Regeringens proposition 2016/17:200

Miljöbedömningar

Prop.

 

2016/17:200

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Harpsund den 1 juni 2017

Stefan Löfven

Karolina Skog

(Miljö- och energidepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett nytt 6 kap. miljöbalken och följdändringar i sektorslagstiftning. Det nya 6 kap. miljöbalken föreslås få en ny struktur och vissa nya ord och uttryck introduceras i syfte att tydliggöra de pro- cesser om miljöbedömning som regleras i kapitlet. När det gäller miljö- bedömning av planer och program innehåller det nya kapitlet framför allt förtydliganden av vad som redan gäller i syfte att kraven i det s.k. SMB- direktivet om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan ska få genomslag i tillämpningen. När det gäller miljöbedömning av verksamheter och åtgärder föreslås ändringar som syftar till att genom- föra de senaste ändringarna i det s.k. MKB-direktivet om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, bl.a. föreslås nya och förtydligade krav på vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla. Vidare föreslås att bestämmelserna om miljöbedömning av verksamheter och åtgärder endast ska tillämpas på sådana verksamheter och åtgärder som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. I fråga om verksamheter och åtgärder som inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska verksamhetsutövaren i stället ta fram en liten miljö- konsekvensbeskrivning. Syftet är att en miljöbedömning ska krävas i den utsträckning det är miljömässigt motiverat.

Därutöver innehåller propositionen förslag om att bestämmelserna om samråd i 6 kap. miljöbalken ska göras tillämpliga i ärenden om bearbet- ningskoncession enligt minerallagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2018.

1

Prop. 2016/17:200

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

6

2

Lagtext

..............................................................................................

7

 

2.1 ...........................

Förslag till lag om ändring i miljöbalken

7

 

2.2

Förslag till lag om ändring i lagen (1962:627) om

 

 

 

vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid

 

 

...........................................................................

krig m.m

25

 

2.3

Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om

 

 

............................................................

kontinentalsockeln

26

 

2.4 ...........

Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)

28

 

2.5

Förslag till lag om ändring i lagen (1977:439) om

 

 

...............................................

kommunal energiplanering

32

 

2.6

Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om

 

 

.............................................................

vissa rörledningar

33

 

2.7

Förslag till lag om ändring i lagen (1983:293) om

 

 

 

inrättande, utvidgning och avlysning av allmän

 

 

....................................................

farled och allmän hamn

35

 

2.8

Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om

 

 

....................................................

kärnteknisk verksamhet

37

 

2.9 .......

Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)

39

 

2.10

Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om

 

 

.................................................

Sveriges ekonomiska zon

41

 

2.11

Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om

 

 

.........................................................

byggande av järnväg

43

 

2.12 ..............

Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

47

 

2.13

Förslag till lag om ändring i lagen (1998:814) med

 

 

 

särskilda bestämmelser om gaturenhållning och

 

 

...........................................................................

skyltning

49

 

2.14

Förslag till lag om ändring i naturgaslagen

 

 

........................................................................

(2005:403)

50

 

2.15

Förslag till lag om ändring i plan - och bygglagen

 

 

........................................................................

(2010:900)

52

3 Ärendet ............................................................och dess beredning

57

4 EU-rättsliga ..............................................och internationella krav

57

 

4.1 .................................................................

SMB - direktivet

58

 

4.2 ............................................................

Esbokonventionen

59

 

4.3 ................................................................

MKB - direktivet

59

 

4.4 ..........................................................

Århuskonventionen

63

5

Svensk .......................................................................................rätt

64

 

5.1

Miljöbalkens bestämmelser om miljökonsekvens -

 

 

...............................

beskrivningar och miljöbedömningar

64

 

5.2

Tidigare ändringar av miljöbalkens bestämmelser

 

 

........................................................................

på området

65

6 Ett nytt ............................................................6 kap. i miljöbalken

66

2

 

 

 

7

Nya och ändrade ord och uttryck ...................................................

70

Prop. 2016/17:200

 

7.1

Strategiska och specifika miljöbedömningar...................

70

 

 

7.2

Liten miljökonsekvensbeskrivning..................................

72

 

 

7.3

Miljöpåverkan, miljöeffekter och miljökonsekvenser.....

74

 

8

Gemensamma bestämmelser i 6 kap. miljöbalken.........................

78

 

 

8.1

En ny gemensam syftesbestämmelse...............................

78

 

8.2Samordning av miljöbedömningar och liknande

 

arbete...............................................................................

80

8.3

Planer och planeringsunderlag.........................................

82

9 Strategiska miljöbedömningar .......................................................

83

9.1Tillämpningsområdet för planer och program i

 

6 kap. miljöbalken...........................................................

83

9.2

Samråd inom ramen för undersökningen.........................

88

9.3

Beslut om miljöpåverkan.................................................

91

9.4

En strategisk miljöbedömning.........................................

93

 

9.4.1

Avgränsningssamråd inom ramen för den

 

 

 

strategiska miljöbedömningen........................

94

 

9.4.2

Miljökonsekvensbeskrivningen inom

 

 

 

ramen för den strategiska

 

 

 

miljöbedömningen..........................................

96

 

9.4.3

Gränsöverskridande samråd inom ramen

 

 

 

för den strategiska miljöbedömningen............

99

 

9.4.4

Information om och yttranden över

 

 

 

beslutsunderlag.............................................

100

9.5

Information om antagande av en plan eller ett

 

 

program vid gränsöverskridande miljöpåverkan ...........

101

10 Specifika miljöbedömningar........................................................

102

10.1Verksamheter som kan antas medföra en betydande

miljöpåverkan ska miljöbedömas..................................

102

10.2Verksamheter som är tillståndspliktiga enligt Natura

2000-bestämmelserna ska miljöbedömas......................

105

10.3Miljöbedömning av verksamheter som är

 

tillståndspliktiga enligt 12 kap. miljöbalken..................

107

10.4

Bemyndiganden om utökat tillämpningsområde...........

107

10.5

Undersökning i frågan om graden av miljöpåverkan.....

109

 

10.5.1

Samråd inom ramen för undersökningen......

111

10.5.2Samrådsunderlag inom ramen för

 

 

undersökningen.............................................

114

 

10.5.3

Samrådsredogörelse......................................

114

10.6

Beslut om miljöpåverkan...............................................

115

10.7

En specifik miljöbedömning..........................................

116

10.7.1Avgränsningssamråd inom ramen för en

 

specifik miljöbedömning..............................

117

10.7.2

Samrådsunderlag inför

 

 

avgränsningssamråd .....................................

120

10.7.3

Länsstyrelsen roll i avgränsningssamrådet...

121

10.7.4Gränsöverskridande samråd inom ramen

för den specifika miljöbedömningen ............

123

3

Prop. 2016/17:200

10.7.5

Innehållet i miljökonsekvensbeskriv-

 

 

 

ningen inom ramen för den specifika

 

 

 

miljöbedömningen.........................................

124

 

10.7.6

Omfattning och detaljeringsgrad i fråga

 

 

 

om uppgifterna i miljökonsekvens-

 

 

 

beskrivningen ................................................

132

 

10.7.7

Kontrollen av miljökonsekvensbeskriv-

 

 

 

ningens kvalitet inom ramen för den

 

 

 

specifika miljöbedömningen .........................

134

 

10.7.8

Allmänhetens deltagande inom ramen för

 

 

 

den specifika miljöbedömningen...................

138

 

10.7.9

Slutlig identifiering, beskrivning och

 

 

 

samlad bedömning.........................................

141

 

10.8

Information om avgörandet i tillståndsfrågan ................

143

 

10.9

Liten miljökonsekvensbeskrivning när

 

 

 

miljöpåverkan inte är betydande ....................................

144

11

Följdändringar i sektorslagstiftning ..............................................

151

12

Andra ändringar i sektorslagar......................................................

153

 

12.1

Väglagen, lagen om byggande av järnväg och

 

 

 

ellagen............................................................................

153

 

12.2

Minerallagen ..................................................................

157

 

12.3

Plan- och bygglagen.......................................................

159

13

Övriga frågor.................................................................................

164

13.1Allmänhetens deltagande när en renhållningsordning

 

 

ändras .............................................................................

164

 

13.2

Några redaktionella ändringar........................................

166

14

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.................................

167

15

Konsekvenser................................................................................

169

 

15.1

Förslagen i korthet, syfte och alternativ .........................

169

15.2Berörda myndigheter, kommuner, företag och andra

 

enskilda ..........................................................................

172

15.3

Konsekvenser för miljömålen och berörda aktörer ........

174

16 Författningskommentar.................................................................

181

16.1

Förslaget till lag om ändring i miljöbalken ....................

181

16.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid

krig m.m.........................................................................

214

16.3Förslaget till lag om ändring i lagen (1966:314) om

 

kontinentalsockeln..........................................................

215

16.4

Förslaget till lag om ändring i väglagen (1971:948) ......

216

16.5Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:439) om

kommunal energiplanering.............................................

217

16.6Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:160) om

vissa rörledningar...........................................................

217

16.7Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän

farled och allmän hamn..................................................

218

4

16.8

Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om

Prop. 2016/17:200

 

kärnteknisk verksamhet.................................................

219

16.9Förslaget till lag om ändring i minerallagen

(1991:45).......................................................................

220

16.10Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1140) om

Sveriges ekonomiska zon ..............................................

221

16.11Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1649) om

byggande av järnväg......................................................

222

16.12 Förslaget till lag om ändring i ellagen (1997:857) ........

223

16.13Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och

skyltning........................................................................

225

16.14Förslaget till lag om ändring i naturgaslagen

(2005:403).....................................................................

226

16.15Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen

 

(2010:900).....................................................................

227

Bilaga 1

Sammanfattning av promemorian .................................

232

Bilaga 2

Promemorians lagförslag...............................................

234

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna ..............................

278

Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag .........................................

280

Bilaga 5

Lagrådets yttrande.........................................................

327

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 juni 2017..........

334

Rättsdatablad

........................................................................................

335

5

Prop. 2016/17:200

1Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1.lag om ändring i miljöbalken,

2.lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.,

3.lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln,

4.lag om ändring i väglagen (1971:948),

5.lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering,

6.lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar,

7.lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och av- lysning av allmän farled och allmän hamn,

8.lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

9.lag om ändring i minerallagen (1991:45),

10.lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon,

11.lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg,

12.lag om ändring i ellagen (1997:857),

13.lag om ändring i lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning,

14.lag om ändring i naturgaslagen (2005:403),

15.lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900).

6

Prop. 2016/17:200

2Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i miljöbalken

Härigenom föreskrivs1 i fråga om miljöbalken2 dels att 6 kap. ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 22 kap. 1 a–1 d §§ ska betecknas 22 kap. 1 b–1 e §§, dels att 5 kap. 11 §, 15 kap. 44 §, 16 kap. 7 §, 17 kap. 3 och 6 §§ och

22 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 6 kap., tio nya paragrafer, 3 kap. 11–14 §§, 5 kap. 12–15 §§, 19 kap. 6 § och 22 kap. 1 a §, och närmast före 3 kap. 11 § och 5 kap. 13 och 15 §§ nya rubriker av följande lydelse, dels att det närmast före 3 kap. 1 § ska införas en ny rubrik som ska lyda ”God hushållning”, närmast före 3 kap. 2 § en ny rubrik som ska lyda ”Särskilda markanvändningsintressen” och närmast före 3 kap. 10 § en ny rubrik som ska lyda ”Avvägning mellan oförenliga riksintressen”.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om be- dömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, i den ursprungliga lydelsen.

2 Senaste lydelse av

 

6 kap. 1 § 2004:606

6 kap. 16 § 2012:905

6 kap. 3 § 2004:606

6 kap. 17 § 2004:606

6 kap. 4 § 2016:341

6 kap. 18 § 2004:606

6 kap. 4 a § 2015:232

6 kap. 19 § 2010:902

6 kap. 4 b § 2015:232

6 kap. 20 § 2004:606

6 kap. 5 § 2009:652

6 kap. 21 § 2010:902

6 kap. 7 § 2010:882

6 kap. 22 § 2004:606

6 kap. 8 § 2001:437

22 kap. 1 a § 2016:782

6 kap. 9 § 2015:232

22 kap. 1 b § 2012:430

6 kap. 10 § 2005:571

22 kap. 1 c § 2013:758

6 kap. 11 § 2004:606

22 kap. 1 d § 2014:269

6 kap. 12 § 2004:606

rubriken närmast före 6 kap. 3 § 2004:606

6 kap. 13 § 2012:905

rubriken närmast före 6 kap. 11 § 2004:606

6 kap. 14 § 2004:606

rubriken närmast före 6 kap. 19 § 2004:606

6 kap. 15 § 2004:606

rubriken närmast före 6 kap. 22 § 2004:606.

7

Prop. 2016/17:200

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

Planer och planeringsunderlag

11 §

Den myndighet som handlägger ett mål eller ärende enligt denna balk ska se till att sådana planer enligt plan- och bygglagen (2010:900) och sådant planeringsunderlag som behövs för att belysa frågor om hushållning med mark och vatten finns tillgängliga i målet eller ärendet. Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att till- handahålla planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunder- laget till dessa.

12 §

 

 

 

Länsstyrelsen

ska

ställa samman

utredningar,

program och

annat

planeringsunderlag som har bety-

delse för hushållningen med mark

och vatten i länet och som finns

hos statliga myndigheter. Länssty-

relsen ska på begäran tillhanda-

hålla planeringsunderlaget

åt de

kommuner och myndigheter som

ska tillämpa denna balk och åt den

som är skyldig att upprätta en mil-

jökonsekvensbeskrivning

enligt

6 kap.

 

 

 

13 §

 

 

 

Regeringen får i ett enskilt fall be-

sluta att en eller flera kommuner

ska redovisa till regeringen eller

någon annan myndighet hur kom-

munen eller kommunerna i sin pla-

nering enligt plan- och bygglagen

(2010:900) avser att tillgodose ett

intresse som

rör

hushållningen

med mark och vatten enligt detta

8

kapitel och 4 kap.

 

Prop. 2016/17:200

14 §

Statliga myndigheter ska anmäla till regeringen om det uppkommer behov av en sådan redovisning som avses i 13 §.

5 kap.

11 §3

En länsstyrelse i varje vattendist- rikt skall vara vattenmyndighet med ansvar för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön i di- striktet.

Regeringen meddelar föreskrif- ter om vattenmyndigheterna.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om karakteri- sering av vattenområden, förvalt- ningsplaner för vattendistrikt och övervakning av vattenmiljön samt de föreskrifter som i övrigt behövs för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön.

En länsstyrelse i varje vattendist- rikt ska vara vattenmyndighet med ansvar för förvaltningen av kvali- teten på vattenmiljön i distriktet.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen med- dela föreskrifter om vattenmyn- digheterna.

12 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela

1.föreskrifter om karakterise- ring av vattenområden, förvalt- ningsplaner för vattendistrikt och övervakning av vattenmiljön, och

2.ytterligare föreskrifter om för- valtning av kvaliteten på vatten- miljön.

3 Senaste lydelse 2004:224.

9

Prop. 2016/17:200

Redovisning från kommunerna

13 §

Regeringen får i ett enskilt fall be- sluta att en eller flera kommuner ska redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kom- munen eller kommunerna i sin pla- nering enligt plan- och bygglagen (2010:900) avser att genomföra ett åtgärdsprogram eller på annat sätt skapa förutsättningar för att miljö- kvalitetsnormer enligt detta kapitel följs.

14 §

Statliga myndigheter ska anmäla till regeringen om det uppkommer behov av en redovisning enligt 13 §.

Åtgärdsprogram och förvaltningsplaner som beslutsunderlag vid prövning

15 §

Den myndighet som handlägger ett mål eller ärende enligt denna balk ska se till att sådana beslutade åtgärdsprogram och förvaltnings- planer som avses i detta kapitel och som har betydelse för pröv- ningen finns tillgängliga i målet eller ärendet.

6 kap. Miljöbedömningar

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om identifiering, beskrivning och bedömning av miljöeffekter vid planering av och beslut om planer och program (strategiska miljöbedömningar) och verksamheter och åtgärder (specifika miljöbedömningar).

Syftet med en miljöbedömning är att integrera miljöaspekter i planer- ing och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas.

10

Ordförklaring

2 § Med miljöeffekter avses i detta kapitel direkta eller indirekta effek- ter som är positiva eller negativa, som är tillfälliga eller bestående, som är kumulativa eller inte kumulativa och som uppstår på kort, medellång eller lång sikt på

1.befolkning och människors hälsa,

2.djur- eller växtarter som är skyddade enligt 8 kap., och biologisk mångfald i övrigt,

3.mark, jord, vatten, luft, klimat, landskap, bebyggelse och kultur- miljö,

4.hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt,

5.annan hushållning med material, råvaror och energi, eller

6.andra delar av miljön.

Planer och program

Strategiska miljöbedömningar för planer och program

3 § En myndighet eller kommun som upprättar eller ändrar en plan eller ett program som krävs i lag eller annan författning ska göra en stra- tegisk miljöbedömning, om genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Skyldigheten gäller inte

1.planer och program som endast syftar till att tjäna totalförsvaret eller räddningstjänsten, och

2.finansiella eller budgetära planer och program.

4 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av planer och program ska eller inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Att undersöka om en betydande miljöpåverkan kan antas

5 § En myndighet eller kommun som upprättar eller ändrar en plan eller ett program som krävs i lag eller annan författning ska undersöka om genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, om

1.frågan om betydande miljöpåverkan inte är avgjord i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 4 §, eller

2.planen, programmet eller ändringen inte omfattas av undantaget i 3 § andra stycket.

6 § Undersökningen ska innebära att myndigheten eller kommunen

1.identifierar omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan, och

2.samråder i frågan om betydande miljöpåverkan med de kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter som på grund av sitt särskilda miljö- ansvar kan antas bli berörda av planen eller programmet, om myndig- heten eller kommunen inte redan i identifieringen kommer fram till att en strategisk miljöbedömning ska göras.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela när- mare föreskrifter om sådana omständigheter som avses i första stycket 1.

Prop. 2016/17:200

11

Prop. 2016/17:200

12

Beslut i frågan om miljöpåverkan

7 § Myndigheten eller kommunen ska efter undersökningen i ett sär- skilt beslut avgöra om genomförandet av planen, programmet eller änd- ringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Beslutet ska redovisa de omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan.

Beslutet ska göras tillgängligt för allmänheten.

8 § Beslutet om huruvida genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan får inte över- klagas särskilt.

Att göra en strategisk miljöbedömning

9 § Om en strategisk miljöbedömning ska göras, ska myndigheten eller kommunen

1.samråda om hur omfattningen av och detaljeringsgraden i en miljö- konsekvensbeskrivning ska avgränsas (avgränsningssamråd),

2.ta fram en miljökonsekvensbeskrivning,

3.ge tillfälle till synpunkter på miljökonsekvensbeskrivningen och för- slaget till plan eller program, och

4.ta hänsyn till miljökonsekvensbeskrivningen och inkomna synpunk- ter innan planen eller programmet antas eller läggs till grund för regle- ring.

Avgränsningssamrådet i den strategiska miljöbedömningen

10 § Avgränsningssamrådet ska ske med de kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen eller programmet.

Miljökonsekvensbeskrivningen i den strategiska miljöbedömningen

11 § Miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla

1.en sammanfattning av planens eller programmets innehåll, dess hu- vudsakliga syfte och förhållande till andra relevanta planer och program,

2.en identifiering, beskrivning och bedömning av rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räck- vidd,

3.uppgifter om

a)miljöförhållandena och miljöns sannolika utveckling om planen eller programmet inte genomförs,

b)miljöförhållandena i de områden som kan antas komma att påverkas betydligt,

c)befintliga miljöproblem som är relevanta för planen eller program- met, särskilt miljöproblem som rör ett sådant område som avses i 7 kap. eller ett annat område av särskild betydelse för miljön, och

d)hur hänsyn tas till relevanta miljökvalitetsmål och andra miljöhän-

syn,

4. en identifiering, beskrivning och bedömning av de betydande miljö- Prop. 2016/17:200 effekter som genomförandet av planen eller programmet kan antas med-

föra,

5.uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa betydande negativa miljöeffekter,

6.en sammanfattning av de överväganden som har gjorts, vilka skäl som ligger bakom gjorda val av olika alternativ och eventuella problem i samband med att uppgifterna sammanställdes,

7.en redogörelse för de åtgärder som planeras för uppföljning och övervakning av den betydande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet medför, och

8.en icke-teknisk sammanfattning av 1–7.

12 § Miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad ska vara rimlig med hänsyn till

1.bedömningsmetoder och aktuell kunskap,

2.planens eller programmets innehåll och detaljeringsgrad,

3.var i en beslutsprocess som planen eller programmet befinner sig,

4.att vissa frågor kan bedömas bättre i samband med prövningen av andra planer och program eller i tillståndsprövningen av verksamheter eller åtgärder, och

5.allmänhetens intresse.

Samråd med andra länder i den strategiska miljöbedömningen

13 § Om planens eller programmets genomförande kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land eller om ett land som kan komma att påverkas betydligt av genomförandet begär det, ska den myn- dighet som regeringen bestämmer

1.överlämna miljökonsekvensbeskrivningen och förslaget till plan eller program till det andra landets ansvariga myndighet,

2.om det andra landet vill delta i miljöbedömningen, samråda med det landet i fråga om den gränsöverskridande miljöpåverkan som genomfö- randet av planen eller programmet kan antas medföra och de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa betydan- de negativa miljöeffekter, och

3.ge det andra landet den information som behövs för samrådet och möjlighet att lämna synpunkter.

14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om samråd enligt 13 §.

Synpunkter på beslutsunderlaget för en plan eller ett program

15 § Myndigheten eller kommunen ska så tidigt som möjligt i arbetet med förslaget till plan eller program ta fram miljökonsekvensbeskriv- ningen och göra den och förslaget tillgängliga för allmänheten och de kommuner och myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda. De ska ges information om hur de kan ta del av förslaget och miljökonsekvensbeskrivningen samt hur och inom vilken

13

Prop. 2016/17:200 tid synpunkter kan lämnas. Tiden för att lämna synpunkter ska vara skälig.

Beslut att anta en plan eller ett program

16 § I ett beslut att anta en plan eller ett program som omfattas av kra- vet på strategisk miljöbedömning eller i en särskild handling i anslutning till beslutet ska det finnas en redovisning av

1.hur miljöaspekterna har integrerats i planen eller programmet,

2.hur hänsyn har tagits till miljökonsekvensbeskrivningen och inkom- na synpunkter,

3.skälen för att planen eller programmet har antagits i stället för de alternativ som övervägts, och

4.vilka åtgärder som planeras för att övervaka och följa upp den bety- dande miljöpåverkan som genomförandet av planen eller programmet medför.

17 § Den som har antagit en plan eller ett program som omfattas av kravet på strategisk miljöbedömning ska informera allmänheten och de myndigheter och kommuner som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda om antagandet och göra planen eller programmet, beslutet och den redovisning som avses i 16 § tillgängliga för dem.

18 § När samråd har skett med ett annat land enligt 13 §, ska den myn- dighet som regeringen bestämmer se till att den information som avses i 17 § lämnas till den ansvariga myndigheten i det andra landet.

19 § När en plan eller ett program som omfattas av kravet på en strate- gisk miljöbedömning har antagits ska den beslutande myndigheten eller kommunen skaffa sig kunskap om den betydande miljöpåverkan som ge- nomförandet av planen eller programmet faktiskt medför. Detta ska göras för att myndigheten eller kommunen tidigt ska få kännedom om sådan betydande miljöpåverkan som tidigare inte har identifierats så att lämp- liga åtgärder för avhjälpande kan vidtas.

Verksamheter och åtgärder

Specifika miljöbedömningar vid tillståndsprövning och i andra ärenden

20 § En specifik miljöbedömning ska göras i fråga om en verksamhet eller åtgärd som ska prövas

1.för ett tillstånd som avses i 7 kap. 28 a §, om det inte rör sig om brådskande åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till skyddet mot all- varliga olägenheter för människors hälsa, eller

2.för ett tillstånd som avses i 9 eller 11 kap. eller för en tillåtlighet som avses i 17 kap., om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

En specifik miljöbedömning krävs inte för en sådan prövning som av- ses i 24 kap. 3, 5, 8 eller 9 §.

14

21 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av verksam- Prop. 2016/17:200 heter och åtgärder ska eller inte ska antas medföra en betydande miljöpå-

verkan.

22 § Regeringen får meddela föreskrifter om att 23–46 §§ ska tillämpas helt eller delvis i dispensärenden eller andra ärenden enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.

Att undersöka om en betydande miljöpåverkan kan antas

23 § Den som avser att bedriva en sådan verksamhet eller vidta en sådan åtgärd som avses i 20 § första stycket 2 ska undersöka om verk- samheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

En sådan undersökning behöver dock inte göras om

1.den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden anser att en betydande miljöpåverkan kan antas,

2.frågan om betydande miljöpåverkan har avgjorts i föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 21 §, eller

3.den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden har förelagts att ansöka om ett tillstånd som avses i 9 kap. 6 a §.

24 § Undersökningen ska innebära att den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden

1.tar fram ett samrådsunderlag, och

2.samråder i frågan om betydande miljöpåverkan och i fråga om mil- jökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning (undersöknings- samråd) med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller åtgärden.

Undersökningssamrådet får genomföras så att det också uppfyller kra- ven på det avgränsningssamråd som ska göras inom ramen för en speci- fik miljöbedömning.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela när- mare föreskrifter om undersökningen.

25 § Den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden ska

1.lämna samrådsunderlaget till dem som deltar i undersökningssam- rådet i så god tid att synpunkter på underlaget och på frågan om bety- dande miljöpåverkan kan tas till vara när länsstyrelsen prövar den frågan, och

2.när samrådet är avslutat redogöra för hur samrådet gått till, vilka som bjudits in och vad som framkommit och lämna samrådsredogörelsen till länsstyrelsen.

Beslut i frågan om miljöpåverkan

26 § Länsstyrelsen ska efter undersökningen i ett särskilt beslut avgöra om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljö- påverkan.

Beslutet ska redovisa de omständigheter som talar för eller emot att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpå-

verkan.

15

Prop. 2016/17:200 I 47 § finns en bestämmelse om att en liten miljökonsekvensbeskriv- ning ska tas fram om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåver- kan inte kan antas.

27 § Länsstyrelsens beslut om huruvida verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan får inte överklagas sär- skilt.

Att göra en specifik miljöbedömning

28 § Den specifika miljöbedömningen ska innebära att

1. den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden

a)samråder om hur en miljökonsekvensbeskrivning ska avgränsas (avgränsningssamråd),

b)tar fram en miljökonsekvensbeskrivning, och

c)ger in miljökonsekvensbeskrivningen till den som prövar tillstånds- frågan, och

2. den som prövar tillståndsfrågan

a)ger tillfälle till synpunkter på miljökonsekvensbeskrivningen, och

b)slutför miljöbedömningen.

 

Avgränsningssamrådet i den specifika miljöbedömningen

 

29 §

Avgränsningssamrådet ska genomföras inför arbetet med miljö-

 

konsekvensbeskrivningen och innebära att den som avser att bedriva

 

verksamheten eller vidta åtgärden samråder om verksamhetens eller åt-

 

gärdens lokalisering, omfattning och utformning, de miljöeffekter som

 

verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av

 

yttre händelser samt om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och

 

utformning.

 

Om samrådet avser en verksamhet eller åtgärd som omfattas av lagen

 

(1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av all-

 

varliga kemikalieolyckor ska samrådet även avse hur allvarliga kemika-

 

lieolyckor till följd av verksamheten eller åtgärden ska kunna förebyggas

 

och begränsas.

 

30 § Avgränsningssamrådet ska ske med länsstyrelsen, tillsynsmyndig-

 

heten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten

 

eller åtgärden samt med de övriga statliga myndigheter, de kommuner

 

och den allmänhet som kan antas bli berörda av verksamheten eller åtgär-

 

den.

 

 

Den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden ska se till

 

att de som ingår i samrådskretsen enligt första stycket men som inte

 

tidigare har fått ett samrådsunderlag kan ta del av ett samrådsunderlag.

 

Om ett undersökningssamråd enligt 24 § första stycket 2 inte har skett,

 

ska samrådsunderlaget innehålla uppgift om det.

 

31 §

Avgränsningssamrådet ska påbörjas och samrådsunderlaget läm-

 

nas i så god tid att det ger utrymme för ett meningsfullt samråd innan

 

verksamhetsutövaren utformar miljökonsekvensbeskrivningen och den

16

slutliga tillståndsansökan.

Prop. 2016/17:200

32 § Länsstyrelsen ska under avgränsningssamrådet verka för att inne- hållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detalje- ringsgrad som behövs för tillståndsprövningen.

Om den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden begär det, ska länsstyrelsen redovisa sin bedömning i frågan. Länsstyrelsens redovisning är inte bindande.

Samråd med andra länder i den specifika miljöbedömningen

33 § Om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land eller om ett land som kan komma att på- verkas betydligt av verksamheten eller åtgärden begär det, ska den myn- dighet som regeringen bestämmer

1.informera det andra landet om verksamheten eller åtgärden, dess möjliga gränsöverskridande konsekvenser och vilken typ av beslut som kan komma att fattas, och

2.ge det andra landet skälig tid att yttra sig över om det vill delta i miljöbedömningen.

Om det andra landet vill delta i miljöbedömningen, ska myndigheten ge det andra landet möjlighet att delta i ett samrådsförfarande om miljö- konsekvensbeskrivningen och den slutliga tillståndsansökan.

34 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om samråd enligt 33 §.

Miljökonsekvensbeskrivningen i den specifika miljöbedömningen

35 § Miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla

1.uppgifter om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, utform- ning, omfattning och andra egenskaper som kan ha betydelse för miljöbe- dömningen,

2.uppgifter om alternativa lösningar för verksamheten eller åtgärden,

3.uppgifter om rådande miljöförhållanden innan verksamheten påbör- jas eller åtgärden vidtas och hur de förhållandena förväntas utveckla sig om verksamheten eller åtgärden inte påbörjas eller vidtas,

4.en identifiering, beskrivning och bedömning av de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser,

5.uppgifter om de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa de negativa miljöeffekterna,

6.uppgifter om de åtgärder som planeras för att undvika att verksam- heten eller åtgärden bidrar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. inte följs, om sådana uppgifter är relevanta med hänsyn till verksamhetens art och omfattning,

7.en icke-teknisk sammanfattning av 1–6, och

8.en redogörelse för de samråd som har skett och vad som kommit fram i samråden.

36 § Om verksamheten eller åtgärden kan antas påverka miljön i ett

 

naturområde som är förtecknat enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2,

17

Prop. 2016/17:200 ska miljökonsekvensbeskrivningen innehålla en beskrivning av verksam- hetens eller åtgärdens konsekvenser för syftet med att bevara området, en redogörelse för de alternativ som har övervägts med en motivering till varför ett visst alternativ valts samt de uppgifter som i övrigt behövs för prövningen enligt 7 kap. 28 b och 29 §§.

Om miljökonsekvensbeskrivningen har upprättats enbart för en pröv- ning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§, kan innehållet i miljökonsekvensbe- skrivningen begränsas till de uppgifter som behövs för den prövningen.

37 § De uppgifter som ska finnas med i miljökonsekvensbeskrivningen enligt 35 och 36 §§ ska ha den omfattning och detaljeringsgrad som

1.är rimlig med hänsyn till rådande kunskaper och bedömningsmeto- der, och

2.behövs för att en samlad bedömning ska kunna göras av de väsent- liga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra.

38 § Regeringen får meddela

1.ytterligare föreskrifter om vad miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla, och

2.föreskrifter om hur miljökonsekvensbeskrivningen ska tas fram.

Miljöbedömningen hos den som prövar tillståndsfrågan

39 § Den som prövar tillståndsfrågan ska, om miljökonsekvensbeskriv- ningen kan läggas till grund för den fortsatta miljöbedömningen, kungöra att miljökonsekvensbeskrivningen finns, göra den tillgänglig för allmän- heten och ge allmänheten skälig tid och minst 30 dagar att yttra sig.

Om tillståndsfrågan enbart avser en prövning enligt 7 kap. 28 b eller 29 § ska första stycket tillämpas endast i den utsträckning som behövs för prövningen eller som är lämplig för att ge allmänheten information.

40 § Kungörelsen ska innehålla upplysningar om

1.att verksamheten eller åtgärden omfattas av kraven på specifik mil- jöbedömning enligt detta kapitel,

2.vem som prövar tillståndsfrågan,

3.var miljökonsekvensbeskrivningen och andra handlingar i målet eller ärendet finns tillgängliga,

4.till vem och inom vilken tid synpunkter kan lämnas, och

5.hur ny information i målet eller ärendet kommer att kungöras eller hållas tillgänglig.

Om samråd med ett annat land ska ske enligt detta kapitel, ska kungö- relsen innehålla en upplysning om detta.

41 § Kungörelsen om miljökonsekvensbeskrivningen ska göras

1.på en lämplig webbplats,

2.i en ortstidning eller på den plats som är särskilt föreskriven, och

3.tillsammans med kungörelsen om ansökan, om ansökan ska kun- göras.

 

42 § Den som prövar tillståndsfrågan ska i ett särskilt beslut eller i

18

samband med att tillståndsfrågan avgörs ta ställning till om miljökon-

sekvensbeskrivningen uppfyller kraven i detta kapitel så att den specifika Prop. 2016/17:200 miljöbedömningen kan slutföras. Ett sådant ställningstagande får inte

överklagas särskilt.

43 § Den som prövar tillståndsfrågan ska, när tillståndsfrågan avgörs, slutföra miljöbedömningen genom att med hänsyn till innehållet i miljö- konsekvensbeskrivningen och det som kommit fram under handlägg- ningen av målet eller ärendet identifiera, beskriva och göra en slutlig och samlad bedömning av miljöeffekterna.

Information om avgörandet i tillståndsfrågan

44 § Den som prövar en tillståndsfråga som kräver en specifik miljö- bedömning ska när frågan är avgjord snarast kungöra detta. Av kungörel- sen ska det framgå hur allmänheten kan få tillgång till innehållet i avgö- randet.

Om avgörandet enbart avser en prövning enligt 7 kap. 28 b eller 29 §, behöver det dock kungöras endast om det är lämpligt för att ge allmän- heten information.

45 § Om samråd har skett med ett annat land enligt 33 §, ska den myn- dighet som regeringen bestämmer se till att den information som avses i 44 § lämnas till den ansvariga myndigheten i det andra landet.

Samordning

46 § Den som gör en strategisk eller specifik miljöbedömning ska strä- va efter att samordna arbetet med andra miljöbedömningar som görs en- ligt detta kapitel eller med liknande arbete som görs enligt andra författ- ningar.

Liten miljökonsekvensbeskrivning när en specifik miljöbedömning inte ska göras

47 § Om länsstyrelsen enligt 26 § beslutar att en betydande miljöpå- verkan inte kan antas, ska den som avser att bedriva verksamheten eller vidta åtgärden i en liten miljökonsekvensbeskrivning lämna de upplys- ningar som behövs för en bedömning av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan förväntas ge. Beskrivningen ska inne- hålla den samrådsredogörelse som har tagits fram enligt 25 § 2.

För verksamheter eller åtgärder som kan antas påverka miljön i ett na- turområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § första stycket 1 eller 2 ska beskrivningen innehålla de uppgifter som behövs för prövningen en- ligt 7 kap. 28 b och 29 §§.

19

Prop. 2016/17:200

15 kap.

 

44 §4

 

Bestämmelserna i 42 och 43 §§ gäller även förslag till ändringar i en ren-

 

hållningsordning.

 

 

En kommun behöver inte ställa ut

En kommun behöver inte ställa

 

ett förslag till ändring i renhåll-

ut ett förslag till en ändring i ren-

 

ningsordningen, om ändringen be-

hållningsordningen som endast

 

rör endast ett fåtal fastighetsinne-

1. gäller föreskrifter som kommu-

 

havare eller annars är liten.

nen får meddela med stöd av detta

 

 

kapitel, och

 

 

2. berör ett fåtal fastighetsinne-

 

 

havare eller annars är liten.

16 kap.

7 §

Vid prövningen enligt denna balk skall hänsyn tas till andra verksam- heter eller särskilda anläggningar som kan antas bli behövliga för att verksamheten skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.

Vid prövningen enligt denna balk ska hänsyn tas till andra verksam- heter eller särskilda anläggningar som kan komma att behövas för att verksamheten ska kunna komma till stånd eller bedrivas på ett än- damålsenligt sätt.

17 kap.

3 §5

Regeringen får för ett visst fall förbehålla sig att pröva tillåtligheten av en verksamhet som inte omfattas av kravet på prövning enligt 1 §, om

1. verksamheten i betraktande av

1. verksamheten i betraktande av

de intressen som denna balk enligt

de intressen som denna balk enligt

1 kap. 1 § skall främja kan antas få

1 kap. 1 § ska främja kan antas få

betydande omfattning eller bli av

betydande omfattning eller bli av

ingripande slag,

ingripande slag,

2. verksamheten utanför ett om-

2. verksamheten utanför ett om-

råde som förtecknats enligt 7 kap.

råde som har förtecknats enligt

27 § kan antas mer än obetydligt

7 kap. 27 § kan antas mer än obe-

skada naturvärdet inom området,

tydligt skada naturvärdet inom om-

 

rådet, eller

3. verksamheten omfattas av be-

3. verksamheten omfattas av

stämmelserna i 4 kap. 6 § tredje

4 kap. 6 § tredje stycket.

stycket.

 

4 Senaste lydelse 2016:782.

5 Senaste lydelse 2010:923.

20

Rätten till förbehåll enligt första stycket 2 gäller enbart verksamhet som är tillståndspliktig enligt bal- ken eller enligt föreskrifter medde- lade med stöd av balken.

Om ett mål eller ärende enligt denna balk pågår om tillstånds- prövning av verksamheten, skall re- geringen omedelbart lämna besked om förbehållet till den tillstånds- prövande mark- och miljödom- stolen eller myndigheten.

Rätten till förbehåll enligt första Prop. 2016/17:200 stycket 2 gäller enbart verksamhet

som är tillståndspliktig enligt bal- ken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Om ett mål eller ärende enligt denna balk pågår om tillstånds- prövning av verksamheten, ska re- geringen omedelbart lämna besked om förbehållet till den tillstånds- prövande mark- och miljödom- stolen eller myndigheten.

6 §6

Regeringen får tillåta en verksam- het som avses i 1 § 1, endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt detta.

Samma förutsättning för reger- ingens tillåtlighet gäller också i fråga om verksamheter som avses i 3 § första stycket 1 eller 4 §, om de avser annat än vattenverksamhet eller trafikanläggningar.

Om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att verk- samheten kommer till stånd, får regeringen trots det som sägs i första och andra styckena, tillåta

1. en verksamhet som anges i 1 § 1, om det är fråga om mellan- lagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall, och

2. en verksamhet som anges i

4 a § 6–9.

Tredje stycket gäller dock inte om en annan plats bedöms vara lämpligare för verksamheten eller om en lämplig plats har anvisats för verksamheten inom en annan kommun som kan antas godta en placering där.

Kommunfullmäktiges tillstyrkande krävs för att regeringen ska få tillåta en verksamhet som

1.avses i 1 § 1, eller

2.avses i 3 § första stycket 1 eller 4 § och inte är en vattenverk- samhet eller trafikanläggning.

Regeringen får trots första stycket tillåta mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall eller en verksamhet som anges i 4 a § 6, 7, 8 eller 9, om det från nationell synpunkt är synner- ligen angeläget att verksamheten kommer till stånd och det inte finns någon annan plats som bedöms vara lämpligare för verksamheten eller som är lämplig och har anvi- sats för verksamheten inom en annan kommun som kan antas god- ta en placering där.

6 Senaste lydelse 2009:652.

21

Prop. 2016/17:200

19 kap.

 

 

 

 

6 §

 

 

 

 

En ansökan

om tillstånd

enligt

 

7 kap. 28 a § ska innehålla en be-

 

skrivning

av

verksamhetens

eller

 

åtgärdens

konsekvenser för

syftet

 

med att bevara området och en

 

redogörelse för de alternativ som

 

övervägts med en motivering till

 

varför ett visst alternativ valts. Om

 

det enligt 6 kap. krävs en specifik

 

miljöbedömning, ska ansökan inne-

 

hålla en

miljökonsekvensbeskriv-

 

ning enligt det kapitlet.

 

22 kap.

1 §7

En ansökan i ett ansökningsmål ska vara skriftlig. Den ska innehålla

1. ritningar och tekniska beskriv-

1. ritningar och tekniska beskriv-

ningar med uppgifter om förhållan-

ningar med uppgifter om förhållan-

dena på platsen, produktionsmängd

dena på platsen, om produktions-

eller annan liknande uppgift samt

mängd eller liknande, om använd-

användningen av råvaror, andra in-

ningen av råvaror, andra insats-

satsvaror och ämnen liksom energi-

varor och ämnen och om energian-

användning,

vändning,

 

2. uppgifter om utsläppskällor,

2. uppgifter om

utsläppskällor,

art och mängd av förutsebara ut-

om arten och mängden av alla för-

släpp samt förslag till de åtgärder

utsebara utsläpp och om förslag till

som kan behövas dels för att före-

de åtgärder som kan behövas dels

bygga uppkomsten av avfall, dels

för att förebygga uppkomsten av

för att förbereda för återanvänd-

avfall, dels för att förbereda för

ning,

materialåtervinning och

återanvändning,

materialåtervin-

annan återvinning av det avfall

ning och annan återvinning av det

som anläggningen ger upphov till,

avfall som anläggningen ger upp-

 

 

hov till,

 

3. en

miljökonsekvensbeskriv-

3. en miljökonsekvensbeskrivning

ning när det krävs enligt 6 kap.

när det krävs enligt 6 kap.

och uppgift om det samråd som

 

 

skett enligt 6 kap. 4 och 6 §§,

 

 

4.förslag till skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått samt de övriga uppgifter som behövs för att bedöma hur de allmänna hänsyns- reglerna i 2 kap. följs,

5.förslag till övervakning och kontroll av verksamheten,

7 Senaste lydelse 2015:232.

22

6. det handlingsprogram och den säkerhetsrapport som krävs enligt Prop. 2016/17:200 lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av

allvarliga kemikalieolyckor, om den verksamhet eller åtgärd som målet avser omfattas av den lagen,

7. en statusrapport när det krävs enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 10 kap. 21 § första stycket 5, och

8. en icke-teknisk sammanfattning av de uppgifter som anges i 1–7.

I mål om vattenverksamhet ska ansökan dessutom innehålla

1.uppgift om det finns fastig- heter som berörs av vattenverk- samheten eller ej och i förekom- mande fall namn och adress på ägarna och berörda innehavare av särskild rätt till fastigheterna, och

2.uppgifter om de ersättnings- belopp som sökanden erbjuder varje sakägare, om det inte på grund av verksamhetens omfatt- ning bör anstå med sådana upp- gifter.

I 7 kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet finns det ytterli- gare bestämmelser om vad en an- sökan i vissa fall ska innehålla i mål om vattenverksamhet.

1 a §

I mål om vattenverksamhet ska an- sökan, utöver det som anges i 1 §, innehålla

1.uppgift om huruvida det finns fastigheter som berörs av vatten- verksamheten eller inte och i före- kommande fall namn och adress på ägarna och berörda innehavare av särskild rätt till fastigheterna, och

2.uppgifter om de ersättnings- belopp som sökanden erbjuder varje sakägare, om det inte på grund av verksamhetens omfatt- ning bör anstå med sådana upp- gifter.

23

Prop. 2016/17:200

I

7 kap. 4 §

lagen (1998:812)

 

med

särskilda

bestämmelser om

vattenverksamhet finns det ytter- ligare bestämmelser om vad en ansökan i vissa fall ska innehålla i mål om vattenverksamhet.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och bedöm- ningen av mål och ärenden om planer eller program som har påbörjats före ikraftträdandet.

3.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och pröv- ningen av mål och ärenden om verksamheter eller åtgärder där ansökan inkommit till den som ska pröva tillståndsfrågan före ikraftträdandet.

4.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har med- delats före ikraftträdandet.

24

Prop. 2016/17:200

2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1962:627) om vissa åtgärder för ut- nyttjande av vattenkraft vid krig m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §1

Bestämmelserna i 6 kap. 4–5 §§ och 17 kap. 4 a § miljöbalken skall inte gälla i fråga om vattenverk- samhet enligt denna lag.

Bestämmelserna om specifik miljö- bedömning i 6 kap. miljöbalken och bestämmelserna i 17 kap. 4 a § miljöbalken ska inte gälla i fråga om vattenverksamhet enligt denna lag.

I fråga om vattenverksamhet en- ligt denna lag ska en liten miljö- konsekvensbeskrivning enligt 6 kap. 47 § miljöbalken tas fram.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1 Senaste lydelse 2005:573.

25

Prop. 2016/17:200

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1966:314) om kontinentalsockeln

Härigenom föreskrivs att 3 a § lagen (1966:314) om kontinentalsockeln ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

3 a §1

Vid prövning av tillstånd att utforska kontinentalsockeln eller att utvinna naturtillgångar från den tillämpas 2 kap. och 5 kap. 3 § miljöbalken.

Bestämmelser om att tillstånd krävs för vissa verksamheter och åtgär- der finns i 7 kap. 28 a–29 b §§ miljöbalken.

Vid prövning av tillstånd att utvinna naturtillgångar från kontinental-

sockeln tillämpas dessutom 3 och 4 kap. miljöbalken.

 

 

 

 

 

En

miljökonsekvensbeskrivning

För

verksamheter

och åtgärder

ska ingå i en ansökan om tillstånd

som ska prövas för ett tillstånd att

att genom borrning eller spräng-

genom

borrning

eller sprängning

ning

utforska kontinentalsockeln

utforska

kontinentalsockeln

eller

eller att utvinna naturtillgångar från

att utvinna naturtillgångar från den

den. I fråga om förfarandet, kraven

ska

 

 

 

 

 

 

 

miljökonsekvensbeskrivningar

1. bestämmelserna

om

planer

samt planer och planeringsunder-

och annat underlag i 3 kap. 11 och

lag gäller 6 kap. miljöbalken.

12 §§ och 5 kap. 15 § miljöbalken

 

 

tillämpas,

 

 

 

 

 

 

 

2. frågan om verksamheten eller

 

 

åtgärden kan antas medföra en

 

 

betydande miljöpåverkan avgöras i

 

 

ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26

 

 

och 27 §§ miljöbalken efter att en

 

 

undersökning

enligt

6 kap.

23–

 

 

25 §§ har gjorts, om annat inte föl-

 

 

jer av

undantagen i 6 kap.

23 §

 

 

andra stycket,

 

 

 

 

 

 

 

3. en

 

specifik

miljöbedömning

 

 

göras,

information

lämnas

och

 

 

samordning ske enligt 6 kap. 28–

 

 

46 §§ miljöbalken, om en betyd-

 

 

ande miljöpåverkan kan antas, och

 

 

4. en

liten

miljökonsekvensbe-

 

 

skrivning

tas

fram

enligt

6 kap.

 

 

47 § miljöbalken, om länsstyrelsen

 

 

beslutar att en betydande miljö-

 

 

påverkan inte kan antas.

 

 

1

Senaste lydelse 2010:883.

26

 

Prop. 2016/17:200

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och pröv- ningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.

3.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har med- delats före ikraftträdandet.

27

Prop. 2016/17:200

2.4Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)

Härigenom föreskrivs1 att 13 a, 14 b, 15 c, 16, 16 b, 17 och 18 §§ väg- lagen (1971:948)2 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 a §3

Planläggning och annan prövning enligt denna lag som avser användning av ett mark- eller vattenområde som också har prövats eller ska prövas enligt annan lag ska samordnas med den planläggningen och prövningen,

om det lämpligen kan ske.

 

Bestämmelser om planer och

Bestämmelser om planer och

planeringsunderlag finns i 6 kap.

annat underlag finns i 3 kap. 11

19 och 20 §§ miljöbalken.

och 12 §§ och 5 kap. 15 § miljö-

 

balken.

14 b §4

Den som avser att bygga en väg ska under arbetet med att upprätta en vägplan samråda med länsstyrelsen, berörda kommuner och de enskilda som särskilt berörs. Om vägplanen har betydelse för kollektivtrafiken, ska samråd även ske med berörda regionala kollektivtrafikmyndigheter. Samrådet ska avse vägens lokalisering, utformning och miljöpåverkan.

Om vägen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska

1.samråd också ske med de övriga statliga myndigheter samt den all- mänhet och de organisationer som kan antas bli berörda, och

2.samrådet även avse innehåll i och utformning av sådan miljö- konsekvensbeskrivning som ska finnas tillsammans med vägplanen.

Länsstyrelsen ska verka för att miljökonsekvensbeskrivningen får den inriktning och omfattning som behövs för prövningen av väg- planen.

Länsstyrelsen ska verka för att miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljerings- grad som behövs för prövningen av vägplanen. Om den som avser att bygga vägen begär det, ska länsstyrelsen redovisa sin bedöm- ning i frågan. Länsstyrelsens redo- visning är inte bindande.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om be- dömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU.

2 Lagen omtryckt 1987:459.

3 Senaste lydelse 2012:439.

4 Senaste lydelse 2012:439.

28

Under samrådet får berörd kommun medge att undantag görs från krav Prop. 2016/17:200 på bygglov för upplag, materialgårdar, murar, plank och transformator-

stationer.

15 c §5

Om ett projekt kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land ska 6 kap. 6 § miljö- balken tillämpas.

Om ett projekt kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land ska 6 kap. 33 § miljö- balken och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den be- stämmelsen tillämpas.

16 §6

Om ett projekt ska tillåtlighetsprövas enligt 17 kap. 3 § miljöbalken, ska den som avser att bygga vägen överlämna ärendet till regeringen med eget yttrande. Ärendet ska överlämnas när den som avser att bygga vägen har tagit ställning till vilka alternativ som är rimliga och rangordnat dessa.

Ärendet ska innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och det övriga underlag som behövs för tillåtlighetsprövningen. När underlaget tas fram

ska förfarandet för vägplan i 14 b–15, 15 c och 17 §§ tillämpas.

 

Miljökonsekvensbeskrivningen

Miljökonsekvensbeskrivningen

ska uppfylla kraven i 6 kap. 7 §

ska uppfylla kraven i 6 kap. 35 och

miljöbalken och godkännas av be-

37 §§ miljöbalken och föreskrifter

rörda länsstyrelser innan ärendet

som har meddelats i anslutning till

kungörs.

dessa bestämmelser och godkännas

 

av berörda länsstyrelser

innan

 

ärendet kungörs.

 

16 b §7

 

En miljökonsekvensbeskrivning ska

En miljökonsekvensbeskrivning ska

uppfylla kraven i 6 kap. 7 § miljö-

uppfylla kraven i 6 kap.

35 och

balken.

37 §§ miljöbalken och föreskrifter

 

som har meddelats i anslutning till

 

dessa bestämmelser.

 

Miljökonsekvensbeskrivningen ska godkännas av berörda länsstyrelser innan den kungörs enligt 17 §.

