av Thomas Finnborg (M)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Om ett barn av olika skäl blivit placerat i ett familjehem är den långsiktiga planen alltid att återförena föräldrarna med barnet. Tyvärr blir det inte alltid så. Det kan bero på att barnet är av ung ålder och därefter växt upp i familjehemmet eller att de biologiska föräldrarna har en bestående oförmåga att ta hand om barnet.
Under tiden ett barn är placerat i ett familjehem kan en stark anknytning uppstå mellan barnet och familjehemsföräldrarna. Att kunna flytta vårdnaden till familjehemsföräldrarna innebär att barnet får möjlighet att växa upp i en trygg och stabil miljö. Då vårdnaden flyttas över till familjehemsföräldrarna upphör barnet att vara familjehemsplacerat.
2003 infördes en bestämmelse i SoL och i LVU att socialnämnden när ett barn har varit placerat tre år i samma familjehem ska överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden. Länsstyrelsernas tillsyn har pekat på att vissa kommuner inte fullt ut följer skyldigheten att överväga om vårdnadsöverflyttning är ett alternativ.
Det finns en konflikt i lagstiftningen. Lagstiftningen har alltid som mål att återförena barn och föräldrar. I verkligheten bor barnet i familjehemmet under flera år, och utsikterna att återförenas med de biologiska föräldrarna blir allt mindre och således ett mindre bra alternativ för barnet.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér vad regeringen gör för att öka möjligheterna till vårdnadsöverflytting av familjehemsplacerade barn.