Fråga 2015/16:58 Rekokultur

av Jörgen Warborn (M)

till Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)

 

Upphovsrätten har funnits med sedan urgamla kulturer. Med boktryckarkonsten spred den sig i Europa. Teknikskiften har genom tiderna skapat debatt, men i Sverige har vi hållit kvar tanken på att skydda skaparens rättigheter. Den nya tekniken, särskilt bredbandsutvecklingen, har förändrat villkoren för dagens upphovsmän, men grundtanken bakom upphovsrätten är fortfarande densamma, att upphovsmän ska kunna leva på och få bestämma över sitt skapande. 

Det finns inte siffror från alla kreativa branscher över hur hårt den illegala publiceringen – och nedladdningen – drabbar dem i ekonomiska termer. Till exempel saknas sådana siffror för bokbranschen. Vi vet dock att alla ljudböcker som publicerats på den kommersiella marknaden också återfinns på sajter med illegalt publicerat material – det vill säga finns att ladda ned.

Enligt uppgift från Rättighetsalliansen drabbas film- och tv-branschen allt hårdare av piratkopiering. Mediavisions senaste rapport visar att piratkopieringen av film och tv i Sverige (streaming och nedladdning) har ökat med drygt 30 procent sedan förra mätningen för ett år sedan. Under 2015 piratkopierades ca 290 miljoner filmer och tv-avsnitt jämfört med 220 miljoner filmer och tv-avsnitt år 2014. 

Detta är inte bara en stor förlust för upphovsmännen, utan det är dessutom ett stort problem för företagen och för staten. När allt försvinner ut i en svart marknad försvinner även moms- och andra skatteintäkter som väl kan behövas för att öka resurserna till skola, vård och omsorg.

Sammantaget leder detta även till en attitydförändring som gör att fler inte respekterar upphovsrätten. Vi vet att Musikförläggarna, Rättighetsalliansen och Svenska Förläggareföreningen har lämnat förslag till Kulturdepartementet om att genom ett långsiktigt och konsekvent arbete påverka människors attityder till upphovsrätten. Deras målbild till 2020 är att alla förstår, accepterar och respekterar upphovsrätten. Vidare skriver de att vid den tiden ska betalningsviljan ha ökat och de lagliga tjänsterna ha blivit fler och bättre. 

Med anledning av ovanstående vill jag fråga kultur- och demokratiministern:

 

Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder med anledning av förslagen från Musikförläggarna, Rättighetsalliansen och Svenska Förläggareföreningen, eller förbereder ministern några andra åtgärder inom ramen för sitt ansvarsområde i regeringen för att värna och stärka upphovsmännens möjlighet att leva på sitt skapande?