5 Senaste lydelse 2012:439.

6 Senaste lydelse 2012:439.

7 Senaste lydelse 2012:439.

29

Prop. 2016/17:200

 

 

 

17 §8

 

 

 

Den som avser att bygga en väg

Den som avser att bygga en väg

ska kungöra förslaget till vägplan

ska kungöra förslaget till vägplan

och underlaget till denna och låta

och underlaget till denna och låta

det granskas. Om en miljökonse-

det granskas. Om en miljökonse-

kvensbeskrivning

har upprättats,

kvensbeskrivning

har upprättats,

ska denna kungöras och hållas till-

ska denna kungöras och hållas till-

gänglig

för

allmänheten

enligt

gänglig för

allmänheten

enligt

6 kap.

8 §

första

stycket

miljö-

6 kap. 39 §

första

stycket

och 40

balken.

 

 

 

 

och 41 §§ miljöbalken och före-

 

 

 

 

 

skrifter som har meddelats i an-

 

 

 

 

 

slutning till dessa bestämmelser.

Om förslaget enbart gäller åtgärder som också har prövats eller ska prövas genom detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:900), får kun- görandet samordnas med det kungörande som ska ske i detaljplane- ärendet.

18 §9

Trafikverket prövar frågan om att fastställa en vägplan efter samråd med berörda länsstyrelser.

Trafikverket ska överlämna frågan om att fastställa planen till regering- en för prövning om Trafikverket och en länsstyrelse har olika uppfatt- ning.

 

 

 

När frågan om att fastställa

 

 

 

planen avgörs ska

 

 

 

 

1. en identifiering,

beskrivning

 

 

 

och samlad bedömning av miljö-

 

 

 

effekterna göras om planen avser

 

 

 

ett projekt som kan antas medföra

 

 

 

en betydande miljöpåverkan, och

 

 

 

2. innehållet i en

miljökonse-

 

 

 

kvensbeskrivning och resultatet av

 

 

 

samråd och yttranden beaktas.

Innehållet i en miljökonsekvens-

Ett beslut att fastställa planen

beskrivning

samt resultatet

av

ska kungöras. Om samråd har skett

samråd och yttranden ska beaktas

med en ansvarig myndighet i ett

när frågan om att fastställa väg-

annat land enligt 6 kap. 33 § miljö-

planen prövas. Ett beslut att fast-

balken, ska den ansvariga myndig-

ställa planen ska kungöras. Om

heten i det landet informeras.

samråd har skett med en ansvarig

 

 

myndighet i ett annat land enligt

 

 

6 kap. 6 §

miljöbalken, ska

den

 

 

ansvariga myndigheten i det landet informeras.

8 Senaste lydelse 2012:439.

9 Senaste lydelse 2012:439.

30

Prop. 2016/17:200

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och bedöm- ningen av ärenden i vilka det ingår en miljökonsekvensbeskrivning som vid lagens ikraftträdande har överlämnats till länsstyrelsen för godkän- nande enligt 16 § tredje stycket eller 16 b §.

31

Prop. 2016/17:200

2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1977:439) om kommunal energi- planering ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §1

Om en plan som upprättas enligt denna lag kan antas medföra en sådan betydande miljöpåverkan som avses i 6 kap. 11 § miljöbal- ken skall bestämmelserna i 6 kap. 11–18 och 22 §§ miljöbalken tillämpas.

Om en plan som upprättas enligt denna lag kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska en strategisk miljöbedömning göras, beslut fattas, information lämnas samt övervakning och samordning ske enligt 6 kap. 9–19 och 46 §§ miljöbalken.

Frågan om huruvida planen kan antas medföra en betydande miljö- påverkan ska avgöras i ett särskilt beslut enligt 6 kap. 7 och 8 §§ mil- jöbalken efter att kommunen har gjort en undersökning enligt 6 kap. 6 § miljöbalken och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den bestämmelsen. En sådan un- dersökning behöver inte göras och ett sådant beslut behöver inte fattas om frågan om betydande miljöpåverkan är avgjord genom föreskrifter som regeringen har meddelat med stöd av 6 kap. 4 § miljöbalken.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och bedöm- ningen av ärenden om planer som har påbörjats före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2004:602.

32

Prop. 2016/17:200

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §1

Koncession får meddelas endast om det från allmän synpunkt är lämpligt att ledningen dras fram och används och sökanden är lämplig att utöva verksamhet som avses med koncessionen.

Koncession får inte strida mot en detaljplan eller områdesbestämmel- ser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock

mindre avvikelser göras.

 

 

 

Vid koncessionsprövning ska 2–

Vid koncessionsprövning ska 2–

4 kap. och 5 kap. 3 § miljöbalken

4 kap. och 5 kap. 3 och 15 §§ miljö-

tillämpas.

balken tillämpas.

 

 

En miljökonsekvensbeskrivning

För verksamheter och åtgärder

ska ingå i en ansökan om konces-

som ska prövas för en koncession

sion. När det gäller förfarandet,

ska

 

 

kraven på miljökonsekvensbeskriv-

1. frågan om verksamheten eller

ningen samt planer och plane-

åtgärden kan antas medföra en be-

ringsunderlag gäller 6 kap. miljö-

tydande miljöpåverkan avgöras i

balken. Vad som där föreskrivs om

ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26

tillståndsmyndighet ska gälla rege-

och 27 §§ miljöbalken efter att en

ringen eller den myndighet som re-

undersökning enligt

6 kap.

23–

geringen bestämmer.

25 §§ har gjorts, om annat inte föl-

 

jer av undantagen i

6 kap.

23 §

 

andra stycket,

 

 

2.en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samordning ske enligt 6 kap. 28– 46 §§ miljöbalken, om en betydan- de miljöpåverkan kan antas, och

3.en liten miljökonsekvensbe-

skrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljö- påverkan inte kan antas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

1 Senaste lydelse 2010:885.

33

Prop. 2016/17:200 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och pröv- ningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.

3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har med- delats före ikraftträdandet.

34

Prop. 2016/17:200

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:293) om inrättande, utvidg- ning och avlysning av allmän farled och allmän hamn1

dels att nuvarande 1 c § ska betecknas 1 d §, dels att 1 a och 1 b §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 1 c §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 a §2

Vid prövning av ärenden enligt denna lag ska 2–4 kap. och 5 kap. 3 § miljöbalken tillämpas.

Vid prövning av ärenden enligt denna lag ska 2–4 kap. och 5 kap. 3 och 15 §§ miljöbalken tillämpas.

1 b §3

En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i ett ärende enligt denna lag.

Innan miljökonsekvensbeskriv- ningen upprättas skall den som avser att inleda ett ärende enligt denna lag samråda enligt 6 kap. 4 § första–tredje styckena miljö- balken med Sjöfartsverket, berörda länsstyrelser och enskilda.

När det gäller förfarandet för att upprätta miljökonsekvensbeskriv- ningen och kraven på denna samt planer och planeringsunderlag skall 6 kap. 3 §, 4 § första–tredje styckena, 5 § andra stycket, 6–8, 10, 19 och 20 §§ miljöbalken tilläm- pas. Vad som där föreskrivs om länsstyrelse skall gälla den länssty- relse inom vars område verksam- heten huvudsakligen skall bedri- vas.

I ett ärende enligt denna lag ska

1. frågan om farleden eller ham- nen kan antas medföra en betydan- de miljöpåverkan avgöras i ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26 och 27 §§ miljöbalken efter att en un- dersökning enligt 6 kap. 23–25 §§ har gjorts, om inte annat följer av undantagen i 6 kap. 23 § andra stycket,

3. en specifik miljöbedömning göras och information lämnas en- ligt 6 kap. 28–41, 44 och 45 §§ miljöbalken, om en betydande mil- jöpåverkan kan antas,

1 Senaste lydelse av 1 c § 1998:868.

2 Senaste lydelse 2010:886.

3 Senaste lydelse 2006:1012.

35

Prop. 2016/17:200

Miljökonsekvensbeskrivningen skall godkännas av berörda läns- styrelser innan beslut fattas om att inrätta, utvidga eller avlysa allmän farled eller allmän hamn. Beslut i fråga om godkännande av miljö- konsekvensbeskrivningen får inte överklagas.

I samband med prövningen av ett ärende enligt denna lag skall miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden beaktas.

2. en liten miljökonsekvensbe- skrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljö- påverkan inte kan antas,

4.Sjöfartsverket och berörda länsstyrelser omfattas av de sam- råd som ska ske, och

5.det som föreskrivs i 6 kap. miljöbalken om länsstyrelse ska gälla den länsstyrelse inom vars område verksamheten huvudsak- ligen ska bedrivas.

Berörda länsstyrelser ska ta ställning till om miljökonsekvens-

beskrivningen uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken innan beslut fattas om att inrätta, utvidga eller avlysa allmän farled eller allmän hamn. Beslut i den frågan får inte överklagas.

I samband med prövningen av ett ärende enligt denna lag ska miljökonsekvensbeskrivningen och resultatet av samråd och yttranden beaktas.

1 c §

Den miljökonsekvensbeskrivning som krävs enligt 1 b § och 6 kap. miljöbalken ska ingå i ett ärende enligt denna lag.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och pröv- ningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.

3.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har med- delats före ikraftträdandet.

36

Prop. 2016/17:200

2.8Förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs att 5 c och 5 e §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet1 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

5 c §2

 

 

 

En miljökonsekvensbeskrivning ska

För

en kärnteknisk

anläggning

ingå i en ansökan om tillstånd att

som ska prövas för ett tillstånd att

uppföra, inneha eller driva en

uppföra, inneha eller driva en så-

kärnteknisk anläggning. I fråga om

dan anläggning ska

om planer

förfarandet för att upprätta miljö-

1. bestämmelserna

konsekvensbeskrivningen och kra-

och planeringsunderlag i 3 kap. 11

ven på denna samt planer och pla-

och 12 §§ och 5 kap. 15 § miljö-

neringsunderlag gäller 6 kap. mil-

balken tillämpas,

 

 

jöbalken.

2. frågan om verksamheten eller

 

åtgärden kan antas medföra en

 

betydande miljöpåverkan avgöras i

 

ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26

 

och 27 §§ miljöbalken efter att en

 

undersökning enligt

6 kap.

23–

 

25 §§ har gjorts, om annat inte föl-

 

jer

av undantagen i

6 kap.

23 §

 

andra stycket,

 

 

3.en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samordning ske enligt 6 kap. 28– 46 §§ miljöbalken, om en bety- dande miljöpåverkan kan antas, och

4.en liten miljökonsekvensbe-

skrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljö- påverkan inte kan antas.

1 Lagen omtryckt 1992:1536.

2 Senaste lydelse 2014:141.

37

Prop. 2016/17:200

5 e §3

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att det ska upprättas en miljökonsekvensbe- skrivning även i andra ärenden om tillstånd enligt denna lag än sådana som avses i 5 c §.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att 6 kap. miljöbalken ska tillämpas även i andra ärenden om tillstånd enligt denna lag än sådana som avses i 5 c §.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och pröv- ningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.

3.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har med- delats före ikraftträdandet.

3 Senaste lydelse 2014:141.

38

Prop. 2016/17:200

2.9Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 2 § minerallagen (1991:45) ska ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse

 

Föreslagen lydelse

 

 

4 kap.

 

 

2 §1

 

Koncession skall meddelas, om

Koncession ska meddelas, om

1. en fyndighet

som sannolikt

1. en fyndighet

som sannolikt

kan tillgodogöras

ekonomiskt har

kan tillgodogöras

ekonomiskt har

blivit påträffad och

 

blivit påträffad, och

2. fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden

får den begärda koncessionen.

 

 

 

Koncession för bearbetning av

Koncession för bearbetning av

olja eller gasformiga kolväten får

olja eller gasformiga kolväten får

beviljas endast den som visar att

beviljas endast den som visar att

han är lämplig att bedriva sådan

den är lämplig att bedriva sådan

bearbetning.

bearbetning.

 

I ärenden om beviljande av kon-

I ärenden om beviljande av kon-

cession skall 3 och 4 kap. miljö-

cession ska 3 och 4 kap. och 5 kap.

balken tillämpas.

15 § miljöbalken tillämpas.

Om ett ärende om beviljande av

Om ett ärende om beviljande av

koncession avser en verksamhet

koncession avser en

verksamhet

som senare skall prövas även enligt

som senare ska prövas även enligt

miljöbalken eller andra lagar, skall

miljöbalken eller andra lagar, ska 3

3 och 4 kap. miljöbalken tillämpas

och

4 kap. miljöbalken tillämpas

endast vid den prövning som sker i

endast vid den prövning som sker i

koncessionsärendet.

koncessionsärendet.

 

I ärenden om beviljande av kon-

I ärenden om beviljande av kon-

cession skall en miljökonsekvens-

cession ska en specifik miljöbe-

beskrivning fogas till ansökan. När

dömning göras, information läm-

det gäller förfarandet, kraven på

nas

och samordning

ske enligt

miljökonsekvensbeskrivningar

6 kap. 28–46 §§ miljöbalken.

samt planer och planeringsunder-

 

 

 

lag skall 6 kap. 3 och 7 §§, 8 §

 

 

 

första stycket, 9, 10, 19 och 20 §§

 

 

 

miljöbalken tillämpas.

Koncession får inte strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

1 Senaste lydelse 2004:600.

39

Prop. 2016/17:200 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och pröv- ningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.

40

Prop. 2016/17:200

2.10Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon

Härigenom föreskrivs i fråga lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomi- ska zon

dels att 6 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 6 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §1

Vid prövning av tillstånd ska 2– 4 kap. och 5 kap. 3 § miljöbalken tillämpas.

En miljökonsekvensbeskrivning ska ingå i en ansökan om tillstånd. I fråga om förfarandet, kraven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planeringsunder- lag ska 6 kap. miljöbalken tilläm- pas på samma sätt som om ansö- kan avser en verksamhet i Sverige. Det som sägs om länsstyrelsen ska då gälla länsstyrelsen i det län där Sveriges sjöterritorium är närmast det område där verksamheten av- ses att bedrivas.

Vid prövning av tillstånd ska 2– 4 kap. och 5 kap. 3 och 15 §§ mil- jöbalken tillämpas.

För verksamheter och åtgärder som ska prövas för ett tillstånd ska, på samma sätt som om ansökan avser en verksamhet i Sverige,

1. frågan om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan avgöras i ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26 och 27 §§ miljöbalken efter att en undersökning enligt 6 kap. 23– 25 §§ har gjorts, om annat inte föl- jer av undantagen i 6 kap. 23 § andra stycket,

2. en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samråd ske enligt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, om en betydande mil- jöpåverkan kan antas, och

2. en liten miljökonsekvensbe- skrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljö- påverkan inte kan antas.

Det som sägs om länsstyrelsen i 6 kap. miljöbalken ska gälla läns- styrelsen i det län där Sveriges sjö- territorium är närmast det område där verksamheten avses att be- drivas.

1 Senaste lydelse 2010:891.

41

Prop. 2016/17:200

6 a §

En ansökan om tillstånd ska inne- hålla den miljökonsekvensbeskriv- ning som krävs enligt 6 kap. miljö- balken.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och pröv- ningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.

3.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har med- delats före ikraftträdandet.

42

Prop. 2016/17:200

2.11Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1649) om byggande av järnväg

Härigenom föreskrivs1 att 1 kap. 4 a § och 2 kap. 2, 7, 8, 10, 12 och 15 §§ lagen (1995:1649) om byggande av järnväg ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 a §2

Planläggning och annan prövning enligt denna lag som avser användning av ett mark- eller vattenområde som också har prövats eller ska prövas enligt annan lag, ska samordnas med den planläggningen och prövning-

en, om det lämpligen kan ske

 

Bestämmelser om planer och

Bestämmelser om planer och

planeringsunderlag finns i 6 kap.

annat underlag finns i 3 kap. 11

19 och 20 §§ miljöbalken.

12 §§ och 5 kap. 15 § miljöbalken.

2 kap.

2 §3

Den som avser att bygga en järnväg ska under arbetet med att upprätta en järnvägsplan samråda med länsstyrelsen, berörda kommuner och de en- skilda som särskilt berörs. Om järnvägsplanen har betydelse för kollek- tivtrafiken, ska samråd även ske med berörda regionala kollektivtrafik- myndigheter. Samrådet ska avse järnvägens lokalisering, utformning och miljöpåverkan.

Om järnvägen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska

1.samråd också ske med de övriga statliga myndigheter samt den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda, och

2.samrådet även avse innehåll i och utformning av sådan miljökonse- kvensbeskrivning som ska finnas tillsammans med järnvägsplanen.

Länsstyrelsen ska verka för att

Länsstyrelsen ska verka för att

miljökonsekvensbeskrivningen får

miljökonsekvensbeskrivningen får

den inriktning och omfattning som

den omfattning och detaljerings-

behövs för prövningen av järn-

grad som behövs för prövningen av

vägsplanen.

järnvägsplanen. Om den som avser

 

att bygga en järnväg begär det, ska

 

länsstyrelsen redovisa sin bedöm-

 

ning i frågan. Länsstyrelsens redo-

 

visning är inte bindande.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om be- dömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU.

2 Senaste lydelse 2012:440.

3 Senaste lydelse 2012:440.

43

Prop. 2016/17:200 Under samrådet får berörd kommun medge att undantag görs från krav på bygglov för upplag, materialgårdar, murar, plank och transformator- stationer.

7 §4

Om ett projekt kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land ska 6 kap. 6 § miljöbal- ken tillämpas.

Om ett projekt kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land ska 6 kap. 33 § miljö- balken och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den be- stämmelsen tillämpas.

8 §5

Om ett projekt ska tillåtlighetsprövas enligt 17 kap. 3 § miljöbalken, ska den som avser att bygga järnvägen överlämna ärendet till regeringen med eget yttrande. Ärendet ska överlämnas när den som avser att bygga järn- vägen har tagit ställning till vilka alternativ som är rimliga och rangord- nat dessa.

Ärendet ska innehålla en miljökonsekvensbeskrivning och det övriga underlag som behövs för tillåtlighetsprövningen. När underlaget tas fram

ska förfarandet för järnvägsplan i 2–4, 7 och 12 §§ tillämpas.

 

Miljökonsekvensbeskrivningen ska

Miljökonsekvensbeskrivningen ska

uppfylla kraven i 6 kap. 7 § miljö-

uppfylla kraven i 6 kap.

35 och

balken och godkännas av berörda

37 §§ miljöbalken och föreskrifter

länsstyrelser innan ärendet kun-

som har meddelats i anslutning till

görs.

dessa bestämmelser och godkännas

 

av berörda länsstyrelser

innan

 

ärendet kungörs.

 

10 §6

 

En miljökonsekvensbeskrivning ska

En miljökonsekvensbeskrivning ska

uppfylla kraven i 6 kap. 7 § miljö-

uppfylla kraven i 6 kap.

35 och

balken.

37 §§ miljöbalken och föreskrifter

 

som har meddelats i anslutning till

 

dessa bestämmelser.

 

Miljökonsekvensbeskrivningen ska godkännas av berörda länsstyrelser innan den kungörs enligt 12 §.

4 Senaste lydelse 2012:440.

5 Senaste lydelse 2012:440.

6 Senaste lydelse 2012:440.

44

 

 

12 §7

Prop. 2016/17:200

Den som avser att bygga en järn-

Den som avser att bygga en järn-

väg ska kungöra förslaget till järn-

väg ska kungöra förslaget till järn-

vägsplan och underlaget till denna

vägsplan och underlaget till denna

och låta det granskas. Om en mil-

och låta det granskas. Om en mil-

jökonsekvensbeskrivning har upp-

jökonsekvensbeskrivning har upp-

rättats, ska denna kungöras och

rättats, ska denna kungöras och

hållas

tillgänglig

för allmänheten

hållas

tillgänglig för allmänheten

enligt

6 kap. 8 §

första stycket

enligt

6 kap. 39 § första stycket

miljöbalken.

 

samt 40 och 41 §§ miljöbalken och

 

 

 

föreskrifter som har meddelats i

 

 

 

anslutning till dessa bestämmelser.

Om förslaget enbart gäller åtgärder som också har prövats eller ska prövas genom detaljplan enligt plan- och bygglagen (2010:900), får kun- görandet samordnas med det kungörande som ska ske i detaljplane- ärendet.

15 §8

Trafikverket prövar frågan om att fastställa en järnvägsplan efter samråd med berörda länsstyrelser.

Trafikverket ska överlämna frågan om att fastställa planen till regering- en för prövning om Trafikverket och en länsstyrelse har olika uppfatt- ning.

Innehållet i en miljökonsekvens- beskrivning samt resultatet av samråd och yttranden ska beaktas när frågan om att fastställa järn- vägsplanen prövas. Ett beslut att fastställa planen ska kungöras. Om samråd har skett med en ansvarig myndighet i ett annat land enligt 6 kap. 6 § miljöbalken, ska den ansvariga myndigheten i det landet informeras.

När frågan om att fastställa planen avgörs ska

1.en identifiering, beskrivning och samlad bedömning av miljö- effekterna göras om planen avser ett projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, och

2.innehållet i en miljökonse- kvensbeskrivning och resultatet av samråd och yttranden beaktas.

Ett beslut att fastställa planen ska kungöras. Om samråd har skett med en ansvarig myndighet i ett annat land enligt 6 kap. 33 § miljö- balken, ska den ansvariga myndig- heten i det landet informeras.

7 Senaste lydelse 2012:440.

8 Senaste lydelse 2012:440.

45

Prop. 2016/17:200 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och bedöm- ningen av ärenden i vilka det ingår en miljökonsekvensbeskrivning som vid lagens ikraftträdande har överlämnats till länsstyrelsen för godkän- nande enligt 2 kap. 8 § tredje stycket eller 2 kap. 10 § andra stycket.

46

Prop. 2016/17:200

2.12Förslag till lag om ändring i ellagen (1997:857)

Härigenom föreskrivs i fråga om ellagen (1997:857)1 dels att 2 kap. 8 b § ska upphöra att gälla,

dels att 2 kap. 8 a och 15 g §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

2 kap.

 

 

 

8 a §2

 

 

 

Vid prövning av frågor om med-

Vid prövning av frågor om med-

delande av nätkoncession för linje

delande av nätkoncession för linje

ska bestämmelserna i 2–4 kap. och

ska bestämmelserna i 2–4 kap. och

5 kap. 3 § miljöbalken tillämpas.

5 kap. 3 och

15 §§

miljöbalken

 

tillämpas.

 

 

 

En miljökonsekvensbeskrivning

För en elektrisk starkströmsled-

ska ingå i en ansökan om nätkon-

ning som ska prövas för en nätkon-

cession för linje. För förfarandet,

cession för linje ska

 

 

kraven på miljökonsekvensbeskriv-

1. frågan om byggandet

eller

ningen samt planer och plane-

användandet kan antas medföra en

ringsunderlag gäller 6 kap. miljö-

betydande miljöpåverkan avgöras i

balken.

ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26

 

och 27 §§ miljöbalken efter att en

 

undersökning

enligt

6 kap.

23–

 

26 §§ har gjorts, om annat inte föl-

 

jer av undantagen i

6 kap.

23 §

 

andra stycket,

 

 

 

2.en specifik miljöbedömning göras, information lämnas och samordning ske enligt 6 kap. 28– 46 §§ miljöbalken, om en betydan- de miljöpåverkan kan antas, och

3.en liten miljökonsekvensbe-

skrivning tas fram enligt 6 kap. 47 § miljöbalken, om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpå- verkan inte kan antas.

Trots det som sägs i första och andra styckena behöver frågor som har prövats i ett mål eller ärende om tillstånd enligt miljöbalken inte prövas på nytt i ärendet om nätkoncession. Om det i målet eller ärendet om till- stånd enligt miljöbalken finns en miljökonsekvensbeskrivning som be- skriver de direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön

1 Senaste lydelse av 2 kap. 8 b § 2013:207.

2 Senaste lydelse 2010:893.

47

Prop. 2016/17:200 som linjen kan medföra, behöver det inte finnas någon särskild miljökon- sekvensbeskrivning i koncessionsärendet.

 

 

 

15 g §3

 

 

 

 

 

Vid

en omprövning

enligt

15 b §

Vid en

omprövning

enligt 15 b §

tillämpas 2–4 kap. och 5 kap. 3 §

tillämpas 2–4 kap. och 5 kap. 3 och

miljöbalken.

 

 

15 §§ miljöbalken.

 

 

 

Nätkoncessionshavaren ska upp-

För nätkoncession för linje som

rätta

en miljökonsekvensbeskriv-

ska omprövas ska

 

 

 

ning vid en omprövning. För för-

1. frågan

om

en betydande

farandet, kraven på miljökonse-

miljöpåverkan kan antas avgöras i

kvensbeskrivningen

samt

planer

ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26

och

planeringsunderlag tillämpas

och 27 §§ miljöbalken efter att en

6 kap. miljöbalken.

 

 

undersökning

enligt

6 kap.

23–

 

 

 

 

26 §§ har gjorts, om annat inte föl-

 

 

 

 

jer av 6 kap. 23 § andra stycket,

 

 

 

 

2. en

specifik

miljöbedömning

 

 

 

 

göras,

information

lämnas

och

 

 

 

 

samordning ske enligt 6 kap. 28–

 

 

 

 

46 §§ miljöbalken, om en betyd-

 

 

 

 

ande miljöpåverkan kan antas, och

 

 

 

 

3. en

liten

miljökonsekvensbe-

 

 

 

 

skrivning tas

fram

enligt 6 kap.

 

 

 

 

47 § miljöbalken, om länsstyrelsen

beslutar att en betydande miljöpå- verkan inte kan antas.

Regeringen får meddela före- skrifter om undantag från kravet på miljökonsekvensbeskrivning en- ligt andra stycket för anläggningar vars miljöpåverkan kan antas vara mindre betydande.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och pröv- ningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.

3.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beslut att en verksamhet eller åtgärd inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som har med- delats före ikraftträdandet.

3 Senaste lydelse 2013:207. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket tas bort.

48

Prop. 2016/17:200

2.13Förslag till lag om ändring i lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:814) med särskilda bestäm- melser om gaturenhållning och skyltning

dels att 13 § ska ha följande lydelse,

dels att det närmast före 13 § ska införas en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Bemyndigande

13 §

Regeringen får meddela före- skrifter om avgift för en myndig- hets prövning av fråga om tillstånd eller medgivande enligt 5–7 och 9 §§. Regeringen får överlåta åt en myndighet eller kommuner att meddela sådana föreskrifter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en mil- jökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken ska ingå i en ansökan om tillstånd eller medgi- vande enligt 5–7 eller 9 §.

Regeringen eller den myndighet eller kommun som regeringen be- stämmer får meddela föreskrifter om avgift för en myndighets pröv- ning av fråga om tillstånd eller medgivande enligt 5–7 eller 9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

49

Prop. 2016/17:200

2.14Förslag till lag om ändring i naturgaslagen (2005:403)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § naturgaslagen (2005:403) ska ha föl- jande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

2 kap.

 

 

 

 

7 §1

 

 

 

 

Vid prövning av frågor om medde-

Vid prövning av frågor om medde-

lande av koncession ska bestäm-

lande av koncession ska 2–4 kap.

melserna i 2–4 kap. och 5 kap. 3 §

och 5 kap. 3 och 15 §§ miljöbalken

miljöbalken tillämpas.

tillämpas.

 

 

 

En miljökonsekvensbeskrivning

För verksamheter

och åtgärder

ska ingå i en ansökan om konce-

som ska prövas för en koncession

ssion. När det gäller förfarandet,

ska

 

 

 

 

kraven på miljökonsekvensbeskriv-

1. frågan om verksamheten eller

ningen samt planer och plane-

åtgärden kan antas medföra en be-

ringsunderlag gäller 6 kap. miljö-

tydande

miljöpåverkan avgöras i

balken. Vad som där sägs om till-

ett särskilt beslut enligt 6 kap. 26

ståndsmyndighet ska gälla rege-

och 27 §§ miljöbalken efter att en

ringen eller den myndighet som

undersökning

enligt

6 kap.

23–

regeringen bestämmer.

26 §§ har gjorts om annat inte

 

följer av undantagen i 6 kap. 23 §

 

andra stycket,

 

 

 

 

2. en

specifik miljöbedömning

 

göras,

information

lämnas

och

 

samordning ske enligt 6 kap. 28–

 

46 §§ miljöbalken, om en betyd-

 

ande miljöpåverkan kan antas, och

 

3. en

liten

miljökonsekvensbe-

 

skrivning tas

fram

enligt 6 kap.

 

47 § miljöbalken, om länsstyrelsen

beslutar att en betydande miljöpå- verkan inte kan antas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för handläggningen och pröv- ningen av ärenden som har inletts före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 2010:895.

50

3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för beslut att en verksamhet eller Prop. 2016/17:200 åtgärd inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan som har med-

delats före ikraftträdandet.

51

Prop. 2016/17:200

2.15Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (2010:900)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om plan- och bygglagen (2010:900) dels att 5 kap. 31 § ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 3 kap. 8 och 9 §§ ska betecknas 3 kap. 9 och 8 §§, dels att 3 kap. 4 och 7 §§, den nya 9 §, 14 och 25 §§, 4 kap. 34 § och 5

kap. 11, 17, 18 och 39 §§ ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 9 § ska sättas närmast före 3 kap. 8 §,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 kap. 33 b §, av följande lydel- se.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

4 §

Kommunen ska i översiktsplanen redovisa sin bedömning av hur skyldig- heten att enligt 2 kap. ta hänsyn till allmänna intressen vid beslut om an- vändningen av mark- och vattenområden kommer att tillgodoses. I redo- visningen ska riksintressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken anges särskilt.

Om en sådan strategisk miljöbe- dömning som avses i 6 kap. miljö- balken inte ska göras, ska kommu- nen i översiktsplanen redovisa skä- len för sin bedömning i den frå- gan.

Krävs en sådan strategisk miljö- bedömning som avses i 6 kap. mil- jöbalken, ska kommunen redovisa miljökonsekvenser i planen på ett sätt som uppfyller kraven i 6 kap. 11, 12 och 16 §§ miljöbalken.

7 §

Innan kommunen antar en översiktsplan eller en ändring i den ska kom- munen

1. upprätta ett förslag till plan eller ändring som uppfyller kraven i 4– 6 §§,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i lydelsen enligt

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU.

52

2. vid upprättandet av förslaget

2. vid upprättandet av förslaget Prop. 2016/17:200

samråda med myndigheter, kom-

samråda med myndigheter, kom-

muner och andra som är berörda

muner och andra som är berörda

enligt 9–11 §§, och

enligt 8–11 §§, och

3. ställa ut förslaget och låta det granskas enligt 12–18 §§.

8 §

Om planförslaget kan antas med- föra en sådan betydande miljöpå- verkan som avses i 6 kap. 11 § mil- jöbalken, ska kommunen låta det bli föremål för samråd och gransk- ning på ett sätt som uppfyller också kraven i 6 kap. 11–18 och 22 §§ miljöbalken. Om en miljökonse- kvensbeskrivning upprättas ska den finnas tillsammans med planför- slaget.

9 §

Krävs sådant samråd som avses i 6 kap. 6 eller 9 och 10 §§ miljöbal- ken, ska samrådet enligt 8 § ge- nomföras så att det uppfyller kra- ven om samråd i nämnda bestäm- melser i miljöbalken. Trots det som sägs där om samråd med andra myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen eller program- met, ska kommunen i fråga om statliga myndigheter enbart samrå- da med länsstyrelsen.

14 §

Innan utställningen äger rum ska kommunen skicka planförslaget och kungörelsen till länsstyrelsen och till de kommuner och kommu- nala organ som avses i 9 §.

Innan utställningen äger rum ska kommunen skicka planförslaget och kungörelsen till länsstyrelsen och till de kommuner och kommu- nala organ som avses i 8 §.

25 §

Om kommunen kungör ett planförslag enligt 24 §, ska kommunen i stället för att skicka handlingar enligt 14 §

1. senast den dag då kungöran-

1. senast den dag då förslaget

det sker skicka ett meddelande om

kungörs skicka ett meddelande om

innehållet i kungörelsen till läns-

innehållet i kungörelsen till läns-

styrelsen samt till de kommuner

styrelsen samt till de kommuner

och kommunala organ enligt 9 §

och kommunala organ enligt 8 §

som berörs,

som berörs,

2.skicka förslaget till länsstyrelsen, och

3.under granskningstiden hålla förslaget tillgängligt för dem som vill granska det.

4 kap.

 

33 b §

 

Om en sådan strategisk miljöbe-

 

dömning som avses i 6 kap. miljö-

 

balken inte ska göras, ska skälen

53

Prop. 2016/17:200

för bedömningen i den frågan an-

 

ges i redovisningen enligt 33 §

 

första stycket 4.

 

34 §2

Om genomförandet av planen kan antas få en betydande miljöpåver- kan, ska redovisningen enligt 33 § första stycket 4 i fråga om miljö- konsekvenserna ha det innehåll som följer av 6 kap. 12 § och 13 § första stycket miljöbalken.

Redovisningen ska också uppfylla kraven i 6 kap. 7 § första och andra styckena miljöbalken, om genomfö- randet av detaljplanen kan antas en betydande miljöpåverkan på grund av att planområdet får tas i anspråk för

Krävs en sådan strategisk miljöbe- dömning som avses i 6 kap. miljö- balken, ska redovisningen enligt 33 § första stycket 4 i fråga om miljökonsekvenserna ha det inne- håll som följer av 6 kap. 11, 12 och 16 §§ miljöbalken.

Redovisningen ska också uppfylla kraven i 6 kap. 35, 37 och 43 §§ miljöbalken och föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa bestämmelser, om genomfö- randet av detaljplanen kan antas medföra en betydande miljöpåver- kan på grund av att planområdet får tas i anspråk för

1.industriändamål,

2.ett köpcentrum, en parkeringsanläggning eller något annat projekt för sammanhållen bebyggelse,

3.en skidbacke, skidlift eller linbana med tillhörande anläggningar,

4.en hamn för fritidsbåtar,

5.ett hotellkomplex eller en fritidsby med tillhörande anläggningar, utanför sammanhållen bebyggelse,

6.en permanent campingplats,

7.en nöjespark,

8.en djurpark,

9.en spårväg, eller

10.en tunnelbana.

5 kap.

11 §3

I arbetet med att ta fram ett program enligt 10 § eller ett förslag till en detaljplan ska kommunen samråda med

1.länsstyrelsen, lantmäterimyndigheten och de kommuner som berörs,

2.de kända sakägarna och de kända bostadsrättshavare, hyresgäster och boende som berörs,

3.de kända organisationer av hyresgäster som har avtal om förhand- lingsordning för en berörd fastighet eller, om någon förhandlingsordning

2 Senaste lydelse 2012:444.

3 Senaste lydelse 2014:900.

54

Krävs sådant samråd som avses i 6 kap. 6 eller 9 och 10 §§ miljö- balken, ska samrådet enligt första stycket genomföras så att det upp- fyller kraven om samråd i nämnda bestämmelser. Trots det som sägs där om samråd med andra myndig- heter som på grund av sitt sär- skilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen eller program- met, ska kommunen i fråga om statliga myndigheter enbart samrå- da med länsstyrelsen.

inte gäller, som är anslutna till en riksorganisation inom vars verksam- Prop. 2016/17:200 hetsområde en berörd fastighet är belägen, och

4. de myndigheter, sammanslutningar och enskilda i övrigt som har ett väsentligt intresse av förslaget.

Kommunen behöver dock inte samråda med bostadsrättshavare, hyres- gäster, boende eller organisationer av hyresgäster, om det är uppenbart att förslaget saknar betydelse för dem.

För samråd enligt första stycket 2–4 är det tillräckligt att kommunen ger tillfälle till samråd.

Om genomförandet av planen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, ska samrådet ge- nomföras så att det uppfyller be- stämmelserna i 6 kap. 6 §, 13 § andra stycket och 15 § miljöbal- ken.

17 §4

Kommunen ska redovisa de synpunkter som har kommit fram i samrådet samt de kommentarer och förslag som kommunen har med anledning av synpunkterna. Om planförslaget är ett sådant som avses i 7 §, ska redo- visningen göras samlat för alla synpunkter som har kommit fram (sam- rådsredogörelse). För andra planförslag än sådana som avses i 7 § är det tillräckligt att redovisningen görs i granskningsutlåtandet enligt 23 §.

Om genomförandet av detalj- planen kan antas medföra en bety- dande miljöpåverkan, ska sam- rådsredogörelsen utformas så att den också uppfyller kraven i 6 kap. 16 § andra stycket miljöbalken.

18 §5

När samrådet enligt 11–17 §§ är klart ska kommunen i en underrättelse informera om sitt planförslag och låta det granskas under en viss tid (granskningstid). Om de som kommunen har samrått med enligt 11 § har godkänt planförslaget, behöver underrättelse inte lämnas.

Granskningstiden ska vara minst

Granskningstiden ska vara minst

två veckor, men den får göras kor-

två veckor, men den får göras kor-

4 Senaste lydelse 2014:900. Ändringen innebär att andra stycket tas bort.

5 Senaste lydelse 2014:900.

55

Prop. 2016/17:200 tare, om alla berörda är överens om

tare, om alla berörda är överens om

det. För ett sådant planförslag som

det. För ett sådant planförslag som

avses i 7 § ska granskningstiden

avses i 7 § 1 och 2 ska gransknings-

dock vara minst tre veckor.

tiden dock vara minst tre veckor

 

och för ett sådant planförslag som

 

avses i 7 § 3 minst 30 dagar.

Om kommunen när samrådet är klart bedömer att planförslaget är ett sådant som avses i 7 §, ska kommunen dessutom kungöra förslaget på det sätt som anges i 11 b §, om förslaget inte har kungjorts tidigare eller det har ändrats väsentligt. Det som sägs om samrådstid i 11 b § ska då i stället avse granskningstid.

39 §6

I fråga om förslag till och beslut om att anta, ändra eller upphäva områdesbestämmelser ska kommu- nen tillämpa bestämmelserna om förslag till och antagande av en detaljplan i 7 §, 8 § i den del som avser fastighetsförteckning, 9 och 10 §§, 11 § första–tredje styckena,

11 a §

första

stycket, 11 b och

11 c §§,

12–15 §§,

17 §

första

stycket,

18,

19 och

20 §§,

21 §

första stycket, 22 och 22 a §§, 23 § första stycket, 24, 25, 27, 29 och 30 §§, 32 § 1 och 2, 33–35 §§ och 38 §. Vid tillämpningen ska det som sägs om detaljplan avse områ- desbestämmelserna.

I fråga om förslag till och beslut om att anta, ändra eller upphäva områdesbestämmelser ska kommu- nen tillämpa bestämmelserna om förslag till och antagande av en detaljplan i 7 §, 8 § i den del som avser fastighetsförteckning, 9 och 10 §§, 11 § första–tredje styckena,

11 a §

första stycket, 11 b

och

11 c §§,

12–15 §§, 17 §, 18,

19

och 20 §§, 21 § första stycket, 22 och 22 a §§, 23 § första stycket, 24, 25, 27, 29 och 30 §§, 32 § 1 och 2, 33–35 §§ och 38 §. Vid tillämpningen ska det som sägs om detaljplan avse områdesbestäm- melserna.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för mål och ärenden om planer som har påbörjats före ikraftträdandet.

6 Senaste lydelse 2014:900.

56

Prop. 2016/17:200

3Ärendet och dess beredning

Regeringskansliet (Miljö- och energidepartementet) har tagit fram pro- memorian Miljöbedömningar (Ds 2016:25) med förslag som syftar till att bl.a. genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt. En samman- fattning av promemorian finns i bilaga 1. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss- instanserna finns i bilaga 3. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Miljö- och energidepartementet (dnr M2016/01849/R).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 27 april 2017 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.

Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets synpunkter. Synpunkterna behandlas i avsnitt 6, 9.1 och 11 och i författningskommentaren. Med an- ledning av Lagrådets synpunkter har förslaget justerats. I förhållande till lagrådsremissen har dessutom några språkliga och redaktionella änd- ringar gjorts.

4EU-rättsliga och internationella krav

Inom EU-rätten finns det två direktiv om miljöbedömningar. Det är dels det s.k. SMB-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och pro- grams miljöpåverkan), dels det s.k. MKB-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt). Bestämmel- ser med krav som rör allmänhetens deltagande i utarbetandet av planer och program finns också i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltag- ande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG.

Utöver dessa direktiv finns det också krav på miljökonsekvensbeskriv- ningar och miljörapporter i konventionen om miljökonsekvensbeskriv- ningar i ett gränsöverskridande sammanhang (den s.k. Esbokonven- tionen, SÖ 1992:1) samt i protokollet till konventionen (SÖ 2006:24).

57

Prop. 2016/17:200

4.1SMB-direktivet

Syftet med direktivet är att integrera miljöaspekter vid utarbetande och antagande av vissa planer och program vars genomförande kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

SMB-direktivet är tillämpligt på planer och program som tas fram eller antas av en myndighet eller kommun eller som antas genom ett lagstift- ningsförfarande. Det ska vara fråga om planer och program som krävs enligt lag eller annan författning. Av definitionen av plan och program (artikel 2 a) framgår också att ändringar av planer och program omfattas av direktivet. En sista förutsättning för att en plan eller ett program ska omfattas av direktivet är att genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

De planer och program som omfattas av direktivets tillämpningsom- råde kan delas upp i två grupper. I den första gruppen finns planer och program som typiskt sett kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Denna grupp kan i sin tur delas upp i två kategorier, dels planer och pro- gram som upprättas för vissa i direktivet uppräknade områden såsom energi, avfall, transporter m.m. och som anger förutsättningarna för till- stånd till verksamheter som omfattas av bilaga 1 eller 2 till MKB-direk- tivet, dels planer och program som kan antas påverka s.k. Natura 2000- områden. Till den andra gruppen hör planer och program som inte typiskt sett anses medföra en betydande miljöpåverkan utan där bedömningen av miljöpåverkan i stället ska göras i det enskilda fallet. Till denna grupp hör planer och program som omfattas av den första gruppen men som endast gäller små områden på lokal nivå och planer och program inom andra områden än de som omfattas av första gruppen och som anger förutsättningarna för andra verksamheter och åtgärder än de som räknas upp i bilagorna till MKB-direktivet. I sådana fall ska bedömningen av miljöpåverkan ske i det enskilda fallet och utifrån vissa i direktivet fast- ställda kriterier.

Inom ramen för miljöbedömningen ska en miljörapport tas fram. I rap- porten ska den betydande miljöpåverkan redovisas och rimliga alternativ med hänsyn till planens eller programmets syfte och geografiska räck- vidd identifieras, beskrivas och bedömas. De uppgifter som en miljörap- port ska innehålla listas i bilaga 1 till direktivet. I direktivet finns be- stämmelser om samråd med myndigheter och allmänhet. När planen eller programmet tas fram ska hänsyn tas till miljörapporten och de syn- punkter som lämnats vid samråd. När en plan eller ett program har an- tagits ska berörda myndigheter och allmänheten informeras. Direktivet innehåller också bestämmelser om vad som gäller när ett genomförande av en plan eller ett program kan antas medföra en betydande miljöpåver- kan i en annan medlemsstat.

SMB-direktivets bestämmelser har genomförts i svensk rätt genom be- stämmelser i framför allt 6 kap. miljöbalken.

58

Prop. 2016/17:200

4.2Esbokonventionen

Esbokonventionen trädde i kraft för Sverige den 10 september 1997. Enligt konventionen ska en verksamhet, som kan antas förorsaka en bety- dande skadlig gränsöverskridande påverkan och som närmare anges i en bilaga till konventionen, föregås av en underrättelse till varje fördrags- part så tidigt som möjligt och inte senare än när allmänheten i det egna landet informeras om den. Syftet med underrättelsen är att säkerställa till- räckliga och effektiva överläggningar.

De projekt som omfattas av bilagan är t.ex. motor- och järnvägar, flyg- platser, hamnar, oljeraffinaderier och avverkning av stora skogsområden.

I konventionen anges att en miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas och att den ska innehålla vissa uppgifter som närmare preciseras i en bi- laga till konventionen. Miljökonsekvensbeskrivningen ska överlämnas till den utsatta fördragsparten för vidare distribution till myndigheter och allmänhet i de områden som kan antas bli påverkade. Upphovsparten ska efter att miljökonsekvensbeskrivningen färdigställts inleda samråd med den utsatta parten angående den föreslagna verksamhetens eventuella gränsöverskridande påverkan och åtgärder för att reducera eller eliminera denna påverkan. Konventionen ändrades 2001 i fråga om allmänhetens rätt att delta i processen. Samtidigt öppnades konventionen även för län- der som inte ingick i FN:s ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE). Ändringarna trädde i kraft för Sverige den 26 augusti 2014. Ytterligare en ändring i fråga om vilka verksamheter som ska omfattas av konven- tionen antogs 2004. Den senaste ändringen har ännu inte trätt i kraft.

I fråga om planer och program i gränsöverskridande sammanhang an- togs i maj 2003 ett protokoll till Esbokonventionen – protokollet av den 21 maj 2003 om strategiska miljöbedömningar. Protokollet trädde i kraft för Sverige den 11 juli 2010. I protokollet regleras bl.a. vilka planer och program som berörs av protokollet genom att de kan antas medföra en betydande påverkan på miljön. Av protokollet framgår också vilka upp- gifter en miljörapport ska innehålla och hur samråd ska genomföras. De flesta av protokollets bestämmelser har en motsvarighet i SMB-direk- tivet.

4.3MKB-direktivet

MKB-direktivet innehåller bestämmelser som ska säkerställa att en syste- matisk bedömning av miljöpåverkan genomförs för projekt som på grund av sin art, storlek eller lokalisering medför en betydande miljöpåverkan. För detta ändamål föreskrivs tillståndsplikt och krav på en bedömning av deras påverkan innan tillstånd ges.

I bilaga 1 till direktivet finns en lista över de projekt som alltid kan an- tas medföra betydande miljöpåverkan och för vilka miljökonsekvensbe- dömning och tillståndsprövning är obligatoriskt. I bilaga 2 till direktivet finns en lista över de projekt där medlemsstaterna själva får bedöma från

fall till fall eller med tillämpning av gränsvärden eller kriterier om en

59

Prop. 2016/17:200 miljökonsekvensbedömning bör göras. Vid prövningen av om en miljö- konsekvensbedömning ska göras för projekt som anges i bilaga 2 till direk- tivet ska de urvalskriterier som anges i bilaga 3 till direktivet tillämpas. Denna del kallas vanligen för behovsbedömning (engelskans screening).

De typer av projekt som omfattas av direktivet är dels sådana som i Sverige tillståndsprövas enligt miljöbalken – miljöfarlig verksamhet (9 kap.) och vattenverksamhet (11 kap.) – dels sådana som huvudsak- ligen prövas enligt annan lagstiftning, t.ex. vägar och järnvägar, som i fortsättningen kommer att kallas sektorslagstiftning.

I fråga om de projekt för vilka en miljökonsekvensbedömning ska göras ställer direktivet krav på att verksamhetsutövaren ska utarbeta en miljökonsekvensbeskrivning, vars innehåll regleras i den sista bilagan till direktivet, bilaga 4. Vilka krav som i det enskilda fallet kan ställas på en miljökonsekvensbeskrivning avgörs från fall till fall (avgränsning, engel- skans scoping). Processen innefattar även samråd, granskning och be- dömning och avslutas med ett beslut om tillstånd. Direktivet innehåller också bestämmelser om vad som gäller när ett projekt kan antas medföra betydande miljöpåverkan på miljön i en annan medlemsstat.

För de verksamheter och åtgärder som inte bedöms ha en betydande miljöpåverkan eller som inte finns upptagna på vare sig bilaga 1 eller 2 ställer MKB-direktivet inte några krav på vare sig tillståndsplikt eller en bedömning av deras miljöpåverkan.

Det ursprungliga MKB-direktivet ändrades genom rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 om ändring av direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt. Ändringen innebar bl.a. att det infördes en möjlighet för en sökande att inhämta besked från berörd myndighet om innehållet i och omfattningen av en miljökonsekvensbeskrivning. Dessutom utökades förteckningen i direktivets bilaga 1 över de projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och bilaga 3 infördes. Direktivet har även ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmän- hetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG. Denna ändring genomfördes i syfte att an- passa direktivet till den s.k. Århuskonventionen, dvs. konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (SÖ 2005:28). Eftersom MKB- direktivet hade ändrats flera gånger kodifierades det och dess officiella namn är numera Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt.

De senaste ändringarna i MKB-direktivet

Sedan kodifieringen av MKB-direktivet har direktivet ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/52/EU av den 16 april 2014 om ändring av direktiv 2011/92/EU om bedömning av inverkan på mil- jön av vissa offentliga och privata projekt (kallat ändringsdirektivet). Många av ändringarna är förtydliganden med anledning av EU-doms-

60

tolens rättspraxis. Andra syftar t.ex. till att effektivisera förfarandet och öka kvaliteten på beslutsunderlaget och miljöbedömningarna.

Ändringsdirektivet trädde i kraft den 15 maj 2014. Sista dag för ikraft- trädande för de författningar som är nödvändiga för att följa ändringsdi- rektivet är den 16 maj 2017. Nedan finns en redogörelse för de centrala ändringarna.

Ordet miljökonsekvensbedömning definieras

Ändringsdirektivet har infört en ny definition av det förfarande som kallas miljökonsekvensbedömning. Enligt artikel 1.2 g definieras miljö- konsekvensbedömning som ett förfarande som består av ett antal mo- ment, nämligen verksamhetsutövarens utarbetande av en miljökonse- kvensbeskrivning, genomförande av samråd, den ansvariga myndighe- tens granskning av informationen i miljökonsekvensbeskrivningen och eventuella kompletteringar av denna samt all information som inhämtats under samråden, den ansvariga myndighetens motiverade slutsats om projektets betydande miljöpåverkan och slutligen integrering av den an- svariga myndighetens motiverade slutsats i tillståndsbeslutet. Ändringen återspeglar EU-domstolens rättspraxis och innebär i sak inget nytt.

Miljökonsekvensbedömningen omfattar fler miljöaspekter

Genom ändringsdirektivet har artikel 3.1 ändrats och därigenom breddat miljökonsekvensbedömningen till att omfatta fler miljö- och hälsoaspek- ter. Nu ska även klimatförändringar, biologisk mångfald och risker för olyckor eller katastrofer beaktas. Alla miljö- och hälsoaspekter kommer inte att bli relevanta i varje enskild tillståndprövning, utan det avgörs som vanligt i avgränsningsfasen.

Underlag inför och beslut om betydande miljöpåverkan

För de projekt som redovisas i bilaga 2 till direktivet måste den ansvariga myndigheten bedöma om de ska bli föremål för en miljökonsekvensbe- dömning eller inte. Denna fas kallas vanligen för screening eller behovs- bedömning. Genom ändringsdirektivet införs nya krav på den informa- tion som exploatören ska lämna inför en sådan bedömning. Information- en handlar i korthet om projektets art och den betydande miljöpåverkan som det kan antas medföra. En förteckning över information som ska lämnas finns i en tillkommande bilaga till MKB-direktivet, bilaga 2A.

Genom ändringsdirektivet införs dessutom en ny tidsfrist som innebär att den ansvariga myndigheten ska fatta sitt beslut inom 90 dagar från den dag exploatören lämnat all information som krävs. Vissa undantag som till exempel projektets komplexitet kan dock motivera en längre tidsfrist enligt bestämmelsen.

