av Jessica Polfjärd (M)
till Statsminister Stefan Löfven (S)
En bärande princip i Sveriges statsskick är att hela regeringen är ansvarig för de förslag som regeringen lägger fram och de reformer man genomför. Sveriges grundlagar värnar myndigheternas självständighet och förbjuder ministerstyre. Regeringen är ett kollektiv och utmärks av kollektivt beslutsfattande.
Efter Ekots lördagsintervju med statsrådet och språkröret Gustav Fridolin (MP) är splittringen mellan de två regeringspartierna plågsamt tydlig. Fridolin sågade regeringens migrationsförslag och menade att de riskerade att bli kontraproduktiva och få fruktansvärda konsekvenser. Miljöpartistiska statsråd har vid upprepade tillfällen gett andra signaler och besked än S-statsråden beträffande migrationspolitiken. Det finns numera otaliga exempel på när statsråd i regeringen ger motstridiga besked i olika politiska frågor och grälar i medierna om olika förslag och reformer. Finansminister Magdalena Anderssons och bostadsminister Mehmet Kaplans (MP) oförenliga besked om ränteavdraget samt vice statsminister Åsa Romsons (MP) och landsbygdsminister Sven-Erik Buchts (S) skilda hållning i vargfrågan är endast några exempel i raden.
Detta skapar osäkerhet och förvirring beträffande regeringens riktning och leder till bristande förtroende för de uttalanden som statsråden gör.
Vilka åtgärder kommer statsministern att vidta för att säkerställa enhetliga besked från regeringen?