av Sofia Modigh (KD)
till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
De arbetsintegrerande sociala företagen (ASF) gör en viktig insats för att få människor som har stora svårigheter att få ett arbete in i arbetsliv och samhälle.
En kvinna från Hushållsfixarna i Hudiksvall berättar att hon för första gången har hittat en arbetsplats där hon får vara sig själv, och hon säger att en konkurs skulle vara det värsta som kunde hända. ”Jag skulle helt enkelt behöva läggas in på psykiatrisk klinik igen. Kraschar företaget så kraschar jag”, (SVT den 29 maj 2016).
Minst 38 arbetsintegrerande sociala företag avvecklades eller sattes i konkurs förra året. År för år har antalet arbetsintegrerande sociala företag ökat, men 2016 minskade antalet för första gången (Tillväxtverket 2017). Mot bakgrund av att det finns drygt 300–400 ASF i Sverige kan man inte förbise ett så stort bortfall. Inte när vi dessutom, via de arbetsintegrerande sociala företagens intresseorganisation (Skoopi), återkommande får rapporter om att olika ASF går på knäna och har svårt att få verksamheten att gå ihop på grund av att det offentliga på kort tid minskat antalet placeringar/köpta tjänster.
Trots att regeringen för ett år sedan sjösatte en treårig satsning där totalt 60 miljoner kronor skulle tillföras för sysselsättningsfrämjande insatser, genom arbetsintegrerande sociala företag, har vi i dag en situation där vi alltså ser att allt färre företag i den här sektorn klarar av att fortsätta sin verksamhet.
I regeringens satsning fick Tillväxtverket i uppdrag att i samverkan med Arbetsförmedlingen utarbeta och genomföra ett nationellt program med insatser som ska stimulera dessa företag och därigenom öka antalet sysselsatta. Trist nog har vi just nu en motsatt utveckling.
”Ge Arbetsförmedlingen en chans till”, uppmanade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson vid Stora sociala företagsdagen i Göteborg i september 2016. Frågan är hur många fler arbetsintegrerande sociala företag som måste läggas ned innan Arbetsförmedlingen ger ASF-företagen en chans att leverera arbetsträning med mera till personer med arbetshinder eller i arbetslöshet.
Regeringen har utöver satsningen på 60 miljonerna kronor gett enheten för främjande och förenkling vid Näringsdepartementet i uppgift att se över hur man kan stärka socialt företagande och sociala innovationer. Det arbetet har letts av Lars Bryntesson. Vad detta arbete har medfört är tämligen oklart då man valt att inte offentliggöra arbetets slutresultat.
Med anledning av detta vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg: