av Anders Åkesson (C)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
En väl fungerande infrastruktur är en grundläggande förutsättning för en levande landsbygd. De enskilda vägarna, ca 43 000 mil, utgör en oerhört viktig beståndsdel i det svenska infrastruktursystemet. Därför är det viktigt att dessa har bra standard, rätt sträckning och god bärighet. Minst lika viktigt är en välordnad och kostnadseffektiv förvaltning genom en samfällighetsförening (vägförening). Ett välskött vägnät med investeringar i underhåll, broar och vägtrummor är av stor vikt för en positiv landsbygdsutveckling för de boende och företagen längs vägarna.
Vi har i riksdagen vid flera tillfällen diskuterat frågan om en kostnadseffektiv och rättssäker förvaltning av de enskilda vägarna.
Tittar vi på vårt grannland Finland har de lyckats implementera en välfungerande modell för detta. Sverige bör följa i deras fotspår.
För att möjliggöra detta bör regeringen utreda förenklade och rättssäkra regler för ändring av inaktuella andelstal efter förebild från Finland. Finlandsmodellen innebär i korthet att föreningarna ges förtroendet att själva fastställa ändringar av andelstal när det sker förändringar utefter en väg, till exempel när ett fritidshus övergår till helårsboende eller tvärtom.
De föreslagna lagändringarna skulle ge flera positiva effekter. Bland annat kommer besluten om ändrade andelstal att fattas på ”rätt nivå”, det vill säga av dem som verkligen berörs. Som läget är nu avstår ca 40 procent av föreningarna från att ansöka om ändringar hos Lantmäteriet, dels på grund av att det är orimligt dyrt, dels på grund av att handläggningstiderna bara det senaste året ökat från 7 till 16 veckor. Bedömningar görs att ca 25 miljoner kronor årligen skulle kunna frigöras från ”onödig byråkrati” till att användas för investeringar i det enskilda vägnätet. Dessutom får vi ett mer modernt fastighetsregister med tillförlitliga och aktuella andelstal.
Min fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson är med anledning av detta:
Är ministern beredd att ta initiativ till att förenkla reglerna för förvaltningen av enskilda vägar, t.ex. enligt den finska modellen som beskrivs ovan, och när bedömer ministern i så fall att denna regelförenkling kan börja utredas och så småningom träda ikraft?