av Pål Jonson (M)
till Statsrådet Anna Johansson (S)
Inom stråket Stockholm–Oslo bor närmare 3,4 miljoner människor, fördelade på ett femtiotal kommuner. Ett stort antal resor och transporter genomförs inom stråket varje år; bland annat flyger ca 1,3 miljoner resenärer årligen mellan huvudstäderna. Det förekommer även en betydande arbetspendling över kommun-, läns- och nationsgränserna inom stråket. Sveriges och Norges näringsliv och arbetsmarknad är starkt integrerade, och Norge är Sveriges viktigaste handelspartner.
I dag finns ett antal brister i infrastrukturen som begränsar stråkets utvecklingsmöjligheter. Dessa brister är framför allt begränsad tillgänglighet och punktlighet för personresor samt bristande trafiksäkerhet och framkomlighetsproblem då stora mängder gods transporteras på en hårt belastad infrastruktur. Trafiken på Värmlandsbanan har ökat kraftigt de senaste åren, och banan klassas numera som överbelastad.
På den norska sidan är en stor del av vägarna av god standard. Järnvägarna inom den norska delen av stråket är däremot till stor del av låg standard. Tågets konkurrenskraft i restid jämfört med bil är svagast just i stråkets västra del. Samtidigt har järnvägstrafiken stor utvecklingspotential. Antalet tågresenärer mellan Karlstad och Oslo har ökat med 76 procent under det senaste året, efter det att SJ satt in snabbtåg på sträckan.
I den åtgärdsvalsstudie som presenterades av Trafikverket för stråket Stockholm–Oslo i februari 2017 framhölls att den bristande koordineringen mellan svenska och norska trafikmyndigheter är ett stort problem för vidareutvecklingen av stråket. Den gränsöverskridande samordningen brister. Vidare har riksdagen tillkännagett för regeringen att en ökad koordinering behöver komma till stånd mellan trafikmyndigheterna på svensk och norsk sida.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Anna Johansson:
Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att stärka koordineringen mellan svenska och norska trafikmyndigheter?
Är det statsrådets uppfattning att de åtgärder som föreslogs i Trafikverkets åtgärdsvalsstudie i februari svarar upp mot det framtida behov som finns inom stråket Stockholm–Oslo?