Miljökonsekvensbeskrivningens innehåll förtydligas

Kraven på miljökonsekvensbeskrivningens innehåll har förtydligats, specificerats och kompletterats. De största ändringarna är att det införs nya krav på informationen om rimliga alternativ, referensscenario och de miljö- och hälsoaspekter som rör nya miljöproblem (t.ex. klimatföränd- ringen, biologisk mångfald, katastrofrisker och utnyttjandet av naturre-

Prop. 2016/17:200

61

Prop. 2016/17:200 surser). En ändring har vidare gjorts i artikel 5.1 andra stycket som syftar till att undvika dubbelarbete. Det tydliggörs att exploatören ska beakta tillgängliga resultat från andra relevanta bedömningar om miljöpåverkan som gjorts till följd av annan unionslagstiftning, såsom SMB-direktivet och direktiv 2009/71/Euratom, eller nationell lagstiftning.

Krav på experter

En annan nyhet är krav på framtagande och kontroll av miljökonsekvens- beskrivningar, dels genom att exploatören ska se till att miljökonsekvens- beskrivningen utarbetas av behöriga experter, dels genom att den ansva- riga myndigheten ska se till att den har, eller vid behov kan tillgå, till- räcklig expertis för att granska miljökonsekvensbeskrivningen (artikel 5.3).

Utökade krav på samråd med myndigheter och allmänheten

Genom ändringsdirektivet ställs krav på att även lokala och regionala myndigheter ska delta i samråden (artikel 6.1). En annan nyhet är att all- mänheten ska få den information som avses i artikel 6.2 elektroniskt via minst en central portal eller lättillgängliga kontaktpunkter på lämplig förvaltningsnivå. Det införs dessutom en ny tidsram som anger att den berörda allmänheten i vart fall ska få 30 dagar på sig att komma in med synpunkter på miljökonsekvensbeskrivningen (artikel 6.7).

Krav på tillståndsmyndighetens bedömning och motivering

Ändringarna i artikel 8 och införandet av en ny artikel 8 a syftar till att tydliggöra hur synpunkter och underlag om projektets miljöpåverkan ska integreras i beslut att meddela tillstånd eller inte. Enligt artikel 8 a.1 ställs krav på att ett beslut om att bevilja tillstånd ska innehålla en motiverad slutsats om projektets betydande miljöpåverkan, alla miljövillkor som bifogas beslutet, en beskrivning av projektets särdrag eller planerade åtgärder för att undvika, förebygga eller minska och om möjligt kompensera betydande negativ miljöpåverkan samt i tillämpliga fall kontrollåtgärder. I ett beslut om att avslå en tillståndsansökan ske de huvudsakliga skälen till avslaget anges (artikel 8 a.2).

Tillståndsmyndigheten ska undvika intressekonflikt

Enligt en ny artikel 9 a ska medlemsstaterna se till att den eller de ansva- riga myndigheterna fullgör de skyldigheter som följer av direktivet på ett objektivt sätt (och inte ger upphov till en situation som kan leda till in- tressekonflikt). Av samma bestämmelse följer att oförenliga funktioner ska skiljas åt när skyldigheterna enligt direktivet fullgörs (om den ansva- riga myndigheten även är exploatör).

Rapportering

Ändringsdirektivet innebär att rapporteringskrav införs (se ändringarna i artikel 12.2). Rapportering ska göras var sjätte år från och med den 16 maj 2017.

62

Samordnade eller gemensamma förfaranden

Prop. 2016/17:200

Krav om samordnade eller gemensamma förfaranden införs i förhållande till det s.k. art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet.

Uppföljning, kontrollförfaranden och sanktioner

Slutligen har det införts krav på övervakning och kontrollåtgärder. Med- lemsstaterna ska se till att försiktighets- och kompensationsåtgärder genomförs och ska besluta om förfaranden avseende kontroll av betydan- de negativ miljöpåverkan i syfte att kunna vidta lämpliga åtgärder för att begränsa denna. Enligt en ny artikel 10 a ska medlemsstaterna även fast- ställa regler för sanktioner vid överträdelser av de nationella bestäm- melser som antas enligt direktivet.

4.4Århuskonventionen

Århuskonventionen trädde i kraft i oktober 2001. Sverige är part till kon- ventionen sedan 2005.

Konventionen vilar på princip 10 i Riodeklarationen om miljö och utveckling, som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janerio 1992. Denna princip anger att miljöfrågor hanteras bäst när alla berörda medborgare deltar på lämplig nivå. På det nationella planet ska, enligt principen, varje individ ha skälig tillgång till den miljöinfor- mation som finns hos offentliga organ, inklusive information om farliga material och verksamheter i deras samhällen och det ska ges möjlighet att delta i beslutsprocessen. Stater ska underlätta och uppmuntra folkligt medvetande och deltagande genom att se till att information finns lätt åt- komlig. Tillgång till effektiva juridiska och administrativa procedurer inklusive rättsmedel för upprättelse och gottgörelse ska erbjudas.

I konventionen förklaras att ett tillfredsställande miljöskydd är väsent- ligt för människors välbefinnande och för deras åtnjutande av grundläg- gande mänskliga rättigheter. Varje människa har rätt att leva i en miljö som är förenlig med hälsa och välbefinnande men har också en skyldig- het att, både ensam och tillsammans med andra, skydda och förbättra miljön för nuvarande och kommande generationer. För att kunna hävda denna rättighet och fullgöra denna skyldighet anger konventionen att medborgarna måste ha tillgång till miljöinformation, rätt att delta i be- slutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Konven- tionens bestämmelser utgör en minimistandard för rättigheterna. Enligt konventionen har icke-statliga organisationer som främjar miljöskydd och som uppfyller de krav som uppställs i nationell rätt en särskilt viktig roll och de tillerkänns därför samma rättigheter som den berörda allmän- heten i övrigt.

Konventionen bygger på tre grundprinciper som brukar kallas konven- tionens tre pelare:

Allmänhetens rätt att ta del av miljöinformation som finns hos myn- digheter.

Allmänhetens rätt att delta i beslutsprocesser som har inverkan på miljön.

– Allmänhetens tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

63

 

Prop. 2016/17:200

5Svensk rätt

Under 1960-talet ökade uppmärksamheten på miljöfrågor. Flera länder, däribland Sverige, antog lagstiftning för kontroll av föroreningar. I Sve- rige trädde miljöskyddslagen (1969:387) i kraft 1969. Miljöskyddslagen innehöll bestämmelser om ett administrativt kontrollsystem med till- stånds- och tillsynsrutiner. Detta system innebar ökade möjligheter att väga samman allmänna och enskilda intressen. I första hand var lagstift- ningen inriktad på kontroll av stora punktkällor. Sedan miljöskyddslagen trädde i kraft har kraven på det beslutsunderlag som ska finnas vid till- ståndsprövningar succesivt skärpts vad gäller underlagets omfattning och kvalitet.

Krav på att en ansökan om tillstånd till miljöfarlig verksamhet skulle innehålla en beskrivning av miljöeffekterna av de störningar som verk- samheten kunde medföra infördes 1981 i miljöskyddslagen. Samtidigt infördes också krav på samråd med myndigheter och enskilda som kunde ha ett intresse i saken. Enligt praxis som hade utvecklats med stöd av för- arbetsuttalanden till lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., förkortad NRL, krävdes enligt 4 kap. NRL att konsekvenserna för miljön skulle framgå av en ansökan som skulle prövas av regeringen. Bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar infördes 1991 i ett nytt 5 kap. i NRL (prop. 1990/91:90. s. 170 f.). Samtidigt fördes liknande be- stämmelser in i flera andra lagar, bl.a. miljöskyddslagen och väglagen (1971:948). Genom bestämmelser om samråd och miljökonsekvensbe- skrivningar har arbetet med att ta fram underlag inför tillståndspröv- ningar blivit alltmer formaliserat.

Krav på miljökonsekvensbeskrivningar vid planläggning infördes först i samband med genomförandet av SMB-direktivet. Det ansågs emellertid ligga i sakens natur att även konsekvenserna för miljön borde vägas in i de lämplighetsbedömningar som gjordes vid planläggning enligt PBL (prop. 1990/91:90 s. 166).

5.1Miljöbalkens bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar och miljöbedömningar

Med miljöbalken förändrades de svenska bestämmelserna om miljökon- sekvensbeskrivningar påtagligt. I syfte att genomföra MKB-direktivet och Esbokonventionen infördes i miljöbalken bestämmelser om förfaran- det vid miljökonsekvensbedömningar och innehållet i miljökonsekvens- beskrivningar. Sedan miljöbalken trädde i kraft i januari 1999 finns be- stämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i huvudsak i 6 kap. miljöbalken och i förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskriv- ningar. Sedan miljöbalkens ikraftträdande har bestämmelserna ändrats

bland annat för att genomföra SMB-direktivet.

64

Det finns utanför miljöbalken ett antal lagar som reglerar verksamheter Prop. 2016/17:200 och åtgärder som påverkar miljön (sektorslagar). Vissa av verksamheter-

na och åtgärderna är sådana projekt som omfattas av MKB-direktivet, varför det ställs krav på att även de ska bli föremål för tillståndsprövning och en bedömning av deras påverkan på miljön. Som utgångspunkt gäller miljöbalken för dessa verksamheter samtidigt som de är reglerade i andra lagar. Miljöbalken och sektorslagarna gäller således parallellt. Den myn- dighet som prövar en ansökan om tillstånd eller motsvarande godkänn- ande enligt en sektorslag ska dock vid prövningen tillämpa miljöbalken endast när det anges särskilt i sektorslagen (prop. 1997/98:90 s. 143 f.).

Följande författningar hänvisar helt eller delvis till 6 kap. miljöbalken:

lagen (1962:627) om vissa åtgärder för utnyttjande av vattenkraft vid krig m.m.

lagen (1966:314) om kontinentalsockeln

väglagen (1971:948)

lagen (1977:439) om kommunal energiplanering

lagen (1978:160) om vissa rörledningar

lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn

lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter (lagen har i prop. 2015/16:178 föreslagits upphöra att gälla den 31 december 2016)

strålskyddslagen (1988:220)

minerallagen (1991:45)

lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon

lagen (1995:1649) om byggande av järnväg

ellagen (1997:857)

lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning

naturgaslagen (2005:403)

plan- och bygglagen (2010:900).

5.2Tidigare ändringar av miljöbalkens bestämmelser på området

Regeringen beslutade den 22 december 1999 att ge en parlamentariskt sammansatt kommitté i uppdrag att utvärdera tillämpningen av miljöbal- ken och lämna förslag till nödvändiga reformer (dir. 1999:109). Kom- mittén tog namnet Miljöbalkskommittén (M 1999:03). Miljöbalkskom- mittén hade i uppdrag att undersöka möjligheterna att effektivisera och förenkla miljöprövningen utan att åsidosätta hälso- och miljöskyddskra- ven. Miljöbalkskommittén lämnade i betänkandet En effektivare miljö- prövning (SOU 2003:124) förslag till ändringar i 6 kap. miljöbalken som syftade till att åstadkomma ett mer flexibelt system för miljökonsekvens- bedömning samt ett enklare förfarande för miljökonsekvensbeskrivning- ar. Med utgångspunkt i Miljöbalkskommitténs förslag genomfördes vissa ändringar i 6 kap. miljöbalken som trädde i kraft den 1 augusti 2005 (prop. 2004/05:129, bet. 2004/05:MJU15, rskr. 2004/05:312). Det tydliggjordes

att samrådet så långt som möjligt skulle genomföras inom ramen för en

65

Prop. 2016/17:200 samrådsprocess. Skyldigheten för länsstyrelsen att besluta om en verk- samhets eller åtgärds miljöpåverkan inskränktes till att enbart gälla verk- samheter och åtgärder som inte omfattades av bilaga 1 till förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar (numera 3 § första stycket förordningen). De specificerade kraven på vad en miljökonsekvensbe- skrivning ska innehålla begränsades till att enbart gälla för verksamheter och åtgärder som skulle antas medföra betydande miljöpåverkan. Slutli- gen förtydligades länsstyrelsens roll i att vägleda verksamhetsutövaren avseende miljökonsekvensbeskrivningens inriktning och omfattning.

Under 2012 gjordes vissa förtydligande ändringar i nu gällande 6 kap. 13 och 16 §§ miljöbalken (jfr prop. 2012/13:17, bet. 2012/13:MJU4, rskr. 2012/13:155). Ändringarna föranleddes av ett behov av att förtydliga genomförandet av SMB-direktivet.

Under 2015 tillkom en paragraf, 6 kap. 4 a § miljöbalken, för att ge- nomföra de krav på samråd som följer av det s.k. Seveso III-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olycks- händelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upp- hävande av rådets direktiv 96/82/EG).

 

6

Ett nytt 6 kap. i miljöbalken

 

 

 

Regeringens förslag: Det nuvarande 6 kap. miljöbalken ska upphävas

 

och ersättas av ett nytt 6 kap. med en ny rubrik och en ny disposition.

 

Flera av bestämmelserna ska föras in oförändrade med endast språk-

 

liga och redaktionella ändringar.

 

 

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

 

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på att det

 

nuvarande 6 kap. ersätts med ett nytt med en ny rubrik och en ny disposi-

 

tion.

 

 

Mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt anser att processuella

 

bestämmelser bör placeras i miljöbalkens fjärde avdelning och inte i

 

6 kap. miljöbalken och att MKB-direktivets regler borde kunna införlivas

 

på ett mer integrerat sätt i miljöbalken. Alrutz’ Advokatbyrå AB anser att

 

förslaget innehåller bestämmelser med en alltför hög detaljeringsgrad

 

och bedömer att en sådan detaljstyrning kommer leda till längre ledtider

 

och högre kostnader för företagen. Fröberg & Lundholm Advokatbyrå

 

AB ifrågasätter om det finns behov av en helt ny struktur och terminologi

 

samt detaljerade förfaranderegler och anser att det finns en risk att tilläm-

 

pande myndigheter uppfattar de omfattande förändringarna som en

 

skärpning. Sveriges kommuner och landsting och Avfall Sverige har an-

 

gett att de inte delar den bild av tillämpningen av bestämmelserna om

 

miljöbedömning av planer och program i 6 kap. miljöbalken som Natur-

 

vårdsverket ger i rapporten Mot en hållbar stadsutveckling (rapport

 

6664). WSP Sverige AB anser att fler bestämmelser bör placeras i lag

66

eftersom förordningsbestämmelser tenderar att glömmas bort.

 

 

Skälen för regeringens förslag

Genomförande av ändringsdirektivet

De senaste ändringarna i MKB-direktivet ska vara genomförda i med- lemsstaternas lagstiftning senast den 16 maj 2017. Genomförandet av de tillkommande kraven i direktivet bör kunna leda till en ökad harmonise- ring av medlemsstaternas bestämmelser på området och en tydligare och mer enhetlig bedömning av miljöeffekter i samband med tillståndspro- cesser. Av ändringsdirektivets ingress framgår att ändringarna bl.a. syftar till att förbättra miljöskyddet och kvaliteten på miljökonsekvensbedöm- ningsförfarandet samtidigt som resurseffektiviteten ska öka och en håll- bar tillväxt i unionen stödjas. Flera av ändringarna föranleder en översyn av det svenska regelverket som rör miljöbedömningar för verksamheter och åtgärder.

I svensk rätt har MKB-direktivet framför allt genomförts i 6 kap. mil- jöbalken. I 6 kap. miljöbalken finns dock även bestämmelser om miljö- bedömningar av planer och program som genomför SMB-direktivet. Eftersom dessa regler är tätt sammankopplade med varandra finns det skäl att i samband med översynen av de bestämmelser som rör verksam- heter och åtgärder även se över den del av kapitlet som rör planer och program.

Vikten av ett tydligt och ändamålsenligt regelverk

Regelverket om miljöbedömningar för planer och program samt verk- samheter och åtgärder bör vara utformat på ett sätt som bidrar till ett högt miljöskydd och skapar förutsättningar för att miljökvalitetsmålen ska kunna nås. Regelverket bör även ge allmänheten möjlighet till insyn och medverkan i miljöprocesserna. Närboende och intresseorganisationer har kunskap som kan bidra till ett allsidigt underlag som bättre belyser miljö- effekter inför planläggnings- eller prövningsmyndighetens beslut. Lika viktigt i sammanhanget är att regelverket kan bidra med förutsägbara villkor för näringslivet och till att tillgängliga resurser kan användas på ett effektivt sätt. Ett regelverk som motsvarar alla dessa krav skapar för- utsättningar för en tydlig och ändamålsenlig tillämpning som bidrar med största möjliga miljönytta.

Samhällsplanering är ett instrument som påverkar alla miljökvalitets- mål. I samhällsplaneringen sätts ramarna för kommande verksamheter och olika allmänna intressen och politiska mål vägs mot varandra. Ge- nom att integrera miljöaspekter i planer och program skapas förutsätt- ningar för att kunna nå miljökvalitetsmålen och uppnå ett högt miljö- skydd. Lika viktigt för att nå dessa mål är att miljöeffekter som enskilda verksamheter kan förväntas medföra blir tydligt och enhetligt belysta och bedömda i samband med tillståndsgivning. Ett underlag som belyser de miljöeffekter som en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra är en ab- solut förutsättning för att tillståndsmyndigheten ska kunna tillämpa miljörättsliga krav på ett effektivt sätt i det enskilda fallet. Det är sam- tidigt nödvändigt att se till att samhällets resurser används på bästa sätt. Krav på verksamheter och åtgärder som inte är miljömässigt motiverade riskerar att drabba enskilda företagare, kommuner, myndigheter, all- mänheten och ytterst samhällets miljöarbete. Utgångspunkten bör således vara att kraven i 6 kap. ska gälla i den utsträckning det är motiverat av

Prop. 2016/17:200

67

Prop. 2016/17:200

68

miljöskäl. Allt annat riskerar att styra resurser till verksamheter och åt- gärder utan en särskilt stor miljöpåverkan.

En förändring är nödvändig

När det gäller planer och program beskriver Naturvårdsverket i rapporten Mot en hållbar stadsutveckling (rapport 6664) att det finns brister i sam- hällets förmåga att integrera miljöfrågor i samhällsplaneringen. Enligt Naturvårdsverket är det vanligt förekommande att den planläggande myndigheten eller kommunen tycker att miljöbedömningsprocessen är svår, krånglig och omfattande och att den ofta kommer till slutsatsen att bestämmelserna inte är tillämpliga i det enskilda fallet. Det tycks även finnas en bristande förståelse för vad en strategisk miljöbedömning inne- bär vilket leder till att fokus lätt hamnar på dokumentet, snarare än för- farandet och integreringen av miljöaspekter i beslut om antagande av pla- ner och program. Vidare framgår att det finns oklarheter kring miljöbal- kens tillämplighet i samhällsplaneringen och att det är en mycket varie- rande kvalitet på de bedömningar som myndigheter och kommuner gör i frågan om huruvida en plan eller ett program kan antas medföra en bety- dande miljöpåverkan. Bedömningarna överensstämmer inte alltid med lagstiftningens syfte. Sammantaget innebär det att det inte görs miljöbe- dömningar av alla de planer och program som omfattas av bestäm- melserna i 6 kap. miljöbalken samt att de miljöbedömningar som görs är av skiftande, och i vissa fall bristande, kvalitet. Det finns därför anled- ning att göra de ändringar som krävs för att uppnå ett tydligt och ända- målsenligt regelverk som kan medföra största möjliga miljönytta.

När det gäller tillämpningen av bestämmelserna för verksamheter och åtgärder i 6 kap. miljöbalken är de identifierade problemen av en annan art. De miljökonsekvensbeskrivningar som tas fram tenderar generellt sett att få ett innehåll som inte fullt ut knyter an till och är nödvändigt för den aktuella verksamheten. Ända sedan införandet av miljöbalken har lagstiftningen gett uttryck för att innehållet i en miljökonsekvensbeskriv- ning ska stå i proportion till graden av miljöpåverkan. Genom en enkät- undersökning som Miljöprocessutredningen (M 2007:04) lät genomföra visade det sig dock att skillnaden i innehållet i miljökonsekvensbeskriv- ningarna endast är marginell. Miljökonsekvensbeskrivningarna blir där- för ofta för breda och ytliga. Detta är något som varken gynnar miljö- skyddet eller bidrar till en resurseffektiv prövning.

Kraven i MKB-direktivet riktar sig till och är anpassade för verksam- heter och åtgärder som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. De senaste ändringarna i MKB-direktivet syftar bl.a. till att stärka miljö- skyddet men innebär samtidigt att fler formaliserade krav som riktar sig till verksamheter och åtgärder som kan antas medföra en betydande mil- jöpåverkan införs. I den mån formaliserade krav i svensk rätt riktar sig till verksamheter utan en särskilt stor miljöpåverkan finns det därför an- ledning att genomföra de ändringar som krävs för att säkerställa att regel- verket på ett resurseffektivt sätt kan medföra största möjliga miljönytta.

Ett nytt 6 kap. i miljöbalken

En förutsättning för att förslagen i denna proposition ska få det genom- slag som önskas är att reglerna utformas på ett sådant sätt att de är enkla

att förstå och tillämpa. I 6 kap. miljöbalken finns regler som träffar dels Prop. 2016/17:200 planer och program, dels verksamheter och åtgärder. Även om reglerna

omfattar i huvudsak samma moment och miljöaspekter för såväl planer och program som verksamheter och åtgärder rör det sig om helt olika processer där tillämpningen av bestämmelserna för planer och program ofta föregår den för verksamheter och åtgärder. Bestämmelserna för pla- ner och program bör därför placeras först i kapitlet.

För att öka bestämmelsernas tillgänglighet bör kapitlet innehålla under- avsnitt med tydliga underrubriker. För att åstadkomma en tydlig process bör bestämmelsernas disposition inom respektive avsnitt få den disposi- tion som framgår av lagförslaget. På så vis åskådliggörs de olika faserna för såväl planer och program som verksamheter och åtgärder; först den inledande undersökningsfasen som ska leda fram till ett avgörande i frågan om huruvida en miljöbedömning ska göras, därefter den följande fasen som består i utförandet av miljöbedömningen. Lagrådet har föreslagit att kapitlets inledande paragrafer ska förses med en underr- ubrik närmast före 1 § av lydelsen ”Inledande bestämmelser”. Kapitlets två första paragrafer är gemensamma för hela kapitlet. Kapitelrubriken är tillräckligt informativ med avseende på innehållet i första paragrafen. I linje med Lagrådets förslag bör däremot andra paragrafen, som förklarar vad som i kapitlet avses med ordet miljöeffekter förses med rubriken ”Ordförklaring”.

För att redan i lagtexten kunna tillgodogöra sig processen bör utgångs- punkten vara att väsentliga bestämmelser ska återfinnas i lag och övriga bestämmelser i förordning. Förslagen i denna proposition innebär väsent- liga förändringar eller omarbetningar av så gott som samtliga bestämmel- ser i 6 kap. Det är därför motiverat att ersätta det nuvarande 6 kap. med ett nytt kapitel.

Några remissinstanser anför att förslaget i propositionen innehåller be- stämmelser med alltför hög detaljeringsgrad och att det kan leda till längre ledtider och högre kostnader för företagen. Regeringen delar inte dessa remissinstansers farhåga utan bedömer att förslaget innebär att bestämmelserna blir tydligare och mer lättillgängliga. Den ökade tydlig- heten innebär visserligen att detaljeringsgraden ökar i viss mån men det bör uppvägas av att bestämmelserna därmed bedöms bli enklare att tillämpa. Bestämmelsernas ökade tydlighet och tillgänglighet bör leda till tidsvinster och lägre administrativa kostnader för företag. Mark- och mil- jödomstolen vid Umeå tingsrätt har anfört att processuella bestämmelser bör placeras i miljöbalkens fjärde avdelning och inte i 6 kap. miljöbal- ken. Regeringen anser inte att en sådan lösning är lämplig mot bakgrund av att bestämmelserna om miljöbedömning även görs tillämpliga i pröv- ningar enligt vissa sektorslagar.

I förslaget till nytt 6 kap. miljöbalken finns bestämmelser om under- sökningar som ska göras om huruvida en betydande miljöpåverkan kan antas och därmed om en miljöbedömning ska göras. För att underlätta förståelsen av att undersökningen ska leda fram till ett beslut i frågan om miljöpåverkan har Lagrådet angett att undersökningen bör hållas isär från beslutet. För att uppnå den tydlighet som Lagrådet efterfrågar bör justeringar göras i enlighet med Lagrådets synpunkt.

69

Prop. 2016/17:200

 

7

Nya och ändrade ord och uttryck

 

7.1

Strategiska och specifika miljöbedömningar

 

 

 

Regeringens förslag: Uttrycket strategisk miljöbedömning införs i

 

6 kap. miljöbalken och ska ha samma innebörd som ordet miljö-

 

bedömning i SMB-direktivet, dvs. den process som bl.a. innebär att en

 

miljökonsekvensbeskrivning tas fram, att samråd genomförs och att

 

hänsyn under beslutsprocessen tas till miljökonsekvensbeskrivnings

 

innehåll och det som framkommit i samråden.

 

För verksamheter och åtgärder införs i 6 kap. miljöbalken uttrycket

 

specifik miljöbedömning med samma innebörd som ordet miljökonse-

 

kvensbedömning i MKB-direktivet, dvs. den process som bl.a. innebär

 

att en miljökonsekvensbeskrivning tas fram, att samråd genomförs och

 

att hänsyn tas till miljökonsekvensbeskrivnings innehåll och det som

 

framkommit i samråden när beslut fattas.

 

Innebörden av ordet miljöbedömning i 6 kap. miljöbalken ändras till

 

att utgöra ett samlingsnamn för såväl strategiska som specifika miljö-

 

bedömningar.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Regeringens förslag skiljer sig från promemorians på så sätt att uttrycket

 

specifik miljöbedömning införs som beteckning för den process som

 

gäller verksamheter och åtgärder i stället för praktisk miljöbedömning

 

som föreslås i promemorian.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på att ordet

 

miljöbedömning införs i 6 kap. miljöbalken som ett samlingsnamn för de

 

två typer av miljöbedömningar som regleras i 6 kap. miljöbalken.

 

Länsstyrelsen i Kalmar län anser att ordet miljöbedömning är miss-

 

visande på så vis att det inte leder tanken till en process.

 

Flertalet remissinstanser är positiva till eller har inte några invänd-

 

ningar mot att uttrycket strategisk miljöbedömning införs. Riksantikva-

 

rieämbetet föreslår att uttrycket miljöbedömning av plan och program

 

bör användas. Naturvårdsverket föreslår att uttrycket miljöbedömning för

 

planer och program bör användas.

 

Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt, Mark- och miljödom-

 

stolen vid Umeå tingsrätt, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länssty-

 

relsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Östergötlands län, Naturvårdsverket,

 

Luleå tekniska universitet och Forskningsprogrammet SPEAK anser att

 

uttrycket praktisk miljöbedömning är missvisande, bl.a. eftersom bedöm-

 

ningen inte är av praktisk karaktär eller på grund av att en strategisk mil-

 

jöbedömning kan framstå som motsatsen till praktiska, dvs. teoretiska

 

och abstrakta eller i värsta fall opraktiska. Region Skåne, Lomma kom-

 

mun, Programnämnd samhällsbyggnad i Örebro kommun, Structor Mil-

 

jöbyrån Stockholm AB och Svenska samernas riksförbund anser att ut-

70

trycket praktisk miljöbedömning är ändamålsenligt. Naturvårdsverket

 

 

föreslår att uttrycket miljöbedömning för verksamheter och åtgärder an- vänds och i andra hand att ordet ”specifik” används i stället för ”prak- tisk”. Riksantikvarieämbetet och Forskningsprogrammet SPEAK föreslår att uttrycket miljöbedömning av verksamheter och åtgärder används.

Skälen för regeringens förslag: Det svenska genomförandet av fram- för allt MKB-direktivet har inneburit att beslutsunderlaget – miljökonse- kvensbeskrivningen – har hamnat mer i fokus än den process där beskriv- ningen är en del. Den svenska lagstiftningen saknar ett ord eller ett ut- tryck som beskriver den process som i fråga om verksamheter och åtgär- der bl.a. innebär att en miljökonsekvensbeskrivning tas fram, att samråd genomförs och att hänsyn tas till miljökonsekvensbeskrivnings innehåll och det som framkommit i samråden när beslut fattas. I genomförandet av SMB-direktivet har en större vikt lagts vid att lyfta fram processen i lagstiftningen. I SMB-direktivet kallas processen för miljöbedömning och det är även det ord som används i 6 kap. miljöbalken för att i för- hållande till planer och program beskriva den process som bl.a. innebär att en miljökonsekvensbeskrivning tas fram, samråd genomförs och hän- syn tas till beskrivningen och samråden i beslutsprocessen. Processen bör komma till tydligt uttryck i lagtexten såväl när det gäller planer och pro- gram som verksamheter och åtgärder och dessa processer bör betecknas med ett ord eller uttryck.

I MKB-direktivet används ordet miljökonsekvensbedömning som be- teckning för processen. Genom de lagändringar som föreslogs i propo- sitionen En effektivare miljöprövning (prop. 2004/05:129) utmönstrades ordet miljökonsekvensbedömning i princip helt ur 6 kap. miljöbalken. Skälet var att ordet i miljöbalken användes som beteckning för det sam- råd som skulle genomföras för verksamheter som kan antas medföra be- tydande miljöpåverkan. Regeringen ansåg att ordet borde användas i över- ensstämmelse med den betydelse som det har i MKB-direktivet och inte som ett uttryck för samrådsförfarandet (prop. 2004/05:129 s. 58). Den enda bestämmelse i vilken ordet fortfarande används är i 6 kap. 6 § som reglerar förfarandet i de fall en verksamhet eller åtgärd kan antas med- föra en betydande miljöpåverkan i ett annat land. I detta fall bedömde regeringen att ordet användes på ett sätt som överensstämde med dess be- tydelse i MKB-direktivet. Ordet miljökonsekvensbedömning för verk- samheter och åtgärder bör dock utmönstras helt från 6 kap. Ordet har i svensk rätt haft en annan innebörd än vad det har i MKB-direktivet.

I internationella sammanhang används ordet miljöbedömning (environ- mental assessment) som ett samlingsnamn för att beskriva de två olika processerna (planer och program å ena sidan och verksamheter och åt- gärder å andra sidan). I promemorian föreslås att samma samlingsnamn borde användas i den svenska kontexten. Förslaget har mottagits väl av remissinstanserna och bör genomföras.

I fråga om planer och program innehåller promemorian ett förslag om att ordet strategisk läggs till för att beskriva vilken typ av miljöbedöm- ning det rör sig om. Remissinstanserna har varit positiva till förslaget och det bör genomföras. Miljöbedömningen för planer och program är till sin natur mer allmän, framåtsyftande och övergripande än miljöbedömningar för verksamheter och åtgärder. Kraven på konkret förutsägelse av effek- ter är inte heller densamma som för verksamheter och åtgärder. Det är dessutom så att de planer och program som omfattas av krav på miljöbe-

Prop. 2016/17:200

71

Prop. 2016/17:200 dömning ska ange förutsättningarna för kommande tillstånd för verksam- heter eller åtgärder. Särdragen i miljöbedömningar för planer och pro- gram kan därför beskrivas med ordet strategisk som också är det ord som används i internationella sammanhang för att beskriva miljöbedömningar av planer och program.

I fråga om verksamheter och åtgärder innehåller promemorian ett för- slag om att ordet praktisk läggs till för att beskriva vilken typ av miljö- bedömning det rör sig om. Förslaget har mötts av kritik bland många av remissinstanserna som bl.a. anser att ordet praktisk är missvisande efter- som den aktuella bedömningen inte är av praktisk karaktär. I prövningen av enskilda verksamheter och åtgärder ska miljöeffekterna kunna förut- ses. I den mån förutsättningarna för verksamheten eller åtgärden har an- getts i en plan eller ett program innebär verksamheten eller åtgärden det konkreta eller det praktiska genomförandet av den aktuella planen eller programmet. Regeringen instämmer dock med de remissinstanser som anser att ordet praktisk i detta sammanhang kan vara missvisande. Flera remissinstanser har föreslagit att uttrycket miljöbedömning av verksam- heter och åtgärder ska användas. Regeringen anser dock att det finns an- ledning att använda ett uttryck som på ett tydligare och mer kortfattat sätt särskiljer den aktuella typen av miljöbedömning från den strategiska miljöbedömningen. Miljöbedömningen av planer och program görs tidigt i den planeringsprocess som senare kan få betydelse för specifika verk- samheter eller projekt. Förutsägelsen av miljöeffekter är mer specifik eller konkret i samband med en miljöbedömning av en verksamhet eller åtgärd än i samband med en miljöbedömning av en plan eller ett pro- gram. Naturvårdsverket har föreslagit att ordet specifik används i stället för praktisk. Uttrycket specifik miljöbedömning bör införas som ett uttryck för den process som gäller verksamheter och åtgärder.

 

7.2

Liten miljökonsekvensbeskrivning

 

 

 

Regeringens förslag: Uttrycket liten miljökonsekvensbeskrivning in-

 

förs i 6 kap. miljöbalken som beteckning för det prövningsunderlag

 

som ska tas fram för verksamheter och åtgärder som inte kan antas

 

medföra en betydande miljöpåverkan.

 

 

 

Promemorians förslag skiljer sig från promemorians på så sätt att ut-

 

trycket liten miljökonsekvensbeskrivning införs i stället för uttrycket

 

förenklat underlag, som föreslås i promemorian.

 

Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig är

 

positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget att kalla under-

 

laget för förenklat underlag.

 

Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Dalarnas län, Länsstyrelsen i Värm-

 

lands län, Länsstyrelsen i Västra Götaland, Länsstyrelsen i Öster-

 

götlands län och Naturskyddsföreningen anser att benämningen förenklat

 

underlag kan förleda sökanden att tro att underlaget kan vara allt för

 

enkelt vilket kan medföra behov av kompletteringar som i sin tur kan

 

förlänga handläggningstiden samt öka risken för att tillstånd lämnas på

 

otillräckliga underlag. Kammarkollegiet och Riksantikvarieämbetet för-

72

ordar att underlaget även fortsättningsvis kallas miljökonsekvensbeskriv-

ning oavsett om verksamheter och åtgärder kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller inte. Energimarknadsinspektionen anser att ändringen från ordet miljökonsekvensbeskrivning till uttrycket för- enklat underlag riskerar att endast leda till förvirring och oklarhet genom att vägledande domar avseende nuvarande regelverk ifrågasätts samtidigt som det inte kommer finnas några tydliga riktlinjer kring vad som ska gälla i stället. Länsstyrelsen i Skåne län anser att uttrycket förenklat underlag är anonymt. Länsstyrelsen i Uppsala län anser att det bör fram- gå av underlagets benämning att det är en bedömning av miljöeffekterna som ska göras, även om den bedömningen är begränsad och till delar för- enklad. Länsstyrelsen i Hallands län föreslår att ordet miljöbeskrivning används i stället för uttrycket förenklat underlag i syfte att strömlinje- forma ord och uttryck i miljöbalken med ord och uttryck i väglagen och lagen om byggande av järnväg. Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår att uttrycket förenklad miljökonsekvensbeskrivning används eftersom läns- styrelsen anser att det skulle minska risken för missförstånd och sam- manblandning med andra slags underlag. Länsstyrelsen i Västra Göta- land förslår att underlaget kallas miljökonsekvensunderlag. Luleå tekniska universitet anser att uttrycket förenklat underlag bör förtydligas och i stället kallas förenklat beslutsunderlag. Naturvårdsverket föredrar uttrycket grundläggande underlag framför det föreslagna uttrycket för- enklat underlag. Trafikverket anser att ord och uttryck i 6 kap. miljöbal- ken när det gäller underlag för verksamheter och åtgärder som inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bör samordnas med de ord och uttryck som används i väg- och järnvägslagstiftningen.

Skälen för regeringens förslag

I 6 kap. miljöbalken används ordet miljökonsekvensbeskrivning som be- teckning för det underlag som ska tas fram för tillståndspliktiga verk- samheter och åtgärder. I propositionen En effektivare miljöprövning (2004/05:129) ansåg regeringen att ordet miljökonsekvensbeskrivning var inarbetat och att det kunde leda fel i tanken om vad underlaget skulle innehålla om ordet förbehölls endast underlaget för verksamheter som kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

En nackdel med att ordet miljökonsekvensbeskrivning används oavsett omfattningen av en verksamhets eller åtgärds miljöpåverkan är att risken ökar för att samma krav ställs på alla miljökonsekvensbeskrivningar. En del i förklaringen till att de förändringar som har genomförts i 6 kap. inte har fått avsedd effekt kan vara att man behöll ordet miljökonsekvensbe- skrivning som en gemensam beteckning för samtliga underlag. I prome- morian föreslås att uttrycket förenklat underlag ska införas i 6 kap. miljöbalken som benämning på det underlag som ska tas fram för pröv- ningen av sådana verksamheter och åtgärder som inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Flera remissinstanser har pekat på risken för att det föreslagna uttrycket kan vara missvisande på så vis att det ger intryck av att kraven på underlaget är lägre ställda än vad de i själva verket är. Detta kan leda till behov av kompletteringar som i sin tur kan förlänga handläggningstiden samt öka risken för att tillstånd lämnas på otillräckliga underlag. Regeringens avsikt med ändringen är inte att ställa lägre krav på det aktuella underlaget i förhållande till vad som gäller i

Prop. 2016/17:200

73

Prop. 2016/17:200 dag. Regeringens avsikt med ändringen är i stället att tydliggöra den skillnad i kravnivå som finns i nuvarande regelverk men som inte har fått genomslag i den praktiska tillämpningen. Mot den bakgrunden instäm- mer regeringen med de remissinstanser som anser att uttrycket förenklat underlag kan uppfattas som missvisande.

I den praktiska tillämpningen av regelverket används ofta uttrycket liten miljökonsekvensbeskrivning som benämning för det underlag som ska tas fram för verksamheter som inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Regeringen anser att uttrycket liten miljökonsekvensbe- skrivning på ett bra sätt återspeglar den kravnivå som gäller för det aktuella underlaget. Uttrycket liten miljökonsekvensbeskrivning bör där- för införas i 6 kap. miljöbalken.

7.3Miljöpåverkan, miljöeffekter och miljökonsekvenser

Regeringens förslag: Med miljöeffekter avses i 6 kap. miljöbalken direkta och indirekta effekter på olika delar av miljön och människors hälsa. Effekterna kan vara positiva eller negativa, tillfälliga eller be- stående, kumulativa eller inte kumulativa och uppstå på kort, medel- lång eller lång sikt. Effekterna kan avse

befolkning och människors hälsa,

djur- eller växtarter som är skyddade enligt 8 kap., och biologisk mångfald i övrigt,

mark, jord, vatten, luft, klimat, landskap, bebyggelse och kultur- miljö,

hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt,

annan hushållning med material, råvaror och energi, eller

andra delar av miljön.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på den före- slagna innebörden av ordet miljöeffekter.

Tyréns AB ser positivt på att det tydligare framgår att även kumulativa och samverkande effekter ska omfattas, även om det är oklart vad skill- naden mellan dessa ord är. Tyréns AB anser att förslaget bör tydliggöra att konsekvenser ska redovisas så att miljökonsekvensbeskrivningar inte endast fokuserar på mätbara, kvantitativa effekter, utan även på faktiska konsekvenser. Region Skåne ser det som positivt att biologisk mångfald och skyddade arter ges särskilt fokus men önskar att perspektivet eko- systemtjänster också lyfts in i definitionen av miljöeffekter. Naturvårds- verket anser att definitionen behöver kompletteras med ordet ekosystem så att det framgår att effekter ska beskrivas även för ekosystem i sin helhet och inte enbart för ekosystemens olika delar. Trafikverket anser att oavsett vilka ord och uttryck som används är det angeläget att miljö- bedömningar omfattar de två steg som i dag kallas miljöeffekter och miljökonsekvenser. Folkhälsomyndigheten anser att det inte framgår om

effekter på människors hälsa vägs in i ordet miljöpåverkan. Folkhälso-

74

myndigheten anser att människors hälsa bör lyftas och belysas mer i

Prop. 2016/17:200

författningstexten samt att det borde förtydligas att, när det gäller påver-

 

kan på människors hälsa, så avses inte bara akuta effekter utan även

 

långsiktiga effekter på människors hälsa. Vidare anser Folkhälsomyndig-

 

heten att vikten av de samlade miljöeffekterna, av såväl verksamheter

 

och åtgärder som planer och program, bör framgå. Riksantikvarieämbetet

 

har påpekat i fråga om ordet landskap att synsätten och definitionerna i

 

den europeiska landskapskonventionen är viktiga och användbara.

 

Malmö kommun, Sveriges kommuner och landsting och Avfall Sverige

 

anser att en definition av ordet miljöeffekter måste övervägas utifrån ett

 

mer allsidigt underlag än betydelsen för 6 kap. miljöbalken eftersom or-

 

det används i många sammanhang. WSP Sverige AB anser att definition-

 

en bör endera avgränsas till att gälla bestämmelser om miljöbedömningar

 

enligt 6 kap. miljöbalken och berörd följdlagstiftning eller föranleda en

 

översyn av alla delar av miljöbalken och följdlagstiftningen där ordet

 

effekt används. WSP Sverige AB anser att även andra ord och uttryck

 

som innehållsmässigt avser effekter men som omnämns som påverkan,

 

konsekvens eller liknande bör omfattas av en sådan översyn.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Användningen av orden påverkan, effekt och konsekvens

 

Inom ramen för miljöbedömningar både på nationell nivå, inom EU och i

 

övriga internationella sammanhang aktualiseras ord som påverkan, effekt

 

och konsekvens. Inom ramen för miljökonsekvensbeskrivningar i Sve-

 

rige avses vanligtvis med påverkan den fysiska åtgärden i sig, med effekt

 

den förändring som uppkommer i omgivningen och med konsekvens

 

betydelsen av denna förändring. I internationella sammanhang görs inte

 

alltid denna tydliga uppdelning.

 

När det gäller planer och program används uttrycket betydande miljö-

 

påverkan för att ange vilka planer och program som omfattas av kraven

 

på en miljöbedömning. Kraven på miljöbedömning är reserverade för så-

 

dana planer och program vars genomförande kan antas medföra en bety-

 

dande miljöpåverkan. När det gäller verksamheter och åtgärder används

 

uttrycket betydande miljöpåverkan för att avgöra om ett samråd ska ske

 

med en utökad krets och om de detaljerade kraven på miljökonsekvens-

 

beskrivningens innehåll ska uppfyllas. I båda fallen är det ett rättsligt

 

begrepp som får verkningar för den fortsatta processen. I denna proposi-

 

tion föreslås att uttrycket betydande miljöpåverkan används för att be-

 

skriva den miljöpåverkan som krävs för att aktualisera en strategisk eller

 

specifik miljöbedömning. Användningen av uttrycket i det samman-

 

hanget bedöms vara förenligt med uttryckets användning enligt nuvaran-

 

de bestämmelser och det har inte uppkommit skäl som talar för att språk-

 

bruket i det avseendet bör ändras. I övrigt innebär förslaget att det är

 

effekterna som ska identifieras, beskrivas och bedömas. De förändringar

 

som görs till följd av detta är enbart av språklig karaktär. Trafikverket har

 

anfört att det är angeläget att miljöbedömningar omfattar de två steg som

 

i dag kallas miljöeffekter och miljökonsekvenser. I de fall miljöeffekter

 

ska bedömas ska även fortsättningsvis de konsekvenser som är möjliga

 

att förutse redovisas. Detta behöver inte uttryckligen framgå av lagtexten.

 

Att identifiera, beskriva och bedöma miljöeffekter innebär att ett ställ-

75

Prop. 2016/17:200

76

ningstagande måste göras i fråga om de miljökonsekvenser som kan för- väntas.

Miljöeffekter

Att identifiera, beskriva och bedöma effekter på människors hälsa och miljön är centralt i en miljöbedömning. En uppräkning av de delar av miljön och människors hälsa som ska omfattas finns i nuvarande 6 kap. 3 § första stycket miljöbalken och 6 kap. 12 § andra stycket 6 miljöbal- ken. I bestämmelserna nämns bl.a. människors hälsa, biologisk mångfald, mark, vatten, luft, klimat och kulturmiljö. När det gäller verksamheter och åtgärder anges att det är direkta och indirekta effekter som avses. I fråga om planer och program är det inte närmare angivet vilka effekter som avses.

För att underlätta förståelsen för och tillämpningen av bestämmelserna om miljöbedömningar bör det i det nya 6 kap. miljöbalken på ett tydli- gare sätt framgå vilka effekter på vilka delar av miljön och människors hälsa som avses. På så vis bedöms tillämpningen av bestämmelserna bli mer förutsägbar. Ett lämpligt sätt att göra detta tydligt är att samla sådana effekter på olika delar av miljön och människors hälsa under termen mil- jöeffekter samt definiera vad som därmed avses.

Vilka delar av miljön som avses när det gäller planer och program skil- jer sig inte mer än nämnvärt åt från det som gäller för verksamheter och åtgärder i 6 kap. miljöbalken. Detsamma gäller för SMB-direktivet i jäm- förelse med MKB-direktivet (se artikel 3 i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet och artikel 5.1 och bilaga 1 i SMB-direktivet). I de avseenden direktiven eller de nuvarande svenska bestämmelserna skiljer sig åt när det gäller vilka delar av miljön som ska omfattas be- döms det inte finnas anledning att göra en distinktion som återspeglar skillnaden, tvärtom bedöms det ändamålsenligt i sammanhanget att skapa en definition som inkluderar alla de miljö- och hälsoaspekter som kan komma i fråga. Ett sådant synsätt stämmer även överens med det faktum att listan över de delar av miljön som räknas upp i SMB-direktivet inte är uttömmande (se bilaga 1 f till SMB-direktivet).

I såväl MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet som i SMB-direktivet är biologisk mångfald särskilt angivet. Av ändringsdirek- tivet följer att särskilt fokus ska ges arter och livsmiljöer som skyddas enligt det s.k. art- och habitatdirektivet eller det s.k. fågeldirektivet (rå- dets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmil- jöer samt vilda djur och växter och Europaparlamentets och rådets direk- tiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåg- lar). Uttrycket biologisk mångfald omfattar bl.a. växt- och djurliv, liksom ekosystem och genetisk variation. I svensk rätt återfinns bestämmelser om skydd för växt- och djurarter i 8 kap. miljöbalken och i föreskrifter som meddelats med stöd av de bestämmelserna. Dessa bestämmelser ge- nomför även art- och habitatdirektivet och fågeldirektivet i det aktuella avseendet. För att öka bestämmelsernas tillgänglighet bedöms det därför lämpligt att det av den föreslagna definitionen av miljöeffekter framgår att biologisk mångfald innefattar djur- eller växtarter som är skyddade enligt 8 kap. miljöbalken. Ett sådant tydliggörande stämmer även överens med den svenska rättspraxis som utvecklats, såväl för verksamheter och

åtgärder som för planer och program (se t.ex. Mark- och miljööverdom- stolens dom den 29 maj 2012 i mål nr M 7639-11 samt RÅ 2005 ref. 44).

Några remissinstanser har anfört att definitionen av ordet miljöeffekter bör omfatta ordet ekosystem eller ekosystemtjänster. Uttrycket biologisk mångfald som omfattas av definitionen har en bred innebörd och om- fattar bl.a. ekosystem. Effekter på ekosystem kan leda till att ekosystem- tjänster minskar, upphör, tillkommer eller förstärks. Ekosystem och eko- systemtjänster omfattas således av definitionen av miljöeffekter och re- geringen ser därför inget behov av att uttryckligen ange det i författnings- texten.

Som ovan angetts framgår det inte av nuvarande 6 kap. miljöbalken vilka effekter som kan komma i fråga för planer och program och när det gäller verksamheter och åtgärder anges endast direkta och indirekta ef- fekter. MKB-direktivet anger att betydande direkta och indirekta effekter ska omfattas (artikel 3 i MKB-direktivet). Vidare anges i bilaga 4 till di- rektivet att beskrivningen av de förväntade betydande effekterna bör innefatta den direkta inverkan, liksom varje indirekt, sekundär, kumula- tiv, gränsöverskridande, kort-, medellång- eller långsiktig bestående eller tillfällig, positiv eller negativ inverkan av projektet. Liknande skrivning- ar finns i SMB-direktivet (se artikel 5.1 och bilaga 1 f). Den otydlighet som finns i regelverket när det gäller vilka effekter som kan komma i frå- ga har gett upphov till oklarheter i tillämpningen. Ett tydligt exempel på det är den osäkerhet som präglat tillämpningen i fråga om kumulativa effekter i miljökonsekvensbeskrivningar (se t.ex. MÖD 2007:50 där Miljööverdomstolen konstaterade att det är miljökonsekvenserna i sin helhet av ett projekt som avses i MKB-direktivet och inte endast vissa begränsade miljöeffekter av det). Otydligheter av dessa slag innebär att verksamhetsutövare, myndigheter och kommuner riskerar att lägga ner resurser på att ta fram miljökonsekvensbeskrivningar som senare inte kan godkännas av prövningsmyndigheten eller som leder till att en plan upp- hävs vid överprövning. En definition av termen miljöeffekter bör därför inkludera samtliga effekter som omfattas av SMB-direktivet och MKB- direktivet.

Folkhälsomyndigheten har angett att den anser att människors hälsa bör lyftas och belysas mer i författningstexten samt att det borde förtydligas att inte bara akuta effekter utan även långsiktiga effekter på människors hälsa omfattas. Folkhälsomyndigheten har vidare framfört att de samlade miljöeffekterna är av stor vikt. Regeringen understryker att effekter på människors hälsa även fortsättningsvis ska vara en viktig del i en miljöbedömning och att det således är viktigt att effekter på människors hälsa beaktas när så följer av författningstext och förarbeten, även om inte ordet hälsa uttryckligen nämns i den specifika bestämmelsen. Re- geringen instämmer med Folkhälsomyndigheten om att såväl akuta som långsiktiga effekter samt kumulativa eller samlade effekter på männi- skors hälsa är viktiga och bör lyftas fram. Den föreslagna definitionen av ordet miljöeffekt omfattar alla dessa delar.

Riksantikvarieämbetet har påpekat i fråga om ordet landskap att syn- sätten och definitionerna i den europeiska landskapskonventionen är viktiga och användbara. Regeringen instämmer i den bedömningen men anser inte att det är nödvändigt att i 6 kap. särskilt förklara vad som avses med ordet landskap.

Prop. 2016/17:200

77

Prop. 2016/17:200 I promemorian omnämns förutom kumulativa effekter även samver- kande effekter. I bilaga I till SMB-direktivet omnämns både kumulativa och samverkande effekter. Tyréns AB har i sitt remissvar över promemo- rian angett att det är oklart vad skillnaden mellan dessa ord är. I rege- ringens förslag finns inte ordet samverkande med. Kumulativa effekter kan uppstå från en eller flera verksamheter och åtgärder och i en svensk kontext används uttrycket kumulativa effekter som beteckning för effek- ter som kan vara antingen additativa, synergistiska eller motverkande. En additativ effekt uppstår när två eller flera effekter tillsammans leder till en effekt som är lika stor som summan av de individuella effekterna. En synergistisk effekt uppstår när två eller flera effekter tillsammans leder till en effekt som är större än summan av de individuella effekterna. En motverkande effekt innebär att effekterna från fler än en aktivitet är min- dre än summan av var och en. Med uttrycket samverkande effekter åsyf- tas sådana effekter som är synergistiska eller motverkande, dvs. inter- aktiva. Innebörden av ordet samverkande täcks av ordet kumulativ i den svenska kontexten och ordet samverkande behöver därför inte inkluderas i den svenska författningstexten.

