Fråga 2015/16:463 Traumavården

av Cecilia Widegren (M)

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

 

 

Nu kommer rapport på rapport. Vården är hårt ansträngd. Bland annat är det hårt tryck på traumavården inom hälso- och sjukvården. Detta gäller även de specialistcentrum med fokus på flyktingar och migranter, som bland annat har till uppgift att avlasta annan traumavård. Ett exempel är ett av Röda Korsets behandlingscentrum för krigsskadade och torterade i Skövde, Skaraborg, som är ett av Sveriges sex behandlingscentrum. I dag är väntetiden för vård och behandling närmare 18 månader, trots att människor i dag lider av olika psykiska besvär, ångest, depression och andra åkommor till följd av bland annat krigsskador, förtryck och tortyr.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, varnar för risker för
”liv och hälsa, begynnande undanträngningseffekter samt samhällets funktionalitet”. Det betyder i klartext att patienters behov och hälsa riskeras. Därtill beskriver Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, situationen: ”Under den extrema situation som råder går det dock inte att fullfölja lagstiftningen” och har överlämnat en 47-punktslista med krav på förändringar.

Socialstyrelsen beskriver och sammanfattar MSB:s nationella lägesbild i sin skrivelse angående flyktingsituationen i Sverige så här: ”Nio länsstyrelser angivit att det inom det egna länet finns kommuner med allvarliga problem. Även landstingen har i vissa fall angett att de påverkas av det rådande läget […] i det längre perspektivet kan landstingen behöva planera för större behov av viss vård som exempelvis barnmedicin, tandvård samt psykiatrisk hälso- och sjukvård”.

Hälso- och sjukvården i Sverige står inför många utmaningar, de allra största handlar fortfarande om väntetider i vården och den långsiktiga kompetensförsörjningen. De åtgärder regeringen hittills har presenterat kommer inte att lösa dessa utmaningar, tvärtom. Vänsterregeringen har bland annat medvetet tagit bort det redskap – kömiljarden – som systematiskt arbetat med att stimulera och uppmuntra landsting och regioner att korta väntetider och öka tillgänglighet inom vården.

Väntetiderna i vården är alldeles för långa. Ändå har situationen förbättrats kraftigt under perioden 2006–2014. År 2007 fick till exempel en fjärdedel av patienterna vänta mer än 90 dagar på operation inom specialiserad vård, år 2014 var det färre än var sjunde patient, enligt Sveriges Kommuner och Landsting. Kömiljarden gjorde i denna del en viktig skillnad.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:

Vilka konkreta åtgärder, som fokuserar på att korta väntetiderna generellt men i synnerhet gällande traumavård och högspecialiserad vård inom cancerbehandling, avser statsrådet att vidta med anledning av det extraordinära läget?