Interpellation 2016/17:262 Psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna

av Dennis Dioukarev (SD)

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

 

Psykisk ohälsa och självmord är folkhälsoproblem som sällan får det utrymme det förtjänar i den politiska debatten. Det drabbar alla sociala klasser, män som kvinnor, gamla som unga. Men den grupp som är mest utsatt är barn och unga vuxna, där den psykiska ohälsan har ökat de senaste åren. Enligt en rapport från Stockholms Stadsmission har antalet unga i Stockholms län som söker hjälp hos barn- och ungdomspsykiatrin fördubblats på tio år. Samtidigt sjunker självmordstalen sedan 1980 för samtliga åldersgrupper utom unga i åldern 15–24 år, där det snarare har skett en liten ökning det senaste decenniet.

Självmordsförsök är också ett allvarligt folkhälsoproblem som det sällan talas om. Det beror på att de mer sällan kommer till myndigheters kännedom, varför det inte finns någon heltäckande statistik och därför antas finnas ett stort mörkertal. Klart i alla fall är att antalet självmordsförsök är många fler än antalet fullbordade självmord. Även här är den yngre delen av befolkningen överrepresenterad i statistiken. I Sverige försökte 2 303 ungdomar mellan 15 och 24 år ta sina liv år 2014, varav 170 dog.*

*Statistiken baseras på siffror från NASP, Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa, som är en del av Karolinska Institutet.

Den 29 oktober 2015 antog Nordiska rådet enhälligt sex rekommendationer om barns och ungas psykiska hälsa i Norden. Jag skulle vilja fokusera min frågeställning till rekommendation nummer fem:

Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet:

– Att utbyta erfarenheter om olika sätt att förebygga och minska antalet självmord och självmordsförsök.

Delegationerna från samtliga nordiska parlament och självstyrande område antog och enades om rekommendationerna och det här är en viktig fråga att bevaka. När mina kollegor i Nordiska rådet frågar vad Sverige gjort efter över ett år efter beslutet, vill man visa upp resultat i form av en handlingskraftig plan mot den psykiska ohälsan.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:

 

Vad gör statsrådet för att leva upp till rekommendationen och vilka åtgärder har vidtagits för att förebygga och minska antalet självmord och självmordsförsök bland barn och unga vuxna?