8Gemensamma bestämmelser i 6 kap. miljöbalken

8.1En ny gemensam syftesbestämmelse

Regeringens förslag: Syftet med miljöbedömningar enligt 6 kap. mil- jöbalken är att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas.

Promemorians förslag skiljer sig från regeringens på så sätt att det i promemorian föreslås att bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken ska syfta till en enhetlig identifiering, beskrivning och bedömning av miljöeffekter vid planering och beslutsfattande samt till att ge allmänheten tillgång till information och möjlighet till medbestämmande.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget att införa en syftesbestämmelse som gäller miljöbedömningar för såväl planer och program som verksamheter och åtgärder. Många remissin- stanser har dock synpunkter på utformningen av bestämmelsen.

Boverket, Naturvårdsverket, Sverige lantbruksuniversitet, Huddinge kommun och Tyréns AB anser att syftesbestämmelsen bör lyfta fram det som i dag framgår av syftesbestämmelsen för planer och program, dvs. att syftet med miljöbedömningen är att integrera miljöaspekter i plane- ring och beslutsfattande så att en hållbar utveckling främjas. Boverket och Naturvårdsverket anser att det genom en sådan bestämmelse blir tyd- ligt att miljöbedömningens egentliga syfte är att påverka planens eller projektets slutliga innehåll, så att miljöpåverkan minimeras. Boverket

78

pekar på att det finns en risk att miljöbedömningarna förvandlas till for- maliaredovisningar om inte detta syfte blir tydligt i lagen.

Havs- och vattenmyndigheten, Forskningsprogrammet SPEAK och

WSP Sverige AB anser att syftesbestämmelsen i promemorians förslag måste omformuleras så att det framgår varför miljöbedömningar ska gö- ras och inte som i promemorians förslag hur de ska göras. Havs- och vat- tenmyndigheten och WSP Sverige AB anser att syftesbestämmelsen bör återkoppla till syftena i SMB-direktivet och MKB-direktivet. WSP Sve- rige AB anser att SMB-direktivets syftesangivelse ska införas i sin helhet och att en motsvarande syftesangivelse för miljöbedömningar av verk- samheter och åtgärder utarbetas utifrån vad som framgår av beaktande- leden till MKB-direktivet i dess ursprungliga lydelse.

Trafikverket anser att utformningen av syftesbestämmelsen bör ses över så att den överensstämmer bättre med artikel 3 i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet där det framgår att syftet med miljökonsekvensbedömningen är att identifiera, beskriva och bedöma de betydande direkta och indirekta effekterna för ett flertal redovisade miljöeffektområden.

Riksantikvarieämbetet anser att syftet med miljöbedömningar, förutom det som anges i förslaget till bestämmelse, är att inverkan på miljön på ett så tidigt stadium som möjligt ska beaktas så att hänsyn till miljön kan säkerställas. Riksantikvarieämbetet anser därför att förslaget till bestäm- melse bör kompletteras så att de tre syftena om miljöhänsyn, allmän- hetens insyn och påverkan samt om beslutsunderlag tydligt framgår.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att det är bra att allmänhetens tillgång till information och möjlighet till medbestämmande lyfts fram i syftesbestämmelsen. Länsstyrelsen anser dock att syftesbestämmelsen kommer att missförstås av allmänheten i många fall och att det därför är viktigt att det lyfts fram att miljöbedömningen är en process där bedöm- ningen ligger i sak och inte i tyckande. Strålsäkerhetsmyndigheten anser att ordet medbestämmande inte överensstämmer med de möjligheter som allmänheten ges enligt bestämmelserna och föreslår att bestämmelsen i stället anger att allmänheten ges möjlighet till inflytande i processen.

Statens lantbruksuniversitet och Tyréns AB anser att förslaget stärker allmänhetens roll genom införandet av ordet medbestämmande och ifrågasätter vad begreppet medbestämmande ska innebära i praktiken. Svenska samernas riksförbund anser att det inte är tillräckligt att lyfta fram allmänhetens deltagande och säkerställa dess medbestämmande – den samiska rätten till inflytande och medbestämmande måste lyftas. Folkhälsomyndigheten anser att det inte framgår av förslaget om männi- skors hälsa vägs in i ordet miljöaspekt.

Skälen för regeringens förslag: Något som är gemensamt för bestäm- melserna om miljöbedömningar i SMB- och MKB-direktivet är att syftet med bestämmelserna är att integrera miljöaspekter i planering och bes- lutsfattande så att en hållbar utveckling främjas. Detta framgår uttryck- ligen av artikel 1 i SMB-direktivet, som genomförts i svensk rätt genom 6 kap. 11 § miljöbalken. I svensk rätt finns ingen bestämmelse som tydligt beskriver syftet med miljöbedömningen av verksamheter och åtgärder. I 6 kap. 3 § miljöbalken anges däremot syftet med det doku- ment, miljökonsekvensbeskrivningen, som ska tas fram som prövnings- underlag, nämligen att identifiera och beskriva de direkta och indirekta

Prop. 2016/17:200

79

Prop. 2016/17:200 effekterna som en planerad verksamhet eller åtgärder kan medföra dels på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kul- turmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, och dels på annan hushållning med material, råvaror och energi. Det anges vidare att beskrivningen ytterst ska möjliggöra en samlad be- dömning av dessa direkta och indirekta effekter på människors hälsa och miljön. I förarbetena anges att arbetet med en miljökonsekvensbeskriv- ning ska medverka till att kunskapsluckor upptäcks liksom till en ökad kunskap och insikt om miljö-, hälso- och naturresursfrågor i det enskilda ärendet. Vidare ska en miljökonsekvensbeskrivning bidra till att en viss verksamhet, om den får komma till stånd, får så lite negativ miljöpåver- kan som möjligt (prop. 1997/98:45 del 2 s. 56).

En väl formulerad syftesbestämmelse bedöms kunna bidra till en ökad förståelse för bestämmelserna om miljöbedömningar. I promemorian an- ges att ett gemensamt syfte för strategiska och specifika miljöbedöm- ningar är att miljöaspekter ska integreras i planering och beslutsfattande men att det är önskvärt att syftesbestämmelsen blir mer konkret än så. I promemorian framförs därför att syftesbestämmelsen bör återspegla den process som innebär att identifiering, beskrivning och bedömning av miljöeffekter ska ske vid planering och beslutsfattande samt att den även bör ge uttryck för betydelsen av en enhetlig rättstillämpning och allmän- hetens deltagande i processerna. Det anges vidare i promemorian att det inte finns anledning att i en syftesbestämmelse i 6 kap. miljöbalken upp- repa att målet med bestämmelserna även är främja en hållbar utveckling eftersom det målet framgår av 1 kap. 1 § miljöbalken. Regeringen anser, i likhet med flera remissinstanser, att det av syftesbestämmelsen bör framgår varför miljöbedömningar ska göras och inte som i promemorians förslag hur de ska göras. Precis som anges i promemorian så är syftet med bestämmelserna om miljöbedömning att integrera miljöaspekter i planering och beslutsfattande. Målet är att främja en hållbar utveckling. Detta syfte och mål framgår av nuvarande syftesbestämmelse för planer och program och bör även gälla för verksamheter och åtgärder. En gemensam syftesbestämmelse för strategiska och specifika miljöbedöm- ningar med den innebörden bör därför införas. Folkhälsomyndigheten har framfört att den anser att det bör framgå att människors hälsa vägs in i ordet miljöaspekter. Regeringen vill i det sammanhanget understryka att ordet miljöaspekt är en bred term som omfattar såväl människors hälsa som t.ex. biologisk mångfald och kulturmiljö.

8.2Samordning av miljöbedömningar och liknande arbete

Regeringens förslag: Den som gör en strategisk eller specifik miljö- bedömning ska sträva efter att samordna arbetet med andra miljöbe- dömningar som görs enligt 6 kap. miljöbalken eller med liknande arbete som görs enligt andra författningar.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

80

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på att kravet på samordning utökas.

Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt ställer sig frå- gande till lämpligheten i att lagstifta med den tvetydighet som kombi- nationen av ordet ska och uttrycket sträva efter leder till.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande 6 kap. 22 § miljö- balken ska myndigheter och kommuner sträva efter att samordna arbetet med de bedömningar och beskrivningar som görs enligt 6 kap. Av 8 § andra stycket förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskriv- ningar framgår att om ett förslag till plan eller program kräver samråd enligt både 6 kap. 14 § miljöbalken och annan författning, ska berörda myndigheter och kommuner sträva efter att genomföra samråden i ett sammanhang. Bestämmelserna i 6 kap. 22 § miljöbalken och 8 § förord- ningen om miljökonsekvensbeskrivningar infördes för att genomföra SMB-direktivet. Regeringen anförde då att tillämpningsområdena för MKB-direktivet och SMB-direktivet är tätt sammankopplade och att det är viktigt att de som tillämpar bestämmelserna kan se sambandet mellan bedömningarna och samordna arbetet så att det material och den infor- mation som samlas in i den ena bedömningen kan användas i den andra bedömningen. Regeringen påpekade att en samordning medför att dub- belarbete kan undvikas (prop. 2003/04:116 s. 46 och 69). Dessa skäl för samordning gäller fortfarande. Även om det, som Mark- och miljödom- stolen vid Vänersborgs tingsrätt har anfört, kan vara svårt att i det enskil- da fallet bedöma om kravet om att sträva efter samordning är uppfyllt, bedömer regeringen att det är viktigt att författningstexten ger uttryck för denna målsättning om samordning.

Vid remitteringen av promemorian Enklare lagtext om miljökonse- kvensbeskrivning (Ds 2009:65) anförde några remissinstanser att det är oklart om en och samma miljökonsekvensbeskrivning kan användas som underlag för prövning enligt olika lagar. Varje miljökonsekvensbeskriv- ning som upprättas måste givetvis uppfylla de krav på innehåll som moti- veras av den aktuella prövningen. Om en miljökonsekvensbeskrivning har upprättats vars innehåll också uppfyller de krav som ställs enligt en annan författning är det självklart att samma miljökonsekvensbeskrivning kan återanvändas. Den fråga som alltid uppstår när man vill använda samma miljökonsekvensbeskrivning som underlag för prövning enligt olika lagar är om miljökonsekvensbeskrivningen faktiskt uppfyller kra- ven enligt de olika lagarna. Frågan om miljökonsekvensbeskrivningen är tillräcklig måste alltid avgöras i det enskilda fallet. Enligt artikel 4.4 och artikel 5.2 i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet ska en exploatör vid arbetet med att ta fram samrådsunderlag eller miljökon- sekvensbeskrivning, i tillämpliga fall ta hänsyn till tillgängliga resultat från andra relevanta bedömningar av miljöpåverkan som utförts i enlig- het med annan unionslagstiftning. Mot bakgrund av denna samordnings- bestämmelse i ändringsdirektivet finns det anledning att utforma en be- stämmelse om samordning i 6 kap. miljöbalken som inte bara hänför sig till planer och program utan som tydliggör att samordningskravet avser miljöbedömningar i allmänhet såväl inom ramen för kapitlets bestämmel- ser som när skyldigheter liknande dem i 6 kap. följer av annan författ- ning.

Prop. 2016/17:200

81

Prop. 2016/17:200

8.3Planer och planeringsunderlag

Regeringens förslag: Bestämmelserna om planer och planerings- underlag i 6 kap. 19–21 §§ miljöbalken flyttas till 3 och 5 kap. miljö- balken med vissa språkliga och redaktionella ändringar.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med promemo- rians. Regeringens förslag skiljer sig från promemorians på så sätt att samtliga bestämmelser om planer och planeringsunderlag som finns i nu- varande 6 kap. 19–21 §§ miljöbalken placeras i 3 och 5 kap. miljöbalken.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på den ändra- de placeringen av bestämmelserna om planer och planeringsunderlag i nuvarande 6 kap. 19–21 §§ miljöbalken.

Sveriges kommuner och landsting och Avfall Sverige framhåller att be- stämmelsen i nuvarande 6 kap. 20 § om länsstyrelsens samordnings- ansvar är av stor vikt och att den rollen måste förstärkas mer än i dag. WSP Sverige AB anser att bestämmelsen om länsstyrelsens samordnings- ansvar har getts en undanskymd plats i förordningen (1998:896) om hus- hållning med mark- och vattenområden m.m. enligt promemorians för- slag. WSP Sverige AB anser att det är olyckligt eftersom bestämmelsen är ett verktyg för att myndigheter och enskilda ska kunna tillgodose kun- skapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken. WSP Sverige AB påpekar att möj- ligheten hittills förefaller ha utnyttjats i en mycket begränsad omfattning, i vart fall då olika verksamhetsutövare upprättar miljökonsekvens- beskrivningar.

Skälen för regeringens förslag: I nuvarande 6 kap. 19–21 §§ miljö- balken finns bestämmelser som avser frågor om hushållning med mark och vatten. Före miljöbalkens ikraftträdande fanns motsvarande bestäm- melser i den nu upphävda naturresurslagen. Det framgår inte av förarbe- tena till miljöbalken varför bestämmelserna placerades i 6 kap. miljö- balken.

Enligt 6 kap. 19 § är de myndigheter som ska tillämpa miljöbalkens regler om hushållning med mark och vatten skyldiga att se till att sådana planer enligt plan- och bygglagen och sådant planeringsunderlag som kan ha betydelse för tillämpningen finns tillgängliga i målet eller ärendet. Detta gäller även mål och ärenden enligt annan lagstiftning än miljö- balken som berör frågor om hushållning med naturresurser och där miljö- balken därför ska tillämpas. Ett väl utvecklat system för kunskapsför- sörjning är en förutsättning för en från allmän synpunkt god hushållning med naturresurser. Beslutsprocessen i dessa frågor underlättas om ett adekvat beslutsmaterial finns tillgängligt och fortlöpande kan tillhanda- hållas (prop. 1997/98:45, del 2, s. 67).

Länsstyrelsens samordnande roll i fråga om kunskapsförsörjningen för hushållning med naturresurser framgår av nuvarande 6 kap. 20 § miljö- balken. Länsstyrelsens skyldighet att ställa samman underlag och till- handahålla underlaget innebär också ett genomförande av artikel 5.4 i MKB-direktivet.

82

I 6 kap. 21 § finns ett bemyndigande för regeringen att i ett förvalt- Prop. 2016/17:200 ningsbeslut ålägga en eller flera kommuner att redovisa hur de avser att i

sin planering enligt plan- och bygglagen behandla en viss fråga eller vissa frågor.

De bestämmelser i 6 kap. 19, 20 och 21 §§ som gäller frågor om hus- hållning med mark och vatten placeras lämpligen i 3 kap. som handlar om sådana frågor. I den del bestämmelserna gäller sådana åtgärdspro- gram som avses i 5 kap. miljöbalken är det dock lämpligt att bestämmel- serna placeras i det kapitlet. Regeringen instämmer med de remissinstan- ser som anser att bestämmelsen om länsstyrelsens samordningsansvar placerades undanskymt i förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m. enligt promemorians förslag. Regeringen anser därför att även den bestämmelsen bör placeras i 3 kap. miljöbalken.

9Strategiska miljöbedömningar

9.1Tillämpningsområdet för planer och program i 6 kap. miljöbalken

Regeringens förslag: En strategisk miljöbedömning ska göras för planer och program som upprättas eller ändras av en myndighet eller kommun, om genomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Det förtydligas att en myndighet eller kommun som upprättar eller ändrar en plan eller ett program som krävs i lag eller annan författning, ska undersöka om ge- nomförandet av planen, programmet eller ändringen kan antas med- föra en betydande miljöpåverkan.

Regeringen ska få meddela föreskrifter om planer och program som ska eller inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Om frå- gan om miljöpåverkan är avgjord i sådana föreskrifter behöver en undersökning i den frågan inte göras.

Undantag från kraven på strategisk miljöbedömning och kraven på undersökning i frågan om miljöpåverkan ska göras i fråga om

– finansiella eller budgetära planer och program, och

– planer och program som endast syftar till att tjäna totalförsvaret eller räddningstjänsten.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Regeringens förslag innebär att en undersökning i frågan om miljö-

 

påverkan inte behöver göras om den frågan är avgjord i föreskrifter som

 

regeringen har meddelat.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslagen

 

som handlar om tillämpningsområdet för planer och program.

 

Flera remissinstanser framhåller det positiva i att kraven på under-

 

sökning förtydligas. Några remissinstanser anser att bestämmelserna om

 

undersökning i fråga om en strategisk miljöbedömning ska göras kom-

 

mer leda till merarbete och att handläggningstiderna förlängs. Natur-

83

Prop. 2016/17:200 vårdsverket och Boverket anser att det uttryckligen behöver anges i sektorslagstiftning när kraven på undersökning och miljöbedömning i 6 kap. miljöbalken är tillämpliga. Sveriges kommuner och landsting,

Avfall Sverige, Malmö kommun och Programnämnd samhällsbyggnad i Örebro kommun anser att de ändrade reglerna kan innebära förenklingar men bara om regeringen utnyttjar sig av det föreslagna bemyndigandet om undantag från kraven på undersökning och strategisk miljöbedöm- ning på ett ändamålsenligt sätt. Havs- och vattenmyndigheten anser att de miljömässiga konsekvenserna av undantaget för planer och program som endast syftar till att tjäna totalförsvaret eller räddningstjänsten behöver utredas vidare för att kunna konstatera om undantaget kan utformas på annat sätt eller begränsas för att minska eventuella risker.

Flera remissinstanser som har yttrat sig i fråga om användningen av ordet undersökning avstyrker eller ifrågasätter att ordet undersökning används i sammanhanget samtidigt som några remissinstanser uttryck- ligen har tillstyrkt förslaget i den delen. Mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt, Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt och Läns- styrelsen i Jämtlands län har pekat på risken för begreppsförvirring – på flera ställen i miljöbalken är en undersökning en konkret åtgärd som t.ex. kan innebära provtagning av mark och vatten. Mark- och miljööverdom- stolen vid Svea hovrätt, Riksantikvarieämbetet, Trafikverket och Sveriges Arkitekter har lyft fram ordet behovsbedömning som ett alternativ till ordet undersökning eftersom behovsbedömning är det ord som många i dag använder för det som i promemorian kallas undersökning.

Skälen för regeringens förslag

En undersökning för att kunna avgöra om bestämmelserna om strategisk miljöbedömning ska tillämpas

Naturvårdsverket konstaterar i sin rapport Mot en hållbar stadsutveckling (rapport 6664) att bestämmelserna om miljöbedömningar av planer och program inte tillämpas i den utsträckning som krävs. Enligt Naturvårds- verket kan det delvis bero på att bestämmelserna om miljöbedömningar är svårtillgängliga och på missuppfattningar om tillämpligheten av be- stämmelserna om miljöbedömning i miljöbalken och förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar. För att uppnå en ökad tydlighet och för att säkerställa att myndigheter och kommuner tar ställ- ning till frågan om det ska göras en miljöbedömning i det enskilda fallet bör det införas en bestämmelse som anger att det för planer och program som krävs i lag eller annan författning ska undersökas om en strategisk miljöbedömning ska göras. Den avgörande frågan för om en miljöbe- dömning ska göras är om genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Undersökningen syftar till att nå fram till ett svar på den frågan. Lagrådet har föreslagit att bestämmel- serna utformas på ett sätt som innebär att en undersökning inte behöver göras i fråga om sådana planer och program för vilka frågan om miljöpå- verkan är avgjord genom föreskrifter som regeringen har meddelat. En undersökning i frågan om miljöpåverkan är naturligtvis inte nödvändig i dessa fall och regelverket bör därför utformas i linje med Lagrådets för- slag.

84

Några remissinstanser har haft synpunkter på att undersökningen kommer att leda till merarbete och förlängda handläggningstider. Rege- ringen vill i det sammanhanget peka på att det redan enligt dagens be- stämmelser krävs att myndigheter och kommuner tar ställning till frågan om det ska göras en miljöbedömning i fråga om planer och program som krävs enligt lag eller annan författning. Enligt 6 kap. 11 § miljöbalken ska en myndighet eller kommun som upprättar eller ändrar en plan eller ett program göra en miljöbedömning av planen, programmet eller änd- ringen, om dess genomförande kan antas medföra en betydande miljöpå- verkan. För att ta ställning i frågan om betydande miljöpåverkan ska be- stämmelser i nuvarande förordning (1998:905) om miljökonsekvensbe- skrivningar tillämpas. För sådana planer och program som omfattas av tillämpningsområdet och där graden av miljöpåverkan ska avgöras från fall till fall ska samråd enligt nuvarande 6 § förordningen om miljökonse- kvensbeskrivningar ske. Därefter ska myndigheten eller kommunen ta ställning till om en betydande miljöpåverkan kan antas. Bedömningen i den frågan ska redovisas i plan- eller programärendet och göras tillgäng- lig för allmänheten. Som framgår av avsnitt 9.2 och 9.3 så innebär försla- get i propositionen om undersökning och beslut inga moment i förhållan- de till vad som gäller i dag som bedöms leda till merarbete och förlängda handläggningstider.

I promemorian föreslås att ordet undersökning skulle införas i 6 kap. miljöbalken som beteckning för den process som ska leda fram till ett ställningstagande i frågan om en miljöbedömning ska göras eller inte göras. Några remissinstanser har pekat på risken för begreppsförvirring om ordet undersökning används eftersom en undersökning på flera stäl- len i miljöbalken är en konkret åtgärd som kan innebära t.ex. provtagning av mark och vatten. Så som ordet undersökning lyftes fram i promemo- rians förslag gav det lätt intryck av att ordet undersökning skulle reser- veras för den typ av undersökning som är aktuell i 6 kap. miljöbalken. Regeringen anser att ordet undersökning är av allmängiltig karaktär och kan inte anses reserverat för en särskild typ av undersökning. Regeringen gör därför inte anspråk på att införa ett nytt ord som ska vara reserverat för den särskilda innebörd som avses i 6 kap. miljöbalken. För att det ska bli tydligt vilken typ av undersökning det gäller måste det naturligtvis preciseras. Så sker på andra ställen i miljöbalken och så sker även för den undersökning som aktualiseras i förslaget till nytt 6 kap. miljöbalken. I stället för ordet undersökning har några remissinstanser föreslagit att ordet behovsbedömning ska användas eftersom behovsbedömning är det ord som många i dag använder för ändamålet. Det engelska ord som ofta används i dessa sammanhang är ordet screening. Det engelska ordet screening förekommer dock endast i den praktiska tillämpningen, dvs. ordet används inte i direktivstexten. På samma sätt kan naturligtvis ordet behovsbedömning användas i miljöbedömningssammanhang i den prak- tiska tillämpningen.

Planer och program m.m. som omfattas av tillämpningsområdet

Även dokument som inte benämns som en plan eller ett program kan om- fattas av reglerna för miljöbedömning. Kommissionen anger i sin vägled- ning för SMB-direktivet att ”det är tänkbart att begreppen plan och pro-

Prop. 2016/17:200

85

Prop. 2016/17:200

86

gram även bör förstås som alla officiella deklarationer som går längre än rena avsiktsförklaringar och som lägger fast en planerad inriktning av framtida åtgärder” (EG-direktiv 2001/42, Europeiska kommissionen 2004, s. 5 f.). En definition av vad som avses med planer och program bör därför inte införas. Naturvårdsverket och Boverket har i sina re- missvar över promemorian angett att de anser att det uttryckligen be- höver anges i sektorslagstiftning när kraven på undersökning och miljö- bedömning i 6 kap. miljöbalken är tillämpliga. Boverket har i det sam- manhanget hänvisat till förarbetsuttalanden om förhållandet mellan mil- jöbalken och andra lagar (prop. 1997/98:90 s. 143 f.). Regeringen under- stryker emellertid att bestämmelserna om strategisk miljöbedömning i 6 kap. miljöbalken gäller parallellt med bestämmelserna i aktuell sektors- lagstiftning. Det innebär att om sektorslagstiftningen inte anger hur miljöbedömningen ska integreras i plan- eller programprocessen behöver en sådan integrering trots allt ske på ett sätt som gör att syftet med miljö- bedömningen kan uppnås.

Undantag från tillämpningsområdet samt normgivningsbemyndiganden

Av 6 kap. 11 § tredje stycket miljöbalken framgår att regeringen får med- dela föreskrifter om vilka planer och program som alltid kan antas med- föra en betydande miljöpåverkan samt om undantag från kravet på miljö- bedömning. Bemyndigandet ger regeringen en möjlighet att i förordning tydliggöra avgränsningen av vilka planer och program som omfattas av kraven, dvs. vilka planer och program som kan antas medföra en bety- dande miljöpåverkan, och vilka planer och program som kan undantas från kraven. Med stöd av normgivningsbemyndigandet har regeringen, i enlighet med artikel 3.2 och 3.3 i SMB-direktivet, i förordning angett vilka planer och program som alltid ska antas medföra en betydande miljöpåverkan, med tillhörande undantag preciserade (se 4, 5 och 7 §§ förordningen [1998:905] om miljökonsekvensbeskrivningar). Vidare har regeringen, i enlighet med artikel 3.4 och bilaga 2 till SMB-direktivet, i förordning angett kriterier för bedömningen av om andra planer och pro- gram kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Regeringen har även, i enlighet med artikel 3.8 i SMB-direktivet föreskrivit vissa gene- rella undantag från kraven på miljöbedömning.

Bemyndigandet i 6 kap. 11 § motiverades av behovet av att snabbt kunna anpassa lagtexten till utvecklingen avseende såväl nya plan- och programformer som rättspraxis om direktivets innebörd. När det skapas nya plan- och programformer som faller in under direktivet måste det vara möjligt att hitta en snabb och smidig väg in i regelverket så att den nya planformen kan knytas till kraven på miljöbedömning (se prop. 2003/04:116 s. 35 och 36). Detta gäller fortfarande och regeringen bör därför även fortsättningsvis kunna meddela föreskrifter när det skapas nya plan- och programformer som bör knytas till kraven på miljöbe- dömning.

Den avgörande frågan för om en miljöbedömning ska göras är om genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra en bety- dande miljöpåverkan. Precis som enligt dagens bestämmelser ska vissa planer och program som utgångspunkt kunna antas medföra en betydan- de miljöpåverkan, med vissa undantag preciserade. Andra planer och

program ska bedömas utifrån närmare angivna omständigheter som i det enskilda fallet talar för eller emot en betydande miljöpåverkan. Föreskrif- ter i fråga om sådana omständigheter kan med den lagreglering som föreslås i denna proposition meddelas med stöd av 8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen, dvs. som verkställighetsföreskrifter. För att tydliggöra bestämmelsernas innebörd bör dock en upplysningsbestäm- melse införas som anger att regeringen meddelar närmare föreskrifter om omständigheter som talar för eller emot en betydande miljöpåverkan. På så vis uppmärksammas läsaren på att närmare bestämmelser om det kan finnas på förordningsnivå. På samma sätt som i dag är således avsikten att det ska finnas bestämmelser även på förordningsnivå om vilka om- ständigheter som en myndighet eller kommun ska tas hänsyn till för att avgöra om genomförandet av en plan eller ett program kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

När det gäller generella undantag från kravet på strategisk miljöbedöm- ning framgår det av artikel 3.8 i SMB-direktivet att direktivet inte ska tillämpas på planer och program som endast syftar till att tjäna nationellt försvar eller civil beredskap eller finansiella planer eller budgetplaner och program. Sådana föreskrifter om undantag finns i dag i 7 § förord- ningen om miljökonsekvensbeskrivningar. I förordningen används dock de i Sverige redan etablerade uttrycken totalförsvar eller räddningstjänst. För att tydliggöra tillämpningsområdet för bestämmelserna om strategi- ska miljöbedömningar bör undantagen finnas i lag, dvs. i 6 kap. miljö- balken. Precis som den nuvarande bestämmelsen i 7 § förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar bör uttrycken i undantaget anpassas till de redan etablerade uttrycken totalförsvar eller räddningstjänst. För de planer och program som omfattas av de generella undantagen behöver naturligtvis inte en undersökning i frågan om betydande miljöpåverkan göras för att det ska kunna konstateras att en miljöbedömning inte krävs. Undantaget från kravet på undersökning i dessa fall bör dock uttryckli- gen framgå av författningstexten.

Utrymmet för att göra ytterligare undantag från tillämpningsområdet utöver de undantag som framgår av artikel 3.8 är enligt SMB-direktivet begränsat. Av artikel 3.5 i SMB-direktivet följer att medlemsstaterna, för vissa planer och program, ska avgöra om en betydande miljöpåverkan kan antas genom att antingen undersöka varje enskilt fall eller genom att specificera typer av olika slags planer och program eller genom att kom- binera båda dessa tillvägagångssätt. Enligt både dagens bestämmelser i 6 kap. miljöbalken och de nu föreslagna ska en undersökning i fråga om betydande miljöpåverkan göras i varje enskilt fall. Om generella undan- tag i stället ska göras ska medlemsstaterna enligt artikel 3.5 ta hänsyn till relevanta kriterier i bilaga 2 till SMB-direktivet. Enligt kommissionens vägledning för SMB-direktivet anges att generella undantag enligt artikel 3.5 endast får göras om samtliga planer eller program av en viss typ vid en samlad helhetsbedömning inte kan anses medföra en betydande miljö- påverkan. Vidare anges att en restriktiv tolkning ska göras i fråga om sådana undantag (EG-direktiv 2001/42, Europeiska kommissionen 2004, s. 15). Det handlar således om fall som är uppenbara och där det saknas tvivel om att planer eller program av visst slag kan komma att medföra en betydande miljöpåverkan i det enskilda fallet. I sådana uppenbara fall bör det dock finnas ett utrymme för regeringen att meddela undantag från

Prop. 2016/17:200

87

Prop. 2016/17:200 kraven på strategisk miljöbedömning i 6 kap. miljöbalken. Ett normgiv- ningsbemyndigande som möjliggör sådana undantag bör därför införas.

9.2Samråd inom ramen för undersökningen

Regeringens förslag: Bestämmelser om samråd inom ramen för un- dersökningen förs in i 6 kap. miljöbalken. Samrådet ska handla om frågan om betydande miljöpåverkan och ska ske med de kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda. Myndigheten eller kommunen ska kunna låta bli att samråda om den kommer fram till att en strategisk miljöbedömning ska göras.

Regeringen ska inte längre ha ett normgivningsbemyndigande att meddela föreskrifter om samråd i samband med undersökningen om huruvida en plan, ett program eller ändring kan antas medföra en bety- dande miljöpåverkan.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget om samråd inom ramen för undersökningen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att en del av samrådet är att i ett mycket tidigt skede fånga upp de frågor som ska belysas extra i den stra- tegiska miljöbedömningen och att det föreslagna undantaget från kravet på samråd därför inte bör genomföras. Energiföretagen Sverige anser att även berörda verksamhetsutövare bör ingå i samrådskretsen. Sveriges Byggindustrier anser att alla som kan beröras av en detaljplan ska invol- veras i samrådsprocessen och få tillfälle att lämna synpunkter i ett tidigt skede. Naturvårdsverket anser att det finns behov av att tydliggöra kra- ven på samrådsunderlaget i författningstext eftersom det skulle skapa för- utsättningar för en mer enhetlig rättstillämpning.

Skälen för regeringens förslag

När samråd ska ske inom ramen för undersökningen

Enligt artikel 3.6 i SMB-direktivet behöver samråd endast genomföras för planer och program vars miljöpåverkan ska bedömas från fall till fall med tillämpning av de kriterier som anges i bilaga 2 till direktivet.

Enligt 6 § förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar ska samråd ske i samband med bedömningen av om genomförandet av vissa planer och program kan antas medföra en betydande miljöpåver- kan. Det är dock, i likhet med vad som följer av SMB-direktivet, endast sådana planer och program vars miljöpåverkan ska bedömas från fall till fall utifrån vissa närmare angivna kriterier som omfattas av kravet på samråd.

Den process som en undersökning innebär tydliggörs om samtliga led i processen framgår på lagnivå. Bestämmelsen om samråd i undersök- ningsfasen bör därför placeras i 6 kap. miljöbalken. Samråd bör precis som enligt nuvarande bestämmelser krävas endast i fråga om sådana pla-

88

ner och program vars miljöpåverkan ska bedömas från fall till fall utifrån vissa närmare angivna kriterier.

Samrådet syftar till att reda ut om genomförandet av planen eller prog- rammet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Om myndig- heten eller kommunen kommer fram till att en strategisk miljöbedömning ska göras utan att samråd skett i frågan om betydande miljöpåverkan be- döms det dock vara onödigt resurskrävande att genomföra ett sådant samråd.

Syftet med samrådet inom ramen för undersökningen

Det svenska genomförandet av artikel 3.6 i SMB-direktivet kan uppfattas som otydligt när det gäller vad samrådet i undersökningsfasen ska handla om. Samrådet syftar till att bidra med information för att kunna avgöra om planen eller programmet eller ändringen av planen eller programmet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Det bör i det svenska ge- nomförandet tydligt anges vad samrådet ska handla om, dvs. att klargöra planens eller programmets miljöpåverkan.

Samrådsunderlag

När det gäller verksamheter och åtgärder finns det bestämmelser i miljö- balken som anger vilka uppgifter som en verksamhetsutövare ska lämna inför samrådet. Några motsvarande bestämmelser finns inte för planer och program, vare sig i direktivet eller i svensk rätt. Naturvårdsverket har i sitt remissvar över promemorian angett att det finns behov av att tydlig- göra kraven på samrådsunderlaget i författningstext eftersom det skulle skapa förutsättningar för en mer enhetlig rättstillämpning. I Naturvårds- verkets handbok med allmänna råd om miljöbedömning av planer och program (Handbok 2009:1) anges vad ett samrådsunderlag bör innehålla (se avsnitt 5.2.3). Det anges att myndighetens eller kommunens bedöm- ning av om den aktuella planen eller programmet behöver miljöbedömas bör framgå samt på vilka grunder en slutsats har dragits i det avseendet. Vidare anges att det är särskilt viktigt att det av samrådsunderlaget fram- går vilket underlag som har använts och hur myndigheten eller kommu- nen har resonerat i de fall den bedömer att en miljöbedömning inte krävs

– i synnerhet för sådana planer och program för vilka det i princip alltid krävs en miljöbedömning. Det är naturligtvis grundläggande att ett underlag lämnas till samrådsparterna inför ett samråd i frågan om huru- vida planen eller programmet kan antas medföra en betydande miljöpå- verkan. I annat fall kan samrådet inte genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Regeringen finner dock inte skäl att särskilt ange detta i författnings- text.

Samrådskretsen

Enligt dagens bestämmelser ska samråd ske med de länsstyrelser, kom- muner och andra myndigheter som berörs av planen eller programmet. I förordningsmotiven till bestämmelsen sägs att samrådssituationerna är så skiftande beroende på plan- eller programtyp och område att det måste bli fråga om en bedömning i varje enskilt fall av vilka myndigheter som samråd ska ske med (Fm 2005:2 s. 34).

Prop. 2016/17:200

89

Prop. 2016/17:200 I 6 § förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar anges att om det är fråga om planer och program på nationell nivå ska samråd i stället ske med Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten och andra berörda statliga förvaltningsmyndigheter. Formuleringen ger intryck av att samråd inte får ske med berörda kommuner och länsstyrel- ser när det gäller planer och program på nationell nivå, vilket kan vara lämpligt i vissa fall. I promemorian föreslås därför att reglerna ska ändras så att den nuvarande risken för begränsning av samrådskretsen i detta av- seende tas bort. Ingen av remissinstanserna har lämnat någon synpunkt på förslaget i den delen. Förslaget ligger även i linje med vad som följer av Sveriges åtaganden enligt artikel 3.6 och 6.3 i SMB-direktivet och bör genomföras.

Europeiska kommissionen har haft synpunkter på det svenska genom- förandet av artikel 6.3 i SMB-direktivet och har anfört att inte endast myndigheter som berörs ska ingå i samrådskretsen utan även sådana myndigheter som kan antas bli berörda. För att bestämmelsen bättre ska överensstämma med direktivet bör det därför framgå att samråd ska ske med dem som kan antas bli berörda och inte endast med dem som faktiskt berörs. I enlighet med vad som följer av artikel 6.3 i SMB-direk- tivet bör det dessutom tydliggöras att det är på grund av sitt särskilda miljöansvar som en myndighet kan antas bli berörd. Enligt kommission- ens vägledning för SMB-direktivet avser det särskilda miljöansvaret de arbetsuppgifter som åligger myndigheten, t.ex. att övervaka tillståndet i miljön, att inspektera en plats eller en verksamhet eller att forska (EG-di- rektiv 2001/42, Europeiska kommissionen 2004, s. 15). För svenskt vidkommande innebär det att t.ex. en statlig myndighet eller kommunal nämnd som ansvarar för operativ tillsyn enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) kan vara en sådan kommun eller myndighet som kan antas bli berörd av planen eller programmet. Avgörande för om en myndighet eller kommun kan antas vara berörd bör vara om det finns en koppling mellan det miljöansvar som myndigheten eller kommunen har och den miljöpåverkan som kan förväntas vid genomförandet av den enskilda planen eller programmet. Situationerna är så skiftande beroende på plan- eller programtyp och område att det måste bli fråga om en bedömning i varje enskilt fall av vilka myndigheter man behöver samråda med.

Energiföretagen Sverige och Sveriges Byggindustrier har haft syn- punkter på att samrådskretsen bör utvidgas. Regeringen anser inte att det har framkommit tillräckliga skäl för att utvidga samrådskretsen på det sätt som dessa remissinstanser föreslår.

Normgivningsbemyndigande om samråd

Normgivningsbemyndigandet i 6 kap. 11 § miljöbalken som avser sam- råd bör tas bort eftersom samtliga bestämmelser om samråd enligt för- slaget förs in i miljöbalken.

90

Prop. 2016/17:200

9.3

Beslut om miljöpåverkan

 

 

 

Regeringens förslag: Ett särskilt beslut ska fattas i frågan om bety-

 

dande miljöpåverkan i de fall en undersökning i den frågan har gjorts.

 

Beslutet ska redovisa de omständigheter som talar för eller emot en

 

betydande miljöpåverkan. Beslutet ska göras tillgängligt för allmän-

 

heten. Beslutet ska inte kunna överklagas särskilt.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Regeringens förslag innebär att ett beslut endast behöver fattas för såda-

 

na planer och program som kräver en undersökning, dvs. inte för sådana

 

planer och program för vilka frågan om miljöpåverkan är avgjord genom

 

föreskrifter som regeringen har meddelat.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget

 

att ett särskilt beslut ska fattas i frågan om huruvida en strategisk miljö-

 

bedömning ska göras.

 

Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt anser att bestämmel-

 

sen om ett särskilt beslut kan leda till tillämpningsproblem eftersom det

 

inte framgår när ett beslut ska fattas om att genomföra en strategisk mil-

 

jöbedömning eller vilket kommunalt organ som ska ta ställning till frågan.

 

Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att det be-

 

hövs en yttre kvalitetskontroll av bedömningen av om en strategisk mil-

 

jöbedömning ska göras eller inte.

 

Sveriges kommuner och landsting, Avfall Sverige, Malmö kommun och

 

Jönköpings kommun avstyrker förslaget i fråga om detaljplaner. Malmö

 

kommun och Jönköpings kommun anser att det är viktigt att inte tynga

 

detaljplaneprocessen med obligatoriska beslut, när sådana kan undvikas.

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt 6 § andra stycket förordningen

 

(1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar ska myndighetens eller

 

kommunens bedömning i frågan om en plan eller ett program kan antas

 

medföra betydande miljöpåverkan redovisas i plan- eller programärendet

 

och göras tillgänglig för allmänheten.

 

För att delvis råda bot på de tillämpningsproblem som beskrivs i av-

 

snitt 6 bör det införas ett krav på beslut i frågan om huruvida genom-

 

förandet av planen, programmet eller ändringen kan antas medföra en be-

 

tydande miljöpåverkan. Rättsverkan av beslutet är att en strategisk miljö-

 

bedömning ska göras eller inte göras. Beslutskravet bör träffa sådana pla-

 

ner och program för vilka frågan om miljöpåverkan ska avgöras från fall

 

till fall. Ett sådant krav tillgodoser de synpunkter som Europeiska

 

kommissionen har haft på det svenska genomförandet av artikel 3.7. Kom-

 

missionen har anfört att det förefaller som det svenska genomförandet är

 

bristfälligt eftersom det saknas bestämmelser som innebär att skälen för

 

att inte göra en miljöbedömning ska göras tillgängliga för allmänheten. I

 

svaret till kommissionen har regeringen anfört att i ordet bedömning

 

ligger även att skälen för utgången ska redovisas. Det finns emellertid

 

även mot denna bakgrund anledning att förtydliga genomförandet av

 

artikel 3.7 så att det tydligt framgår att den myndighet eller kommun som

 

prövar om en plan eller ett program kan antas medföra betydande miljö-

91

Prop. 2016/17:200 påverkan, efter samrådet med andra myndigheter som kan antas bli be- rörda, ska fatta ett beslut i frågan och att det ska innehålla skälen för myndighetens eller kommunens bedömning.

Ett alternativ eller komplement till att införa krav om beslut och moti- vering av beslut skulle kunna vara att inrätta en yttre kvalitetskontroll av planupprättarens beslut. Naturvårdsverket föreslår i rapporten Mot en hållbar stadsutveckling (rapport 6664) att länsstyrelsen eller en central myndighet ska godkänna kommunens eller myndighetens beslut om betydande miljöpåverkan och avgöra om en miljöbedömning krävs. I förarbeten till bestämmelserna om miljöbedömningar av planer och program anges som skäl till att inte införa en kvalitetskontroll av plan- upprättarens miljökonsekvensbeskrivningar att det räcker med att myndigheter och kommuner förutsätts lojalt tillämpa lagarna och att detta tillsammans med den centrala tillsynsmyndighetens roll och den öppna processen som möjliggör insyn är tillräckligt (prop. 2003/04:116 s. 41). Detta är en utgångspunkt som gäller även i dag. Förslaget i denna proposition om införande av krav om beslut och motivering av beslut bedöms för närvarande utgöra en tillräcklig åtgärd för att råda bot på de ovan beskrivna tillämpningsproblemen.

Ett beslut i frågan om miljöpåverkan ska göras tillgängligt för all- mänheten. För att inte ställa mer långtgående krav på myndigheter och kommuner än nödvändigt bör det inte införas krav om att information kungörs eller offentliggörs på något mer långtgående sätt än att myndig- heten eller kommunen på lämpligt sätt informerar allmänheten (t.ex. på myndighetens eller kommunens webbplats) och i övrigt ser till att be- slutet finns upprättat som en allmän och offentlig handling. Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt har framfört att bestämmelsen om ett särskilt beslut kan leda till tillämpningsproblem eftersom det inte framgår när ett beslut ska fattas eller vilket kommunalt organ som ska ta ställning till frågan. Regeringen delar inte domstolens farhåga och bedö- mer att det inte finns skäl att närmare reglera dessa frågor i miljöbalken eftersom situationerna är så skiftande beroende på plan- eller program- typ. Ett beslut måste fattas senast i samband med beslutet att anta planen eller programmet. Därutöver bör det, med utgångspunkt i de förutsätt- ningar som gäller för det aktuella plan- eller programförfarandet, avgöras i varje enskilt fall när ett beslut bör fattas och av vilket organ. På samma sätt som för verksamheter och åtgärder enligt dagens bestämmelser bör ett beslut om huruvida en strategisk miljöbedömning ska göras inte kunna överklagas särskilt.

Den process som föregår en strategisk miljöbedömning tydliggörs om samtliga led i denna framgår direkt i lagtexten. Bestämmelsen om beslut i frågan om miljöpåverkan bör därför placeras i 6 kap. miljöbalken.

92

9.4En strategisk miljöbedömning

Regeringens förslag: Det ska uttryckligen anges vilka moment som ingår i en strategisk miljöbedömning. Momenten som ingår i en strate- gisk miljöbedömning innebär att myndigheten eller kommunen ska

samråda i frågan om avgränsningen av miljökonsekvensbeskriv- ningens omfattning och detaljeringsgrad,

ta fram en miljökonsekvensbeskrivning,

ge tillfälle till synpunkter på miljökonsekvensbeskrivningen och förslaget till plan eller program, och

ta hänsyn till miljökonsekvensbeskrivningen och inkomna syn- punkter innan planen eller programmet antas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget om innehåll i en strategisk miljöbedömning.

WSP Sverige AB anser att ytterligare ett delmoment i den strategiska miljöbedömningen behöver anges, nämligen att ett starkt och ändamåls- enligt skydd av miljön (och människors hälsa) ska integreras i planen eller programmet.

Skälen för regeringens förslag: Enligt SMB-direktivet består en strategisk miljöbedömning av att ta fram en miljökonsekvensbeskrivning, genomföra samråd, integrera beskrivning och de synpunkter som lämnats under samråden i beslutet och lämna information om beslutet om planen eller programmet. Syftet är att integrera miljöaspekter i framtagandet och antagandet av planer och program. Det handlar således inte enbart om att ta fram ett dokument, en miljökonsekvensbeskrivning, som beskriver miljöpåverkan av planen eller programmet, utan ett kontinuerligt och in- tegrerat arbete kring miljöaspekter ska ske vid framtagandet och antagan- det av planen eller programmet. Regeringen bedömde i propositionen om miljöbedömningar av planer och program (prop. 2003/04:116 s. 41) att lagtexten inte uttryckligen behöver ange alla de steg som en miljöbedöm- ning omfattar. De remissynpunkter som har inkommit vid remitteringen av såväl promemorian som vid remitteringen av tidigare förslag till änd- rade bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar (Enklare lagtext om miljökonsekvensbeskrivning [Ds 2009:65] och Effektivare identifie- ring, beskrivning och bedömning av miljökonsekvenser, dnr M2012/02031/R) visar dock att förfarandet bör komma till tydligare uttryck i miljöbalken. Regeringen bedömer därför att det bör införas en bestämmelse i 6 kap. miljöbalken som tydligt anger de moment som ingår i en strategisk miljö- bedömning. De ändringar som föreslås för respektive delmoment i den strategiska miljöbedömningen framgår av följande avsnitt i denna proposition. WSP Sverige AB har anfört att det behöver anges att ett starkt och ändamålsenligt skydd av miljön (och människors hälsa) ska integreras i planen eller programmet. Regeringen konstaterar att miljöbe- dömningen syftar till att integrera miljöaspekter i planer och program så att en hållbar utveckling främjas. Myndigheten eller kommunen har en skyldighet att redovisa hur miljöaspekter har integrerats i planen eller

Prop. 2016/17:200

93

Prop. 2016/17:200 programmet. Det finns därför inget behov av en sådan bestämmelse som WSP Sverige AB föreslår.

 

9.4.1

Avgränsningssamråd inom ramen för den

 

 

strategiska miljöbedömningen

 

 

 

Regeringens förslag: Myndigheten eller kommunen ska samråda om

 

miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad med

 

de kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter som på grund av

 

sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av planen eller pro-

 

grammet.

 

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som har yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på för-

 

slaget om avgränsningssamråd.

 

Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt anser att förslaget bör

 

behandla frågan om när i processen samrådet om avgränsning bör ge-

 

nomföras, särskilt i förhållande till det samråd som ska genomföras enligt

 

5 kap. 11 § plan- och bygglagen (2010:900).

 

Naturvårdsverket anser att allmänheten ska få tillfälle att yttra sig i av-

 

gränsningssamrådet i enlighet med vad som följer av Århuskonventionen

 

och protokollet om strategiska miljöbedömningar under Esbokonven-

 

tionen.

 

 

Energigas Sverige och Jernkontoret anser att verksamhetsutövare som

 

berörs av en plan ska inkluderas i samrådskretsen.

 

Naturvårdsverket, Malmö kommun, Motala kommun, Sveriges kommu-

 

ner och landsting, Avfall Sverige och Forskningsprogrammet SPEAK an-

 

ser att det vore lämpligt om länsstyrelsen hade en tydligare uppgift i frå-

 

ga om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad.

 

Naturvårdsverket anser att det finns goda skäl att hantera lokala planer

 

och program annorlunda än nationella planer och program, och att detta

 

bör avspeglas i bestämmelsen.

 

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 5.4 i SMB-direktivet

 

ska den myndighet eller kommun som utarbetar eller antar en plan eller

 

ett program samråda med de myndigheter som kan antas bli berörda av

 

planen eller programmet. Artikeln genomförs genom nuvarande 6 kap.

 

13 § andra stycket miljöbalken. Av paragrafen framgår att samråd i frå-

 

gan om omfattningen och detaljeringsgraden för miljökonsekvensbe-

 

skrivningen ska ske med den eller de kommuner och länsstyrelser som

 

berörs av planen eller programmet, men för planer på nationell nivå ska

 

samråd i stället ske med Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten

 

och andra berörda statliga förvaltningsmyndigheter.

 

Samma skäl som anges i avsnitt 9.2 för att alla kommuner och myndig-

 

heter som kan antas bli berörda ska ingå i samrådskretsen gör sig gällan-

 

de även för avgränsningssamrådet. Formuleringen av den nuvarande

 

bestämmelsen ger intryck av att samråd endast ska ske med berörda kom-

 

muner och länsstyrelser för planer och program som inte är på nationell

 

nivå. Bestämmelsen kan vidare ge intryck av att samråd endast ska ske

94

med statliga förvaltningsmyndigheter om planen eller programmet är på

 

 

nationell nivå. Några sådana generella slutsatser låter sig inte göras utan en bedömning av vilka kommuner och myndigheter som kan antas bli berörda måste ske i det enskilda fallet.

För att bestämmelsen ska ha en lydelse som bättre överensstämmer med direktivet bör det framgå att samråd ska ske med dem som kan antas bli berörda och inte endast med dem som faktiskt berörs. I enlighet med vad som följer av artikel 6.3 i SMB-direktivet bör det dessutom tydlig- göras att det är på grund av sitt särskilda miljöansvar som en myndighet kan antas bli berörd. Vad som därmed avses framgår av avsnitt 9.2.

Naturvårdsverket har anfört att allmänheten bör ges tillfälle att yttra sig i avgränsningssamrådet i enlighet med vad som följer av Århuskonven- tionen och protokollet om strategiska miljöbedömningar under Esbokon- ventionen. Energigas Sverige och Jernkontoret har anfört att verksam- hetsutövare som berörs av en plan bör inkluderas i samrådskretsen. I samband med godkännandet av protokollet om strategiska miljöbedöm- ningar under Esbokonventionen konstaterade regeringen att protokollet om strategiska miljöbedömningar under Esbokonventionen till skillnad från SMB-direktivet anger att varje part i lämplig utsträckning ska sträva efter att ge den berörda allmänheten tillfälle att delta i avgränsningssam- rådet. Regeringen angav vidare att protokollets krav i detta avseende kan uppfyllas inom ramen för skyldigheten att genomföra ett avgränsnings- samråd enligt nuvarande 6 kap. 13 § andra stycket miljöbalken (prop. 2003/04:116 s. 52). Motiveringen till detta var att det står myndigheter och kommuner fritt att i lämplig utsträckning samråda med den berörda allmänheten. Regeringen anser inte att det i det här lagstiftningsärendet finns anledning att frångå den bedömning som regeringen tidigare har gjort i fråga om samrådskretsens omfattning. Den berörda allmänheten och enskilda som kan antas bli särskilt berörda av genomförandet av pla- nen har möjlighet att yttra sig över miljökonsekvensbeskrivningen enligt 6 kap. 15 §.

