Interpellation 2016/17:6 Sveriges möjligheter att söka medlemskap i Nato

av Hans Wallmark (M)

till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

 

Sveriges närområde har de senaste åren blivit mer osäkert. Försvarsmakten understryker också i sin delårsrapport från augusti 2016 att säkerhetsläget fortsätter att försämras. Med anledning av den ökande osäkerheten har Försvarsmakten beslutat att tidigarelägga stridsgruppen på Gotland.

Det är dock viktigt att Sverige håller alla möjligheter till att ytterligare stärka vår säkerhet öppna. Detta gäller vår egen ökade kapacitet och vår möjlighet att ta emot hjälp utifrån men särskilt möjligheten till ett svenskt Natomedlemskap, något som på allvar skulle höja vår försvarsförmåga och höja säkerheten i hela Östersjöområdet.

En viktig del i försvarsuppgörelsen mellan Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna samt Socialdemokraterna och Miljöpartiet är den Natoutredning som ambassadör Krister Bringéus presenterade den 9 september. Utredningen tillför mycket ny kunskap kring vilka för- och nackdelar ett Natomedlemskap skulle innebära för svensk del.

I utredningen lyfts flera viktiga fördelar som ett svenskt medlemskap skulle innebära – till exempel en större tydlighet i Sveriges agerande, att västs samlade konfliktavhållande förmåga skulle öka och att en gemensam försvarsplanering med Nato skulle möjliggöras.

Utredningen ska därför tas vidare, och möjligheten till ett svenskt Natomedlemskap måste hållas öppen.

En fråga som riskerar att äventyra Sveriges förhållande till Nato är den FN-resolution om den humanitära utfästelsen angående kärnvapen som snart kommer att behandlas i FN:s generalförsamling. Det finns i dag signaler om att regeringen Löfven vill ställa sig bakom den humanitära utfästelsen.

Detta skulle vara mycket olyckligt eftersom ett ja till den resolutionen bedöms vara oförenligt med ett medlemskap i Nato. Regeringen skulle med ett sådant agerande stänga dörren till ett framtida svenskt Natomedlemskap.

Det har inte skett några konsultationer med de partier som ingår i försvarsuppgörelsen om den nämnda resolutionen och dess konsekvenser om Sverige ställde sig bakom den för svensk försvars- och säkerhetspolitik. 

I det säkerhetspolitiska läge Sverige nu befinner sig har vi inte råd att stänga dörren till åtgärder som skulle stärka Sveriges säkerhet. Att göra så vore direkt oansvarigt av regeringen. Sverige måste därför säga nej till resolutionen om den humanitära utfästelsen. Kärnvapennedrustning är en viktig fråga, men resolutionen skulle ha liten reell chans att göra någon skillnad i praktiken, då ingen av kärnvapenmakterna förväntas rösta för den. 

Med anledning av det som ovan anförs skulle jag vilja ställa följande frågor till försvarsminister Peter Hultqvist:

 

Kan försvarsministern garantera att ett svenskt stöd för resolutionen om den humanitära utfästelsen inte skulle omöjliggöra ett svenskt Natomedlemskap?

Avser försvarsministern att vidta några åtgärder om det visar sig att ett svenskt ja till FN-resolutionen om den humanitära utfästelsen riskerar att omöjliggöra ett svenskt framtida Natomedlemskap?

Vilka signaler har försvarsministern fått i sina samtal med våra försvars- och säkerhetspolitiska samarbetspartner när det gäller om resolutionen är förenlig med Sveriges möjligheter att fullt ut samarbeta med Nato och fullfölja våra bilaterala åtaganden?

Vilka signaler har försvarsministern fått i sina samtal med våra försvars- och säkerhetspolitiska samarbetspartner när det gäller frågan om resolutionen försvårar våra möjligheter att få stöd i händelse av kris eller krig?

Anser försvarsministern att det är angeläget att en fördjupad diskussion om ett svenskt Natomedlemskap äger rum innan beslut tas som riskerar att stänga dörren till ett svenskt Natomedlemskap?

På vilka omständigheter och fakta har försvarsministern baserat sitt ställningstagande att det hittills inte varit nödvändigt att ha en dialog med de partier som ingår i försvarsuppgörelsen?

Hur avser försvarsministern att gå vidare med att ha en dialog med försvarsuppgörelsens övriga partier kring vad ett svenskt ja till resolutionen skulle betyda för svensk försvars- och säkerhetspolitik?