Förslag till riksdagsbeslut
I Sverige har religiösa trossamfund rätt till stöd från staten. Stödet regleras i två lagar, lag om trossamfund (SFS 1998:1593) och lag om stöd till trossamfund (SFS 1999:938), samt en förordning, förordning om statsbidrag till trossamfund (SFS 1999:974).
För att vara berättigad till stöd ska samfundet bedriva en aktiv och långsiktigt religiös verksamhet i form av gudstjänst, själavård, undervisning och omsorg. Dessutom måste samfundet bidra till och stärka de grundläggande värderingar som samhället bygger på. Problemet är att endast religiösa samfund har kommit i fråga för bidrag från staten.
Icke-religiösa samfund kvalificerar sig inte för statligt stöd. Detta trots att de arbetar med samma typ av existentiella frågor som de religiösa samfunden och är att betrakta som livsåskådningsorganisationer. Förbundet Humanisterna är en sådan sekulär livsåskådningsorganisation som flera gånger fått avslag på sin ansökan med motiveringen att de inte ägnar sig åt tillbedjan av en gud. Men en gudstro och firande av gudstjänst är inte ett krav för att erhålla statsbidrag då buddistiska samfund får statligt stöd trots att de varken tror på en eller flera gudar eller förrättar gudstjänster. Icke-religiösa livsåskådningsorganisationer, som Förbundet Humanisterna, ägnar sig åt verksamhet som är likvärdig den som bedrivs i de religiösa samfunden. Det finns möjlighet till sekulära ceremonier i form av barnvälkomnande, vigslar och begravning.
I länder som Norge, Holland och Belgien betraktas livsåskådningsorganisationer neutralt – oavsett gudstro – och där har således även sekulära och humanistiska organisationer rätt till stöd från staten. En liknande lagstiftning bör införas i Sverige. En sekulär och humanistisk livsåskådningsorganisation som bedriver samma typ av verksamhet som de religiösa samfunden, ska inte av staten betraktas annorlunda enbart på grund av dess sekulära karaktär. Kriterierna för vilka som ska få statligt stöd bör – oberoende av livsåskådning – enbart baseras på vilken typ av verksamhet som bedrivs.
I grunden bör inte staten finansiera livsåskådningsorganisationer alls. Det hör inte hemma i en sekulär stat, utan det enda stödet som bör utgå till trossamfund är de som syftar till kulturbevarande av historiska byggnader och ur historisk synvinkel viktiga ceremonier. Därför bör riksdagen i första hand ställa sig bakom att avveckla stödet helt. Om så ej sker bör kriterierna och principerna för vilka livsåskådningssamfund som är berättigade till statligt stöd utformas så att även samfund med en sekulär, vetenskaplig och humanistisk livsåskådning kan komma i fråga som mottagare av stöd.
|
Fredrik Schulte (M) |
|