När det gäller miljökonsekvensbeskrivningar för verksamheter och åt- gärder ska länsstyrelsen enligt nuvarande bestämmelser verka för att be- skrivningen får den inriktning och omfattning som behövs för tillstånds- prövningen. Flera remissinstanser anger i sina remissvar över prome- morian att de anser att länsstyrelsen borde ha en tydligare uppgift i fråga om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad även inom ramen för den strategiska miljöbedömningen. Det går inte att utesluta att planer och program kan röra områden inom vilka läns- styrelsen inte har den kompetens som krävs för att kunna lämna väg- ledning om miljökonsekvensbeskrivningens inriktning och omfattning. Vissa planer kan dessutom tas fram av länsstyrelsen själv. Regeringen bedömer därför inte att det är lämpligt att länsstyrelsen ska redovisa sin bedömning i fråga om beskrivningens omfattning och inriktning. Där- emot bör naturligtvis länsstyrelsen, när den ingår i samrådskretsen, med- verka till att miljökonsekvensbeskrivningen får en lämplig omfattning och detaljeringsgrad.

Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt har anfört att det bör tydliggöras när i processen samrådet om avgränsning bör genomföras och då särskilt i förhållande till det plansamråd som ska genomföras enligt plan- och bygglagen. Det avgränsningssamråd som ska genom- föras inom ramen för planprocessen enligt plan- och bygglagen behand-

Prop. 2016/17:200

95

Prop. 2016/17:200 las i avsnitt 12.3 nedan. Miljöbedömningen och arbetet med miljökonse- kvensbeskrivningen bör påbörjas så tidigt som möjligt, dvs. så snart arbetet med planen eller programmet har påbörjats. Av det följer att av- gränsningssamrådet bör ske så tidigt som möjligt i plan- eller program- processen. För att samrådet ska fylla sitt syfte är det dock samtidigt vik- tigt att det finns ett underlag där det tydligt framgår vad som föreslås och hur myndigheten eller kommunen har kommit fram till förslaget.

 

9.4.2

Miljökonsekvensbeskrivningen inom ramen för

 

 

den strategiska miljöbedömningen

 

 

 

Regeringens förslag: Kraven på vad en miljökonsekvensbeskrivning

 

ska innehålla förtydligas och utformas på ett sätt som bättre stämmer

 

överens med SMB-direktivet. En miljökonsekvensbeskrivning ska

 

även innehålla en beskrivning av planerade åtgärder för att avhjälpa de

 

betydande negativa miljöeffekter som genomförandet av planen eller

 

programmet kan antas medföra.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget

 

om att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla uppgifter om plane-

 

rade åtgärder för att avhjälpa betydande negativa miljöeffekter.

 

Utredningen om en effektivare och mer konsekvent tillämpning av

 

ekologisk kompensation (M 2016:03) och Naturvårdsverket anser att or-

 

det kompensera bör användas i stället för ordet avhjälpa i fråga om miljö-

 

konsekvensbeskrivningens innehåll.

 

Länsstyrelsen i Kronobergs län, Naturvårdsverket och SWECO Envi-

 

ronment AB anser att det behövs en yttre kvalitetskontroll i fråga om

 

miljökonsekvensbeskrivningens kvalitet.

 

Statens geotekniska institut anser att miljökonsekvensbeskrivningen

 

ska innehålla redovisning av på vilket sätt som planen eller programmet

 

tar hänsyn till sådana sannolika förändringar i omgivningen som kan

 

komma att påverka planen eller programmet.

 

Havs- och vattenmyndigheten anser att det bör införas krav om att mil-

 

jökonsekvensbeskrivningen ska innehålla en redovisning av hur planen

 

eller programmet kan komma att påverka eller riskerar att påverka möj-

 

ligheten att följa miljökvalitetsnormer samt vilka åtgärder som behöver

 

vidtas för att normen ska kunna följas.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Ett korrekt genomförande av kraven i SMB-direktivet

 

Det svenska genomförandet av kraven på innehåll i en miljökonsekvens-

 

beskrivning i artikel 5.1 och bilaga 1 till SMB-direktivet har genomförts i

 

nuvarande 6 kap. 12 § miljöbalken. Av nuvarande 6 kap. 12 § andra

 

stycket 4 framgår att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla en be-

 

skrivning av relevanta befintliga miljöproblem som har samband med ett

 

sådant naturområde som avses i 7 kap. eller ett annat område av särskild

96

betydelse för miljön. För ett tydligare genomförande av bilaga 1 punk-

 

 

ten d i SMB-direktivet bör det i bestämmelsen anges att kravet på redo- visning av relevanta befintliga miljöproblem även kan omfatta miljö- problem som inte har en koppling till ett område av särskild betydelse för miljön.

Statens geotekniska institut har anfört att miljökonsekvensbeskrivning- en bör innehålla en redovisning av på vilket sätt planen eller programmet tar hänsyn till sådana sannolika förändringar i omgivningen som kan komma att påverka planen eller programmet. I förhållande till specifika miljöbedömningar innehåller propositionen ett förslag som tydliggör att en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla en identifiering, beskriv- ning och bedömning av sådana miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra till följd av yttre händelser. Tydliggörandet föranleds av kraven i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirek- tivet. Även om motsvarande tydliggörande skrivning inte finns i för- hållande till strategiska miljöbedömningar så gäller att en miljökonse- kvensbeskrivning inom ramen för en strategisk miljöbedömning ska innehålla en identifiering, beskrivning och bedömning av sådana miljö- effekter som genomförandet av planen kan antas medföra antingen i sig eller till följd av yttre händelser.

Havs- och vattenmyndigheten har anfört att det bör införas krav om att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla en redovisning av hur planen eller programmet kan komma att påverka eller riskerar att påverka möjligheten att följa miljökvalitetsnormer samt vilka åtgärder som be- höver vidtas för att normen ska kunna följas. I förhållande till verksam- heter och åtgärder har Mark- och miljööverdomstolen i domen MÖD 2012:19 konstaterat att en miljökonsekvensbeskrivning inte kan godkän- nas om det saknas en redovisning av hur verksamheten kan komma att påverka en miljökvalitetsnorm när en sådan redovisning är relevant. Sådana uppgifter krävs även i en miljökonsekvensbeskrivning inom ra- men för en strategisk miljöbedömning vilket följer av att miljökonse- kvensbeskrivningen ska innehålla en identifiering, beskrivning och be- dömning av de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra. En bedömning av de miljöeffekter som kan uppkomma måste göras utifrån de regler som är tillämpliga. Det innebär bl.a. att de miljö- effekter som följer av t.ex. fysisk påverkan eller utsläpp av förorenande ämnen såsom kadmium måste bedömas utifrån de miljökvalitetsnormer som är tillämpliga.

Planerade åtgärder för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa negativa miljöeffekter

Av bilaga 1 till SMB-direktivet framgår att en miljökonsekvensbeskriv- ning ska innehålla uppgifter om de åtgärder som planeras för att förhin- dra, minska och så långt som möjligt uppväga varje betydande negativ miljöpåverkan som följer av att en plan eller ett program genomförs. Denna bestämmelse genomförs i nuvarande 6 kap. 12 § andra stycket 7 miljöbalken där det anges att beskrivningen ska omfatta de åtgärder som planeras för att förebygga, hindra eller motverka betydande negativ mil- jöpåverkan. Valet av ord i punkten bör ha sin förklaring i terminologin som används i den s.k. försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken där det anges att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller

Prop. 2016/17:200

97

Prop. 2016/17:200 vidta en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olä- genhet för människors hälsa eller miljön. De åtgärder som beskrivs i 2 kap. 3 § miljöbalken är av preventiv karaktär. Ordet uppväga i direkti- vets bestämmelse tydliggör dock att miljökonsekvensbeskrivningen även ska innehålla en beskrivning av åtgärder som inte endast är preventiva i den mening som beskrivs ovan. Ordet uppväga förekommer inte i miljö- balken. Ett ord som förekommer i miljöbalken och som återspeglar vad som kan behöva göras när en skada väl har uppkommit är ordet avhjälpa. Kraven på vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla bör därför innefatta åtgärder som planeras för av avhjälpa negativa miljöeffekter.

Enligt Naturvårdsverkets vägledning om kompensation vid förlust av naturvärden (Ekologisk kompensation, handbok 2016:1) ska en miljö- konsekvensbeskrivning innehålla en beskrivning av planerade kompen- sationsåtgärder. Några remissinstanser har anfört att ordet kompensera bör användas i stället för ordet avhjälpa i fråga om miljökonsekvensbe- skrivningens innehåll. Regering tillsatte 2016 en särskild utredare med uppdrag att bl.a. analysera hur det går att säkerställa att ett tillräckligt underlag för lämpliga kompensationsåtgärder tas fram på ett kostnads- effektivt sätt (dir. 2016:23). I uppdraget låg att bedöma hur och när underlag för utformningen av kompensationsåtgärder borde tas fram, med beaktande av befintliga bestämmelser för underlag, som t.ex. be- stämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i 6 kap. miljöbalken. Utredningen, som antog namnet Utredningen om en effektivare och mer konsekvent tillämpning av ekologisk kompensation (M 2016:03), redo- visade sitt uppdrag i betänkandet Ekologisk kompensation – Åtgärder för att motverka nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, samtidigt som behovet av markexploatering tillgodoses (SOU 2017:34). I betänkandet lämnas förslag i fråga om uppgifter om planerade kompen- sationsåtgärder i miljökonsekvensbeskrivningar. Betänkandets förslag bereds i Regeringskansliet.

Miljökonsekvensbeskrivningarnas kvalitet

Naturvårdsverket har i rapporten Mot en hållbar stadsutveckling (rapport 6664) lyft fram att endast ett fåtal av de miljökonsekvensbeskrivningar som Naturvårdsverket granskat sedan bestämmelserna om miljöbedöm- ning av planer och program infördes har uppfyllt alla formkrav. För att råda bot på den bristande kvaliteten föreslår Naturvårdsverket att det bör införas ett liknande förfarande som för verksamheter och åtgärder i fråga om prövningsmyndighetens godkännande av miljökonsekvensbeskriv- ningen. De förtydliganden i fråga om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll som föreslås i denna proposition bedöms dock kunna bidra till förståelsen av bestämmelserna och hur de ska tillämpas och därmed ge förutsättningar för en ökad kvalitet i de miljökonsekvensbeskrivningar som tas fram. Förslaget i den delen bedöms för närvarande utgöra en till- räcklig åtgärd för att råda bot på den bristande kvaliteten i miljökonse- kvensbeskrivningar som Naturvårdsverket beskriver.

98

9.4.3Gränsöverskridande samråd inom ramen för den strategiska miljöbedömningen

Regeringens förslag: Det tydliggörs att vid samråd med ett annat land ska det andra landet ges den information som behövs för samrådet och möjlighet att lämna synpunkter.

Det gränsöverskridande samrådet ska även handla om åtgärder som planeras för att avhjälpa betydande negativa miljöeffekter som genom- förandet av planen eller programmet kan antas medföra.

Regeringen ska inte längre ha ett sådant normgivningsbemyndi- gande som framgår av nuvarande 6 kap. 17 § miljöbalken att meddela föreskrifter om hur samråd och information ska ske i fråga om miljö- konsekvensbeskrivningen m.m. I stället ska det införas ett bemyndi- gande som ger regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter om gränsöver- skridande samråd.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Regeringens förslag skiljer sig från promemorians på så sätt att samråd ska ske även i fråga om planerade avhjälpandeåtgärder. I övrigt överens- stämmer promemorians förslag i sak med regeringens.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget om gränsöverskridande samråd.

Naturvårdsverket anser att samma ord och uttryck bör användas i fråga om skyddsåtgärder, försiktighetsmått, avhjälpandeåtgärder och kompen- sationsåtgärder som i övriga bestämmelser i promemorians förslag. Na- turvårdsverket anser vidare att det av bör framgå av lagtexten att myndig- heter och allmänhet ska ges möjlighet att yttra sig inom en rimlig tidsram i enlighet med artikel 7.2 i SMB-direktivet.

Skälen för regeringens förslag: I SMB-direktivet finns bestämmelser om gränsöverskridande samråd. Om genomförandet av en plan eller ett program kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land ska det landet få ta del av miljökonsekvensbeskrivningen samt förslaget till planen eller programmet. Det andra landet har även rätt att begära att samråd ska ske. Artikel 7 genomförs genom nuvarande 6 kap. 15 § miljö- balken och 10 § förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskriv- ningar. Det är Naturvårdsverket som är den myndighet i Sverige som är ansvarig för att genomföra gränsöverskridande samråd med andra länder.

Den nuvarande regleringen i 6 kap. 15 § miljöbalken överensstämmer med regleringen i SMB-direktivet. Det bör dock klargöras att det andra landet ska få den information som behövs för samrådet, om ett sådant genomförs, och ges möjlighet att lämna synpunkter.

Enligt nuvarande 6 kap. 17 § miljöbalken finns ett bemyndigande som ger regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om samråd och infor- mation avseende miljökonsekvensbeskrivningen m.m. Förslagets utform- ning innebär att det endast finns behov av ett bemyndigande när det gäller gränsöverskridande samråd. Det mer generella bemyndigandet i

Prop. 2016/17:200

99

Prop. 2016/17:200 6 kap. 17 § miljöbalken bör därför tas bort och ersättas med ett som en- dast avser gränsöverskridande samråd.

Enligt Naturvårdsverket bör samma ord och uttryck användas i fråga om skyddsåtgärder, försiktighetsmått, avhjälpandeåtgärder och kompen- sationsåtgärder som i övriga bestämmelser i promemorians förslag. Re- geringen instämmer i den bedömningen och bestämmelsen bör därför ändras så att det blir tydligt att samråd ska ske även i fråga om planerade avhjälpandeåtgärder.

Naturvårdsverket menar att det bör framgå av lagtexten att myndig- heter och allmänhet ska ges möjlighet att yttra sig inom en rimlig tidsram i enlighet med artikel 7.2 i SMB-direktivet. Regeringen instämmer i bedömningen att en bestämmelse med den innebörden bör införas och har för avsikt att använda det bemyndigande som ger regeringen möjlig- het att meddela ytterligare föreskrifter om gränsöverskridande samråd.

 

9.4.4

Information om och yttranden över

 

 

beslutsunderlag

 

 

 

Regeringens förslag: Bestämmelserna som rör information om och

 

möjligheter att lämna synpunkter på miljökonsekvensbeskrivning och

 

förslag till plan eller program samlas i 6 kap. miljöbalken. Det är de

 

myndigheter och kommuner som på grund av sitt särskilda miljöan-

 

svar kan antas bli berörda som ska få möjlighet att lämna synpunkter.

 

Det klargörs att allmänheten samt de kommuner och myndigheter som

 

kan antas bli berörda, på ett tidigt stadium i plan- eller programpro-

 

cessen, ska ges skälig tid att lämna synpunkter.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Regeringens förslag skiljer sig från promemorians på så vis att det tydlig-

 

görs att miljökonsekvensbeskrivningen och tillgängliggörandet av den

 

och förslaget till plan eller program måste ske i ett tidigt stadium av plan-

 

eller programprocessen.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget

 

om information och yttranden i fråga om beslutsunderlag.

 

Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt anser att det i förslaget

 

bör anges vad som anses vara en skälig tidsfrist för att lämna synpunkter

 

eftersom en utebliven eller för kort frist kan utgöra grund för att häva be-

 

slutet om att anta planen.

 

Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt anser att MKB-

 

processen måste tidigareläggas i förhållande till planprocessen – att till-

 

gängliggöra miljökonsekvensbeskrivningen innan planen eller program-

 

met antas som senaste tidpunkt motverkar syftet att den ska tillgäng-

 

liggöras så tidigt som möjligt.

 

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 6.1 i SMB-direktivet fram-

 

går att allmänheten och de myndigheter som kan antas bli berörda ska ha

 

möjlighet att ta del av förslaget till planen eller programmet samt av

 

miljökonsekvensbeskrivningen. Enligt artikel 6.2 ska myndigheter och

 

allmänhet dessutom ha möjlighet att på ett tidigt stadium och inom rimlig

100

tid yttra sig över förslaget och miljökonsekvensbeskrivningen innan pla-

 

 

nen eller programmet antas. Artikeln genomförs med nuvarande 6 kap. Prop. 2016/17:200 14 § miljöbalken och 8 § förordningen (1998:905) om miljökonsekvens-

beskrivningar. Enligt 6 kap. 14 § miljöbalken ska berörda myndigheter, kommuner samt allmänheten ges skälig tid att yttra sig. I det ligger även att de ska få yttra sig i så god tid att hänsyn kan tas till synpunkterna innan planen eller programmet antas eller läggs till grund för reglering (prop. 2003/04:116 s. 66). Detta bör framgå tydligare av lagtexten och en bestämmelse med den innebörden bör därför införas.

För att få en samlad bild av samrådsförfarandet är det lämpligt att ge- nomförandet av artikel 6 i SMB-direktivet sker i 6 kap. miljöbalken. Bestämmelserna bör få en lydelse som stämmer bättre överens med SMB-direktivet. Det bör därför förtydligas att det är de myndigheter som kan antas bli berörda och inte endast de som berörs som omfattas av samrådskretsen. I enlighet med vad som följer av artikel 6.3 i SMB-di- rektivet bör det dessutom tydliggöras att det är på grund av sitt särskilda miljöansvar som en myndighet kan antas bli berörd. Vad som därmed avses framgår av avsnitt 9.2.

9.5Information om antagande av en plan eller ett program vid gränsöverskridande miljöpåverkan

Regeringens förslag: Om ett gränsöverskridande samråd har skett ska den myndighet som regeringen bestämmer se till att den ansvariga myndigheten i det andra landet får information om antagandet av en plan eller ett program.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans uttalar sig särskilt i denna

del.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande 6 kap. 16 § tredje stycket miljöbalken ska den myndighet eller den kommun som antagit en plan eller ett program informera andra länder om att planen eller pro- grammet har antagits samt göra den sammanställning som ska göras en- ligt 16 kap. 16 § andra stycket miljöbalken och planen eller programmet tillgängliga för dem. Det saknas uttalanden i förarbetena om varför det är den beslutande myndigheten eller kommunen som ska lämna denna information till andra länder. Eftersom det är den myndighet eller kom- mun som regeringen bestämmer som är ansvarig myndighet för att det gränsöverskridande samrådet genomförs bedöms det lämpligt att den myndigheten även ansvarar för informationen om antagandet. Det bör även anges att informationen ska lämnas till den ansvariga myndigheten i det andra landet.

101

Prop. 2016/17:200

 

10

Specifika miljöbedömningar

 

10.1

Verksamheter som kan antas medföra en

 

 

betydande miljöpåverkan ska miljöbedömas

 

 

 

Regeringens förslag: En specifik miljöbedömning ska göras i fråga

 

om verksamheter och åtgärder som kan antas medföra en betydande

 

miljöpåverkan och som ska tillstånds- eller tillåtlighetsprövas enligt 9,

 

11 eller 17 kap. miljöbalken. Kravet på en specifik miljöbedömning

 

ska dock inte gälla i fråga om mål och ärenden om återkallelse av till-

 

stånd eller omprövning av tillstånd eller villkor och inte heller i mål

 

och ärenden om förlängning av genomförandetider.

 

Regeringen ska få meddela föreskrifter om att vissa slag av verk-

 

samheter och åtgärder ska eller inte ska antas medföra en betydande

 

miljöpåverkan.

 

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med promemo-

 

rians. Regeringens förslag skiljer sig från promemorians på så sätt att det

 

uttryckligen anges att kravet på en specifik miljöbedömning inte ska

 

gälla i fråga om mål och ärenden om återkallelse av tillstånd eller om-

 

prövning av tillstånd eller villkor och inte heller i mål och ärenden om

 

förlängning av genomförandetider.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget

 

att en miljöbedömning endast ska krävas för verksamheter och åtgärder

 

som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Flera remissins-

 

tanser anser dock att det svenska regelverket bör anpassas till MKB-

 

direktivet på så sätt att endast sådana verksamheter som omfattas av bi-

 

laga 1 till direktivet ska omfattas av obligatoriskt krav på miljöbedöm-

 

ning och endast sådana verksamheter som omfattas av bilaga 2 ska bli

 

föremål för en bedömning från fall till fall i fråga om en miljöbedömning

 

krävs. Svenskt Näringsliv, Föreningen för gruvor, mineral- och metall-

 

producenter i Sverige (Svemin), Innovations- och kemiindustrierna,

 

Skogsindustrierna, Sveriges Hamnar och Fröberg & Lundholm Advokat-

 

byrå AB anger att en fråga av avgörande betydelse för näringslivet är

 

vilka verksamheter som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan

 

och som därför omfattas av krav på miljöbedömning. De anser att en

 

harmonisering av de svenska bestämmelserna med MKB-direktivet

 

skulle medföra viktiga resursbesparingar för både myndigheter och verk-

 

samhetsutövare men också en välkommen fokusering på de frågor som är

 

väsentliga för miljön. Svensk vattenkraftförening anser att den befintliga

 

småskaliga vattenkraften och tillhörig vattenreglering inte per definition

 

ska anses ha betydande miljöpåverkan och anser därför att det är ange-

 

läget att regeringen i den kommande beredningen överväger vilka verk-

 

samheter som kan tas bort från det obligatoriska området och i stället bli

 

föremål för en bedömning i varje enskild fall när det gäller frågan om be-

102

tydande miljöpåverkan kan antas.

Havs- och vattenmyndigheten anser att det saknas en referens till prop. Prop. 2016/17:200 2001/02:65 i fråga om krav på miljökonsekvensbeskrivning i samband

med omprövningar, dvs. att miljökonsekvensbeskrivningar inte krävs i samband med en ansökan om omprövning eller ansökan om återkallande av tillstånd. Havs- och vattenmyndigheten anser att det är viktigt att prin- ciperna i den propositionen också följer med i det nya 6 kap. miljöbalken om miljöbedömningar.

Skälen för regeringens förslag

 

Kravet på en specifik miljöbedömning begränsas till verksamheter och

 

åtgärder med en betydande miljöpåverkan

 

Krav på miljöbeskrivningar vid tillståndsprövning av verksamheter och

 

åtgärder har funnits i svensk rätt sedan början av 1980-talet. Krav på mil-

 

jökonsekvensbeskrivningar infördes år 1991 i den upphävda lagen

 

(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen).

 

Reglerna var anpassade till verksamhetens art, omfattning och lokalise-

 

ring. Bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar har sedermera

 

ändrats framför allt med hänsyn till MKB-direktivet. Som det svenska

 

regelverket har utformats skiljer det sig från MKB-direktivets krav på så

 

sätt att direktivets krav är begränsade till verksamheter och åtgärder som

 

enligt direktivet kan antas medföra en betydande miljöpåverkan medan

 

de svenska bestämmelserna tar sin utgångspunkt i att varje tillståndsansö-

 

kan, oavsett graden av miljöpåverkan, enligt huvudregeln ska åtföljas av

 

en miljökonsekvensbeskrivning och därmed bli föremål för det förfaran-

 

de varigenom beskrivingen tas fram och bedöms. Även vid tillåtlighets-

 

prövning enligt 17 kap. miljöbalken krävs det en miljökonsekvensbe-

 

skrivning. Från denna skyldighet undantas tillståndsansökningar som av-

 

ser kemiska produkter och biotekniska organismer enligt 13 och 14 kap.

 

miljöbalken och tillstånd som anges i 2 § förordningen (1998:905) om

 

miljökonsekvensbeskrivningar, t.ex. tillstånd till enskilda avlopp, värme-

 

pumpar och markavvattning samt rätt att hålla vissa djur.

 

Flera myndigheter, intresseorganisationer och verksamhetsutövare har i

 

samband med tidigare lagstiftningsärenden föreslagit att kravet på miljö-

 

konsekvensbedömning ska begränsas till de verksamheter som kan antas

 

medföra en betydande miljöpåverkan. I promemorian föreslås också just

 

detta. Den bärande tanken är att en specifik miljöbedömning ska krävas i

 

den utsträckning det är miljömässigt motiverat. Förslaget har tillstyrkts

 

av en övervägande majoritet av de remissinstanser som yttrat sig över

 

förslaget och bör genomföras. En specifik miljöbedömning ska således

 

vara ett krav endast för sådana verksamheter och åtgärder som kan antas

 

medföra en betydande miljöpåverkan. Samtidigt ska det för övriga verk-

 

samheter och åtgärder vara möjligt att kräva det underlag som behövs för

 

bedömningen av miljöeffekterna i det enskilda fallet. Underlaget som ska

 

tas fram för verksamheter eller åtgärder som inte kan antas medföra en

 

betydande miljöpåverkan kallas i propositionen för liten miljökonse-

 

kvensbeskrivning, se avsnitt 7.2. Vilka krav som bör ställas på innehållet

 

i en liten miljökonsekvensbeskrivning utvecklas i avsnitt 10.6.

 

Flera remissinstanser som representerar näringslivet anser att det sven-

 

ska regelverket bör anpassas ytterligare till MKB-direktivet på så sätt att

 

endast sådana verksamheter som omfattas av bilaga I till direktivet ska

103

Prop. 2016/17:200

104

omfattas av obligatoriskt krav på miljöbedömning och endast sådana verksamheter som omfattas av bilaga 2 ska bli föremål för en bedömning från fall till fall i fråga om en miljöbedömning krävs. De anser att en har- monisering av de svenska bestämmelserna med MKB-direktivet skulle medföra viktiga resursbesparingar för både myndigheter och verksam- hetsutövare men också en välkommen fokusering på de frågor som är väsentliga för miljön. Naturvårdsverket slutredovisade i juni 2015 ett re- geringsuppdrag med rapporten Prövning av miljöfarliga verksamheter och krav på bland annat upprättande av miljökonsekvensbeskrivning (Regeringskansliets dnr M2015/02675/R). Den del av uppdraget som handlade om miljökonsekvensbeskrivningar innebar att Naturvårdsverket skulle analysera och lämna förslag på vilka verksamheter och åtgärder som, vid en tillämpning av bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken 1) alltid ska omfattas av de mera långtgående och formaliserade kraven i 6 kap. miljöbalken på bl.a. miljökonsekvensbeskrivning, 2) bör genomgå en sär- skild bedömning av behovet av att omfattas av dessa krav, eller 3) kan undantas från kravet på miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljö- balken. Regeringsuppdraget bestod utöver den del som rörde krav på miljökonsekvensbeskrivningar bl.a. även av en översyn av miljöpröv- ningsförordningen (2013:251) dels i syfte att förbättra systematiken och bestämmelserna i förordningen så att den blir mer logisk och enklare att tolka, dels i syfte att förbättra genomförandet av det s.k. industriutsläpps- direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp [samordnade åtgärder för att före- bygga och begränsa föroreningar]). Slutredovisningen remitterades i oktober 2015 med undantag för den del som innehöll förslag till ny kate- gorisering av verksamheter utifrån krav på miljökonsekvensbeskrivning- ar (bilaga 3, Reviderad delredovisning). Anledningen till att den del av slutredovisningen som rör miljökonsekvensbeskrivningar inte remitte- rades var att en fortsatt beredning av Naturvårdsverkets övriga förslag i fråga om t.ex. verksamhetsbeskrivningar, mängd- och kapacitetsintervall i miljöprövningsförordningen sannolikt skulle innebära att förslagen åtminstone till viss del skulle komma att justeras. Sådana justeringar kunde komma att påverka de slutsatser som Naturvårdsverket kommit fram till i den del av slutredovisningen som rör krav på miljökonsekvens- beskrivning. Det konstaterades därför i promemorian att Naturvårdsver- kets förslag i den delen behöver ses över när aktuella ändringar i miljö- prövningsförordningen har beslutats av regeringen. Ändringarna i miljö- prövningsförordningen beslutades av regeringen den 1 december 2016 och regeringen har nu gett Naturvårdsverket i uppdrag att se över den del av slutredovisningen som innehöll förslag till ny kategorisering av verk- samheter utifrån krav på miljökonsekvensbeskrivning. Översynen ska slutredovisas den 31 oktober 2017 och remittering av förslagen kan ske först därefter.

Krav på miljöbedömning vid omprövningar

I samband med propositionen Ändrad ordning för utdömande av vite enligt miljöbalken m.m. (prop. 2001/02:65), tydliggjordes det att krav på miljökonsekvensbeskrivningar i 6 kap. miljöbalken inte ska gälla när det gäller mål och ärenden om återkallelse av tillstånd eller omprövning av

tillstånd eller villkor och inte heller i mål och ärenden om förlängning av Prop. 2016/17:200 genomförandetider. Havs- och vattenmyndigheten har angett att den

anser att det är otydligt om promemorian innebär en ändring i detta av- seende, dvs. om det enligt de föreslagna bestämmelserna ställs krav på miljöbedömning i fråga om de nyss uppräknade mål- och ärendetyperna. Promemorian behandlar inte uttryckligen denna fråga. Regeringen anser inte att det finns skäl att frångå den ordning som tidigare beslutats av riksdagen i denna fråga.

Av den föreslagna tillämpningsbestämmelsen framgår bl.a. att en mil- jöbedömning ska göras i fråga om en verksamhet eller en åtgärd som ska tillståndsprövas enligt 9 eller 11 kap. miljöbalken. Om det angivna tillämpningsområdet innebär att även mål och ärenden om t.ex. ompröv- ning av tillstånd och återkallelse av tillstånd enligt 24 kap. miljöbalken omfattas av tillämpningsområdet är inte tydligt. Rättspraxis talar dock för att den i promemorian valda ordalydelsen i tillämpningsbestämmelsen innebär att sådana mål och ärenden omfattas av tillämpningsområdet (MÖD 2005:43). Mot den bakgrunden anser regeringen att det är påkallat att i tillämpningsbestämmelsen särskilt undanta mål och ärenden om åter- kallelse av tillstånd eller omprövning av tillstånd eller villkor i enlighet med vad som följer av prop. 2001/02:65.

Föreskrifter om verksamheters och åtgärders miljöpåverkan

Enligt nuvarande 6 kap. 4 b § miljöbalken får regeringen meddela före- skrifter om att vissa slags verksamheter och åtgärder ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Enligt nuvarande 6 kap. 1 § andra stycket får regeringen föreskriva om undantag från skyldigheten att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter vars miljöpåverkan kan antas bli mindre betydande. Normgivningsbemyndigandena bör i sak finnas även i det nya 6 kap. men anpassas till den systematik som före- slås i denna proposition. Bemyndigandet bör därför omfatta en rätt för regeringen att meddela föreskrifter om att vissa slag av verksamheter och åtgärder ska eller inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Det föreslagna bemyndigandet gör att det nuvarande bemyndigandet om föreskrifter om undantag från kravet på miljökonsekvensbeskrivning inte längre behövs.

10.2

Verksamheter som är tillståndspliktiga enligt

 

 

Natura 2000-bestämmelserna ska

 

 

miljöbedömas

 

 

 

Regeringens förslag: Verksamheter och åtgärder som ska prövas för

 

ett tillstånd enligt bestämmelserna om Natura 2000-områden ska om-

 

fattas av krav på att göra en specifik miljöbedömning. Vissa brådskan-

 

de åtgärder som behövs till skydd för människors hälsa undantas dock

 

från kravet, men genom en följdändring i 19 kap. miljöbalken klargörs

 

det att det även för dessa åtgärder krävs att det i målet eller ärendet

 

finns ett underlag som beskriver åtgärdens konsekvenser.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

105

Prop. 2016/17:200 Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget i fråga om krav på specifik miljöbedömning för verksamheter och åtgärder som ska tillståndsprövas enligt de s.k. Natura 2000-bestämmelserna.

Skälen för regeringens förslag: Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarandet av livsmiljöer för vilda djur och växter, det s.k. art- och habitatdirektivet, syftar till att bidra till att säkerställa den biologiska mångfalden genom bevarandet av livsmiljöer samt vilda djur och växter i medlemsstaterna. Direktivet innehåller bestämmelser om in- rättande av s.k. Natura 2000-områden. Enligt artikel 6.3 i direktivet ska alla planer och projekt, som inte direkt hänger samman med eller är nöd- vändiga för skötseln eller förvaltningen av ett Natura 2000-område och som kan påverka området på ett betydande sätt, bedömas med avseende på konsekvenser för syftet med att bevara området. Om det är lämpligt, ska också allmänheten höras före ett beslut att godkänna en plan eller ett projekt.

Vid det svenska genomförandet av direktivet anförde regeringen att alla oklarheter om vilka bedömningskrav som ska gälla bör undanröjas och att det därför tydligt bör framgå av miljöbalkens bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar att en sådan beskrivning ska göras i ären- den om tillstånd för en verksamhet eller åtgärd som kan antas komma att påverka miljön i ett Natura 2000-område (prop. 2000/01:111 s. 54). Det innebär att det i 6 kap. 1 § miljöbalken anges att det i ärenden om till- stånd enligt 7 kap. 28 a § ska finnas en miljökonsekvensbeskrivning. Detta gäller oavsett om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller inte. Regeringen bedömde senast i pro- positionen 2004/05:129 s. 52 f. att de särskilda reglerna om miljökonse- kvensbeskrivningar i mål och ärenden rörande Natura 2000-områden bör vara kvar. De skäl som anfördes då gäller fortfarande. I förslaget har kra- vet getts en sådan utformning att en specifik miljöbedömning som hu- vudregel ska göras i fråga om en verksamhet eller åtgärd som ska prövas för ett tillstånd som avses i 7 kap. 28 a §. Enligt förslaget anger de följan- de bestämmelserna emellertid att samråd, utformning av miljökonse- kvensbeskrivning och prövning kan begränsas på vissa sätt i dessa fall.

Sedan bestämmelserna infördes i miljöbalken har det visat sig finnas ett behov av att kunna genomföra brådskande åtgärder i Natura 2000-om- råden till skydd för människors hälsa och miljön, bl.a. för att förhindra smittspridning vid utbrott av t.ex. mjältbrand eller andra sjukdomar som omfattas av epizootilagen (2007:361) eller zoonoslagen (1999:658). I dessa fall är det av tidsskäl inte alltid möjligt att genomföra en miljöbe- dömning och upprätta en miljökonsekvensbeskrivning som uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken. Sådana fall föreslås därför helt undantas från tillämpningsområdet för 6 kap. I dessa undantagsfall krävs det emellertid att det finns ett underlag som redovisar möjliga alternativa åtgärder samt åtgärdernas konsekvenser för syftet med att bevara området. Ett sådant krav bör tas in i lagtexten. Med ett sådant underlag uppfylls kravet i art- ikel 6.3 i art- och habitatdirektivet på att projekt som kan påverka ett Natura 2000-område på ett betydande sätt ska bedömas med avseende på konsekvenserna för syftet med att bevara området.

106

Prop. 2016/17:200

10.3Miljöbedömning av verksamheter som är tillståndspliktiga enligt 12 kap. miljöbalken

Regeringens förslag: Kravet på miljökonsekvensbeskrivning för upp- förande av vilthägn tas bort. Detsamma gäller det obligatoriska kravet på miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter och åtgärder som kräver tillstånd enligt 12 kap. miljöbalken.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på att kravet på miljökonsekvensbeskrivning tas bort i fråga om uppförande av vilt- hägn och andra verksamheter och åtgärder som kräver tillstånd enligt 12 kap. miljöbalken.

Skälen för regeringens förslag: I 6 kap. 1 § miljöbalken finns i dag krav på att en miljökonsekvensbeskrivning ska ingå i ansökan om till- stånd att anlägga, driva eller ändra verksamheter enligt 12 kap. En sådan tillståndsplikt följer dels av att regeringen har möjlighet att enligt 12 kap. 12 § miljöbalken meddela föreskrifter om tillståndsplikt för sådana verk- samheter eller åtgärder om det krävs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, dels av att tillstånd till vilthägn krävs enligt 12 kap. 11 §. I denna proposition föreslås att regeringen bemyndigas att före- skriva att kapitlets bestämmelser om specifik miljöbedömning även ska gälla för andra ärenden enligt balken än sådana som anges i 6 kap., se av- snitt 10.4. Regeringen har därigenom en möjlighet att, om det visar sig nödvändigt, ställa krav på miljökonsekvensbeskrivning i sådana fall som avses i 12 kap. 12 §. Uppförande av vilthägn bedöms inte medföra en så- dan miljöpåverkan att det är motiverat att kräva en miljökonsekvensbe- skrivning som uppfyller MKB-direktivets krav. Kravet på att en miljö- konsekvensbeskrivning alltid ska ingå i en ansökan om tillstånd enligt 12 kap. miljöbalken bör därför tas bort.

10.4Bemyndiganden om utökat tillämpningsområde

Regeringens förslag: Regeringen ska få meddela föreskrifter om att kraven om specifik miljöbedömning i 6 kap. miljöbalken ska tillämpas helt eller delvis i dispensärenden eller andra ärenden enligt balken eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.

Regeringen ska inte längre ha ett bemyndigande att meddela före- skrifter om miljökonsekvensbeskrivning i ärenden enligt annan lag eller i särskilda ärenden inom miljöbalkens område.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om att en miljökonsekvensbeskrivning ska ingå i en ansökan om tillstånd eller medgivande enligt lagen (1998:814) med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

107

Prop. 2016/17:200 Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslagen om att lägga till och ta bort de föreslagna bemyndigandena samt till att det införs bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar i lagen med särskilda bestämmelser om gaturenhållning och skyltning.

Advokatfirman Åberg och Co AB anser att bemyndigandet för regering- en att meddela föreskrifter om att kraven om specifik miljöbedömning i 6 kap. miljöbalken ska kunna tillämpas i andra ärenden är alldeles för vitt och att behovet av bemyndigandet kan ifrågasättas.

Skälen för regeringens förslag

Föreskrifter som rör dispensärenden eller andra ärenden enligt miljöbalken

Av nuvarande 6 kap. 1 § andra stycket miljöbalken följer att regeringen får meddela föreskrifter om krav på en miljökonsekvensbeskrivning även i dispensärenden eller andra ärenden enligt miljöbalken. Sådana föreskrifter har meddelats i 25 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, 23 § förordningen (1998:1252) om områdes- skydd m.m., 8 § förordningen (1998:904) om anmälan för samråd samt 20 § förordningen (1998:1388) om vattenverksamhet m.m.

I denna proposition föreslås att en miljökonsekvensbeskrivning enbart ska tas fram om en specifik miljöbedömning ska göras, dvs. om en sökt verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, se avsnitt 10.1. Det innebär att det finns anledning att se över ovan an- givna bestämmelser för att eventuellt anpassa dem till det nya regelver- ket. Det kan dock även fortsättningsvis finnas ett behov av att kunna ställa krav på att bestämmelserna i 6 kap. ska gälla helt eller delvis i de aktuella ärendena. Regeringen bör i sådana fall kunna meddela föreskrif- ter antingen om att hela processen som regleras i 6 kap. ska gälla eller att delar av den ska gälla. Dagens bemyndigande bör därför finnas kvar, men formuleras om så att det bättre passar in i det nya systemet.

Föreskrifter som rör ärenden enligt en annan lag

Enligt nuvarande 6 kap. 2 § första stycket 1 miljöbalken får regeringen meddela föreskrifter om att det ska finnas en miljökonsekvensbeskriv- ning i ärenden enligt en annan lag, av vilken det framgår att hänsyn till människors hälsa eller miljön ska beaktas vid lagens tillämpning. Detta normgivningsbemyndigande har endast använts för att meddela föreskrif- ter som tagits in i förordningen (1998:929) om gaturenhållning och skylt- ning. Utvecklingen har inneburit att bestämmelser med krav på miljökon- sekvensbeskrivningar införts på lagnivå. Det är lämpligt att ytterligare reglering om detta även fortsättningsvis hanteras i lag. Bemyndigandet bör därför tas bort. I stället bör det i lagen (1998:814) med särskilda be- stämmelser om gaturenhållning och skyltning införas ett särskilt be- myndigande som är anpassat för den lagen.

108

Föreskrifter som rör särskilda ärenden av annat slag inom miljöbalkens

Prop. 2016/17:200

område

 

Enligt nuvarande 6 kap. 2 § första stycket 2 miljöbalken får regeringen meddela föreskrifter om att det ska finnas en miljökonsekvensbeskriv- ning i särskilda ärenden av annat slag inom miljöbalkens område än som avses i 6 kap. 1 § om det behövs för att bedöma miljöpåverkan. I för- arbetena anges att bestämmelsen syftar till att regeringen ska kunna föreskriva att beslutsmyndigheten i det enskilda fallet ska kunna besluta om krav på att en miljökonsekvensbeskrivning ska upprättas i ett ärende inom miljöbalkens område som inte omfattas av föreskrifter med ett ge- nerellt krav på en sådan (se 1997/98:45 del 2 s. 55 f.). Detta ryms emel- lertid inom normgivningsbemyndigandet i 6 kap. 1 §, varför det aktuella bemyndigandet kan utgå.

10.5

Undersökning i frågan om graden av

 

 

miljöpåverkan

 

 

 

Regeringens förslag: Om frågan om huruvida en specifik miljöbe-

 

dömning ska göras är beroende av om verksamheten eller åtgärden

 

kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska frågan om bety-

 

dande miljöpåverkan avgöras efter en undersökning i den frågan.

 

Undersökningen behöver dock inte göras om verksamhetsutövaren an-

 

ser att en betydande miljöpåverkan kan antas, om verksamheten eller

 

åtgärden omfattas av regeringens föreskrifter om att den kan antas

 

medföra betydande miljöpåverkan eller om en tillsynsmyndighet har

 

förelagt verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd.

 

Det införs en upplysningsbestämmelse om att regeringen kan med-

 

dela närmare föreskrifter om undersökningen.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget

 

om undersökning.

 

Skälen för regeringens förslag

 

När en undersökning ska göras

 

Enligt nuvarande bestämmelser ska frågan om en verksamhet kan antas

 

medföra en betydande miljöpåverkan avgöras i en inledande samrådsfas

 

om den frågan inte är avgjord genom föreskrifter som regeringen har

 

meddelat. Bedömningen ska göras med stöd av kriterier i bilaga 2 till för-

 

ordningen. I denna proposition föreslås att en specifik miljöbedömning

 

ska göras för verksamheter och åtgärder som ska tillstånds- eller tillåtlig-

 

hetsprövas enligt 9, 11 eller 17 kap. miljöbalken om verksamheten eller

 

åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Det kommer

 

således även fortsättningsvis att finnas ett behov av att undersöka frågan

 

om betydande miljöpåverkan. Rättsverkan av en sådan undersökning är

 

att en specifik miljöbedömning ska göras eller inte göras. Förslaget inne-

 

bär att bestämmelserna om undersökning inte är tillämpliga om verksam-

109

 

 

Prop. 2016/17:200 hetsutövaren anser att en betydande miljöpåverkan kan antas och därmed att en specifik miljöbedömning ska göras. Det bedöms vara onödigt re- surskrävande att ställa krav på en undersökning i sådana fall.

I propositionen En effektivare miljöprövning (prop. 2004/05:129) an- förde regeringen att det inte är nödvändigt att verksamhetsutövaren sam- råder med länsstyrelsen och vissa enskilda i syfte att klargöra graden av miljöpåverkan i de fall där graden av miljöpåverkan redan följer av före- skrifter. Detta eftersom en särskild bedömning av verksamhetens eller åtgärdens miljöpåverkan inte behövs i dessa fall (se prop. 2004/05:129 s. 48). Den bedömning som regeringen gjorde i det avseendet gäller fortfarande och det bör därför i det nya 6 kap. miljöbalken införas en be- stämmelse som i överensstämmelse med den nya systematiken i kapitlet anger att en undersökning i fråga om graden av miljöpåverkan inte be- hövs när den frågan redan är avgjord genom regeringens föreskrifter.

I propositionen Prövning av vindkraft (prop. 2008/09:146) anförde re- geringen att länsstyrelsen inte behöver pröva frågan om verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och att samråd med den begränsade kretsen i den frågan inte behöver ske om en kommunal till- synsmyndighet har förelagt en verksamhetsutövare att ansöka om till- stånd. Som skäl anförde regeringen att verksamhetens miljöpåverkan då redan är avgjord. Den bedömningen som regeringen gjorde i det avseen- de gäller fortfarande. Det bör därför i det nya 6 kap. miljöbalken införas en bestämmelse som i överensstämmelse med den nya systematiken i kapitlet anger att en undersökning i frågan om betydande miljöpåverkan inte behövs i ett sådant fall.

Närmare föreskrifter om undersökningen

Bedömningen av om en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan görs i dag med tillämpning av de kriterier som anges i bilaga 3 till direktivet och som genomförts i bilaga 2 till förord- ningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar. Användandet av kriterier syftar till att uppnå en tillämpning som är i linje med kraven i MKB-direktivet och till att ge förutsättningar för en förutsägbar och en- hetlig tillämpning av bestämmelserna. Det kommer inte att ändras. Rege- ringen avser även fortsättningsvis att meddela föreskrifter i denna del. För detta krävs inte något särskilt normgivningsbemyndigande, eftersom sådana verkställighetsföreskrifter till lagen kan meddelas med stöd av 8 kap. 7 § första stycket regeringsformen. För att i lagtexten klargöra att den bedömning som ska göras inom ramen för undersökningen ska utgå ifrån fastställda kriterier, bedömer regeringen att det är ändamålsenligt att en upplysningsbestämmelse införs där det framgår att regeringen kan meddela närmare föreskrifter om undersökningen.

110

Prop. 2016/17:200

10.5.1Samråd inom ramen för undersökningen

Regeringens förslag: Det tydliggörs att samråd ska genomföras innan länsstyrelsen fattar beslut i frågan om huruvida en specifik miljöbe- dömning ska göras. Samrådet ska handla om huruvida verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan och om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning. Det tydlig- görs att samrådet inom ramen för undersökningen får genomföras så att det också uppfyller kraven på det avgränsningssamråd som ska ge- nomföras om en specifik miljöbedömning krävs.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Regeringens förslag skiljer sig från promemorians på så sätt att under- sökningssamrådet även ska behandla frågan om miljökonsekvensbeskriv- ningens innehåll och utformning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget om samråd inom ramen för undersökningen. Flera remissinstanser påpekar dock att det enligt da- gens bestämmelser är möjligt att effektivisera samrådsprocessen så att samrådet kan hållas i ett steg och är därför negativa till att det införs bestämmelser som enligt deras tolkning innebär att två samråd måste hål- las – först ett undersökningssamråd och sedan ett avgränsningssamråd. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att det kommer vara resurskrä- vande för samrådsparterna att genomföra samråd i två steg, bl.a. för länsstyrelsen som inte får betalt för samrådstiden eftersom det ingår i den ramfinansierade verksamheten. Länsstyrelsen understryker dock att det bör innebära en resursbesparing för prövningsmyndigheten eftersom det underlag som kommer in bör vara mer komplett jämfört med i dag. Läns- styrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Örebro län och Svensk vattenkraft- förening anser att promemorians förslag med två samrådssteg kommer bli administrativt tyngre både för verksamhetsutövare och för myndig- heter jämfört med dagens system. Länsstyrelsen i Västerbottens län anser att det finns en risk för att processen fördröjs i och med att samrådsdelen tar längre tid för de verksamheter vars miljöpåverkan ska avgöras i en undersökning. Malmö kommun anser att förslaget kan innebära att det kan komma att krävas mer handläggningstid av tillsynsmyndigheterna som inte får debitera den tid som läggs ner. Advokatfirman Åberg och Co anser att reglerna om undersökningssamråd och därefter avgränsnings- samråd framstår som en onödigt betungande procedur. Advokatfirman anser att det som i promemorian kallas för avgränsningssamråd bör vara utgångspunkten för processen medan de förfaranden som kan behövas för bestämmande av om det behövs någon praktisk miljöbedömning kan bestämmas av länsstyrelsen på det sätt som det enskilda fallet kräver.

Energiföretagen Sverige, Fröberg & Lundholm Advokatbyrå AB och

Jernkontoret uppfattar förslaget som en återgång till den ordning som rådde tidigare med tidiga och utökade samråd – en ordning som avskaffa- des i propositionen En effektivare miljöprövning (2004/05:129). Svenskt Näringsliv, Föreningen för gruvor, mineral- och metallproducenter i

Sverige (Svemin), Innovations- och kemiindustrierna, Skogsindustrierna,

111

Prop. 2016/17:200 Sveriges Hamnar, Energiföretagen Sverige och Fröberg & Lundholm Advokatbyrå AB är tveksamma till om det finns något att vinna på att återgå till den ordningen. Jernkontoret avråder från återgång till två for- maliserade samråd eftersom det anser att det inte förenklar processen och att myndigheter och allmänhet ändå kan yttra sig och lämna synpunkter på underlag till en tillståndsansökan under hela prövningsprocessen. Svenskt Näringsliv, Föreningen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige (Svemin), Innovations- och kemiindustrierna, Skogsindustrierna, Sveriges Hamnar, Fröberg & Lundholm Advokatbyrå AB och Jernkonto- ret påpekar även att MKB-direktivet inte ställer krav på att flera samråd ska hållas. Hushållningssällskapens Förbund anser att förslaget om sam- råd kan innebära att två möten med tillsynsmyndigheten kommer att krävas och anser att det oundvikligen kommer att innebära ökad tidsåt- gång för processen. Förbundet föreslår därför att det ska framgå i lag- texten att det fysiska samrådet bara behöver ske en gång.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Samråd inom ramen för undersökningen

 

I dag regleras det samråd som ska ske när det gäller verksamheter och åt-

 

gärder i 6 kap. 4 § miljöbalken. I paragrafen samlas de bestämmelser

 

som reglerar samrådsförfarandet inför tillståndsprövning av verksamhe-

 

ter och åtgärder som omfattas av kapitlets tillämpningsområde. Innan den

 

nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 4 § fanns ett system med s.k. tidigt och

 

utökat samråd. Skillnaden mellan dagens bestämmelser om samråd i

 

6 kap. 4 § och de tidigare bestämmelserna om tidigt och utökat samråd är

 

framförallt att uttrycken tidigt och utökat samråd inte finns kvar i dagens

 

bestämmelse samt att verksamhetsutövare redan från början ska samråda

 

med en vidare samrådskrets i fråga om verksamheter och åtgärder som

 

enligt 3 § förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar

 

alltid ska antas medföra en betydande miljöpåverkan.

 

Varken i promemorian eller i denna proposition föreslås en ändring i

 

fråga om hur många samråd som ska äga rum och när i tiden samråd ska

 

äga rum. Det föreslås dock att bestämmelserna om samråd delas upp och

 

anges i den ordning de ska tillämpas. Många remissinstanser har upp-

 

fattat förslaget i promemorian som en återgång till de tidigare bestäm-

 

melserna om tidigt och utökat samråd och att det t.ex. skulle vara onödigt

 

betungande med två formaliserade samråd. Förslaget i denna proposition

 

innebär inte att uttrycken tidigt och utökat samråd återinförs. Det var i

 

samband med propositionen En effektivare miljöprövning (2004/05:129) som

 

begreppen tidigt och utökat samråd togs bort. Syftet var att tydliggöra att

 

samrådsförfarandet är en pågående process. Regeringen tydliggjorde

 

dock samtidigt att den omständigheten att det är fråga om ett samman-

 

hängande samrådsförfarande inte innebär detsamma som att samrådet

 

kan anses genomfört genom att verksamhetsutövaren vid ett tillfälle in-

 

formerat en myndighet eller allmänheten (prop. 2004/05:129 s. 44).

