Fråga 2015/16:1562 Social housing i Sverige

av Niklas Karlsson (S)

till Statsrådet Peter Eriksson (MP)

 

Det finns olika modeller för välfärdsstaten. I Sverige och Norden har vi valt en generell och skattefinansierad välfärdsmodell. Andra välfärdsstatsmodeller bygger helt på försäkringslösningar eller direkta avgifter. I dessa garanteras oftast bara en ”grundtrygghet” eller, i ännu sämre fall, bara de fattigaste ett minimum för överlevnad, via skatter.

Bostadsfrågan var länge en del av välfärdspolitiken. Sveriges massiva bostadsbyggnation via inte minst allmännyttan och bostadskooperationen ”löste” problemet med bostadsbrist och trångboddhet. Bostadsfrågorna försvann delvis från den socialpolitiska agendan. Utanför Norden gjordes inte motsvarande satsningar i bostadsproduktion, och i stället för allmännytta satsades på ”social housing”, hyresrätter för låginkomsttagare och ännu fattigare.

Sverige har all anledning att vara stolt över sin allmännytta. Den har bidragit till att Sverige haft en högre bostadsstandard än nere i övriga Europa för vanligt folk, och genom att allmännyttan riktat sig till alla typer av inkomsttagare har vi ändå ett relativt sett högre mått av integration i Sverige.

Inte minst den tidigare borgerliga regeringens vägran att ge statligt stöd till bostadsproduktion har i kombination med växande befolkning försatt Sverige i en bostadskris.

Boverket har tidigare i en rapport förespråkat att vi ska införa ”social housing” i Sverige.  Bostadsministern uttryckte liknande åsikter i Sveriges Radio den 1 september i en intervju i P1-morgon. Det finns redan i dag problem i våra stora, allmännyttiga bostadsområden. Vill vi permanenta och fördjupa dessa ska vi givetvis satsa på ”social housing”. Att förslaget kommer i en tid när vissa helt seriöst pratar om behovet av en låglönearbetsmarknad, försämrad arbetsrätt och öppnandet av särskilda butiker med ”uttjänt” mat för låginkomsttagare är ingen tillfällighet. Det är en tydlig amerikansk samhällsutveckling som förespråkas.

Sverige och de nordiska länderna måste stå upp för allmännyttan och också bekämpa idéer om marknadshyror. "Endast det bästa är gott nog för folket", ansåg Gustav Möller, den svenska socialpolitikens och bostadspolitikens fader. Kring det bör vi stå fast. Svensk bostadspolitik bör inte degraderas genom ett införande av "social housing".

Min fråga till statsrådet Peter Eriksson är:

 

Är det statsrådets ställningstagande att "social housing" bör införas i Sverige, och i så fall av vilka skäl?