Motion till riksdagen
2016/17:2239
av Maria Malmer Stenergard (M)

Olovliga bosättningar


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utökade befogenheter för polisen vid avhysning och särskild handräckning och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Under flera år har vi kunnat läsa i tidningar och se på nyheter om de problem som kan uppstå när polis och kronofogde ska verkställa beslut om avhysning och särskild handräckning. Det har bland annat gällt asfaltsläggare och EU-migranter. Problemen är ofta att dessa grupper huserar på parkeringsplatser, i skogen eller på andra platser där camping inte är tillåtet eller i en omfattning som går utöver vad allemansrätten medger. Inte sällan lämnas stora mängder skräp efter som antingen kommunen eller en privat fastighetsägare måste forsla bort, vilket ofta innebär en kostnad som kan bli mycket hög. 

Reglerna om handräckning är inte helt enkla att tillämpa på dessa grupper. Sökanden (skogsägaren eller kommunen) upplever det ofta som krångligt och tidskrävande. Ansökan om avhysning eller särskild handräckning görs hos Kronofogdemyndigheten. Sökanden ska i sin ansökan ange vilka individer som ansökan gäller. En ansökan om handräckning kan omfatta flera individer, men när det senare ansöks om verkställighet måste en ansökan göras per individ. Varje ansökan kostar 600 kronor, vilket visserligen i första hand ska betalas av svaranden, men om denne inte kan betala är det sökanden som svarar för den kostnaden. Det innebär att bara ansökningsavgifterna kan uppgå till höga belopp som drabbar den som fått sin mark olovligen ianspråktagen.

Förutom ansökningsavgifterna är handläggningstiden och svårigheten att identifiera personer vid förrättning betungande för såväl polisen som kronofogden. Från det att beslutet om handräckning meddelades kan ytterligare individer ha flyttat till det aktuella området, varför inte alla kan omfattas av verkställigheten. Ett annat problem som uppdagats är att grupperna inför en verkställighet flyttar sig bara en bit bort för att på så vis undkomma verkställigheten. Det finns därför anledning att se över reglerna och undersöka möjligheten för polisen att i större utsträckning kunna avvisa personer som olovligen bosatt sig av annans mark genom att bosätta sig eller under längre tid på annat sätt uppehålla sig där.

Det var därför glädjande när regeringen tillsatte en utredning att utreda hur det går att göra processen för markägaren effektivare, enklare och billigare, Ds 2016:17. Remisstiden har nu gått ut, den 1 september 2016, och det är hög tid för regeringen att agera. Vi anser att det är av vikt att nu reformera handräckningslagstiftningen.

 

 

Maria Malmer Stenergard (M)