 

Regeringen upprepade även det som framgår av tidigare förarbetsuttalan-

 

den, nämligen att det kan vara lämpligt att ett samråd upprepas eller sker

 

i etapper om en verksamhet eller åtgärd medför betydande miljöpåverkan

 

(prop. 1997/98:45 del 2 s. 60 och prop. 2004/05:129 s. 44). Regeringen

112

förklarade vidare att för verksamheter och åtgärder som inte omfattas av

regeringens föreskrifter om vilka som alltid kan antas medföra betydande miljöpåverkan skulle samrådet även fortsättningsvis behöva inledas med en begränsad krets (prop. 2004/05:129 s. 46).

Av förarbetsuttalandena kan den slutsatsen dras att någon större för- ändring av samrådsbestämmelserna inte var avsedd i fråga om verksam- heter som inte alltid ska antas medföra en betydande miljöpåverkan en- ligt 3 § förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar och för vilka därför länsstyrelsen har att fatta beslut i frågan om betydande miljöpåver- kan. För dessa verksamheter och åtgärder skulle samrådet även fortsätt- ningsvis behöva inledas med en begränsad krets precis som enligt för- slaget i denna proposition. Det är däremot viktigt att i sammanhanget understryka att verksamhetsutövaren varken enligt dagens bestämmelse eller enligt bestämmelserna i propositionen är förhindrad att genomföra samråd med en bredare krets än den som är obligatorisk. På så vis kan det senare s.k. avgränsningssamrådet samordnas med det som enligt för- slaget i denna proposition kallas undersökningssamråd. För att tydliggöra denna möjlighet bör en bestämmelse om det tas in i författningstexten.

Vad undersökningssamrådet ska handla om

Enligt nuvarande bestämmelse i 6 kap. 4 § andra stycket ska samrådet handla om verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning, ut- formning och miljöpåverkan samt miljökonsekvensbeskrivningens inne- håll och omfattning.

För miljöfarliga verksamheter och vattenverksamheter som omfattas av tillståndsplikt innebär förslaget i denna proposition att en specifik miljö- bedömning är beroende av om verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller inte och att en undersökning för att reda ut frågan om betydande miljöpåverkan ska göras. Samrådet inom ramen för undersökningen bör därför handla om frågan om huruvida verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. För att kunna avgöra frågan om graden av miljöpåverkan är det nödvändigt att, precis som enligt nuvarande regelverk, bl.a. behandla verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan. De närmare kriterierna för att avgöra graden av miljöpåverkan framgår av bilaga 2 till förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar. Bilaga 2 till förordningen genomför de kriterier som framgår av bilaga 3 till MKB- direktivet. Genom ändringsdirektivet har bilaga 3 ändrats och regeringen har därför för avsikt att genomföra dessa ändringar i närmare föreskrifter om undersökningen.

Förslaget i propositionen innebär att det är tillräckligt med en s.k. liten miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter och åtgärder som inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, se avsnitt 10.1 och 10.6. Närmare bestämmelser om en liten miljökonsekvensbeskrivning finns i 6 kap. 27 §. För verksamheter och åtgärder som däremot kan antas med- föra en betydande miljöpåverkan ska en större miljökonsekvensbeskriv- ning som uppfyller kraven i MKB-direktivet tas fram. Bestämmelser om en miljökonsekvensbeskrivnings innehåll finns i de föreslagna 6 kap. 35– 38 §§. Oavsett vilken typ av miljökonsekvensbeskrivning som krävs be- döms det ändamålsenligt att precis som enligt dagens bestämmelse sam-

Prop. 2016/17:200

113

Prop. 2016/17:200 råda i fråga om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning i ett tidigt skede, dvs. redan i samband med undersökningssamrådet.

10.5.2Samrådsunderlag inom ramen för undersökningen

Regeringens förslag: Ett samrådsunderlag ska lämnas till dem som deltar i undersökningssamrådet i så god tid att synpunkter på under- laget och i frågan om betydande miljöpåverkan kan tas till vara när länsstyrelsen prövar frågan om en specifik miljöbedömning ska göras.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget om samrådsunderlag.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att det behöver preciseras vad som avses med uttrycket i god tid. I övrigt har remissinstanserna inte uttalat sig särskilt i denna del.

Skälen för regeringens förslag: Förslaget i propositionen innebär att verksamhetsutövaren på samma sätt som i dag ska lämna ett samråds- underlag inför samrådet. När länsstyrelsen fattar beslut i frågan om huruvida verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bör det finnas ett underlag som gör det möjligt att fatta ett välgrundat beslut. Samrådet bedöms kunna bidra till ett bättre besluts- underlag om de som deltar i samrådet har fått skälig tid att sätta sig in i underlaget. Det bedöms därför vara ändamålsenligt att införa en bestäm- melse som tydliggör att samrådsunderlaget ska lämnas till dem som del- tar i undersökningssamrådet i så god tid att länsstyrelsen kan ta hänsyn till synpunkter i samband med prövningen. Länsstyrelsen i Uppsala län har angett att de anser att det behöver preciseras vad som avses med uttrycket i god tid. Det är svårt att uttala något generellt i den frågan och regeringen bedömer därför att det är något som får bedömas från fall till fall.

10.5.3Samrådsredogörelse

Regeringens förslag: När undersökningssamrådet är avslutat ska verksamhetsutövaren redogöra för hur samrådet skett, vilka som bju- dits in och vad som framkommit vid samrådet. Samrådsredogörelsen ska lämnas till länsstyrelsen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget i fråga om samrådsredogörelsen. Länsstyrelsen i Jämtlands län föreslår att samrådsredogörelsen även bör omfatta resultat från samrådet eller vilken hänsyn som tagits till det som framkommit vid samrådet. Länsstyrelsen menar att samrådsredogörelsen med ett sådant innehåll skulle bidra till en större tydlighet inför beslut.

114

Skälen för regeringens förslag: I samband med ett tidigare lagstift- Prop. 2016/17:200 ningsärende (dnr M2012/02031/R) framförde Länsstyrelsen i Väster-

bottens län att det är otydligt vem som ansvarar för att länsstyrelsen får in de synpunkter som tillsynsmyndigheten och de särskilt berörda kan ha i frågan om verksamhetens eller åtgärdens miljöpåverkan. För att säker- ställa att länsstyrelsen har ett underlag som möjliggör ett välgrundat be- slut i frågan om en specifik miljöbedömning ska göras, bör det införas ett krav om att verksamhetsutövaren ska lämna en samrådsredogörelse till länsstyrelsen inför beslutet. Det eventuella merarbete som det innebär att ta fram en sådan redogörelse bör vägas upp av det faktum att ett sådant underlag kan återanvändas i samband med ansökan om tillstånd. Läns- styrelsen i Jämtlands län har framfört en synpunkt om att det skulle bidra till en ökad tydlighet om samrådsredogörelsen även innehöll uppgifter om vilka hänsyn som verksamhetsutövaren har tagit till det som fram- kommit under samrådet. Regeringen gör bedömningen att ett sådant krav riskerar att bli en pålaga som inte nödvändigtvis bidrar med information utöver det som redan framgår av det samlade beslutsunderlaget.

10.6Beslut om miljöpåverkan

Regeringens förslag: Länsstyrelsen ska fatta ett beslut om huruvida en betydande miljöpåverkan kan antas i de fall en undersökning i den frågan har gjorts. Länsstyrelsens beslut ska redovisa de omstän- digheter som talar för eller emot att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget om beslut inom ramen för undersökningen. Ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt i denna del.

Havs- och vattenmyndigheten anser att det bör framgå av lagtexten att beslutet ska tillgängliggöras för allmänheten på samma sätt som föreslås i fråga om motsvarande beslut för planer och program.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande 6 kap. 5 § miljöbal- ken ska länsstyrelsen fatta beslut om huruvida verksamheten eller åtgär- den ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Detta gäller dock inte om verksamheten eller åtgärden enligt föreskrifter som regeringen meddelat ska antas medföra en sådan miljöpåverkan. Att länsstyrelsen inte ska fatta beslut i de fall graden av miljöpåverkan är avgjord i före- skrifter som regeringen har meddelat var en ändring av det tidigare regel- verket som gjordes i samband med propositionen En effektivare miljö- prövning (prop. 2004/05:129). Regeringen gör fortfarande bedömningen att en sådan begränsning är en lämplig och effektiv ordning. Inte heller finns det behov av ett beslut i övriga fall då en undersökning inte är ett krav, se avsnitt 10.5.

Havs- och vattenmyndigheten har anfört att de anser att det bör framgå av lagtexten att beslutet ska tillgängliggöras för allmänheten. Regeringen ser inget skäl för att införa en särskild bestämmelse om det. Beslutet

115

Prop. 2016/17:200 kommer att finnas tillgängligt genom att det upprättas som en allmän och offentlig handling.

Av artikel 4.5 i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet framgår att ett sådant beslut som länsstyrelsen ska fatta i frågan om miljöpåverkan, ska innehålla skälen för bedömningen utifrån de särskilt angivna kriterierna i direktivets bilaga 3. Även om förvaltningsmyndig- heter har en skyldighet att motivera sitt beslut enligt 20 § förvalt- ningslagen bedöms det ändå finnas anledning att i en särskild bestämmel- se i miljöbalken ange att skälen ska innehålla en redovisning av de om- ständigheter som talar för eller emot att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.

 

10.7

En specifik miljöbedömning

 

 

 

Regeringens förslag: Det ska uttryckligen anges vilka moment som

 

ingår i en specifik miljöbedömning. Dessa moment ska bestå av att

 

samråd i fråga om miljökonsekvensbeskrivningens avgränsning

 

 

sker,

 

 

– en miljökonsekvensbeskrivning tas fram av verksamhetsutövaren,

 

miljökonsekvensbeskrivningen ges in till prövningsmyndigheten

 

 

och tillfälle för att lämna synpunkter på den ges, och

 

prövningsmyndigheten slutför miljöbedömningen.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens

 

med språkliga skillnader. Bland annat kallas förfarandet i regeringens

 

förslag för specifik miljöbedömning i stället för praktisk miljöbedömning

 

som föreslås i promemorian.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrat sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget

 

om innehåll i en specifik miljöbedömning.

 

Trafikverket och WSP Sverige AB anser att definitionen av vad som

 

avses med en praktisk miljöbedömning överensstämmer dåligt med vad

 

som i ändringsdirektivet kallas miljökonsekvensbedömning. WSP

 

Sverige AB anser att konkretiseringsgraden och detaljeringsnivån av de

 

åligganden som räknas upp har sänkts i förhållande till direktivets texter.

 

Skälen för regeringens förslag: I artikel 1.2 i MKB-direktivet i dess

 

lydelse enligt ändringsdirektivet finns en definition av termen miljö-

 

konsekvensbedömning. Av definitionen följer att en miljökonsekvensbe-

 

dömning är ett förfarande som består av att exploatören tar fram en mil-

 

jökonsekvensbeskrivning, att samråd genomförs, att den ansvariga myn-

 

digheten granskar miljökonsekvensbeskrivningen m.m. och att den an-

 

svariga myndigheten drar en motiverad slutsats om projektets betydande

 

miljöpåverkan samt integrerar den slutsatsen i tillståndsbeslutet.

 

Termen miljökonsekvensbedömning används sedan tidigare i MKB-

 

direktivet och innebär i sak inget nytt utan återspeglar EU-domstolens

 

rättspraxis. För att i svensk rätt åstadkomma ett regelverk som fokuserar

 

på processen och inte i första hand på det dokument som ska tas fram

 

inom ramen för den processen, bedöms det ändamålsenligt att införa en

 

bestämmelse som tydligt anger de moment som ingår i processen. I

116

denna proposition föreslås att termen specifik miljöbedömning används

som beteckning för den aktuella processen, se avsnitt 7.1. Termen Prop. 2016/17:200 kommer i huvudsak att ha samma innebörd som termen miljökonse-

kvensbedömning i direktivet.

En bestämmelse som återger de arbetsmoment som ingår i en miljöbe- dömning bedöms även ha den fördelen att det blir tydligare hur miljöbe- dömningsprocessen förhåller sig till tillståndsprocessen. Den specifika miljöbedömningen är en process som påbörjas innan en ansökan om till- stånd lämnas in till prövningsmyndigheten och som fortsätter och av- slutas inom ramen för tillståndsprövningen. Trafikverket och WSP Sve- rige AB anser att definitionen av vad som avses med en praktisk miljö- bedömning överensstämmer dåligt med vad som i ändringsdirektivet kallas miljökonsekvensbedömning. Det är riktigt att den bestämmelse som anger innebörden av en specifik miljöbedömning inte till sin orda- lydelse helt överensstämmer med definitionen av ordet miljökonsekvens- bedömning i artikel 1.2 i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdi- rektivet. Det väsentliga är dock att alla de moment som ska ingå i en miljökonsekvensbedömning enligt direktivet också finns reglerade i den svenska lagstiftningen. Bestämmelsen som anger vad som ska ingå i en specifik miljöbedömning kompletteras av bestämmelser som närmare an- ger vad de olika delmomenten innebär och därför behövs inga mer preci- serade bestämmelser.

10.7.1Avgränsningssamråd inom ramen för en specifik miljöbedömning

Regeringens förslag: Samråd inom ramen för en specifik miljöbe- dömning, avgränsningssamråd, ska i fråga om miljöeffekter behandla sådana effekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser.

Samrådet ska ske med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller åt- gärden samt med de övriga statliga myndigheter, de kommuner och den allmänhet som kan antas bli berörda av verksamheten eller åtgärden.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Regeringens förslag skiljer sig från promemorians på så sätt att det ut-

 

tryckligen anges att samråd ska ske med de enskilda som kan antas bli

 

särskilt berörda och att samrådet ska handla om miljöeffekter och inte

 

endast om huvudsakliga miljöeffekter.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrat sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget

 

som gäller avgränsningssamråd.

 

Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt tycker det är oklart vad

 

som ska gälla för omfattningen av de två kretsarna ”särskilt berörda” och

 

”den berörda allmänheten”. Domstolen påpekar att det kan uppstå dis-

 

kussion om att formerna för samråden bör vara olika (utskick jämfört

 

med kungörelse) beroende på om samråden ska göras med särskilt berör-

 

da eller med allmänheten. WSP Sverige AB anser att uttrycken berörd

 

allmänhet och särskilt berörda enskilda bör ges ett entydigt innehåll.

117

 

Prop. 2016/17:200

118

Länsstyrelsen i Hallands län anser att det är oklart om någon skillnad ska göras på den information om samrådet som verksamhetsutövaren ska lämna till enskilda som särskilt berörs och till allmänheten. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att det tydligare bör framgå att samråd även ska ske med de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller åtgärden. Naturvårdsverket anser att det behöver tydliggöras vad som avses med ordet allmänhet vid tillämpning av kapitlet. Naturvårds- verket ser ett behov av förtydligande mot bakgrund av att det på andra ställen i författningstext förekommer att begreppet allmänhet används på ett sätt som ger intryck av att organisationer inte är en del av allmän- heten. WSP Sverige AB anser att begränsningen till att endast statliga myndigheter innefattas i samrådskretsen bör tas bort eftersom även berörda kommunala myndigheter, t.ex. en landstingskommunal kollek- tivtrafikmyndighet, bör inkluderas.

Svenskt Näringsliv, Föreningen för gruvor, mineral- och metallprodu- center i Sverige (Svemin), Innovations- och kemiindustrierna, Skogs- industrierna, Sveriges Hamnar och Fröberg & Lundholm Advokatbyrå AB anser att samrådsprocessen är alltför noggrant reglerad i förslaget vilket motverkar att processen kan vara flexibel, snabb och smidig. Dessa remissinstanser anser vidare att behovet av en noggrant reglerad sam- rådsprocess skulle vara större om samrådet medförde någon för verksam- hetsutövarna påtaglig konsekvens, t.ex. att ytterligare synpunkter på prövningsunderlaget prekluderades efter genomfört samråd.

SWECO Environment AB anser att det möjligtvis kommer finnas olika uppfattningar om vilka som är de huvudsakliga miljöeffekterna.

Skälen för regeringens förslag

I avsnitt 10.5.1 föreslås att dagens bestämmelser om samråd delas upp och placeras i den ordning de ska tillämpas. Syftet är att tydliggöra pro- cessen. När det gäller de verksamheter och åtgärder som omfattas av det obligatoriska tillämpningsområdet, dvs. de som alltid kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, kommer verksamhetsutövaren som huvud- regel endast att behöva genomföra det samråd som i denna proposition kallas avgränsningssamråd eftersom det för dessa verksamheter inte krävs att även frågan om bedömningen av graden av miljöpåverkan om- fattas av samråd. Hur samrådet ska genomföras måste anpassas till för- hållandena i varje enskilt fall. Samrådet kan behöva genomföras med upprepade möten eller behöva ske i etapper. Det kan också samordnas med samråd som krävs enligt andra lagstiftningar. Inget hindrar att sam- rådet genomförs i ett sammanhang, utan detta är något som måste be- dömas från fall till fall. Det är viktigt att framhålla att ett väl genomfört samråd minskar risken för senare krav på kompletteringar och för över- klaganden.

Enligt nuvarande 6 kap. 4 § andra stycket miljöbalken ska samrådet avse verksamhetens eller åtgärdens lokalisering, omfattning, utformning och miljöpåverkan samt miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och utformning. Förslaget i propositionen innebär att det är miljöeffekter som ska identifieras, beskrivas och bedömas, se avsnitt 7.3. I promemorian förslås att samrådet i fråga om miljöeffekter ska handla om de huvudsak- liga miljöeffekterna i syfte att åstadkomma ett fokus och en fördjupning

kring de frågor som är mest relevanta ur ett miljöperspektiv. SWECO Environment AB har i anslutning till förslaget om vad samrådet ska be- handla kritiserat att en begränsning görs till huvudsakliga miljöeffekter. I nuvarande bestämmelse om samråd finns inte motsvarande begränsning. Det bedöms finnas skäl att i ett avgränsningssamråd behandla frågan om miljöeffekter i bred kontext för att kunna komma fram till en lämplig av- gränsning i den frågan i den kommande miljökonsekvensbeskrivningen. Regeringen föreslår därför inte en begränsning eller ändring i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande bestämmelse.

Det följer av artikel 3 i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändrings- direktivet att sådana miljöeffekter som kan förväntas till följd av risker som är förknippade med verksamhetens eller åtgärdens utsatthet för yttre påverkan i form av t.ex. naturkatastrofer eller liknande, ska ingå i en mil- jöbedömning. Det bör därför tydliggöras att samrådet ska handla om även sådana frågor. För en närmare redogörelse av yttre påverkan, se av- snitt 10.7.5.

Samrådskretsen

Enligt nuvarande 6 kap. 4 § första stycket 2 miljöbalken ska samråd ske med länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller åtgärden samt med de övriga stat- liga myndigheter, de kommuner, den allmänhet och de organisationer som kan antas bli berörda. I promemorian föreslås att det inte uttryckli- gen behöver anges att samråd ska ske med enskilda som kan antas bli särskilt berörda eftersom sådana enskilda är en del av den allmänhet som kan antas bli berörd och med vilka samråd ska ske. Länsstyrelsen i Öster- götlands län har angett att den anser att det tydligare bör framgå att samråd även ska ske med de enskilda som kan antas bli särskilt berörda av verksamheten eller åtgärden. Regeringen instämmer i den bedöm- ningen eftersom kontakt med enskilda som särskilt berörs bör ske genom en direktkontakt medan kontakt med den berörda allmänheten i bredare bemärkelse kan ske på annat sätt, t.ex. genom annons i ortspressen, se avsnitt 10.7.2. För att tydliggöra att enskilda som kan antas särskilt be- rörda utgör en annan typ av samrådspart än den berörda allmänheten i vidare bemärkelse bör sådana enskilda därför uttryckligen anges.

Några remissinstanser har efterfrågat ett tydliggörande av vilka som in- går i den berörda allmänheten och vilka som kan antas vara särskilt be- rörda. Frågan har behandlats i tidigare förarbeten (prop. 1997/98:45 del II s. 57 och 60). Regeringen gör ingen annan bedömning nu än vad som gjordes i dessa förarbeten. Innebörden av uttrycket berörd allmänheten bör vara så pass vidsträckt att uttrycket även inkluderar miljöorga- nisationer. En sådan tolkning ligger i linje med vad som följer av MKB- direktivet. I artikel 1.2 d i MKB-direktivet anges att organisationer utgör en del av allmänheten och av artikel 1.2 e följer att med den allmänhet som är berörd avses bl.a. icke-statliga miljöskyddsorganisationer som uppfyller kraven i nationell lagstiftning. Den breda innebörden av ut- trycket berörd allmänhet som direktivet ger uttryck för stämmer överens med den innebörd som uttrycket har i den del av 6 kap. miljöbalken som gäller planer och program (se t.ex. prop. 2003/04:116 s. 67). Organisa-

Prop. 2016/17:200

119

Prop. 2016/17:200 tioner får anses utgöra en del av allmänheten och det bedöms därför inte motiverat att särskilt peka ut organisationer i sammanhanget.

WSP Sverige AB har anfört att kommunala myndigheter bör ingå i sam- rådskretsen eftersom det kan finnas anledning att samråda med t.ex. landstingskommunala kollektivtrafikmyndigheter. Regeringen konstate- rar att genom att samråd ska ske med berörda kommuner ingår även t.ex. kommunala nämnder i samrådskretsen. Däremot kan regionala kollektiv- trafikmyndigheter inte anses omfattas av den obligatoriska samrådskret- sen. De verksamheter som framförallt berör regionala kollektivtrafik- myndigheter regleras i särskild ordning i väglagen (1971:948) och lagen (1995:1649) om byggande av järnväg. Inom ramen för dessa lagstiftning- ar ingår regionala kollektivtrafikmyndigheter i samrådskretsen.

Av nuvarande 6 kap. 4 § första stycket 2 miljöbalken framgår inte i vil- ket avseende samrådskretsen ska vara berörd utan det anges endast att de ska vara berörda. För tydlighetens skull bör det därför anges att det är den planerade verksamheten eller åtgärden som de ska antas vara berörda av.

10.7.2Samrådsunderlag inför avgränsningssamråd

Regeringens förslag: Verksamhetsutövaren ska se till att de som in- går i samrådskretsen men som inte tidigare har fått ett samrådsunder- lag kan ta del av ett sådant underlag. Om något undersökningssamråd inte har skett ska samrådsunderlaget innehålla uppgift om det.

Avgränsningssamrådet ska påbörjas och samrådsunderlaget lämnas till samrådsparterna i så god tid att det ger utrymme för ett menings- fullt samråd innan verksamhetsutövaren utformar miljökonsekvens- beskrivningen och den slutliga tillståndsansökan.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget om samrådsunderlag.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att det behöver preciseras hur samrådskretsen ska få del av samrådsunderlaget – annars finns en risk att verksamhetsutövare lägger ut samrådsunderlaget på sin webbsida och sedan förväntar sig att de som berörs själva hittar underlaget. Länsstyrel- sen i Östergötlands län anser att det är viktigt att samrådsunderlaget lämnas ut även vid avgränsningssamrådet, framför allt till enskilda som berörs. WSP Sverige AB anser att bestämmelsen kan tolkas som att ett samrådsunderlag framtaget för undersökningssamrådet skulle kunna vara tillfyllest även inför avgränsningssamrådet. WSP Sverige AB anser att samrådsunderlaget måste vara anpassat till projektutvecklingen och dess- utom vara utformat för de frågeställningar som utgör fokus i det aktuella samrådet.

Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande 6 kap. 4 § tredje stycket miljöbalken ska samrådsunderlaget lämnas till länsstyrelsen, tillsynsmyndigheten och de enskilda som särskilt berörs. För att samrådet ska kunna vara så konstruktivt som möjligt bedöms det lämpligt att även övriga samrådsparter kan ta del av ett samrådsunderlag. Några remiss-

instanser anser att förslaget i promemorian innebär en risk för att en

120

verksamhetsutövare lägger ut samrådsunderlaget på sin webbsida och Prop. 2016/17:200 sedan förväntar sig att de som berörs själva hittar underlaget. Regeringen

anser i likhet med vad som anfördes i prop. 1997/98:45 del 2 s. 57 att verksamhetsutövaren bör ta direkt kontakt med dem som ingår i samråds- kretsen när det är möjligt. Av det följer att även samrådsunderlaget bör lämnas genom en direktkontakt i den mån det är möjligt. Det kan dock vara svårt för verksamhetsutövaren att ta en direktkontakt med samtliga som ingår samrådskretsen, t.ex. i fråga om den allmänhet som kan antas bli berörd. I prop. 1997/98:45 del 2 s. 59 f. angav regeringen att kontak- ten med allmänheten i många fall kan inledas med åtgärder som rund- skrivelser och annonsering i ortspressen. Med tanke på internets utveck- ling bedömer regeringen att det dessutom kan vara lämpligt att verksam- hetsutövaren tillgängliggör samrådsunderlaget på en publik webbsida om en sådan finns tillgänglig. Ett tillgängliggörande på verksamhetsutöva- rens egen webbsida kan dock inte ensamt anses tillräckligt eftersom en verksamhetsutövares publika webbsida är ett alltför snävt forum i fråga om att nå ut med information.

För att det inte ska råda några tvivel om att det är ett avgränsnings- samråd och att länsstyrelsen inte ska besluta i frågan om betydande mil- jöpåverkan bör samrådsunderlaget innehålla uppgift om att något under- sökningssamråd inte skett.

För att samrådet ska bli meningsfullt bedöms det lämpligt att samråds- underlaget lämnas och att avgränsningssamrådet inleds i så god tid att det ger utrymme för ett meningsfullt samråd och möjlighet för verksam- hetsutövaren att utforma sin miljökonsekvensbeskrivning och sin slutliga tillståndsansökan med hänsyn till vad som kommer fram i samrådet. Detta gäller även enligt nuvarande bestämmelser i 6 kap. 4 § andra och tredje stycket.

10.7.3Länsstyrelsen roll i avgränsningssamrådet

Regeringens förslag: Länsstyrelsen ska under avgränsningssamrådet verka för att innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen får den om- fattning och detaljeringsgrad som behövs för tillståndsprövningen. Om verksamhetsutövaren begär det, ska länsstyrelsen redovisa sin bedö- mning i frågan om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad. Länsstyrelsens redovisning ska inte vara bindande.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget om länsstyrelsens roll i avgränsningssamrådet.

Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt anser att processen sannolikt skulle effektiviseras om länsstyrelsens bedömning av omfatt- ning och detaljeringsgrad gjordes bindande. Länsstyrelsen i Gotlands län och Länsstyrelsen i Uppsala län anser att det behöver förtydligas i bes- tämmelsen att länsstyrelsen ska redovisa sin bedömning utifrån sökan- dens samrådsunderlag så att det blir tydligt att länsstyrelsen inte för- väntas använda egna utredningsresurser för att läka brister i verksam-

hetsutövarens underlag. Länsstyrelsen i Jönköpings län bedömer att det

121

Prop. 2016/17:200 utlåtande som en sökande kan kräva av länsstyrelsen angående vilka frå- gor som ska belysas i en miljökonsekvensbeskrivning kan skilja sig

 

mellan ett län som har en miljöprövningsdelegation och ett län som inte

 

har en miljöprövningsdelegation och anger att ett uttalande från ett län

 

utan miljöprövningsdelegation riskerar att vara sämre förankrat med

 

vilka frågor miljöprövningsdelegationen kommer att fokusera på i

 

prövningen. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser vidare att det är viktigt

 

att inte lagstiftningen går över till att länsstyrelsen får ansvaret att ange

 

exakt vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla. Länsstyrelsen i

 

Kalmar län och Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det är oklart hur

 

bedömningen formellt ska gå till. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att

 

förslaget ska kompletteras med en tidsfrist om några veckor för att det

 

ska vara rimligt för länsstyrelsen att utföra bedömningen med önskvärd

 

korrekthet. Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att förslaget riske-

 

rar leda till att verksamhetsutövaren förväntar sig en lista på vad som ska

 

ingå i miljökonsekvensbeskrivningen i stället för att själv noggrant

 

analysera vad som krävs. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att länssty-

 

relsen kan komma att hamna i en slags konsultroll i samrådsskedet.

 

Länsstyrelsen i Östergötlands län och Länsstyrelsen i Jämtlands län an-

 

ser att förslaget kommer att kräva mer resurser och kan medföra att hand-

 

läggningstiden för samrådet förlängs. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser

 

att handläggningstiden kan komma att läggas i samrådsfasen i stället för i

 

tillståndsfasen.

 

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 5.2 i MKB-direktivet i dess

 

lydelse enligt ändringsdirektivet framgår att den ansvariga myndigheten

 

ska, om exploatören så begär, avge ett yttrande om hur omfattande och

 

detaljerad den information ska vara som exploatören ska lämna i miljö-

 

konsekvensbeskrivningen.

 

Länsstyrelsens roll i att vägleda verksamhetsutövaren avseende miljö-

 

konsekvensbeskrivningens inriktning och omfattning har förtydligats ge-

 

nom den lagändring som gjordes i 6 kap. under 2005 (prop. 2004/05:129).

 

Av nuvarande 6 kap. 5 § första stycket miljöbalken följer att länsstyrel-

 

sen under samrådet ska verka för att miljökonsekvensbeskrivningen får

 

den inriktning och omfattning som behövs för tillståndsprövningen. Vad

 

som avses med ordet inriktning i nuvarande bestämmelse och hur inrikt-

 

ning skiljer sig från omfattning i sammanhanget är inte helt tydligt med

 

dagens bestämmelse. Det är angeläget att ta ställning till såväl vilka

 

frågor som är relevanta ur miljösynpunkt som hur detaljerad informa-

 

tionen ska vara för att möjliggöra både adekvat fokus och fördjupning. I

 

syfte att få en reglering som bättre stämmer överens med direktivet bör

 

ordet detaljeringsgrad användas i den svenska bestämmelsen. En sådan

 

användning av orden stämmer dessutom överens med de ord som an-

 

vänds i fråga om avgränsningen av en miljökonsekvensbeskrivning som

 

rör en plan eller ett program. Ändringen är framför allt av språklig karak-

 

tär, någon ändring i sak är inte avsedd.

 

För att tydligare genomföra artikel 5.2 i MKB-direktivet i dess lydelse

 

enligt ändringsdirektivet bör det vidare framgå av lagtexten att länsstyrel-

 

sen på begäran ska lämna råd om miljökonsekvensbeskrivningens om-

 

fattning och detaljeringsgrad. Även om en sådan begäran inte görs bör

 

naturligtvis länsstyrelsen i enlighet med det som redan gäller verka för att

122

miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad

som behövs för tillståndsprövningen. Länsstyrelsen ska kunna redovisa Prop. 2016/17:200 efterfrågade bedömningar både muntligen och skriftligen. Det följer av

allmänna förvaltningsrättsliga krav att frågor ska besvaras så snart som möjligt.

Att de råd som länsstyrelsen ger inte är bindande kan anses som själv- klart, men bör för tydlighetens skull ändå anges särskilt. Några länssty- relser har i sina remissvar angett att de ser en risk för att ett alltför tungt ansvar i fråga om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll läggs på läns- styrelsen. Regeringen vill i det sammanhanget understryka att det alltid är verksamhetsutövaren som ansvarar för att miljökonsekvensbeskriv- ningen innehåller alla relevanta uppgifter och utgör ett fullgott besluts- underlag.

10.7.4Gränsöverskridande samråd inom ramen för den specifika miljöbedömningen

Regeringens förslag: Bestämmelserna om gränsöverskridande sam- råd ändras i syfte att bättre överensstämma med MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om gränsöverskridande samråd.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget

 

om gränsöverskridande samråd. SWECO Environment AB ifrågasätter

 

varför inte den berörda allmänheten i det andra landet nämns i bestäm-

 

melsen.

 

Skälen för regeringens förslag: Den skyldighet att informera andra

 

länder som kan antas utsättas för en betydande miljöpåverkan som följer

 

av MKB-direktivet och Esbokonventionen genomförs genom nuvarande

 

6 kap. 6 § miljöbalken och 9–11 §§ förordningen (1998:905) om miljö-

 

konsekvensbeskrivningar.

 

I nuvarande 6 kap. 6 § miljöbalken anges att om en verksamhet eller

 

åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land,

 

ska den ansvariga myndighet som regeringen bestämmer – vilket enligt

 

9 § förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar är Naturvårdsverket

 

– informera det landets ansvariga myndighet om den planerade verksam-

 

heten eller åtgärden och ge den berörda staten och den allmänhet som

 

berörs där möjlighet att delta i ett samrådsförfarande om ansökan och den

 

specifika miljöbedömningen. Sådan information ska också lämnas om en

 

annan stat som kan antas bli utsatt för en betydande miljöpåverkan begär

 

det. Direktivets bestämmelse om gränsöverskridande samråd är mer de-

 

taljerad och innehåller bl.a. uttryckliga krav på att information ska läm-

 

nas om det planerade projektets möjliga gränsöverskridande konsekven-

 

ser och vilka typer av beslut som kan komma att fattas. Det andra landet

 

ska ges rimlig tid att ange om det vill delta i processen. Om en sådan be-

 

gäran framförs, ska myndigheter och berörd allmänhet i landet också ges

 

möjlighet att inom rimlig tid framföra sina synpunkter på projektet. Re-

 

geringen har för avsikt att förtydliga detta i bestämmelser som meddelas

123

 

Prop. 2016/17:200 med stöd av det bemyndigande som ger regeringen möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter om gränsöverskridande samråd.

Bestämmelsen om samråd med ett annat land bör förtydligas så att den bättre stämmer överens med kraven i artikel 7 i MKB-direktivet. Någon ändring i sak är dock inte avsedd. Bestämmelsen bör utformas på ett sätt som så långt som möjligt stämmer överens med den bestämmelse som reglerar samråd med annat land när det gäller genomförande av planer och program.

Närmare bestämmelser om gränsöverskridande samråd finns i förord- ningen om miljökonsekvensbeskrivningar och bör även fortsättningsvis regleras genom föreskrifter som meddelas av regeringen. I 6 kap. miljö- balken bör det därför finnas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om hur det gränsöverskridande samrådet ska genomföras.

 

10.7.5

Innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen inom

 

 

ramen för den specifika miljöbedömningen

 

 

 

Regeringens förslag: Kraven på vad en miljökonsekvensbeskrivning

 

ska innehålla förtydligas och utformas på ett sätt som stämmer över-

 

ens med MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Ord

 

och uttryck ändras för att bättre stämma överens med ord och uttryck

 

som används i miljöbalken i övrigt. Endast de väsentligaste kraven i

 

fråga om innehåll i en miljökonsekvensbeskrivning placeras i lag.

 

Miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla en samrådsredogörelse.

 

I fråga om åtgärder för att undvika att en verksamhet eller åtgärd

 

bidrar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs,

 

införs ett förtydligande om att kravet på innehåll i detta avseende om-

 

fattar sådana åtgärder som är planerade i den mån uppgifter om sådana

 

åtgärder är relevanta med hänsyn till verksamhetens art och omfatt-

 

ning.

 

 

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om vad miljökonse-

 

kvensbeskrivningen ska innehålla och föreskrifter om hur miljökonse-

 

kvensbeskrivningen ska tas fram.

 

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Re-

 

geringens förslag skiljer sig från promemorians på så sätt att det är de

 

rådande och inte de relevanta miljöförhållandena innan verksamheten på-

 

börjas som ska beskrivas. Regeringens förslag skiljer sig vidare från

 

promemorians på så sätt att kravet på identifiering, beskrivning och be-

 

dömning av miljöeffekter inte begränsas till de huvudsakliga miljöeffekt-

 

er som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra. Därutöver skiljer

 

sig regeringens förslag från promemorians på så sätt att färre bestämmel-

 

ser om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll placeras i lag och därför

 

föreslås en bestämmelse som möjliggör för regeringen eller den myndig-

 

het som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om inne-

 

hållet i miljökonsekvensbeskrivningen.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget

124

om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll.

 

 

Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt noterar att miljökon- sekvensbeskrivningen i den strategiska miljöbedömningen ska innehålla en identifiering, beskrivning och bedömning av de betydande miljöeffek- ter som genomförandet av planen eller programmet kan antas medföra och anser att det bör förtydligas om det är en skillnad mellan huvudsaklig miljöeffekt och betydande miljöeffekt. Om det inte är en skillnad anser Mark- och miljööverdomstolen att det kan övervägas att använda samma uttryck.

Flera remissinstanser har riktat kritik mot att innehållet i miljökonse- kvensbeskrivningen begränsas till huvudsakliga miljöeffekter. Energi- marknadsinspektionen anser att det kan leda till en ojämn och inkorrekt bedömning av de totala miljöeffekterna av olika verksamheter. Energi- marknadsinspektionen anser att kravet på underlag för en verksamhet med många former av smärre miljöpåverkan kan komma att vara helt andra än för en verksamhet med stor påverkan på några enstaka värden, trots att den totala miljöpåverkan är densamma. Länsstyrelsen i Krono- bergs län anser inte att en lättnad av kraven till att endast avse de huvud- sakliga miljöeffekterna kommer innebära att det blir bättre beskrivningar i de delar som finns kvar. Länsstyrelsen i Skåne län menar att även så- dana miljöeffekter som inte är huvudsakliga ska prövas och eventuellt regleras. Länsstyrelsen i Uppsala län och Sametinget anser att det är otydligt vad som menas med huvudsakliga miljöeffekter.

Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt anser att det be- höver tydliggöras om en ändring avses i fråga om redovisning av det s.k. nollalternativet (dvs. konsekvenserna av att verksamheten eller åtgärden inte kommer till stånd). Trafikverket anser att ett tydliggörande behövs i förhållande till funktionen och användningen i en miljökonsekvensbe- skrivning av ett s.k. nollalternativ. Kammarkollegiet och Naturskydds- föreningen anser att uttrycket ”relevanta miljöförhållanden” bör bytas ut till ”rådande miljöförhållanden” vilket bättre återspeglar det uttryck som används i MKB-direktivet, se bilaga 4 punkt 3. Naturskyddsföreningen anser att uttrycket relevanta miljöförhållanden kan leda till tanken att det endast är de viktigaste aspekterna som ska beskrivas och att det med stor sannolikhet kommer att göras olika tolkningar av vilka miljöförhållanden som är relevanta för prövningen. Kammarkollegiet och Naturskyddsföre- ningen anser att det genom uttrycket ”rådande miljöförhållanden” blir tydligt att det är de verkliga förhållandena som ska vara utgångspunkten för miljöbedömningen vilket är det som MKB-direktivet kräver. Natur- skyddsföreningen påpekar att vid tillståndsprövning i efterhand måste i stället nulägesredovisningen beskriva miljöförhållandena på platsen som om verksamheten inte hade kommit till stånd.

WSP Sverige AB anser att det bör understrykas att ett nytt fokus på yttre händelser inte förminskar behovet av att i miljökonsekvensbeskriv- ningar hantera ”inre händelser” såsom tågurspårningar, transportolyckor med farligt gods, brand i tunnlar och publika underjordsanläggningar m.m. WSP Sverige AB efterfrågar ett förtydligande om huruvida miljö- konsekvensbeskrivningen ska behandla de risker som är förknippade med en s.k. Sevesoverksamhet.

Försvarsmakten anser att det bör införas ett undantag från kravet på re- dovisning av alternativa lösningar i fråga om verksamhet som syftar till att tjäna totalförsvarets intressen eftersom alternativ i dessa fall saknas.

Prop. 2016/17:200

125

Prop. 2016/17:200 Svenskt Näringsliv, Föreningen för gruvor, mineral- och metallprodu- center i Sverige (Svemin), Innovations- och kemiindustrierna, Skogsindu- strierna, Sveriges Hamnar, Energiföretagen Sverige, Fröberg & Lund- holm Advokatbyrå AB och Näringslivets Regelnämnd anser att innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning inte ska vara mer omfattande än vad som behövs för prövningen och att det därför är viktigt att tydliggöra att de uppgifter som krävs enligt ändringsdirektivets bilaga 4 inte alltid behöver finnas med i en miljökonsekvensbeskrivning. Dessa remiss- instanser anser vidare att det, om MKB-direktivet medger det, bör införas en bestämmelse som anger att miljökonsekvensbeskrivningen ska an- passas till prövningens omfattning. Hushållningssällskapets Förbund anser att förslaget innebär ett alltför stort tolkningsutrymme i fråga om hur mycket detaljer som krävs i en miljökonsekvensbeskrivning.

Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet menar att krav på utred- ning av klimatpåverkan och påverkan på biologisk mångfald, bör strykas helt i svensk rätt mot bakgrund av att kravet är otydligt och medför rätts- säkerhetsproblematik för verksamhetsutövaren.

Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB anser att den förslagna be- stämmelsen inte innehåller krav på att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla uppgifter om åtgärder som planeras för att minska förväntad betydande negativ miljöpåverkan och att därför ordalydelsen i artikel 5.1 c i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet ska följas i den svenska lagstiftningen.

Utredningen om en effektivare och mer konsekvent tillämpning av eko- logisk kompensation (M 2016:03), Naturvårdsverket, Mark- och miljö- domstolen vid Vänersborgs tingsrätt och Enetjärn Natur AB anser att det följer av MKB-direktivet att det i en miljökonsekvensbeskrivning ska re- dogöras för kompensationsåtgärder och att det därför måste uttryckas på ett tydligt sätt i lagstiftningen. Utredningen om en effektivare och mer konsekvent tillämpning av ekologisk kompensation anser att ett uttryck- ligt krav på redovisning av planerade kompensationsåtgärder i miljökon- sekvensbeskrivning ger förutsättningar för en effektiv och konsekvent tillämpning av ekologisk kompensation.

Havs- och vattenmyndigheten anser att det i lagtext bör framgå att en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla en redovisning av dels hur verksamheten kan komma att påverka eller riskerar att påverka möjlig- heten att följa miljökvalitetsnormer, dels vilka åtgärder som ska vidtas för att förhindra möjligheten att följa normen. Länsstyrelsen i Västman- lands län anser inte, i fråga om verksamheter med diffusa utsläpp, att det är tillräckligt med krav om redovisning av planerade åtgärder för att und- vika att en miljökvalitetsnorm inte följs eftersom diffusa utsläpp är svåra att kvantifiera för en enskild verksamhet. Länsstyrelsen anser därför att sådana verksamheter bör redovisa samtliga möjliga åtgärder, inte bara de åtgärder som planeras.

Advokatfirman Åberg och Co AB anser att samrådsunderlaget inte behöver ingå i miljökonsekvensbeskrivningen eftersom det bör räcka med en redogörelse av vad som förekommit under samrådet enligt 22 kap. 1 § 3 miljöbalken.

126

Skälen för regeringens förslag

MKB-direktivet ställer detaljerade krav på vad en miljökonsekvensbe- skrivning ska innehålla. De aktuella artiklarna i direktivet har genomförts i 6 kap. 7 § miljöbalken som bl.a. innehåller krav på uppgifter som krävs i en miljökonsekvensbeskrivning i fråga om verksamheter och åtgärder som kan antas medföra betydande miljöpåverkan.

Ett korrekt genomförande av kraven i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet

Kraven på miljökonsekvensbeskrivningens innehåll enligt MKB-direk- tivet har i samband med ändringsdirektivet förtydligats och kompletterats genom ändringar i artikel 5.1 och bilaga 4. En miljökonsekvensbeskriv- ning ska åtminstone innehålla den information som anges i artikel 5.1. Ändringarna innebär för svenskt vidkommande bl.a. ändringar i fråga om vilka miljöeffekter som ska omfattas av miljökonsekvensbeskrivningens innehåll. Andra ändringar av betydelse för svenskt vidkommande är t.ex. att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla uppgifter om de prog- nos- och mätmetoder, underlag och informationskällor som har använts. Sådana uppgifter ska ingå i den mån det är relevant med hänsyn till ett visst projekt eller ett visst projekts specifika egenskaper. Mot bakgrund av de ändringar som gjorts i direktivet när det gäller miljökonsekvensbe- skrivningens innehåll bör kraven på innehåll tydliggöras och komplet- teras i svensk rätt. Som framgår av avsnitt 6 bör utgångspunkten vara att väsentliga bestämmelser ska återfinnas i lag och övriga bestämmelser i förordning. Regeringen har för avsikt att meddela närmare föreskrifter i fråga om de mer detaljerade kraven på innehåll i en miljökonsekvensbe- skrivning (se nedan under rubriken Bemyndigande).

Identifiering, beskrivning och bedömning av miljöeffekter

Av artikel 3 i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet framgår att miljökonsekvensbedömningen, dvs. den specifika miljöbe- dömningen, ska identifiera, beskriva och bedöma betydande miljöeffek- ter i varje enskilt fall på ett lämpligt sätt. Vad detta innebär har till viss del klargjorts genom EU-domstolens dom i mål kommissionen mot Irland, C-50/09, EU:C:2011:109. Av domen framgår att den behöriga miljömyndigheten, dvs. prövningsmyndigheten, ska identifiera och be- skriva miljöeffekterna av ett projekt samt utföra en bedömning av dessa effekter på ett lämpligt sätt i varje enskilt fall.

I det svenska miljöbalkssystemet har verksamhetsutövaren bevisbördan för att de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken har iakttagits. Verksamhetsutövaren måste därför bl.a. kunna visa att lokaliseringen av en verksamhet eller åtgärd är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön. Det innebär att verksamhetsutövaren, för att kunna erhålla sitt tillstånd, måste ge in en miljökonsekvensbeskrivning och ansökan som gör det möjligt för prövningsmyndigheten att identifiera, beskriva och bedöma miljöeffekterna som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra. På så vis blir innebörden av EU-domstolens uttalande för svenska förhållanden att verksamhetsutövaren ansvarar för att göra en egen identifiering, beskrivning och bedömning av miljöeffekterna. Själv-

Prop. 2016/17:200

127

Prop. 2016/17:200 klart finns det utrymme för tillståndsmyndigheten att inom ramen för processen göra en annan bedömning än den som verksamhetsutövaren

 

har gjort i miljökonsekvensbeskrivningen. Det är tillståndsmyndigheten

 

som står för den slutliga bedömningen, se avsnitt 10.7.9.

 

Enligt nuvarande bestämmelse i 6 kap. 7 § andra stycket 3 miljöbalken

 

ska en miljökonsekvensbeskrivning innehålla de uppgifter som krävs för

 

att påvisa och bedöma den huvudsakliga inverkan på människors hälsa,

 

miljön och hushållningen med mark och vatten samt andra resurser som

 

verksamheten eller åtgärden kan antas medföra. För att genomföra de

 

krav som följer av MKB-direktivet på ett tydligare sätt bör den svenska

 

bestämmelsen ändras så att det av bestämmelsen framgår att miljökonse-

 

kvensbeskrivningen ska innehålla en identifiering, beskrivning och be-

 

dömning av miljöeffekter. Innebörden av ordet miljöeffekter framgår av

 

avsnitt 7.3. Ordet har en bred innebörd och omfattar såväl en rad olika

 

effekter på miljön som på människors hälsa.

 

Enligt den nuvarande bestämmelsen är det den huvudsakliga inverkan

 

på människors hälsa och miljön m.m. som ska ingå i miljökonsekvens-

 

beskrivningen. Även i promemorian föreslås att miljökonsekvensbeskriv-

 

ningens innehåll ska avse de huvudsakliga miljöeffekterna. Regeringen

 

anser dock, i likhet med flera av remissinstanserna, att bedömningen av

 

vad som utgör de huvudsakliga miljöeffekterna riskerar att leda fel (se

 

även avsnitt 10.9). En möjlighet till begränsning av omfånget i fråga om

 

vilka miljöeffekter som ska identifieras, beskrivas och bedömas bör dock

 

vara möjlig. En bestämmelse som möjliggör en sådan begränsning

 

föreslås i avsnitt 10.7.6. En sådan bestämmelse bedöms även tillgodose

 

de synpunkter som har framförts av bl.a. Svenskt Näringsliv och som går

 

ut på att det bör tydliggöras att de uppgifter som krävs enligt ändrings-

 

direktivets bilaga 4 inte alltid behöver finnas med i en miljökonsekvens-

 

beskrivning.

 

Det följer av artikel 3 i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändrings-

 

direktivet att sådana miljöeffekter som kan förväntas till följd av risker

 

som är förknippade med verksamhetens eller åtgärdens utsatthet för yttre

 

händelser i form av allvarliga olyckor eller katastrofer, ska ingå i en mil-

 

jöbedömning. Att sådana miljöeffekter ska ingå i miljöbedömningen kan

 

anses följa redan av den nuvarande lydelsen av bestämmelserna i 6 kap.

 

miljöbalken. För att åstadkomma ett tydligt regelverk bör det dock ut-

 

tryckligen framgå att såväl sådana miljöeffekter som verksamheten eller

 

åtgärden i sig kan förväntas medföra som sådana miljöeffekter som verk-

 

samheten eller åtgärden kan antas medföra till följd av yttre händelser

 

ska ingå. Av skäl 15 till ändringsdirektivet framgår att yttre händelser

 

som påverkar verksamheten har lyfts fram i direktivet eftersom en hög

 

skyddsnivå för miljön kan säkerställas endast om försiktighetsåtgärder

 

vidtas för sådana projekt som på grund av sin känslighet för allvarliga

 

olyckor eller naturkatastrofer (såsom översvämningar, stigande havs-

 

nivåer eller jordbävningar) kan antas medföra en betydande miljöpåver-

 

kan. För sådana verksamheter är det enligt skäl 15 till ändringsdirektivet

 

viktigt att ta hänsyn till dels sårbarheten (utsatthet och motståndskraft)

 

för allvarliga olyckor eller katastrofer, dels risken för att sådana olyckor

 

eller katastrofer inträffar och dels hur det inverkar på risken för negativa

 

miljöeffekter. Av skäl 13 till ändringsdirektivet framgår vidare att det är

128

lämpligt att utvärdera en verksamhets utsatthet för klimatförändringar.

Klimatförändringar kan leda till t.ex. översvämningar och stigande havs- nivåer. Det blir därför relevant att i miljöbedömningen och miljö- konsekvensbeskrivningen väga in hur klimatförändringar kan leda fram till risker för den enskilda verksamheten och därmed vilka miljöeffekter som kan förväntas med anledning av dessa risker och hur sådana miljö- effekter kan förebyggas, hindras eller motverkas. WSP Sverige AB anser att det finns behov av att tydliggöra att ett nytt fokus på yttre händelser inte förminskar behovet av att i miljökonsekvensbeskrivningar hantera inre händelser. Regeringen understryker att detta naturligtvis inte är inne- börden av bestämmelsen.

Alternativredovisning

Enligt nu gällande bestämmelse i 6 kap. 7 § andra stycket 4 miljöbalken ska en miljökonsekvensbeskrivning innehålla en redovisning av alterna- tiva platser, om sådana är möjliga, samt alternativa utformningar tillsam- mans med en motivering varför ett visst alternativ har valts. Kraven på vad en alternativredovisning ska innehålla har preciserats ytterligare ge- nom ändringsdirektivet. För svenskt vidkommande innebär ändringsdi- rektivet den nyheten att alternativredovisningen även ska omfatta alter- nativ i fråga om teknik, storlek och omfattning i den utsträckning alter- nativen är relevanta för det föreslagna projektet samt att samtliga alterna- tiv som väljs ska motiveras med hänsyn till de miljöeffekter som kan för- väntas av de olika alternativen. I fråga om alternativredovisning är dock det väsentliga att miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla uppgifter om alternativa lösningar för verksamheten eller åtgärden. Regeringen har för avsikt att meddela föreskrifter om de närmare kraven i fråga om alter- nativredovisning som följer av den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 7 § andra stycket 4 miljöbalken och av ändringsdirektivet.

