Förslag till riksdagsbeslut
Att vanliga efternamn blir fria att, helt utan släktskap, ta som sina egna eller lägga till som ett andra efternamn spär på den utbredda rotlöshet i samhället som alltför många känner. Våra efternamn säger något om vår historia och våra rötter, oavsett om dessa är kopplade till vanligt förekommande efternamn eller mindre vanligt förekommande. Människor är något mer än bara den kropp som just nu vandrar på jorden. Vi har ett släktskap och ett ursprung oavsett varifrån vi kommer, och det är något som våra namn också ska tala om. Därför måste det finnas någon form av släktskap till det efternamn som man vill bära. Sverigedemokraterna vill tvärtom se en skärpning av namnlagen, så att en person som förvärvat ett efternamn via äktenskap och därefter skilt sig för att bilda ny familj med någon annan inte heller kan föra vidare efternamnet som förvärvats vid ett tidigare äktenskap till barn i ett nytt äktenskap.
Vi är alla resultatet av två olika släkter som möts och förenas genom att få ett barn. Barnet bär släktskap och arv från både sin moders och faders sida, och visst kan det då vara logiskt att barnet också kan bära båda sina föräldrars släkters namn. Dock öppnar förslaget också upp för missbruk, genom att göra det möjligt att lägga till en annan släkts namn. Därför anser vi att två efternamn endast ska tillåtas till följd av äktenskap. Mellannamn var ofta en något märklig lösning för dem som tidigare ville behålla sitt tidigare efternamn samtidigt som de fick ett till, genom äktenskap. Tidigare lösning med mellannamn, som nu borde tas bort helt, bör givetvis läggas till som ett andra efternamn.
Släktskapet har alltid poängterats genom de efternamn vi i Sverige har ärvt från våra föräldrar. Tidigare tillämpades ett system där man talade om vems barn någon var, med tillägg som ”son” och ”dotter” på faderns namn. Dessa namn blev sedan mer av släktnamn och fördes vidare i sin helhet. Moderns släktskap till barnet har alltid varit självklar, och därför ska den tidigare presumtionen för moderns efternamn finnas kvar även om man via ansökan, liksom tidigare, bör kunna ge sitt barn ett annat namn som barnet har släktskap till.
Att byta förnamn bör inte göras alltför lättvindigt. Det kan dock vara logiskt att man har en kostnadsfri möjlighet att byta namn vid ett tillfälle. Vill man däremot byta namn flera gånger bör detta förenas med en kostnad, för att förhindra missbruk och för att kompensera för det arbete som uppstår när myndigheter ska ändra namnet i sina register. Därför ska endast det första bytet av namn vara fritt från kostnad.
|
Mikael Eskilandersson (SD) |
Roger Hedlund (SD) |