bra sjukvården för kvinnors hälsa egentligen är.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:
När och hur kommer regeringen och statsrådet att följa upp och analysera varför kvinnor i Sverige får en sådan betydande ojämlik förlossningsvård, som påverkar svenska kvinnors livskvalitet genom hela livet, samt föreslå förbättringsåtgärder?