Nulägesredovisning och nollalternativ

När det gäller det s.k. nollalternativet har Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt efterfrågat ett tydliggörande av om en ändring är avsedd i förhållande till dagens krav. Enligt nuvarande bestämmelse krävs en beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten eller åtgär- den inte kommer till stånd. Detta krav uttrycks i förslaget i propositionen på ett sätt som stämmer bättre överens med ordalydelsen i MKB-direk- tivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Det som krävs är uppgifter om miljöförhållanden innan verksamheten påbörjas eller åtgärden vidtas och hur de förhållandena förväntas utveckla sig om verksamheten eller åtgärden inte påbörjas eller vidtas. Förslaget i fråga om krav på redovis- ning av det s.k. nollalternativet innebär ingen ändring i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande bestämmelse.

I promemorians förslag angavs att nollalternativet ska förhålla sig till relevanta miljöförhållanden. Kammarkollegiet och Naturskyddsföre- ningen har uttryckt att de anser att det är rådande miljöförhållandena i stället för relevanta miljöförhållanden som det s.k. nollalternativet bör förhålla sig till. Regeringen instämmer i den bedömningen och anser dels att det uttrycket bättre återspeglar det uttryck som används i MKB- direktivet (jfr punkt 3 i bilaga 4 till ändringsdirektivet), dels att det stämmer bättre överens med hur dagens krav på nollalternativ är tänkt att

Prop. 2016/17:200

129

Prop. 2016/17:200

130

tillämpas. Kravet på en nulägesredovisning finns inte uttryckligen i den nuvarande bestämmelsen och därför har det även i tidigare lagstiftnings- förslag föreslagits att kraven på en nulägesredovisning ska framgå av lagtexten (se t.ex. förslaget i en tidigare promemoria – Effektivare identifiering, beskrivning och bedömning av miljökonsekvenser [dnr M2012/02031/R]). De flesta remissinstanser som yttrat sig har varit över- ens om att det är självklart att miljökonsekvensbeskrivningar ska inne- hålla en nulägesbeskrivning. En nulägesredovisning är dessutom ett krav enligt ändringsdirektivet. Detta bör därför tydliggöras i lagtexten.

Skyddsåtgärder och försiktighetsmått i förhållande till miljökvalitetsnormer

Enligt nuvarande 6 kap. 7 § andra stycket 2 miljöbalken ska en miljö- konsekvensbeskrivning innehålla uppgifter om hur det ska undvikas att verksamheten eller åtgärden medverkar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. miljöbalken inte följs. Innehållet i en miljökonsekvens- beskrivning i förhållande till miljökvalitetsnormer har behandlats i rättspraxis. I MÖD 2012:19 konstaterade Mark- och miljööverdomstolen att den aktuella miljökonsekvensbeskrivningen inte kunde godkännas mot bakgrund av att det saknades en redovisning av hur verksamheten skulle komma att påverka den ekologiska statusen och miljökvalitets- normen för en å. Sådana uppgifter ska naturligtvis omfattas av en miljö- konsekvensbeskrivning och det får anses följa av att miljökonsekvens- beskrivningen ska innehålla en identifiering, beskrivning och bedömning av de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra. Däremot, när det gäller åtgärder för att undvika att verksamheten eller åtgärden bidrar till att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. inte följs, bör kraven på redovisning av sådana åtgärder begränsas till åtgärder som är planerade. Verksamhetsutövaren har bevisbördan för att en miljökvali- tetsnorm kommer kunna följas. I den mån tillräckliga försiktighetsmått och skyddsåtgärder inte planeras och redovisas i en miljökonsekvensbe- skrivning riskerar verksamhetsutövaren att prövningsmyndigheten avslår tillståndsansökan.

I den mån en verksamhet eller åtgärd inte riskerar att bidra till påver- kan på en miljökvalitetsnorm saknas det anledning att redovisa åtgärder för att undvika en sådan påverkan. Det bör därmed i den aktuella bestäm- melsen tydliggöras att uppgifter om planerade åtgärder för att undvika att verksamheten eller åtgärden bidrar till att en miljökvalitetsnorm inte följs endast behövs om sådana uppgifter är relevanta med hänsyn till verksam- hetens art och omfattning.

Planerade åtgärder för att förebygga, hindra, motverka eller avhjälpa negativa miljöeffekter

Enligt artikel 5.1 c i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirek- tivet ska en miljökonsekvensbeskrivning innehålla en beskrivning av projektets särdrag och/eller åtgärder som planeras för att undvika, före- bygga eller minska och, om så är möjligt, motverka den förväntade bety- dande negativa miljöpåverkan. Ordet motverka är nytt, enligt direktivets tidigare lydelse användes ordet avhjälpa i dess ställe. Dessutom läggs ordet förebygga till i bestämmelsen. Det som beskrivs i den aktuella be-

stämmelsen i direktivet handlar bl.a. om det som i miljöbalken kallas för- Prop. 2016/17:200 siktighetsmått och skyddsåtgärder. Sådana regleras i den s.k. försiktig-

hetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken där det anges att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksam- heten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det bedöms inte finnas anledning att använda andra ord och uttryck när det gäller miljökonsekvensbeskrivningens innehåll än de som används i den s.k. försiktighetsprincipen och en ändring bör därför ske i enlighet med det. I direktivstexten ingår ordet minska och Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB har angett att de anser att uppgifter om åtgär- der som planeras för att minska förväntade miljöeffekter inte kan anses omfattas av planerade åtgärder för att förebygga, hindra eller motverka förväntade miljöeffekter. Regeringen delar inte den bedömningen utan anser att den språkliga innebörden av ordet motverka är att verka för att minska effekten av något.

När det gäller ordet motverka i den svenska översättningen av direk- tivet så kan vissa andra språkversioner av direktivet tala för att den sven- ska översättningen är missvisande. Vissa andra språkversioner talar för att ordet i stället bör återspegla åtgärder som behöver vidtas på grund av en skada som kan antas uppkomma på grund av en verksamhet eller åt- gärd. En sådan tolkning skulle även stämma bättre överens med vad som gäller enligt SMB-direktivet (se avsnitt 9.4.2). Det ord som används i den svenska språkversionen av MKB-direktivet i dess lydelse före ändrings- direktivet är ordet avhjälpa. Ordet avhjälpa förekommer i miljöbalken och återspeglar vad som kan behöva göras när en skada väl har upp- kommit. Kraven på vad en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla bör därför innefatta åtgärder som planeras för att avhjälpa negativa miljö- effekter.

Enligt Naturvårdsverkets vägledning om kompensation vid förlust av naturvärden (Ekologisk kompensation, handbok 2016:1) ska en miljö- konsekvensbeskrivning innehålla en beskrivning av planerade kompen- sationsåtgärder. Flera remissinstanser har påpekat att ett sådant krav föl- jer av MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Regering- tillsatte 2016 en särskild utredare med uppdrag att bl.a. analysera hur det går att säkerställa att ett tillräckligt underlag för lämpliga kompensations- åtgärder tas fram på ett kostnadseffektivt sätt (dir. 2016:23). I uppdraget låg att bedöma hur och när underlag för utformningen av kompensations- åtgärder borde tas fram, med beaktande av befintliga bestämmelser för underlag, som t.ex. bestämmelserna om miljökonsekvensbeskrivningar i 6 kap. miljöbalken. Utredningen, som antog namnet Utredningen om en effektivare och mer konsekvent tillämpning av ekologisk kompensation (M 2016:03), redovisade sitt uppdrag i betänkandet Ekologisk kompen- sation – Åtgärder för att motverka nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, samtidigt som behovet av markexploatering till- godoses (SOU 2017:34). I betänkandet lämnas förslag i fråga om upp- gifter om planerade kompensationsåtgärder i miljökonsekvensbeskriv- ningar. Betänkandets förslag bereds i Regeringskansliet.

131

Prop. 2016/17:200

132

Samrådsredogörelse

Enligt nuvarande 19 kap. 5 § första stycket 1 och 22 kap. 1 § första stycket 3 miljöbalken ska en ansökan om tillstånd innehålla en miljökon- sekvensbeskrivning när det krävs enligt 6 kap. och uppgift om det sam- råd som skett innan ansökan lämnas in. Eftersom de samråd som sker be- rör de frågor som ska behandlas i miljökonsekvensbeskrivningen bedöms det ändamålsenligt att miljökonsekvensbeskrivningen innehåller en redo- görelse för de samråd som har skett och vad som har framkommit i sam- råden.

Bemyndigande

Enligt nuvarande regelverk finns alla bestämmelser om vad en miljö- konsekvensbeskrivning ska innehålla samlade i lag. Förslaget i denna proposition innebär att kraven på en miljökonsekvensbeskrivnings innehåll tydliggörs och kompletteras mot bakgrund av kraven i MKB- direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Detaljerade bestäm- melser om miljökonsekvensbeskrivningens innehåll bör dock med fördel kunna placeras i förordning. Sådana bestämmelser bedöms till viss del kunna meddelas i form av föreskrifter om verkställighet av lag som kan meddelas med stöd av 8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen. Vissa kompletterande bestämmelser kräver dock ett normgivningsbemyn- digande och ett sådant bemyndigande bör därför införas.

Enligt artikel 5.3 a i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändrings- direktivet ska exploatören se till att miljökonsekvensbeskrivningen utar- betas av behöriga experter. Bestämmelsen genomförs lämpligen genom föreskrifter på förordningsnivå om hur miljökonsekvensbeskrivningen ska tas fram. För det ändamålet är det nödvändigt med ett bemyndigande på lagnivå.

10.7.6Omfattning och detaljeringsgrad i fråga om uppgifterna i miljökonsekvensbeskrivningen

Regeringens förslag: De uppgifter som ska finnas med i miljökonse- kvensbeskrivningen ska ha den omfattning och detaljeringsgrad som

är rimlig med hänsyn till rådande kunskaper och bedömnings- metoder, och

behövs för att en samlad bedömning ska kunna göras av de väsent- liga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas med- föra i sig eller till följd av yttre händelser.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås som ett övergripande krav på innehållet i miljö- konsekvensbeskrivningen att beskrivningen ska möjliggöra en samlad bedömning av de huvudsakliga miljöeffekter som verksamheten eller åt- gärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser. I rege- ringens förslag anges att detta övergripande krav i stället ska vara en ut- gångspunkt som delvis avgör hur omfattande och detaljerade de olika uppgifterna i miljökonsekvensbeskrivningens ska vara. Denna utgångs-

punkt ska dock enligt regeringens förslag inte begränsas till huvudsakliga miljöeffekterna utan till väsentliga miljöeffekter.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget om möjlighet till anpassning av miljökonsekvensbeskrivningens innehåll.

Energimarknadsinspektionen anser att införandet av en rimlighetsbe- stämmelse är oförenligt med bevisbörderegeln i 2 kap. 1 § miljöbalken. Strålsäkerhetsmyndigheten anser att det är oklart vad som avses med aktuell kunskap och därigenom vilken ändring som avses med förslaget. Trafikverket anser att det är mycket positivt att det införs en bestämmelse om att de uppgifter som ska finnas med i en miljökonsekvensbeskrivning ska ha den omfattning och detaljeringsgrad som är rimlig men anser att det är otydligt vad uttrycket aktuell kunskap innebär i relation till kun- skapskravet i 2 kap miljöbalken. Affärsverket svenska kraftnät anser att det möjligen bör övervägas att i bestämmelsen även nämna miljöeffekter eftersom det annars inte blir tydligt att en anpassning ska ske till de hu- vudsakliga miljöeffekterna. Svenska samernas riksförbund anser att för- slaget om en rimlighetsavvägning kan leda till att flera effekter inte be- skrivs. Svenska samernas riksförbund anser att påverkan på renskötseln alltid är att betrakta som en huvudsaklig miljöeffekt.

Skälen för regeringens förslag: Av artikel 5.1 andra stycket i MKB- direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet framgår att en miljö- konsekvensbeskrivning ska innehålla de uppgifter som skäligen kan behövas för att nå en motiverad slutsats om projektets betydande miljö- påverkan, med hänsyn till rådande kunskaper och bedömningsmetoder. Detta övergripande krav på miljökonsekvensbeskrivningen kan jämföras med kravet på miljökonsekvensbeskrivningens innehåll i nuvarande 6 kap. 7 § miljöbalken, som innebär att en miljökonsekvensbeskrivning ska, i den utsträckning det behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning, innehålla de uppgifter som behövs för att kunna identifiera och beskriva miljöeffekterna samt möjliggöra en sam- lad bedömning av dessa effekter. I promemorian föreslås att miljökonse- kvensbeskrivningen ska möjliggöra en samlad bedömning av de huvud- sakliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser. Till skillnad från dagens bestäm- melse om övergripande krav på innehåll i en miljökonsekvensbeskriv- ning så var promemorians förslag begränsat till huvudsakliga miljöeffek- ter. Denna begränsning beskrevs som ett alternativ till den nuvarande möjligheten till anpassning av innehållet utifrån verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning. Flera remissinstanser har riktat kritik mot möjligheten att anpassa innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen utifrån vad som är att anse som huvudsakliga miljöeffekter i stället för att som i dag anpassa innehållet utifrån varje enskild verksamhets art och omfattning (se även avsnitt 10.9). Regeringen instämmer i den kritik som framförts. Regeringen föreslår därför, av de skäl som anförs under avsnitt 10.9, att möjligheten till anpassning av innehållet i en miljökonsekvens- beskrivning ska förhålla sig till det som behövs för att en samlad bedöm- ning ska kunna göras av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra.

De uppgifter som en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla enligt den föreslagna bestämmelsen i propositionen och som krävs enligt artikel

Prop. 2016/17:200

133

Prop. 2016/17:200 5.1 a f i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet bedöms, i den mån varje sådan uppgift har en tillräcklig omfattning och detalje- ringsgrad, kunna leda fram till en motiverad slutsats om projektets miljöeffekter. Uppgifternas omfattning och detaljeringsgrad måste dock vara rimliga med hänsyn till rådande kunskaper och bedömningsmetoder och vidare vara en förutsättning för att en samlad bedömning ska kunna göras av de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas medföra i sig eller till följd av yttre händelser. Det innebär att såda- na miljöeffekter som kan anses vara väsentliga behöver redovisas. Det innebär vidare att rådande kunskaper och bedömningsmetoder sätter gränsen för hur omfattande och detaljerade uppgifter som kan krävas. I detta sammanhang är kunskapsrekvisitet inte kopplat till den enskilde verksamhetsutövarens kunskap utan till de kunskaper och bedömnings- metoder som är rådande i samhället i stort. Genom den föreslagna av- gränsningsbestämmelsen bedöms risken för att miljökonsekvensbeskriv- ningen får ett onödigt omfång begränsas. Vidare innebär bestämmelsen ett tydliggörande av att en fördjupning och prioritering av relevanta mil- jöfrågor ska ske i syfte att uppnå största möjliga miljönytta.

Enligt 2 kap. 1 § miljöbalken har verksamhetsutövaren bevisbördan för att de allmänna hänsynsreglerna följs. En förutsättning för att tillstånd ska kunna beviljas för en verksamhet eller åtgärd är därför att verksam- hetsutövaren inom ramen för tillståndsprövningen kan visa att de all- männa hänsynsreglerna kommer att kunna följas. Den föreslagna bestäm- melsen om att kraven på omfattningen och detaljeringsgraden av uppgif- terna i en miljökonsekvensbeskrivning kan anpassas utifrån rådande kun- skaper och bedömningsmetoder påverkar inte de beviskrav som gäller för verksamhetsutövaren. Bestämmelsen får däremot betydelse för de krav som kan ställas på beskrivningens innehåll och påverkar därför frågan om miljökonsekvensbeskrivningen kan godkännas eller inte, dvs. om den uppfyller kraven i 6 kap. miljöbalken. Bestämmelser om att prövnings- myndigheten ska ta ställning i den frågan återfinns i nuvarande 6 kap. 9 § miljöbalken och i förslagets 6 kap. 42 och 43 §§ (se avsnitt 10.7.7).

 

10.7.7

Kontrollen av miljökonsekvensbeskrivningens

 

 

kvalitet inom ramen för den specifika

 

 

miljöbedömningen

 

 

 

Regeringens förslag: Skyldigheten för prövningsmyndigheten att

 

innan kungörande ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen

 

kan läggas till grund för den fortsatta miljöbedömningen, ska komma

 

till uttryck i 6 kap. miljöbalken.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Regeringens förslag skiljer sig från promemorians på så sätt att det inte

 

innehåller ett förslag som tydliggör att ett särskilt beslut i fråga om miljö-

 

konsekvensbeskrivningens godkännande ska fattas endast om det kan

 

anses främjande för prövningen.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget

134

om att det i 6 kap. miljöbalken ska anges att prövningsmyndigheten är

 

 

skyldig att ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen kan läggas till grund för den fortsatta prövningen.

Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt anser att villkorandet av kungörelsen är problematisk. Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt påpekar att en anledning till att miljökonse- kvensbeskrivningen kungörs är att allmänheten, inklusive organisationer, ska ges möjlighet att komma in med synpunkter på just miljökonse- kvensbeskrivningen och att det därför är väsentligt att det även i ett se- nare skede är möjligt att underkänna miljökonsekvensbeskrivningen och avvisa ansökan.

En övervägande majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig är även positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget i prome- morian att ett särskilt beslut i fråga om miljökonsekvensbeskrivningens godkännande ska fattas om det kan anses främjande för prövningen. Flera remissinstanser har dock ifrågasatt om bestämmelsen i praktiken har något användningsområde. Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt har svårt att se hur prövningen skulle kunna främjas av ett tidigt beslut i prövningsprocessen jämfört med ett ställningstagande i samband med prövningen av tillståndsfrågan och förutser inte några större föränd- ringar i beslutsprocessen till följd av förslaget. Länsstyrelsen i Kalmar län anser att bestämmelsen om ett särskilt beslut i fråga om miljökonse- kvensbeskrivningen är onödig eftersom den tar extra tid och skapar för- virring. Länsstyrelsen i Kalmar län påpekar att det i praktiken kan dyka upp frågor under ärendets gång som man trots ett sådant beslut skulle behöva titta närmare på och eventuellt utreda, bl.a. nya bestämmelser från EU, vilket innebär att ett sådant beslut i praktiken inte har någon sär- skild funktion. Länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasätter syftet med förslaget om ett särskilt beslut i fråga om godkännande av miljökonse- kvensbeskrivningen. Länsstyrelsen i Skåne län befarar att förslaget om ett särskilt beslut kan komma att förlänga handläggningstiden i form av extra administration och förordar att miljöprövningsdelegation eller dom- stol godkänner ingiven miljökonsekvensbeskrivning i samband med be- slut eller tillståndsdom. Länsstyrelsen i Kronobergs län och Länsstyrel- sen i Skåne län ifrågasätter om det finns situationer där det skulle främja prövningen att fatta ett separat beslut om godkännande av miljökonse- kvensbeskrivningen.

Skälen för regeringens förslag: Det följer av nuvarande bestämmelser i 22 kap. 2 § och 3 § första stycket och 6 kap. 8 § miljöbalken att pröv- ningsmyndigheten ska kungöra ansökan och miljökonsekvensbeskriv- ningen om den anser att ansökan kan ligga till grund för prövningen. Det är prövningsmyndigheten som avgör vilka uppgifter som behövs för prövningen. I vissa fall väljer prövningsmyndigheten att skicka ansökan med bilagor på en remiss, en s.k. kompletteringsrunda, till berörda myn- digheter. Syftet är att tidigt få in synpunkter på om innehållet i ansök- ningshandlingarna är tillräckligt som beslutsunderlag. Efter att synpunk- ter har inkommit bedömer prövningsmyndigheten om det finns anledning att begära in kompletteringar. Är ansökan ofullständig ska myndigheten förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom en viss tid. Följs inte detta föreläggande kan ansökningen komma att avvisas om bristen är väsent- lig. Detta följer av 22 kap. 2 § miljöbalken. När det gäller frågan om vad som är en väsentlig brist i förhållande till krav på innehåll i en miljökon-

Prop. 2016/17:200

135

Prop. 2016/17:200 sekvensbeskrivning har det i rättspraxis dragits en linje mellan å ena sidan vad som kan redas ut genom skriftväxling eller vid förhandling och

 

å andra sidan vad som kräver en mer formenlig komplettering av miljö-

 

konsekvensbeskrivningen eller annan utredning (NJA 2009 s. 21). En

 

väsentlig brist i en miljökonsekvensbeskrivning är t.ex. om det saknas

 

uppgifter som ska ingå i beskrivningen enligt nuvarande 6 kap. 7 §.

 

Grundläggande brister i en miljökonsekvensbeskrivning som visar sig i

 

senare skede, ska innebära att prövningsmyndigheten överväger om

 

handläggningen kan fortsätta eller om det föreligger processhinder (NJA

 

2009 s. 321). Väsentliga initiala brister i miljökonsekvensbeskrivningen

 

bör som utgångspunkt inte kunna läkas i senare skeden av handläggning-

 

en. Det är uppenbart att den insyn och det inflytande som miljökonse-

 

kvensbeskrivningen och dess offentliggörande ska bidra till kan förloras

 

om mer väsentliga kompletteringar sker på ett sent stadium. Om betyd-

 

elsefulla uppgifter lämnas av sökanden i ett sent stadium av processen

 

kommer utrymmet för sakägares och andra intressenters förberedelser

 

och deras möjligheter till påverkan att minska betänkligt. Utgångspunk-

 

ten bör därför vara att prövningsmyndigheten redan i målet eller ärendets

 

inledande skede bedömer om miljökonsekvensbeskrivningen behöver

 

kompletteras och efter eventuella kompletteringar prövar om det kvarstår

 

några väsentliga brister. Regeringen föreslår därför att bestämmelsen om

 

kungörande i 6 kap. miljöbalken kompletteras med förutsättningen för

 

detta, nämligen att miljökonsekvensbeskrivningen kan läggas till grund

 

för den del av prövningen som regleras i 6 kap. miljöbalken, dvs. den

 

specifika miljöbedömningen. Förslaget innebär inte någon förändring i

 

förhållande till vad som i dag gäller enligt 22 kap. 2 och 3 §§ miljöbalken

 

i fråga om verksamheter och åtgärder som tillståndsprövas enligt miljö-

 

balken av mark- och miljödomstol i första instans. Däremot innebär för-

 

slaget ett förtydligande i förhållande till verksamheter och åtgärder som

 

omfattas av krav på tillstånd enligt miljöbalken men som inte prövas av

 

mark- och miljödomstol i första instans samt i förhållande till sådana

 

verksamheter och åtgärder som omfattas av prövning enligt någon av de

 

sektorslagar som hänvisar till 6 kap. miljöbalken.

 

I nuvarande 6 kap. 9 § miljöbalken finns en bestämmelse som innebär

 

att prövningsmyndigheten ska ta ställning till om miljökonsekvensbe-

 

skrivningen uppfyller kraven i 6 kap. genom ett särskilt beslut eller i

 

samband med avgörandet av målet eller ärendet. I tidigare lagstiftnings-

 

ärenden har det förekommit förslag om att miljökonsekvensbeskrivning-

 

en ska godkännas i ett tidigt skede av processen. Miljöbalkskommittén

 

föreslog i betänkandet Effektivare miljöprövning (SOU 2003:124) att

 

godkännandet av miljökonsekvensbeskrivningen skulle göras genom

 

kungörandet av ansökan och miljökonsekvensbeskrivningen. Syftet var

 

att tydliggöra att det inte bör förekomma kompletteringskrav sent i pro-

 

cessen. Regeringen ansåg att förslaget riskerade att försämra möjlig-

 

heterna till insyn och påverkan för allmänheten inklusive miljöorganisa-

 

tioner eftersom det inte skulle vara möjligt att komplettera ansökan och

 

miljökonsekvensbeskrivningen efter kungörelsen (prop. 2004/05:129

 

s. 57). Därefter har det i en promemoria föreslagits att miljökonsekvens-

 

beskrivningen ska godkännas så tidigt som möjligt efter kungörandet

 

(Effektivare identifiering, beskrivning och bedömning av miljökonse-

136

kvenser, dnr M2012/02031/R). Förslaget skulle råda bot på de problem

som hade identifierats i förslaget från Miljöbalkskommittén och således Prop. 2016/17:200 tillgodose möjligheterna för bl.a. allmänheten att uppmärksamma kom-

pletteringsbehov. Förslaget grundade sig på effektivitetshänsyn. Försla- get kritiserades dock av flera remissinstanser, bl.a. eftersom även det för- slaget riskerade att begränsa möjligheterna att ställa krav på komplette- ringar i senare skeden av processen.

Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt har angett att de anser att det är väsentligt att det även i senare skeden av processen är möjligt att underkänna miljökonsekvensbeskrivningen och avvisa ansökan. Förslaget i propositionen om att prövningsmyndigheten ska ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen kan läggas till grund för den fortsatta miljöbedömningen innebär inte att prövningsmyndigheten slutligt tar ställning i frågan om miljökonsekvensbeskrivningen kan god- kännas. Det kan, precis som Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt påpekar, inte uteslutas att grundläggande brister i miljökonse- kvensbeskrivningen visar sig i ett senare skede av processen. Därför bör det inte införas ett krav om att frågan om miljökonsekvensbeskrivningens godkännande ska avgöras i ett särskilt beslut i ett tidigt skede av pro- cessen. Om grundläggande brister visar sig i ett sent skede av processen måste det finnas fortsatt möjlighet för prövningsmyndigheten att över- väga om det föreligger ett processhinder.

I promemorian förslås att ett särskilt beslut i fråga om miljökonse- kvensbeskrivningens godkännande ska fattas innan tillståndsfrågan av- görs om det främjar prövningen. Huruvida prövningsmyndigheten ska fatta ett särskilt beslut i frågan eller ta ställning i frågan först i samband med avgörandet av målet eller ärendet bör enligt tidigare förarbeten vara beroende av omständigheterna, men särskild vikt ska fästas vid om in- vändningar gjorts mot beskrivningen eller om denna annars framstår som kontroversiell (prop. 1997/98:45 del 2 s. 66). I promemorian anges att det således får anses främjande för prövningen att fatta ett särskilt beslut i frågan om miljökonsekvensbeskrivningen kan godkännas om miljökon- sekvensbeskrivningen framstår som kontroversiell. Regeringen anser, i likhet med flera remissinstanser, att det kan ifrågasättas om bestämmel- sen som möjliggör för prövningsmyndigheten att fatta ett särskilt beslut i frågan fyller någon funktion och att det är svårt att se hur ett sådant be- slut skulle kunna verka främjande för prövningen. Prövningsmyndig- hetens ställningstagande kommer nästan alltid till uttryck först i samband med målets eller ärendets avgörande. Det kan dock inte uteslutas att den nuvarande möjligheten att fatta ett särskilt beslut i frågan kan verka främ- jande för prövningen på så sätt som tidigare förarbetsuttalanden ger ut- tryck för. Den nuvarande bestämmelsen som möjliggör för prövnings- myndigheten att ta ställning till om miljökonsekvensbeskrivningen upp- fyller kraven i 6 kap. genom ett särskilt beslut eller i samband med av- görandet av målet eller ärendet bör därför kvarstå.

137

Prop. 2016/17:200

138

10.7.8Allmänhetens deltagande inom ramen för den specifika miljöbedömningen

Regeringens förslag: Kraven på vad en kungörelse ska innehålla för- tydligas i lagtexten.

Kungörelsen ska göras på en lämplig webbplats och i en ortstidning eller på den plats som är särskilt föreskriven. Allmänheten ska ges skälig tid och minst 30 dagar att yttra sig över miljökonsekvensbe- skrivningen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget om kungörelse och möjlighet för allmänheten att delta i processen.

Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt påpekar att det av för- slaget framgår att kungörelse ska göras i en ortstidning men att det be- träffande kungörelse av ansökan anges i 22 kap. 3 § tredje stycket miljö- balken att kungörelse ska snarast införas i ortstidning. Mark- och miljö- domstolen vid Nacka tingsrätt anser att bestämmelsernas lydelse bör vara lika och att det i vissa fall kan vara motiverat att kungöra i mer än en tid- ning varför det inte bör begränsas till det.

Länsstyrelsen i Dalarnas län noterar att det av de närmare kraven på vad en kungörelse ska innehålla framgår att ett ytterligare kungörelseför- farande kan komma att bli nödvändigt när ny information tillförs målet eller ärendet. Länsstyrelsen i Dalarnas län önskar ett förtydligande av det föreslagna kungörelseförfarandet och dess innehåll.

Länsstyrelsen i Skåne län konstaterar att förslaget innebär att de nuva- rande kraven i 22 kap 3 § om kungörelse i ortstidning m.m. finns kvar både för verksamheter där en miljöbedömning ska göras och för de verk- samheter där en miljöbedömning inte ska göras. Länsstyrelsen i Skåne län anser att en fullständig översyn av kungörelseförfarandet borde göras så att alla kungörelser som en myndighet utfärdar publiceras på samma sätt enligt vissa standarder gällande innehåll och metadata. Även Natur- vårdsverket anser att frågan om kungörelse i ett nästa steg bör utredas brett så att alla kungörelser riktade till allmänheten från myndigheter på sikt bör tillgängliggöras på motsvarande sätt som enligt förslaget. Natur- vårdsverket anser vidare att det på sikt bör ses över, då nytillkomna krav på tillgängliggörande införs, om andra befintliga krav eventuellt kan tas bort i syfte att uppnå en önskad effektivisering hos berörda myndigheter.

Försvarsmakten anser att tidsfristen inom vilken allmänheten har möj- lighet att yttra sig över en miljökonsekvensbeskrivning bör anges som en maxtid om 30 dagar. Energiföretagen Sverige och Svensk vattenkraft- förening konstaterar att en maxtid för yttrande från allmänheten inte an- ges och anger att de anser att ambitionsnivån när det gäller att förkorta handläggningstiden behöver höjas.

Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt och Mark- och miljö- domstolen vid Vänersborgs tingsrätt anser att en ändring bör övervägas eller göras i 22 kap. 17 § miljöbalken eftersom det i den bestämmelsen ges en möjlighet för domstolen att i kungörelsen kalla omedelbart till hu-

vudförhandling i målet om det kan utredas utan förberedelse – huvudför- Prop. 2016/17:200 handling får då hållas tidigast tre veckor efter kungörandet.

Skälen för regeringens förslag

Kungörelsens innehåll

I artikel 6.2 och 6.5 i MKB-direktivet finns bestämmelser om allmän- hetens rätt att på ett tidigt stadium under miljöprocessen få information om bland annat ansökan om tillstånd. Kraven i artikel 6.2 och 6.5 har ge- nomförts i svensk rätt genom bestämmelser om kungörelse och vad en sådan ska innehålla. Bestämmelser om kungörelse finns i 6 kap. 8 §, 19 kap. 4 § samt 22 kap. 3 § miljöbalken, 12 § förordningen (1998:905) om miljökonsekvensbeskrivningar samt lagen (1977:654) om kungöran- de i mål och ärenden hos myndighet m.m. och kungörandeförordningen (1977:827). Därutöver finns bestämmelser om kungörelse av ansökan i de flesta av de i sammanhanget relevanta sektorslagarna.

För att tydligare uppfylla artikel 6.2 i MKB-direktivet bör det i 6 kap. miljöbalken tydligare framgå vad en kungörelse om en miljökonsekvens- beskrivning ska innehålla. Av kungörelsen ska framgå att den planerade verksamheten eller åtgärden omfattas av kraven på en miljökonsekvens- beskrivning. Kungörelsen ska vidare innehålla uppgift om eventuellt samråd med ett annat land, information om vilken myndighet som prövar ärendet och om var handlingar i ärendet finns tillgängliga, upplysning om till vem och inom vilken tid synpunkter kan lämnas och om hur informa- tion i ärendet kommer att göras tillgänglig. Länsstyrelsen i Dalarnas län har noterat att förslaget i promemorian innehåller en bestämmelse som innebär att kungörelsen ska innehålla information om hur ny information i målet eller ärendet kommer att kungöras eller hållas tillgänglig och ifrågasätter behovet av ytterligare kungörelseförfaranden. Den aktuella bestämmelsen innehåller inte ett krav på att ny information ska kungöras. Bestämmelsen innebär endast att kungörelsen om miljökonsekvensbe- skrivningen ska innehålla information i fråga om hur ny information kommer att tillgängliggöras.

Kungörelsens form

Genom ändringsdirektivet har artikel 6.2 och 6.5 i MKB-direktivet änd- rats. Allmänheten ska nu vid sidan av offentliga meddelanden även in- formeras elektroniskt om de uppgifter som anges i artikel 6.2. Hur detta ska ske har konkretiserats i artikel 6.5, som genom ett tillägg anger att medlemsstaten ska se till att relevant information ska vara tillgänglig för allmänheten elektroniskt via minst en central portal eller lättillgängliga kontaktpunkter på lämplig förvaltningsnivå.

Dagens reglering av kungörelse av ansökan och miljökonsekvensbe- skrivning är inte anpassad efter nutida förutsättningar och de förändring- ar som följt av internets utveckling. Det ingår inte i detta lagstiftnings- ärende att utreda om de nuvarande kungörelsesätten är ändamålsenliga för att sprida information till allmänheten. Däremot finns det anledning att se över möjligheterna att komplettera kungörelseförfarandet i de fall en specifik miljöbedömning ska göras så att kravet om elektroniskt

tillgängliggörande i MKB-direktivet genomförs.

139

Prop. 2016/17:200 I Sverige har samtliga prövningsmyndigheter en egen webbplats, en presentationsyta, där flertalet redan i dag informerar om pågående mål och ärenden. Det skulle därför vara möjligt för prövningsmyndigheterna att tillgängliggöra den aktuella informationen genom att publicera den aktuella kungörelsen på webbplatsen. Därigenom blir informationen snabbt spridd till en vidare krets och tillgänglig över tid. Kostnaden kan dessutom hållas nere. Prövningsmyndigheterna äger informationen ur ett informationshanteringsperspektiv och förslaget innebär inte ett nytt arbetsmoment eftersom kungörelsen ska upprättas enligt gällande rätt. Ett sådant förslag tillgodoser även direktivets krav på lättillgängliga kontakt- punkter på lämplig förvaltningsnivå.

Ett annat alternativ vore att upprätta en central portal genom vilken all- mänheten kan söka och hitta information från olika källor. Ett exempel på en sådan portal är den s.k. Geodataportalen, som i sig inte innehåller några tjänster eller data, utan tjänar som en länk mellan allmänheten och andra organisationers tjänster och data. En sådan lösning kräver dock ytterligare överväganden. Ett tredje alternativ vore att låta en myndighet tillgängliggöra informationen på en särskild hemsida eller på sin egen publika hemsida. Utgångspunkten bör emellertid vara att den myndighet som äger informationen ur ett informationshanteringsperspektiv ska ansvara för att den görs tillgänglig på ett enkelt och effektivt sätt. För att tillgodose kraven i ändringsdirektivet bör det därför införas en be- stämmelse som innebär att kungörelse alltid ska ske på en webbplats som tillhör prövningsmyndigheten. För att det ska bli tydligt vilken webbplats det rör sig om bör det även anges att webbplatsen ska vara lämplig. Som nämnts ovan har alla prövningsmyndigheter en egen webbplats, en pre- sentationsyta, där flertalet redan i dag informerar om pågående mål och ärenden. Det är naturligtvis den av myndighetens webbplatser som all- mänheten har tillgång till (den publika) som är den som i detta avseende kan betraktas som den lämpliga webbplatsen.

Enligt nuvarande 12 § förordningen (1998:805) om miljökonsekvens- beskrivningar ska kungörelse ske i ortstidning, om inte annat är särskilt föreskrivet. Utöver att kungörelse ska ske på en lämplig webbplats enligt förslaget bör den även på samma sätt som enligt dagens bestämmelser göras i en ortstidning eller på annan plats som är särskilt föreskriven. Fördelen med en sådan lösning är att spridningen av kungörelsen säker- ställs. Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt har påpekat att det av förslaget framgår att kungörelse ska göras i en ortstidning och att be- stämmelsen inte bör begränsas till att kungörelse ska ske i endast en tid- ning. Regeringen vill i det sammanhanget understryka att bestämmelsens utformning inte är avsedd att innebära en begränsning i fråga om hur många ortstidningar som kungörandet kan göras i.

Några remissinstanser har lyft fram att en fullständig översyn av be- fintliga kungörelsekrav bör göras så att alla kungörelser som en myndig- het utfärdar publiceras på samma sätt enligt vissa standarder i fråga om innehåll och metadata. En sådan översyn har inte varit möjlig att göra inom ramen för detta lagstiftningsärende.

140

Tid för att lämna synpunkter

Prop. 2016/17:200

I samband med ändringsdirektivet tillkommer artikel 6.7 i MKB-direk- tivet. Av bestämmelsen följer att tidsramarna för samråd med den berör- da allmänheten om miljökonsekvensbeskrivningen inte ska vara kortare än 30 dagar. En bestämmelse med den innebörden bör införas. Några remissinstanser har invänt att en maxtid för yttrande bör anges. En jäm- förelse kan göras med bestämmelsen i 22 kap. 10 § miljöbalken om att synpunkter på en ansökan ska lämnas inom den tid som domstolen har bestämt. I förarbeten till den bestämmelsen anger regeringen att någon kortaste tid för när skriften ska ges in inte bör anges i den paragrafen eftersom domstolen bör anförtros uppgiften att bestämma tiden (prop. 1997/98:45 del 2 s. 240). Regeringen gör inte nu någon annan bedöm- ning i den frågan annat än att en minimitid om 30 dagar bör införas för att tillgodose kraven i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdi- rektivet. Syftet med bestämmelsen är att säkerställa allmänhetens möj- lighet till effektivt deltagande i tillståndsprocessen. Regeringen anser att det i vissa mål och ärenden kan finnas skäl att ge allmänheten mer än 30 dagar att yttra sig för att tiden ska anses skälig och att prövningsmyn- digheten bör anförtros uppgiften att bestämma om tiden bör löpa längre än den stadgade minimitiden om 30 dagar.

Tidsfrist för att kalla till huvudförhandling i 22 kap. miljöbalken bör behållas

Några remissinstanser anser att en ändring bör övervägas eller göras i 22 kap. 17 § miljöbalken eftersom det i den bestämmelsen ges en möj- lighet för domstolen att i kungörelsen kalla omedelbart till huvudför- handling i målet om målet kan utredas utan förberedelse. Huvudförhand- ling får då hållas tidigast tre veckor efter kungörandet. Bestämmelsen i 22 kap. 17 § miljöbalken kan endast utnyttjas om prövningsmyndigheten anser att ett mål eller ärende kan utredas utan förberedelse. Av förarbeten till bestämmelsen följer att bestämmelsen innebär att enklare ansöknings- mål kan avgöras utan förberedelse (prop. 1997/98:45 del 2 s. 242). De mål och ärenden som kräver en specifik miljöbedömning bedöms som utgångspunkt inte vara sådana enkla ansökningsmål som avses i för- arbetena. I den utsträckning sådana mål och ärenden trots allt kan anses utgöra sådana enklare mål och ärenden som avses är det i dessa fall na- turligtvis inte lämpligt att hålla huvudförhandling tidigare än efter det att allmänheten har haft möjlighet att yttra sig över ansökan och miljökon- sekvensbeskrivningen, dvs. tidigast 30 dagar efter det att kungörandet sker.

10.7.9Slutlig identifiering, beskrivning och samlad bedömning

Regeringens förslag: När tillståndsfrågan prövas ska den som prövar frågan slutföra miljöbedömningen genom att identifiera, beskriva och göra en slutlig och samlad bedömning av miljöeffekterna. Hänsyn ska då tas till innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen och det som

framkommit under handläggningen av målet eller ärendet.

141

Prop. 2016/17:200

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.

 

Regeringens förslag skiljer sig från promemorians på så sätt att det även

 

anges att den samlade bedömningen av miljöeffekterna ska vara slutlig.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget

 

om prövningsmyndighetens identifiering, beskrivning och samlade be-

 

dömning av miljöeffekter.

 

Strålsäkerhetsmyndigheten anser att ordet identifiera bör utgå och att

 

bestämmelsen istället ska ange att det ska framgå hur prövnings-

 

myndigheten har tagit hänsyn till de miljöeffekter som har identifierats

 

av verksamhetsutövaren i miljökonsekvensbeskrivningen. Det är enligt

 

Strålsäkerhetsmyndigheten oklart vad som avses med att prövningsmyn-

 

digheten ska identifiera de betydande miljöeffekterna och att det kan

 

direkt sammanblandas med verksamhetsutövarens ansvarsområde. WSP

 

Sverige AB anser att det behöver klargöras vad den slutliga bedömningen

 

som ett minimum ska avse, och möjligen också vad bedömningen inte får

 

avse dvs. vad som i stället ska avgöras i prövningsförfarandet.

 

Skälen för regeringens förslag: En central del i en miljöbedömning är

 

framtagandet av en miljökonsekvensbeskrivning. En miljökonsekvens-

 

beskrivning ska bl.a. innehålla en identifiering, beskrivning och bedöm-

 

ning av de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas

 

medföra. Verksamhetsutövaren ansvarar för den information och den be-

 

dömning som framgår av miljökonsekvensbeskrivningen. Synpunkter på

 

miljökonsekvensbeskrivningens innehåll och de bedömningar som

 

framgår av den kan framkomma i samband med att samråd sker i fråga

 

om dess innehåll. Det är därför viktigt att den myndighet som prövar

 

frågan om tillstånd till en verksamhet gör det med hänsyn till miljökonse-

 

kvensbeskrivningen och de synpunkter som kommit fram i fråga om dess

 

innehåll. En bestämmelse om detta återfinns i artikel 8 i MKB-direktivet.

 

Av artikel 1.2 g iv och 8a.1 a i MKB-direktivet i dess lydelse enligt

 

ändringsdirektivet följer att ett beslut om att bevilja tillstånd ska inne-

 

hålla en motiverad slutsats om projektets betydande miljöeffekter. Enligt

 

EU-domstolens praxis ska den behöriga miljömyndigheten genomföra

 

det som följer av artikel 3 i MKB-direktivet, dvs. identifiera, beskriva

 

och bedöma de direkta och indirekta betydande miljöeffekterna av ett

 

projekt (se EU-domstolens dom i mål kommissionen mot Irland,

 

C-50/09, EU:C:2011:109). Ändringsdirektivets krav på motiverad slut-

 

sats i samband med att tillståndsfrågan avgörs ska ses i ljuset av EU-

 

domstolens praxis i detta avseende och är på så vis en kodifiering av vad

 

som redan gäller enligt domstolens praxis. I miljöbalken saknas en be-

 

stämmelse som tydligt genomför skyldigheten för prövningsmyndigheten

 

att identifiera, beskriva och bedöma miljöeffekterna.

 

Att ett beslut eller en dom ska motiveras följer av tillämplig allmän

 

förfarandereglering och det processuella regelverk som är tillämpligt i

 

frågan (förvaltningslagen [1986:223], rättegångsbalken eller lagen

 

[1996:242] om domstolsärenden). Om den materiella rätt som är tillämp-

 

lig i ett mål eller ärende innebär att prövningsmyndigheten måste ta ställ-

 

ning till miljöeffekterna av ett visst projekt bör därför direktivets krav på

 

motiverad slutsats vara uppfyllt. I ett mål eller ärende om tillstånd enligt

 

miljöbalken bör de materiella bestämmelser som ska tillämpas (t.ex. de

142

allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken) således medföra att kra-

vet på en motiverad slutsats är uppfyllt. För ett tydligt genomförande av Prop. 2016/17:200 direktivet bör det dock framgå av lagtexten att prövningsmyndigheten

har att identifiera, beskriva och bedöma de betydande miljöeffekterna. I bestämmelsen bör det även anges att det är en slutlig och samlad bedöm- ning av miljöeffekterna som ska göras.

I förhållande till mål och ärenden som rör verksamheter och åtgärder där miljöbalkens bestämmelser inte ska tillämpas i prövningen utgör be- stämmelsen ett tydliggörande om att prövningsmyndigheten ska dra egna slutsatser i fråga om miljöeffekterna även om det eventuellt saknas mate- riella bestämmelser som reglerar dessa effekter. Det tillkommer i dessa fall ett moment i förfarandet som inte är gällande i dag. I praktiken kom- mer kravet i dessa fall att innebära att prövningsmyndigheten måste ta ställning till om den identifiering, beskrivning och bedömning av verk- samhetens miljöeffekter som gjorts av verksamhetsutövaren i miljökon- sekvensbeskrivning är korrekt med hänsyn till vad som framkommit under handläggningen av målet eller ärendet. Bestämmelsen är formell i det avseendet att den inte innehåller en materiell bestämmelse om förut- sättningar för när tillstånd eller liknande ska lämnas för en verksamhet eller en åtgärd utan reglerar endast att prövningsmyndigheten ska dra egna slutsatser i fråga om miljöeffekter.

Enligt nuvarande 6 kap. 9 § andra stycket miljöbalken ska prövnings- myndigheten vid prövningen av ansökan beakta innehållet i miljökonse- kvensbeskrivningen och resultatet av de samråd som skett och de yttran- den som inkommit under handläggningen av målet eller ärendet. Enligt förslaget i denna proposition ska miljökonsekvensbeskrivningen inne- hålla en samrådsredogörelse och därför bedöms det inte vara nödvändigt att särskilt ange att prövningsmyndigheten ska ta hänsyn till resultatet av samråden.

10.8

Information om avgörandet i tillståndsfrågan

 

 

 

Regeringens förslag: När tillståndsfrågan är avgjord ska prövnings-

 

myndigheten snarast kungöra att målet eller ärendet avgjorts.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

 

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget

 

om information om avgörandet.

 

Länsstyrelsen i Västra Götalands län anger att beslut om tillstånd som

 

meddelas av miljöprövningsdelegationen delges enligt 47 § delgivnings-

 

lagen (2010:1932) vilket innebär att en annons ska införas i ortstidningar

 

inom tio dagar från beslutet om kungörelsedelgivning. Länsstyrelsen

 

anser att det bör framgå av lagtexten om ”omedelbart” är synonymt med

 

tio dagar enligt delgivningslagen.

 

Skälen för regeringens förslag: När en dom eller ett beslut har med-

 

delats i ett mål eller ärende ska domen eller beslutet kungöras enligt nu-

 

varande 6 kap. 8 § andra stycket. Enligt artikel 9.1 i MKB-direktivet i

 

dess lydelse enligt ändringsdirektivet ska allmänheten och berörda myn-

 

digheter informeras omedelbart om att ett beslut om att bevilja eller avslå

 

en tillståndsansökan har fattats. Att ordet omedelbart används i direktivet

143

Prop. 2016/17:200 ger intryck av att prövningsmyndigheten ska informera om avgörandet ögonblickligen vilket framstår som orimligt. Vid en jämförelse med andra språkversioner av direktivet är det tydligt att den svenska översätt- ningen är missvisande och att en korrekt översättning i stället bör vara att informationen ska lämnas snarast. För att tydliggöra skyndsamhetskravet i direktivet bör en bestämmelse med den innebörden införas. Regeringen instämmer i den bedömning som Länsstyrelsen i Västra Götalands län gör, dvs. att tio dagar från beslutet i enlighet med 47 § delgivningslagen (2010:1932) är tillräckligt skyndsamt och därför i överensstämmelse med kravet om att kungörande ska ske snarast.

10.9Liten miljökonsekvensbeskrivning när miljöpåverkan inte är betydande

Regeringens förslag: Om en vattenverksamhet eller miljöfarlig verk- samhet som är tillståndspliktig inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, ska verksamhetsutövaren ta fram en liten miljö- konsekvensbeskrivning. Den lilla miljökonsekvensbeskrivningen ska innehålla de upplysningar som behövs för en bedömning av de väsent- liga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan förväntas ge tillsammans med den samrådsredogörelse som har tagits fram.

För verksamheter eller åtgärder som kan antas påverka miljön i ett s.k. Natura 2000-område ska en liten miljökonsekvensbeskrivning innehålla de uppgifter som behövs för prövningen enligt Natura 2000- bestämmelserna.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Re- geringens förslag skiljer sig från promemorians på så sätt att det underlag som ska tas fram kallas liten miljökonsekvensbeskrivning i stället för förenklat underlag. Regeringens förslag skiljer sig från promemorians även på så sätt att verksamhetsutövaren ska samråda om miljökonse- kvensbeskrivningens innehåll och utformning samtidigt som samråd sker i fråga om verksamhetens eller åtgärdens miljöpåverkan (se ovan avsnitt 10.5.1). I promemorian föreslås att verksamhetsutövaren ska se till att de som deltog i undersökningssamrådet har fått tillfälle att ge sina synpunk- ter på underlagets omfattning och detaljeringsgrad innan ett förenklat underlag tas fram. Regeringens förslag skiljer sig slutligen från prome- morians på så sätt att ingen ändring görs i förhållande till dagens bestäm- melser om krav på innehåll i miljökonsekvensbeskrivningen i förhållande till verksamheter eller åtgärder som kan antas påverka miljön i ett s.k. Natura 2000-område.

Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på förslaget att tydliggöra kraven på innehåll för underlag som krävs i fråga om verk- samheter som inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Flera remissinstanser ifrågasätter dock om detta syfte nås genom förslaget i promemorian.

Länsstyrelsen i Skåne län anser att beskrivningar av samtliga miljöef-

fekter, även de som inte är huvudsakliga, behövs för att kunna göra en

144

bedömning av huruvida en verksamhet uppfyller kraven i de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och av vilka villkor som ska skrivas i ett tillstånd. Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB och SWECO Environment AB anser att bedömningen av vad som utgör huvudsakliga miljöeffekter riskerar att bli subjektiv. Mannheimer Swartling Advokat- byrå AB anser att det kan leda till att olika krav ställs beroende på hos vilken länsstyrelse ett ärende handläggs. Svenskt Näringsliv, Föreningen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige (Svemin), Innova- tions- och kemiindustrierna, Skogsindustrierna, Sveriges Hamnar, Frö- berg & Lundholm Advokatbyrå AB, Mannheimer Swartling Advokatbyrå AB och Tyréns AB anser att det är sannolikt att förslaget kommer att medföra att i stort sett samma krav ställs på båda typerna av underlag mot bakgrund av att samma terminologi används i fråga om kraven på innehåll – det är de huvudsakliga miljöeffekterna som ska ingå och bedö- mas i båda underlagen. Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt anser att det kan ifrågasättas om samma uttryck för att beskriva vad underlaget ska innehålla ska användas för både miljökonsekvensbeskriv- ning och förenklat underlag mot bakgrund av att förslaget syftar till att understryka den skillnad i kravnivå som ska gälla för olika typer av verksamheter.

Energimarknadsinspektionen anser inte att det i praktiken är möjligt att förstå ändringen som något annat än en sänkning av kraven på under- laget.

Naturvårdsverket och Utredningen om en effektivare och mer konsek- vent tillämpning av ekologisk kompensation (M 2016:03) anser att det behöver framgå av bestämmelsen om förenklat underlag att de uppgifter som krävs för en miljökonsekvensbeskrivning även ska finnas i det förenklade underlaget i den utsträckning det behövs för att bedöma de huvudsakliga miljöeffekterna.

Trafikverket anser att bestämmelsen bör få en bättre överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i vägförordningen (2012:707) respektive förordningen (2012:708) om byggande av järnväg.

