av Roger Haddad (L)
till Statsrådet Anders Ygeman (S)
I november 2014 presenterade polisen en uppmärksammad rapport om geografiska områden där lokala kriminella nätverk anses ha negativ påverkan på lokalsamhället, eller så kallade no-go-områden med den term som förekommit i medierna. En grov definition av ett no-go-område är ett område där det stora kriminella genomslaget på lokalsamhället har medfört svårigheter för polisen att arbeta i dessa områden och att utreda brott som begås där. Områdena är olika men har gemensamt att de präglas av återkommande kriminalitet och skadegörelse. Kriminella gäng använder utpressningsmetoder och skapar en parallell maktstruktur.
År 2014 uppskattade man att det finns 55 stycken no-go-områden i Sverige. Nyligen kom en reviderad rapport från polisen. Den pekar denna gång ut 53 utsatta områden, varav 14 anses vara särskilt utsatta.
Ett av dessa utsatta områden är stadsdelen Bäckby i Västerås kommun. Under en lång period har området periodvis varit utsatt för skadegörelser, stenkastning mot bussar och annan brottslighet.
Redan för ett år sedan angav polisen i Västmanland att extra resurser behövdes för att vända utvecklingen i Bäckby. Dessa resurser har dock lyst med sin frånvaro, vilket gör att polisen tvingas prioritera bort något annat.
En liknande bild har återgivits från flera polisregioner, där det framkommer att några extra medel inte har tillförs arbetet med no-go-områden. Mot bakgrund av detta har jag följande fråga:
Kommer arbetet med dessa utsatta områden att tillföras nya resurser för att vända utvecklingen?