Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om åtgärder för att stimulera fler att välja att betala för journalistik och tillkännager detta för regeringen.
Medielandskapet förändras snabbt. Omställningstrycket är högt. Den traditionella finansieringsmodellen för privata nyhetsmedier utmanas; papperstidningarnas upplagor minskar; annonsörer väljer andra kanaler för att nå ut med sitt budskap. Att branscher genomgår stora förändringar är ingalunda ett nytt fenomen, utan har varit ett genomgående tema allt sedan industrialiseringens tid. Den pågående strukturomvandlingen inom medieområdet är emellertid inte bara en spännande fråga om vad som ska komma härnäst – utan om det överhuvudtaget kommer något härnäst. Enligt en kartläggning från Södertörns högskola har drygt var tredje lokalredaktion försvunnit under de senaste 10 åren; närmare 100 lokalredaktioner har avvecklats. Mediehusens sparpaket har avlöst varandra. Det är redan ett faktum att delar av Sverige, särskilt landets glesbefolkade delar, är underrepresenterat i nyhetsförmedlingen. Jämtlands län är ett betecknande exempel. Där fanns tills för bara några år sedan permanent journalistisk närvaro i samtliga åtta kommuner. I dag är stora delar av resurserna koncentrerade till Östersund. Därtill har Tidningarnas Telegrambyrå (TT) stängt sina kontor i Norrland och TV4 har kraftigt dragit ner sin lokala bevakning.
Mediehusen har naturligtvis ett långgående ansvar att erbjuda produkter som efterfrågas av konsumenterna. På motsvarande sätt har branschen själv att svara på hur exempelvis balanseringen mellan de ”gamla” och ”nya” formaten ska hanteras, hur man förblir en relevant och intressant aktör i en tid när utbudet är så överväldigande. Vad som är den rätta framtidsstrategin kan nog ingen med säkerhet säga i dag. Det enda vi vet är att vi inte kan riskera att förlora en sådan viktig beståndsdel som en stark och oberoende press utgör för vårt demokratiska samhällsskick. Vi befinner oss i en tid med snabba förändringar och stor osäkerhet om framtiden på medieområdet. Staten behöver därför följa med ut på den bro över mörka vatten som såväl medier som mediekonsumenter befinner sig på, och vara beredd att snabbt vidta åtgärder för att minska risken för ytterligare utslagning och försämrad mångfald. Mediebranschens kris är inte i första hand en läsekris – vi läser sannolikt mer än någonsin – utan en betalkris. I Medieutredningens forskningsantologi (SOU 2016:30) hänvisas till statistik som visar att tillskottet från digitala publikintäkter alltjämt är mycket blygsamt. Att tillfälligt rikta ett stöd, som en avdragsmöjlighet, direkt till mediekonsumenterna kan vara ett sätt att stimulera fler medborgare, inte minst yngre generationer, att välja att betala för journalistik.
|
Kalle Olsson (S) |
Anna-Caren Sätherberg (S) |