Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ställa sig bakom kravet på en lag mot kärnvapen på svenskt territorium och tillkännager detta för regeringen.
”Svensk säkerhetspolitik har som syfte att bevara vårt lands fred och självständighet, att trygga stabiliteten i vårt närområde och att bidra till stärkt internationell säkerhet. Sverige skall vara militärt alliansfritt. Den militära alliansfriheten är ett viktigt säkerhetspolitiskt verktyg. Den ger oss handlingsfrihet att driva en självständig politik i krislägen och den ger oss starkare möjligheter att vara pådrivande i det globala nedrustningsarbetet.” Så står det i partikongressen 2013 i beslut om säkerhetspolitiken.
Där sägs också: ”Sverige skall fortsätta att spela en aktiv roll som medlare, brobyggare och samtalspartner vid internationella konflikter. I kampen mot massförstörelsevapen ska Sverige åter ta en ledande roll i det internationella arbetet för avspänning, nedrustning och icke-spridning.”
Någon lag som förbjuder kärnvapen på svenskt territorium finns inte. En sådan lag kan enklast införas som ett tillägg till lagen från 1984 om kärnvapenmaterial som Finland gjort. En sådan lag garanterar kärnvapenfrihet för Sverige. En kärnvapenfri zon i Norden har Sverige tidigare arbetat för och borde Sverige återta arbetet för. Liksom arbetet för en tidplan för det 13-punktsprogram för avskaffande av alla kärnvapen som såväl kärnvapenmakterna som icke-kärnvapenmakterna gemensamt antog vid NPT-konferensen år 2000.
Att använda dialog som vapen har varit Sveriges linje sedan länge, också gentemot Sovjetunionen. När det kalla kriget var som kallast stod valet mellan å ena sidan kapprustning och isolering och å andra en principfast dialog om nedrustning och mänskliga rättigheter, men också gränsöverskridande samarbete och andra systempåverkande åtgärder inom handel och kultur. Vi argumenterade då att i stället för propagandakrig och utplacering av än fler massförstörelsevapen i Europa borde Moskva och Washington sätta sig ned för att diskutera nedrustning. Den linjen drev Willy Brandt med sin ”Ostpolitik”. Huvudfrågan var att undvika en konfrontation mellan kärnvapenstaterna, en ”fredens realpolitik”. Olof Palme stödde Brandt och kompletterade ostpolitiken med doktrinen om ”gemensam säkerhet” i syfte att hejda kapprustningen. ”Den internationella säkerheten måste vila på samarbete för gemensam överlevnad i stället för på hot om ömsesidig förintelse.”
Vi utgår ifrån att den framgångsrika utrikespolitik som under 200 år hållit Sverige utanför krig också skall gälla i framtiden. Sveriges uppgift skall vara att söka lösa konflikter, inte utkämpa dem.
|
Anders Österberg (S) |
|