av Daniel Bäckström (C)
till Statsrådet Anders Ygeman (S)
Räddningstjänstens huvudsakliga uppgift är att skydda kommuninvånarnas liv, hälsa och egendom genom att verka skadeavhjälpande och förebyggande. Grundläggande är att det finns tillräckligt med personal med dygnetruntberedskap och hög tillgänglighet.
Under 2015 genomförde den kommunala räddningstjänsten närmare 123 400 insatser, varav ca 97 500 räddningsinsatser. Vid årsskiftet var antalet anställda i operativ tjänst 15 557 personer, varav 10 651 deltidsanställda.
Med Sveriges geografiska och demografiska förutsättningar varierar utformningen av räddningstjänsten, och lägst andel heltidsanställda finns i Jämtlands, Västerbottens och Kronobergs län.
Heltids- och deltidsanställda brandmän har i grunden samma arbetsuppgifter. Det enda som skiljer sig åt är var man befinner sig när man har beredskap.
Deltidsbrandkåren är också en resurs för totalförsvaret och för den civila beredskapen och bidrar till att skapa trygghet såväl i stora och små samhällen som på landsbygd. Arbetet är varierande och innefattar allt från brandsläckning och sjukvårdslarm till trafikolyckor.
Personalförsörjningen inom deltidsräddningstjänsten har sedan länge stora utmaningar, och läget i flera kommuner är allvarligt, då det tidvis inte går att upprätthålla den beredskap som är beslutad. Rekryteringsproblemen har funnits i många år och ser nu ut att förvärras efter de senaste avtalsförhandlingarna.
På grund av det nya kollektivavtalet, RIB 17, överväger nu många deltidsbrandmän runt om i Sverige att säga upp sig. Personal ur deltidskårerna i Mockfjärd, Ulricehamn, Storvreta och Grängesberg, för att bara nämna några, har redan valt att lämna sin tjänst, och i många andra kommuner avvaktar anställda resultatet av de lokala förhandlingarna. Läget är kritiskt och riskerar att rita om hela kartan för svensk räddningstjänst. Det finns inga andra lösningar som är ekonomiskt försvarbara och mer kostnadseffektiva. Lagen om skydd mot olyckor tillåter inte heller frivillighet om hot och riskbild finns.
Svensk räddningstjänst riskerar alltså att hamna i ett mycket allvarligt läge under våren, då stora delar av Sverige inte kommer att ha det skydd som lagen om skydd mot olyckor föreskriver.
Jag är fullt medveten om att detta är en förhandlingsfråga mellan de olika parterna, men om resultatet går ut över den civila krisberedskapen och mot tryggheten och säkerheten för människor i Sveriges alla samhällen måste lämpliga åtgärder ske.
Situationen är ohållbar, och i slutändan handlar det om människors liv.
Med anledning av ovanstående önskar undertecknad ställa följande fråga till statsrådet Anders Ygeman:
Vilka konsekvenser bedömer statsrådet att den beskrivna situationen inom räddningstjänsten kan få, och vilka åtgärder är statsrådet och regeringen beredda att vidta med anledning av detta?