av Ellen Juntti (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
År 2015 var jag och några kollegor på studiebesök på ett fängelse. Vi besökte en avdelning där det satt personer som dömts för grova sexualbrott, och genomsnittstiden för deras straff var nio års fängelse.
Vi pratade med en intagen som var dömd till tolv års fängelse för grova sexualbrott mot barn. Denne berättade att han först inte velat delta i ett behandlingsprogram men ändrade sig. Hans bedömning var att behandlingsprogrammet bidragit till en annan insikt om brotten han begått och att risken för återfall minskat.
Vid besöket framkom att flera av de intagna på avdelningen inte kunde svenska. Det framkom också att dessa inte hade möjlighet till något behandlingsprogram överhuvudtaget. Behandlingsprogrammen skedde endast på svenska.
Risken för återfall i brott efter åtta till tolv år i fängelse utan någon som helst behandling torde vara mycket hög. Detta är skrämmande, då många oskyldigas liv och hälsa torde vara i fara.
I november 2015 presenterade Brottsförebyggande rådet (Brå) en studie i vilken det framkom att intagna på fängelser har för lite att göra. Behandlingsprogrammen och yrkesutbildningarna uppskattades av de intagna, men tyvärr är efterfrågan större än tillgången. Av de tillfrågade uppgav hälften av dem som gått behandlingsprogram att risken för återfall i brott minskat tack vare programmet.
Min fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson är:
Vilka åtgärder kommer ministern att vidta så att brottslingar som inte behärskar svenska också får möjlighet till behandlingsprogram för att minska risken för återfall i brott?