Interpellation 2016/17:24 Frånvaro på gymnasiet

av Alexandra Anstrell (M)

till Statsrådet Anna Ekström (S)

Skolfrånvaro hos elever är en av de största riskfaktorerna för att barn och ungdomar ska hamna snett i livet. Studier har gjorts av bland andra Stockholms stad, där man har kommit fram till att elever som skolkar i högre grad har ett normbrytande beteende och har fler riskfaktorer jämfört med icke-skolkande elever. Det visar sig också att andelen elever med riskfaktorer ofta ökar i relation till antalet skolktillfällen. Det gäller alla studerade områden, såsom kriminalitet, skol- och familjesituation, psykisk hälsa och ANDT-området.

CSN:s statistik från 2016 visar att andelen elever i landet som har fått sin studiehjälp indragen på grund av skolk är 7,8 procent jämfört med 6,6 procent två år tidigare. En del län påvisar så höga siffror som upp till 11-12 procent.

I OECD:s utvärderingar av svensk skola framkommer just frånvaro som ett utmärkande problem. Svenska elever är i avsevärt högre utsträckning frånvarande jämfört med elever i andra länder. Skolk och sen ankomst är en vardag som inte ger de allra bästa möjligheterna för våra unga i gymnasiet.

Även om gymnasieskolan är en frivillig skolform behöver ansvariga huvudmän för skolan ta ansvar för de elever som valt att gå på just den skolan. Här är skollagen (2010:800) tydlig i 15 kapitlet 16§: ”En elev i gymnasieskolan ska delta i den verksamhet som anordnas för att ge den avsedda utbildningen, om eleven inte har giltigt skäl att utebli.”

Enligt Skolverkets allmänna råd för arbetet med att främja närvaro och att uppmärksamma, utreda och åtgärda frånvaro i skolan bör huvudmannen ha rutiner för att se till att utbildningen fullföljs. Om en elev i gymnasieskolan uteblir utan giltigt skäl ska exempelvis rektorn se till att elevens vårdnadshavare - samma dag - informeras om att eleven har varit frånvarande. Ändå ser frånvaron oroväckande hög ut, och den har ökat de senaste åren.

Regeringen beslutade 2015 (dir. 2015:119) att ge en särskild utredare i uppdrag att kartlägga elevers problematiska frånvaro i de obligatoriska skolformerna men inte för gymnasiet.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Anna Ekström:

1. Hur tänker statsrådet och regeringen agera för att säkerställa att huvudmännen för gymnasieskolorna tar sitt fulla ansvar som huvudmän över elevers närvaro?
2. Har statsrådet för avsikt att inkludera gymnasiet i den pågående utredningen vad gäller elevers frånvaro, eller kan vi förvänta oss en egen utredning gällande detta?