Flera remissinstanser anser att det är otydligt vilka närmare krav som ställs på innehållet i det förenklade underlaget. Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Västerbottens län, Malmö kommun, Sveriges kommuner och landsting och Avfall Sverige anser att det är viktigt att tydlig vägledning tas fram i fråga om vilket innehåll ett förenklat underlag ska ha. Länsstyrelsen i Uppsala län och

Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att ett förtydligande av vad som krävs är viktigt för ambitionen att sänka handläggningstiden – utan ett förtydligande anser länsstyrelsen att det finns en uppenbar risk att prövningsmyndigheterna behöver begära kompletteringar i en ökad omfattning jämfört med i dag. Länsstyrelsen i Kronobergs län är av upp- fattningen att det kommer att bli diskussioner mellan verksamhetsutö- vare, länsstyrelsen och prövningsmyndigheten om innehållet i det förenk- lade underlaget om ingen precisering i fråga om kraven på innehåll görs. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att otydligheten avseende vilket innehåll ett förenklat underlag ska ha kan medföra merarbete och ett större ansvar för länsstyrelsen att vid samrådet informera om underlagets innehåll och omfattning. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser att verksamheters och åtgärders miljöeffekter kan bli sämre belysta i ett för-

Prop. 2016/17:200

145

Prop. 2016/17:200 enklat underlag än vad de skulle bli i en miljökonsekvensbeskrivning enligt dagens lagstiftning. Energimarknadsinspektionen anser att änd- ringen endast kommer leda till förvirring och oklarheter genom att väg- ledande domar avseende i dag ifrågasätts samtidigt som det inte finns några tydliga riktlinjer kring vad som ska gälla istället. Alrutz’ Advokat- byrå AB anser att det bör anges vad som inte behöver redovisas i det för- enklade underlaget i syfte att ge en verklig tids- och kostnadsmässig effektivisering. Energiföretagen Sverige anser att den föreslagna lag- texten bör förtydligas i syfte att åstadkomma en verklig skillnad i krav- nivå mellan det förenklade underlaget och en miljökonsekvensbeskriv- ning. Svenskt Näringsliv, Föreningen för gruvor, mineral- och metall- producenter i Sverige (Svemin), Innovations- och kemiindustrierna, Skogsindustrierna, Sveriges Hamnar, Fröberg & Lundholm Advokatbyrå AB, Jernkontoret och Svensk vattenkraftförening anser att det inte behövs några bestämmelser i 6 kap. om vilket underlag som ska ges in för verk- samheter som inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Svenskt Näringsliv, Föreningen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige (Svemin), Innovations- och kemiindustrierna, Skogsindustrierna, Sveriges Hamnar, Fröberg & Lundholm Advokatbyrå AB och Jernkonto- ret anser att de detaljerade kraven i 22 kap. 1 § miljöbalken på vad en tillståndsansökan ska innehålla är tillräckliga, bl.a. ska sökanden visa hur hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken ska uppfyllas och verksamhetens huvudsakliga miljöeffekter kommer då att bli identifierade, beskrivna och bedömda. Näringslivets Regelnämnd anser att det finns frågetecken kring om det förenklade underlaget verkligen kommer att bli en förenk- ling för företag. För att åstadkomma en förenkling anser Näringslivets Regelnämnd att det måste vara tydligt för de tillämpande myndigheterna att syftet med ändringen är att åstadkomma en förenkling och att tydliga riktlinjer ges till dessa myndigheter så att bedömningar kan göras på ett likartat sätt som innebär en skillnad i kravnivå mellan de olika under- lagen. Näringslivets Regelnämnd saknar i promemorian en analys och övervägande av alternativet att inte tillföra några ytterligare bestämmel- ser om vilket underlag som ska ges in för verksamheter som inte kan an- tas medföra betydande miljöpåverkan – detta bl.a. i ljuset av att det i 22 kap. 1 § miljöbalken finns krav på vad som ska finnas med i en till- ståndsansökan.

Affärsverket svenska kraftnät anser att det bör förtydligas om det förenklade underlaget ska omfatta alternativa lösningar.

Kammarkollegiet påpekar att förslaget, till skillnad från nuvarande bes- tämmelse, innebär att inget krav ställs på att underlaget ska innehålla de uppgifter som behövs för Natura 2000-prövningen om verksamheten eller åtgärden kan antas påverka miljön i ett Natura 2000-område. För det fall regeringen väljer att gå fram med förslaget om förenklat underlag anser Kammarkollegiet att bestämmelsen om vad det förenklade under- laget ska innehålla bör kompletteras med ett krav på att verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön i berörda Natura 2000-områden ska redovisas när risk för en sådan påverkan kan antas föreligga.

146

Skälen för regeringens förslag

Nuvarande regelverk

Enligt dagens bestämmelser gäller att en miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram för samtliga verksamheter som omfattas av tillämpningsom- rådet i 6 kap. miljöbalken. Det innebär att en miljökonsekvensbeskriv- ning ska tas fram för såväl verksamheter som kan antas medföra en bety- dande miljöpåverkan som för verksamheter som inte kan antas medföra en sådan miljöpåverkan. Kraven för en miljökonsekvensbeskrivning som avser en verksamhet eller en åtgärd som inte kan antas medföra en bety- dande miljöpåverkan är begränsade i förhållande till kraven för sådana miljökonsekvensbeskrivningar som ska tas fram för verksamheter och åtgärder som kan antas medföra en sådan miljöpåverkan. Miljökonse- kvensbeskrivningen för denna typ av verksamhet eller åtgärd kallas ofta för liten miljökonsekvensbeskrivning. Enligt 6 kap. 7 § miljöbalken ska en sådan miljökonsekvensbeskrivning, i den utsträckning det behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning, innehålla de uppgifter som behövs för att uppfylla syftet med den enligt 3 §. Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. 3 § är att identifiera och beskriva de i den bestämmelsen närmare angivna miljöeffekterna samt möjliggöra en samlad bedömning av dessa miljöeffekter.

Tidigare överväganden

Det är en självklarhet att det för alla verksamheter eller åtgärder som kräver tillstånd på grund av sin miljöpåverkan ska finnas ett underlag som innehåller de upplysningar som behövs för en bedömning av de miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan förväntas ge. Ett så- dant krav har funnits i den svenska miljölagstiftningen långt innan Sve- rige blev medlem i EU.

Vad som ska krävas i fråga om underlag för verksamheter och åtgärder som inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan har de senaste tio åren diskuterats i olika sammanhang och varit föremål för flera utred- ningar och lagstiftningsärenden. I samband med införandet av miljö- balken övervägde regeringen att kravet på miljökonsekvensbeskrivning skulle begränsas till att avse stora projekt som kan antas ha betydande miljöpåverkan. Regeringen ifrågasatte dock (prop. 1997/98:45, del 1, s. 278) om det är rätt att konsekvenserna för miljön med anledning av en åtgärd som någon vill vidta, som kräver tillstånd och som har miljöpåver- kan, endast bör redovisas för vissa projekt. Enligt regeringen skulle det dessutom leda till gränsdragningsproblem om kravet på miljökonse- kvensbeskrivning begränsades till verksamheter för vilka betydande miljöpåverkan kan antas. Regeringens slutsats blev att kravet på miljö- konsekvensbeskrivning som huvudregel bör vara generellt för ansökan om tillstånd enligt miljöbalken, dvs. det som i dag följer av 6 kap. 1 §. När det gäller kraven i MKB-direktivet angav regeringen dock att det inte är rimligt att alla formella krav som ställs upp i direktivet ska behöva uppfyllas för alla miljökonsekvensbeskrivningar, särskilt som direktivet endast omfattar projekt eller anläggningar som kan antas medföra en betydande påverkan på miljön (se prop. 1997/98:45, del 1, s. 281). Mot den bakgrunden konstaterade regeringen att reglerna bör utformas så att endast miljökonsekvensbeskrivningar för verksamheter som kan antas

Prop. 2016/17:200

147

Prop. 2016/17:200 medföra en betydande miljöpåverkan ska behöva uppfylla direktivets formella krav om innehåll, allmänhetens möjlighet att yttra sig m.m. För sådana verksamheter och åtgärder som inte kan antas medföra en bety- dande miljöpåverkan ansåg regeringen att kraven på innehåll och omfatt- ning av en miljökonsekvensbeskrivning ska stå i proportion till graden av miljöpåverkan. Således infördes en bestämmelse om att en miljökonse- kvensbeskrivning för verksamheter och åtgärder som inte kan antas med- föra en betydande miljöpåverkan ska innehålla de uppgifter som krävs enligt MKB-direktivet i den utsträckning det behövs med hänsyn till verksamhetens art och omfattning (prop. 1997/98:45 del 1 s. 23 och 281).

Regeringen gjorde ett försök att skapa ytterligare förutsättningar för anpassning utifrån verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning i propositionen En effektivare miljöprövning (prop. 2004/05:129). Bak- grunden till det var bl.a. att många myndigheter hade framfört till Miljö- balkskommittén (M 1999:03) att miljökonsekvensbeskrivningar har en mycket skiftande kvalitet och att de ibland är belastade med onödig information som gör dem svårgenomträngliga och som avleder uppmärk- samheten från vad som är väsentligt. Regeringen konstaterade att en mil- jökonsekvensbeskrivning inte ska behöva innehålla information som saknar relevans (prop. 2004/05:129 s. 51 och 52). Ändringar gjordes där- för för att åstadkomma en skillnad i kravnivå mellan miljökonsekvensbe- skrivningar för verksamheter som kan antas medföra en betydande miljö- påverkan och miljökonsekvensbeskrivningar för verksamheter som inte kan antas medföra en sådan påverkan. De ändringarna ledde fram till det som gäller enligt dagens bestämmelser, dvs. att krav på miljökonsekvens- beskrivning gäller för de flesta verksamheter och åtgärder som är till- ståndspliktiga enligt miljöbalken men att det endast är sådana verksam- heter som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan som träffas av de formella kraven i MKB-direktivet. Skillnaden från vad som gällde se- dan tidigare kan dock ses som begränsad eftersom det innan ändringen i prop. 2004/05:129 gällde att en miljökonsekvensbeskrivning för verk- samheter och åtgärder utan betydande miljöpåverkan skulle innehålla det som formellt krävs enligt MKB-direktivet i den utsträckning det behöv- des med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning.

Genom en enkätundersökning som Miljöprocessutredningen (M 2007:04) lät genomföra visade det sig att det inte blev någon egentlig effekt av lag- ändringen utan att skillnaden i innehållet i miljökonsekvensbeskrivning- arna fortsatt endast var marginell. För att råda bot på detta föreslogs i ett tidigare lagstiftningsärende (dnr M2012/02031/R), en bestämmelse i 22 kap. 1 § miljöbalken som innebar att underlaget för verksamheter och åtgärder utan en betydande miljöpåverkan skulle innehålla samråds- underlag, samrådsredogörelse och vid behov en ytterligare redogörelse med det innehåll och den utformning som behövs för att den tillsammans med övriga uppgifter i ansökan ska kunna läggas till grund för prövning- en av tillståndsfrågan. Förslaget fick kritik från flera remissinstanser som ansåg att bestämmelsen var alltför otydlig i fråga om kravnivån och det närmare innehållet när det gäller sådana underlag. Samrådsunderlaget tas fram i ett sådant tidigt skede i planeringen av verksamheten eller åtgär- den att någon närmare kunskap normalt sett inte finns i fråga om miljö- effekterna. Samrådsunderlaget tillsammans med samrådsredogörelsen

148

ges generellt sett inte en sådan utformning att det som utgångspunkt kan läggas till grund för prövningen av tillståndsfrågan.

Nuvarande kravnivå för innehåll i en liten miljökonsekvensbeskrivning bör förtydligas

Flera remissinstanser har angett att de anser att de nuvarande kraven i 22 kap. 1 § miljöbalken på vad en tillståndsansökan ska innehålla är till- räckliga i fråga om krav på underlag, bl.a. ska sökanden visa hur hän- synsreglerna i 2 kap. miljöbalken ska uppfyllas. Regeringen bedömer dock att detta krav är otillräckligt för att säkerställa att underlaget inne- håller den information som behövs för att prövningsmyndigheten ska kunna ta ställning till om och under vilka förutsättningar tillstånd kan meddelas. Dessutom är 22 kap. miljöbalken inte tillämpligt i förhållande till de sektorslagstiftningar som hänvisar till 6 kap. miljöbalken.

Enligt förslaget i promemorian ska ett förenklat underlag tas fram i frå- ga om verksamheter och åtgärder som omfattas av tillämpningsområdet för 6 kap. miljöbalken men som inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Ett sådant underlag ska enligt förslaget i promemorian innehålla de upplysningar som behövs för en bedömning av de huvud- sakliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan förväntas ge. Underlaget ska vidare enligt promemorians förslag innehålla samråds- redogörelsen. Skillnaden mellan förslaget i promemorian och nuvarande bestämmelse som rör miljökonsekvensbeskrivning för verksamheter och åtgärder som inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan är dels att det aktuella underlaget kallas förenklat underlag i stället för miljö- konsekvensbeskrivning, dels att det är de huvudsakliga miljöeffekterna som ska kunna bedömas med stöd av underlaget, och dels att synpunkter från samrådet ska omfattas av underlaget.

Promemorians förslag om att underlaget ska betecknas förenklat under- lag i stället för miljökonsekvensbeskrivning motiveras i promemorian med att den ändringen behövs för att förtydliga skillnaden i kravnivå för det underlag som ska tas fram för verksamheter med respektive utan en betydande miljöpåverkan. Som framgår av avsnitt 7.2 så har flera remiss- instanser pekat på risken för att det föreslagna uttrycket kan vara missvi- sande på så vis att det ger intryck av att kraven på underlaget är lägre ställda än vad de i själva verket är vilket kan leda till behov av komp- letteringar som i sin tur kan förlänga handläggningstiden samt öka risken för att tillstånd lämnas på otillräckliga underlag. Som påpekas i avsnitt 7.2 så är regeringens avsikt med förslaget i propositionen inte att ställa lägre krav på det aktuella underlaget i förhållande till vad som gäller i dag utan endast att tydliggöra den skillnad i kravnivå som finns i nuvarande regelverk men som inte har fått genomslag i den praktiska tillämpningen. Mot den bakgrunden föreslås i denna proposition att underlaget i dessa fall ska kallas liten miljökonsekvensbeskrivning (se avsnitt 7.2). För att ytterligare tydliggöra skillnaden i kravnivå föreslås vidare att kraven på innehåll i en liten miljökonsekvensbeskrivning ska placeras i en egen bestämmelse. På så vis bedöms det bli tydligare att de formella krav på innehåll i en miljökonsekvensbeskrivning som följer av MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet inte är obligato-

Prop. 2016/17:200

149

Prop. 2016/17:200 riska för verksamheter eller åtgärder som inte kan antas medföra en be-

 

tydande miljöpåverkan.

 

I fråga om innehållet i en liten miljökonsekvensbeskrivning föreslås i

 

promemorian att det endast är de huvudsakliga miljöeffekterna som ska

 

ingå vilket i promemorian motiveras med att det skulle begränsa risken

 

för att miljökonsekvensbeskrivningen får ett onödigt omfång och för att

 

tydliggöra att en fördjupning och prioritering av relevanta miljöfrågor

 

ska ske i syfte att uppnå största möjliga miljönytta. Ändringen bedöms i

 

promemorian delvis motsvara den anpassning av innehållet som enligt

 

dagens bestämmelse kan ske med hänsyn till verksamhetens eller åtgär-

 

dens art och omfattning. En begränsning till enbart huvudsakliga miljö-

 

effekter kan emellertid inte alltid anses tillräcklig för att en bedömning

 

ska kunna göras i fråga om de materiella kraven i t.ex. 2 kap. miljöbalken

 

är uppfyllda. En sådan begränsning kan vidare uppfattas som en lättnad i

 

förhållande till vad som gäller i dag och riskerar att bidra till en försäm-

 

rad miljöskyddseffekt. Därutöver riskerar en begränsning till endast hu-

 

vudsakliga effekter att leda till att det uppkommer behov av komplet-

 

teringar av underlaget i tillståndsprocessen alternativt att tillstånd lämnas

 

på ett alltför begränsat underlag vilket i sin tur kan leda till att rätts-

 

kraften för de tillstånd som meddelas kan komma att ifrågasättas med

 

effektivitetsförluster som följd. Mot den bakgrunden bedöms det lämpli-

 

gare att behålla den möjlighet till anpassning av miljökonsekvensbeskriv-

 

ningen som finns enligt de nuvarande bestämmelserna, nämligen en

 

anpassning av innehållet utifrån verksamhetens art och omfattning.

 

Denna möjlighet till anpassning ska kunna leda till att miljökonsekvens-

 

beskrivningen får det innehåll som är motiverat i det enskilda fallet

 

(prop. 2004/05:129 s. 92). Precis som konstateras i promemorian bör en

 

möjlighet till anpassning dock snarare relatera till de förväntade miljöef-

 

fekterna än till verksamhetens art och omfattning för att bestämmelsen

 

ska vara ändamålsenlig. Mot den bakgrunden föreslås i propositionen att

 

möjligheten till anpassning av innehållet i en miljökonsekvensbeskriv-

 

ning ska uttryckas på så sätt att det är väsentliga miljöeffekter som ska

 

ingå. På så sätt bedöms risken för att miljökonsekvensbeskrivningen får

 

ett onödigt omfång bli begränsad. Vidare tydliggörs att en fördjupning

 

och prioritering av relevanta miljöfrågor ska ske i syfte att uppnå största

 

möjliga miljönytta.

 

Regeringen konstaterar att tidigare försök till tydliggörande av skillnad

 

i kravnivå har gjorts samt att flera lagförslag har lagts i syfte att antingen

 

ytterligare tydliggöra den rådande kravnivån eller att förenkla de krav på

 

underlag som ska gälla i förhållande till verksamheter och åtgärder som

 

inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Det förslag som

 

lämnas i denna proposition ändrar inte den rådande kravnivån. Många av

 

de uppgifter som krävs för en större miljökonsekvensbeskrivning kan

 

också vara väsentliga för små miljökonsekvensbeskrivningar. I vilken

 

utsträckning dessa uppgifter behövs för en liten miljökonsekvensbeskriv-

 

ning måste dock avgöras från fall till fall och det är därför inte, enligt

 

regeringens bedömning, möjligt att närmare precisera de formella kra-

 

ven. En bedömning av omfattningen måste naturligtvis göras utifrån de

 

materiella krav som en verksamhetsutövare har att uppfylla för att till-

 

stånd ska kunna meddelas för verksamheten. Det är verksamhetsutövaren

150

som har bevisbördan för att dessa krav är uppfyllda och det ligger därför

i verksamhetsutövarens intresse att ta fram ett underlag som lever upp till Prop. 2016/17:200 beviskraven. Flera remissinstanser har framfört att förslaget i promemo-

rian kommer medföra att i stort sett samma krav ställs oavsett om verk- samheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller inte. Det är regeringens ambition att skillnaden i kravnivå mellan en liten och en stor miljökonsekvensbeskrivning ska ge utslag i tillämpningen på så sätt att innehållet i en liten miljökonsekvensbeskrivning generellt sett ges en mer begränsad omfattning jämfört med en stor miljökonsekvensbeskriv- ning. Regeringen har därför för avsikt att noga följa utvecklingen av detta och vid behov utreda och föreslå ytterligare åtgärder.

För verksamheter som inte kan antas medföra en betydande miljöpå- verkan bedömer regeringen att det saknas anledning att ställa krav på att prövningsmyndigheten i ett särskilt beslut eller i samband med målets avgörande ska uttala sig särskilt i frågan om miljökonsekvensbeskriv- ningen lever upp till de formella kraven, se avsnitt 10.1 och avsnitt 10.7.7. Det kan antas att kravet på ett formellt godkännande har bidragit till att överflödig information har inkluderats i miljökonsekvensbe- skrivningar i syfte att minska risken för att prövningsmyndigheten under- känner miljökonsekvensbeskrivningen. Borttagandet av krav på formellt godkännande bedöms kunna bidra till att innehållet i en liten miljökonse- kvensbeskrivning renodlas till det som behövs för att kunna bedöma de väsentliga miljöeffekter som verksamheten eller åtgärden kan antas med- föra.

Krav på innehåll i en liten miljökonsekvensbeskrivning i fråga om påverkan på Natura 2000-område

Förslaget i promemorian innebär, precis som Kammarkollegiet har upp- märksammat, att det förenklade underlaget inte behöver innehålla de uppgifter som behövs för en s.k. Natura 2000-prövning enligt 7 kap. 28 b och 29 §§ miljöbalken. Promemorian innehåller ingen motivering i fråga om denna ändring i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande be- stämmelser. Det nuvarande kravet på underlag i fråga om påverkan på s.k. Natura 2000-områden är nödvändigt för ett korrekt genomförande av det s.k. art- och habitatdirektivet (Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter) och kravet bör därför kvarstå.

11 Följdändringar i sektorslagstiftning

Regeringens förslag: Bestämmelser i andra lagar om att 6 kap. ska tillämpas ska uppdateras med hänvisningar som är anpassade till det nya 6 kap. miljöbalken.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser

som yttrar sig är positiva till eller har inte några synpunkter på att hänvis- ningarna i sektorslagar till 6 kap. miljöbalken uppdateras.

151

Prop. 2016/17:200 Naturvårdsverket anser att hänvisningar från övriga lagar till 6 kap. miljöbalken även bör innehålla en hänvisning till den föreslagna syftes- bestämmelsen. Naturvårdsverket bedömer att detta skulle underlätta för- ståelsen för regelverket och främja en ändamålsenlig tillämpning.

Strålsäkerhetsmyndigheten anför att inga följdändringar i strålskydds- lagen (1988:220) föreslås vilket borde vara nödvändigt.

Skälen för regeringens förslag: Det finns fortfarande skäl att i sek- torslagarna göra hänvisningar till 6 kap. så att samma regler i så stor utsträckning som möjligt tillämpas. Det ingår inte i nuvarande lagstift- ningsärende att ompröva de tidigare överväganden som gjorts i fråga om i vilken utsträckning hela eller i vart fall delar av 6 kap. ska tillämpas. Det innebär att ändringarna i sektorslagarna i huvudsak kommer att inne- bära att nuvarande hänvisningar uppdateras och anpassas till det nya regelverket. I avsnitt 12 redogörs för förslag till ändringar i väglagen (1971:948), lagen (1995:1649) om byggande av järnväg, ellagen (1997:857), minerallagen (1991:45) och plan- och bygglagen (2010:900).

Naturvårdsverket anser att hänvisningar från sektorslagarna till 6 kap. miljöbalken bör innehålla en hänvisning till syftesbestämmelsen. Det är givetvis av stor vikt att de miljöbedömningar som görs i samband med prövning enligt någon av sektorslagarna också bidrar till att syftet med miljöbedömningen uppnås. Regeringen bedömer dock att en uttrycklig hänvisning till syftesbestämmelsen i 6 kap. miljöbalken inte är nödvän- dig för att den ska anses tillämplig även vid prövning enligt någon av sektorslagarna.

I flera sektorslagar finns en bestämmelse om att en miljökonsekvens- beskrivning ska ingå i en ansökan. Det finns fortfarande anledning att ha kvar sådana bestämmelser eftersom det inte finns någon bestämmelse i 6 kap. miljöbalken om vad en ansökan ska innehålla. I den mån ansökans innehåll regleras på förordningsnivå passar en sådan bestämmelse bäst i anslutning till bestämmelse i förordning. Regeringen har för avsikt att meddela föreskrift om ansökans innehåll i det avseendet i den mån det behövs.

Som Strålsäkerhetsmyndigheten har anfört kan det finnas anledning att överväga om strålskyddslagen bör anpassas till det nya 6 kap. miljö- balken. I Regeringskansliet pågår en översyn av strålskyddslagen. Frågan kommer att behandlas i det ärendet.

Lagrådet har angett att kopplingen mellan miljöbalken och sektors- lagarna är svår att överblicka och har i det avseendet hänvisat till Lag- rådets yttrande i prop. 1997/98:90 s. 500 f. Regeringen har tidigare be- mött Lagrådets synpunkt i detta avseende, se prop. 1997/98:90 s. 151. Lagrådets yttrande i detta lagstiftningsärende föranleder inte regeringen att göra en annan bedömning än den som då gjordes.

152

Prop. 2016/17:200

12 Andra ändringar i sektorslagar

12.1Väglagen, lagen om byggande av järnväg och ellagen

Regeringens förslag: Om den som avser att bygga en väg eller en järnväg begär det, ska länsstyrelsen redovisa sin bedömning i frågan om miljökonsekvensbeskrivningens omfattning och detaljeringsgrad. Länsstyrelsens redovisning ska inte vara bindande.

Om en väg- eller järnvägsplan avser ett projekt som kan antas med- föra en betydande miljöpåverkan, ska en identifiering, beskrivning och samlad bedömning av miljöeffekterna göras när frågan om att fast- ställa planen avgörs. Detta ska göras med hänsyn till innehållet i mil- jökonsekvensbeskrivningen och det som har kommit fram under hand- läggningen av ärendet.

Regeringen ska inte längre ha ett normgivningsbemyndigande i ella- gen om att meddela föreskrifter om undantag från kravet på miljö- konsekvensbeskrivning för verksamheter vars miljöpåverkan kan an- tas vara mindre betydande.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Av de remissinstanser som uttalar sig i fråga om

ändringarna i väglagen (1971:948), lagen (1995:1649) om byggande av järnväg och ellagen (1997:857) är en övervägande majoritet positiva till eller har inte några synpunkter på förslagen som gäller dessa lagar.

Naturvårdsverket och Trafikverket anser att länsstyrelseprövning rö- rande betydande miljöpåverkan inte ska krävas i de fall verksamhets- utövaren, i det här fallet Trafikverket, anser att en betydande miljöpåver- kan kan antas eller i de fall frågan om betydande miljöpåverkan har reg- lerats i föreskrifter som regeringen har meddelat. Naturvårdsverket och Trafikverket föreslår därför en ändring med den innebörden i väglagen respektive lagen om byggande av järnväg. Trafikverket bedömer att en sådan ändring skulle leda till avsevärda tidsbesparingar i många infra- strukturprojekt.

Naturvårdsverket anser att förslaget i 6 kap. miljöbalken om samråds- underlag, samrådsredogörelse och motiverat beslut om betydande miljö- påverkan bör gälla även vid planläggning av väg och järnväg.

Trafikverket anser att det kan komma att uppstå otydligheter i vad som gäller, om det finns olikheter mellan regler och uttryck i miljöbalken och väglagen respektive lagen om byggande av järnväg. Trafikverket nämner som exempel att det i väglagen saknas en hänvisning till syftesbestäm- melsen i det nya 6 kap. miljöbalken. Trafikverket anser att syftesbestäm- melsen är en viktig grund för miljöbedömningen och det är viktigt att den även gäller för väg- och järnvägsprojekt.

Trafikverket anser att det är för sent att identifiera och beskriva miljö- effekterna under fastställelseprövningen och därför anser Trafikverket att

153

Prop. 2016/17:200 bestämmelsen om en motiverad slutsats endast bör innefatta krav på en samlad bedömning av miljöeffekterna.

Trafikverket påpekar att en samrådsredogörelse alltid tas fram som ett underlag till väg- och järnvägsplanen. Trafikverket tolkning av är att den även fortsättningsvis kan omfatta alla frågor inklusive miljö.

Skälen för regeringens förslag

Länsstyrelsens roll vid avgränsningen av en miljökonsekvensbeskrivning

Av artikel 5.2 i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet framgår att den ansvariga myndigheten ska, om exploatören så begär, avge ett yttrande om hur omfattande och detaljerad den information ska vara som exploatören ska lämna i miljökonsekvensbeskrivningen.

Av nuvarande 14 b § tredje stycket väglagen och 2 kap. 2 § tredje stycket lagen om byggande av järnväg följer att länsstyrelsen under sam- rådet ska verka för att miljökonsekvensbeskrivningen får den inriktning och omfattning som behövs för prövningen. Vad som avses med ordet in- riktning i nuvarande bestämmelse och hur inriktning skiljer sig från om- fattning i sammanhanget är inte helt tydligt med dagens bestämmelse. Det är angeläget att ta ställning till såväl vilka frågor som är relevanta ur miljösynpunkt som hur detaljerad informationen ska vara för att möjlig- göra både adekvat fokus och fördjupning. I syfte att få en reglering som bättre stämmer överens med direktivet bör ordet detaljeringsgrad använ- das i den svenska bestämmelsen. Ändringen är framförallt av språklig karaktär, någon ändring i sak är inte avsedd.

För att tydligare genomföra artikel 5.2 i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet bör det vidare framgå av lagtexten att länsstyrel- sen på begäran ska lämna råd om miljökonsekvensbeskrivningens om- fattning och detaljeringsgrad. Även om en sådan begäran inte görs bör naturligtvis länsstyrelsen i enlighet med det som redan gäller verka för att miljökonsekvensbeskrivningen får den omfattning och detaljeringsgrad som behövs för prövningen. Länsstyrelsen ska kunna redovisa efterfrå- gade bedömningar både muntligen och skriftligen. Det följer av allmänna förvaltningsrättsliga krav att frågor ska besvaras så snart som möjligt.

Att de råd som länsstyrelsen ger inte är bindande kan anses som själv- klart, men bör för tydlighetens skull ändå anges särskilt. Även om läns- styrelsens besked, när ett sådant har begärts, inte är bindande är det viktigt att länsstyrelsen har en aktiv roll i syfte att verka för att den som avser att bygga vägen eller järnvägen tar fram en miljökonsekvens- beskrivning som utgör ett bra beslutsunderlag. Det är dock alltid den som avser att bygga vägen eller järnvägen som ansvarar för miljökonsekvens- beskrivningens innehåll. En miljökonsekvensbeskrivning som inte upp- fyller kraven enligt 6 kap. miljöbalken kan inte, i ett senare skede av processen, godkännas av berörda länsstyrelser vid prövningen enligt 16 § tredje stycket eller 16 b § andra stycket väglagen.

Miljökonsekvensbeskrivningens innehåll i fråga om vägprojekt

En miljökonsekvensbeskrivning enligt 6 kap. miljöbalken ska enligt för- slaget innehålla bl.a. en redogörelse för de samråd som har skett och vad

som har kommit fram i samråden, se avsnitt 10.7.5. Trafikverket har på-

154

pekat att en samrådsredogörelse alltid tas fram som ett underlag till väg- och järnvägsplanen. Detta följer av 16 a § tredje stycket 2 väglagen och 2 kap. 9 § tredje stycket 2 lagen om byggande av järnväg. En samråds- redogörelse som tas fram enligt väglagen eller lagen om byggande av järnväg ska bl.a. innefatta sådana uppgifter som krävs för att uppfylla kraven på en samrådsredogörelse enligt 6 kap. miljöbalken. Även om en sådan samrådsredogörelse inte uttalat fogas till miljökonsekvensbeskriv- ning i ett ärende så är det en del av det underlag som ska fogas till planen och kan därmed ses som en del av eller som ett komplement till miljö- konsekvensbeskrivningen.

Motiverad slutsats om betydande miljöeffekter

En central del i en miljöbedömning är framtagandet av en miljökonse- kvensbeskrivning. En miljökonsekvensbeskrivning ska bl.a. innehålla en identifiering, beskrivning och bedömning av de miljöeffekter som verk- samheten eller åtgärden kan antas medföra. Den som ska genomföra det enskilda projektet ansvarar för den information och den bedömning som framgår av miljökonsekvensbeskrivningen. Synpunkter på miljökonse- kvensbeskrivningens innehåll och de bedömningar som framgår av den kan framkomma i samband med att samråd sker i fråga om dess innehåll. Det är därför viktigt att den som prövar frågan om ett projekts tillåtlighet gör det med hänsyn till miljökonsekvensbeskrivningen och de synpunk- ter som kommit fram i fråga om dess innehåll. En bestämmelse om detta återfinns i artikel 8 i MKB-direktivet. Bestämmelsen genomförs bl.a. i 18 § tredje stycket väglagen och i 2 kap. 15 § lagen om byggande av järnväg.

Av artikel 1.2 g iv och 8a.1 a i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet följer att ett beslut om att bevilja tillstånd ska inne- hålla en motiverad slutsats om projektets betydande miljöeffekter. Enligt EU-domstolens praxis ska den behöriga miljömyndigheten genomföra det som följer av artikel 3 i MKB-direktivet, dvs. identifiera, beskriva och bedöma de direkta och indirekta betydande miljöeffekterna av ett projekt (se EU-domstolens dom i mål kommissionen mot Irland, C-50/09, EU:C:2011:109). Ändringsdirektivets krav på motiverad slut- sats i samband med att tillståndsfrågan avgörs ska ses i ljuset av EU- domstolens praxis i detta avseende och är på så vis en kodifiering av vad som redan gäller enligt domstolens praxis. I väglagen saknas en bestäm- melse som tydligt genomför skyldigheten för prövningsmyndigheten att identifiera, beskriva och bedöma miljöeffekterna. Trafikverket har invänt att det är för sent att identifiera och beskriva miljökonsekvenserna under fastställelseprövningen och att bestämmelsen om en motiverad slutsats endast bör innefatta krav på en samlad bedömning av miljöeffekterna. Regeringen understryker i det sammanhanget att en sådan identifiering och beskrivning även ska framgå av miljökonsekvensbeskrivningen och att Trafikverkets roll i samband med fastställelseprövningen således är att, i ljuset av de synpunkter som inkommit och det som i övrigt fram- kommit under handläggningen, bedöma om den identifiering och besk- rivning som redan gjorts är alltjämt gångbar.

Svenska förvaltningsmyndigheter har en skyldighet att motivera sina beslut utifrån de materiella bestämmelser som är tillämpliga i ärendet.

Prop. 2016/17:200

155

Prop. 2016/17:200

156

Allmänna bestämmelser om krav på motivering av beslut finns i 20 § förvaltningslagen (1986:223). Om den materiella rätt som är tillämplig i ett ärende innebär att prövningsmyndigheten måste ta ställning till miljö- effekterna av ett visst projekt bör direktivets krav på motiverad slutsats vara uppfyllt. Vid prövning enligt väglagen eller lagen om byggande av

järnväg tillämpas 2 4 kap. och 5 kap. 3 § miljöbalken. Andra bestäm- melser som är relevanta i sammanhanget och som ska tillämpas vid den aktuella prövningen är 13 och 14 §§ väglagen respektive 4 och 5 §§ la- gen om byggande av järnväg. Dessa bestämmelser innebär att en väg eller järnväg som byggs ska ges ett sådant läge och utformas så att ända- målet med vägen eller järnvägen uppnås med minsta intrång och olägen- het utan oskälig kostnad. Hänsyn ska tas till stads- eller landskapsbilden och till natur- och kulturvärden. Vidare får en väg eller en järnväg inte byggas på ett sätt som motverkar syftet med områdesskyddsbestämmel- ser. Trafikverket har således att ta ställning till om de angivna miljökra- ven är uppfyllda när frågan om att fastställa vägplanen eller järnvägs- planen prövas. Beslutet i fråga om planen kan fastställas eller inte ska således bl.a. motiveras utifrån dessa krav. Direktivets krav på en motive- rad slutsats bör därför i stor utsträckning vara uppfyllt. För ett tydligt genomförande av direktivet bör det dock införas ett krav i väglagen och lagen om byggande av järnväg som motsvarar kravet om en motiverad slutsats i MKB-direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet. Det är viktigt att i sammanhanget understryka att en sådan slutsats även ska framgå av miljökonsekvensbeskrivningen och Trafikverkets uppgift är således att ta ställning till om det som framgår av miljökonsekvensbe- skrivningen angående betydande miljöeffekter är korrekt eller om det finns anledning att göra en annan bedömning. Slutsatserna i detta av- seende ska redovisas i beslutet som rör fastställandet av planen.

Normgivningsbemyndiganden

I 2 kap. 8 b § och 15 g § tredje stycket ellagen finns bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om undantag från kravet på miljökon- sekvensbeskrivning för anläggningar vars miljöpåverkan kan antas bli mindre betydande. Motsvarande bemyndigande i miljöbalken enligt för- slaget återfinns i 6 kap. 21 § miljöbalken och innebär ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om att vissa slag av verksamheter och åtgärder inte ska antas medföra en betydande miljöpåverkan. Även sådana anläggningar som avses i ellagen innefattas i det som i 6 kap. miljöbalken kallas verksamheter och bemyndigandet är därför tillämpligt även i dessa fall. Det bedöms därför inte finnas ett behov av särskilda bemyndiganden i ellagen och bestämmelserna kan därför utgå.

Övrigt

Naturvårdsverket och Trafikverket har angett att de anser att ytterligare ändringar i väglagen och lagen om byggande av järnväg, utöver de som föreslås i promemorian, är önskvärda. Överväganden om ändringar, ut- över de som behövs för att genomföra ändringsdirektivet görs dock inte inom ramen för detta lagstiftningsärende. Naturvårdsverket har anfört att förslaget i 6 kap. miljöbalken om samrådsunderlag, samrådsredogörelse och motiverat beslut om betydande miljöpåverkan bör gälla även vid

planläggning av väg och järnväg. Bestämmelser med den innebörden Prop. 2016/17:200 finns eller föreslås i väglagen och i den mån bestämmelser i det avseen-

det saknas för att genomföra krav i ändringsdirektivet har regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om det.

12.2

Minerallagen

 

 

 

Regeringens förslag: Bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken om spe-

 

cifik miljöbedömning, information och samordning ska tillämpas i

 

ärenden om beviljande av koncession enligt minerallagen.

 

 

 

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Re-

 

geringens förslag skiljer sig från promemorians på så sätt att ett förenklat

 

underlag (en liten miljökonsekvensbeskrivning enligt förslaget i proposi-

 

tionen) aldrig kan bli aktuellt i samband med ärenden om beviljande av

 

koncession och därmed krävs inte heller en undersökning i frågan om

 

verksamheten kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller inte.

 

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som uttalar sig i fråga om

 

ändringarna i minerallagen (1991:45) är en övervägande majoritet posi-

 

tiva till eller har inte några synpunkter på förslagen som gäller den lagen.

 

Svenskt Näringsliv, Innovations- och kemiindustrierna, Skogsindu-

 

strierna och Sveriges Hamnar avstyrker förslaget och anser att det inte

 

finns någon anledning att tynga koncessionsprövningen med ytterligare

 

moment, särskilt med hänsyn till att ingen ny brytning kan komma till

 

stånd utan tillstånd enligt miljöbalken.

 

Luleå tekniska universitet är positivt till förslaget att 6 kap. miljöbalken

 

ska tillämpas fullt ut vid prövning av bearbetningskoncession men anser

 

inte att det bör finnas en möjlighet för undantag från kraven på en prak-

 

tisk miljöbedömning. Sveriges geologiska undersökning anser att en an-

 

sökan om bearbetningskoncession alltid ska förenas med en miljökonse-

 

kvensbeskrivning och att utgångspunkten bör vara att en verksamhet som

 

förutsätter bearbetningskoncession alltid ska antas medföra en betydande

 

miljöpåverkan.

 

Föreningen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige

 

(Svemin) anser att det av förslaget behöver framgå att miljöbedömningen

 

ska avgränsas till vad som är relevant för koncessionsärendet, dvs.

 

prövningen av 3 och 4 kap. miljöbalken.

 

Skälen för regeringens förslag: I 4 kap. 2 § minerallagen anges att i

 

ärenden om beviljande av koncession ska en miljökonsekvensbeskriv-

 

ning fogas till ansökan. Vidare anges att när det gäller förfarandet, kra-

 

ven på miljökonsekvensbeskrivningar samt planer och planerings-

 

underlag ska 6 kap. 3 och 7 §§, 8 § första stycket, 9, 10, 19 och 20 §§

 

miljöbalken tillämpas. Det är således inte alla förfarandebestämmelser

 

som är tillämpliga i dessa ärenden. De bestämmelser som rör samråd som

 

ska genomföras innan en miljökonsekvensbeskrivning ska tas fram är

 

inte tillämpliga, och inte heller den bestämmelse som rör länsstyrelsens

 

beslut i fråga om en verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en bety-

 

dande miljöpåverkan. I förarbeten till bestämmelsen motiveras det be-

 

gränsade tillämpningsområdet med att anläggningar för provbrytning och

 

bearbetning ska tillståndsprövas även enligt balken och därför finns det

157

Prop. 2016/17:200 inte skäl att ha samma utförliga regler om förfarandet i minerallagen (se prop. 1997/98:90 s. 217). I vilken utsträckning en sådan begränsad tillämpning av förfarandereglerna är förenlig med MKB-direktivet har inte tidigare behandlats i förarbeten till bestämmelserna i minerallagen.

Inom ramen för prövningen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken ställs olika intressen i många fall mot varandra. Prövning av frågor om markanvänd- ning är därför ofta komplexa och kräver i många fall ett omfattande underlag. Detta kan leda till omfattande skriftväxling och överklaganden av beslut. Som nämnts ovan är samrådsreglerna i 6 kap. miljöbalken inte tillämpliga i samband med ärenden om beviljande av koncession. På samma sätt som inom ramen för miljötillståndsprocessen kan ett väl ge- nomfört förarbete innan en ansökan ges in skapa goda förutsättningar för hög kvalitet i prövningen och ett bättre underlag samtidigt som en tydlig process också underlättar för allmänheten att tillvarata sitt intresse av in- syn och delaktighet. Det är även viktigt att framhålla att ett väl genomfört samråd minskar risken för senare krav på kompletteringar och för över- klaganden. Oavsett MKB-direktivets eventuella tillämplighet för pröv- ning av beviljande av koncession talar därför dessa omständigheter för att bestämmelserna i 6 kap. miljöbalken om specifika miljöbedömningar ska tillämpas vid prövning av beviljande av koncession. Promemorian föreslår att ett förenklat underlag (liten miljökonsekvensbeskrivning enligt förslaget i propositionen) ska tas fram i ett ärende om beviljande av koncession enligt minerallagen om länsstyrelsen i en undersökning enligt det föreslagna 6 kap. miljöbalken kommer fram till att verksam- heten inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Regeringen bedömer att de verksamheter som kan bli aktuella för en koncessionsan- sökan enligt minerallagen är av sådan karaktär att en betydande miljöpå- verkan alltid kan antas. Därför bör det inte öppnas upp för en möjlighet att ta fram en liten miljökonsekvensbeskrivning.

158

Prop. 2016/17:200

12.3

Plan- och bygglagen

 

 

 

Regeringens förslag: Plan- och bygglagen ändras så att de krav som

 

ställs i planprocessen när det gäller samråd i fråga om översiktsplaner

 

och detaljplaner uppfyller även kraven på samråd inom ramen för

 

undersökningen enligt miljöbalken. När det gäller samråd med andra

 

myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli

 

berörda av planen eller programmet, ska kommunen dock i fråga om

 

statliga myndigheter enbart samråda med länsstyrelsen.

 

Om kommunen bedömer att en sådan strategisk miljöbedömning

 

som avses i miljöbalken inte ska göras, ska skälen för den bedöm-

 

ningen anges i översiktsplanen eller, när det rör sig om en detaljplan, i

 

planbeskrivningen.

 

Granskningstiden för ett detaljplaneförslag som avser en plan som kan

 

antas medföra en betydande miljöpåverkan ska vara minst 30 dagar.

 

Om planen omfattas av krav på strategisk miljöbedömning, ska

 

kommunen i översiktsplanen respektive detaljplanens planbeskrivning

 

redovisa bl.a. hur miljöaspekterna har integrerats i planen. För sådana

 

detaljplaner där planområdet får tas i anspråk för vissa ändamål ska en

 

identifiering, beskrivning och slutlig och samlad bedömning av miljö-

 

effekterna med hänsyn till innehållet i miljökonsekvensbeskrivningen

 

och det som har kommit fram i ärendet göras i planbeskrivningen.

 

Regler om gränsöverskridande samråd om detaljplaner förs ut ur

 

plan- och bygglagen.

 

Promemorians förslag innehåller inte förslag till nya bestämmelser

 

som anger hur bestämmelserna om undersökning och strategisk miljöbe-

 

dömning ska tillämpas i planprocessen.

 

I fråga om krav på en slutlig och samlad bedömning av miljöeffekter

 

skiljer sig promemorian från regeringens på så sätt att bedömningen ska

 

integreras i granskningsutlåtandet i stället för i planbeskrivningen.

 

Promemorian innehåller inte något förslag om att det i planbeskriv-

 

ningen ska anges hur miljöaspekterna har integrerats i planen osv.

 

Promemorian innehåller inte något förslag i fråga om gränsöverskri-

 

dande samråd.

 

Remissinstanserna: Flera remissinstanser har lämnat synpunkter på

 

hur bestämmelserna om undersökning och strategisk miljöbedömning ska

 

tillämpas i planprocessen enligt plan- och bygglagen. Mark- och miljö-

 

överdomstolen vid Svea hovrätt och Boverket anser att det bör tydlig-

 

göras i 5 kap. plan- och bygglagen (2010:900) att undersökningen av om

 

det ska göras en strategisk miljöbedömning ska genomföras inom ramen

 

för detaljplaneprocessen. Mark- och miljööverdomstolen anser även att

 

förslaget bör behandla frågan om när i processen samrådet om avgräns-

 

ning bör genomföras i förhållande till det samråd som ska genomföras

 

enligt 5 kap. 11 § plan- och bygglagen (2010:900). Malmö kommun anser

 

att det är något oklart i förslaget i vilket skede i planprocessen för en

 

detaljplan som myndigheten ska ta beslut om strategisk miljöbedömning

 

och när ett avgränsningssamråd ska hållas. Länsstyrelsen i Västra Göta-

 

land anser att det behöver förtydligas när behovsbedömning och even-

159

Prop. 2016/17:200 tuell miljökonsekvensbeskrivning ska göras samt när bedömningen av om genomförandet av planen kan antas medföra en betydande miljöpå- verkan ska göras. Boverket anser att för att miljöbalkens bestämmelser om miljöbedömningar av planer och program ska tillämpas vid planlägg- ning enligt PBL, måste det finnas hänvisningar i plan- och bygglagen till dessa bestämmelser och anser att det inte är tillräckligt med följdänd- ringar i plan- och bygglagen när det gäller hänvisningar till miljöbalkens bestämmelser om miljöbedömningar.

En övervägande majoritet av de remissinstanser som yttrar sig är posi- tiva till eller har inte några synpunkter på förslaget om förlängd gransk- ningstid för ett planförslag som kan antas medföra en betydande miljö- påverkan. Region Skåne, Jönköpings kommun, Karlstads kommun, Mal- mö kommun, Sveriges kommuner och landsting och Avfall Sverige anser att förlängningen av granskningstiden är olämplig mot bakgrund av am- bitionen att planprocesser bör effektiviseras, underlättas och förkortas. Lomma kommun och Sjöbo kommun anser att granskningstiden för plan- förslag med utökat planförfarande bör samordnas så att tiden är minst 30 dagar för samtliga sådana planförslag. Motala kommun anser att det bör utredas om samma granskningstid ska tillämpas för alla planer med utökat förfarande. Boverket avstyrker förslaget att utvidga kopplingen mellan plan- och bygglagen och miljöbalken i syfte att genomföra de senaste ändringarna i MKB-direktivet. Boverket anser att bestämmelser om praktiska miljöbedömningar (specifika miljöbedömningar i propositionen) över huvud taget inte ska gälla vid framtagande av en detaljplan eftersom det kan försena angelägna bostadsprojekt.

Av de remissinstanser som uttalar sig i fråga om krav på en slutlig och samlad bedömning av miljöeffekter för detaljplaner som omfattas av kraven i MKB-direktivet är en övervägande majoritet positiva till eller har inte några synpunkter på förslagen. Malmö kommun, Sveriges Kom- muner och Landsting och Avfall Sverige anser att det inte ligger i linje med den roll som granskningsutlåtandet har att inkludera annat än sådant som relaterar till bemötandet av synpunkter som förts fram. Sverige kommuner och landsting anser att uppgifterna redan i dag bör ingå i plan- beskrivningen som samlat beskriver ärendet. Boverket avstyrker förslaget med samma argument som Boverket har gjort gällande i förhållande till förslaget om förlängd granskningstid för vissa detaljplaner.

Remissinstanserna har inte yttrat sig i fråga om förslaget om att det i planbeskrivningen ska anges hur miljöaspekterna har integrerats i planen osv. Remissinstanserna har inte heller yttrat sig i fråga om förslaget att regler om gränsöverskridande samråd om detaljplaner förs ut ur plan- och bygglagen.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Miljöbedömningen är integrerad i processen för att anta en detaljplan

 

och en översiktsplan

 

Regeringen har tidigare tagit ställning till att det bedöms vara ända-

 

målsenligt att i författningstext närmare ange hur miljöbedömningen ska

 

integreras i planprocessen (jfr prop. 2009/10:170 s. 244–245). En sådan

 

lösning har således redan valts när det gäller exempelvis kraven på plan-

160

redovisningen i de fall planen kan antas få en betydande miljöpåverkan

och på s.k. avgränsningssamråd (se 4 kap. 34 § och 5 kap. 11 § plan- och bygglagen). På så vis säkerställs att miljöbedömningen, när en sådan krävs, blir en förutsättning för att planen ska kunna antas. En stor fördel med en sådan lösning är att det inte behöver uppstå parallella processer. Bestämmelser med den innebörden bör därför införas i den utsträckning det behövs och sådana inte redan finns.

Kraven på samråd ska motsvara kraven i miljöbalken

Flera remissinstanser har haft synpunkter på att det i förhållande till över- siktsplaner och detaljplaner behöver tydliggöras att en undersökning ska göras i fråga om planen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Regeringen delar remissinstansernas synpunkter om att en sådan under- sökning bör integreras i planprocessen. Kommunen ska identifiera om en betydande miljöpåverkan kan antas, samråda i frågan om betydande mil- jöpåverkan och genom ett beslut avgöra frågan om huruvida en strategisk miljöbedömning ska göras (se 6 kap. 6 och 7 §§ miljöbalken). Undersök- ningen bör därför integreras i plan- och bygglagen genom att krav ställs på samrådet att uppfylla det krav på s.k. undersökningssamråd som gäller enligt miljöbalken. Som anges nedan bör även krav ställas på kommunen att i redovisningen i planbeskrivningen ange skälen för att en strategisk miljöbedömning inte krävs.

Länsstyrelsen ska enligt plan- och bygglagen ta till vara och samordna statens intressen under samrådet. I plan- och byggförordningen (2011:338) finns bestämmelser som innebär att samrådet med andra statliga myndig- heter än länsstyrelsen ska ske genom länsstyrelsen. Mot bakgrund av länsstyrelsens samordnande ansvar bedöms det inte finnas anledning att kräva att kommunen, när det gäller statliga myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda, ska samråda direkt med andra statliga myndigheter än länsstyrelsen.

Redan i dag gäller i processen för att anta en översiktsplan eller en detaljplan att ett samråd ska uppfylla kraven på samråd enligt miljöbal- ken när det gäller ett s.k. avgränsningssamråd. Det betyder att kommunen kan behöva genomföra samrådet på ett sätt som först uppfyller kraven för ett undersökningssamråd och därefter kraven för ett avgränsningssamråd. Enligt regeringens bedömning innebär inte den lösning som föreslås att processen förlängs. Ett samråd enligt plan- och bygglagen kan delas upp i flera steg och omfattningen och inriktningen kan anpassas till den uppgift som ska lösas vid varje tillfälle (jfr prop. 1985/86:1 s. 136).

Nya krav på innehåll i pl